Västnyländsk spelmansträff

deN 20 JaNuari samlades de västnyländska spelmännen på Fylgia i Tenala för att spela tillsammans och för varandra. Som brukligt varit hade vi också dansare som deltog i träffen, för det är roligare att spela om det är flera par på golvet. Vi var ca 40 personer den här gången, lite färre än tidigare men lika roligt var det ändå att få träffas efter 2 års paus.

Värdarna, Tenala spelmanslag, började festen med musik sedan blev det mat och därefter musik och dans till mitt i natten. Nu väntar vi på nästa års träff som Stråkdragarna står som värdar för.

Linnea Holmberg

Folklandia 2023

Folkmusik- och folkdanskryssningen Folklandia gick i år av stapeln den 13–14 januari. I kryssningen deltog ett 40-tal finlandssvenska spelmän. En av dem var Anders Backman som låter oss ta del av sina tankar så här efteråt.

det hÖLL På att gå riKtigt På toK. Det var väldigt nära att jag skulle ha missat årets Folklandia. Jag kom att bli sen med biljettreserveringen och missade möjligheten att boka plats i någon hytt både via Spelmansförbundet och Folkdansringen. Då återstod endast möjligheten att boka en hel hytt själv, men när det billigaste alternativet på senhösten var på dryga 300 euro för att kring årsskiftet stiga över 400 euro tyckte jag att det var i blodigaste laget. Några dagar innan Folklandia råkade det dyka upp ett meddelande på Facebook där Hollolan nuorisoseurat hade en överlopps plats i en hytt och då hade jag turen att vara den första som ringde och fick köpa en biljett.

Årets Folklandiakryssning ordnades på Silja Lines fartyg Baltic Prinsess eftersom Silja Europa som brukat hysa kryssningen har hyrts ut till Nederländerna för att fungera som boende för flyktingar från Ukraina. Silja Europa kan ta 3013 passagerare och Baltic Princess 2800, men Baltic Princess kändes nog mycket mindre och utrymmena var inte lika lämpade för en folkmusik- och folkdanskryssning. Jag sak- nade buskspel i hissen med panoramafönster! Ja, jag saknade nog buskspel överlag. Ett enda buskspel var jag med om, men det var nog riktigt bra och t.o.m. några hel- och halvproffs stannade upp och frågade om de fick komma med och spela.

Finlandssvenska deltagare

Allspelslaget uppträdde som vanligt och jag var med och spelade för en rätt liten publik på en inte så optimal spelarena. I år var det Linnea Holmberg som ledde Allspelslaget. Spelmansbänken där olika spelgrupper kan skriva upp sig på spellistan fanns i år på en plats där det inte fanns några som helst sittplatser, men det oaktat tyckte jag att platsen nog hade sina goda sidor. Publiken fick en bra kontakt med de uppträdande när de gick förbi och en och annan hade nog något dom ville fråga eller prata om med de uppträdande grupperna. Jag kom att lyssna på Sibbo spelmanslag som uppträdde vid spelmansbänken med gitarr, bas, fiol och nyckelharpa och medryckande musik.

Korpo spelmanslag uppträdde med Vöråförstärkning på en plats där det också fanns möjlighet att dansa. Greger Lindell och Klas Nyström hade ett väldigt fint samspel på sina dragspel med fint stämspel och Antonias fiolteknik var helt suverän. Säkerligen var dragspelarnas teknik också suverän men eftersom jag själv inte behärskar instrumentet så får jag förlita mig på min goda dragspelande väns omdöme när han konstaterade att så var fallet. Greger Skärström spelade elbas, även han med bravur.

Någon kanske tycker att en Folklandiakryssning är väldigt mycket dyrare än en vanlig kryssning, men om man beaktar man vad man får njuta av i form av alla konserter som ingår i priset så är det inte speciellt dyrt.

Kymppiklubi

Utan att överdriva kan ja ju nog påstå att jag är den inom Spelmansförbundet som har den största erfarenheten av Folklandiakryssningarna eftersom jag har varit med på alla 26 som har ordnats sedan starten. Det här är dock ändå inte synonymt med att jag skulle ha superkoll på vem som uppträdde var och när på dom olika kryssningarna. Utbudet av konserter är ju rätt så massivt och envar får lov att prioritera enligt tycke och smak. Själv har jag de senaste åren valt att gå omkring och fotografera samt pejla in de olika uppträdande grupperna, men ofta lyssnar jag bara en liten stund här och där. Jag brukar bära med mig fiolen när jag går omkring för att kunna haka på vid något av de trevliga buskspel som ju brukar förekomma på alla håll och kanter. Jag är nog mera intresserad av buskspel än av att gå och lyssna på konserter.

Vi är väl numera ett tjugotal som har varit med på alla folklandiakryssningarna och när den tionde kryssningen hölls skapades Kymppiklubi. Då bjöds alla som varit med sedan starten till en träff i konferensutrymmena där vi blev bjudna på skumpa och tårta samt musikunderhållning. Sedan dess ordnas varje år en träff för oss. Alla får också delta i ett lotteri där huvudvinsten är en biljett till nästa Folklandia. I år vann jag en CD-skiva och tidigare har jag vunnit en Folklandia-T-shirt och ett minimölkkyspel. Det är en krympande skara som kan vara med i den här gruppen och någon ungdomsavdelning finns inte med nuvarande regler.

Avslutningsvis kan jag återge en disskussion mellan två damer som tillhör denna exlusiva grupp. Det här var väl för ca tio år sedan då vi hade samlats för skumpa och fyllkaka när den ena damen frågade av sin kompis hurudan hytt hon hade det året. Svaret hon fick var "Jag vet inte. Jag har aldrig varit i min hytt under alla dessa år, jag har aldrig sovit på en Folklandiakryssning".

Anders Backman

Folklandia är en folkmusik- och folkdanskryssning som ordnas av Pispalan Sottiisi med ett femtiotal organisationer som stödarrangörer. Finlands svenska spelmansförbund är en av dem och bidrar med program i form av uppträdande spelmanslag.

Förbundet deltar också med ett informationsbord i den mässa som alltid ordnas ombord.

Under kryssningen utdelas årligen olika prisoch utmärkelser till aktörer på folkmusikens och -dansens område. Folklandia lockar hundratals medverkande utövare och fyller färjan med deltagare.

I år deltog Allspelslaget, Ingå spelmansgille, Östra Nylands Spelmansgille, Sibbo spelmanslag, Korpo spelmanslag, Röttren och Duo Patina via FSSF.

Stefan Sandqvist

–

Folkdansspelman och dansbandsstjärna

deN här FredageN, deN 19 auguSti, är inte som andra fredagar. Två modiga spelmän beger sig ut i Maxmos djupa skogar för att, på allmänhetens begäran, leta rätt på en viss tangenttryckande figur. Två minuter efter att spelmännen svängt av från omfartsvägen hittar de rätt. Där står han i all sin glans, den 65-åriga pensionären och erfarne spelmannen, Stefan Sandqvist.

”Ja sko vill häls åt all, som kan håll i ett instrument, ti sök åpp ett gäng å int siti där heim å gnid. Deeju så rolit ti spel tisammans”. Stefan Sandqvist har sedan ungdomen, på det förra årtusendet, spelat i många grupper och har fortfarande dragspelet med sig i framtidstankarna. Nu då pensionärslivet tar vid finns det till exempel helt andra möjligheter att delta i de årliga spelmansstämmorna, vilket tidigare varit svårt.

Från folkskolans scen till de stora dansbandsarenorna

Sandqvists musikaliska resa började 1967 med en kusin som behärskade handklaveret. Fastän ingen i den närmaste familjen spelade fanns intresset och begåvningen där, till exempel kunde och tyckte mor om att sjunga. Så småningom fick Sandqvist tag på ett eget spel och började lära sig det musikaliska hantverket.

Till en början uppträdde Sandqvist på olika tillställningar i den lokala folkskolan för att ett antal år senare gå med i Kvevlaxgillet. Gillet grundades 1972 och firar i år 50-årsjubileum. Sandqvist gick dock med först 1980 – precis efter att de spelat in sin första LP i Jungsund 1979 – och är fortfarande aktivt med.

Något senare, 1986, bildar Sandqvist med vänner ett nytt band i Maxmo. ”Där fanns allt vi behövde; bas och dragspel å gitarr...” säger Sandqvist. Namnet blev något så okonventionellt som ”Maxmo spelmän”, men idag är vi kanske mera bekanta med tilltalet ”San Marino”. Tillsammans har de spelat in sex skivor på olika håll i Finland och i Sverige. San Marino uppträdde flitigt runtom i Finland ändå från grundandet 1986 till 2018, då trummisen valde att flytta och det fattades ett gemensamt beslut om att sluta.

Fullt program framöver

Trots att Sandqvist redan har ett gediget musikaliskt CV, som bland annat innehåller en improviserad spelning i Polen som slutade med oroliga poliser med handen på hölstret, har han inga planer på att växla ner. I vinter skall det spelas för Vörå folkdansare, Kvevlaxgillet har 50-årsjubileum på kommande och sommarens stämma är ett måste. Det är som man säger: ”som pensionär har man ännu mera bråttom”.

Efter denna på allmänhetens begäran utförda intervju avlägsnar sig de två gästande spelmännen och påbörjar färden mot hemtrakten, med stjärnkartan i hand. Trots att vädret är ogynnsamt och himlen dold av moln hittar spelmännen hem och kan nu berätta denna historia för er, kära läsare.

Victor Österberg

PS: Varmt tack till min orädde vapendragare, den orädde stämmbanditen Birgitta

Beijar-Österberg