Världshorisont nr 1/12, tema R2P

Utges av Svenska FN-förbundet

1/2012

Ban Ki-moon bättre än sitt rykte Sidan 18

Hårdare tryck krävs mot Marocko

Avgörande test för skyldigheten att skydda

sidan 21

FN-NOTISER Foto: FN/Shareef Sarhan

Världens alla flickor har fütt en egen dag. Bilden visar en palestinsk flicka i en skola i Gaza som für stÜd av FN:s organ fÜr stÜd till palestinska ­flyktingar, UNRWA.

11 oktober blir internationella dagen fĂśr flickor FN:s generalfĂśrsamling beslutade i december att inrätta en internationell dag fĂśr flickor (International Day of the Girl Child) och att fastställa den 11 oktober som datum fĂśr den nya FN-dagen. Syftet är att främja flickors rättigheter, att rikta ljuset mot de skilda villkor som flickor och pojkar lever under i stora delar av världen och att motverka de olika former av diskriminering och Ăśvergrepp som flickor utsätts fĂśr. − Flickor utsätts fĂśr systematisk diskriminering och saknar ofta mĂśjlighet att bestämma Ăśver sitt eget liv. Den nya FNdagen är viktig eftersom den bidrar till att Ăśka medvetenheten om problemen, sa FN-fĂśrbundets ordfĂśrande Aleksander Gabelic i en kommentar.

ICC ütalar kenyanska politiker Internationella brottmülsdomstolen ­(International Criminal Court, ICC) ­meddelade i januari att man kommer att ütala fyra ledande politiker fÜr det vüld som brÜt ut i Kenya efter valet 2007. Det gäller finansminister Uhuru Kenyatta, presidentkandidaten William Ruto samt ytterligare tvü hÜga tjänstemän. Kenyatta avgick frün sin ministerpost nügra dagar efter ICC:s tillkännagivande.

De fyra anses bära skuld till att Üver tusen människor dÜdades i det vüld som utbrÜt 2007 mellan olika etniska grupper dü Mwai Kibaki utropade sig till segrare i valet och Raila Odinga anklagade honom fÜr fusk.

Nytt protokoll stärker barns rättigheter FN:s generalfÜrsamling antog i december ett nytt tilläggsprotokoll till barnkonventionen. Beslutet innebär att en mÜjlighet till individuell klagorätt infÜrs fÜr barn som fütt sina rättigheter kränkta. FÜrut­ sättningen är att det land där barnet bor har anslutit sig till protokollet.

Protokollet müste nu antas av tio länder innan det träder i kraft. Varje form av brott mot barns rättigheter kommer att kunna prÜvas av FN:s barnrättskommittÊ, vare sig det rÜr sig om kränkningar av rätten till utbildning eller rätten till skydd mot ­sexuellt utnyttjande och exploatering.

Irak uppmanas avskaffa dĂśdsstraffet FN:s hĂśgkommissarie fĂśr mänskliga ­rättigheter Navi Pillay gjorde i januari ett uttalande med anledning av rapporter om att Irak avrättat 34 människor pĂĽ en dag. − Ă„ven om man tillämpade de allra striktaste regler fĂśr rättssäkerhet sĂĽ är detta ett fruktansvärt hĂśgt antal avrättningar fĂśr en dag. Mot bakgrund av bristen pĂĽ insyn i irakiska domstolsfĂśrhandlingar, allvarliga problem i frĂĽga om rättssäkra rutiner och den stora bredden när det gäller vilka brott som kan leda till dĂśdsstraff sĂĽ är siffran verkligen chockerande, sa Pillay.

Hon uppmanade Iraks myndigheter att omedelbart stoppa alla avrättningar och att skyndsamt se Üver fall där människor väntar pü att avrättas.

The UNEP Year Book 2012 examine s emerging environmental issues and policy-relevant developm while providing an overview of the latest trends based on ents, key environmental indicator s.

Soil carbon plays a vital role in sustaining food producti on, which will be required to world’s growing population. support the The top metre of soil contains three times as much carbon atmosphere. Yet soil carbon as the is being lost at unprecedented rates. How can soil carbon and beneďŹ ts be retained for future its multiple generations?

As many of the world’s nuclear power reactors reach the end of their design lives, the number reactors that will need to be decommissioned is increasin of these g rapidly. The Year Book explores considerations in the face of options and this expected growth in nuclear decommissioning.

^^^ \ULW VYN

<UP[LK 5H[PVUZ ,U]PYVUTLU[ 7YVNYHTTL 7 6 )V_ 5HPYVIP 2LU`H ;LS! -H_! ,THPS! \ULWW\I'\ULW VYN ^LI! ^^^ \ULW VYN

ENVIRONMENT

Prioriteringar listade infĂśr Rio+20 Sha Zukang, undergeneralsekreterare fĂśr ekonomiska och sociala frĂĽgor och tillika generalsekreterare fĂśr världstoppmĂśtet om nuclear decommissioning hĂĽllbar utveckling i Rio i juni 2012 (â&#x20AC;?Rio+20â&#x20AC;?), listade ett antal prioriteringar fĂśr toppmĂśtet när han i februari talade vid Ecosocs forum fĂśr utvecklingssamarbete i New York. De omrĂĽden som ska prioriteras är fattigdomsbekämpning, soil carbon grĂśna jobb, energi, vatten, matsäkerhet, urbanisering, katastrofer, hav samt klimatfĂśrändringar och biologisk mĂĽngfald. Sammantaget ska diskussionerna pĂĽ dessa omrĂĽden leda till att omställningen till grĂśna ekonomier främjas, sa Zukang.

Jordar och kärnkraft i fokus fĂśr UNEP:s ĂĽrsrapport Utarmningen av jordar och det växande antalet uttjänta kärnkraftsreaktorer är tvĂĽ av de mest akuta miljĂśfrĂĽgorna i dagens värld. Det framgĂĽr av FN:s miljĂśprogram UNEP:s ĂĽrsrapport fĂśr 2012 som ­lanserades i februari. â&#x2C6;&#x2019; Ă&#x2026;rsboken lyfter fram tvĂĽ allt viktigare miljĂśfrĂĽgor som belyser bĂĽde de utmaningar, men ocksĂĽ de val, som länder stĂĽr infĂśr om de ska kunna leverera hĂĽllbara samhällen under detta ĂĽrhundrade, sa UNEP-chefen Achim Steiner. â&#x20AC;&#x201C; Det tunna lagret av jord pĂĽ vĂĽr planets yta är ett typexempel pĂĽ ett ekosystem som är bortglĂśmt, trots att det är ett av de ­viktigaste fĂśr mänsklighetens Ăśverlevnad, fortsatte Steiner.

Läs mer pü www.unep.org

ISSUES IN OUR GLOBAL

2

â&#x20AC;&#x201C; Rio+20 är ett bra tillfälle att vitalisera utvecklingssamarbetet. Det är dags fĂśr en diskussion pĂĽ djupet om hur utvecklingssamarbete mer effektivt kan stĂśdja grĂśn tillväxt och hĂĽllbar utveckling, sa Zukang.

UNEP YEAR BOOK 2012 EMERGING

Fortsatt spänt mellan Sudan och Sydsudan Relationen mellan Sudan och den nya staten Sydsudan fortsatte under vinter­ münaderna att vara problematisk. Orsaken är ett antal ouppklarade frügor efter att Sydsudan i juli 2011 brÜt sig loss och ­bildade en egen stat. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon uppmanade i februari de büda länderna att med fÜrnyad kraft üteruppta fÜrhandlingarna om de üter­ stüende tvistefrügorna som rÜr bl a ­utvinningen av olja i omrüdet.

Samtidigt har strider i sÜdra delen av Sudan tvingat tiotusentals människor pü flykt och flyktingläger i Sydsudan har ­utsatts fÜr flygattacker. FN:s flyktingorgan jobbar med att flytta människor frün de farliga gränsomrüdena. FN:s livsmedelsprogram WFP rapporterade samtidigt att man räknar med att närmare fem miljoner

människor i Sydsudan kommer att lida brist pü mat under 2012 som ett resultat av düliga skÜrdar, stigande priser pü mat och bränsle, väpnad konflikt och flyktingstrÜmmar.

UNEP YEAR BOOK EMERGING ISSUES IN OUR GLO BAL ENV IRO NME NT

2012

United Nations Environment Programme

978-92-807-3214-6 DEW/1449/NA

Världshorisont 1/12

Världshorisont Svenska FN-förbundet Box 15115 104 65 Stockholm Tel: 08 – 462 25 40 Fax: 08 – 641 88 76 E-post: varldshorisont@fn.se Webb: www.fn.se/varldshorisont Twitter: varldshorisont Redaktör: AnnaLena Andrews Ansvarig utgivare: Linda Nordin Thorslund Layout: Tomorro’ Tryckeri: Tello-gruppen Annonser och ibladningar: Kontakta redaktionen på varldshorisont@fn.se För ej beställt material ansvaras ej.

Artikelförfattarna svarar själva för innehållet i respektive artikel.

För frilansmaterial ingår publicering både i tidningen och på ­Världs­horisonts webbplats.

Världshorisont utges av Svenska FN-förbundet.

ISSN 0042-2134 Prenumerationspris: 190 kr (helår, 4 nr) PlusGiro: 50990-1 Tidningen säljs även i buntar.

Kontakta info@fn.se Svenska FN-förbundet är Sveriges största paraplyorganisation och folkrörelse för globala frågor. Vår grundidé är att föra samman individer och organisationer i ett gemensamt arbete för ett starkare FN. Som enskild medlem i FN-förbundet får Du inbjudningar till kurser, seminarier och studieresor; medlems­ priser på material; fyra nummer per år av Världshorisont samt en FN-pin.

Du får möjlighet att delta i utbildnings- och opinionsbildningsarbetet i Din FN-förening och medverka i förbundets kampanjer. Om Du är under 26 år får du inbjudningar till ungdomsaktiviteter.

Har du frågor, vill bli medlem i FN-förbundet eller prenumerera på Världshorisont, ring 08 – 462 25 40 eller e-posta info@fn.se.

Skugga över FN FN ingriper inte trots massaker”. Det var budskapet på förstasidan av Sveriges största morgontidning, Dagens Nyheter, den 5:e februari. Trovärdiga källor ­rapporterade om urskillningslösa bombattacker mot tätbefolkade bostads­ områden i den syriska staden Homs. Många dog direkt och bland de sårade förblödde många p g a brist på sjukvård. Antalet civila dödsoffer räknades i hundratal. Sällan har ordet blodbad känts mer befogat.

Och som så många gånger förr stod det samlade världssamfundet maktlöst.

Försök att driva igenom en resolution om Syrien i FN:s säkerhetsråd hade ­återigen misslyckats p g a Rysslands och Kinas veto – trots att de kritiska ­formuleringarna vattnats ur i mesta möjliga mån. Situationen visade på ett ­klassiskt dilemma för FN: att säkerhetsrådet inte kan ingripa när någon av de permanenta medlemmarna sätter sig emot. Skulden i detta fall är Rysslands och Kinas, men eftersom FN är den scen där dramat utspelar sig så faller ­skuggan tungt över världsorganisationen. ”FN ingriper inte trots ­massaker” konstaterar man som sagt i pressen. ”Nya vägar söks efter FN-fiaskot” lyder en annan rubrik några dagar senare.

Just denna oförmåga att ingripa i suveräna stater när civila behöver skydd är bakgrunden till det folkrättsliga begreppet skyldighet att ­skydda som antogs av världens länder i FN 2005. För precis ett år ­sedan, i mars 2011, sattes för första gången den militära delen av ­begreppet i bruk. Då var det Libyens diktator Muammar Khadaffi som hotade att massakrera civila i den libyska staden Benghazi. Ett antal lyckosamma faktorer samverkade så att vetomakterna i ­säkerhetsrådet släppte igenom en resolution som godkände ett ­ingripande ”med alla nödvändiga medel” för att skydda civila i ­Libyen. Vartefter insatsen fortskred växte dock kritiken emot den och oviljan att agera i fallet Syrien är delvis ett resultat av hur ­Libyeninsatsen utvecklade sig, menar experter. ”Frankrike, England och USA började på ett tidigt stadium tala om regimskifte i Libyen och då var de fel ute” säger t ex Marion Arnaud från den internationella koalitionen för skyldighet att skydda som intervjuas på sidan 5 i denna tidning. Varje resolution som åberopar skyldigheten att skydda måste följas av den allra striktaste tillämpning, menar hon. Annars kommer ­begreppets många motståndare att få vatten på sin kvarn och statssuveräniteten återigen få ­överhanden.

Dessa rader sätts på pränt mot bakgrund av fortsatta attacker av den syriska regimen mot den egna befolkningen. Olika aktörer i omvärlden trevar förtvivlat efter ett sätt att påverka händelseutvecklingen. Säkerhetsrådet må vara förlamat, men omvärldens moraliska skyldighet att skydda kvarstår.

Redaktör AnnaLena Andrews annalena.andrews@fn.se

Omslagsbild nr 1/2012: Mars 2011: Tusentals utmattade och ­hungriga människor trängs vid en gränsstation för att få lämna våldet och osäkerheten i Libyen. De flesta är gästarbetare från Tunisien och Egypten som väntat i flera dagar på att få ta sig över gränsen och in i Tunisien. Foto: FN/UNHCR/A Duclos

INNEHÅLL teori till praktik: insatsen i Libyen 4 Från en milstolpe för skyldighet att skydda i Kambodja: marken röjs 8 Minröjning meter för meter och allt färre skadas av miliser ger hopp om 10 Avväpning ”en relativ fred” i östra Kongo 23 svenska FN-soldater: Sverige har 12 slutat bidra med personal till FN-styrkor

Twitter: varldshorisont

tidigare FN-ambassadör 18 Sveriges tecknar positivt porträtt av Ban Ki-moon i Durban: olika meningar 19 Klimattoppmötet om det var en framgång eller inte ockupation av Västsahara: 21 Marockos hårdare tryck krävs av omvärlden juni 2012 är det återigen dag för den 22 ­sI venska FN-rörelsen att hålla kongress

Foto: FN/Albert Gonzalez Farran

Skyldighet att sk ydda

Januari 2012: En kvinna i ett flyktingläger i Kutum, Darfur, Sudan, gömmer sitt ansikte under samtal med FN-representanter. Hon är förtvivlad över våldtäkter i lägret och vädjar om att kvinnorna ska skyddas.

Skyldighet att Det är nu ett år sedan FN:s säkerhetsråd fattade det historiska beslutet att intervenera militärt för att skydda civila i Libyen.

Det var första gången som säkerhetsrådet kunde enas om att använda den militära komponenten av den nya folkrättsliga doktrinen skyldighet att skydda. Vartefter insatsen fortlöpte ökade dock kritiken emot den. Idag konstaterar experter att Libyen å ena sidan innebar en milstolpe för skyldighet att skydda, men att positionerna har hårdnat som ett resultat av insatsen.

R

wanda i april 1994. Ett folkmord inleds. På några veckor dödas omkring 800 000 försvarslösa män, kvinnor och barn, allt medan ­säkerhetsrådets medlemsstater vänder offren ryggen.

Bosnien-Hercegovina i juli 1995. Ett folkmord inleds. Den bosnienserbiska armén avrättar över 8 000 pojkar och män i den lilla staden Srebrenica.

Hur kunde detta ske, och, mer exakt, hur 4

kom det sig att omvärlden inte ingrep?

Dessa frågor blev alltmer trängande i takt med att de bestialiska detaljerna kring de två folkmorden blev kända. Stark och omfattande kritik riktades under senare halvan av 90-talet mot FN:s oförmåga att agera i dessa och andra liknande sammanhang.

Samtidigt gjorde debatten det alltmer uppenbart att förklaringarna till denna oförmåga var inbyggda i själva grundstommen för världssamfundet och FN.

Främst handlade det om staters suveränitet, men också om vetot i säkerhetsrådet.

Att varken statssuveräniteten eller ­vetorätten skulle låta sig ruckas på var uppenbart, men att finna ett sätt att ­skydda utsatta civilbefolkningar var ändå ­nödvändigt. För att försöka finna någon ­möjlig väg framåt tillsattes därför 1999 en internationell kommission, The ­International Commission on Intervention and State Sovereignty (ICISS). I december 2001 presenterade den sin rapport där det banbrytande begreppet skyldighet att skydda (the Responsibility to Protect, även kallat R2P) lanserades.

Ett nytt synsätt Begreppet byggde på gällande folkrätt men presenterade ett nytt synsätt där staters skyldighet att skydda sina befolkningar betonas som en positiv beståndsdel av statssuveräniteten. Om en viss stat är ovillig eller oförmögen att erbjuda sådant skydd övergår ansvaret till det internationella samfundet. Vikten av Världshorisont 1/12

Foto: FN/UNHCR/A Duclos

Foto: FN/John Isaac

Skyldig het att sk ydda

Mars 2011: Tusentals människor tränger på för att få korsa gränsen mellan Libyen och Tunisien. De flesta är unga män som gästarbetat i Libyen och nu desperat ­försöker lämna det våld och kaos som råder i landet.

skydda förebyggande åtgärder för att förhindra massiva människorättsbrott understryks.

Efter omfattande diskussioner och justeringar kunde det nya begreppet till slut antas av FN:s medlemsländer vid världstoppmötet i New York 2005.

VAD HAR HÄNT? Vad har då hänt sedan dess? Har de fyra storskaliga människorättsbrott som räknas upp i toppmötets slutdokument – folkmord, krigsbrott, etnisk rensning och brott mot mänskligheten – kunnat undvikas? Åtminstone i viss mån, skulle man kunna svara. Den internationella koalitionen för skyldighet att skydda (ICRtoP) listar på sin webbsida 13 kriser och konflikter där FN och/eller andra aktörer sedan 2005 har refererat till eller åberopat skyldighet att skydda och där olika insatser har gjorts. I vissa av fallen har omvärlden kunnat agera med viss framgång, t ex i samband med etniskt våld i Kenya 2008.

I andra fall, som i fråga om det omfattande våldet mot civila i den sudanesiska Världshorisont 1/12

Juli 1994: En rwandisk pojke sitter i ett område i Gikongoro som skyddas av franska soldater. Hans båda föräldrar har dödats under folkmordet.

Hårdnade positioner efter Libyeninsats

provinsen Darfur, har omvärlden under många år till stor del misslyckats med att sätta stopp för attackerna.

Situationer som den i Sudan har fått många att kritisera den nya doktrinen för att vara en papperstiger – ett teoretiskt begrepp utan konsekvens för verkligheten på marken. Därför var det en stor och välkommen framgång när säkerhetsrådet i mars 2011 – fem och ett halvt år efter det att principen antogs i FN – för första gången kunde enas om ett militärt ingripande för att skydda en utsatt civilbefolkning.

Libyens dåvarande diktator Muammar Khadaffi hade gjort klart att upproret i landet skulle krossas med alla medel och att de oppositionella, kallade ”kackerlackor”, skulle utrotas. Världssamfundets alla försök att med fredliga medel få honom att ta reson hade varit verkningslösa.

Inför hotet om storskaliga attacker och massakrer på befolkningen i oppositionens högborg Benghazi godkände säkerhetsrådet i sin resolution 1973 att en flygförbudszon skulle inrättas över Libyen

och att ”alla nödvändiga medel” skulle användas för att skydda civila. Nato och dess koalitionspartner stod för insatsen och bl a Sverige medverkade.

ETT TYDLIGT FALL Var då Libyen ett bra exempel på hur skyldigheten att skydda är tänkt att ­användas? Världshorisont ställer frågan till Marion Arnaud, kommunikatör vid ICRtoP. – Ja, det var ett tydligt R2P-fall, bl a för att det fanns ett mycket uppenbart hot mot civilbefolkningen i landet. Situationen var faktiskt unik i så måtto att Khadaffi var väldigt tydlig med sina intentioner, säger hon.

– Det gjorde att många olika aktörer – däribland generalförsamlingen, MR-­rådet och regionala organisationer – ­reagerade på ett tidigt stadium, vilket bidrog till att vi fick en mycket tydlig resolution. Å andra sidan har det riktats mycket kritik mot hur insatsen sedan genom­ fördes, fortsätter hon.

5

Skyldighet att sk ydda – En del menar att Nato-koalitionen gick för långt i sin tolkning av mandatet och det har också riktats mycket kritik mot bristen på analys efter att insatsen ­avslutats. Själv är jag främst kritisk mot en del uttalanden som gjordes av representanter för Frankrike, England och USA. De började på ett tidigt stadium tala om regimskifte i Libyen och då var de fel ute. Skyldigheten att skydda får aldrig handla om regimskifte – det är skyddet av civila som är syftet! Ändå går den positiva betydelsen av ­Libyeninsatsen för skyldigheten att ­skydda inte att överskatta, menar hon: – Insatsen skapade omfattande uppmärksamhet för begreppet och det har gjort att det är mer känt idag än någonsin. Libyen gjorde också att R2P gick från att vara ett teoretiskt begrepp till att ­uppfattas som ett konkret redskap som kan användas i praktiken. Såhär ett år efter säkerhetsrådets resolution kan vi konstatera att debatten nu gått över till att handla om hur vi ska agera, inte om vi ska agera. Vi är i full gång med en detalj­ diskussion om olika delar av den praktiska tillämpningen. Det är ett mycket bra och välkommet skifte. R2P är här för att ­stanna! sammanfattar Arnaud.

Foto: FN/Isaac Billy

LEVANDE BEGREPP Den svenske folkrättsprofessorn Ove Bring tycker också att insatsen i Libyen var ”ett typiskt exempel” på hur skyldigheten att skydda är tänkt att tillämpas. Även han framhåller insatsen som en milstolpe

för begreppet eftersom det nu blivit ­”erkänt, bekräftat och medvetandegjort”.

– R2P har nu blivit ett levande begrepp i världspolitiken och inte bara något som samlar damm i bokhyllorna. Samtidigt såg vi hur den politiska oenigheten kring begreppet successivt trängde sig på under interventionens lopp. Vissa stater som hade gett sitt stöd till insatsen verkade börja ångra sig, framförallt när Khadaffi utmanades som regent.

– Så att Libyen skulle vara någon form av prejudikat och att det nu skulle bli lättare att fatta beslut om andra ingripanden, det tror jag inte. Snarare tvärtom.

För samtidigt som Libyeninsatsen kom till stånd kom också oppositionen mot den här typen av insatser till stånd och kunde artikulera sig. Så på det sättet har det blivit en klar skillnad i världspolitiken; positionerna har klarnat och de som tidigare var negativa har fått nya krafter, säger Bring.

Att positionerna hårdnat gör t ex att det inte ser ut som R2P kommer att kunna användas i Syrien, fortsätter han: – Mycket vatten måste nog rinna under broarna innan det kan bli ett politiskt läge för att använda R2P som grund för militär intervention igen, det är vad jag misstänker. Så rent politiskt har Libyeninsatsen utmynnat i en form av bakslag.

BRIST PÅ KONSEKVENS Marion Arnaud håller med om att man kan tala om ett bakslag i politisk mening.

Bristen på konsekvens är ett stort pro-

blem, menar hon, eftersom säkerhetsrådet är en politisk aktör och skyldigheten att skydda därför inte kommer att kunna användas i alla situationer.

– Men det är bättre att det används ­någonstans än ingenstans alls, menar vi.

Och vi har ju inget annat val än att utgå från den existerande verkligheten, säger hon.

Både Bring och Arnaud menar att det är av yttersta vikt att alla R2P-resolutioner följs av en mycket strikt tillämpning. Om det finns något som helst utrymme för kritik så kommer det att utnyttjas av begreppets motståndare, menar de. Det är en av de tydliga slutsatserna efter Libyeninsatsen och den påföljande debatten. Det civila samhället har en viktig roll att spela i det sammanhanget, framhåller Arnaud: – Eftersom den politiska verkligheten ser ut som den gör behövs ett starkt civilt samhälle som ser till att olika regeringar inte missbrukar begreppet, varken i praktisk handling eller i sitt språkbruk.

FORTSATTA DISKUSSIONER Arnaud berättar att Brasilien fört fram ett nytt koncept som grund för de fortsatta diskussionerna: responsibility while ­protecting. Syftet är uppmuntra fortsatt debatt om hur man säkerställer att ett beslut om militärt våld kommer vid rätt tidpunkt och genomförs på rätt sätt. Vid den uppföljningsdiskussion om R2P som genomförs varje sommar i general­ församlingen kommer fokus i år att ligga på ”den tredje pelaren” – omvärldens ­respons – i linje med Brasiliens initiativ.

– Vi kommer att fortsätta jobba med att definiera begrepp, slipa på detaljer och fastställa trösklar, och diskutera hur alltihop relaterar till konkreta handlingar och situationer ute i världen, säger Arnaud.

– Jag tror också att debatten fortsättningsvis kommer att handla mycket om förebyggande, t ex vilka situationer som kan leda till massiva MR-kränkningar och hur eskalerande våld kan undvikas.

TIO-ÅRSJUBILEUM I januari 2012 hölls ett seminarium i New York för att markera att tio år gått sedan ICISS-kommissionen lanserade den nya principen. Inte oväntat valde

Januari 2012: Luftfoto av byn Fertait i den ­Syd­sudanesiska provinsen Jonglei. Byn är en av många som utplånats i samband med ­uppblossande mot­ sättningar mellan olika etniska grupper i provinsen.

6

Världshorisont 1/12

Skyldig het att sk ydda

Pågående kris Omedelbar risk Mycket oroande Det New York-baserade globala centret för skyldighet att skydda gav i januari 2012 ut första numret av ett nytt nyhetsbrev, R2P Monitor, där de redogör för a­ ktuella R2P-situationer. I kategorin ”pågående kris” (situationer där förbrytelser som faller under R2P pågår just nu) placerar centret Syrien, Sudan och ­Sydsudan. I kategorin ”omedelbar risk” (situationer där risken är mycket stor att förbrytelser som faller under R2P snart kommer att inträffa om preventiva åtgärder inte omedelbart sätts in) placerar centret DR Kongo. I kategorin ”mycket oroande” (situationer där risken är stor att förbrytelser som faller under R2P kan komma att inträffa om preventiva åtgärder inte sätts in) placerar centret Libyen, Elfenbenskusten, Kenya, Somalia, Burma och Jemen.

Källa: Global Centre for the Responsibility to Protect/R2P Monitor

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon att betona de positiva aspekterna av utvecklingen ­under det gångna året.

– 2011 tog historien en positiv vändning. Skyldigheten att skydda testades som aldrig tidigare. Resultatet var blandat men i slutändan kan vi ändå konstatera att tiotusentals liv sparades, sa Ban och nämnde Libyen, Elfenbenskusten, Sydsudan, Jemen och Syrien som exempel på länder där FN lyft fram behovet av att skydda civila.

– Trots politiska komplikationer som alltför ofta står i vägen för nödvändiga insatser så har världssamfundet, under en kort tidsperiod, tagit till sig principen om skyldigheten att skydda. Inte för att den är enkel, utan för att den är rätt, fortsatte han.

Ban berättade också att viktiga insikter hade nåtts under de allra senaste veckorna. I den nya staten Sydsudan hade FN, regeringen och andra aktörer observerat varningstecken under lång tid men var ändå oförmögna till kraftfulla insatser när omfattande våld mellan olika etniska grupper bröt ut i december 2011.

– Förklaringen var plågsamt enkel: vi nekades de nödvändiga resurserna. FramVärldshorisont 1/12

förallt hade vi behövt helikoptrar, sa Ban. – Så en avgörande fråga för våra ansträngningar att förverkliga skyldigheten att skydda är den här: hur ska vi kunna göra vårt jobb, hur ska vi kunna förverkliga de mandat vi fått av säkerhetsrådet, när rådets medlemmar inte ger oss det stöd vi behöver?

Vidare underströk generalsekreteraren att förebyggande – prevention – måste komma mer i fokus i ansträngningarna att skydda civila. Han uppmanade alla aktörer att bidra till att göra 2012 till Internationella året för prevention.

VIKTIGAST ATT SATSA PÅ FN-veteranen och toppdiplomaten Jan Eliasson är inne på samma linje: – Förebyggande är det absolut ­viktigaste att satsa på framöver, av flera skäl, säger han.

– Dels har det att göra med Libyen­ insatsen och diskussionen efter den. Det har varit ett väldigt starkt fokus på den militära komponenten av skyldighet att skydda och risken finns att många fått intrycket att det bara är det som ­begreppet handlar om. R2P är alldeles för

värdefullt och unikt för att gå ett sådant öde till mötes.

– Förebyggande är också en mycket eftersatt fråga, både i det internationella samarbetet och lokalt i olika länder. Och man ska också komma ihåg att det förebyggande arbetet i FN spänner över hela fältet av frågor. Det hänger samman med FN:s grundprinciper och det starka sambandet mellan utveckling, fred och mänskliga rättigheter. Så det är viktigt att arbeta mot utanförskap och diskriminering, men också mot nöd och fattigdom, orättvis föredelning av resurser, o s v, säger Eliasson.

När man diskuterar förebyggande ­insatser handlar det ofta om organisationsförändringar. Det kan behövas men är inte det centrala, fortsätter Eliasson: – Jag menar att det främst måste till ett förändrat förhållningssätt. Vi måste ­ändra attityder och arbetssätt och behöver en perspektivförskjutning i de här frågorna. n

AnnaLena Andrews Läs hela intervjun med Ove Bring på www.fn.se/bring

7

Skyldighet att sk ydda

Ett av de värsta folkmorden i historien ägde rum i Kambodja 1975–1979 då ca 1,7 miljoner människor dog.

Idag råder fred i landet men minorna från de olika krigen skördar fortfarande över 200 dödsoffer varje år. En viktig del av återuppbyggnaden handlar därför om att röja minor.

Minröjning viktig del av att bygga fredligt samhälle

D

en nytillverkade vita Nissan-­ jeepen, som är en donation från Japan, kör fram på den dammiga vägen. Sanden lägger sig som en dimma över framrutan. Här i Banteay Meancheyprovinsen i nordvästra Kambodja utför organisationen CMAC (Cambodian Mine Action Centre) minröjning i bambudjungeln som täcker området sedan inbördeskriget tog slut 1992.

Jeepen passerar skyltar med texten ”Cleared by CMAC”. Prak Sokhon, planeringschef på CMAC som sitter med i jeepen, berättar att en zon är röjd och att 30 nya ska röjas i området. För en vecka sedan färdades en traktor några kilometer härifrån med ett släp fullsatt med bybor när hjulet på fordonet körde på en antitankmina som var gömd i den gropiga grusvägen. Prak Sokhon visar bilder på sin dator på hur platsen såg ut efter ­explosionen, med förvridna kroppar och en stor krater i vägen.

– Åtta personer dog på platsen, berättar Prak och fortsätter: – Vi hade fyra till sex miljoner minor i landet under kriget, nu har vi förstört en miljon av dem. Människor förstör dem

8

frivilligt, eller ofrivilligt – som händelsen förra veckan bevisade, suckar han och skakar på huvudet.

Enligt honom är träminorna som fanns under inbördeskriget redan förstörda medan de som är tillverkade i metall ­varar i 20-30 år. Men de allra värsta är plastminorna.

– De ligger ju kvar i hundra år!

Arbetet med att röja minor är väldigt tidskrävande. Området har vuxit igen och den täta vegetationen måste först röjas med hjälp av en ”brushcutter”. Den ­klipper ner bambu och annan växlighet och går inte sönder om den går på en mina. Minröjare iförda hjälm med ­ansiktsskydd och splittersäkra västar ­söker därefter genom marken fyra meter i taget. Sedan sätter de ut stolpar med bokstaven C, vilket betyder ”cleared land”.

VÄNTAR PÅ SIN MARK Byn Banteay Ti Muey ligger på en 22 900 kvadratmeter stor jordbruksmark och 348 familjer med ungefär 1 800 personer ­väntar på att få tillbaka sin mark när minröjningen är klar om några veckor. Redan under den första veckan hittade CMAC 72 explosiva

Fiskaren Khiey Chamrouen ­tillsammans med sin fru och fyra hjälp utifrån ser de ljust på framtiden.

föremål i marken. Det som odlas i området är framför allt ris, potatis och cassava (en rotfrukt). Medan bambuskogen huggs ner sparas de stora träden som skydd för ­befolkningen mot den starka solen.

Intill den minröjda marken, under ett stort solsvalkande träd, sitter Noun Noeun. Sextiotvååringen blev av med benet 1997 efter att ha trampat på en personmina när han var ute och högg bambu i skogen. Sedan nio år tillbaka har Noun dessutom tagit hand om sina två barn och deras barn, eftersom hans fru miste livet 2003 sedan även hon trampat på en personmina. Noun visar upp stumpen av det som en gång var ett friskt ben, och berättar att han fick ett plastben med en träfot av en hjälporganisation.

– Jag lever ett hårt liv med ett amputerat ben, men jag är en lycklig människa nu, berättar Noun och fortsätter: – Det är säkert att bo här nu, och min son kommer att ta över marken efter mig tillsammans med sin familj.

CMAC, som får pengar bl a av Svenska FN-förbundet, satsar förutom minröjning även på att rehabilitera minoffer. Det har satts upp sammanlagt elva centra i landet Världshorisont 1/12

Skyldig het att sk ydda

CMAC:s minröjare letar efter personminor inne i bambu­skogen med hjälp av metalldetektorer.

Trots den tryckande hettan måste de ha skyddshjälmar och skyddsvästar på sig.

Antalet personer i Kambodja som dödas av minor och andra explosiva föremål, t ex granater, minskar ­stadigt. 1999 dog 1153 personer och 2011 var siffran nere i 211. CMAC startade 1992 och har idag ca 2 000 anställda varav 1 800 är minröjare. Tack vare FN-förbundets kampanj Röj-en-mina har sex minfält i landet kunnat röjas sedan juli 2010. Under våren 2012 fortsätter arbetet i byn Tamaing där 50 000 kvadratmeter mark ska röjas. De 700 människor som bor i byn kommer sedan att kunna bruka sin mark igen. Källor: FN-förbundet och CMAC av deras barn visar upp sitt hem på den ­kambodjanska lands­bygden. Livet är tufft för familjen men tack vare

FN-förbundet och CMAC tog sig an ­familjen ser livet ­betydligt ljusare ut.

– Jag har fått ett plastben på rehabiliteringscentret i Battambang som jag ska prova ut, säger Khiey och visar upp den högra benstumpen som snart ska få sin protes. avlägsen by Arbetet med familjen går även ut på att Ett levande bevis på att arbetet med rehasätta barnen i skolan. Hittills har FN-­ biliteringen fungerar finns i den avlägsna förbundet och CMAC hjälpt 100 familjer byn Chakrey i Battambangprovinsen, i som Khieys i området. den nordvästra delen av landet. Här lever – Jag är glad att mina befolkningen i bambu”Vi hade fyra till barn får lära sig saker hyddor utan rinnande som att läsa och skriva, vatten och elektricitet. sex miljoner minor Provinsen ligger nära i ­landet under kriget, fortsätter Khiey som ­också har fått ett lån av den thailändska gränsen nu har vi förstört en OEC (Operations Enfants och det var där som du Cambodge) som är en Khiey Chamrouen tram- miljon av dem.”

NGO som ­samarbetar pade på en landmina Prak Sokhon med CMAC och FN. 1987 när han slogs mot Lånet är på 100 dollar, utan ränta, och de röda khmererna. Khiey berättar att det inte fanns någon organisation som ­hjälpte innebär att familjen får kycklingar som de kan föda upp – som sedan förökar sig, honom utan att han fick sin aluminiumoch som familjen kan sälja vidare. krycka först när han besökte sjukhuset i huvudstaden i Phnom Penh. Med pengTORRT OCH DAMMIGT arna som han får genom att sälja fisk på marknaden tjänar han på gränsen till vad Det är torrt och dammigt och fortfarande som är tillräckligt för att försörja sig själv, många månader kvar innan regnperioden för med sig det för byborna livsviktiga sin fru och deras fem barn, men sedan som delar ut benproteser och även utbildar lokalbefolkningen i ett mer effektivt jordbruk. De ger också skolmaterial till barnen och motiverar dem att gå i skolan.

Världshorisont 1/12

vattnet. OEC har redan borrat en brunn till Khieys familj, en process som kostade 500 dollar och som inte är ett lån utan ren donation. I Kambodja, ett av världens fattigaste länder, betyder varje steg mot ett bättre liv extra mycket, särskilt när korruptionen i landet har gjort att klyftan mellan rika och fattiga ständigt växer.

– Regeringen gör ingenting för oss fattiga, för oss som lider av olika handikapp, säger Khiey dystert. Han har ändå orkat fortsätta kämpa tack vare att pengar kommit från andra håll.

– Jag är glad att jag fått låna dessa pengar och att jag har fått träning i ett effektivare jordbruk, säger han.

På frågan om han tänker flytta eller stanna kvar i området i framtiden blir svaret: – Vi har ingenstans att ta vägen, detta är ju vår mark! n

Text: Johan Augustin Foto: Jonas Gratzer Läs mer om Kambodja och FN-förbundets kampanj Röj-en-mina på www.fn.se/ roj-en-mina

9

Skyldighet att sk ydda

Kriget i Kongo

Frustration över långsamma framsteg i kampen mot våldet

Enligt skyldigheten att skydda ska stater i första hand själva skydda sina medborgare från bl a etnisk rensning och krigsförbrytelser. När ett land inte klarar att göra det har omvärlden en skyldighet att hjälpa till, en situation som är aktuell i Demokratiska Republiken Kongo (KongoKinshasa). På bilden tittar några pojkar i Norra Kivu på när FN-soldater från Sydafrika anländer för att patrullera i området.

F

idel Bafilemba är arg. Saliven ­stänker ur munnen på honom när han svarar på frågan hur han tycker att FN sköter sitt uppdrag att skydda ­civilbefolkningen i östra Kongo: – Vi har haft den största fredsbevarande insatsen i världen här i landet i över tio år nu och som kongoleser har vi alltid trott att de är här för att skydda civila. Förra året förnyades mandatet och det handlar ut10

tryckligen om att skydda människor. Men det är ett totalt misslyckande, säger han.

Fidel Bafilemba är fältarbetare för den amerikanska organisationen Enough ­Project. Vi sitter på hans kontor som ­ligger i en villa i centrum av staden Goma, precis vid gränsen till Rwanda.

Idag är Goma en ganska behaglig stad.

Det finns gatu­belysning och de lava­ massor som vällde upp ur jordens oroliga

Foto: FN/Marie Frechon

inre 2002 och brände upp stora delar av staden har fraktats bort. På marknader och längs huvudgatorna sjuder det av verksamhet.

BLODTÖRSTIGA MILISER Men man behöver inte åka långt härifrån för att möta en helt annan verklighet. I skogarna i östra Kongo gömmer sig en rad väpnade och blodtörstiga miliser som alla Världshorisont 1/12

Skyldig het att sk ydda

Foto: Marcus Hansson och Peter Bjurbo

För aktivister som Franck Kamunga penserar det genom att vara här och utöva har omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna på sitt samvete. Den viktigaste det ansvaret. Men förhoppningen är förstås handlar R2P, förutom att lobba mot den kongolesiska regeringen att den ska ta sitt att deras polis och militär inom en inte av dem, FDLR, består till största delen av ansvar, också om att informera männisalltför lång framtid, efter träning, ska vara rwandier som flydde hit efter folkmordet i kor om deras rättigheter. Han och hans i stånd att utföra det som ­förväntas av Rwanda 1994. Nu tjänar de pengar på medarbetare har utbildat mer än 5 000 ­illegal handel med mineraler som guld och dem, säger Hervé Ladsous. volontärer i R2P – meningen är att de i sin Han håller med om att Monusco koltan som det finns gott av i området. tur ska föra kunskapen vidare. ­tidigare inte lyckats bra med sitt uppdrag Pengarna investeras i nya vapen och – Tack vare det har vi skaffat oss ett att skydda civila, men säger att de har blivit ­ammunition. Så fortsätter våldsspiralen. mycket bättre. Han nämner Rapid Reaction nätverk av människorättsexperter. Flera Enough Project, som Fidel Bafilemba av dem har ringt mig och jobbar för, har som mål att förvarnat om strider som är få slut på folkmord och på väg att blossa upp i olika brott mot mänskligheten. delar av landet. Jag har sedan De sätter stort hopp till kunnat ­förvarna Monusco, skyldigheten att skydda säger Christoph Baba (Responsibility to Protect, ­Kalondhi som arbetar med eller R2P), alltså den nya volontär­programmet. folkrättsliga doktrin som ger omvärlden större möjligheSTOR BETYDELSE ter att ingripa till skydd för Tillbaka i Goma igen är det få utsatta civilbefolkningar. som ­verkligen ifrågasätter att Just det vill Fidel Bafilemba FN:s närvaro har mycket stor – att FN ska ingripa mer betydelse. Amisi Ntakaziraho aktivt för att stoppa överär hotellägare i Goma och ser grepp mot civila. Han säger ljust på framtiden: att FN-trupperna hittills ”Vi har haft den största fredsbevarande – Situationen här är mycket inte avlossat ett enda skott insatsen i världen här i landet i över tio bättre idag än för fem år sedan för att avstyra pågående och det är mycket tack vare brott. år nu och som kongoleser har vi alltid Monuscos arbete. Utan dem – Det finns mer än 50 trott att de är här för att skydda civila.” skulle allt gå åt skogen, säger lokala FN-baser i östra han. ­Kongo. Där finns soldater Fidel Bafilemba Ändå kan man ana en uppmed p ­ ansarfordon, heli­ dämd ilska, eller en stilla vrede, i denne Mechanism som är ett system för att koptrar, maskingevär. Även om de inte behärskade man. För åren går och fram­Monusco ska kunna reagera innan en ser det som sin uppgift att slå ner de stegen, de som sker, tar tid och går för ­väpnade grupperna så borde de åtminstone massaker äger rum. Enligt Hervé Ladsous långsamt. Javisst, en rad befälhavare har har det varit ett framgångsrikt koncept. kunna skicka ett tydligt budskap att det gripits och ställts inför rätta i krigsförbry– Och det blir bättre hela tiden, säger inte är okej att mörda, plundra och våldta, tardomstolen i Arusha. Javisst, tiotusenhan innan han skyndar iväg till en buffé säger Fidel Bafilemba. tals milissoldater har avväpnats. Och de med indisk mat som dukats fram. ­fruktade upploppen efter valet i novemHERVÉ LADSOUS ber har uteblivit, även om folk är djupt INFORMERA ALLMÄNHETEN Ja, varför görs inte mer för att skydda besvikna.

Förutom att FN ska göra sitt jobb så ­civilbefolkningen mot förbrytelser som Men samtidigt fortsätter övergreppen. handlar mycket så klart om att informera kan klassas in under skyldigheten att allmänheten om deras rättigheter. Arbetet I början av januari kom uppgifter om att 45 skydda? En som borde kunna svara på människor barbariskt mördats av FDLR i en med den viktiga pusselbiten sker delvis den frågan är Hervé Ladsous som sedan by i provinsen södra Kivu. De slaktades med tusentals kilometer från Goma, i den oktober 2011 är högste chef för FN:s machetes och huvuden sattes upp på pålar. tropiska hettan i huvudstaden Kinshasa. fredsbevarande styrkor. Han är på Där sitter Franck Kamunga och njuter av ­blixt­visit på FN-hög­kvarteret i Goma, Just vad gäller FDLR så finns det tecken kylan på sitt luftkonditionerade kontor. vackert beläget med utsikt över Kivusjön. på att FN:s långsiktiga arbete burit frukt.

Han är chef för Mänskliga rättigheter Det råder febril aktivitet eftersom chefen Bara några hundra meter från den indiska utan gränser i Kongo och varm är på besök. Den indiska bataljonen har buffén där Hervé Ladsous äter chicken ­anhängare av skyldigheten att skydda. dukat upp med FN-mineralvatten och tikka masala finns ett läger för avhoppade – R2P är ett relativt nytt koncept i bjuder på säckpipekonsert. Den samlade milissoldater. Här i ett hörn av FN-basen ­Kongo och vi som NGO [frivilligorganipressen får fem minuter: står några enkla tält där de avhoppade misation] vill vara med och påverka – Vi arbetar hela tiden med de kongolissoldaterna bor ett par dagar innan de ­dag­ordningen och se till att staten här tar lesiska myndigheternas godkännande. slussas vidare till sina hemländer. Sedan sitt ansvar och vidtar allvarligt menade Det är uppenbart att de inte är i stånd att 2002 arbetar en enhet inom Monuscos utöva sitt ansvar att skydda här. Så vi kom- ­åtgärder, säger han. med att sprida flygblad över djungeln och Forts. på nästa sida Världshorisont 1/12

11

Foto: Försvarsmakten

Skyldighet att sk ydda Forts. från föregående sida

Foto: Marcus Hansson och Peter Bjurbo

med hjälp av mobila radiosändare ­informera milissoldaterna att det är fritt fram för dem att lägga ner vapnen och återvända hem till Rwanda. Programmet har varit mycket framgångsrikt. Över 20 000 stridande och deras familje­medlemmar har överlämnat sig till FN och därefter kunnat återvända hem till Rwanda för att leva ett ­normalt liv.

Senast Sverige var involverat i större omfattning i en FN-insats var 2004-2006 i Liberia.

På bilden samtalar svenska FN-soldater med lokalbefolkningen i samband med patrullering.

”Stridsmoralen är ­mycket låg och det råder stor förvirring.”

Joseph Gerabibi

– Vi har även producerat video­ filmer där vi intervjuat före detta ­soldater som återvänt till Rwanda för att visa att de inte blivit mördade när de kommit hem, säger Sam Howard som leder arbetet med att locka ­milismännen att lägga ned vapnen.

LÄGGER NER VAPEN FDLR som länge ansetts vara den största och farligaste väpnade gruppen räknar idag inte fler än 2 000 man under vapen, enligt FN. De senaste månaderna har dessutom flera av gruppens högsta ­befälhavare mördats och högkvarteren i djungeln attackerats av andra kongolesiska miliser.

– Stridsmoralen är mycket låg och det råder stor förvirring, säger Joseph Gerabibi, före detta löjtnant i FDLR och med 15 år av djungelkrig bakom sig. Han är en av avhopparna och ser nu fram emot att med Monuscos hjälp få återvända hem till ­Rwanda.

Sam Howard är positiv: – FDLR är ett av de största hoten mot fred och säkerhet i östra Kongo.

Om den här trenden håller i sig så kan vi få en relativ fred i östra Kongo rätt snart, säger han. n

Text: Marcus Hansson och Peter Bjurbo 12

”Sverige förlorar när FN-insatser ratas” Av 637 svenska soldater som i december 2011 var utsända i internationell tjänst deltog 23 i FN-ledda insatser, 70 i EU-operationer och resterande 544 under Natobefäl. FN-förbundet har gång på gång tagit upp frågan och menar att bristen på svenska FN-soldater får en rad negativa konsekvenser.

F

rån 1964 och 30 år framåt var alla svenska soldater som tjänstgjorde utomlands utskickade under FNflagg. Toppen nåddes 1994 då närmare 2 000 svenska soldater var ute i FNtjänst. Men situationen förändrades drastiskt i mitten av 90-talet, bl a som ett resultat av att Sverige gick med i EU, att neutraliteten i praktiken avskaffades och p g a FN:s ­misslyckanden i Rwanda och Bosnien. Sedan dess har antalet svenskar under FN-flagg med få undantag legat under 100 personer, utom under Liberiainsatsen 2004–2006 och med en botten­ nivå på max 34 personer från 2007 och till idag.

SPELAR ROLL Men spelar det egentligen någon roll ­vilken flagga som vajar över en internationell militär insats? Absolut, menar Svenska FN-förbundet.

– Det finns en lång rad skäl till varför det är viktigt att Sverige deltar i FN-­ledda insatser, säger FN-förbundets generalsekreterare Linda Nordin Thorslund.

– För det första har FN som aktör en unik och lång erfarenhet av fredsfrämjande insatser och av att jobba med både

­ ilitära och civila komponenter, t ex m med statsuppbyggnad.

– Det är också naturligt att vi som ­medlem i FN är med och bidrar till ­arbetet, inte bara med pengar utan även med personer. Svenska soldater har god utbildning – bl a i fråga om mänskliga rättigheter och demokrati – och är väl utrustade. En relativt stor andel av de svenska soldaterna är också kvinnor, något som innebär fördelar i många sammanhang.

– Sammantaget gör detta att svenska soldater är mycket uppskattade och ofta höjer kvalitén på hela insatsen när de väl är med, säger hon.

STOR ARBETSBÖRDA Nordin Thorslund framhåller vidare att arbetsbördan för FN är mycket stor. För närvarande är omkring 120 000 personer utplacerade i 16 olika operationer. FN jobbar också där ingen annan vill jobba, med svåra och komplicerade situationer som t ex den i Kongo.

– Då är det märkligt att ett land med vår långa tradition av en stark FN-politik i princip har slutat bidra med personal till FN-insatserna, säger hon.

FN-förbundet menar inte att Sverige Forts. på sidan 17 Världshorisont 1/12

Foto: UNHCR/P Rulashe

FN-fakta Skyldigheten att skydda

RÄTTVIS HANDEL FN OCH EU

Uppblossande våld i Sudans Blue Nile State har under vintern 2011-2012 tvingat tiotusentals människor på flykt. På bilden anländer flyktingar från Blue Nile State till den etiopiska gränsen vid Kurmuk.

Från norm till verklighet Vid ett toppmöte i FN 2005 enades världens länder om en ny folkrättslig princip: skyldigheten att skydda eller responsibility to protect (”R2P”). Syftet är att, så långt det är möjligt, skydda utsatta civil­befolkningar från folkmord, etnisk rensning, krigsbrott och brott mot mänskligheten.

I

mars 2011 agerade säkerhetsrådet i konflikten i Libyen, bl a genom ­diplomati, sanktioner, vapenembargo, genom att hänskjuta fallet till den Internationella brottmålsdomstolen i Haag (ICC) och genom att inrätta en flygförbudszon.

Syftet var att stoppa omfattande våld mot den libyska befolkningen från Khaddaffiregimen. Åtgärderna gjordes med hänvisning till skyldighet att skydda och har ökat debatten kraftigt kring detta begrepp.

Att rädda kommande generationer undan krigets gissel var redan från starten en av FN:s huvuduppgifter. Men världens konflikter och förståelsen för vad säkerhet innebär har förändrats sedan FN bildades.

Idag utspelar sig de allra flesta konflikter inom stater i stället för mellan dem. Civilbefolkningen drabbas därmed i mycket högre grad, t ex genom våldtäkter som strategiskt vapen, hungersnöd och ­flyktingproblematik.

Särskilt Afrika har drabbats av konflikter av detta slag, t ex folkmordet i Rwanda och konflikterna i Somalia, Sierra Leone, Liberia, DR Kongo och Uganda, men vi har också sett dem i Europa på Balkan under 1990-talet. Det stod vid slutet av 1990-talet klart att FN och FN:s medlemsländer inte kunde leva upp till sitt syfte.

En diskussion inleddes som utgick från individers och samhällens säkerhet till skillnad från den traditionella uppfattningen om att det var statens säkerhet som var det viktiga.

Diskussionen grundar sig i en paradox som har sina rötter i utformningen av FN-systemet. Å ena sidan har vi gång på gång sett hur individer hotas när stater misslyckas med att skydda dem och ­ibland har regimer t o m attackerat sin egen befolkning. Å andra sidan bygger FN och FN:s konflikthantering just på staters suveränitet och på att denna ska respekteras.

FN får enligt stadgan bara ingripa när det finns ett hot mot internationell fred och säkerhet, inte så länge den väpnade ­konflikten sker inom landets gränser.

FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan såg dilemmat och uppmanade medlemsländerna att komma med en lösning på problemet. Kanadas regering antog utmaningen och tillsatte 1999 en internationell kommission, ICISS ­(International Commission on Intervention and State Sovereignty). Kommissionen presenterade sitt förslag till lösning i ­december 2001 i en rapport där den ­myntade begreppet skyldigheten att skydda (The ­Responsibility to Protect, förkortat R2P).

SKYLDIGHETEN ATT SKYDDA (R2P) ENLIGT ICISS-KOMMISSIONEN Traditionellt har suveräniteten setts som en rättighet att styra över sitt territorium utan inblandning från andra. Men

Foto: FN/Albert Gonzalez Farran

Foto: UNHCR/P Rulashe

Foto: FN/Ryan Brown

Kinesiska vakter som ingår AU:s och FN:s hybrid­ styrka i Darfur (UNAMID) vaktar ett borrhål som en kinesisk firma driver i Nyala, södra Darfur, Sudan.

Mohamed Musa och hans familj är flyktingar från Sudans Blue Nile State. På bilden sitter de i ett tillfälligt skydd i väntan på att förflyttas till Adimazin Transit Center i Etiopien.

Luis Moreno-Ocampo, åklagare vid Internationella Brottmålsdomstolen (International Criminal Court, ICC) talar med journalister om domstolens åtal för folkmord mot Sudans president Omar Al-Bashir.

­ egreppet statssuveränitet innebär även en b skyldighet och ett ansvar för befolkningen i landet, menade ICISS. Det är först och främst staten själv som har ansvar för att skydda den egna befolkningen mot folkmord, etnisk rensning, krigsbrott och brott mot mänskligheten. Men när en befolkning är utsatt för svårt lidande – orsakat av in­ bördeskrig, uppror, förtryck från statens sida eller statens sammanbrott – och staten i fråga inte vill eller kan stoppa eller avvärja lidandet, då får principen om icke-inblandning ge vika för principen om det internationella samfundets skyldighet att skydda.

Change) och av generalsekreteraren i hans rapport In Larger Freedom. Samtidigt antogs principerna om skyldighet att skydda i ­Afrikanska Unionens stadgar vid dess ­bildande 2002. Vid ett världstoppmöte i FN-högkvarteret i New York i september 2005 enades alla FN:s medlemsländer om att anta och tillämpa skyldigheten att skydda i den betydelse och med de begränsningar som toppmötets definition innebär. Det starka stödet från inflytelserika länder i ­Sydamerika och Afrika, t ex Argentina, ­Guatemala, Chile, Rwanda och Sydafrika, var avgörande för beslutet.

Skyldigheten att skydda är inte någon ny lag utan bygger på redan antagna lagar och normer.

ICISS-kommissionen delade in ­skyldigheten att skydda i tre olika delar: • Skyldigheten att förebygga; att undanröja de underliggande såväl som de direkta ­orsakerna till inre konflikter och andra av människor vållade kriser som utsätter befolkningen för fara.

• Skyldigheten att reagera; att i situationer där skydd av människor är en tvingande nödvändighet reagera med ändamålsenliga åtgärder, vilket kan innefatta tvångsåt-

gärder såsom sanktioner och internationellt åtal eller, i extrema fall, militär intervention (se nedan).

• Skyldigheten att återuppbygga; att, särskilt efter en militär intervention, lämna all slags hjälp till återhämtning, återuppbyggnad och försoning Enligt ICISS-kommissionen är förebyggande den viktigaste delen. Möjligheterna att förebygga bör alltid uttömmas innan en intervention övervägs, och större åtaganden och resurser måste sättas in för detta ändamål, menade ICISS. Vid fullgörandet av skyldigheterna att förebygga och att reagera bör alltid mindre inkräktande och tvingande åtgärder övervägas innan mer tvingande och inkräktande åtgärder vidtas.

I kommissionens förslag ingick även ­genomarbetade kriterier som tacklade viktiga och svåra problem som t ex hur man ska avgöra när det är rätt att ingripa militärt i en konflikt, hur man vet att man försökt med alla fredliga medel innan man överväger militära verktyg och vad det ska finnas för möjligheter att agera i de fall säkerhetsrådet är låst på grund av vetorätten.

Begreppet togs upp av FN:s högnivåpanel (High-Level Panel on Threats, Challenges and

VÄRLDSTOPPMÖTETS BESLUT 2005 Jämfört med ICISS-kommissionens förslag innebar det slutdokument som antogs av världstoppmötet 2005 en något urvattnad version av skyldigheten att skydda som ­lämnar mycket kvar att definiera och ­operationalisera.

I paragraferna 138-139 i toppmötets ­slutdokument står det att: Varje stat har en skyldighet att skydda sin befolkning från folkmord, krigsbrott, brott mot mänskligheten och etnisk rensning samt att förebygga dessa brott.

Foto: UNHCR/Brendan Bannon

Det internationella samfundet ska ­ ppmuntra och assistera stater att leva upp u till denna skyldighet.

Det internationella samfundet har en ­skyldighet att, genom FN, använda lämpliga diplomatiska, humanitära och andra fredliga medel för att skydda befolkningar som hotas av dessa brott. Om en stat inte kan eller vill skydda sin befolkning, och fredliga medel inte räcker till, måste det internationella sam­ fundet agera starkare, i sista hand med våld mandaterat genom kapitel sju-mandat från FN:s säkerhetsråd. Bedömningar måste göras från fall till fall och agerande ska ske i sam­ arbete med relevanta regionala organisationer.

Utifrån formuleringarna i toppmötes­ dokumentet pågår en omfattande debatt om hur man ska gå till väga för att tillämpa skyldigheten att skydda i praktiken, var gränsen går för ingripande med olika ­verktyg, hur man ska försäkra sig om att begreppet inte utvecklas till ett enbart ­militärt instrument där de förebyggande delarna tappas bort och vad som händer då säkerhetsrådet är blockerat.

Sedan 2005 har många steg tagits för att göra begreppet användbart i praktiken. Den första säkerhetsrådsresolution som hänvisade till skyldighet att skydda var resolution 1674

om skyddet av civila i väpnad konflikt. ­Skyldighet att skydda har också omnämnts i resolutioner om Darfur, Libyen och Elfenbens­kusten. En viktig utveckling var också inrättandet av två nya poster inom FN-­systemet: en särskild rådgivare för ­förhindrandet av folkmord (2004) och en särskild rådgivare med fokus på skyldighet att ­skydda (2008). I februari 2012 innehades posterna av Francis Deng och Edward Luck.

2009 släppte Ban Ki-moon också en rapport i syfte att ta skyldighet att skydda från teori till praktik: Implementing the Responsibility to Protect. Här uppmanas medlemsstaterna bl a att utveckla en tydlig strategi för hur begreppet ska implementeras. Rapporten lyfter också early warning – mekanismer för att tidigt kunna uppmärksamma och reagera på konflikter – som ett viktigt verktyg.

Trots alla insatser till stöd för skyldigheten att skydda är utmaningarna fortsatt stora.

Vid flera tillfällen har vetorätten, som de permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd har, blockerat agerande i interna konflikter. Kina och Ryssland har t ex ­blockerat agerande i Burma och Syrien 2011.

Det har gjorts med hänvisning till den ­ursprungliga skrivningen i FN-stadgan där det står att FN enbart ska ingripa när det finns ett hot mot internationell fred och

Foto: FN/Mark Garten

Somaliska flyktingar i flyktinglägret Dadaab i Kenya köar för att få hämta vatten.

Edward Luck är sedan 2008 generalsekreterarens särskilde rådgivare med fokus på skyldighet att ­skydda. På bilden talar han om situationen i Elfenbenskusten vid en presskonferens i FN-högkvarteret.

säkerhet. I dessa fall visar sig tydligt hur staters och befolkningars säkerhet kan krocka och hur begreppet skyldighet att skydda tydligt utmanar FN:s traditionella normer och arbetssätt.

Läs mer på: www.fn.se/R2P www.responsibilitytoprotect.org www.globalr2p.org

När FN 2005 antog skyldighet att skydda var det en av de absolut viktigaste händelserna i det globala samarbetet under de senaste decennierna. Skyldighet att skydda sätter människors säkerhet framför staters suveränitet och syftar till att ge utsatta civilbefolkningar ökat skydd mot omfattande och allvarliga övergrepp. Samtidigt är detta sätt att tänka kontroversiellt och efter det militära ingripandet i Libyen 2011 har motståndet mot den nya principen ökat igen. Mot den bakgrunden behöver alla goda krafter nu sluta upp bakom skyldighet att skydda och uttala sitt stöd!

Det här kan DU göra!

1 Läs på!

Kunskap är grunden för all handling!

Informera dig om skyldigheten att skydda och skaffa argument genom att läsa vidare på: www.fn.se/R2P www.responsibilitytoprotect.org www.globalr2p.org www.enoughproject.org www.crisisgroup.org

4 Skriv till din riksdagsman!

En konkret fråga att driva är också det rekordlåga antalet FN-soldater som Sverige bidrar med. Att rika länder bidrar med FN-soldater har betydelse på många sätt, både för FN och för det bidragande landet (se artikel i Världshorisont nr 1/12 sid 12.) Skriv ett mejl om denna fråga till din riksdagsman! På www.riksdagen.se kan du se vilka personer som representerar ditt län och vilken e-postadress de har. Hur många soldater som finns ute just nu kan du se på www.mil.se (under ”internationella insatser”).

Skicka gärna ditt mejl även till statsminister Fredrik Reinfeldt och försvarsminister Sten Tolgfors och kräv att Sverige ska bidra med fler soldater till FN. Mejlformulär finns på www.regeringen.se.

2

3

Bekämpa likgiltigheten – skriv en insändare!

Delta i kampen mot fattigdomen!

När man ser på nyheterna om krig och konflikter ute i världen är det lätt att känna vanmakt. Men tillsammans kan vi göra skillnad! Skriv en insändare till din lokaltidning om en konflikt som du känner engagemang för. Genom att uttrycka ditt eget engagemang berör du andra människor och påverkar deras sätt att förhålla sig. Du kan också skriva om skyldighet att skydda och förklara vad det handlar om och varför det är viktigt.

Kanske kan du också lägga mer tyngd bakom orden genom att få din lokala FN-förening att stå som avsändare tillsammans med dig?

Ett grundläggande skäl till att konflikter uppstår är fattigdom, diskriminering och klyftor mellan grupper i samhället.

Effektiva metoder för att bekämpa fattigdom och orättvisor är att ge gratis skolmat till barn i fattiga länder och att främja flickors rättigheter. Svenska FN-förbundet samlar därför in pengar till dessa ändamål genom kampanjerna Skolmat blir kunskap och Flicka.

Ge ett eget bidrag! Gå till www.fn.se/ skolmat eller www.fn.se/flicka. Sätt in pengarna på pg nr 90 00 79-5 (ange ”skolmat” eller ”flicka”). Du kan också stödja kampanjer en längre tid genom att bli autogirogivare.

5 Hjälp till att bygga fredliga samhällen!

Aktiv återuppbyggnad av samhällen efter en konflikt är avgörande om man ska kunna få igång en positiv utveckling och förhindra att konflikten bryter ut igen. I 70 av världens länder ligger omkring 80 miljoner minor kvar i marken. Detta förhindrar en normal tillvaro där jorden kan brukas och barn kan leka fritt. Varje halvtimme skadas en människa någonstans av en mina.

6 Informera andra!

Beställ extra exemplar av Världshorisonts temanummer om skyldigheten att skydda.

Dela ut tidningarna till intresserade i din omgivning eller lägg dem i väntrum och personalrum. För priser kontakta info@fn.se.

Faktabladet om skyldigheten att skydda (fyra sidor) kan beställas utan kostnad i upp till tio exemplar. Kontakta info@fn.se eller ring 08 – 462 25 40.

Kampanjen Röj-en-mina arbetar med att samla in pengar till FN:s minröjningsarbete. Ge ett personligt bidrag eller bli fadder. Gå in på www.fn. se/roj-en-mina.

FN-fakta nr 1/12: Skyldigheten att skydda · Text: Linda Åkerström Faktabladet kan beställas från FN-förbundet (upp till 10 ex gratis, porto tillkommer dock).

E-post: info@fn.se · Telefon: 08 – 462 25 40 · Webb: www.fn.se

Skyldig het att sk ydda

Att Sverige inte deltar i arbetet med säkerheten i afrikanska länder försämrar möjligheterna för det svenska biståndet att ha effekt, menar Linda Nordin Thorslund, FN-förbundets generalsekreterare.

Den svenska militära ­utlandsstyrkan (antal ­soldater och militära ­observatörer i fält) vid olika tidpunkter. Den streckade linjen visar den andel av styrkan som använts i ­FN-ledda insatser.

Forts. från sidan 12 och ­säkerhetspolitiken å den andra. ska upphöra med sitt stöd till regionala – Sverige har i sin biståndspolitik ett ­organisationers fredsfrämjande insatser, tydligt fokus på Afrika och även på snarare att det behövs en balans, fortsätter ­länder i konflikt eller post-konflikt­ Nordin Thorslund. situationer, vilket till stor del samman­ – Om man tittar på situationen i Afrika faller. Den svenska regeringen satsar där de flesta av världens konflikter ut­ omfattande resurser på utvecklingsinsatser spelar sig kommer bara 1,5 procent av i dessa länder men trots att vi vet att FN-soldaterna från EU-länder. Resten ­säkerhet är en förutsättning för utveckling kommer till stor del från länder som så är vi inte ens med i ­själva har stora problem säkerhets­delen, säger med demokrati och mänsk”Det är märkligt ­Nordin Thorslund. liga rättigheter och de har att ett land med vår – Om vi skulle medverka generellt sämre utbildning långa tradition av i FN:s ­operationer i Afrika och utrustning än en europeisk soldat. en stark FN-politik så skulle det ha en positiv effekt på operationerna i sig, – Man bör också notera i princip har slutat det skulle leda till ökad säatt Försvarsmakten förlorar bidra med personal kerhet i det berörda landet viktiga erfarenheter när vi inte deltar i dessa till FN-insatserna.” och det skulle därmed även bli lättare för vårt svenska sammanhang.

Linda nordin thorslund bistånd att nå resultat!

Svensk medverkan i FNBETYDELSE FÖR BISTÅNDET ledda insatser får betydelse även på andra Just det faktum att svenska soldater inte sätt, ­fortsätter Nordin Thorslund. finns på plats i Afrika har dessutom – När vi är med och bidrar med personal ­betydelse för vårt svenska bistånd, menar till FN-insatser så ger det mycket politisk FN-förbundet vidare. I höstas gav goodwill till Sverige som kan ha betydelse ­förbundet ut rapporten Säkerheten och i helt andra sammanhang. ­biståndet där man hävdar att det finns – Man kan också peka på det faktum att ett glapp mellan den svenska bistånds­ Sverige kan bli aktuellt för en kandidatur politiken å ena sidan och försvars-

Världshorisont 1/12

Rapporten Säkerheten och biståndet kan laddas ner från www.fn.se/fred.

t Hus Öppe s -12 r a 16 m

Mänskliga rättigheter Teologiska högskolan Stockholm

Kandidat- och masterprogram i mänskliga rättigheter Fristående kurser/Nätkurser Uppdragsutbildning NYHET! Masterprogram i Interkulturella relationer

Förtydligande Förra numret av Världshorisont (nr 4/11) ­innehöll en illustration som visade "FN:s ­MR-bygge". Årtalen i illustrationen var dock inkonsekventa så tillvida att vi för de tre ­senaste konventionerna angav det år då ­konventionen trädde i kraft, medan vi för de

till FN:s säkerhetsråd 2017. I den processen kommer det att vara viktigt att kunna peka på att vi är med och bidrar, också med personal till de faktiska insatserna. n

AnnaLena Andrews

tidigare angav det år då konventionstexten antogs av ­generalförsamlingen.

Migrantarbetarkonventionen antogs 1990, ­konventionen för personer med funktions­ nedsättning 2006 och konventionen om ­försvinnanden 2006.

THS • Åkeshovsvägen 29 • 168 39 Bromma Tel 08-564 357 00 • www.ths.se • mr@ths.se

17

Debat t

Är Ban Ki-moon verkligen så usel som han framställts?

Inte enligt Anders Lidén, Sveriges förre FN-ambassadör, som här tecknar sin bild av general­sekreteraren.

Halvtid för Ban Ki-moon

”Stormakternas stöd ­nödvändig för FN-chefen” I

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon tar avsked av Anders Lidén, Sveriges FN-ambassadör 2004-2010.

januari 2012 inledde Ban Ki-moon sin andra mandatperiod som FN:s generalsekreterare. Ingen av säkerhetsrådets ­medlemmar ifrågasatte att han skulle få fem år till på posten och det gick snabbt att komma överens. Hur kunde det ske?

Hade han inte totalsågats av sin chefsrevisor Inga-Britt Ahlenius i hennes bok och av en norsk diplomat i en rapport till norska UD? Genom sin påstådda inkompetens beskrevs han som ett hot mot FN och som orsaken till dess förfall.

Stormakterna i säkerhetsrådet kanske inte vill ha en stark generalsekreterare. Och är Ban verkligen så usel som han ­framställts?

Redan när Ban-Ki-moon utsågs 2006 hade USA:s FN-­ ambassadör John Bolton gjort klart att Washington inte ville ha en stark och självständig generalsekreterare. Troligen tänkte Kina likadant, fast för Beijing var det viktigast att det blev en asiat.

Kina och USA kunde snabbt enas om Ban. Japans ambassadör sa mig att han helst velat se Jan Eliasson på posten. Men en asiat skulle det vara och de två viktigaste stormakterna var överens.

I senare samtal i New York med kolleger från medlemmar av säkerhetsrådet fanns inget som tydde på att Ban inte skulle få förlängt mandat. Det fanns förvisso kritik, särskilt från u-­länderna, men de har bara marginellt inflytande i frågan.

Och ingen har intresse av att ifrågasätta den som stormakterna enats om. Man vill hålla sig väl med en person som kommer att få makt att tillsätta högre tjänster i FN. Visst har Ban Ki-moon varit lyhörd för stormakterna under sin första mandatperiod. Det har märkts i utnämningar och ställningstaganden. När stormakter har olika åsikter är det knepigare. Kosovofrågan hanterade han skickligt med viss svensk uppmuntran. När EU ville ta över från FN i Kosovo gjordes det efter en kompromiss med Ryssland och under ett FN-paraply. I Bryssel verkade man ha trott att generalsekreteraren skulle vara tvungen att göra som EU och USA ville, utan hänsyn till någon annan. Men Ban Ki-moon höll emot. Han förstod att undvika en konflikt med Moskva.

A

tt en generalsekreterare är beroende av stormakterna för sitt omval är förstås inte så bra. För att undvika ­detta kunde man damma av förslaget att bara ge FN-chefen en mandatperiod. Men även med en period blir det svårt för en

18

generalsekreterare att fungera om han är i konflikt med ­stormakterna. Den annars så hyllade Kofi Annan var rejält ­vingklippt på slutet och gav efter för påtryckningar.

Ban har fått berättigad kritik för sitt ointresse för ­administration. Men i övrigt har han visat en obändig energi och vilja att föra upp alla viktiga internationella frågor på FN:s dagordning. Han använder röd ginseng för att orka med. Han reser över hela världen och engagerar sig. Han har besökt ­Somalia och Burma. Genom att skapa kontakter, även i svåra länder, kan han förmedla budskap och bedriva diplomati.

Men det förutsätter att världens länder ger honom detta utrymme.

Så när Ban Ki-moon misslyckas är det oftast medlemsländerna som inte gett tillräcklig uppbackning.

Tidigare generalsekreteraren Boutros Boutros Ghali sa att generalsekreterare (SG på engelska) egentligen betyder syndabock (Scape Goat). Ban Ki-moon har orättvist beskyllts för ­misslyckanden, som vid klimattoppmötet i Köpenhamn 2009, där han tog en stor risk med sin höga profil.

Ban Ki-moon har social talang och är lättillgänglig. Kofi ­Annan var mer reserverad och tillbakadragen. När Ban besökte Sverige i oktober 2009 överraskade han många med sin ödmjuka charm med förankring i koreanska traditioner och bildning.

Han gör sig bättre i små sällskap och passar som medlare och emissarie. I den multilaterala stormötesdiplomatin verkar han mer komma till korta - där finns så många andra som vill ­glänsa. I ett land som Malawi blev Ban populär hos alla inklusive presidenten. Han fick två homosexuella släppta efter stränga domar. President Mutharika gjorde hellre en eftergift till Ban än till länder som hotade dra in sitt bistånd.

A

tt vara generalsekreterare är kanske ett omöjligt ­uppdrag. Vi förväntar oss en karismatisk och moralisk auktoritet. Men utan stormakternas stöd fungerar det inte. Det blev också Dag Hammarskjöld varse. Ban Ki-moon kan som Hammarskjöld bli en framgångsrik problemlösare, bara FN:s medlemsländer tillåter det och ger honom tillräcklig uppbackning. Problemet med FN är inte dess generalsekreterare.

Det ligger hos medlemsstaterna. n

Anders Lidén Sveriges FN-ambassadör 2004–2010

Världshorisont 1/12

Ana lys

1 FN:s klimatförhandlingar

”Durban-mötet räddade FNprocessen men inte klimatet”

B

edömningarna om huruvida klimattoppmötet i Durban, Sydafrika, i december var en framgång eller inte gick kraftigt isär bland svenska kommentatorer.

– Helt underbart! Efter många omskrivningar och ­förbättringar av planen tycker jag att resultatet blev bra, var miljö­minister Lena Eks reaktion.

Svenska Greenpeace, däremot, hade ”svårt att glädjas över att klimatmötet i Durban räddat FN-processen, när processen inte kommer att rädda klimatet”.

Durban-mötet var i praktiken den sista chansen att förlänga Kyotoprotokollet, som innehåller bindande åtaganden om ­utsläppsminskningar för 38 industriländer och gäller till den 31 december 2012. Så skedde också – men kvar var ett reducerat protokoll efter att Kanada, Ryssland och Japan sällat sig till USA och ställt sig utanför förlängningen. Det är nu endast Europa, Australien och Nya Zeeland som kommer att omfattas av nästa period. Vilka de nya utsläppsmålen blir är ännu inte bestämt.

minskar med flera procent per år. Nuvarande kurs leder snarare, enligt forskningsrapporter, till fyra graders uppvärmning under detta århundrade.

E

nligt klimatforskarna Kevin Anderson och Angela Bows är det ”en spridd uppfattning att 4 grader C är oförenligt med ett organiserat globalt samhälle, sannolikt bortom anpassning, förödande för majoriteten av ekosystemen, och med hög sannolikhet inte stabilt”. I ljuset av den analysen förefaller Greenpeace kommentar, att Durban-mötet räddade FNprocessen men inte klimatet, som den mest rimliga. n

Rikard Warlenius, frilansjournalist Läs mer om klimatförhandlingarna på nästa sida.

Foto: FN/UNFCCC/Jan Golinski

D

et är emellertid inte detta stympade protokoll som världen nu sätter sitt hopp till, eftersom det snarast är en övergångslösning, ett försök från främst EU:s sida att rädda kvar Kyotoprotokollets regelverk för exempelvis handeln med utsläppsrätter i väntan på ett nytt avtal. Den stora nyheten från Durban var nämligen att nya förhandlingar ska starta för att få fram ett helt nytt ”rättsligt avtal” som ska träda i kraft år 2020. I jämförelse med Kyotoprotokollet ska detta avtal omfatta utsläppsmål för betydligt fler länder, men de lär å andra sidan bygga på högre grad av frivillighet.

Mest kritiserat blev dock Durban-planen för att ikraftträdandet för det tänkta avtalet sköts fram till 2020. Att planen påstås syfta till högst två graders uppvärmning är inte trovärdigt när FN:s klimatpanel IPCC menar att tvågradersmålet i praktiken förutsätter att de globala utsläppen kulminerar 2015 och sedan

Delegaterna vid COP17, FN:s klimatkonferens i Durban, Sydafrika, på ­konferensens första dag den 28 november 2011.

Bakgrund I Kyotoprotokollet, vars första period sträcker sig från 2008-2012, fastslås principen om att ­industriländerna ska göra bindande åtaganden om utsläppsminskningar. Allt sedan klimat­ toppmötet på Bali 2007 har FN-förhandlingarnas främsta fokus varit vad som ska hända efter 2012. På Bali antogs en plan om att förhandla fram ett avtal i vilket industriländerna förbinder sig att minska sina utsläpp med mellan 25 och 40 procent till år 2020, samtidigt som utvecklingsländerna förband sig att – med stöd av finansiering och teknik från industriländerna –

Världshorisont 1/12

genomföra nationella aktionsplaner för att b­ egränsa sina utsläppsökningar.

Enligt Bali-planen skulle ett färdigt avtal vara klart till Köpenhamnstoppmötet 2009. Men detta misslyckades. Det enda resultatet från ­Köpenhamn var en icke-bindande överens­ kommelse om frivilliga utsläppsminskningar, en finansieringsmekanism och en bekännelse till tvågradersmålet. Men när länderna rapporterade in sina utsläppsmål till UNFCCC visade sig att de sammantaget snarare kommer att leda till tre

eller fyra graders global uppvärmning under innevarande sekel. Ändå formaliserades den uppgörelsen i mexikanska Cancún året därpå.

Vad som stod på spel i Durban var, något ­hårdraget, Kyotoprotokollets bindande åtaganden mot Köpenhamnsöverenskommelsens frivilliga målsättningar. Genom att Kyotoprotokollet endast förlängdes som en tillfällig lösning och Bali-­ planen i realiteten övergavs till förmån för nya förhandlingar om ett ”rättsligt avtal” som ska träda i kraft först 2020, får Köpenhamnslinjen sägas ha avgått med segern.

19

Kommentar Foto: FN/Eskinder Debebe

Förbud mot barn­ äktenskap välkomnas

Önationen Kiribati kämpar mot stigande havsnivåer. Bilden visar skott av mangroveträd som ska hjälpa till att stabilisera strandlinjen.

2 FN:s klimatförhandlingar

”Kanadas avhopp hotar klimatarbetet” Kanadas tillkännagivande ett par dagar efter klimattoppmötet i Durban att man överger Kyoto-protokollet understryker staternas ­oförmåga att enas. Det framhöll FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic i en artikel efter toppmötet, som här publiceras i sin helhet.

Slutdokumentet från mötet kan inte skymma det faktum att de 194 länder som deltar i FN:s klimatarbete i stort sett bara har beslutat att skjuta upp problemen.

Förhoppningarna inför Durban-mötet var lågt ställda. Därför väckte det visst hopp när mötet förlängdes i ett sista försök att samla länderna kring en fortsatt färdplan för klimatarbetet. Färdplanen blev verklighet, men innehållet blev svagt.

I framtiden, sägs det i planen, ska en rättsligt bindande överenskommelse ­omfatta alla de länder som har undertecknat FN:s klimatkonvention. Ett nytt klimatavtal ska börja gälla från år 2020.

Med tanke på hur länderna har agerat vid och mellan tidigare möten är frågan vad löftena är värda om nio år.

En grön klimatfond har inrättats för att stödja utvecklingsländernas strävan att skydda sig mot klimatpåverkan och ­bygga en hållbar framtid. Tyvärr är ­finansieringen av fonden oklar. En ­klimatfond utan pengar får svårt att göra nytta. Det är en ödets ironi att världens länder har pumpat in miljarder och åter miljarder kronor för att tämja finans­ krisen, men är ovilliga att bidra med mer pengar mot klimatförändringen.

Förlängningen av Kyoto-protokollet till 2015 skulle kunna ses som en ljuspunkt trots att stora utsläppsländer som USA, Japan och Ryssland har ställt sig utanför.

Bara två dagar efter mötets avslutande meddelade Kanada att man hoppar av Kyotoavtalet. I likhet med flera andra hänvisar Kanadas regering till att 20

i­ ndustrin inte klarar den omställning som skärpta utsläppskrav ställer.

Den kanadensiska regeringens beslut är oacceptabelt och riskerar att dra med sig andra länder. EU-länderna måste nu förklara för Kanada och andra länder som ställer sig utanför det globala ­klimatarbetet att kortsiktiga industri­intressen inte får gå före när mänsklig­hetens överlevnad står på spel. Tvärtom har industrin allt att ­vinna på att ställa om till den miljömässigt hållbara produktion som krävs för att ­motverka klimat­förändringen.

Tydligare än någonsin efter Durban-­ mötet är oförmåga bland världens ledare att ta ansvar i en ödesfråga som gäller hela mänskligheten. Hundratals frivilligorganisationer har lagt tiotals år och ­tiotusentals arbetstimmar på att förklara för sina regeringar hur viktigt det är att man vågar agera. Hittills har man talat för döva öron. Medan Afrika drabbas av återkommande torka och Östasien av ständiga översvämningar väljer de ­styrande att peka på näringslivets villkor.

En ljusglimt efter Durban är att klimatmötet inte blev helt resultatlöst och att processen inte har avstannat helt. Fortfarande återstår dock stora utmaningar och stora politiska frågor att lösa om temperaturökningen ska stanna vid 2 grader.

Avgörande för det fortsatta klimatarbetet är respekt för vetenskapens slutsatser, politisk vilja och ansvarstagande från världens regeringar och de multinationella företagen. Hittills har vi sett alltför lite av den varan.”

Svenska FN-förbundet välkomnar ett besked i januari från regeringens utredare Göran Lambertz att han kommer att föreslå ett totalförbud mot tvångs- och barnäktenskap när han senare i vår lägger fram sin utredning.

– Göran Lambertz besked att det blir ett utredningsförslag som helt förbjuder tvångs- och barnäktenskap är en seger för alla unga i Sverige som lever i rädsla för att giftas bort. Att också möjligheten till dispens försvinner är en tydlig signal om att barn ska få vara barn tills de fyller 18, säger Aleksander Gabelic, FN-förbundets ordförande.

– Ett förbud mot barnäktenskap förbättrar också Sveriges möjligheter att driva frågan internationellt. Varje dag tvingas över 20 000 flickor under 18 år att gifta sig, vilket står i strid med FN:s barnkonvention och den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna, fortsätter Gabelic.

FN-förbundet är engagerat i frågan genom sin kampanj Flicka och driver dessutom Facebookgruppen Stoppa barnäktenskap!. Se www.fn.se/flicka

Alba vann FN-förbundets film- och fototävling Alba Lange som går Kulturamas ­filmlinje i Stockholm vann FN-­ förbundets fotooch filmtävling för gymnasieelever. Juryns omdöme löd: Bild från Alba ”En kreativ, Langes vinnarfilm. ­personlig och proffsig film som väcker intresse för ­freds­frågorna och låter oss följa med in i Dag Hammarskjölds och skaparens egna tankar. Alba Langes film är ­modig och filosofisk. Den vågar både ställa de stora frågorna och låta ­publiken skapa sina egna svar.”

Hon knep därmed förstapriset, en studieresa till FN-högkvarteret i New York i juni. På andra plats kom hennes klasskompis Janine Felix de Oliviera Johansson.

Läs mer och se de vinnande ­bidragen på www.fn.se/dag Världshorisont 1/12

Ockupationen av Västsahara

Foto: FN/Evan Schneider

”Hårdare tryck krävs mot Marocko”

Två västsaharier i flyktinglägret Dakhla i Algeriet bär på vatten.

Kan ett land vara ockupationsmakt och samtidigt sitta i FN:s säkerhetsråd och åtnjuta fördelaktiga handelsavtal med omvärlden? Ja, i fallet Marocko tycks det vara möjligt. Trots att man ockuperar grannlandet Västsahara sedan 1975 tycks flera aktörer vara villiga att upprätthålla normala förbindelser med landet. Priset för den nordafrikanska statens framfart betalas av invånarna i Västsahara som under drygt tre decennier har levt under ockupationsmaktens förtryck.

Kanarieöarna

Marocko

Tindouf

Västsahara

SAGUIA EL HA

Tifariti

Guelta Zemmur

OR

O

Oum Dreiga Dakhla

SAHARA

Ausserd

Tichla

Mauretanien

La Güera

Fosfatgruva

Flyktingläger

Marockansk befästningsvall

koloni” av Lena Thunberg

MRA

Bu Craa

Karta ur ”Västsahara – Afrikas sista

Bujur

Algeriet

Echdeiria Hausa Mahbés Smara

El Aaiún

DE

S

verige fick för ett par år sedan besök av den västsahariska människorättsaktivisten Aminatou Haidar. Haidar befann sig i Sverige på inbjudan av Svenska FN-förbundet, Svenska Amnesty, Kommittén för Västsaharas Kvinnor och Föreningen Västsahara. Organisationerna ville på detta sätt bidra till att det internationella samfundet visar ökad respekt för ett folk som tvingas föra sin frihetskamp i skymundan. Under sitt besök träffade Haidar också riksdagsledamöter från flera partier.

Kvar i minnet efter Aminatou Haidars besök dröjer sig den enorma besvikelse som hon och andra aktivister för mänskliga rättigheter (MR) känner över bristen på agerande från FN. Den kritiken drabbar inte minst flera EU-länder.

Flera generationer västsaharier har levt sina liv i flyktinglägren i grannländerna. Mot alla odds har man byggt upp ­fungerande samhällen med utbildning, sjukvård och viss ­livsmedelsproduktion. Västsaharierna är dock helt beroende av

internationellt bistånd för sin överlevnad. Under de senaste åren har biståndet från EU varit instabilt. Det finns en rädsla bland flyktingarna för att katastrofstödet kommer att användas som ett påtryckningsmedel från FN:s och EU:s sida för att tvinga dem att ge upp sin kamp för ett självständigt Västsahara.

Marocko har genom åren använt tvångsförflyttningar, ­arresteringar och s k försvinnanden som metoder för att kuva

RI O

V

ästsahara är det enda land i världen som efter kolonialtiden inte har fått sin självständighet. Sedan 1966 står Västsahara på FN:s lista över stater som ska avkoloniseras men alltsedan ­Spanien drog sig tillbaka 1975 har Marocko ­ockuperat landet. Befrielserörelsen Polisario har fört en väpnad kamp för självständighet. Många västsaharier har flytt till ­Algeriet där de byggt upp flyktingläger i öknen.

Läget i Västsahara och i flyktinglägren, där 165 000 västsaharier idag lever, är inte obekant för omvärlden. I Sverige finns flera grupper som verkar för att göra situationen i Väst­ sahara känd för allmänhet och beslutsfattare. Västsahara­ aktionen och Nätverket för ett fritt Västsahara är två sådana.

Västsahara, 15 mil från Kanarieöarna, är till två ­tredjedelar ockuperat av ­Marocko sedan 1975. En 200 mil lång befäst, minerad och ­radarövervakad mur, bevakad av cirka 150 000 marockanska soldater, delar landet i två delar. Den västra delen är ockuperad ­medan området öster om muren kontrolleras av den västsahariska befrielserörelsen Polisario.

Forts. på nästa sida Världshorisont 1/12

21

Ur FN:s

Forts. från föregående sida

arkiv

det västsahariska folket. Landet ­plundrar Västsahara på natur­rike­ domar som fisk och fosfat. Återkommande fredliga ­protestaktioner under ledning av Polisario har inte hjälpt.

E

tt ljus i mörkret noterades i slutet av förra året när Europaparlamentet med röstsiffrorna 326 mot 296 fällde ett förslag om en förlängning av EU:s fiskeavtal med Marocko.

Avtalet har varit mycket ­kontroversiellt men år efter år fått stöd bland EU:s medlemmar. Sverige är ett av få länder som enträget har röstat emot.

Parlamentets beslut är en signal om att Europas folkvalda politiker inte längre accepterar att Marocko håller Västsahara i förtryck. Tillsammans med fortsatt opinionsbildning från ­frivilligorganisationer i hela världen och tydliga ställnings­taganden från FN-systemet kan uppmärksamheten kring ­Europaparlamentets omröstning i bästa fall tjäna som en ­väckarklocka för de västregeringar som år efter år har blundat för det västsahariska ­folkets umbäranden. n

Pekka Johansson Pressekreterare vid Svenska FN-förbundet

22

Foto: FN/Fardin Waezi

F

N-systemet har gjort vissa ansträngningar för att bidra till en lösning på konflikten trots att en majoritet av ­säkerhetsrådets medlemmar förhåller sig passiva. FN:s fredsmission Minurso har förlängts. Ban Ki-moon har personligen engagerat sig i ­konflikten.

FN stöder samtal som förs mellan den marockanska regeringen och befrielse­ rörelsen Polisario. Internationella ­domstolen i Haag har uttalat sig mot ­ockupationen. FN:s MR-­kommissarie har föreslagit att man på plats ska dokumentera och beivra människorättsbrott.

Marockos regering har dock inte gått med på en sådan granskning, ­vilket gör att Minurso som enda FN-mission ­saknar ett tydligt MR-uppdrag.

Omvärldens löfte om att väst­ saharierna ska få folkomrösta om sin egen framtid har inte uppfyllts. ­Minursos främsta uppdrag vid ­ankomsten 1991 var att övervaka en folkomröstning med alternativen ­självständighet eller integration med Marocko. Så blev inte fallet. ­Ockupationsmaktens vägran att ­acceptera olika initiativ för att ­genomföra omröstningen har gjort att frågan har skjutits upp gång på gång.

Pojkar i Afghanistan spelar fotboll nedanför den plats där två gigantiska buddhastatyer från 400-talet tidigare stod. Efter att statyerna 2001 förstördes av talibanerna förde Unesco upp kulturlandskapet i Bamiyandalen på världsarvslistan och även på listan över hotade världsarv.

Framgångsrik 40-åring ­värnar kultur och natur I år är det 40 år sedan världs­ arvskonventionen antogs. Historie­ skribenten och FN-vännen Per Zacharoff tecknar denna fram­ gångsrika FN-konventions historia.

A

ndra världskriget slog effektivt sönder de fredsambitioner som uttrycktes i avtalet från Versailles 1919. Men den bärande tanken på fred försvann inte med kriget utan levde vidare.

Nationernas Förbund som världsorganisation ersattes med Förenta Nationerna och det kulturella-akademiska samarbetet kunde fortsätta i Unesco (FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur).

I Haagkonventionen från 1954 konstateras att mänsklighetens kulturarv drabbats hårt av krig och måste skyddas i framtiden.

Det var inte bara militära aktiviteter som hotade kulturarven, utan även civila.

Egypten började bygga Assuandammen för att få igång sin modernisering. Bygget innebar bl a att de antika templen Abu Simbel och Philae skulle komma att ­dränkas. Unesco aktiverades och samlade ihop medel så att templen kunde flyttas ovanför den nya vattenlinjen. Unesco engagerade sig sedan för att rädda fler hotade kulturarv såsom Venedig, som drabbades av återkommande över­ svämningar, och det tusenåriga templet ­Borobudur i Indonesien, som drogs med igenväxta dräneringar och sviterna av en

tidigare misslyckad renovering.

USA hade länge haft en önskan att bevara unika och orörda naturmiljöer till kommande generationer och Yellowstone hade grundats som världens första national­park 1872. I mitten på 1960-talet hölls en konferens i Vita huset som ­föreslog att de båda frågorna om ­­­kulturoch naturarv skulle slås ihop till en ­gemensam sak. 1972 hade FN sin första miljökonferens i Stockholm där förslaget diskuterades och Unesco kunde den 16 november samma år i Paris anta världsarvskonventionen. Nyheten ­uppmärksammades inte i svensk press, kriget i Vietnam var viktigare. Det skulle dröja till 1985 innan Sverige ratificerade ­konventionen.

Till Unesco:s första världsarv utnämndes 1978 L’Anse aux Meadows och Nahanni National Park, båda i Kanada. 13 år senare blev Drottningholm Sveriges premiär­ bidrag. Knappt 30 platser tillkommer ­årligen. Tyvärr har en del objekt strukits från listan eftersom en del regeringar inte skött sina åtaganden och bevarat sitt världsarvs värde. Unesco får varje år in en mindre summa pengar som går till ­bevarandet av världsarv och gör också inspektioner för att se hur regeringar hanterar sitt ansvar. När Världsarvs­ konventionen i år fyller 40 år står 936 platser i 153 länder på listan. n

Per Zacharoff Världshorisont 1/12

Kongress 2012

FN-rörelsen samlas i Jönköping I juni är det dags för Svenska FN-förbundet att hålla kongress och denna gång äger den rum i Jönköping. Världshorisont bad mångårige FN-förbunds­med­ arbetaren Anita Seidel att hjälpa till att reda ut några frågor inför kongressen som är förbundets högsta beslutande organ.

Hur ofta har FN-förbundet kongress?

– Kongress hålls numera vart tredje år.

Mellan kongresserna genomförs ett FNforum i syfte att engagera så många som möjligt i dialog, fördjupning och engagemang kring aktuella FN-frågor och Svenska FN-förbundet. Vi har haft två sådana forum, 2008 och 2011.

Vem får komma på kongressen?

– Alla föreningar, distrikt och riksorganisationer får välja ett ombud som har rätt att yttra sig och rösta på kongressen.

Dessutom kan man skicka observatörer.

De är med för att lyssna, knyta kontakter och inspireras och har varken yttranderätt eller rösträtt. En observatör från en FN-förening kan också vara ett bra stöd för föreningens ombud.

Kongressen ska välja en ny styrelse.

Hur ser den processen ut?

– FN-förbundet har en valberedning som har till uppgift att ta fram ett förslag på ny förbundsstyrelse. FN-föreningar, distrikt och riksorganisationer har rätt att nominera personer som de gärna vill se som ledamöter. Alla väljs i personlig kapacitet.

Precis som när det gäller motionerna så är det föreningarnas och distriktens årsmöten som fattar beslut om nomineringar.

Senast den 31 mars ska valberedningen ha namnen. Om du är medlem i en FN-­ förening och är intresserad av att sitta i förbundsstyrelsen är det lämpligt att du för fram det till din lokala FN-förening.

Vad gör kongressen mer?

– En huvuduppgift för kongressen är Världshorisont 1/12

FN-förbundet har kongress vart tredje år och i juni 2012 är det dags igen. Bilden är från kongressen i Skövde 2009.

behandlingen av de motioner som sänts in via FN-föreningars eller FN-distrikts årsmöten eller av anslutna riksorganisationer. Andra viktiga punkter på dag­ ordningen är att man antar ett mål­ dokument och fastställer medlems­ avgiften för de kommande tre åren.

Varför är det viktigt att vara med på kongressen?

– Jag tycker det är viktigt av flera skäl.

Dels kan man som ombud vara med och påverka förbundets verksamhet och välja de personer man vill se i styrelsen. Det är en demokratisk rättighet som jag tycker föreningar, distrikt och riksorganisationer ska nyttja. Dels är det viktigt att ­komma samman och känna att vi alla är en enhet som arbetar för att stärka FN. Vad vill du mer säga om kongressen 2012?

– Vi försöker alltid ha någon utåtriktad aktivitet och det kommer vi att ha den här gången också, förmodligen på den öppna platsen framför Stora Hotellet.

Själva kongressförhandlingarna äger rum på Per Brahe-gymnasiet och kongress­ middagen kommer att avnjutas på Stora Hotellet. Det kommer att synas med

Anita Seidel, organisationssekreterare på FNförbundet, har varit på fler kongresser än hon kan räkna men tycker det är lika roligt varje gång.

s­ kyltar, banderoller och flaggor att vi är i staden. Under två dagar kommer ­Jönköping att bli en ”FN-stad”!

Till sist, Anita, du har jobbat på FN-förbundet sedan 1979. Hur många kongresser har det blivit för din del?

– Oj, det kan jag inte svara på! När jag började hade vi årsmöten varje år och sedan övergick vi till vartannat år. Efter ett tag bytte vi benämning till kongress och för några år sedan övergick från att ha kongress vartannat år till att ha det vart tredje. Det har blivit många ­kongresser men det är lika roligt varje gång! Det är en fantastisk stämning och ger inspiration, både för oss som jobbar på kansliet och för alla som är aktiva ute i föreningar och distrikt.

23

strikt öreningar och di A k t i v i t e t e r i FN - f

Foto: Linda Helmersson

Fred i Afghanistan?

Hanna Linnea Karlsson, ordförande i Växjö FN-förening.

Vill påverka vad som händer i världen Intervju med Hanna Karlsson, ordförande i Växjö FN-förening Varför gick du med i Svenska FN-förbundet?

– Jag gick med i Växjö FN-förening och Svenska FN-förbundet när jag flyttade till Växjö för att börja på universitetet.

Jag valde att gå med eftersom jag har ett brinnande intresse för världspolitik. Jag ser Växjö FN-förening som en möjlighet att lära mig mer om FN och världspolitik, och informera andra människor om det jag brinner för. Att vi har väldigt trevliga människor i föreningen, och har väldigt roligt tillsammans, är ännu en anledning för mig att vara med.

Varför ska man bli medlem i Svenska FN-förbundet?

– Man borde gå med i Svenska FN­förbundet för att vara med och påverka vad som händer i världen. Man borde även bli medlem för att man träffar ­väldigt många trevliga människor med liknande intressen som en själv även om man kanske inte har samma åsikter. Det är en utmärkt möjlighet att hålla sig uppdaterad om och diskutera världspolitik.

Vilken fråga tycker du är viktigast för FN-rörelsen att jobba med?

– Barns rättighet till en framtid. Det jobbar FN-förbundet med redan idag genom kampanjerna ”Flicka” och ”Skolmat blir kunskap”. Självklart tycker jag att de kampanjer vi har idag är väldigt bra, men man kan alltid jobba mer för barnens rättigheter. Det är viktigt att de som vuxna får en möjlighet att kunna försörja sig själva så vi slipper se ännu

Vad planerar Växjö FN-förening att göra under året?

– Växjö FN-förening kommer att marknadsföras vid olika mässor på Linnéuniversitetet. Vi har planer på att ­arrangera ett FN-rollspel tillsammans med gymnasieskolorna i kommunen, och vi ska arbeta mer på att nå ut till invånarna utanför universitetssfären.

Vi hoppas också kunna organisera fler föreläsningar och seminarier.

fler generationer födas in i ­extrem ­fattigdom och analfabetism.

Borlänge FN-förening medverkade i ”Vintereld” På MR-dagen ägde det årliga arrangemanget ”Vintereld” rum igen på Cozmoz i Borlänge. Syftet är att upplysa och inspirera människor till positiv förändring och ingjuta hopp för framtiden. Borlänge FN-förening hade ett informationsbord och arrangerade en tipspromenad om ”Världskoll”. Vinnare blev Lena Ingrids som fick en stor chokladask. Slutligen höll Ingrid Lindahl höll ett uppskattat föredrag om mänskliga rättigheter med inslag från internet.

Digert vårprogram i Vårgårda FN-förening De flesta av Vårgårda FN-förenings ­aktiviteter handlar om insamlings­ verksamhet och om att sprida kunskap om vad som händer i världen.

– Våren blir full av spännande aktiviteter som vi hoppas ska väcka stort intresse säger FN-föreningens ordförande ­Marianne Andersson. Flera av aktiviteterna ordnas tillsammans med biblioteket.

I slutet av januari redovisade de två gymnasieeleverna Adina och Sabina Alic, med rötter i Bosnien, sitt arbete om bakgrunden till kriget i Bosnien och vad som ledde fram till massakern i Srebrenica. I februari höll den kände kurdiske författaren och debattören Kurdo Baksi ett föredrag i biblioteket med rubriken ”Kurderna ­världens folkrikaste nation utan stat”.

Vi jubilerar 2012

Västerås FN-förening först ut inom FN-distriktet med sitt årsmöte

65 år: 50 år:

Redan den 19 januari hade Västerås FNföreningen sitt årsmöte på Slow Down.

Till ordförande för föreningen omvaldes Hans Elgerot.

Göteborgs FN-förening

FN-föreningarna i Karlstad, ­ skarshamn, Piteå, ­Sundsvall, Umeå, O Västervik samt Dalarnas FN-distrikt.

24

Eksjö FN-förening har under senare år ordnat en rad informations- och debattkvällar för allmänheten kring ämnen som är viktiga för FN och det mellanfolkliga samarbetet. Det har gällt reformeringen av FN och millenniemålen, förståelsen av islam, klimathotet och nu senast Afghanistan. Dessa kvällar har arrangerats i samarbete med kyrkor, studieförbund, folkhögskolor och andra lokala organisationer och institutioner.

Informations- och debattkvällen om Afghanistan ägde rum den 14 november 2011 i Storegårdskyrkan i Eksjö under rubriken ”Fred i Afghanistan? Svårig­ heter och möjligheter”. Inbjudna talare var Pierre Schori, f d socialdemokratisk biståndsminister och FN-ambassadör, Ulrik Nilsson, moderat riksdagsman, Lotta Hedström, Svenska Afghanistankommitténs ordförande samt Bo Anders Jansson, ställföreträdare regementschef som utbildar svenska soldater.

Det blev ett mycket lyckat arrangemang med många kompetenta medverkande.

Kvällen avslutades med många frågor och inlägg av den påtagligt engagerade publiken.

Världshorisont 1/12

Foto: Fredrik Lennartsson

Till vänster står Habibur från Bangladesh. Trots en lite knackig svenska lyssnade barnen i­ntresserat på honom och Nawid från Afghanistan. Det var väldigt speciellt för dem att få höra om dessa länder från infödda ögonvittnen.

Foto: Rutger Fridholm

Under september och oktober genomförde Karlskrona/Ronneby FN-förening ett väldigt lyckat projekt under rubriken ”FN i skolan”. Vi besökte mer än 30 skolklasser från förskolan till årskurs 6. Det var intressant att se på vilka olika sätt barn i olika åldrar ser på och tar till sig FN. Gemensamt för dem var att de var väldigt positivt och nyfiket inställda till FN, men också väldigt insatta och kunniga. De hade lätt att förstå att för fred krävs först att människor har det bra och får det viktigaste i livet såsom mat, skola och fritid.

I samband med våra besök delade vi ut material om FN-filuren. Det var ­extra givande att kunna ha med nya medlemmar från föreningen, tillika nya svenskar vid skolbesöken. De kunde berätta om självupplevda situationer i krigs- och katastrofdrabbade länder.

Vårt projekt ”FN i skolan” kändes ­intensivt men mycket givande. Det har gett mer än 500 skolbarn i Ronneby en viktig insikt i vad FN jobbar för.

Mats Sjögren, Karlskrona/Ronneby FN-förening och Blekinge FN-distrikt

Klimatmarsch i Lerum För fjärde året anordnade Lerums FN-förening tillsammans med Naturskyddsföreningen och Lerums kommun en fem kilometer lång klimatmarsch som avslutades på Bagges torg, där före detta kyrkoherden Daniel Sandén höll tal. 2010 var det mycket kallt, medan det 2011 var mycket vått vilket gick att se på deltagarna.

Skam den som ger sig. För freden och klimatet vandrar man även under usla förhållanden.

Kanske var det myckna regnandet en ­klimatpåminnelse.

Foto: Lucien Kaboré

Karlskrona/Ronneby FN-förening i skolan

Klara Kingsvik framför klinikbyggnaden i byn Zam i Burkina Faso, där elektricitet ska dras in och två tandläkarstolar installeras.

Tandläkarstolar - från Limhamn till Burkina Faso och Togo!

På Limhamns tandvårdsklinik finns det nio tandläkarstolar som ska bytas ut mot nya.

Malmö FN-förening har genom Jörgen ­Wettbo fått löfte om att ta över de gamla, men inte alls uttjänta, stolarna för att låta dem göra nytta på någon annan plats i världen.

Efter mycket letande efter möjliga mottagare har föreningen nu hittat flera olika ­organisationer som vardera ska få ta emot stolar. Organisationerna finns i Togo och Burkina Faso. Malmö FN-förenings ord­ förande Klara Kingsvik har under en volontärresa i Burkina Faso sonderat terrängen.

– Det betyder mycket att få tillgång till tandvård och inte behöva färdas så långt. Jag kommer också att följa upp arbetet på plats, säger Klara.

Studiecirkeln ”Ett land, två folk” blev startpunkten för fortsatt kunskapssökande genom att studiegruppen genomförde en studieresa till Mellanöstern, i sam­arbete med bl a Studieförbundet Sensus. Med utgångspunkt från Beit Sahour ­utanför Betlehem gjordes intressanta utflykter till Ramallah, Jeriko och ­Jerusalem. Allt i ­syfte att få en bredare bakgrund till den

Världshorisont 1/12

enligt vår mening längsta och mest ­tragiska konflikten. Antalet deltagare var 14 personer. Som ­reseledare fungerade Kent Edlund från ”Fredens Oas”, en fredsby utanför ­Jerusalem där judar och palestinier lever sida vid sida alltsedan 1972.

Stellan Bäcklund, ordförande

Foto: Lotta Nordin

Örnsköldsviks FN-förening

Resegruppen ­samlad framför muren utanför Betlehem. istrikt öreningar och -d A k t i v i t e t e r i FN - f r@fn.se.

fn.se, eva.brattande25 ttander. E-post: anita.seidel@ Bra Eva och el eid ta S Ani r: och 08-462 25 62 (Eva).

Redaktöre ­Telefon: 08-462 25 53 (Anita)

Anslagstavlan Information från Svenska FN-förbuNDet

Vad händer g? i er FN-förenin

era er Missa inte att uppdat msida när he egen FN-förenings ning! Ni re något hänt i er FN-fö drag till kan även skicka in bi FN-­ Landet runt-delen av Behöver ni förbundets hemsida. kontakta stöd i detta vänligen ­webbredaktor@fn.se

Dags att anmäla sig till UNg12!

Anmäl dig till vår mötesplats för unga engagerade: UNg12, som äger rum den 11-13 maj.

Temat är mänskliga rättigheter med fokus på rasism och ­etnisk diskriminering. Anmälan gör du på www.fn.se/ung12

Du följer väl Världshorisont på Twitter? http://twitter.com/varldshorisont

Kongressår

är det dags Den 16-17 juni rbundet att -fö för Svenska FN och denna hålla kongress mi gång äger den ru ligt deltar van ­ m So . ng pi ­Jönkö reningar, -fö ombud från ­FN slutna an h oc FN-distrikt r. ne io at is ­riksorgan

17 mars: B-kurs om ­ tvecklingsfrågor i Göteborg u 29 mars: A-kurs om FN på ett övergripande plan i Lund 14 april: B-kurs om freds­ frågor i Umeå 21 april: B-kurs om ­utvecklingsfrågor i Malmö 9-14 juni: C-kurs i New York (Obs: fullbokad) Läs mer om kurserna på www.fn.se/utbildning

FN-förbundet söker nya millenniemålsambassa­ dörer. Som millenniemålsambassadör får du en tvådagarsutbildning i början av juni om utvecklingsfrågor och millenniemålen. Du får sedan i uppdrag att sprida kunskapen vidare genom ­aktiviteter som du genomför tillsammans med ­exempelvis FN-föreningen på din ort. Du som vill söka ska ha engagemang och idéer om vad du skulle vilja göra för att bidra till att millennie­målen nås. Du ska vara medlem i FN-förbundet eller bli medlem innan utbildningen i juni och vara i åldern 18-26 år. Läs mer på FN-förbundets hemsida www.fn.se/ung. Sista dag för ansökan är 10 april.

Frågor besvaras av Berith Granath, hand­läggare för utvecklings­frågor: berith.granath@fn.se

2012 års referensgrupp av ungdomar består av:

Ali Ahmady, Göteborgs FN-förening Emelie Andersson, Kristinehamns FN-förening Ewelina Andersson, Göteborgs FN-förening Marcia Munoz, Stockholms FN-förening Therese Johansson, Karlstads FN-förening och Viktoria Stärner, Ovansiljans FN-förening

Regionsamordnar en för Västra ­Göt aland kommer under vå ren att besöka lok ala ­FN-föreningar i re gionen. Vill er för ening få besök från FN -förbundets regio n­ kontor och få aktu ell FN-information samt en kortare M R-föreläsning? Hö r av er till ­maria.sve nsson@fn.se med förslag på ­datum.

Vårens ABC-kurser

Bli millenniemålsambassadör!

Några kommande FN-dagar • 8 mars. Internationel la kvinnodagen • 21 mars. Internationel la dagen för avskaffande av rasdiskrim inering • 22 mars. Internationel la vattendagen • 25 mars. Internationel la dagen till minne av slaveriets offer • 4 april. Internationel la dagen för minröjning • 7 april. Världshälsod agen • 28 april. Världsdagen för säkerhet och hälsa på arbetsplatse n • 3 maj. Internationella dagen för pressfrihet • 21 maj. Världsdagen för kulturell mångfald för dialog och utveckling

Flicka

FN-förbundet uppmanar dig att vara med och stödja Flicka-kampanjen. Du kan enkelt starta en egen digital insamling. Läs mer på www.fn.se/flicka

Glöm inte att gilla oss på Facebook; www.facebook.com/FNforbundet

Personal

ny

tt Anders Sylw an har ­anställts so m ­p handläggare rojekt­­- för Världsko ll. olmat Spring för Sk p! blir kunska as en löpartävling ranger Den 15 april ar rmån Stockholm till fö i n på Djurgårde hur om äs L p. kunska för Skolmat blir w.fn.se/skolmat du deltar på ww

Spel mot fördomar FN-förbundet har beviljats projektmedel för att motverka islamofobi och antiziganism bland gymnasieelever. Under våren kommer vi att utarbeta ett material i form av ett spel med en handledning där ­olika fördomar mot romer och muslimer diskuteras och kopplas till FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. För mer information kontakta Johanna Wiklund på e-post johanna.wiklund@fn.se

aleksander gabelic

ordförande i svenska fn-förbundet:

FN och skyldigheten att skydda – ett steg framåt för mänskligheten

F

N och dess förmåga att agera i våldsamma k­ onflikter ifrågasätts ofta. Historiskt har FN misslyckats att värna civila i interna konflikter. Det kalla kriget blockerade FN under decennier. Den politiska oförmågan ­under 1990-talet att hantera konflikterna i Rwanda och på ­Balkan gav skäl till ett nytt ansvarstänkande.

FN är trögt ibland. Många motsträviga intressen möts i ­världsorganisationens olika organisationer och program.

Kofi Annan lanserade flera arbetsgrupper inför FN:s stora ­reformmöte 2005. Många tvivlade, men mötet lyckades ändå fatta beslut om principen skyldigheten att skydda som öppnade för en ny syn på suveränitetsbegreppet. En regim har ­suveränitet över sitt land tills man försummar den eller aktivt medverkar till att människor dödas eller fördrivs. Även hot om detta leder till att ansvaret flyttas till FN:s säkerhetsråd. I sig är detta en av FN:s största framgångar sedan organisationen ­bildades. Fokus har flyttats från staters säkerhet till individer och mänsklig säkerhet.

Skyldigheten att skydda innefattar också en förebyggande ­respektive återbyggande del efter krig och konflikt. ­Utgångspunkten är att våld inte ska användas. I Libyen

enades säkerhetsrådet om ett ingripande med hänvisning till skyldigheten att skydda. I Syrien, däremot, har omvärldens agerande varit otillräckligt. Rysslands och Kinas veto mot kraftfulla åtgärder är stötande och skadar FN:s förtroende. General­ församlingens resolution om Syrien och MR-kommissariens uttalanden är välkomna reaktioner som uppmanar världens länder att stoppa våldet. Den syriska regimens agerande måste också granskas i Internationella brottmålsdomstolen, ICC. FN behöver reformeras och utvecklas. Endast genom en sådan process kan världsorganisationen få vassare redskap för att ingripa till skydd för hotade civilbefolkningar.

Principen skyldigheten att skydda är ett steg framåt i reform­ arbetet. För att principen och skyddet av mänskliga rättigheter ska realiseras och värnas behövs ett aktiv stöd från individer, beslutsfattare och frivilligorganisationer. Vi kan alla bidra och göra skillnad.

FN är inte målet utan ett medel för mänskligheten och en arena för arbetet med säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter.

Principen skyldigheten att skydda stärker FN, men den måste tillämpas med större kraft och konsekvens än hittills.

Foto: FN/Eskinder Debebe

Nästa nummer … av Världshorisont kommer ut den 30 maj och blir ett temanummer om hållbar utveckling.

Bakgrunden är att det i juni 2012 återigen är dags för ett världstoppmöte om hållbar utveckling – Earth Summit 2012. Eftersom det i år, liksom 1992, går av stapeln i Rio de Janeiro kallas mötet även ”Rio+20”.

nomiskt, socialt och miljömässigt hållbar blir alltmer brådskande. Vad kommer toppmötet att fokusera på och vad kan vi vänta oss för resultat? Det är ett par av frågorna som tas upp i Världshorisonts temanummer.

Frågorna om hur vi ska kunna ställa om våra samhällen så att utvecklingen blir både eko-

Gå till www.fn.se/varldshorisont för att läsa mer och beställa extra tidningar!

Världshorisont 1/12

27

POSTTIDNING B Avsändare Svenska FN-förbundet Box 15 115 POSTTIDNING B 104 65 Stockholm Avsändare Svenska FN-förbundet Begr. eftersändning Box 15 115 104 65 Stockholm Begr. eftersändning

.

Lat mig vara barn!

För

Varje dag ingås över 20 000 barnäktenskap i ­världen.

I Amhara i norra Etiopen gifts hälften av flickorna bort innan de har fyllt 15 år. Ofta med betydligt äldre män som de sällan eller aldrig har träffat. De sätts sedan under press att snabbt få barn. FN arbetar mot barnäktenskap i regionen. Flickor får hjälp och utbildning. Deras familjer erbjuds olika former av stöd om döttrarna får fortsätta vara barn, gå färdigt skolan och gifta sig senare.

FN-förbundet är beroende av stöd från privatpersoner och företag för att fortsätta kampen mot barnäktenskap.

100 kr

Kan du bidra till att en flicka får fortsätta vara barn. Ge en gåva på Pg. 90 00 79-5 eller på www.fn.se – den gör skillnad!

Följ oss på Facebook.

Insamlingen granskas av Svensk Insamlingskontroll.

www.fn.se