Svampar vapen mot gifter och fattigdom

Växter, svampar och bakterier kan rena vår miljö – och samtidigt bekämpa såväl fattigdom som global uppvärmning. Det visar pågående forskning i Nicaragua.

MARK- OCH VATTENFÖRORENINGAR utgör en av vår tids största utmaningar. Att reducera förekomsten av gifter och hälsovådliga ämnen från våra vattendrag, vår jordbruksmark, mat och livsmiljö är ett genomgående tema i FN:s 17 hållbarhetsmål. Föroreningar hotar hållbarheten på flera sätt och källorna är många. Många föroreningar är långlivade i naturen och bryts ned väldigt långsamt eller inte alls. Lyckligtvis går det att göra något åt det. Det finns idag metoder för att bryta ner eller på annat sätt oskadliggöra de flesta miljögifter.

I industriländers urbana miljöer där föroreningar ofta är koncentrerade på en mindre yta och markvärdet är högt är det för det mesta ekonomiskt gångbart att ta till även relativt dyra marksaneringsmetoder. I utvecklingsländer där föroreningar ofta är omfattande är det dock i praktiken omöjligt att använda konventionella metoder för att rena marken.

Flygplatsen El Picacho på Stillahavskusten i Nicaragua är starkt förorenad av bekämpningsmedel.

Foto: Henrik Haller

Vår forskning syftar till att utveckla metoder som är tillräckligt billiga och effektiva för att de ska kunna användas även i låginkomstländer som Nicaragua där vi genomfört flera projekt. Vi har till exempel kommit fram till att vassle, en billig och vanligt förekommande restprodukt från mejeriindustrin, kan användas för att påskynda nedbrytningen av diesel. Vi har även tittat på växter som kan suga upp och avlägsna bekämpningsmedel och tungmetaller från jordbruksmark.

HENRIK HALLER, doktor i miljövetenskap, Avdelningen för ekoteknik och hållbart byggande, Mittuniversitetet.

PÅ NICARAGUAS STILLAHAVSKUST är flera tusentals hektar av landets bästa jordbruksmark starkt förorenad från den tid då bomull odlades där med idag totalförbjudna bekämpningsmedel som toxafen, lindan etcetera. Marken ägs till stor del av fattiga småbrukare som är helt beroende av den mat och inkomst som deras mark kan inbringa. Idag odlas i området mycket jordnötter som på grund av sitt höga fettinnehåll tenderar att lagra fettlösliga gifter. Vi försöker identifiera växter som istället har förmågan att exkludera gifter från de ätliga delarna.

Drömscenariot är att hitta växter som både renar marken samt ger en ofarlig ätbar del som kan ge mat och inkomst. I våra försök att hitta lämpliga växter har vi utgått från en gammal flygplats som användes vid besprutning av bomullsfält under 60-, 70-och 80-talet. På platsen där extremt höga gifthalter uppmätts har vi identifierat flera arter som uppenbarligen tål höga gifthalter.

Några av dessa är fruktträd och andra jordbruksgrödor, och vi ska nu titta på hur de ska kunna användas för att rena marken på ett sätt som inte skadar människors hälsa. I de allra mest förorenade områdena kan man inte riskfritt odla livsmedel och där studerar vi alternativ som går ut på att plantera skog som ger inkomst, renar marken och lagrar kol, och på så vis motverkar den globala uppvärmningen.

Bioremediering är en teknik som använder levande organismer för att bryta ner, avlägsna eller immobilisera giftiga ämnen. Bioremediering kan ske ex situ om den förorenade jorden flyttas från sin ursprungsplats eller in situ om jorden behandlas på plats utan att grävas upp. Den senare metoden är oftast betydligt billigare.

Text: Henrik Haller