Adrian Perera Mamma
Förlaget — Helsingfors
Utgiven med stöd av Svenska litteratursällskapet i Finland / Delegationen för den svenska litteraturens främjande. ISBN 978-952-333-219-5 ©Adrian Perera Förlaget forlaget.com Grafisk form Tom Backström Illustration Adrian Perera Tryckt hos Livonia Print, Riga 2019
Allt i den här romanen är fiktion trots författaren.
Undantag utgörs av innehållet i radioinslaget på sid 41 och tv-inslaget på sid 161–162.
Han sitter som ett berg. Pappas armbågar vilar på bordet, flanellskjortans ärmar är uppkavlade. ”Hur du må?”1 Klockslagen ekar mot de gröna köksskåpen. Pappas knogar är stora som tepåsar när han sträcker sig efter saltkaret. ”Tack för att du komma, vi uppskatta massor, är det inte så, Anthony?” Skrynkliga ärter krockar med medaljonger av potatis. Tony skuffar runt köttbitar i skålen. Hon sätter sig vid kylskåpet med en av de djupa grötskålarna i famnen och kostcirkeln bakom sitt huvud. Lamellerna i plastdraperiet nuddar lojt i varandra, drar in doften av nyklippt gräs. I gliporna skymtar årsringar av blöta gröna vallar och gräsklipparens hjulspår. Maskinen ligger på sida vid flaggstången med knivarna synliga i eftermiddagssolen.
1. Hon kan inte tala svenska. Allt hon säger låter dumt.
5
Pappa lyfter glaset och dricker. Lämnar en skära av vatten på vaxduken. ”Var är den tredje soppskålen?” ”Banken säga att jag behöva en borgenär. Jag ha papper om du vill se.” Hon stiger upp och springer till sovrummet. Hennes röst seglar in i köket, avtrubbad och avlägsen. ”Jag spara allt, vet du. Alla papper.” Solen i pappas vattenglas går i moln. Skuggorna i köket växer och håret på pappas armar skiftar från guld till silver. Minutvisaren hoppar fram. ”Här.” Hon skjuter in plastfickan framför pappas skål så skäran av vatten smetas ut på duken. ”Vad hände med den?” ”Häh?” ”Soppskålen. Vad hände?” ”Ingenting hända. Titta. Jag ha kvitto och löneutdrag häre.” ”Nånting måste ha hänt för vi fick fyra när vi gifte oss. En hade du sönder direkt och resten tog du med dig hit. Så, var är den?” Pappas bröstmuskler stretar mot det toviga röda tyget. Hon skrattar. ”Okay, okay, Sherlock.” ”Vad skrattar du åt? Vet du att hans lärare ringde mig före avslutningen? Vet du att pojken inte kan stava till ’borg’ eller ’torg’. Va? Visste du det?” Tony tuggar på en köttbit. Brosk knarrar mellan tänderna. ”De frågade mig om han borde gå om klassen. Jag sa ’inte min pojke’. Min pojke gör inte sånt.” ”Anthony, please eat. The food is getting cold.” 6
Magen väller ut över Tonys shorts, pöser över resåren. Han drar ner t-tröjan med Looney Tunes över valkarna. Bugs Bunny blinkar åt honom. Broskröran åker runt i munnen. Tony spottar. Grånande strängar av kött plumsar ner i skålen bland vårlök och pepparkorn. Brosket sträcker ut sig som ett pärlband längs köttslamsorna. ”Är det så du uppfostrar pojken? Han spottar ut maten om han inte gillar den?” ”Han inte vill äta köttsoppa. Nu han bara äta pizza. Som Turt-les. Är det inte så Anthony? Du bara äta pizza nu, säga Cow-abunga?” ”Vet du vad pojken väger? Vet du?” ”Jag vet. Vi äta hälsosamt, är det inte så Anthony? Show pappa. Eat the food, good boy. Han äta. Snart han äta.” Plastfickan ligger på bordet medan pappren prasslar i pappas händer. Han har ett stenskott av rynkor mellan ögonen Han lägger tillbaks pappren i plastfickan. ”Jag förstår inte vad du vill av mig.” ”Jag behöva borgenär för huslån. Det stå där, inte så? Ge jag fel pappren?” ”Jag tänker inte skriva under det här.” ”Nå varför det då?” ”Till och med om du inte blir sjuk eller arbetslös så kommer du vara skuldsatt resten av livet. Om du vill göra så mot dig själv, okej, men jag måste tänka på pojken.” ”Jag också tänka på honom. Vi inte kan stanna häre.” 7
”Varför det? Vad är det för fel på den här bostaden? Är den för nära pappa? Är det det som är fel med –” Hon slår handflatan i bordet. ”Thän äti!2 We need a place to stay, someplace no-one can kick us out. Not thisthis throwing money down the drain every month!”3 ”Du skrämmer ju livet ur pojken. Se nu på honom.” Det rinner soppa ner i Tonys famn.
2. Hon avbryter pappa och är arg och förstår inte att han vill hjälpa oss. 3. Hon säger att vi behöver nånstans att bo och att vi inte slänger pengar. Vi slänger inte pengar i lavoaren säger hon.
8
Bildörren gnyr. ”Hälsa din mor att det var god mat.” Pappa skuffar undan rosa kronblad och mörkgröna kvistar och sätter sig i bilen. ”Vem är pappas gubbe?” ”Jag.” Tony ser pojken med det ljusa håret återspeglas i raden av postlådor. Han går bland sprickorna i plasten, över den röda gården tills han försvinner bakom namnskyltar och hussiffror. Pappa svänger runt på sitsen. ”Tony? Vad tittar du –” Fotbollen exploderar mot liderväggen. ”Herregud ändå! Jag fick ju nästan hjärtanfall.” Pojken ler. ”Tuliko pupu pöksyyn?”4 Fotbollen stannar framför Tony. Den gungar på stället vid hans skor, vaggas av vinden. Pappa skrockar. ”Melkein. Matti, eikö niin? Miten äitisi voi?” ”Hyvin.”
4. Pojken frågar om pappa blev rädd fast han själv smyger på folk.
9
”Ootsä pelaamassa futista? Ehkä mun poika saa liittyä mukaan? Alltid roligare då man är fler. Poika osaa potkia. Eller va? Visst kan du sparka?”5 Vinden sveper fotbollen ut mot tallarna. Den rullar förbi Tony, ett fotavtryck ifrån. Pojken drar handen genom sitt blonda hår och kisar mot raden av träd. Bollens svartvita sköldpaddsmönster lyser i skuggan av grenarna. ”Miks ei?”6 Han går fram till väggen och borstar fotbollsdammet från de flagnande plankorna med en blek hand. Tony skakar på huvudet. ”Vill inte.” ”Va? Varför inte?” ”Vill inte.” Gulnade barr virvlar ut över gården, rycks loss från kanterna på grusstigen och fläckarna av dött gräs. Vinden slänger bildörren mot pappas ben. Pappa grimaserar. ”Just så. Så var det med den saken.” Han vänder sig till pojken. ”Ehkä ei tällä kertaa. Mut ens kerral, du mot oss. Voittaja saa jätskiä. Låter det bra? Att pappa bjuder på glass? Okej, vi ses nästa lördag. Okej? Var snäll mot din mamma så hörs vi senare. Pappa älskar dig.”7
5. 6. 7.
Pappa säger att jag är bra på fotboll och jag ska spela fotboll med pojken, men jag vill inte. Pojken säger att jag får spela fotboll med honom, men jag vill inte. Pappa säger att vi ska spela fotboll nästa vecka.
10
”Anthony, did you do this?”8 Ändorna av packningstejpen darrar i vinden. ”No.” Hon lyfter upp lådorna och tittar mot radhuset. ”Are you sure?” En bofink landar vid Tonys fötter. Den har en mask i näbben som sprattlar mot fågelns huvud, kråmar sig framför de helsvarta ögonen. ”Anthony? Are you sure you didn’t do this?” Fågeln släpper masken och pickar. Lämnar den öppen och rödblå på marken. ”Anthony?” ”Yes. I said yes.” Flisor av röd färg fladdrar förbi dem, lossar från taket och åker ut över gården, landar som mjäll på biltaken och rosorna. Enstaka flagor flyger in genom liderdörren och fastnar i de grova plankorna vid Tonys fötter. 8. Hon frågar om jag lämnat lådorna ute. Jag gjorde inte det, vad hon än tror.
11
”So. What did your pappa say?” ”He wants us to play football.” ”Why?” Hon stiger in i korridoren av hönsnätsburar och ohyvlat trä och lägger ner lådorna. ”Come. Why does he want to play the football?” ”I don’t know.” ”Ah? You want to play football with your pappa?”9 ”No.” ”He doesn’t understand you’re a sensitive boy.” Ovanför sina skuggor ser de raderna av hänglås. En uppstoppad mårdhund stirrar blint på dem genom burväggen. Gipstrådar strömmar ur mårdhundens gapande ögonhålor. ”Anthony? It’s okay. Inga vara rädd. It’s only people’s things. See, I turn on the lights.”10 Strömbrytaren knäpper utan nåt gensvar från lamporna i taket. ”Can we go?” ”You can go.” Ljus strömmar in genom sprickorna i träväggen. Kallt och svagt runt hennes vrister. De trampar på böjda spikar, stiger på plasten som ligger krossad som äggskal under skorna. Bladen på en häcksax tindrar i skumrasket. Tony greppar efter hennes ärm. ”I want to go, please.” ”Quiet. I hear something.”
9. Hon frågar vad pappa ville. 10. Hon säger att det bara är saker i lidret.
12
Kl-shh. Kl-shh. ”What is it?” ”I think the lider door is open.”11 Han drar i ärmen. ”Kan vi gå hem?” ”Snart.” ”No, now.” ”Why? It’s nothing here. Anthony? Listen: Hallå! Nån hemma? Hallå? See, nothing. Ah, are you crying? No, you’re a brave boy, no? My brave boy.” ”Why do I have to see him?” ”Who? Pappa? Your pappa didn’t mean it, okay? He is just angry with me. Okay?”12 Varmt snor rinner ner över Tonys läppar. Hon stannar upp. ”Don’t you want to see him?” ”No.” ”Vet du, alla gånger ni träffas så du gråta. Först när han komma, du säga ’mamma, mamma, jag inte vill.’ Sen när han åka du säga ’varför han lämna oss?’” ”Yes.” ”Din pappa älska dig. Visst?” ”Yes.”13 ”Sometimes life is not easy.”14
11. 12. 13. 14.
Liderdörren är öppen. Hon säger att pappa är arg på henne. Säkert för att hon avbröt honom. Pappa älskar mig. Det här är bara sånt hon säger. Livet är hårt.
13
Han drar handryggen längs näsan. Hugger tag i resåren på hennes jacka för att inte tappa bort henne. Resåren vaggar fram och tillbaka. ”Do you have to go to work today?” ”Every day.” ”Why? ”Snart vi framme.” En låda med ”Anthony’s baby things” väntar på dem utanför det olåsta förrådet. Hänglåset ligger på marken bredvid en tidning med dagens datum.
14
”There’s food in the fridge and ice cream in the freezer. Anthony? Höra du?” Sidorna på blocket fladdrar över skrivbordsunderlägget med världskartan. Tony vänder blad och börjar rita nya streckgubbar, fem av dem runt en skyskrapa. Den sjätte står uppe på toppen av byggnaden med sitt runda huvud inträngt under vågen av rutigt papper. ”Did you hear? There is food.”15 Skottlinjerna kryssar över sidan, löper genom rutor och skyskrapan. Tony lutar sig över Antarktis och säger ”pio-sch pio-sch”. Gubben dör i en spiral av bläck. Golvet knarrar borta vid tröskeln. Byxorna rispar mot varandra när hon rör sig med en doft av tvättmedel och Nivea i släptåg. ”Anthony? Klara du dig?” ”Ja ja.” Kontorsstolen gnyr.
15. Hon säger att det finns mat i kylen.
15
Tony duckar närmare Atlantens bläckfyllda inristningar, skuffar blocket längre in över världshavet. ”Anthony?” Ännu närmare. Glaciärerna är gropiga med blåsvarta hål, som pormaskar i isen. ”Why do you have to go?” ”I will be back in the evening. Try to sleep, okay?”16 Tony snörvlar. Kondens sprider sig under plasten över Afrika. ”Please, putha.” ”Don’t go.” Han för in ansiktet i sina armveck. Gråter med armbågarna i Indiska oceanen och Stilla havet. Snurrar runt och pressar in ansiktet i hennes skjorta. Svansar av snor och tårar smetas ut i det sandpappriga tyget. Hennes hand är sval mot hans nacke. Tony kramar henne om höfterna. ”Please don’t go.” Omnipac-brickan gräver i pannan. Hon för fingrarna genom Tonys hår. ”We need to cut your hair. You look like a girl. You aren’t a girl, are you?”17 ”No.” ”He loves you, you know that. It’s just his way. Be good. Look at me.”18 Hennes ögon lyser svarta bortom kullarna av grått tyg. ”Aah, handsome boy. Now, there is food and ice cream in the fridge. Inte titta för mycket tv. Great boy.”
16. 17. 18.
Hon säger att jag ska sova. Hon säger att vi måste klippa mitt hår för jag ser ut som en flicka fast jag inte är flicka. Jag är pojke. Hon säger att pappa älskar mig.
16
Syrener sveper mot fönstret, stänger ute eftermiddagssolen med ett myller av skuggor. Ett papper med ”En rev gor övär veggen” är skrynkligt i Tonys hand. Vid tummen en röd femma och ”du måste läsa mer”. Han vänder på bladet, ritar en cirkel, ritar ovaler som ögon och drar snedstreck som ögonbryn. Ritar en hals. Persiennsnöret vajar i brisen från sidofönstret, slår mot fönsterkarmen och värmeelementet. Klämtar. Tuschstiftet glider över pappret. Halsen ålar över sidan, går in och ut ur sig själv tills den täcker hela pappret. En hals med ett huvud i mitten. Huvudet ler och blottar sågtandade tänder. Tony drar i skrivbordshantaget vid smalbenet och böjer sig fram så att en lavin av Bugs Bunny åker ut över skrevet. Den söndertvättade moroten är mörk av svett. ”En rev gor” ner i lådan bland blågröna häften. Vardagsrumsgolvet knarrar. Tony hasar stolen närmare bordet. Öppnar en annan skrivbordslåda och för in handen. Gardinerna åker upp över skrivbordet, tar med sig tuschpennorna som rasslar 17
ner på mattan. Han letar i blindo med blicken i fönstret. Bokhyllans spöklika horisonter breder ut sig i fönsterglaset medan han för fingrarna över tuggade blyertspennor. Korvar av sudd. En bruten linjal, fukten i en klump häftmassa. Nåt platt och strävt. Tony tar ut det. Ett papper. Plus och minus och röda markeringar. Tröskeln till sovrummet gnisslar, virket tyngs ner och gnider mot skruvarna. En doft av Nivea söker sig in i rummet. Tony tittar upp från pappret. Det smäller. Ett dovt slag letar sig in genom ryggstödet, ekar i Tonys bröst. Hjärtat trummar. Tony vänder sig långsamt om. He-man ligger på golvet med armen styvt utsträckt mot fönstret och huvudet bakfram. I bokhyllan gapar en glugg mellan Turtles och legoskeppet. Solkatter hoppar på golvet vid Tonys fötter där tuschpennorna ligger plockepinn. Magen trycker mot bröstet medan han söker i stacken. Sovrumströskeln kvider. Tony skjuter upp med en grön tusch i handen. Han rycker av korken och börjar rita. Ett huvud och ögon. En halvmåne som mun. Käkben. Snedlugg. Gardinen sugs mot flugnätet, den blommiga gardinfållen som ett norrsken över polcirkeln. Prring. Telefonen. Ett metalliskt plingande skär genom huset. 18
Prring. Prring. Prr– Tystnad. Tuschen läcker färg över pappret. En grön fläck sprider sig över Västsahara. Bortom gardinstängen krasar syrenkvistar mot varandra. Prriing. Ljudet från telefonen studsar mot slitna tapeter och lösa golvlister. Prring. Tony stiger upp. Telefonen dundrar i hans öron. I vardagsrummet glöder de fördragna persiennerna gult genom damm och pollen. Ljuset gör jack i kaffebordet, i vitrinskåpet, i bilderna av mormor och morfar och i ryggen på hennes lexikon. Jesus ler, uppspikad vid tv:n, pressad mellan papp och glas med stålspännen. Fläckar av blå häftmassa blöder igenom hans hår och bröst. Han följer Tony med blicken, det vita ansiktet är fruset i ett förstående smil. Bruna inglasade ögon fokuserar på Tony vid sovrumsdörren, Tony vid armstödet, Tony vid yuccapalmen. Tony stannar vid tv:n, framför de genomborrade händerna. Prriing. Jesus ler, upplyst av en svag inre ficklampa, omringad av mörker, hans läppar är som kronblad i det välansade skägget. 19
Tony tar ett steg mot köket. Jesus sträcker ut armarna och väntar med hjärtat utanför särken. Det brinner, genomborrat av rosenkvistar och ett kors. Ringandet drunknar i Tonys hjärtslag. Köksdörren kommer närmare. Golvet är iskallt genom strumporna. Han tar ett steg till. Jesus ler. Axlarna stiger i solljuset. Musklerna höjer sig som valv. Det bildas veck i Jesus ansikte. Leendet växer. Jesus pressar sin blodiga handflata mot glaset. Tony blundar. Han springer in i mörkret med lungorna tomma på luft och solen i nacken. Han känner knappt när han slår tån i kökströskeln. Telefonen är kall i handen. ”Hallå?” Han öppnar ögonen. Matbordet reser sig i solen, dukat för en. Ett fat, ett glas, en uppsättning bestick. Vaxduken skiner prydlig och platt under en vas med ängsblommor. ”Anthony? Is everything okay? You sound tired.”19 Tony trycker in två fingrar i telefontrådens spiral. ”What is it?” ”Just checking, just checking. So everything is okay?” Maskiner bankar och skriker i luren. ”Anthony?” ”I’m here. Everything is fine.” ”Have you eaten?” Ängsblommorna nickar på bordet, gryniga i ett moln av knott. Tony viftar bort dem, schjasar dem från växterna. En violblå klocka faller ner på vaxduken. 19. Det är hon som ringer som hon alltid gör och vill att jag ska äta.
20