Vin&Bar 2017 03

#3, 2017

PRIS

69 KRONOR, INKLUSIVE MOMS

Lockande Loka Kurort för 2000-talet Valpolicella – familjen som gav regionen en ny start

Karmeliten Bayerns eget klosteröl

Äta ute guide Florens och Aberdeen

Vilarnau Cava som kan konkurrera

Mjöd … … mer som vin

Sommarens nyheter

www.vinochbar.se

Innehåll 06

Entré: Äntligen! Sommaren är här, med ett lustfyllt lägre tempo

08

Nyheter Kindereggvin, trillingar från Portugal, vild chilenare, whiskybrygder med dygder, styrka för Skandinavien och ny smartöl

20

Vi besöker Vilarnau och Barcelona Barcelonas bubblare på topplistan

26

Loka Brunn Så mycket mer än bara vatten

32

Eremiter skapade öl som för folk samman Karmeliten-bryggeriet brygger pilsner som man gjorde förr

38

Vinnande vägval i Valpolicella Familjen Allegrini berättar om dalen med de många vinkällarna

Årgång 23 Upplaga TS 6 100 exemplar (2014)

Redaktionschef och Art Director Lars Winterstrand lars.winterstrand@formatmedia.se

Utgivare Förlaget Vin&BarJournalen

Fotograf Andrzej Markiewicz

Publisher och ansvarig utgivare Christer Carlson christer.carlson@formatmedia.se 076-555 79 53

Annonser Christer Carlson christer.carlson@formatmedia.se 076-555 79 53

Editor-at-large Boris Benulic boris.benulic@formatmedia.se 076-177 68 50

Kundtjänst/prenumeration Pressdata 08-799 63 97 vinochbar@pressdata.se

46

Sommarens bästa nyheter!

Vi tipsar om nya goda drycker för sommarens festligheter

48

Fånga inte dagen, fånga hela året Så gör du dina egna brännvinskryddor, och då inte bara till sommarsillen

54

Den som dricker mjöd lider aldrig någon nöd Mer vin än öl – friskt alternativ till maten

56

Bré på ordentligt – gör en drömmacka Buffé brukar vara en succé, men det finns alternativ!

62

Gourmander, granit, gin Vår reporter tar en sväng till Aberdeen, upptäcker öl och gin

66

Fångad av Florens – en resa till renässansen En berest deckarförfattare återvänder till brottsplatsen

77

Vi öppnar dörren till den nya världen Vin och konsten att sköta en motorcykel

Tryck Exakta Print, Malmö Prenumeration Vin&Bar utkommer med sex nummer per år. Prenumeration ett år (sex nummer) 360 kr, två år (tolv nummer) 620 kr.

Förlaget Vin&BarJournalen Birger Jarlsgatan 18 114 34 Stockholm www.vinochbar.se Bankgiro 375-4587 ISSN 1653-0306

Entré

Äntligen!

Sommaren är här. Snart midsommar. Kanske semester snart.

Som vi har längtat. Säkert är vi många som också har planerat vad vi vill göra just denna sommar. Eller vad vi vill hinna med.

Precis just nu kommer en av årets största utmaningar: att välja sådant som gör livet lustfyllt och innehållsrikt istället för att välja det vi själva, eller andra, tycker att vi borde hinna med. i de bästa av stunder är detta synonymt. Men oast inte. Så varför inte fundera en stund över vad som är viktigt i livet just nu. visst är det viktigaste att vara snälla mot oss själva. i den stunden ökar samtidigt vår naturliga förmåga att vara snälla mot vår omgivning, både nära & kära och miljön.

Om vi känner att livet snurrar på i ett hiskeligt tempo, så kanske vi inte hinner med oss själva; att känna eer och reflektera. Nu kan vara en möjlighet att göra just detta. vi kan göra det hemma eller borta. Det enda som är viktigt är att vi har kontakt med oss själva. Och att vi vågar känna eer. när vi gjort det gör vi våra egna val. vi kan välja att älska vår käresta, våra nära och goda vänner. vi kan välja att glädjas åt den goda maten, berikande samtal, ett glas rosé i det gröna, eller att fullkomligt ge oss hän åt att bjuda in till en sommarfest av sällan skådat slag. Möjligheterna att älska och glädjas är oändliga. i detta sommarnummer av vin&bar, som berättar så mycket mera än så, vill vi inspirera till nya upplevelser. Midsommarfirandet har sin givna plats, vi tipsar om både mat & dryck. En artikel om Daytona i Florida berättar om smakvärd amerikansk öl. Mjöd är måhända inte den vanligaste av drycker, så just därför vill vi bidra till upplysning om hur honung kan väcka våra smaklökar. redaktionen har gjort ett nedslag i aberdeen i Skottland där vi provat många spännande drycker. våra utsända har också besökt italien, och bjuder på ett resereportage som utgick från Florens. Läs gärna mera om chianti, amarone, grappa och andra godsaker som fanns att finna.

Min egen sommar går i kärlekens och vinets tecken. Jag ser fram emot en månad i ”min” bergsby Civezza i Ligurien. Dit ska jag bila med kärleken. väl framme drömmer jag om morgnar med fågelkvitter, kaffe, kaffe och tid att skriva. restaurangen Le Cinque Torri väntar oss om kvällarna. Eer en löptur med belönande aperitif på terrassen. Mina barn kommer på besök och då blir det ett dygn i Monte Carlo 40 minuter bort. nära vänner kommer också på besök, varför jag nu letar jag eer lämpliga yogaställen i närheten. Civezza är min drömsemester, i år liksom förra året.



vin&bar, #3

2017

Oavsett vad du gör i sommar så önskar jag dig din bästa sommar. var snäll mot dig själv.

Med en innerlig förhoppning om att detta nummer av vin&bar skänker dig både sommarkänsla, kunskap och inspiration. Dela gärna med dig.

Mitt tips: Gör något du inte brukar göra. Och var lycklig!

Trevlig sommar med vin&bar! K Christer Carlson Publisher och ansvarig utgivare christer.carlson@formatmedia se, 07-555 79 53

Nyheter

Bakgrundsbilden är en vägg gjord av gamla vinfat – se hungarianworkshop.com (de gör även möbler av vin- och whiskyfat).

En Rhône Ranger hyllar Châteauneuf-du-Pape

Druvor från steniga vingårdar och gamla flodbäddar

nyheten bonny Doon vineyards Le Cigare Volant – med druvblandningar av Mourvèdre, Grenache, Syrah och Cinsault – är tänkt som en hyllning till påvevinet Châteauneuf-du-Pape i södra Frankrike.

Första årgången (1984) lanserades 198 och gör randall till en av de ursprungliga ”rhône rangers” och en stor inspirationskälla. Flera producenter har sedan dess följt i spåren och planterat druvsorterna i Kaliforniens varma klimat. Årgång 2012 var en erkänt sval årgång vilket ger ett elegant vin med tanninstruktur med bra lagringspotential. andelen Syrah (2 procent) kommer från bien nacido i Santa Maria valley. Känd för att ge en rhône-liknande stil av Syrah med tydliga toner av vitpeppar och charkuterier.

Passar till sommarens grillrätter av nöt och lamm. K

Kaliforniske producenten Don Sebastiani & Sons finns nu på Systembolaget med innovationen Sivas-Sonoma Sonoma Coast Pinot Noir 2015. Ett fruktigt rödvin med toner av mörka körsbär, kryddor och ekfat. Druvorna kommer från två vingårdar i regionen Sonoma Coast: Sangiacomo-Herzog vineyards (i Petaluma Gap) och boschetti vineyards (i russian river valley). Här är odlingsklimatet överlag mycket svalt. Jordmånen är en kombination av steniga vingårdar på bergssluttningar och vingårdar på en gammal flodbädd med mer lerig jord.

Druvorna skördades med maskin under augusti 2015 och fördes eer avstjälkning och press direkt över till öppna jäskar. Skalen pressades ner kontinuerligt under jäsningen (punching down) för att blandas med musten. Musten fördes sedan över till franska ekfat där vinet fick ligga och lagras i tio månader. K Sivas-Sonoma Pinot Noir 2015 nr 5355, 189 kronor

Le Cigar Volant 2014 nr 78551, 399 kronor

Vit bourdeaux väl värd att lagra vin Gris de Cigare är randall Grahms version av en elegant typ av rosé som oast förknippas med södra Frankrike. alltsedan man sålde sina stora varumärken 200 och satsade på viner trogna sin terroir har den mänskliga handen ha mindre att göra med vinframställningen hos bonny Doon. Större delen av arbetet i vingårdarna är biodynamiskt vilket ger viner mer trogna sitt ursprung. 201 vin Gris de Cigare är gjord på sex olika druvsorter där Grenache står för cirka hälen. Samtliga druvor är skördade vid olika tidpunkter när de nått önskad mognad. vin Gris de Cigare har en ton av nyponros, svarta vinbär och blodgrape med fruktsyra. K

Dubbelt Kinderegg – sex druvsorter i ett vin i år är det 30 år sedan Pessac-Léognan blev en egen appellation.

Ett jubileum som under året uppmärksammas genom flera lanseringar från André Lurton. Deras sauvignon blanc-viner är kända för att kunna lagras i 20 år. På tur i Systembolagets fasta sortiment är Château de Coucheroy. Druvorna handplockas och pressas hela. vinet har sedan delvis jäst och lagrats på fat och delvis lagrats på sin jästfällning i ståltank.

Château de Coucheroy är producerat på slottet Château de rochemorin som genomgått en stor modernisering sedan 1973 då andré Lurton tog över. Här tillverkas moderna vita viner med stor lagringspotential. Källarna är fyllda av fat där slottets vita och röda viner vilar. vit bordeaux är unik i sin stil eersom man oa låter den aromatiska druvan sauvignon blanc lagras på fat, vilket ger en extra kryddighet. K

Vin Gris de Cigare Bonny Doon 2016 nr 90571, 149 kronor Château Coucheroy 2012 nr 413, 129 kronor 8

vin&bar, #3

2017

Nyheter Nyfödda: trillingar från Portugal ramos reserva och vila Santa reserva hör till de mest bekanta vinerna. Från den prisbelönte vinmakaren João Portugal Ramos kommer nu tre nyskapelser i beställningssortimentet: Tons de Duorum, João Portugal ramos alvarinho och Duorum Colheita.

Lagom i säsong kommer en fruktig och aromatisk alvarinho med inslag av honung, citrus och mineral från vinho verde. Från Dourodalen anländer ett fruktigt rödvin med toner av jordgubbar, björnbär med ekton. Den tredje nyheten är ett fatigt och kryddigt rött vin med inslag av bland annat plommon, viol, mörka bär och peppar. De båda röda passar till sommarens lamm och andra grillade godsaker på menyn. K Duorum Colheita 2014 nr 74432, 149 kronor Tons de Dourum 2015 nr 74781, 89 kronor Alvarinho João Portugal Ramos 2015 nr 79909, 159 kronor

Resultatet av ett bra år i Toscana Den nya årgången brancaia rosé är ett ljust rosévin från vingården Casa brancaia i hjärtat av Toscana. vinmakare är Barbara Widmer, dotter till paret Widmer som startade arbetet på vingården 1981.

Ur kvalitetsperspektiv är 201 ännu ett bra år för Toscana. augusti och september var näst intill perfekta växtmånader med varma dagar och svala nätter, vilket ger aromatiska viner. nya årgången av brancaia rosé görs till 100 procent på druvsorten Merlot. Druvorna skördas tidigt för hand för att behålla sin syra och sin fräschör. vinet är torrt och friskt med inslag av hallon, smultron, vattenmelon och persika. K Brancaia Rosé 2016 nr 92188, 129 kronor

Redan ryktbar röd portugis Portugisiska Porta  från vidigal Wines finns nu i Systembolagets beställningssortiment. vinet blev en succé i Storbritannien då kändiskocken James Martin i bbC:s lördagsprogram Saturday Kitchen berättade att vinet var det bästa han druckit under sina tio år som medverkande. Det tog tre timmar innan den brittiska importören hade sålt slut hela sitt lager. Det storsäljande vinet har en djupt blåröd färg med doer av mörka bär, örter och lakrits. Smaken är fruktig med inslag av sötma, mörka bär och örter.

Passar till sommarens grillrätter med lamm, fågel eller nöt.

Konstnären Hauke Vagt, som designat etiketten, har inspirerats av en vardaglig scen i Lissabon. K Porta 6 Vinho Tinto 2015 nr 7450, 99 kronor

10

vin&bar, #3

2017

Nyheter Sommarrosé från Mazzei Familjen Mazzei har odlat vin i Toscana i sedan 1435 – utan avbrott. På 1990-talet köpte de egendomen belguardo i södra Toscana med goda förutsättningar när det gäller jordmån och mikroklimat. Härifrån kommer druvorna till sommarens nyhet: belguardo rosé. blenden är ovanlig men balanserad och består av lika delar Sangiovese och Syrah.

Det ger ett fruktigt vin som även passar till sommarens mat: sallader, grillad kyckling eller klassiska italienska rätter. De handplockade druvorna har jäst vid låg temperatur (14–1° C) för att bevara fräschören. vinet har sedan lagrats på sin jästfällning i tre månader på ståltank för att öka komplexiteten. K Belguardo Rosé 2016 nr 997, 125 kronor

Ekologisk rosé från Loire Les Ormeteaux Cabernet d’anjou är en ny ekologisk rosé från Loiredalen i nordvästra Frankrike. anjou har under många år gjort fina roséviner som nu görs tillgängliga i Sverige. vinet är halvtorrt med fin balans mellan sötma och syra. Smaken är fruktig och frisk med inslag av mogna jordgubbar, hallon och röda vinbär.

Passar som aperitif under vår och sommar, inte minst då vinet inte är så alkoholstarkt (11 procent). Matchar också mat som prosciutto, lättare fiskrätter och något kryddstarka rätter på fisk eller kyckling. Ett spännande tillskott till nuvarande utbud av rosé på Systembolaget som senaste åren dominerats av sydfranska roséer. K Les Ormeteaux Cabernet d’Anjou 2016 nr 228, 79 kronor

Bordsvin med karaktär För andra året gör G.d. vajra sitt rosévin rosabella rosato. Denna gång är det årgång 201. Även i år är det en ”vino da Tavola”. Egentligen hade vinet kunnat betecknas som en Langhe rosato DOC men en administrativ miss gjorde att det fick en enklare klassificering.

Detta är en rosé med karaktär. rosabella rosato är gjort på 0 procent nebbiolo, 20 procent barbera och 20 procent Dolcetto. rosén har en laxrosa färg och do av florala toner med antydning av rosor, hibiskus, inslag av granatäpple, rabarber och jordgubbar. Smak med fruktiga toner av rabarber, jordgubbar och ett mineraliskt avslut. K Rosabella Rosato G.d. Vajra 2016 nr 9529, 109 kronor

12

vin&bar, #3

2017

Vild chilenare nu i Sverige Salvaje betyder ”vild” på spanska; som namnet antyder rör det sig om ett naturvin. Salvaje är första naturvinet som produceras av chilenska producenten Emiliana Organic vineyards. Årgång 201 som gör premiär på den svenska marknaden är andra årgången som produceras.

Druvorna odlas vid foten av de chilenska kustbergen i Casablanca-dalen.

Här är marken väldränerad och består av djup sandig blandjord. Det kustnära läget gör att dalen påverkas av Stilla havet och Humboldtströmmen med svala vindar och dimmor som svalkar druvorna.

Salvaje doar av vildhallon, mörka körsbär, lakrits och viol, med en saltig touch. Medelfylligt med smak av vilda bär och örter. balanserat med integrerad syra, mjuka tanniner och finish. Passar till rosmarinkryddat lamm med chévretoppade rotfrukter. K Salvaje Syrah Roussanne 2016 nr 94017, 129 kronor

SIMONSIG

Chardonnay SIMONSIG

– EN RÄTTVIS VINGÅRD

2015 Simonsig Chardonnay är ett av 101 viner du måste dricka innan du dör, tipsar Andreas Kjörling i sin nya bok med samma namn.

– Vårt val till ugnsbakad röding och torskrygg, hälsar Tryffelsvinet Vinklubb.

Simonsig Chardonnay Artikelnr: 2032 Alkoholhalt: 13,5% Pris: 89 kr

Spännande recept och information om vinet finns på www.tryffelsvinet.se

Alkohol i samband med arbete ökar risken för olyckor

Nyheter Whiskybrygder med fem dygder i de skotska högländerna har Tomatin tillverkat whisky sedan 1897. nu lanserar de en ytterst begränsad serie som hyllar den urgamla konsten.

Ur ett vetenskapligt perspektiv finns fem element som förutom den mänskliga handen verkar och avgör hur de gyllene dropparna smakar: trä, eld, jord, metall och vatten som kombineras i en nästan alkemisk process. i Tomatin Five virtues serie har man tagit fram en whisky för var och en av dessa dygder. Dessutom har den brittiska konstnären Eva Ullrich tolkat de fem elementen på sitt

sätt och fångat det skotska höglandets natur och känsla. K

Tomatin Five Virtues Wood nr 85599, 49 kronor

33-årigt rekord för samlare

Irländsk whisky söker sina rötter

Teeling Whiskey släpper världens mest lyxiga irländska whiskey – en 33 år gammal single malt i sin vintage reserve Collection. 33-åringen är därmed världens äldsta och dyraste irländska whiskey. Drycken destillerades år 1983 och har åldrats på två tidigare bourbonfat som eer 33 års mognad mynnat ut i 275 flaskor.

Denna sällsynta historiska tappning ger en speciell smakupplevelse med komplex do och djupa smaker. Teeling Whiskey Destillery har fått flera internationella utmärkelser för sin crawhiskey. bland annat har destilleriet prisats som årets bästa whiskeyattraktion 201 vid World Whisky awards. K

Teeling Whiskey lanserar en tredje tappning i sin revivial Collection – The revival volume iii, destillerad 2002. Den lagrades först på bourbon-fat och därefter på 350-liters Pineau Des Charentesfat. allt för att ytterligare få smak av pressade druvor och torkad frukt som är så signifikativ för irländsk whiskey.

De exklusiva dropparna har tappats vid 4 procent utan kylfiltrering för att ge en äkta irländsk whiskeykaraktär. Mognaden på Pineau Des Charentes-fat skapar en palett av smaker. Toner av torkad frukt, kola och ananas som avrundas med rostad mandel och mörk choklad som är balanserad av en kvardröjande sötma. K

Teeling 33 Years Old Vintage Reserve Collection nr 83723, 34 000 kronor

Teeling 14 Years Old Pineau des Charentes Cask

nr 87430, 1 199 kronor

Tomatin Five Virtues Fire nr 85500, 49 kronor

Mindre starkt drakblod nu finns Dragon blood med en alkoholstyrka på 28 procent som alternativ till den med 50 procent – Dragon Blood Silver Strength med samma kryddiga och fruktiga smak som sin starkare föregångare. ”Storheten ligger i den innovativa smaken, som har många lager och sensationer.

För alla som tycker om att ta en shot ville vi ta fram ett alternativ som ger samma häiga smak men som har en lägre alkoholhalt”, säger Carl Bieneck, en av grundarna.

Dragon blood är framställd av en vodkabas på vete – signatursmaken består av en ”trestegsraket”, där en fruktig början följs av svag kanelton och avslutas med en touch av chili. K Dragon Blood Silver Strength nr 8734, 189 kronor

14

vin&bar, #3

2017

Nyheter Då så … Curaçao!

Om du är sugen på en sval drink Säsongen för varma dagar och svalkande drinkar är här. En nyhet för avecvagnen är Pierre Ferrand Dry Curaçao. idén kom till när cocktailhistorikern David Wondrich utmanade Alexandre Gabriel, Master blender på Maison Ferrand, att göra en äkta fransk Curaçao som den gjordes på 1800-talet.

Gabriel provade flera olika varianter av Curacao och Triple Sec från 1800-talets början och hittade mer än 50 olika originalrecept. resultatet blev Pierre Ferrand Dry Curaçao, en traditionell fransk ”triple sec” med tre separata destillat av kryddor och ”sec” eller bittern och zest av apelsin som långsamt destilleras i ”Copper Pot Stills”. allt blandas med brandy och Pierre Ferrands cognac innan dess slutlagring på franska ekfat. K Pierre Ferrand Dry Curaçao nr 859, 383 kronor

Cask Strength – enbart för Skandinavien Det anrika destilleriet introducerar en ny buteljering i Single Cask Editionserien: The Glenlivet Creag an innean.

Släppet är exklusivt för Skandinavien och whiskyn buteljeras i sin fatstyrka, utan att kylfiltreras för att få en kraigare och orörd karaktär.

Ett fat väljs ut och buteljeras utan att blandas med andra fat. varje buteljering blir därmed helt unik och upplagan mycket begränsad. De flaskor som görs existerar endast i detta antal och kan aldrig återskapas exakt likadant.

Creag an innean kommer från namnet på smugglarnas gamla färdväg.

Under många år transporterades illegal sprit från Glenlivet och andra dalar i högländerna ner till de skotska städerna för att säljas till ett högre pris. Smugglarleden var en viktig vägförbindelse mellan Glenlivetdalen och Perth. K The Glenlivet Creag an Innean Single Cask Edition nr 99917, 1 500 kronor

Prisad som världens bästa Irish Single Malt Teeling Whiskey ger ut en 24 år gammal single malt i sin vintage reserve Collection (totalt 5 000 flaskor i världen). Denna malt fick nyligen pris som världens bästa irish Single Malt. 24-åringen destillerades 1991 och har lagrats på bourbonfat och slutlagrats på Sauternevinfat. Den dubbla fatlagringen ger ett extra djup av fruktighet som kompletterar den lilla antydan av rök som finns i whiskeyn då man använt liten andel rökt malt.

The Teeling Whiskey Company drivs av whiskypionjärerna och bröderna Jack och Stephen Teeling och är just nu irlands mest omtalade destilleri. K Teeling 24 Years Old Vintage Reserve Collection nr 88515, 3 599 kronor

1

vin&bar, #3

2017

Att bรถrja dricka i tidig รฅlder รถkar risken fรถr alkoholproblem.

Nyheter Vinande vind ger vinnande vin

Väl värt att återupptäcka

i den sydvästra delan av Provence – på Sankt victoria-bergets sluttningar, kan druvorna skördas sent. Orsaken är den kalla mistralvinden som är en så kallad fallvind; kall lu passerar över en bergsformation och sedan ner över lägre liggande områden.

Eersom kall lu har högre densitet än varm, ”faller” den snabbt utför bergssluttningarna och kan uppnå höga vindhastigheter.

Den sena skörden ger tydlig friskhet hos druvorna.

Provence har gett oss många tilltalande drycker genom seklerna, och rosévin hör förstås till de mest omtalade och omtyckta – som rose infinie.

Så smått börjar vi få en renässans för starkvin som madeira och port.

Eersom det tyder på att svenskar börjar bli allt mer civiliserade i sina dryckesvanor, har jag väntat på att de också ska upptäcka Moscatel de Setúbal.

Den söta och fylliga smaken får karaktär av de fruktiga smakstråken av frukt och torkade aprikoser.

rose infinie skapades av Benjamin Mei när han återvände till sina rötter i Provence eer en lång karriär inom den chilenska vinindustrin. benjamin Mei har ingen egen familjegård så han köper in druvor med hjälp av sitt goda namn och sina kontakter och han tillverkar sedan sitt vin i en egen anläggning. vi finner den tilltalande till mer kryddstark mat på grund av en klar mineralton, och smaken av jordgubbar i kombination med en uppfriskande citrus i avslutningen.

Om mistralvinden bidrar till speciellt bra förutsättningar i den sydvästra delen, så förstärker det bara de utmärkta förutsättningarna för vinodling som kännetecknar Provence som helhet: väldigt heta somrar, 3 000 soltimmar per år. Kalla kvällar. … och så mistralen som sagt. rosé är på många sätt en ursprunglig dryck för Provence.

Fenicierna som grundade Marseille på 00-talet f. Kr. förde med sig konsten att göra vin. Eersom tillverkningen och processen var snabb fick vinet en rosa färg. romarna som däreer blev områdets härskare fortsatte – givetvis – med produktionen av detta vin.

Och rosen i namnet och på etiketten?

Den kommer sig av att rosor har en speciell plats på de franska vingårdarna. av tradition planterar man en rosbuske i slutet på en odlingsrad – som en slags varningssignal. Om rosorna dör, så är det ett tecken på att sjukdom och angrepp hotar druvorna. K Rose Infinie 2016 nr 1747, 129 kronor (beställningssortimentet)

18

vin&bar, #3

2017

Detta starkvin kommer förstås också från Portugal – som ju har en storslagen tradition på området.

Moscatel de Setùbal görs antingen på druvan muscat d’alexandrie eller muscat à petit grains, där den förra är betydligt mer vanlig.

Eer skörd för hand krossas druvorna och när vinet jäst till fem procent alkohol avbryts jäsningen genom tillsatts av vinsprit till 18 procent. Druvorna jäser med skalkontakt då muscat har mycket extrakt i skalen.

Skalmacereringen fortsätter i upp till sex månader eer uppspritningen, för att laka ur färg och smak. Häreer startar lagringen på gamla ekfat i minst ett och ett halvt år.

Det är en underbar dryck till desserter som bygger på choklad, och att knappra på nötter blir nästan en lyxig upplevelse om man har ett litet glas moscatel till. K Moscatel de Setúbal 2014 nr 8011, 109 kronor

Nyheter Öl bryggs med artificiell intelligens

brittiska intelligentX brewing C0. brygger öl med hjälp av artificiell intelligens (ai).

Fyra sorters öl lanserades under förra året. antalet ölsorter är däremot i praktiken många fler än så – recept och ingredienser förändras ständigt. varje öl-recept baserar sig på kundernas feedback som hämtas in med hjälp av en algoritm. En webbadress som finns på varje ölflaska leder kunderna till en sajt, kopplad till Facebook Messenger, där de kan svara på frågor om sin upplevelse av ölen.

Mer information om upplevelsen leder också till bättre och mer exakta frågor.

Man kan se det som en ständigt pågående produktutveckling med hjälp av kundernas preferenser.

Möjligen kan det leda till mer utslätade öl om systemet skapar en slags ”minsta gemensamma nämnare”-öl vilket förstås kanske leder till att ingen tycker om smaken riktigt mycket.

Ett sätt att motverka detta kan förstås vara att brygga och lansera väldigt många olika öl för att täcka upp hela spektrat av önskemål. Hittills har de fyra grundtyperna genererat 18 olika varianter. K

Populär favorit

Potent pilsner?

Den som besökt istrien under sommaren har säkert sökt svalka sig med Favorit Pivo – och lyckats – tack vare denna lagers nästan märkliga friska svalhet.

Det är ju först det senaste årtiondet den kroatiska vinindustrin egentligen börjat producera riktigt bra viner. vi som besökte landet dessförinnan behövde dock inte klaga när vi intog våra måltider – Favorit Pivo var – och är – en utmärkt måltidsdryck; och man kan svårligen tänka sig en kroatisk bricka med den lokala luorkade skinkan, tryffelkorvar och de unika ostarna utan … en Favorit.

Favorit bryggs på bryggeriets egenodlade malt och humle samt majs … och finns numera också att tillgå i Sverige. K

Öl kan uppenbarligen marknadsföras med varje upptänkligt argument – nu kommer den brittiska pilsnern ”Watercress Warrior” vars ingredienser sägs förbättra mäns sexuella prestationsförmåga.

Drycken är ett resultat av ett samarbete mellan Cerne abbas brewery och The Watercress Company.

Den viktigaste ingrediensen i brygden sägs vara vattenkrasse som är rikt på vitaminer och i folktro anses ha förmågan att öka potensen.

Etiketten pryds av Cerne abbas-jätten i Dorset; en stenristning som anses kanske upp till 2 000 år gammal. Man kan utgå från att det varit en kultplats och skildringar från 100talet och framåt berättar att befolkningen i byarna runt omkring besökte den för att ägna sig åt … ja, vem vet vad – skrierna talar om ”osedlighet”. K

Favorit Pivo nr 1492-03, 13,50 kronor

vin&bar, #3 2017

19

Vi besĂśker Vilarnau och Barcelona

Barcelonas bubblare pĂĽ topplistan

Vi dricker allt mer cava. Förr dracks den kanske av en del som ett billigare alternativ till champagne.

Men de senaste åren har allt fler förstått att det här är en dryck med en alldeles egen historia och karaktär.

Vi reste till Vilarnau utanför Barcelona för att besöka en av de mer anrika och nu omtalade producenterna.

Många – för att inte säga majoriteten av oss – är medvetna om de stora utmaningar som mänskligheten står inför när det gäller klimat och miljö.

Den medvetenheten tar sig uttryck i det ökade utbudet av ekologiska varor – inte minst märks det när det gäller vin. Det verkar vara en självklarhet för många vinodlare att satsa på en helt ekologisk odling och en miljömedveten produktionsprocess. vi har kunnat se den utvecklingen de senaste tio åren.

Men hos en del producenter är miljömedvetenheten mycket äldre än så.

Under åren av diktatur i Spanien protesterade ägarna till vingården framgånsrikt mot ett av de ”utvecklingsprojekt” som Franco initierat; och man protesterade därför att man ansåg att projektet skulle skada naturen och miljön och möjligheten att skapa cava.

Och man vann.

Ett sådant ställningstagande innebar risker – men det visar odlarnas kärlek till den natur där deras druvor växer – och där man skapar sin cava. i vilarnau var man ekologisk innan det var inne att vara ekologisk.

Vi besöker Vilarnau och Barcelona vingården vilarnau ligger strax utan barcelona. Ett modernistiskt, fyrkantigt bygge med mängder av fönster, naturfärgat trä och ljusbeige färg som smälter in väl med landskapet, omgivet av vingårdar och böljande kullar.

Eva Plazas, oenolog och vinmakare, guidar mig runt gården. vi rör oss genom ett landskap där den blå silhuetten av berget Montserrat tornar upp sig åt ena håller. i motsatt riktning ligger ett medeltida slott, och i en annan riktning finns den lilla hamnstaden Sitges och så havet … vilarnaus historia startade redan på 1100-talet. namnet uppkom av en sammanslagning av orden vila arnau som betyder att det var adelsfamiljen Arnaus hus/villa. namnet lever kvar sedan dess och det har även odlats vin sedan den tiden. Albert de Vilarnau var en viktig person för att bevara statusen för adelsfamiljen under 1300-talet och det är därför vilarnaus premiumcava pryds av det namnet.

Men det var först 1949 som den första cavan producerades på denna vingård och sedan dess har det varit fokus på att först och främst göra kvalitets-cava men även stilla viner görs här nu. 1982 köptes denna gård av familjeföretaget González-byass och 2005 invigdes det nya moderna vineriet.

Eva berättar att sedan 201 har vilarnaus samtliga vingårdar blivit certifierade för ekologisk produktion. i framtiden kommer alla viner från vilarnau vara ekologiska. att ta hand om naturen och tänka hållbarhet är något självklart – sedan länge. vid uppvärningen används en biobränslepanna som eldas bland annat med restprodukter från cava-tillverkningen. allt för att frigöra sig från beroendet av fossila bränslen.

Man har också konstruerat byggnaden på gården så att regnvattnet som faller ned på taket leds ned till en liten sjö som används för bevattning. Det är bara chardonnay och pinot noir som får bevattnas vid extrem torka för att bevara kvaliteten och inte för att öka kvantiteten.

Cava FRISK OCH FRUKTIG Dags att prova de mousserande vinerna, cavorna och först ut var Vilarnau Brut Reserva Trencadís Edicion som betyder att flaskan är mönstrad med en slags mosaik-mönster som påminner om Antoni Gaudís många verk i barcelona. Druvorna i vinet är 50 procent macabeo, 35 procent parellada och 15 procent xarello. Frisk och fruktig i typisk cava-stil med äpplen, päron och citrus som avrundas i behaglig brödighet.

TORR OCH FRISK Vilarnau Brut Nature Organic, nummer 7731 för 82 kronor är den enda av cavorna som finns på svenska Systembolaget i nuläget. Även här är det de typiska cava-druvorna, 40 procent macabeo, 30 procent xarel-lo och 30 procent parellada. nature betyder att det är 22

vin&bar, #3

2017

De lokala druvorna parellada, macabeo och xarel-lo får inte bevattnas, men de är å andra sidan mycket tåliga och klarar det varma och torra klimatet. vi nosade och kände också på den typiska saulo-sanden i jorden som ger de mineraliga nästan salta tonerna till cavan.

Jag fick också lämpligt nog lära mig mer om ekar när Eva stannade till vid två träd. Det ena var en vanlig ek eller skogsek, Quercus robur, som oa används som vinfat både från franska eller slovenska träd. Den andra var en stenek, Quercus ilex, och den används mer som byggnadsvirke eller som ett prydnadsträd då bladen sitter kvar även på vintern. Det svenska klimatet är för kallt för steneken i nuläget.

De ekfat man använder på vilarnau kan vara franska, slovenska och amerikanska. Den amerikanska är vitek, Quercus alba, som framför allt är känd för att ge de tydliga vaniljtonerna.

Här görs också egna amforor, och kastanjefat beställs från den lokale fatmakaren. Senare inne i vinkällaren provades vin från olika fat och även vin som lagrats i amforor gjorda med olika lerblandningar. Mest spännande tyckte jag att fatet av handgjort kastanjträ var, det gav en annorlunda och angenäm karaktär till vinet.

För Eva – liksom för många andra vinmakare – ligger vinskapande och matlagning nära varandra, det var därför inte underligt att hon välkomnade mig in i sitt ”kök” när hon skulle förevisa vinkällaren och dess verktyg – allt i en modern, fräsch och luig miljö med cisterner i rostfritt stål, en pneumatisk press och en kylstabilisator – den senare används för att kylstabilisera druvorna innan pressning för att minimera oxidationen och bevara friskheten. varje druva vinifieras var för sig, för att blandas senare till den optimala blenden, och under provningen jag får delta i av gårdens cava upplever jag vilken bredd den erbjuder.

ingen dosage, alltså inget socker tillsatt så den är mycket torr och frisk i stilen.

Citrusfruktig med gröna äpplen, kex och pigga pärontoner som passar till allt från aperitif, tapas och lätta smårätter samt till fisk och skaldjur.

BRÖDIG Vilarnau Gran Reserva Brut Vintage 2011.

Druvor som ingår är 35 procent macabeo, 30 procent parellada, 30 procent chardonnay 5 procent pinot noir. Har vilat fem år på jästfällningen vilket ger en brödig ton med nötter och röda vinteräpplen.

KATALONIENS SVAR PÅ CHAMPAGNE Albert de Vilarnau Chardonnay Pinot Noir 2011. 50 procent chardonnay och 50 procent pinot noir, de franska druvorna och den långa tiden på jästen, fem år,

bidrar till att detta är Kataloniens svar på champagne.

FYLLIG OCH RUND, LAGRAD PÅ KASTANJEFAT Els Capricis by Vilarnau är en ovanlig cava med 100 procent xarel-lo som lagras på kastanjefat. Fyllig och rund i stilen som eer vanlig fatlagring men kastanjen ger en tydligare nötighet med klara kastanjetoner och mullig frukt som mogna röda äpplen och grillad lime. Olyckligtvis finns vinet inte i nuvarande situation på den svenska marknaden men det går att få tag på genom privat import på Systembolaget. För mig var det första gången jag provade vin som lagrats på kastanjefat och jag överväger att beställa några flaskor till sommarens grillade lax eller varför inte lite tapas?

Historiskt sett har kastanj varit ett viktigt träslag man gjorde fat av och använde för lagring i Katalonien.

Stilla viner Jag fick också möjligheten att prova ett antal viner som finns i ägarna Gonzalezbyass utbud. Familjen har ju länge varit en viktig faktor i Spaniens historia – bland annat genom att vara föregångsmän när det gällde elektrifiering och tillgång till rinnande vatten. i familjeträdet finns personer som introducerat idrottsgrenar eller som med pengar och resurser understött konstnärer – bredden i aktiviteter genom de senaste två hundra åren är lika stor som det utbud av viner och alkohol som familjen i dag erbjuder.

FRÄSCH OCH APTITRETANDE Beronia Rueda Verdejo, 100 procent av druvan verdejo; just detta vin är från rueda, de övriga beronia-vinerna är från rioja. Friskt vin med stenfrukt, ananas och örtiga toner i en fräsch och aptitretande stil med en aning bittert avslut.

FYLLIG Finca Constancia Parcela 52, även denna är gjord på 100 procent verdejo. Detta vin kommer från Tierra de Castilla. nästan fet och fyllig stil med persika, äpple, örter och fruktig smörighet i finalen.

KRAFTFULLT Pazo de Lusco, 100 procent albariño. Här har vi ett stilla vin från rias baixas. Krafullt vitt vin med tropisk frukt som aprikos, persika och friska citrustoner samt ananas.

TORRT MED MÖRKRÖD FRUKTIGHET Beronia Tempranillo E. Especial, 100 procent tempranillo. Ett torrt rött vin med mörkröd fruktighet, rödbetor och animaliska toner möter kaffe och plommon.

KRYDDIG, RUND, ELEGANT Beronia Graciano, 100 procent graciano-druvor. Kryddig och örtig rund och elegant med saiga körsbär och kakaotoner.

KRYDDIG Beronia Reserva Mazuelo, 100 procent mazuelo. rödfruktig karaktär med kryddiga inslag av vanilj och torkade katrinplommon.

MÖRKA PLOMMON, KOLA, VANILJ Finca Constancia Selección – cabernet sauvignon, syrah, cabernet franc, petit verdot, graciano och tempranillo är druvorna som ingår i detta vin. Tydliga tanniner med blå frukt som mörka plommon, kola, vanilj och ek.

BEHAGLIGT MÖTE: BLÅBÄR OCH MÖRK FRUKT Finca Constancia Parcela 23, 100 procent tempranillo. Snäll blåbärsörtighet möter mörk frukt med körsbär och plommon på ett behagligt vis.

Provningen avslutades med en måltid där vi bland annat provade kastanjecavan Els Capricis by Vilarnau tillsammans med maten.

Cavan med dess fruktiga och nötiga karaktär integrerades väl med sötman i de grillade paprikorna som serverades. Dessutom gav de fylliga nöttonerna tillräcklig fyllighet och rondör för att bära upp aubergine, katalanska korvar samt grillat lamm. K ▶ JEANETTE WIBERG WINGQUIST ◀

En ”porron” är en glaskaraff med en lång tunn pip. Man drack vin ur liknande karaffer ute på fältet under skördetid så att ingen skulle smittas om någon var sjuk. Det var i alla fall sjukt skoj att försöka hälla i sig lite vin på detta vis.

Tänk dig att du ska hälla i dig från en vattenkanna utan att nudda pipen. Man börjar hälla ganska nära och sedan lyfter man upp kannan så högt man kan och vågar och försöker svälja samtidigt. Det är ju önskvärt att vinet bara hamnar i munnen och det blev i alla fall brutal-luftat på vägen ner i strupen. Utan att blivit dränkt i vin var det lyckligt att det fanns vanliga glas också så att man kunde ta en sipp på vanligt vis.

vin&bar, #3 2017

23

Vi besöker Vilarnau och Barcelona Bara i Barcelona – saker du måste uppleva barcelona är staden som har något för alla. Det spelar ingen roll om du är intresserad av konst, arkitektur, sol med bad eller tapas och cava. Följ med på en spännande dag i storstadens myller med minnesvärda upplevelser.

FOOD WINE TOURS Food Wine Tours är en resebyrå som precis som namnet antyder inriktat sig på att guida bland stadens mat och vinutbud. Nicolas, som blev vår ciceron, visade oss till övervåningen där vi fick höra ett kort föredrag om barcelona, både om historia och nutid. något som jag aldrig riktigt tänkt på är att kvarteren i staden är uppbyggda med runda hörn som ett symmetriskt rutnät.

Detta beroende på att tanken från början var att anpassa för den framtida spårvagnstrafiken. Så blev inte fallet utan istället byggdes tunnelbanesystemet upp, eller ner kanske man ska säga.

LA BOUQUERIA En självklarhet för varje människa med ett intresse för delikatesser är att besöka saluhallen La Bouqueria. Mitt i centrala barcelona vid den kända shoppinggatan La Rambla slank vi in bland vardagsshoppande spanjorer och turister i en salig blandning. nicolas lotsade oss till de bästa diskarna för att avsmaka små läckerheter som oststänger och gåslever. Omväxlande ostsötma i luen, till havets sälta, över till animaliska köttoner, godis, choklad och både frukt och grönsaker. Doassociationer liksom synintryck växlades flitigt där vi gick bland stånden och nosade på det vardagliga livet i en av storstadens torghallar.

Ett av de starkaste intrycken var de djurhuvuden av olika ursprung som stirrade förtvivlat på mig. Jag försöker hålla det ifrån mig och tänker att de redan är döda men det blir så uppenbart att de kommer från djurriket när man ser in i deras stora ögon.

OPERA SAMFINA En grottöppning med sammetsdraperier och vegetation om vartannat var ingången ned i mörkret. vart är vi på väg, vad är det som komma skall? väl nere i den mörka salen kändes det som jag klev in i en film med snabba klipp. Massor av intryck, blinkande ljus, olika färger och olika indelningar med olika inriktningar.

Denna plats kan bäst beskrivas som en upplevelserestaurang med barcelonas matkultur i fokus. Miljön symboliserar barcelonas historia, dess mat och kultur i olika färgstarka föreställningar med smakprov i tapasform. Ett glas cava förgyllde upplevelsen medan jag upptäckte de olika stationerna med vin och någon liten tapas. Det var svårt att hinna uppfatta allt och nästa gång

Opera Samfina – en restaurang fylld med upplevelser.

24

vin&bar, #3

2017

ska jag låta mig uppslukas av atmosfären, förnimmelsen och glida med mer i känslan. Jag irrade runt och försökte fånga så mycket som möjligt på bild och antecknade så mycket jag hann. några av de starkaste intrycken var Sankt Göran och draken med alla de glänsande korvarna i taket. Det var ett myller av kor där vi provade ost; en atmosfär för varje upplevelse.

THE CLANDESTINE GALLERY Knack, knack! En flintskallig, stirrig, extremt extrovert men glad man slog upp dörren och välkomnade oss till sitt hem. vadan detta, tänkte jag, vem är vi hemma hos och vad ska hända här?

Han blandade snabbt ihop en drink med Vermouth La Copa González-Byass och ute på den solgassande terrassen på taket presenterade han sig som Julius förklarade att han var mini-kock och att: ”Strax ska vi laga en tapas-lunch tillsammans.”

Det var så skönt att sitta ned mitt bland hus och takåsar i centrala barcelona. Den svalkande drinken smakade som en kryddig och fyllig röd martini med apelsinskalstouch. när vi skulle börja laga mat blev jag lite förfärad; hur det skulle kunna bli något att äta här?

Jag är själv rätt rörig och ostrukturerad och när jag såg hur Julius arbetade tänkte jag att det blir nog ingen måltid. Men på något magiskt vis fick han, naturligtvis med viss hjälp från oss, ihop rätt eer rätt. inte bara att det blev vackra anrättningar, gott blev det också. Döm om min förvåning när till och med gazpacho-soppan med jordgubbar var en av de bästa jag ätit.

Den svarta vitlöken var en ny bekantskap för mig. Det är en fermenterad vitlök där smaken inte alls är så skarp och frän som i vanlig vitlök utan mer rund, fyllig och mjuk med sötaktiga mogna toner. Den ingick i de pintxos som var kryddade med gin och tonic-mix.

Det smakade mycket bra att skölja ned de olika tapas-tillredningarna med Finca Constancia Parcela 12. vinet är smakrikt men balanserat med fruktiga noter av körsbär, blåbär och björnbär. De kryddiga lakritstonerna avrundas med en hint av vanilj i finstämd balans.

Cavan Vilarnau Organic Brut Nature (den som finns på Systembolaget) med sin friska och fruktiga stil, hjälpte också till att skölja ned den välsmakande maten. Det hann bli många skratt både under matlagning samt måltid och eeråt välkomnades en kort siesta.

TORRE BELLESGUARD i stadens utkant högre upp över havet, mitt bland vackra och stora villor tog Fernando emot oss med öppna armar. Han visade vägen in genom en mäktig grind och vi följde den utpekade stigen. Gömd inne bland pinjeträden låg ruinerna från en mycket gammal byggnad. Ett medeltida slott från en tidigare era dök upp. Det var från den tiden då Martin I, som var den siste kungen av den katalanska dynastin, regerade. Han dog 1410 utan ättlingar och hans unga fru Margaret tog över.

Eer hennes död föll både epoken och slottet i glömska. något som den välkände arkitekten Antoni Gaudí ville ändra på. Torre bellesguard betyder ungefär tornet med den vackra utsikten. Det är en av de få byggnader som Gaudí ritat som fungerar som en bostad.

Mellan 1900 och 1909 byggdes denna annorlunda byggnad som är ett monument över en svunnen tid. inspirationen hämtade han från det medeltida gotiska slottet bredvid och även den historiska krocken mellan Katalonien och övriga Spanien. Gaudí har sin kännetecknande

modernistiska stil, främst i inredningen och lät det gotiska få ha överhanden i exteriören.

MINNESVÄRT PÅ DISFRUTAR Disfrutar betyder ungefär ”att njuta” och jag kan inte annat än säga att restaurangen bjöd på njutning i särklass i den cirka 20 rätter långa avsmakningsmenyn. innan vi var igång var jag lite orolig hur jag skulle orka att äta så många rätter eer Julius bastanta och sena tapasutspisning. Men när de högklassiga smårätterna väl började att serveras blev jag mer och mer som ett exalterat barn på julaon.

Eldsjälarna bakom denna restaurang är kockarna Mateau Casañas, Oriol Castro och Eduard Xatruch. alla tre kommer från El bulli, en restaurang som hade tre stjärnor i Guide Michelin när den var aktiv. Disfrutar, som startade i december 2014, har i nuläget en stjärna i Guide Michelin men det är inte antalet eller

stjärnornas vara eller icke vara som imponerar mest – utan det är upplevelsen, känslan, maten, servicen och naturligtvis även vinet.

Menyn överrumplade gång på gång och det såg vackert ut men oa var det inte vad det såg ut att vara. ideligen var det oväntade konsistenser eller smaker och oa var det som att tugga igenom ett skal som exploderade i munnen. Det är en underdri att det smakade bra men framför allt var det väldigt roligt och spännande. Lite Kinderegg-känsla men med betydligt fler än tre överraskningar.

Sista vinet som provades, till de sista och lite köttigare rätterna, var Altos de la Finca 2014 från Tierra de Castilla med druvorna syrah och petit verdot. Mörkröd frukt med körsbär, blåbär och choklad bärs upp av ekfat med finstämda tanniner och lång kryddig men samtidigt mjuk eersmak och jag blev mer än nöjd. K ▶ JEANETTE WIBERG WINGQUIST ◀

Stjärnbeströdda rätter från Disfrutars avsmakningsmeny.

vin&bar, #3 2017

25

Mycket mer än vatten ”Precis vad jag behöver”, sa vår skribent när vi förklarade för honom att nästa uppdrag var ett reportage från Loka Brunn.

Det som lockade honom var antagligen tanken på gyttjebad, massage och att få sin trötta kropp omhändertagen eftersom han tränat hårt en längre period för ett hinderlopp.

När han kom tillbaka sjöng han förvisso gyttjebäddens och tallbarrsoljans lov – men lika entusiastisk var han över mat och dryck, och han förklarade för oss att till och med rovor rätt anrättade är en delikatess.

Och numera vill han ofta också att vi följer med ut i pentryt på redaktionen för att se på när han sabrerar.

2

vin&bar, #3

2017

VD Mia Spendrup vid den ordentligt restaurerade Vattensalongen i spaanläggningen. Här du kan slappna av totalt och få en välgörande behandling av kroppen – och därmed av själen.

Pietetsfullt renoverade rum ger precis den rätta känslan av robust elegans.

när vi vandrar in på Loka brunn märker jag att jag plötsligt går i takt med fotografen. Kanske är det för att jag för mitt inre hör Povel Ramels ”Sorglösa brunn” och går i takt med den muntra marschmusik som framförs av sångens brunnsorkester.

Jag har tidigare bara läst om livet på brunnsorter – som enligt alla skildringar verkar synnerligen behagligt – och är därför väldigt nyfiken på hur tillvaron på en sådan plats ter sig i dag. Mycket måste ju ha ändrat sig. Men hur?

Förr i tiden trodde man att sjukdomar botades med mycket vila och kontakt med rena produkter från naturen; tjära, gyttja och vatten från djupa källor – besöket på en brunnsort var ett led i detta. räcker det för dagens människor?

Det kommer att visa sig att allt det gamla finns kvar, men definitivt i en uppdaterad form – utan att något av känslan av tradition och vilsamhet försvunnit – och samtidigt har det milt uttryckt tillkommit väldigt mycket. när marknadschefen Melisa Osmanovic visar oss runt inser jag eer några timmar att den som tar in på Loka brunn kommer att upptäcka så många aktiviteter det väl snarast kan bli svårt att hinna med alla.

Dels finns där de självklara sakerna för den som älskar att röra på sig och ta hand om sin kropp; det kan man göra på den stora vattensalongen som invigdes för sex år sedan. Här finns både kalla och varma bad och bastur och på behandlingsavdelningen kan du få massage, kroppsbehandling, Lokas specialiteter och själv blir jag nyfiken på den exklusiva varianten ”ansiktsbehandling med diamantslip”.

Om någon undrar vad som menas med ”Lokas specialiteter” så är det förstås gyttjebehandling. varje riktig kuranstalt har självklart en sådan och Loka brunn har en lång tradition av behandlingar med vatten, gyttja och tallbarrsolja. Gyttjan ansågs på 1700-talet vara den absolut bästa i Sverige, och hämtas bakom Loka kyrka. i kombination med vattnet grundlade det Loka brunns rykte i hela riket.

Och tallbarrsoljan tillverkar man fortfarande på plats genom kokning – och lika givet är att man använder tall från Lokas skogar.

Hur går då en behandling till?

Jo, den som behöver mjuka upp trötta leder och matta muskler ska prova gyttjebädden – även det en tradition sedan 1700talet. Där virar man in den varma gyttjan i handdukar och placerar ut handdukarna på kroppen. Eer detta följer en ryggmassage – och sedan kommer tallbarrsoljan till användning eftersom man tar ett bad med just denna olja. i den här delen av anläggningen finns också ett gym. när jag är på resa brukar jag alltid välja ett hotell eller en anläggning som har ett gym. Oa blir jag besviken på storlek och innehåll i de träningslokaler som erbjuds. Det behöver jag inte bli här.

Jag kliver in i en stor, luig, ljus lokal med en energigivande utsikt över sjön. bra med utrustning – till och med ett riktigt rack med en bra stång och rejält med vikter. någon vet vad de håller på med här, tänker jag.

Och vill man röra på sig utomhus finns det utmärkta möjligheter i naturen för den som vill löpa eller ta en lång promenad.

Men det som framför allt gör mig lite betagen i spa-anläggningen är de monumentala kristallkronorna som majestätiskt liksom vilar i luen ovanför bassängerna. Du känner dig förflyttad till en uppdaterad av version av de gamla habsburgska badhusen i budapest.

Hur är det då med maten?

Man kan väl säga att Loka brunn kanske inte riktigt här följer svensk brunnstradition när det gäller kosthållet. Jag har innan besöket studerat Adolf Fredrik Hellmans ”Handbok för brunnssökande” från 180. Hans dietanvisningar tyder kanske inte på att han hade någon större tro på att mat kan få oss att i alla avseenden må bättre. Mer att brunnens diet ska innebära späkning – så att man härdas.

Men man kan ju faktiskt också stärkas och vederkvickas genom att avnjuta en god måltid tillsammans med andra. Än mer stärkt blir man om man tillagar måltiden tillsammans med dem man senare ska dela bröd och bord med.

Som i det nyligen ombyggda köket i en byggnad som ligger betagande vackert nere vid sjön – i huset finns också en salong och matsal. vem skulle inte vilja fira sin högtidsdag eller ett bröllop här?

Än i dag kan du ”dricka brunn” på Loka (kung Adolf Fredrik ordinerades 6–8 liter brunnsvatten per dygn när han var här 1761 …)

28

vin&bar, #3

2017

Det nya köket ger mig lust att dra på mig ett förkläde och gå igång och hacka, skiva och mala. rörliga arbetsbänkar och effektiv

Restaurangchefen Anne-Louise skapar en rätt med sparris, nässelcreme och löjrom. Nässlorna kommer från hennes egen trädgård. Det märks att man på Loka menar allvar med begreppet ”närodling”.

vin&bar, #3 2017

29

planering av alla utrymmen gör det möjligt för grupper på upp till 20 eller till och med 30 personer att gemensamt arbeta fram en måltid – givetvis en utmärkt plats för en kurs i matlagning också. annars när jag kliver in i kök som moderniserats i gamla restauranglokaler irriteras jag oa över kontrasten mellan den ursprungliga, omgivande miljön och köket. De som vid sådana besök märker att jag inte riktigt gillar det jag ser brukar inleda små försvarstal och hävda att det moderna köket helt enkelt måste se ut som en obduktionssal.

Sådana försvarstal behövs inte här – det är hi-tech och modernt – men ändå har man lyckats skapa ett stort arbetskök som känns rustikt och som smälter ihop med resten av byggnaden. i matsalen som finns i direkt anslutning till köket skådar matgästerna ut över sjön – du känner dig nästan som ett med naturen trots att du sitter inomhus i en behaglig miljö – kanske bidrar de vackra gardinerna på något sätt till att övergången mellan natur och rum försvinner.

Sedan finns också förstås Stora Societetshuset. i byggnaden från 1912 finns restaurang och salonger. när du träder in här påminns du om en annan tid och ett annat sätt att umgås – när inte umgänge innebar att man satt i soffan och diskuterade vem som skulle manövrera ärrkontrollen.

Det här är en plats för samtal vid måltiden – varför inte en eldad Hjälmargös med sparris, rom och smörsås?

Genomgående präglas det som serveras av viljan att utgå från det bästa man kan tänka sig av bygdens råvaror – och man lyckas både genom kombinationerna och med en tilltalande elegans i tillagning och uppläggning visa hur närodlat och närproducerat kan ge dig möjlighet att liksom nästan resa i rummet. Om man som här lyckas förädla det lokala … då blir

Stora Societetshuset byggdes 1913 och är en putsad byggnad som präglas stilmässigt av både jugend och nationalromantik.

Byggnaden hade en stor betydelse för sällskapslivet på kurorten då det var dit 1:a klassbesökarna, de finaste gästerna, gick för att umgås. Det var här man spelade musik, dansade och gjorde nya bekantskaper. Idag finns restaurang och salonger i byggnaden.

det som bjuds måltidsgästen något som förenar upplevelsen med andra länders stora kök och mattraditioner – utan att ursprunget förloras. Den som inte riktigt förstår vad jag menar kan prova lammrostbiffen i kombination med bondbönor, rova, rotselleri och morot.

Miljön inbjuder som sagt till samtal med alla runt ens bord – men även vinlistan inbjuder till samtal. när jag studerar den inser jag genast att jag inte kommer att kunna prova allt jag blir nyfiken på – så där har man ett givet föremål för konversation med både dem dem man umgås med – och med den kunniga serveringspersonalen.

Det är inte bara maten som lockar i Stora Societetshuset; övervåningen har också den sin dragningskra. Där kan man dra sig tillbaka i en salong och fortsätta samtalet eer det att man funderat på om man ska välja en armagnac eller rentav utforska om det finns någon obstler man kan beställa.

Mest av allt får jag dock lust att sjunka ner i en av de djupa fåtöljerna och låta mig uppslukas av en god bok.

Kanske är det som tilltalar mig mest med Loka brunn just möjligheten att umgås med andra i en behaglig, stilfull miljö som ändå är totalt chosefri – samtidigt som det är en plats som är som gjord för att man ska dra sig undan och bara umgås med sig själv – genom träning, läsning, eller ett besök i badet.

Det är inte en plats där tiden stått stilla – här är allt pietetsfullt rustat och underhållet.

Men det är en plats du ska besöka om du vill att tiden ska stå stilla … så att du hinner ifatt dig själv. K ▶ BORIS BENULIC ◀

SABRERING En del tror att sabrering måste utföras med sabel, men som restaurangchefen Sandra visar går det också utmärkt med en tung och välbalanserad kökskniv … om man har det rätta handlaget.

Sabrering kommer från franskans sabre vilket betyder sabel. Vid sabrering tas inte korken ur flaskan, istället slås flaskans hals av med en sabel, och eftersom den är trycksatt faller inte eventuellt glassplitter ner i vätskan.

När detta sätt att öppna en champagneflaska uppstod – och vem som var först med att ta sabeln i ena handen och champagneflaskan i den andra är – lite oklart.

En del hävdar att det var kavallerister i Napolens armé, andra att det var ryska kosacker som härjade i Frankrikes champagne-distrikt under Napoleonkrigen.

En del hävdar till och med att Napoleon själv var den förste sabreraren ….

LERINPACKNING Den svarta, varma Moor Mud-leran appliceras på hela kroppen. Den har en peelande effekt och ger kroppen näring då den innehåller höga halter av mineraler. Under tiden leran verkar ingår en skön ansiktskur med skalpmassage.

FINN DIG SJÄLV OCH UPPTÄCK NYA SIDOR Det som lockar mig mest av alla de aktiviteter som erbjuds är ”Unik tystnadsretreat”.

En digital detox helt enkelt. Du får inte tala utan ska du beställa mat gör du det med teckenspråk. Inga datorer, mobiler eller något annat som skapar det brus vi ständigt är omgivna av.

I utbudet finns också upplevelser som Lokadagar, Spadagar Lyx, Kärleksdagar, Gourmetdagar. Givetvis firas det midsommar här med midsommarbuffé, midsommarstång, kaffe och jordgubbstårta …

På hemsidan lokabrunn.se hittar du all den information du behöver för att hitta exakt det som passar dig. vin&bar, #3 2017

31

Något uppdaterad version av Eduard von Grützners (1846–1925) målning ”Drei Mönche bei der Brotzeit” (1885).

Eremiter skapade öl som för folk samman En del traditioner försvinner.

En del traditioner förnyas – ibland intill oigenkännlighet.

Och så finns det traditioner som förfinas … med hjälp av vetenskap och teknik.

Som hos Karmeliten-bryggeriet i Straubing.

För mer än ettusen år sedan började karmelitmunkarna här brygga pilsner.

De tillhörde en tiggarorden där medlemmarna lade sig vinn om att leva ett mycket enkelt liv präglat av fattigdom och flit – ursprungligen var det en ermitorden som betonade ensamhet och kontemplation.

Den som dricker deras öl i dag kommer möjligen att minnas Matteus 19:30: ”… och många som äro de sista skola bliva de första.”

Kommunfullmäktiges ordförande Peter Mittermeier slår tappen ur den första tunnan med Karmerliten-öl på folkfesten i Straubing.

bayern utstrålar ett sådant välmående att all världens människor som vill egentligen borde få möjlighet att slå sig ned här. alla här lever visserligen ej det ärketrygga borgarlivet, men ändå: det självklara bergstyska välståndet syns överallt för den betraktande besökaren. Maten är excellent. välskötta lantbruk och andra småföretag trängs runt hörnet kring städer och i byarna. vägarna är utsökta, folk kör fort och närproducerat – bMW eller audi, sjukvården är i världsklass, liksom fotbollen. Till och med badrummen är high tech och fungerar utmärkt. vi hittar gamla städer med klotterfria trappgavelhus och kyrkor med lökkupoler. Folk är vänliga mot varandra, och naturen är grön och på många håll magisk. Det är fint och ordnat alltihop, de flesta här verkar ha det anständigt. i bayern möts djupa traditioner med de senaste innovationerna och modern framsynthet. Som hos bryggeriet Karmeliten Straubing.

Straubing ligger i en kulturbygd vid Donaus södra strand. Här bor nästan 50 000 invånare. innerstaden, som skonades från andra världskrigets bomber, domineras av det 8 meter höga stadstornet från 1300-talet och vacker bebyggelse i barockstil.

Det är åttio kilometer till Österrike i söder och en liten bit längre till Tjeckien i öster. Här föddes pilsnern. vi är i ett landskap där öl fullständigt utklassar allt annat livsmedel. bayern som förbundsstat är en viktig odlare och exportör av humle. att då använda sig av franska vintermer som terroir när man intresserat vill fråga om jordmånens specifika betydelse för växtens kvalitet möts med en nedlåtande blick, rent av frågande.

Det här är bayern, eller närmare bestämt niederbayern. Här pratas öl, inte vin. bara för att understryka finns det 72 bryggerier enbart i niederbayern.

34

vin&bar, #3

2017

Mellan 137 och 1879 drevs klosterbryggeriet i Straubing av karmelitmunkarna, en tiggarorden (vi bör inte glömma bort de inflytelserika nunnorna genom åren). 137 var bryggeriet färdigbyggt, 138 invigdes klosterkyrkan invid. Ett tydligt tecken, anser Christoph Kämpf, vd för Karmeliten Straubing: ”Jag tror att munkarna visste att bönerna blir bättre med ett par öl i kroppen. Därför kom bryggeriet först, sedan byggdes kyrkan. i den ordningen”, fastslår han tvärsäkert och på fullaste allvar.

Det är inte så konstigt som det låter att blanda in kyrkan i öltillverkningen. i Straubing är öl närmast en religion – tänk på namnet Karmeliten – man tror på ölet, öl är ingen lek, öl är liv och tillvaro. Det är ingen överdri. ”Öl är det enda jag dricker – även i tjänsten”, säger Christoph Kämpf, som växte upp i en bryggeriägarfamilj i trakten. apropå familjer och bryggeri. Familjen Stürm köpte klostrets bryggeri 1879 och styr över företaget sedan dess. i dag är Karmeliten Straubing ett företag med ny miljöanpassad produktionsteknik i moderna lokaler och en hängiven, ung personal. Ändå är det inte snabba ryck med kvartalsekonomi som gäller. i bolagsstyrelsen är siktet ställt långt bort. ”Många stora bryggerier tänker kanske tre, fyra år framåt. våra ägare har ett perspektiv på 25 år. Det är därför vi kan genomföra exempelvis vår stora miljösatsning i produktionen och vänta in avkastningen kanske 15 år in i framtiden. Det ger oss arbetsro och trygghet ”, säger Christoph Kämpf.

Karmelitens vd Christoph Kämpf växte upp i en bryggarfamilj och brinner för sitt jobb. Han är lika mycket ute på golvet i bryggeriet som på kontoret.

Produktionen är datoriserad. recepten finns inlagda i stora datorer, men det är ändå tungan och gommen och hjärnan på bryggarmästaren som styr resultatet av produktionen. våra mänskliga sinnen behåller fortfarande sin viktiga plats i tillverkningen. råvarorna kommer uteslutande från bayern. Även bryggarna kommer från bayern. alla steg i processen sker i brygghuset; 0 fat eller 20 000 flaskor per timme rullar ut från banden. bryggning, buteljering och förslutning sker på linje i en ny fastighet i ett område för småindustri i Straubings utkanter.

Karmeliten säljer 80 procent extremt lokalt inom en omkrets av 50–0 kilometer. resten går på export ”till övriga Tyskland”, men framför allt till europeiska länder, även Sverige, samt USa och ryssland. bolagets egna lastbilar är välkända inslag på kullerstensgatorna i traktens städer och byar.

Just det lokala är det viktiga för Karmeliten, att tillfredsställa den rådande smaken här. Folk vet vad de vill ha och får det, och om övriga världen gillar samma sak så är det bara roligt. Men fokus i produktionen ligger på hemmaplan.

Människorna på Karmeliten i Straubing är öppna för att skapa nya produkter men håller samtidigt på sina traditioner. Ett exempel är en tävling som anordnades på internet lagom till bryggeriets 50-årsjubileum. Den gick ut på att kunderna fick skicka in sina egna brygdrecept för bedömning. Tanken var att det säkert finns många gamla recept gömda och glömda i byrålådorna runt om i niederbayern som väntade på att plockas fram.

Det kom in mer än 500 recept till tävlingen. Fyra förslag vann och blev till nybryggt skummande öl. En kul klackspark som visar viljan att prova nytt. ”Jag vågar nog säga att vi är ensamma i världen om att ha gjort en sådan här sak. att ha fyra sorter i sortimentet som tagits fram av våra kunder är säkert unikt”, säger Christoph Kämpf och ler.

Han är väldigt förtegen om hur stor produktionen är i hektoliter. bayerskt genomsnitt i storlek, är standardsvaret. ”vad vi tillverkar på ett år gör inbev på två timmar”, skrockar han.

Giganten inbev är världens största ölkoncern.

Karmeliten producerar i dag 28 olika typer av öl. Lite för många eller åtminstone övre gräns, är den gängse uppfattningen i bolaget. Dock är många sorter säsongsbetonade som våröl och Festbier. Storsäljaren är Karmeliten Kloster Gold. Den gyllene färgen är påtaglig. Smaken blommig, något söt. Ett fint öl som dricks med behag i niederbayern. ”Här får ölet inte vara bittert”, fastslår Christoph Kämpf.

3

vin&bar, #3

2017

några andra exempel: Karmelitens Pils är mindre söt än Kloster Gold och aningen mer bitter. Trots att skaparen av pils, Josef Groll, föddes i niederbayern är pils inte särskilt stort här; bara fem procent av den totala produktionen är pils mot 54 procent för hela Tyskland.

Karmeliten Karmentinus – en överjäst, ofiltrerad veteöl som fått sin unikt mjuka, fylliga och fruktiga smak tack vare flaskjäsning. bryggd på 70 procent vetemalt och Spalter Select-humle.

Kryddig, fruktig smak; ett utmärkt val som sällskapsdryck eller till en riktigt god middag med fläsk- eller lammkött.

Och så överkursen – exklusiva Karmeliten Doppelbock, lagrad i gamla rödvinsfat. Träfaten fraktas till det gamla klostret där de lagras i sex månader. resultatet blir en påtaglig ton av cassis. Mycket spännande upplägg. Finns även lagrat på rom- och bourbonfat.

Karmeliten Festbier är ett specialöl framtaget för den årliga Straubinger volksfest, eller på bayerska: Gäubodenvolksfest. bayerns näst största ölfest eer Oktoberfesten i München. Festen hålls alltid i augusti varje år och lockar 1,3 miljoner besökare till en stad med 45 000 invånare. Fem bryggerier är tillåtna att delta och sju tält, eller snarare stora hallar, ställs upp på jätteparkeringen am Hagen i utkanten av i Straubing, men hela staden är en stor festplats. i år äger partyt rum 11–21 augusti och Karmeliten är givetvis med. ”Samarbete är viktigt för oss, att få in nya intryck och idéer”, säger Christoph Kämpf, där vi sitter på den mycket trevliga öloch matkällaren Das Karmeliten eer utförd middag och provning. ”vi jobbar tillsammans med andra intressenter inför volksfest, vi samarbetar med skolor och universitet, och vi samarbetar internationellt. vi vill vidga vyerna och inte enbart ha ett tyskt fokus även om det också är viktigt.”

Ett exempel på denna utblick är utbytet med bryggeriet Urban Chestnut i Saint Louis, USa. anställda från båda företagen åker kors och tvärs över atlanten och lär av varandra. resultatet har redan visat sig konkret i och med tillkomsten av Karmelitens egen porter, Xaver Porter. ”vi funderade länge på om det verkligen gick att göra porter i enlighet med de bayerska renhetslagarna. vi skickade över vår bryggarmästare till Saint Louis och han kom hem med många idéer och började jobba. Det lyckades till slut, vi fick vår porter”, säger Christoph Kämpf.

Det finns en känsla av ungdomlig kreativitet och nyfikenhet kring Karmeliten. Fast bryggarmästaren Thomas Eichenseher har nära 25 år i yrket. Han lärde sig grunderna på Coca-Cola. bara en sån sak! ”Jo, det är sant. Coca Cola tillverkades i Straubing på den tiden och jag var där i två år. visst är det skillnad att brygga öl och göra Coca-Cola, men den är inte så stor som man tror”, säger Thomas Eichenseher.

Som parentes är det inte så konstigt som det låter. De flesta bryggerier i bayern har läsk i sortimentet som tillverkas på licens, så också Karmeliten. Men produktionen är liten.

Thomas Eichensehers pappa var bryggare så steget var inte stort att ta för unge Thomas. Ölet är hans liv och att ständigt testa och utveckla öl är en del av jobbet. någon måste ju göra det, säger han. ”när jag gör ett bra öl gör jag det enbart för våra bayerska kunder. våra produkter fungerar inte i Köln eller Hamburg. Där föredras andra typer av öl. Det är en helt annan värld”.

Det hårda vattnet ställer till problem för bryggarna i Straubing. vattnet behandlas, filtreras, därför. För att visa vattnets betydelse för slutresultatet berättar Thomas Eichenseher om de ambitiösa unga medarbetarna på golvet i bryggeriet som experimenterade med sina egna ölbrygder hemma i garaget. Det blev inte bra: ”De använde kommunalt kranvatten och det fungerar inte. när de bad mig prova deras öl smakade det hemskt. Jag rådde dem att ta vatten från bryggeriet och då blev resultatet mycket bättre”, berättar Thomas Eichenseher.

Han anser att framtiden är ljus för Karmeliten Straubing. Företaget har en passionerad personal, kvalitetsvaror, ett stort sortiment samt en grön produktion som hela tiden utvecklas starkt: ”Målet inom en inte lång framtid är att vara i spets, ett premiummärke. Kanske inte större i volymer men ett premiummärke”, säger Thomas Eichenseher.

Framtiden och Karmelitens utveckling upptar mycket av den vakna tiden också för vd Christoph Kämpf. Han pekar på några viktiga detaljer att jobba med i framtiden: ”Kvaliteten är ett nyckelord. Oavsett öltyp ska det vara absolut toppklass i flaskorna som lämnar buteljeringen i Straubing. innan ölet lastas upp på lastbilarna har vi kollat kvaliteten 30 gånger under tillverkningens gång”, säger Christoph Kämpf.

Fortsatt satsning på grön produktion. investeringarna görs ständigt och målet är att så småningom vara självförsörjande på ren energi: ”Ölproduktion är mycket energikrävande med snabba upphettningar och hastiga nedkylningar. Det frestar på miljön. vi har kommit långt i vårt miljöarbete men vi är ännu inte nöjda.”

Saker ska få ta sin tid. Ölet är opastöriserat och har alltid varit. renhetslagarna från 151 är orubbliga.

Traditionerna följs fast det är lite bökigt.

Långsiktighet i verksamheten är något självklart hos Karmeliten Straubing. att tänka i kvartal eller ett eller två år när stora investeringar i ny teknik ska göras fungerar för Karmeliten, enligt Kämpf. ”våra ägare framhåller envist att Karmeliten är 50 år. Då är ett perspektiv på 25 år ingenting. Det handlar om att ha ett perspektiv som passar företaget.”

Det är kanske så här man knyter ihop filosofin hos Karmeliten Straubing: Tradition samsas med den senaste teknologin och det fungerar utmärkt.

Egentligen är det ingenting konstigt, vi är ju i bayern. K ▶ BO NILWERT ◀

PS Om du vill besöka volksfest i Straubing den 11–21 augusti bör du nog tänka på att boka boende snart. i Straubing blir hotellen snabbt fullbokade och parkeringarna knökfulla. Då är exempelvis regensburg ett vackert alternativ som bas under festen. Tågen till Straubing tar cirka 20 minuter. volksfest-straubing.de

Redo för alla situationer …

Nu finns det nya ekologiska veteölet Karmeliten Hefe-Weizen i Systembolagets fasta sortiment.

Hefe-Weizen är ofiltrerad och är bryggd på 60 procent vetemalt och 40 procent kornmalt samt Smaragdhumle.

Hefe-Weizen har en kryddig smak som domineras av ljust bröd, torkade kryddor (koriander, nejlika) och citrus.

Jag gillar den till sushi, sashimi eller en snabbt grillad bit lax.

Men å andra sidan tillhör jag den grupp som anser att veteöl fungerar till all sorts mat; det är något med kombinationen av tydlig fast karaktär och en smidighet i uttrycket som gör att den anpassar sig till det som äts. Som en kommandosoldat och en diplomat förenade i en och samma person – redo för alla situationer.

Karmeliten Hefe-Weizen Nr 1456, 19,90 kronor Väl värda att testa är också: Den ekologiska lagern Karmeliten Biobier Nr 1487, 14,90 kronor Dubbel-vetebocken Karmentinus Heller Weizen-Doppelbock Nr 1347, 25,90 kronor

vin&bar, #3 2017

37

Vinnande vägval i Valpolicella Här har det antagligen odlats vin alltsedan människor lärde sig den konsten.

Namnet på det bergiga området som ligger öster om Gardasjön berättar också just detta för oss – latinets ”Val polis cellae” betyder ”dalen med de många källarna”. Källare där man förstås lagrade vin.

Och regionen har gett oss Amarone, Ripasso och Reccioto.

Numera kan vin som bär beteckningen Valpolicella också ge dig en stor upplevelse, till exempel om de skapats av familjen Allegrini.

Utsikt från Villa Della Torre, den berömda renässansgård som utgör centrum för familjen Allegrinis egendomar. Här förenas arvet från antiken med den upplysta nyfikenhet som präglade 1500-talets Italien – egenskaper som så uppenbart också präglar det vin som produceras här.

Franco Allegrini är i dag en av italiens mest erkända vinmakare – hans arbete präglas av ett ständigt prövande av nya vägar för att förbättra varje led i produktionen av Valpolicella och Amarone. Foto: Lida Costantini.

Giovanni Allegrini var egentligen den som lade grunden för omvandlingen av Valpolicella – och det är uppenbart att hans energi och nyfikenhet lever vidare hos arvtagarna. Här med dottern Marilisa.

Det dröjde väldigt länge innan jag provade ett vin från valpolicella. Jag antog nämligen väldigt, väldigt länge att viner därifrån var skäligen ointressanta. Drickbara … men inte så mycket mer.

Jag var helt enkelt formad av min barndom där jag tillbringade rätt många kvällar sittande under ett bord på italienska klubben i Eskilstuna. Det var en lämplig plats för en ung pojke som ville sitta ifred och läsa. Och med tanke på hur få invandrare det fanns i Sverige i början på 190-talet var italienska klubben ett naturligt val för mina föräldrar. vi kom ju ändå från grannlandet så att säga.

Det var ganska mysigt att höra de vuxna ”däruppe” prata om sitt, äta … och dricka vin.

Ganska oa kunde man höra någon säga lite ursäktande och dröjande …”valpolicella”. Ordet följdes oa av vad som lät som en djup samfälld – lite sorgsen – suck runt bordet … kanske sa någon också något i stil med: ”Jaja, låt gå … häll upp då”.

De som satt där var antagligen vana vid sina hembygds krafulla viner – muskulösa i alla sin vardaglighet. Enkla men ursprungliga. Och nu fick de klara sig med vad det svenska Systembolaget hade att erbjuda, och valpolicella vid den tiden var nog inte någon större upplevelse.

De barndomsminnena kom att forma min uppfattning, intill dess att jag långt senare kom att få smaka på ett vin från allegrini. Jag minns att jag tänkte att det var lite sorgligt att de vuxna där på italienska klubben aldrig fick smaka just det vinet. när det gäller vinhus och vinmakare betonar man oa traditionen och det långvariga för att visa hur duktiga man är. Man räknar upp generation eer generation av vinmakare i släkten. En dag kommer jag säkert att stöta på en person som hävdar att deras släkt härstammar från någon som gjorde vin redan i Edens lustgård, eller som åtminstone var med på noaks ark. … och ändå … vid sådana jämförelser står sig släkten allegrini väldigt väl.

De har sedan 1500-talet verkat i en region där man producerat vin sedan antiken.

40

vin&bar, #3

2017

Men – själv tycker jag inte att det intressanta är om en släkt ägnat sig åt tillverkning av vin länge – viktigare är om de klarar av att utveckla sitt vin.

En sak är att producera vin.

En annan sak är att skapa vin.

Och det är det senare som familjen allegrini gör.

Giovanni Allegrini hade en dröm – valpolicella-viner skulle bli kända för kra och elegans. när man läser om hans visioner får man nästan känslan av att han på något sätt stod i förbund med naturen i regionen – att han kände att jorden här kunde ge så mycket mer än de ganska karaktärslösa viner som kommit att förknippas med valpolicella. visst hade redan då amarone ett storslaget rykte, och även om alla inte uppskattade det så hade förvisso det söta reccioto-vinet också sin alldeles egen speciella stil.

Men i övrigt? Giovanni måste ha tänkt att de två dalgångarna måste kunna leverera fler storslagna viner.

Men Giovanni dog 1983 innan han fullt ut kunde börja förverkliga sin vision – men han han lägga grunden och föra sin dröm vidare; till sönerna Walter och Franco samt till dottern Marilisa.

Och vem kan i dag säga annat än att de lyckats – och att deras arbete på flera plan betytt mycket för utvecklingen i hela området?

Som det här med hur man tidigare förberedde viner med passito-metoden; alltså viner som producerades med hjälp av torkade druvor – som amarone.

Druvorna fick torka på speciella träplattformar i ordentligt ventilerade källare.

Men Franco allegrini såg ett problem med den traditionella metoden, den gjorde det svårt att hålla eer botrytis, den ädelröta som angriper vindruvans skal.

Franco grubblade och provade olika lösningar för att få kontroll på torkningen– för botrytis leder till smaker som definitivt är mindre önskvärda när man ska skapa ett amaronevin.

Till slut började han närma sig lösningen. Först såg han till att noga välja ut allt som skulle torkas, minsta lilla tecken på röta avlägsnades. Här följde han tydligt Giovannis exempel – denne var tidigt ut med att vara synnerligen noga med kvaliteten på druvorna som skulle användas.

En bra början – men det räckte inte – för som Franco kunde konstatera: vädret spelade stor roll. Fukt och regn under torkperioden från oktober till februari kunde leda till angrepp av ädelröta. 1987 kunde familjen till exempel inte producera något amaronevin eersom hösten var så sällsynt regnig.

Så Franco gick ett steg till och förfinade sin metod. när druvorna plockats packas de i små tunnor som staplas på varandra. Olika staplar avskiljs från varandra med draperier för att skapa mindre rum som gör att druvornas stjälkar torkar fortare. Det är stjälkarna som bär på den fukt som kan vara grunden för ädelröta. när det problemet är åtgärdat kan druvorna torkas på traditionellt vis – men egentligen är det inte så traditionellt eersom allegrinis vilja till utveckling lett till att torkningen sker i hangarliknande byggnad med stora dörrar. när det är soligt och hett dras dörrarna ifrån, när det är fuktigt, rått eller regnigt stängs de förstås och stora avfuktare drar igång. allt för att processen ska kontrolleras så noggrant som möjligt.

Tradition och innovation – som alltid när ett bra vin skapas. Och allegrinis har blivit stilbildande på området i regionen.

Och ska man upprätthålla traditionen måste man ibland bryta mot vissa seder, bruk och regleringar – det är själva själen som ska bevaras – resten är utanverk.

Ett utmärkt exempel på detta är hur allegrinis ha starka invändningar mot de regler som angav i proportionerna i ett valpolicellavin om de skulle få DOC-märkningen.

De tillåtna druvorna var tidigare Corvina, Molinara och rondinella. Som Franco konstaterade i flera intervjuer för mer än 20 år sedan tyckte han att den enda riktigt värdefulla druvan av de tre var Corvinan – men den fick bara utgöra 0 procent av en blandning. Då struntade man i om en del viner fick DOC på etiketten – man satsade på att skapa ett bra vin istället; på samma sätt gjorde och gör också en del framstående vinmakare i andra delar av italien.

Och till slut segrade Francos – och andras – inställning … och nu är de gamla begränsningarna borta för hur mycket Corvina som får användas.

Det bästa exempelt är dock frågan om hur vinstockarna är planterade.

Traditionellt har man i italien använt pergolametoden ända sedan man började göra vin. Metoden har vissa fördelar, men Franco såg till att man eerhand i vissa fall började övergå till den franska dubbla Guyot-metoden som medger tätare plantering men som också paradoxalt nog medger enklare skörd.

Den som följer familjen allegrinis utveckling inser att historien långtifrån är över. andra vinmakare kanske skulle slagit sig till ro med ett prestigevin som La Poja eller amarone della valpolicella Classico allegrini, och tänkt: ”… så mycket bättre kan det inte bli.”

Men det är ett vinhus som uppenbarligen formats av det som Giovanni allegrini var känd för – inte bara djup kunskap om vinmakande … utan lika mycket en rastlös energi och nyfikenhet. vi kommer säkert att ställas inför både nya metoder och nya viner från det här vinhuset. K

Traditionell italiensk pergola.

Fransk dubbel Guyot-odling.

Den perfekta Amaronen kräver en perfekt torkning av druvan.

Vilket inte är så lätt som det låter … ädelrötan slår lätt till och kan fördärva slutresultatet.

Det krävs perfekta druvor utan tillstymmelse till tecken på röta … och det gäller att utveckla torkningsprocessen på ett sådant sätt att ädelrötan inte plötsligt uppenbarar sig.

En ständig utveckling och finkalibrering av de olika momenten och stegen i denna process är en av hemligheterna bakom Allergins framgångar.

▶ BORIS BENULIC ◀

vin&bar, #3 2017

41

Kvalitet utan kompromisser Marilisa Allegrini är familjens väl kända ansikte bland dem som uppskattar vin. Men det har inte alltid varit givet att det skulle bli så – trots släktens långa traditioner på området.

Hon ville ha ursprungligen ha en egen karriär och inte följa i förfädernas spår, så hon utbildade sig till sjukgymnast. Men redan eer fem år ville hon tillbaka till familjeföretaget där hon kände att hon hörde hemma. Men hennes far Giovanni Allegrini gick bort redan eer två år då hon var tillbaka – det blev alltså en kort tid de fick arbeta tillsammans innan hon blev tvungen att axla rollen som vD för företaget och i dag är hon är också sälj- och marknadsansvarig. vi mötte en kvinna som präglas av värme och humor – men som samtidgt är kompromisslös … när det gäller kvalitet.

Har du mött några hinder som kvinna i en mansdominerad bransch? ”Min far Giovanni gjorde aldrig skillnad på mig och mina bröder. när jag började arbeta med vin fanns det inte många kvinnor i branschen – men det har ändrats betydligt de senare åren.

Jag älskar det jag gör och välkomnar många fler kvinnor i verksamheten. För att lyckas måste man jobba hårt men det finns så mycket att välja på. Man kan jobba på vingården, inom produktionen, med marknadsföring och försäljning.”

Hur ser du på ert företags framtid? ”För att ett företag ska lyckas krävs det att kombinera tradition med innovation. alla vet att vi står för kvalitet. nästa steg är att

”För att ett företag ska lyckas krävs det att kombinera tradition med innovation.

Alla vet att vi står för kvalitet.”

än mer utveckla ekologi och hållbarhet. Till att börja med kommer La Grola och La Poja att bli ekologiska, det är inte bara för att välkomna framtida vindrickare utan för att välkomna framtiden. att ta hand om jorden och druvorna är enda sättet att göra bra vin.” ”i nuläget produceras inte så mycket vitt vin, det är något som kommer ändras i framtiden”, berättar Marilisa. Först och främst från den lokala druvan turbiana och det ska vara utan ek så att det friska uttrycket från druvan kommer fram. Däremot är det ju ek i de röda vinerna, franska små ekfat för jäsning och slovenska stora fat för den perfekta finishen. allegrini använder sig inte av någon amerikansk ek då de tycker att den överdriva vaniljen tar överhanden.

Ni har ju gjort ert kända för er gästfrihet – och du verkar ha arbetat en hel del med att utveckla besöken till er anläggning – kommer du att fortsätta med det? ”Ja, och det vill jag utveckla ytterligare i – i första hand till vår renässansgård villa Della Torre som ju ligger i hjärtat av valpolicella. Jag vill att vi ska kunna ta emot än fler fler gäster och låta dem känna och uppleva områdets själ och hjärta. alltifrån att de är med på vingården och lär mer om druvor och produktion till att njuta av god mat och vin.” K ▶ JEANETTE WIBERG WINGQUIST ◀

”Nästa steg är att än mer utveckla ekologi och hållbarhet. Till att börja med kommer La Grola och La Poja att bli ekologiska …

… det är inte bara för att välkomna framtida vindrickare utan för att välkomna framtiden.

Att ta hand om jorden och druvorna är enda sättet att göra bra vin.”

Marilisa arbetar ständigt för att än mer utveckla besöksverksamheten på Villa del Torre – vilket ju är ganska förståeligt eftersom det är en så självklar plats om man vill ge människor mjligheten att uppleva områdets historia, kultur, natur, mat och vin. vin&bar, #3 2017

43

Box och flaska – vi smakar på några av familjen Allegrinis viner FRISK OCH FLIRTIG Det sitter i ryggmärgen att jag inte hoppar högt över boxviner. Men boxen allegrini 2015 rekommenderar jag mycket gärna.

Druvorna är corvina veronese, rondinella och molinara. vinet har bara lagrats på rostfritt stål för att bevara fräschören.

Jag älskar körsbär och denna bjöd på mängder av körsbär. Gott om andra bärfruktiga toner som hallon och jordgubbar. allt kombinerat med en lättsam örtig kryddighet där mineral och finstämda tanniner lägger slutfinishen. Den var frisk och flirtig så det kommer säkert slinka ned någon box i sommar.

Allegrini 2015 nr 2309, 279 kronor KRAFT OCH KRYDDA allegrini valpollicella Superiore DOC 2014 har en druvsammansättning där 70 procent är corvina veronese, 25 procent rondinella och fem procent oseleta. Även här är körsbärstonerna framträdande men i en helt annan utformning. Ett år på fat ger en helt annan struktur med mörk frukt, kakao och kryddiga peppartoner. Kraen och kryddan bär upp både den lättsamma eller kraiga måltiden.

Allegrini Valpollicella Superiore DOC 2014 nr 010, 119 kronor DUBBELJÄST allegrini Palazzo della Torre 2014. Det här vinet har jäst i två omgångar. Det var Franco allegrinis idé att först jäsa klart ett vin och sedan tillsätta torkade druvor för att få igång en andra jäsning.

Sötfruktig karaktär med svarta körsbär, kakao, vanilj, mörka plommon, en hint av russintoner.

44

vin&bar, #3

2017

Druvsammansättningen är 70 procent corvina veronese, 25 procent rondinella och 5 procent sangiovese.

Allegrini Palazzo della Torre 2014 nr 74997, 149 kronor KRYDDIGA AROMER I FYLLIG STIL La Grola 2014 är ett vin som skapats genom alldeles speciella förutsättningar; värmen från solen och de kyliga vindarna från Gardasjön ger bra kontraster, vilket ger druvorna mycket karaktär.

Förr klippte man bladen två gånger per år men nu binder man upp dem istället för att solen ska ge de bästa förutsättningarna. Svarta vinbär, körsbär, piptobak med kryddiga aromer i en fyllig stil. Här ingår druvorna patrimonio della corvine till 90 procent och resten är oseleta.

La Grola 2014 nr 42334, 179 kronor MÄKTIGT OCH ELEGANT Endast en druva – corvina veronese – och en liten plätt på tre hektar, med kritvit kalkhaltig mark, på höjden La Grola. Det är förutsättningarna som Giovanni allegrini använde sig av för att skapa detta kultvin. resultatet blir ett mäktigt men samtidigt elegant vin med lång eersmak. intensiv fruktig stil som fylls med mörka körsbär, torkade plommon, tobak, lakrits och vanilj. Ett vin som både går att lagra eller njuta av nu.

La Poja Allegrini 2012 nr 99485, 45 kronor (begränsat antal)

MULLIG OCH FRUKTIG amarone della valpolicella Classico allegrini 2012, Fyllig do med russin, katrinplommon, lakrits och viol i doen. i smaken ryms både mogna körsbär, plommon, kaffe och kakaotoner i en mullig och fruktig stil.

Amarone della Valpolicella Classico Allegrini 2012 nr 99509, 449 kronor (begränsat antal) KÖRSBÄR MÖTER KAKAO amarone della valpolicella Classico allegrini 200. Även om detta vin är från 200, så är frukten förvånansvärt frisk och pigg. Körsbär möter tobak med kakaoarom, plommon, svarta vinbär och färska fikon.

Amarone della Valpolicella Classico Allegrini 2006 Cirka 700 kronor (säljs ej i Sverige) FYLLIGT OCH SOFISTIKERAT allegrini Fieramonte amarone riserva 2011. ibland känns det lite jobbigt att konstatera att vissa viner inte finns här i Sverige.

Det här är ett sådant vin. Fylligt och sofistikerat, mjuk med struktur, kärleksfull samtidigt med karaktär.

Fruktigheten är balanserad med körsbär, plommon, björnbär och piptobak.

Detta vin är lagringståligt men hade jag en flaska skulle jag inte vänta med att korka upp den.

Allegrini Fieramonte Amarone Riserva 2011 Cirka 2 000 kronor (ej i Sverige) K ▶ JEANETTE WIBERG WINGQUIST ◀

Sommarens bästa nyheter!

Den 1 juni släpps många goda nyheter i Systembolagets fasta sortiment. Här kommer ett urval av de bästa dryckerna för sommarens festligheter.

Vita viner Brochet Blanc de Blancs Chardonnay från Frankrike. Ljust blekgul i färgen och doen minner om tropisk frukt som mango och honungsmelon. Fyllig smak med frukt från tropikerna, grön banan och melon avslutas med ett stråk av bitterhet med mineralitet i karaktären. nr 7919, 99 kronor (75 cl) Hiruzta Txakolina 2016 från Spanien.

Ljusgul med limeinslag i färgen. Fruktig do med äpple, melon, persika och mineral. Torr frisk smak och en kalkig avslutning som gör att vinet passar fint till de hemkokta musslorna. nr 2289, 119 kronor (75 cl)

Sokos Malagousa 2016 från Grekland.

Ljusgul med gröna inslag. Friskt blommig med frukt som grön banan, ananas och äpple. Eersmaken ramas in med örtig kryddighet och aptitretande syra. nr 2380, 89 kronor (75 cl)

Domaine de la Bournaire 2016 från Frankrike. Färgen är ljust gul och doen fylls av tydlig frukt med gröna äpplen, citron och mandlar. Smaken är citrusfrisk med fräscht gröna äpplen och lime. Somrigt vin som passar att njuta av till fisk och skaldjur. nr 5799, 99 kronor (75 cl)

Greco di Tufo 2016 från italien. Ljust gyllengul i färgen. Doen är fylligt fruktig med tropisk frukt, torkade aprikoser och mogna äpplen. Syra möter fruktighet på ett behagfullt sätt. Matchas fint till den grillade laxen eller halloumiburgaren. nr 013, 119 kronor (75 cl)

7919 4

Sancerre Domaine des Vieux Pruniers 2016 från Sancerre i Frankrike. Gul färg med frisk och fruktig do med äpplen, aprikos och snäckskal. Krispigt torr i smaken med finstämd fruktighet, mineral och ett fylligt avslut. vinet är aptitretande och när jag svalt en klunk vill jag genast ta en klunk till. En dröm som aperitif eller till skaldjuren. nr 5494, 89 kronor (37,5 cl)

vin&bar, #3

2289 2017

5799

5494

2380

6013

2801

2801

Ruppertsberger Imperial Cuvée Organic 2016, ekologiskt vin från Tyskland. Färgen är ljusgul med limestråk. blommigt och fruktigt vin med fläder, jasmin, päron, äpple och smultronblomster i paletten. Ett friskt syrabett i smaken med gröna krispiga äpplen och lime. nr 2801, 79 kronor (75 cl)/49 kronor (37,5 cl) Viña Soledad Tête de Cuvée Reserva 2006 från Spanien. Lejongul i färgen. Fyllig och fruktig do med torkade aprikoser, persikor, mogna äpplen och vanilj. Torrt vin med rustikt intryck och fyllig karaktär. Smakar som torkade aprikoser utan sötma. En aning bitterhet i avslutet gör att vinet passar till den smakrika fisken eller kycklingen. nr 2152, 149 kronor (75 cl) Climbing Chardonnay 2016 från australien. Ljusgul färg med fyllig frukt i doften. nötter möter tropisk frukt, ananas, papaya, mango med balanserad ek.

Smak av mango, papaya och friska äpplen.

2152

2094

7920

2178

balanserad och harmonisk med allroundig karaktär. nr 2094, 109 kronor (75 cl) Piesporter Riesling Kabinett Weingut Breit 2016 från Tyskland. Mycket frisk do med citrus, grapefrukt och gröna omogna päron. Syran möter sötman i ett kittlande samspel vilket resulterar i salivavsöndring i mycket positiv bemärkelse. Ett glas av detta under parasollet en solig eermiddag kan göra vem som helst lycklig! nr 7920, 139 kronor (75 cl)

Roséviner Domaine Vico Sciaccarellu Rosé 2016 från Korsika i Frankrike. Ljusrosa färg med frisk och krispig do med skogshallon, smultron och ett stråk av lingon understryker den matvänliga karaktären. nr 2178, 99 kronor (75 cl) Cassiopea Bolgheri Rosato 2016 från italien.

Ljust laxrosa med jordgubbar, smultron och fläder i den friska doen. i den vuxna, alltså inte godisliknade smaken, finns röda vinbär, vildhallon och citrus.

Matvänlig balans mellan frukt och syra. nr 4023, 119 kronor (75 cl) Carneval Rosado 2016 från Spanien.

Ljust pastellrosa med fruktig do av röda bär, hallon och björnbär. Torr och frisk men ändå lättsam smak med friska hallon och körsbär. Lätt att tycka om i sin superprisvänliga klass. nr 2095, 89 kronor (75 cl)

Röda viner Sivas-Sonoma Sonoma Coast Pinot Noir 2015 från USa. vinröd i färgen med fruktig och flirtig stil med körsbär, kolaremmar, och ekfat. röda äpplen möter jordgubbar och körsbär med en gnutta kanel utan att man blir på kanelen. Ett vin som är lätt att bli kär i. nr 5355, 189 kronor (75 cl)

4023

2095

5355

12501

Cave Kouroum Petit Noir 2014 från bekaa i Libanon. riktigt mörkt vinrött vin med varmfruktiga plommon, mandel och cassis. Lättsam strävhet som bär upp frukten på ett behagfullt sätt. nr 12501, 99 kronor (75 cl)

The City Runner Cabernet Sauvignon 2015 från Kalifornien i USa. riktigt mörkröd färg och den fruktiga doen fylls med ljusblå plommon, svarta vinbär och björnbär.

Smaken är frisk med nötter, vanilj och mörk frukt i en uppsluppen stil. Perfekt budgetvin till burgaren. nr 499, 79 kronor (75 cl)

Il Sasso 2014 från italien. Mörkröd i färgen med fruktig do av mörka körsbär, plommon och piptobak. Sammetslen fruktighet möter behagliga tanniner. nr 2303, 199 kronor (75 cl)

Och något sött …

Gérard Bertrand Rivesaltes Ambré 1985 från Frankrike som har en alkoholhalt på 20 procent. bärnstensfärgad med kolaknäckiga toner, torkad aprikos, honung, mandel i en torkad frukt-konsert.

Passar till toscakakan eller till den söta äpplepajen. nr 8381, 110 kronor (37,5 cl)

Quinta do Cachão Reserva 2014 från Portugal. riktigt mörk nästan opak i färgen med kryddig och fruktig stil. Plommon, cederträ, bigarråer, tobak och ek. Fyllig och mäktig smak med stor frukt. nr 2084, 119 kronor (75 cl)

Alkoholfritt

Saint-Joseph Dauvergne 2015 från Frankrike. näst intill opakt, så mörkt är vinet.

Fyllig och bred do med chokladdoppade körsbär, björnbär och krikon.

Kryddiga och peppriga noter fyller på i den mångfacetterade smakpaletten. nr 2875, 189 kronor (75 cl)

Santa Monica Organic White från Spanien. Ljust strågul med frisk och druvig karaktär med tydlig do av persika och grape. Frisk, fruktig och syrlig smak med munfyllande känsla. när jag ser på hur vinet beter sig i glaset så har det hög viskositet och jag tänker att det här är sött, därför blir jag förvånad när det är så fräscht och friskt detta alkoholfria och ekologiska vin. nr 1977, 49 kronor (75 cl)

Errazuriz Estate Series Cabernet Sauvignon 2016 från Maipo i Chile. Mörkt vinröd med fruktig do av svarta vinbär, körsbär och lite peppriga toner. Harmoni mellan fruktighet och strävhet. vinet är som gjort för sommarens grillparty. nr 2205, 89 kronor (75 cl)

Kronenbourg 1664 Blanc Non-Alco från Frankrike. Ljusgul och aningen oklar.

Fruktig, aromatisk do med passionsfrukt, äpple och citrus. Detta är en lättdrucken alkoholfri öl som passar som en riktig törstsläckare för den som inte vill bryggsegla. nr 11920, 10,90 kronor (25 cl)

WaraWara Cabernet Sauvignon 2015 från australien. Mörkröd i färgen med typisk australien-stil med söt-fruktighet som kryddas av eukalyptus och plommon.

Passar till grillen liksom till minglet. nr 88, 119 kronor (75 cl)

2303

2084

2875

2205

6868

4996

8381

1977

11920

vin&bar, #3 2017

47

Fånga inte dagen, fånga hela året Kryddat brännvin till sillen? Då bjuds det med en till sannolikhet gränsande visshet på en liten immig O.P. Anderson Aquavit, Skåne Akvavit och så kanske en besk på det. Tryggt, traditionellt, kanske litet prosaiskt?

Gör något eget, något annorlunda; fånga sommarens smaker som du tar fram inte bara till semesterns ljusa kvällar utan också till kräftorna, julbordet, påsk och alla andra trevliga tillfällen som behöver smaksättas.

att krydda sitt eget brännvin är inte svårt, men det kräver ett visst mått av planering och en gnutta tålamod. Samt karaktär. att kunna vänta in rätt tillfälle att andaktsfullt plocka fram sin dekokt en ruskväderskväll, få njuta och minnas den korta sommarens varma smaker. Få bjuda någon inte bara på något gott, utan också på berättelser om det som ger smak i glaset. naturskildraren och skärgårdsentusiasten Sven Barthel (1903– 1991) berättar hur man gör: ”Jag har ett schatull av teak som innehåller fyra essensflaskor, de skall fyllas. Och kryddorna får inte samlas när som helst och var som helst. De skall tas i rätt tid. Och de skall tas på rätt plats också, det gör leken roligare. röllekan skall vara från runmarö, porsen från Möja, johannesörten från Gillöga och angelican från Svenska Stenarna, då är det rätt. De fyra essensflaskorna är ett alltid laddat associationsbatteri. att utmäta en droppe i middagssupen – doen kittlar i näsan, supen går ner och minnet blommar upp i hjärnan.”

Och varför låta sig begränsas till enbart sommarens smaker? Det finns ju så mycket gott att ta tillvara också under vår och höst! bygg upp ett smakbatteri du också, och ha några snygga flaskor till hands nära matbordet – ett par droppar av din hemliga dekokt skänker glädje och välbehag även till frusna själar, eller om man bara vill sätta litet färg på tillvaron. (Också en utomoförträffligt trevlig present att ge bort; skriv några berättande rader om innehållet på en snygg etikett runt flaskhalsen.)

Och för att göra livet litet enklare för dig: jag lovar, det är inte så väldigt noga med exakt hur mycket du samlar ihop av blommor och blad, eller hur länge det sedan får stå och dra. En bra bas är två deciliter grönt och skönt till en halvböj Explorer, som sedan får stå för sig själv i lugn och ro i en vecka eller två. Sila av, och häll upp det på en fin flaska som du tar fram när du blir sugen eller vill bjuda någon på något smakfullt. blir det för svagt? Ta en extra droppe essens eller tre, tills det smakar bra.

48

vin&bar, #3

2017

Vår BJÖRK Det är de späda skotten du vill åt; när knopparna får en liten spets av grönt är det dags (mindre ”musöron” går också bra att ta tillvara). Här behöver du räkna med en halv liter björkskott till en halv flaska brännvin.

PORS Du spanar med fördel eer porsens ljusgröna blad under dina tidiga vårpromenader. Torka bladen ett par dagar, lägg dem i ett glaskärl och fyll på med brännvin. Låt dra en vecka, sila av vätskan och vänta tre, fyra månader tills bottensatsen sjunkit ner och essensen är klar att använda.

Tag det försiktigt med dessa droppar; smaken är lika stark s o m doen är ljuvlig …

Om du undrar när våren går över i försommar, så är det när häggen blommar. Bären kan med fördel användas också till saft och gelé.

Sommar

Försommar GRAN Jag som är från norrland gillar skogssnaps, och då gärna när jag läser något av Pelle Molin eller favoriten Eyvind Johnson. napp och nytt från 70-talet fungerar också bra. använd små granskott. Lägg dem (använd aldrig toppskott) i kokande vatten i en halv minut, häll bort vattnet och lägg sedan skotten i en väl rengjord burk med lock. Smyg ner en nypa socker eller en matsked med honung, och låt det dra.

Jo, en sak till, du får inte plocka granskott utan markägarens tillstånd. Gör inte det, är du snäller.

FLÄDER En klassiker! Det är inte de stiliga bären du vill åt, utan blommorna: plocka dem så fort de slagit ut. rensa bort blomstjälkarna, torka blommorna under en dag (helst i skugga).

Jag tycker själv att flädersnaps kan bli väldigt stark, så spä ut den ordentligt innan du serverar den i ett immigt litet glas.

ObS! Äkta fläder (vita blommor, svarta bär, stor vedartad stam) kan förväxlas med den giiga druvflädern (gula blommor, röda bär, en meterhög växt). Om du är osäker, så väljer du något annat gott.

Under förkristen tid ansågs flädern garantera att goda husandar skulle stanna på gården.

HÄGG Det är bären du är ute eer, inte blommorna. Skölj och torka dem väl, lägg i en glasburk, häll på med brännvin. Sila sedan innehållet; du får vänta några månader innan det klarnat och essensen är redo för uppdrag. (För övrigt finns en av Stockholms vackraste häggdungar vid konstmuseet Prins Eugens Waldemarsudde, intill ryssviken.)

SALVIA Salve salvia! Du som är begåvad med en egen trädgård får säkert plats att odla någon av de många arter som finns i Sverige. Skörda bladen, låt dem torka innan de får dra i brännvin en vecka. Sedan får du vänta några månader tills bottensatsen hinner lägga sig.

Du som ägnar dig åt annat än trädgårdsodling kan gå ner till ditt lokala livs och köpa en burk riven salvia.

Släktnamnet Salvia kommer av latinets salvare (bota, hela) och syftar på att de använts som läkeväxter.

GULLVIVA Jag har ännu inte ha möjlighet att använda Evert Taubes mandelblom, kattfot eller blå viol som snapskrydda, men gullviva är något alldeles extra speciellt! vänta tills de första trattformade blommorna är väl utvecklade, lägg i glaskärl och på med alkoholen. Här räcker det om brygden står till sig tre, fyra dagar; filtrera sedan gärna i ett kaffefilter. var varsam med gullvivan; den är fridlyst i hela Sverige: du får inte gräva eller dra upp den med rötterna, eller plocka den för försäljning eller andra kommersiella ändamål. i Hallands, Skåne och Örebro län får du nöja dig med att doa på gullvivorna; här är det inte tillåtet att plocka dem. vin&bar, #3 2017

49

Om du vill göra körsbärssylt, marmelad, garnera tårtor och annat gott, så måste du först pilla bort kärnorna. Använd till exempel ett uppböjt gem eller en hårnål. Är det en större mängd kärnor som skall bort rekommenderar vi en särskild utkärnare, olika lösningar finns till exempel på bagarenochkocken.se, onska.se, casabella.se, cervera.se.

Svarta körsbär är godare!

JOHANNESÖRT Det här är en av de finaste brännvinskryddningarna vi har i Sverige. Kan vara litet knepig att artbestämma, men om fingrarna blir röda när du klämmer på en blomma, så har du hittat rätt. Skörda blommorna just när de har börjat slå ut; deras färgämne är flyktigt – använd med fördel en sax. resultatet blir vackert som en solnedgång över ärden: härligt röd färg, sagolik kryddsmak. En dryck för kännare.

Enligt botanikern Johan Wilhelm Palmstruch (1770–1811) användes johannesört förr i tiden som ett säkert medel för att driva ut onda andar. Det är säkert därför man kan få ont i huvudet, dagen eer det roliga, när andarna flytt sin kos.

KAMOMILL Jag ägnade större delen av min barndoms somrar åt att plocka prästkragar till middagarna hemma hos mormor, innan jag fick veta att det det var kamomill jag tryckte ner i vasen. (Så länge jag lät bli att plocka blommor i rabatterna fick jag plocka vad jag ville, inklusive en och annan brännässla.)

Du som kan skilja mellan prästkrage (breda blad) och kamomill (småflikiga blad) slår till när blommorna har slagit ut. Torka dem i skugga, och låt sedan dra i en snäll vodka några dagar innan du filtrerar den genom ett kaffefilter.

KÖRSBÄR Du plockar mogna svarta körsbär och rensar dem väl. Skölj noggrant, och se till att inga övermogna och skadade bär följer med till brännvinskärlet. Häll över brännvin så att bären är väl täckta. Eer en vecka silar du med finmaskig sil.

Denna essens bör stå ett halvår eller till dess att det har bildats en tydlig bottensats. avlägsna den; sedan blandar du nio delar brännvin och en del essens. Den som tycker om sött brännvin ökar på med ytterligare någon del.

Och du som inte har egen körsbärsträdgård får ila till närmsta salutorg och köpa bär där.

KÖRVEL Mmm… vilken do. Skörda bladen mitt i sommaren när de känns mjukludna och doar krydda.

Och, mina kära vänner, det doar anis, och i glaset skimrar det svagt sommargrönt.

KUMMIN används gärna vid brödbak, såväl som till en rekorderlig snaps till höstens kräkalas. Du plockar örten när fröna är bruna, hänger kvistarna på tork några dagar och skiljer sedan av fröna.

Lägg dem i en glasburk, och häll sedan på dubbelt så mycket brännvin som frön. Här behöver du pyssla litet extra, genom att skaka burken Om det blir något över sedan du kryddat varje dag i en vecka, innan du silar av snapsen, så gör gärna några goda matfröna. Sedan behövs bara små mängder av bröd med egenplockad kummin. Enkelt, den gulgröna essensen; det här är starka och mycket uppskattat till kräftorna! droppar!

50

vin&bar, #3

2017

”Lika ljuvlig som den första kyssen”, enligt antikens greker. Och du kan med fördel testa att byta ut rosmarinen till lamm mot torkad körvel.

Höst När du ändå samlat på dig en handfull anis eller tre kan du också baka underbart matbröd; som gjort till höstsillen …

RÖLLEKA växer på torra gräsmarker – skörda de vita till ljusrosa blommorna när de är väl utslagna, och låt dem torka några dagar. Essensen kan dra åt det starka hållet, så det räcker med ett par droppar i glaset.

(Det säg att röllekskryddat brännvin är bra mot värk, det är möjligt, men jag tror att ett gott umgänge är nog så viktigt för hälsan.)

SMULTRON Ett sommarlov försökte jag mig på att göra smultronsylt, men jag klarade inte av att plocka några större mängder. Men det blev i alla fall ett långt smultronstrå till min älskade farmor, och jag minns än i dag hur glad hon blev. Livet var enklare då, men det hindrar oss inte från att göra goda saker med smultron också som vuxna.

Det är viktigt att du plockar väl mogna bär; omogna bär ger en besk smak på dropparna. Låt det stå en vecka innan du silar av med ett melittafilter, och har du ha i tillräckligt många bär lyser drycken, ja, just det, djupt smultronröd …

Den här essensen sparar du till de mörkaste kvällarna under survintern. det är då du behöver den som bäst.

Och du, i sommar kan du väl ge bort ett smultronstrå till någon du tycker om?

ANIS Pimpinella anisum Japp, det här är vad den gode skalden Carl Michael Bellman sjunger om i sin epistel #82: Hvila vid denna källa, vår lilla Frukost vi framställa: rödt vin med Pimpinella Och en nyss skuten beccasin. nu vet jag knappt hur en beckasin ser ut, än mindre om jag har lust att gå runt och panga med hagelbrakaren innan frukost (kanske att kaliber .22 är mer lämplig när man jagar fågel). Dessutom tycker nog grannarna att jag redan är tillräckligt ”eljest”. nå, anisfrön kan du säkert plocka utan att konstapel Kling undrar vad du håller på med. (För övrigt fick producenten av teveversionen av Pippi Långstrump lov att byta ut originalskådespelarens röst, då denne hade ”vissa besvär” med att läsa av tidskoderna som användes i eerproduktionen. Så kan det vara.)

Lägg anisfröna i flaskan du har till hands, och fyll på med dubbelt så mycket brännvin. Låt det stå en vecka, och sila sedan bort fröna; kvar finns en härligt sensommargul dryck.

BLÅBÄR Skölj bären i vatten, låt lutorka och sedan dra en vecka i brännvin. använd en finmaskig sil (bären innehåller som bekant rätt många kärnor …). Sedan får du lov att lagra detta i ett halvår, innan du slår av bottensatsen. Här är du ganska generös med essensen: blanda den med lika delar brännvin.

Det går att förväxla blåbär med odon (som också går att äta men inte smakar de särskilt mycket), men det är bara blåbär som ger dig blå fingrar …

RENFANA när högsommarvärmen gör sig bekant finns det mycket gott runtom i ängderna, renfanan till exempel.

Essensen blir brun som en nyfernissad segelbåt m/ä, och den färdiga snapsen läckert guldgul.

Också snyggt i en bukett på matbordet.

Bläbärsfläckar på kläderna? Testa med filmjölk på fläcken (gnugga inte). Låt ligga över natten, och tvätta som vanligt.

Du kan också testa med citronjuice, låt verka några minuter, och sedan tvätta.

vin&bar, #3 2017

51

ENBÄR numera är det sällan jag får känna den friska doen av färskt enris på ett nyskurat stuggolv, men jag brukar trösta mig med en enbärssnaps då och då.

Jag fick tidigt lära mig att det inte bara är att plocka vilka enbär som helst; det är de gamla som fått en djup blå färg du vill åt. (Gröna enbär innehåller terpentin, och passar inte riktigt i snapsen. Lita på mig.) Ett tips är att lägga ett lakan under enbusken, och sedan slå med en valfri pinne i lämplig storlek så att de mogna bären ramlar ner. Du slipper du också sticka dig en hel del … rensa bären, och låt dem torka några dagar, utströdda på rent underlag, kanske en kökshandduk. Krossa skalen i en mortel, och fyll på med Explorer eller vad du har till hands. Enbär är lika glupska på spriten som en hoper pensionatsgäster när de tar för sig till frukosten – bara några timmar eer påfyllningen av brännvin har enbären sugit i sig så mycket att du måste hälla på en skvätt till. vänta en vecka eller så innan du silar av och ställer längst in i skafferiet ”en längre tid”. Först när det har klarnat häller du bort bottensatsen innan du fyller upp finbuteljerna.

Och du, bli inte förfärad om du ser en oljehinna på ytan. Det är där smaken finns. Men skaka flaskan innan du serverar. Skaka noga.

MALÖRT Du vet säkert redan att man skall söka sina malörtskvistar ”vid tiden från rågens mognad till rågens såning”, alltså från senare delen av juli till början av september. Det viktiga är att du tar kvistarna när malörten står i blom; du känner lätt igen de små gula blommorna. riktigt fin besk görs bara av blommorna. Först ska de hänga och torka på sina stjälkar, helst i ett dragigt rum, sedan är det lätt att dra av blommorna. Stoppa sedan ner en handfull eller två i en flaska med brännvin, och låt stå en vecka innan du filtrerar. Klart!

Samtidigt belönas den som låter det stå till sig ett par månader eller helst ett år med ett fenomenalt resultat! Dessutom stärker det karaktären.

Absint förbjöds i stora delar av västvärlden 1910–1915 på grund av sin förmodade hälsovådlighet. Sverige var ett av de få länder som aldrig förbjöd absint eller annan malörtstinktur.

52

vin&bar, #3

2017

VINBÄR Det är ett av de enklaste sätten att krydda brännvin: svarta, röda och vita vinbär går lika bra, men bör ej blandas. välj riktigt fina och solmogna bär. Stoppa dem i en butelj, häll på brännvin och låt det hela stå i tio dagar. Eer att bären har silats bort bör essensen lagras några månader tills den klarnat.

Hälen essens, hälen brännvin är lämpligt för normalbruk.

En synnerligen trevlig variant är att använda bladen av svarta vinbär (helst vilda, om du kan få fatt på dem). Plocka bladen innan blomningen, låt dra i spriten en tre, fyra dagar, häll av brännvinet och låt stå några månader. Sedan kan du bjuda på en stänkare med smak av vinbär, men som också skänker livsnjutaren något vilt och obundet. Härligt grönt till färgen.

Senhöst RÖNNBÄR Förr fick jag oa rönnbärsgelé till söndagssteken, och jag hoppas att det inte helt fallit i glömska. Däremot är det nog få som får smaka på ett präktigt rönnbärsbrännvin …

Plocka fullmogna bär, skölj dem och lägg i brännvin. vänta en vecka, och filtrera sedan den svagt röda, något syrliga drycken. Och när du ändå har händerna fulla med rönnbär, varför inte passa på att göra litet gelé? Då förgyller du den klassiska söndagssteken (gärna vilt) med några korn nostalgi. Pluspoäng om du låter Per Myrberg sjunga med i köket, med sin ”Minns i november”.

SLÅNBÄR Det bästa är om du låter frosten kyssa bären innan du plockar dem, de blir sötare då. Torka, på med brännvin, låt stå en vecka och sila sedan bort bären.

Själv brukar jag blanda hälen hälen, men det är ju som det mesta en smaksak, i det här fallet lätt syrligt. Härligt röd färg – en prydnad på ett festbord nära dig.

Missa inte att göra egen slånbärsdricka till maten!

Det tar kanske litet tid, men det är väl värt besväret.

Recept finns litet varstans på internet.

Vinter JULGRAN nix, din julgran vill inte ha en sockerbit i vattnet (den gör eget socker i barren).

Det bästa är ett nytt snitt innan du placerar den i julgransfoten, inte ställer den bredvid ett påslaget element och sedan ger den friskt vatten varje dag. Enkelt är bra.

Tag några grankvistar på baksidan som ändå ingen ser, lägg dem i kokande vatten i en halv minut, häll bort vattnet och lägg sedan kvistarna i en väl rengjord burk med lock. Smyg ner en nypa socker eller en matsked med honung, och låt det dra en vecka. Du vet drillen.

Undvik kungsgranen/ädelgranen, den vare sig doar, smakar eller ens barrar som en gran skall göra. barr hör julen till.

Vilket brännvin? när du kryddar spriten själv är en alkoholsvag, neutral vodka att föredra som bas. Då kommer kryddorna till sin rätt.

Jag skulle nog välja en svensk ekologisk vodka, som till exempel runa vodka, mild med en ren mjuk do och smak samt en antydan av råg.

Runa Vodka Dark Label nr 85028, 379 kronor (70 cl, 37,5 procent) Ett annat trevligt alternativ är nils Oscars ekologiska vodka, småskalig produktion och vatten från egen brunn.

Nils Oscar Ekologisk Vodka nr 89748, 259 kronor (70 cl, 38 procent) Och till sist en vodka från Kopparbergs, Frank’s Organic vodka.

Det är Sofiero bryggeri som destillerar, blandar och buteljerar.

Frank’s Organic Vodka nr 8212, 219 kronor (70 cl, 37,5 procent)

Vilka flaskor? ”Ju snyggare flaska, desto bättre smakar det” har jag hört mer än en gång. Det är möjligt att det är sant. Men visst är det är värt att göra något extra av det goda som fått stå till sig längst in i skafferiet?

Ett tips är att du besöker webbplatsen glasoflaskor.se – här finns hur många glasflaskor som helst att välja bland. Själv föredrar jag glasklara flaskor utan krusi”Bounty”: 40, duller, gärna med patent100, 200, 350, kork. De har också en serie 500 och 700 med namnet ”bounty” – här ml. Det finns också en 40 lutar flaskorna 10° redan ml ”Bounty”innan du smakat på nubben. flaska med Komplettera med ”hängpatentkork; kort”, flaskpåsar, krympkapsyler perfekt för picknicken (termoplastfolie som smälter eller varför runt flaskhalsen när den blir inte ett helt uppvärmd), korkar med tennfibatteri på bordet till gurer och mer därtill. Hantverk varje gäst? tillsammans runt köksbordet är alltid trevligt.

Så, jag önskar dig mycken glädje i skogen såväl som på ängen. naturen har öppet hela året, inte bara under sommaren.

Själv har jag just nu en syrensnaps på lut som sällskap till sommarens kryddsill, och visst vore det kul att testa brännässlor, bara för att? Och harsyra? Humlens blomskott?

(Maskrosorna hoppar jag gärna över, eer att ha fått smaka farsans maskrosvin en gång för länge sedan…) Hjortron!

Mandelblom, kattfot och blå viol, det får anstå till nästa sommar. K ▶ LARS WINTERSTRAND ◀

Göm undan dina snyggaste snapsglas i frysen, så blir den lilla nubben så mycket godare … Här Rosendahl Copenhagens ”Grand Cru”-snapsglas. vin&bar, #3 2017

53

Den som dricker mjöd lider aldrig någon nöd Smakateljén håller till i en källarlokal på Rådmansgatan i Stockholm. Det började med att två vänner behövde någonstans att lagra sitt vin, men de insåg snabbt att de kunde utnyttja de ytor i lokalen som inte upptogs av vinkällaren till något annat. Nu anordnar de under namnet Smakateljén mat- och dryckesprovningar som är öppna för allmänheten.

Vi besökte dem en kväll i maj för att delta i en mjödprovning som hölls av Lena Padukova, mjödexpert.

Folk verkar oa tro att mjöd är honungsöl, men mjöd har mer gemensamt med vin än det har med öl. Precis som vin tillverkas mjöd genom jäsning, med skillnaden att mjöd görs på vatten och honung istället för druvsa. Traditionellt mjöd tillverkas med enbart vatten och honung, men oa smaksätts mjöd med frukt och kryddor.

Om malt används i tillverkningen, så får man en produkt som är mer lik öl och kallas mölska, det är oa det folk misstar för mjöd.

Totalt provade vi åtta sorter – alla från Mjödhamnen. Tatt av Vinden var ett ett bra mjöd att börja med eersom det tillverkas på enbart vatten, honung, och jäst, så det är en bra representation av grundtonerna i mjöd. Som väntat innebär det att både smak och do skriker honung. Trots det är det här ett torrt mjöd, smaken kommer från honung utan att ha sötman från den. Mjödet har också ganska tydlig syrlighet, något som kommer från att champagnejäst används till jäsningen. Jag rekommenderar det starkt som startpunkt om man aldrig har druckit riktigt mjöd.

Tatt av Vinden nr 74293, 192 kronor (75 cl) nästa mjöd, Vår, blev kvällens favorit för mig. Jag är barnsligt förtjust i fläder och det räcker att komma i närheten av glaset för att känna en våg av fläderdo. Förutom fläder innehåller mjödet också citronmeliss och rabarber. Det märks inte på doen, men tillsammans med fläder går det att hitta en lätt syrlighet och citrustoner i smaken. Precis som Tatt av vinden är vår ett torrt mjöd, men det finns ändå spår av sötma. namnet är passande, vår passar utmärkt att dricka väl kylt i en park när värmen börjar komma.

Vår nr 30503, 98 kronor (37,5 cl) 54

vin&bar, #3

2017

Spåret med torra mjöd fortsatte sedan med Vinter. Det är ett mjöd som är framtaget för att passa till maten under vintermånaderna, speciellt till julbordet. Det är kryddat med pomerans, älggräs, talgskott, skvattram, och lingon. Precis som i Tatt av vinden är honungen framträdande i både do och smak, men här har den sällskap av lingon. Det är aningen sötare än de två tidigare mjöderna, något som fungerar bra ihop med den syrliga lingonsmaken. Mjödhamnen har lyckats med målet, jag kan tänka mig att vinter passar väldigt bra på julbordet och då speciellt till de kalla rätterna.

Vinter nr 30181, 197 kronor (75 cl) Eer tre riktigt bra mjöd serverades något jag blev mindre förtjust i, mölskan Tallstrunt. Jag gillar inte mölska i allmänhet och det här är en av de sämre jag druckit. Tallstrunt är främst bryggd på pilsnermalt, så som en stor pilsnerhatare ligger den på minus för mig redan där. Förutom pilsnermalt och honung innehåller den också, som namnet antyder, tallskott. när Tallstrunt först träffar tungan smakar den som en ganska harmlös pilsner, men kombinationen av ingredienser ger en kvalmig eersmak som gör att mölskan smakar unket och instängt. Jag undrar om den har blivit dålig, jag försäkras dock att det är så här den ska smaka.

Mölska Tallstrunt nr 30819, 39,10 kronor (33 cl) Som tur var gick vi sedan tillbaks till mjöd. Höst är framtaget för att kunna drickas istället för rödvin till typisk höstmat. Det är tillverkat med fläder, lingon, och blåbär, något som gör att Höst i alla fall utseendemässigt kan ersätta rödvin. Det visar sig gå djupare än så, doen domineras av blåbär och lingon och påminner mycket om ett fruktigt rödvin. Detsamma gäller smaken,

det är ett väldigt torrt och syrligt mjöd som helt saknar sötma.

Som dryck utan tillbehör är det nästan lite för tungt, men som tillbehör till mat är det ett fullgott substitut för rödvin.

Höst nr 3000, 119 kronor (37,5 cl) vi rörde oss nu mot sötare mjöd och det började med Suttungabrygden. Jag har väldigt svårt för sötare mjöd, sötman blir oast för mycket och det är som att dricka sockerlag. Det är få söta mjöd jag druckit som lyckas balansera upp sötman med något annat, och det här är tyvärr inte ett av dem. Suttungabrygden innehåller förutom massor av honung även lingon. Det ger en viss syrlighet men det är inte i närheten av tillräckligt för att konkurrera med sötman. Gillar du extremt sött mjöd kan det vara värt att prova.

Suttungabrygden nr 3085, 209 kronor (75 cl) nästa söta mjöd, Branden på Orten blev jag mer tilltalad av. Precis som Suttungabrygden är det ett väldigt sött mjöd, men till skillnad från det har branden på Orten andra smaker som väger upp sötman. Den främsta anledningen till det är att det här mjödet innehåller bränd honung. De brända tonerna ger mjödet ett extra djup och gör att sötman inte blir lika överväldigande.

Mjödet innehåller också äpplen, det märks inte speciellt tydligt i smak eller do men det tillför viss syra som fungerar bra med den brända honungen. Det gör att det här inte bara är ett av de få söta mjöd jag kan acceptera att dricka, jag tycker till och med att det är riktigt bra.

Branden på Orten nr 3149, 29 kronor (75 cl) avslutningen blev något lite annorlunda, Lovöns Skogar, ett mjöd som inte går att få tag på annat än direkt från Mjödhamnens eget lager. Det som gör Lovöns Skogar annorlunda är att det inte bara innehåller honung från Lovön utan också honungsdagg från lind. Det närmsta jag kommit smaken på Lovöns Skogar tidigare är när jag för ett tiotal år sedan blev övertalad att dricka mäsk på en festivalcamping i blekinge. Jag förstår att det är svårt att få tag på, eerfrågan är nog rätt begränsad.

Lovöns Skogar 188 kronor (75 cl, finns ej på Systembolaget) Det var första gången jag besökte Smakateljén, men det lär bli fler besök. Om den här kvällen är representativ för Smakateljén överlag, så har jag hittat ett ställe jag kommer trivas bra på. K ▶ CESAR BENULIC ◀

Bré på ordentligt – gör en drömmacka En sak jag länge funderat över är hur recept och mattips i tidningar under sommaren nästan alltid handlar om grillat eller olika former av bufféer.

I praktiken är det ju så att det flesta av oss väldigt ofta – mer än vi kanske tänker på – livnär sig på rätt mycket mackor under den varma, soliga delen av året.

Vi har inte tid att krångla. Det ska vara lätt att få med sig maten till stranden, ut på båtturen eller på utflykten i skogen.

Eller när man bara kopplar av hemma.

Men varför då inte göra smörgåsätandet till en liten fest?

Vi har inspirerats av de platser vi skriver om i det här numret för att ge dig förslag på spännande smörgåsar.

Recepten kommer alltså från Toskana, Skottland, Bayern, Katalonien och Florida.

Vi har döpt varje smörgås efter en författare eller regissör som är förknippad med regionen – som ett tips på andlig spis under semestern.

Recepten kan aldrig bli riktigt precisa – riktigt bröd är tack och lov inte inte exakt i formen. Men det är en av tjusningarna med att göra smörgåsar – det är så lätt att dra ifrån sådant man inte tycker om – och lägga till litet extra av det man gillar.

Och det är nästan lika roligt att göra dem tillsammans med andra som att efteråt äta dem tillsammans.

Recepten är beräknade för fyra personer – men är lätta att skala upp och ner.

Och kom ihåg – att göra en riktig smörgås är ingen vetenskap – det är stor konst.

5

vin&bar, #3

2017

Toskana

Skottland

Vegetarianens favorit

Lax som livar upp

i Dante Alighieres Den gudomliga komedin beskrivs helvetet som en plats med nio kretsar.

Denna toskanska smörgås har också nio olika nivåer.

Kanske därför den fått sitt namn.

Den är dock himmelskt god – och vegetarisk.

Den store skotske poeten Robert Burns sände varje år en julgåva till Peter Hill – som skötte det mesta av burns ekonomiska affärer; poeter brukar ju sällan vara bra på slika ting.

Gåvan bestod av en rökt lax. i den här smörgåsen möter den lätt rökiga fylligheten hos laxen den friska rivigheten hos ärt- och avokadoröran. Om du får tag på skotsk crowdie cheese – och ersätter färskosten med den, så får du också en fin liten, liten syrlighet i smakupplevelsen.

1 aubergine, cirka fyra hekto 5 msk olivolja 1 msk hackad bladpersilja 3 dl kokta cannellini-bönor 1 finhackad vitlöksklya 3 dl grillad paprika 8 hackade soltorkade tomater 3 dl ruccola 2 hekto pecorino, mycket tunt skivad Ett rejält matbröd av en sort du tycker om.

Sätt fart på grillen. Skiva auberginen i centimetertjocka skivor och låt dem ligga på grillen tills de är lätt bruna på båda sidor.

Pensla dem sedan med fyra matskedar olja och salta och peppra eer behag. Strö sedan över bladpersiljan.

Parallellt med detta grillar du också paprikan. Grilla tills skalet fått en lätt svärta, dra av skalet och hacka resten.

Kör bönorna i en mixer med en matsked olja och vitlök.

Skiva ditt bröd så att du får 1 skivor (som ska räcka till åtta smörgåsar).

Fördela bönpuréen över alla 1 skivorna.

Lägg på äggplantorna på det som ska bli bottenskivan i varje smörgås.

Lägg på den grillade paprikan, de soltorkade tomaterna och pecorinon.

Lägg på en brödskiva.

8 skivor bröd, gärna ett mörkt rågbröd 100 g skivad rökt lax 100 g färskost 3 dl gröna ärtor 1/2 avocado 1 tsk riven pepparrot saen från en kvarts citron 2 msk finhackad persilja 1 msk olivolja Kör ärtorna, avokadon, pepparroten snabbt i en mixer, tillsätt citronsaen, olivoljan och persiljan och kör mixern snabbt – men precis bara så mycket att allt blandas. bred blandningen över hälen av brödskivorna, fördela röran från mixern över hälen av bröd skivorna, lägg på laxen och toppa med de återstående brödskivorna.

Bayern Överdåd med finess när jag äter den här smörgåsen nästan drabbas jag av dess mäktighet. Stekt bröd, kokt bratwurst, smält ost, surkål, senap … och i allt överdåd finns dock en viss finess och elegans … precis som i Rainer Werner Fassbinders filmer. Och, jodå, självklart föddes han i bayern.

Fyra stora ”frallor” – välj den sort som du fördrar – jag rekommenderar en rejäl bagel (ibland är de lite väl små i formatet på en del bagerier – men då kan du ju alltid ta några fler) Fyra bratwurst 1 skivor Muensterost eller Port Salut (observera att du inte bör ta Munsterost … resultatet blir något märkligt då … för att uttrycka det milt. Muensterosten skapades i USa för att eerlikna Munsterosten från alsace – men i det här sammanhanget blir det fel. Får du inte tag på Muensterost går det utmärkt med Port Salut.)

2,5 dl surkål 1, 25 dl smör 1 dl dijonsenap värm ugnen till 100° C. Dela dina bröd och bred dijonsenap på undersidan av bröden.

Placera sedan två skivor ost på varje halva bröd.

Smält smör i en stekpanna och lägg i bröden med skorpsidan neråt (tänk alltså på formen när du väljer bröd – en vanlig småfralla kan vara svår att hantera – välj med fördel plattare bröd).

Låt halvorna steka på mediumvärme i smöret tills osten smält så mycket att den börjar förena sig med brödet, den ska alltså inte bli för rinnig.

58

vin&bar, #3

2017

Ta upp brödhalvorna, lägg på den skivade kokta bratwursten, surkål samt den andra halvan av brödet (den ska alltså också ha ost som smält in i brödet – alla brödhalvor ska ner i stekpannan).

Sätt in din Fassbinder i ugnen så att den håller sig varm medan du gör i ordning de andra brödhalvorna i stekpannan.

Katalonien

Florida

Total tonfisk

Allt från delidisken – och lite till …

barcelona har inspirerat många utländska bra författare, men många har också växt upp i och formats av staden. Min egen favorit är Manuel Vázquez Montalban som med sin serie om den cyniske privatdetektiven José ”Pepe” Carvalho inte bara skildrar staden och dess människor utan också ger oss en känsla och förståelse för det katalanska köket när han beskriver Pepes måltider; genom läsning av de böckerna lärde jag mig att ingen katalansk frukost kan anses perfekt utan en karaff portvin.

Jag är rätt säker på att Montalban skulle gillat den här mackan.

Muffalettan förknippas oa med new Orleans, vilket möjligen är lite märkligt eersom den staden annars är mer fransk i sitt kök. Muffalettan är ju nämligen så totalt italiensk. Men den bästa muffalettan jag fått serverad var på en portugisisk bar i Florida. bra mat vandrar helt enkelt runt mellan nationerna och olika kök. namnet har jag gett den eer Hoke Moseley som är huvudfigur i Charles Willefords svit med deckare som utspelar sig i Florida. Man kan mycket väl tänka sig den dystre Hoke gå omkring bland bikers i Daytona, sorgset ätande på en bit Muffaletta. när du ska handla ingredienserna till den här smörgåsen kommer ägaren till den charkdisk där du gör dina inköp att inse att han fått en ny favoritkund.

1 baguette 1 burk tonfisk, väl avrunnen 2 tsk grovt hackad röd paprika 1,5 mask aioli 1,5 msk hackade gröna oliver 1 krm svartpeppar 2 kronärtskockshjärtan, skivade (gör det enkelt, ta den konserverade varianten) 1 hårdkokt ägg, skivat i fem mm tunna skivor blanda tonfisk, paprika, aioli, oliver och svartpeppar. rör om ordentligt.

Dela baguetten och fyll den med röran. Toppa med kronärtskocka och ägg.

1 stort runt bröd 0livsallad (se eget recept) 100 g mortadella 100 g soppressatasalami 50 g fänkålssalami 50 g coppa 100 g fontina-ost 5 dl ruccola

Om du vill göra din egen aioli (… och det vill du ju) 4 klyor vitlök, skalade 1 krm salt 1 äggula 1,5 tsk citronsa 3 msk olivolja Mosa vitlöken och blanda med salt tills du har en mjuk massa. vispa ihop vitlöksmassan med äggulan tills det börjar skumma litet.

Fortsätt vispa och droppa samtidigt i citronsa och olja. Du är klar när du fått en krämig sås.

Dela brödet på mitten så att du får en över- och en underdel.

Gröp ur det stora runda matbrödet. Men inte helt och hållet – det ska finnas bröd kvar runt om innanför skorpan – men som vanligt – gå litet på känsla – och bröd är ju formbart. bred ut olivsalladen i botten på brödet.

Lägg sedan på – i lager eer lager – mortadella, soppressata, fänkålssalami, coppa, ost och ruccola.

Lägg på den övre halvan av brödet.

Linda in hårt i plastfolie och låt stå i kylskåpet över natten.

Servera den genom att skära upp den i bitar … som en tårta.

Så gör du olivsalladen: 50 g hackade svarta oliver 150 g hackade gröna oliver 0,5 dl olivolja 2 hackade sardeller saen från 1/2 citron 2 msk rödvinsvinäger 2 msk hackad färsk oregano 2 msk hackad bladpersilja vin&bar, #3 2017

59

Katalonien Mackan som inte finns, men ändå … existerar Om jag ska välja en egen favorit från ett av de områden vi skriver om, så blir det nog en från Katalonien. Jag har valt att kalla den Orwell eer författaren som också kämpade i barcelona under inbördeskriget på republikanernas sida.

George Orwell är ju mest känd för sin roman 1984 – där vi ställs inför en värld där ord oa betyder något annat, och oa sin motsats – och en del saker finns helt enkelt inte. Som fallet är ibland med den här smörgåsen.

Om du går in på en bar i barcelona och ber att få en Bocadillo de Nocilla y chorizo är det mycket möjligt att kyparen säger sig aldrig ha hört talas om denna smörgås.

Men det har han nog.

Jag nämligen har en känsla av att spanjorer oa skäms för denna macka – de äter den bara i hemlighet hemma. vad de har att skämmas för? Själv förstår jag det inte alls – det är väl inget konstigt att blanda nutella och kryddstark korv på en smörgås? … och den är väldigt enkel att göra …

Franskbröd En rökt chorizo, tunnt skivad. välj en så kryddstark sort som du bara kan hitta. nutella (eller om du får fatt på det den spanska varianten nucilla) bred nutella på båda två skivorna av franskbrödet.

Lägg på så många tunna skivor som du behagar på ena brödet.

Lägg över det andra brödet.

Hugg in! … och upplev vad som händer när choklad och hasselnötssötma möter rökighet och hetta från korven.

0

vin&bar, #3

2017

USA:s sydstater Soul food – paj som ger tröst … och glädje Sötpotatisen har blivit allt vanligare i de svenska köken. … det var på tiden.

Den är ett utmärkt – och nyttigt – tillbehör vare sig den är ugnsstekt, friterad eller serveras i form av mos.

Men sötpotatisen kan också bli en utmärkt dessert i form av en sötpotatispaj.

Som så många andra rätter med sötpotatis i USa skapades den av slavarna på plantagerna i sydstaterna, och de har med tiden spritt sig över hela landet – kanske framförallt som typisk ”comfort food” – något sött som kan ge tröst och vederkvickelse.

Men det är fortfarande i sydstaterna den har en speciell ställning – bland både svarta och vita – och en självklarhet vid festliga tillfällen; helgdagar, familjehögtider … och förstås vid Thanksgiving.

Man kan göra lyxigare varianter med hjälp av bourbon eller rom eller torkad fruk och nötter – men frågan är om den inte i sin ursprungliga form är som bäst – något väldigt enkelt och jordiskt som ändå på något sätt smakar himmelskt.

Jag har döpt pajen eer Jill Conner Browne – en författarinna som blivit en portalfigur i rörelsen ”Sweet Potatoe Queens” – en organisation som ska befrämja systerskap och ge kvinnor kra att ta plats i samhället. En del ser henne lite över axeln som skribent – men jag kan finna en del rader av henne ganska oemotståndliga … som: ”inled aldrig ett förhållande med någon som du måste mörda innan det är över. Jag vet, det begränsar urvalet rätt ordentligt – men var tålmodig och ihärdig.”

Deg 75 gram smör 1 dl strösocker 3 dl vetemjöl 1 krm salt 0,5 tsk bakpulver Fyllning 400 gram kokt och mosad sötpotatis 30 gram mjukt smör 2 vispade ägg 2 dl strösocker 1 dl grädde 1 tsk bakpulver 1 tsk malen ingefära 1 tsk malen kanel Sätt ugnen på 175° C. Smält smöret lite. rör ihop med övriga ingredienser till degen och fyll i en smörad form.

Mixa potatis, smör och ägg. blanda mjöl bakpulver, socker och salt samt kryddor separat.

Häll i sötpotatismixen. Tillsätt grädden och fyll i pajbottnen.

Grädda i 0–70 minuter. K ▶ BORIS BENULIC ◀

vin&bar, #3 2017

1

Gourmander, granit, gin Alla har sin högtider. En av våra medarbetares stora högtid är Brewdogs årliga aktieägarfest i Aberdeen. Inte så konstigt, då Brewdog ger små bryggerier och destillerier chansen att presentera sina produkter i samband med aktieägarfesten.

Den här gången bad vi honom också rapportera om vad staden kan bjuda på när det gäller mat och dryck.

Många whiskyälskare passerar ju staden för att besöka något av sina favoritdestillerier – men uppenbarligen kan det vara väl värt att stanna till några dagar i staden – åtminstone om man älskar stora portioner av genuin och gedigen husmanskost.

Men det är ju inte så konstigt. Aberdeens kallas Granitstaden eftersom den präglas av byggnader i lokal granit, bruten från 1700–1900-talen. De som skapade den staden behövde nog rejäla måltider – och bra öl.

Kilau Coffee sägs vara aberdeens bästa café, det ligger lite undangömt bakom stadens universitet. Ett bra café utgör alltid en utmärkt utgångspunkt för utforskandet av en stad.

Förmiddagssolen är varmare än väntat och när vi avverkat sträckan till Kilau är något varmt att dricka det sista jag är sugen på. Som tur är visar det sig att de har cold brew på menyn, kallbryggt kaffe som serveras med is. Trots att jag hört mycket gott om cold brew har jag alltid varit skeptisk till det, men om det är någon gång det är rätt läge att prova, så är det nu. Jag är frälst eer första klunken. vanligt kaffe får oa en besk och syrlig smak som inte är helt angenäm när det svalnar, något som kommer från garvsyran i kaffet. Garvsyran frigörs dock först när kaffebönor värms upp, så de bismakerna slipper man i cold brew. Det gör att man får ett kaffe som är lite mildare och där de fruktiga tonerna kommer fram tydligare, perfekt för en varm sommardag.

Målet för lunchen är Maggie’s Grill, en restaurang jag blev förälskad i senast jag var i aberdeen. Det ser inte mycket ut för världen, utifrån syns det knappt att det ligger en restaurang där, och på insidan ser det ut som en riktigt sunkig diner i södra USa. Det här är inte en restaurang man besöker för miljön, det är inte heller en restaurang man besöker om man är ute eer fine dining. Konceptet är soul food, och det är ett koncept som de lyckas med fullt ut. Maten är enkel, men den är lagad med 2

vin&bar, #3

2017

både kärlek till och respekt för de enkla ingredienserna. Jag börjar med deras Popcorn Chicken till förrätt; små bitar friterad kyckling som serveras med två sorters sås, blue cheese och en ospecificerad röd sås som jag gissar är tomatbaserad. Jag är inte så förtjust i mögelost, så jag brukar ha svårt för blue cheese-såser, men i den här har osten används som krydda istället för dominerande smakgivare så till och med jag uppskattar den. Det är dock tomatsåsen som är höjdpunkten, den har en kombination av hetta och sötma som gör den till ett perfekt tillbehör till den saiga kycklingen.

Det är mycket på listan över huvudrätter som lockar, men mitt smått ohälsosamma förhållande till köttfärslimpa gör att det egentligen inte finns något annat alternativ för mig. Förutom baconlindad köttfärslimpa innehåller tallriken potatismos, sås, och ett mindre berg collard greens toppat med pulled pork.

Maggie’s Grill är inte rätt plats om man försöker tänka på sin vikt, den här portionen hade utan problem räckt till tre normalstora måltider.

Det är dock svårt att klaga på det när maten smakar som den gör. Köttfärslimpan är en av de bättre jag ätit, den är ordentligt saig och eersom jag gillar stark mat uppskattar jag att den innehåller grön chili. Potatismoset är tyvärr lite torrt, men det åtgärdas lätt med hjälp av såsen.

Oväntat nog lyckas collard greens, en typ av kål som är släkt med grönkål, slå köttfärslimpan som rättens höjdpunkt. Den är

Den hårda graniten gör att Aberdeens byggnader ser helt nybyggda ut, trots att de är flera hundra år gamla.

kokt i någon form av buljong vilken gör den oförskämt smakrik och saig. Om det är något jag tycker att de kunde hoppat över, så är det pulled pork. Det är en riktigt bra pulled pork som serveras utan att vara dränkt i sås, men den passar inte ihop med de övriga delarna av rätten. när man är i Skottland måste man dricka whisky, så vårt nästa stopp blir vad som påstås vara en av aberdeens bästa whiskybarer, CASC Bar. Med ett utbud på över 300 sorter som sträcker sig hela vägen från blended till grain får man anstränga sig ordentligt för att inte hitta något intressant om man gillar whisky.

Förutom whisky har de också ett gediget utbud av öl, både på fat och flaska, och cigarrer, så på CaSC finns det något för de flesta.

Tyvärr stämmer inte whiskymenyn på hemsidan riktigt överens med verklighetens utbud, men personalen är kompetent och kan sin whisky, frågar man dem om råd kan man alltid hitta en värdig ersättare till det man är ute eer.

Eer whiskyn är vi ute eer något lite snällare så vi ger oss ut på jakt eer en bra cocktailbar; en fåfäng jakt tills vi hamnar på Paramount. Utifrån ser baren ut som en strippklubb och inredningen är en smått kaotisk blandning av kors, kändisporträtt och rosamålade djurskallar. Det sitter också en trubadur och spelar på alldeles för hög volym men allt det här vägs upp av

det vi dricker, på Paramount vet de definitivt hur man blandar en cocktail.

Jag börjar med en Bison Smash Up bestående av Źubrówka myskgräsvodka, hallonlikör, fläder, äppeljuice, citrus, och hallon. i början är den lite för sur, det går dock över och hallonen kommer fram mer och då blir den riktigt bra. Jag är väldigt förtjust i Źubrówka, så jag blir lite besviken av att den inte kommer fram tydligare, men det känns som en småsak att klaga på.

Jag följer upp den med en Bromance bestående av bourbon, söt vermouth, äppeljuice, citrus, socker, och ölskum. Jag väljer den mest för att den låter udda och jag förväntar mig att ölskummet den toppas med mest är en gimmick, men det visar sig att jag har helt fel. Cocktailen har en bra balans mellan äpple och bourbon, trots sockret är den inte för söt, och ölskummet ger en trevlig maltsmak som passar in bra.

Det bästa sättet att uppleva vad en restaurang har att erbjuda är deras avsmakningsmeny – på Fusion – där vi bestämt oss för att inta vår middag – innebär det sex rätter. Först ut är en velouté på purjolök som serveras med wasabismör och hembakt bröd.

Det är svårt att tänka sig en bättre start, veloutén har en bra kombination av sötma och sälta som kompletteras perfekt av hettan från wasabismöret.

Detta följs upp av krabba med bön- och parmesanpasta, rädisa, och citrongrässås. vanligtvis är jag inte förtjust i skaldjur, vin&bar, #3 2017

3

men när den lys av syran från citrongrässåsen och umamin från bön- och parmesanpastan kan inte ens jag låta bli att bli lite förälskad. rätten är på gränsen till felfri, det enda som inte passar in är sparrisen. Jag älskar sparris, så jag har inget emot att den finns där, men till skillnad från de andra ingredienserna tillför den inget extra och känns därför lite överflödig.

Eer krabban kommer kvällens första besvikelse, stekt torsk med carpaccio på havskräa, rökt potatis, och purjolöksbuljong. besvikelsen beror inte på att maten på något sätt håller låg klass, torsken är perfekt stekt och alla ingredienser på tallriken går bra ihop. Problemet är att rätten bara är riktigt bra, och när de två tidigare rätterna håller så bra klass som de gör räcker inte ”riktigt bra” för att uppfylla förväntningarna. Som enskild rätt hade jag inte kunnat klaga på den, men den kan inte konkurrera med resten av menyn.

Det kompenseras ordentligt av nästa rätt, pocherad kanin med tjockt skuren bacon, stekt havskräa, inlagd selleri, och stensopp.

Det här definitionen av något där summan är större än beståndsdelarna. var för sig hade de olika djuren kunnat vara grund till en trevlig rätt, men tillsammans skapar den lätta viltsmaken från kaninen, de milda skaldjurstonerna från havskräftan, och sältan från baconet en smakupplevelse som inte kan beskrivas som något annat än fulländad.

Enda nackdelen är att det gör att även nästkommande rätt blir lite av en besvikelse. när jag läser fläskfilé med honungsoch saltpressat sidfläsk, black pudding-rösti, och morots- och rädissallad på menyn vattnas det i munnen. rätten har dock samma problem som torsken, att den inte når upp till samma nivå som de andra rätterna. Fläskfilén är inte överstekt så som den oa är utan är fortfarande saig, och sidfläsket är en kombination av ordentligt krispig svål och kött som nästan smälter i munnen. när det här är lägstanivån på menyn vet man att det är en riktigt bra måltid.

Som avslutning händer något jag inte trodde kunde hända, Fusion överträffar kaninen. Eerrätten är en mörk chokladtårta med hallonsorbet, hallonsås, och honeycomb. Det är en väldigt mörk och kraig chokladtårta, för kraig om den inte räddats och lys av syrligheten från hallonen. Det hela knyts ihop med honeycomb, en blandning av socker, sirap, och bikarbonat som smälts och sedan får stelna till den bikupeliknande form som ger den dess namn. Den tillför en välbehövd sötma som ger den på pappret ganska enkla eerrätten en balans som gör att jag kommer minnas den länge.

Dagen eer är det dags för Brewdogs årliga aktieägarfest. Precis som förra året tar den formen av en ölmässa på aberdeen Exhibition & Conference Center. Det finns sex olika barer med ett bra utbud av öl, inte bara från brewdog utan varje bar har även ett gästbryggeri. Förra året var en av höjdpunkterna på mässan att prova de olika limiterade öl från brewdog som släpptes varannan timme, så jag blir lite besviken när jag upptäcker att det bara kommer att göras två sådana släpp på årets mässa. Det vägs dock upp av att listan över gästbryggerier är klart roligare än den var förra året.

Ett av gästbryggerierna är en personlig favorit, Stone Brewing, så det är självklart där jag börjar. Eersom jag älskar både kaffe och iPa blir dagens första öl deras Coffee IPA. Det är första gången jag dricker en kaffeöl som inte är en stout eller en porter och det är en annorlunda upplevelse. Tyvärr är det inte en odelat positiv sådan, som iPa är den ganska tunn och saknar den beska som jag brukar uppskatta i öl från Stone. Även kaffesmaken är tunn, alldeles för tunn för att tillföra något relevant.

Eer det satsar jag på vad jag tror är ett säkert kort och beställer en Garçon de Ferme från Wicked Weed Brewing, en farmhouse ale 4

vin&bar, #3

2017

jäst med persikor. Även den visar sig tyvärr vara lite av en besvikelse.

Den börjar trevligt med en torr, något syrlig smak av persika.

Den går dock över i en eersmak som inte kan beskrivas som något annat än mögel. Jag vet att det antagligen är meningen och att det finns folk som uppskattar såna toner i sin öl, men jag är inte en av dem så det här är definitivt inte en öl för mig. inte förrän tredje ölen blir det en riktigt fullträff, senaste utgåvan av brewdogs Paradox. Paradox är namnet brewdog sätter på imperial stout som de lagrat på whiskeyfat. De har släppt en hel hög lagrade på olika fat, och den senaste har fått ligga på fat använda till rågwhiskey. inte helt oväntat har den toner av choklad, malt, och torkad frukt, men fatlagringen ger också en påtaglig rökighet och kryddighet som vanligtvis inte finns i en stout. Trots en alkoholhalt på 15 procent är det nästan omöjligt att hitta några spår av alkohol i både do och smak. Jag har gillat nästan alla utgåvor av Paradox och den här är inget undantag. när det kommer till destillat är gin en personlig favorit, så jag har höga förhoppningar på en provning hos LoneWolf, ett destilleri som inte officiellt sett är en del av brewdog men som delar lokaler med brewdogs bryggeri. Precis som brewdog vill LoneWolf ha full kontroll på vad de gör, så då många andra tillverkare köper in spriten som ligger som grund för deras gin destillerar LoneWolf istället egen vodka som de använder som bas.

Under provningen pratas det mycket om hur mycket fokus de lägger på renhet och filtrering, något som märks tydligt när vi får smaka på deras gin. Det är en väldigt len gin, lite för len i min mening. att den trots sina 40 procent rinner ner som vatten har

jag inget emot, men den har alldeles för lite smak för att jag ska uppskatta den. Jag föredrar smakrik gin som är rikligt kryddad och det är inte en beskrivning som passar in på LoneWolf. Ska den drickas rekommenderar jag att den dricks ren över is, när den blandas med tonic försvinner alla spår av de smaker jag förknippar med gin.

De får dock lite upprättelse när de avslutar provningen med att servera en ny gin som de tagit fram bara för mässan. Den är vad som kallas gunpowder strength, ett uttryck som kommer från tiden då sjömän använde krut för att testa alkoholnivån på rom. Om krutet fortfarande kunde antändas eer att ha badat i rommen, så ansågs den vara tillräckligt bra. i modern tid brukar gunpowder strength innebära en alkoholhalt på runt 55–0 procent. Förutom mer alkohol innehåller den här ginen också mer kryddor. LoneWolf har kört på konceptet extra allt och det märks på smaken. Förutom enbär har den en tydlig smak av citrus och rosépeppar. Det här är en gin helt i min smak och den gör sig utmärkt i en GT. Eersom det är en brewdogfest känner jag att jag ändå borde prova något mer från dem, och valet faller på Dog F. Det är en imperial stout bryggd med habanero, kakaobönor, och kaffe, som sedan lagrats på cognacsfat. Kakao, kaffe, och cognacsfat är en bra kombination, men Dog F har samma problem som all annan chili-öl jag har druckit: chilin tar över. Jag har aldrig

druckit en chili-öl som är bra färsk, de brukar behöva lite tid i flaskan för att chilin ska lugna ner sig och lägga sig som en kompletterande smak i bakgrunden istället för att konkurrera ut de andra tonerna. Köp några flaskor och låt dem stå ett år eller två så tror jag att de kan bli riktigt bra.

Cycle Brewing som jag aldrig hört talas om tidigare, visar sig under sin provning bli mässans höjdpunkt. att jag inte hört talas om dem tidigare är inte helt konstigt, det är ett väldigt litet bryggeri från St. Petersburg i Florida och de är enligt dem själva inte intresserade av att expandera.

Fokus ligger på att göra så bra öl som möjligt och de vill inte låta det administrativa arbetet större produktion kan medföra komma i vägen för det. Det är enligt mig ett bra val för de öl vi får prova är något av det bästa jag druckit. nackdelen är att den småskaliga produktionen gör att det är svårt att få tag på deras öl, det mesta säljs lokalt i St. Petersburg. Det händer dock att deras öl dyker upp på en del pubar i Sverige, så om du råkar snubbla över något från Cycle får du inte missa att prova det.

Kvällens sista öl blir en Cali Belgique från Stone.

En av höjdpunkterna på förra årets mässa var brewdogs Monk Hammer, en iPa bryggd med belgisk jäst. Det här är samma typ av öl och den håller minst lika hög klass. Den kombinerar citrusen och beskan från en iPa med sötman och jästtonerna från en belgisk blonde. Jag har hört väldigt delade meningar om den här typen av öl, men enligt mig är det en fantastisk kombination av smaker.

Dagen eer vandrar vi runt i brewdogs bryggeri och jag får möjlighet att fundera över företagets utveckling. när jag drack min första Punk IPA 2008 var både brewdog och iPa något exotiskt som ingen i min bekantskapskrets visste någonting om. Sedan dess har iPa blivit en av de vanligaste öltyperna och det är få som inte hört talas om brewdog. när jag står inne i det enorma bryggeriet med dess monumentala tankar för mältning, mäskning, vörtkokning, och jäsning, förstår jag hur stora brewdog har blivit – det är fascinerande att se vad de växt till sedan de började som två vänner i en liten hyrd lokal i Fraserburgh.

Trots tre heldagar har jag inte hunnit mer än att skrapa på ytan av vad staden har att erbjuda. Är man intresserad av mat och dryck är aberdeen ett utmärkt resmål. alla pubar har ett intressant utbud, oavsett hur små de är, och kunskap verkar vara något de värderar högt hos sin personal. när det gäller maten finns det inte så mycket mer än Fusion som är intressant om man är ute eer fine dining. Det vägs dock upp av att aberdeen har något som jag saknar i Stockholm; enkel mat som är riktigt vällagad. Om man är ute eer bra husmanskost, så är det här himmelriket. K ▶ CESAR BENULIC ◀

vin&bar, #3 2017

5

Fångad av Florens – en resa till renässansen ”Jag förstår inte riktigt …”

Den norske amatörfotografen lade huvudet på sned och betraktade ett av Leonardo da Vincis stora verk.

Morten Krogvold, en av Europas bästa fotografer, blev högröd i ansiktet och skrek: ”Konst ska för helvete inte förstås, den ska upplevas!

Titta på ljuset, människa, ljuset!”

Vi satte vår skribent Dag Öhrlund och hans fru Carina på en buss till Florens för att låta dem återupptäcka inte bara Leonardos ljus utan också vad som nu bjuds bland Michelin-stjärnor och i fina florentinska glas …

Första besöket i Florens var tillsammans med 39 fotograferande norrmän när jag reste till den pittoreska, toscanska bergsbyn Pitigliano för att under en vecka bli grillad på en av Morten Krogvolds berömda workshops och – förhoppningsvis – ta min fotografi till nya höjder. i kursen ingick en bussresa till Florens för att besöka det världsberömda konstmuseet Galleria degli Uffizi och se hur de gamla mästarna behärskade ljuset på ett sätt som gör oss fotografer avundsjuka.

Det gick några år innan jag återvände till Florens, denna gång för att göra research inför en kommande roman – ”Jordens Väktare”. En del av handlingen var att två miljöterrorister skulle ta livet av alla EU:s miljöministrar när de samlats för ett toppmöte i staden, uppställda för fotografering på en trappa vid ett av de många vackra torgen. Problemet var att jag och min medförfattare inte hade någon erfarenhet av Florens. vi hade dessutom ont om pengar och lika ont om tid.

Lösningen kom i form av Malin Jansson, en fantastisk kvinna som bott i staden i 14 år. Hon tog hand om oss, redde ut begreppen och rätade ut alla våra frågetecken till utropstecken. Scenen i boken blev bra och trovärdig.

Denna vår blev det tredje gången gillt. Min fru Carina och jag firade silverbröllop och dessutom att vi varit ett par i trettio år. vilken plats vore mer romantisk än Florens?

Malin Jansson, numera återflyttad till Sverige och resesäljare, fick i uppdrag att arrangera det hela. 

vin&bar, #3

2017

när taxin stannade utanför hotellet var jag först övertygad om att vi fått fel adress. På en smal gata fanns en portöppning i ett 1400talshus och enbart en diskret metallskylt avslöjade att huset rymde Palazzo Roselli Cecconi. Med skräckblandad förtjusning försökte vi förstå hur hissen – som visade sig vara Florens näst äldsta – fungerade och tog oss till receptionen på andra våningen. redan första kvällen ville vi fira med en måltid av klass och beger oss därför till Ristorante Cibrèo. i ett och samma kvarter härskar mästerkocken Fabio Picchi – som gjort mat till konst sedan 1979, med en restaurang, en trattoria, ett kafé och en teater där det serveras enkla och folkliga rätter. Med stolthet berättar han att han nu också öppnar en mycket intim fusionrestaurang med endast 1 sittplatser där han tänker blanda det japanska, kinesiska och toscanska köket. vi väljer den mest traditionella restaurangen, den bistroinspirerade ristorante Cibrèo. inredningen är rustikt italiensk; här hörs sällan andra språk än italienska, det är så långt ifrån en turistfälla man kan komma. inne i restaurangen är det hemtrevligt stökigt. Krogen är fullsatt, det dröjer en stund innan en av hovmästarna slår sig ner vid vårt bord för att berätta om aonens meny. bland de förrätter vi kan välja mellan finns bland annat potatiskaka med ricotta, polenta med parmesan, stark fisksoppa med räkor och en traditionell minestronesoppa. Jag väljer minestronen – jag kan inte minnas när jag åt en senast – och Carina tar den starka fisksoppan.

En sommelier kommer till bordet och hjälper till med förslag till viner. i den digra listan trängs 250 viner från jordens alla

Fabio Picchi, här på sin restaurang Ristorante Cibrèo, öppnar snart också en mycket intim fusionrestaurang.

på en hallonbotten. båda desserterna är utmärkta. vår nota slutar på 230 euro vilket får anses som högst rimligt med tanke på kvaliteten och på alla de spännande smårätter och tillbehör vi fått vid sidan av det vi beställt.

hörn utvalda, i prislägen från 3 euro flaskan till 1 200.

Trentino Alto-Adige och Friuli anses vara de bästa italienska områdena för vita viner och vi väljer ett Trentino alto-adigevin från 2014 – Pratum från vinhuset Castel Sallegg, gjort på pinot bianco. vinet är lätt men ändå komplext och kompletterar våra tyngre förrätter perfekt.

Förrätterna kommer och ackompanjeras av smårätter vi inte beställt men som ingår. Dessutom serveras hembakat bröd och en underbar yoghurtpudding med gurka.

Carina ger inte fisksoppan högsta betyg. Minestronen är däremot spännande, inget blask med pastastjärnor i. Den påminner mer om en mustig, hemlagad svensk köttsoppa – den är starkt kryddad, mycket matig och innehåller morötter, bönor och allehanda grönsaker. varmrätterna utgör en spännande palett. rostad duva med sötsura frukter, lamm bakat i rosmarin, rostad kalv med prosciutto, biffroullad med mortadella, spenat och krontärtskocka, köttbullar gjorda på kyckling och ricotta, råbiff med bechamelsås, kronärtskocka med potatismos, grillade räkor med bröd och citron. vidare salt torsk, kanin eller rå tonfisk i citronsås. Det finns också en fisksallad med kokta räkor, potatis och majonnäs.

Jag beslutar mig för tonfisken och Carina tar det som italienarna kallar barnmat – köttbullarna. när varmrätten serveras ser Picchi till att servitörerna delar ut små assietter med sju sorters smårätter som hans vänner har odlat lokalt – alltifrån marinerad brysselkål och en liten ostsallad till carpaccio, gåslever och kikärter i citronsås och färsk sparris. Smakerna gier sig i munnen. Godast är de toscanska kikärterna. anledningen, säger Fabio, är att ärterna har fått växa klart i själva växten istället för i en låda på slutet. Han hämtar citron och ber mig pressa ner den i det smälta smöret runt kikärterna. Jag blundar och njuter. att dinera på Cibrèo handlar i högsta grad om att inte ha bråttom. Om maten nu får mycket höga poäng, så gäller det inte servicen. restaurangen är fullbokad och i och med att man vill erbjuda personlig service vid bordet så tar det också tid innan det blir din tur. Men den är värd att vänta på. bland desserterna kan vi välja mellan chokladkaka, cheesecake med apelsinmarmelad, pannacotta, dansk chokladpudding och färsk jordgubbs- eller hallontårta. Jag tar hallontårtan och Carina crème caramel. Tårtan består av färska hallon och grädde 8

vin&bar, #3

2017

nästa dag blir promenaddag. Eersom det är annandag påsk är kyrkor, museer och mycket annat stängt men stan vimlar av miljoner turister från alla världsdelar så utomhusmarknaderna och restaurangerna håller öppna. vi passerar Piazza Santa Croce, går längs Borgo dei Greci och fortsätter till Piazza della Signoria, korsar det stora torget, fortsätter längs gatorna till Piazza della Repubblica, följer Via Roma förbi Piazza San Giovanni, fortsätter på borgo San Lorenzo och når till sist Piazza San Lorenzo för att besöka den stora marknaden där man säljer scarves, väskor, jackor, solglasögon, plånböcker, tshirts och gudvetallt till fantastiska priser. Jag jagar läderinbundna skrivblock och köper flera trots min frus suckar om att jag har en hyllmeter eller två hemma. Herregud – hon har ju sina skor och alla vårdar vi våra fetischer. vi är hungriga och gör ett nedslag för lunch. Ristorante Canto De’Nelli är en typisk turistfälla, men av mycket god kvalitet. vi testar den lokala pizzan som visar sig vara alldeles utmärkt. vi dricker en karaff vin till maten. Sedan sitter vi kvar i timmar och fotograferar gatulivet. Under tiden kompletterar vi med fyra cappuccino, fyra limnocello och ytterligare tre glas vin. Hela notan slutar på 81 euro – rena reapriset med tanke på mängden alkohol medan vi sitter och fotograferar gatulivet.

Följande dag, vår bröllopsdag, firar vi med champagnefrukost på terrassen utanför hotellets frukostmatsal. några timmar senare träffar vi Agneta Helldal, guide som bott i Florens i decennier och kan staden som sin egen ficka.

Under de följande timmarna berättar agneta spännande historier om bankväsendets uppkomst, om hur florentinarna blev rika på ull, om de olika skrånas makt, hur den bemedlade familjen Medici nådde oanade maktpositioner och om hur förfärliga översvämningar lade delar av den vackra staden under vatten och om hur tusentals och åter tusentals människor dog som flugor i sjukdomar. vi kommer snabbt underfund med att vi hade kunnat gå och lyssna i timmar, men dessvärre ska vi hinna mycket under den korta tid vi har i Florens.

På väg till Uffizigalleriet passerar vi Il Trippaio på Via Dante Alighieri, en av många matvagnar – typiska för Florens – där man serverar olika delar av komagen, eller tjockt stekt griskött för den som vill, mellan grovt franskbröd. agneta släpper oss vid Uffizigalleriet och vi avverkar det nödvändigaste av Botticelli, Michelangelo, Raffaello och Leonardo da Vinci i ganska snabb takt, bland annat den nyrestaurerade Leonardo-målningen L’adorazione dei magi – Konungarnas tillbedjan – i vilken konservatorerna under ett långt och mödosamt arbete lyckats få fram tidigare dolda detaljer.

Eer denna överdos av kultur känner vi på nytt sug eer något att äta och letar oss upp till galleriets trevliga kafé. På

Stjärnkocken Marco Stabile på sin lilla restaurang Ora D’Aria (som sedan sex år har en stjärna i Guide Michelin) betraktar nöjt sina gäster.

utomhusterassen har vi utsikt över taken i Florens, njuter av solen och beställer lasagne. Till denna dricker vi Albizzia, ett ungdomligt friskt, toscanskt chardonnayvin från 2015. resten av eermiddagen präglas av regn och hård blåst. Trottoarhörnen fylls av gatans entreprenörer som säljer regncapes i plast och paraplyer för fyra euro styck.

På kvällen beger vi oss till den lilla restaurangen Ora D’Aria som sedan sex år har en stjärna i Guide Michelin. Den här middagen ska alltså bli höjdpunkten på vår toscanska resa – och på bröllopsdagen.

Entrén på den smala Via dei Georgofili är så diskret att man lätt kan missa restaurangen. vi visas in i ett rum som har endast åtta bord, dock finns det ytterligare sex bord i källarplanet. inredningen är stram på gränsen till kall. Högt i tak, inga dekorationer på väggarna, varken saltkar, pepparkar eller levande ljus på de vita dukarna. rummets ena vägg bildar ett akvarieglas med skjutdörrar mot köket, där vi ser en mindre armé av företrädesvis unga kockar stressa runt utan leenden i det iskalla lysrörsljuset. i själva restauranglokalen står ägaren – stjärnkocken Marco Stabile – tillsammans med två av sina anställda och betraktar oavbrutet oss gäster. vi beställer ett bra mousserande vin och bjuds på ett välkomnande i form av några smårätter – råbiff, en tomat- och avocadocrepe och en krokett med kanin, parmesan och tryffel.

Medan vi smakar på de utmärkta aptitretarna går vi igenom menyn. bland förrätterna – som kostar 2–28 euro – hittar vi sniglar med savoykål, pocherat ägg med chiantireduktion, bittra kryddor och färsk tryffel, kaninterrin med oliver och ansjovis med kryddsmör, lime och örter. varmrätterna kostar mellan 25 och 45 euro. Här erbjuds bland annat risotto med duvragu, tortellini med blomkål, rostad gnocchi med kammusslor, svart torsk med saffran och yoghurt, babyfish med curry, gris med rostad vitlök och rostat duvbröst i äppelsmör. vi väljer en av de tre avsmakningsmenyerna – ”i Florens” – för 70 euro och lägger till ett femvinerspaket för 80 euro.

Upplevelsen inleds med fem sorters hembakt bröd och en potatiskräm toppad med svart kaviar. brödet är utsökt men krämen är en besvikelse och smakar mest som alltför löst potatismos.

70

vin&bar, #3

2017

Samtidigt smakar vi på Lauro, ett mycket smakrikt vin från rhabella och gjort på viognerdruvor. Däreer kommer ett glas mousserande Vigna Gatinera.

Sedan serveras en råbiff marinerad i Urquellpilsner, med svart tryffel. Den är perfekt och trivs utmärkt bra i munnen tillsammans med Lauro-vinet.

Servitören kommer med en crispy ribolitta, en krispig brödkaka med grönsaker i. Till denna dricker vi Speccaia, ett vin gjort på vermentino och sauvignon och som liksom Lauro kommer från producenten La Regola. vinet är en större upplevelse än ribolittan och vi väntar nyfiket på nästa rätt.

Två små kastruller, den ena med zolfinibönor och den andra med potatispuré, placeras på bordet. Mästerkocken Marco Stabile kommer själv fram till oss och skär upp biffstek a la Florentina. biffen får sällskap av två alldeles utsökta röda viner från 2013 – Prima Pietra gjort på en blandning av sangiovese och canaiolo, samt Mediterra, en skön blandning av cabernet och merlot.

Till vår besvikelse finner vi biffen torr och konstaterar att den hade vunnit på att serveras med en sås, inte enbart bönor och puré. när Stabile kommer fram med köttbrickan för att servera ytterligare en bit, tackar vi nej. Det där med sås är dock ett känsligt ämne. italienarna använder i allmänhet inte såser, utom möjligen i de nordliga delarna. Enligt min allenarådande italienexpert Malin skulle både kocken och servitören ha avrättats omedelbart om de hade serverat vår anrättning med sås.

Till desserten dricker vi ett utmärkt moscatovin och när vi sedan får några biskvier med mangogelé och chokladtryffel blir avslutningen bra. Totalt sett blir dock besöket på Ora D’aria en besvikelse, stjärna i Michelin eller ej. Krogen har en total avsaknad av stämning, ingen blir glad av att se sura och stressade kockar genom en glasvägg och det känns oerhört obekvämt att hela tiden vara betraktad av signore Stabile och hans närmaste medhjälpare. notan slutar på 30 euro, alltså en halv gång mer än den underbara upplevelsen hos Fabio Picchi på Cibrèo. nästa dag, på kvällen, är vi dessvärre tvungna att lämna Firenze och åka hem. vi tillbringar varenda timme vi kan på dagen med promenader, med att sitta på en av de många uteserveringarna, njuta av en bit mat och gott vin, betrakta de vackra byggnaderna och fotografera människor.

Florens tog en plats i mitt hjärta redan vid det där alldeles för korta, första besöket för många år sedan. Kärleken växte andra gången jag var där och nu är det absolut vi.

Carina, som aldrig besökt staden tidigare, påpekar nu ivrigt att vi säkert kan hyra en lägenhet där i ett par veckor för att promenera, njuta och framförallt fotografera alla spännande miljöer och människor. Tillsammans tog vi över 2 500 bilder under dagarna som gick alltför fort.

Det var en lika stor njutning som maten. K ▶ TEXT OCH FOTO: DAG ÖHRLUND ◀

Hälsa sommaren med fes

De som hjälpt oss att nosa upp dessa trevliga viner är ett företag som heter Tryffelsvinet. Vill ni veta mer om dem, eller har ytterligare frågor om vinerna, rekommenderar vi ett besök på www.tryffelsvinet.se.

Våren och sommaren kantas av fester och roliga tillfällen att fira lite extra. Då finns det ingenting som är så välkomnande som ett mousserande vin. De väldoande bubblorna förför, förväntningarna ligger i luen och livet känns härligt och lite lyxigt.

Bubbel är alltid rätt. Servera det som aperitif, tillsammans med en

Home of Cap Classique – kolli med sex buteljer Vårt erbjudande: Två flaskor 2015 Kaapse Vonkel Brut Kaapse vonkel var det första Cap Classique-vinet från Simonsig som fick starta en helt ny era i Sydafrika 1971. Succén var omedelbar! vinet har år eer år fått fina utmärkelser, både på den egna marknaden och internationellt. vinet är gjort på 49 procent Pinot noir, 48 procent Chardonnay och 3 procent Pinot Meunier och har legat 15 månader på sin jästfällning. För att få en större komplexitet har en del av Chardonnay vilat i tidigare använda franska ekfat. Kaapse vonkel är perfekt att njuta som ung men har också potential att lagras.

Ur ett glas Kaapse vonkel brut kommer en härligt blommig do och toner av gröna äpplen, aprikoser och körsbär. Du hittar en perfekt balans mellan frukt och syra vilket ger vinet en finess och elegans som inte står långt borta från en äkta champagne.

Här finns en härligt krämig mousse som förstorar den delikata doen av brioche och nybakat bröd. Detta är en perfekt aperitif men också ett bra matvin. Drick gärna till skaldjur, ostron, löjromstoast, paté eller eleganta soppor!

Två flaskor 2015 Kaapse Vonkel Brut Rosé År 2004 släpptes den första rosén gjord på tre röda Pinot-druvor från Simonsig Estate, inklusive Sydafrikas röda nationaldruva Pinotage. Årgång 2015 innehåller 3 procent Pinot noir, 35 procent Pinotage och 2 procent Pinot Meunier. Druvorna pressas försiktigt och bara den finaste juicen (cuvéen) används. Den jäser på ståltank och man använder en speciell jäst som bevarar fräschören och den fina fruktigheten. Sedan görs den andra jäsningen på flaska och vinet ligger 1 månader på sin jästfällning. vinet tilltalar alla som gillar rosé – det är en riktig humörhöjare, både för en romantisk tête-a-tête eller på större kalas!

72

vin&bar, #3

2017

munsbit eller en hel buffé – i den här lådan med mousserande viner från Simonsig finns något för varje tillfälle. Alla viner i lådan är producerade enligt den traditionella metoden som i Champagne – i Sydafrika kallas den Méthode Cap Classique (MCC). Eersom Simonsig var först i Sydafrika med att göra mousserande vin enligt denna metod 1971 har vi valt att kalla lådan för ”Home of Cap Classique”. Du får här två flaskor av tre olika viner, ett lysande tillfälle att uppleva Simonsigs bredd på den mousserande sidan.

Detta rosa bubbel har en förtjusande pigg, laxrosa färg som kontrasterar pärlbandet av vita bubblor. Doen är fräsch och fylld med rosenblad och röda bär som avslöjar druvorna bakom vinet. Moussen är fin och livlig och tar fram den blommiga, rödbäriga och brödiga doen. vinet visar en stor fruktintensitet vilken är perfekt balanserad av elegant friskhet som leder till en krispig och frisk torr avslutning.

Det passar perfekt till snittar, skaldjur, torkad skinka, rökt lax och även asiatisk mat.

Två flaskor 2012 Cuvée Royale Blanc-de-Blancs Eer en studieresa som chefsvinmakare Johan Malan gjorde till Champagne 1990 fick han idén att vidareutveckla Simonsigs Méthode Cap Classique med att göra en blanc-de-blancs av hög kvalitet på enbart Chardonnay. 1992 blev den verklighet. alla druvorna till Cuvée royale plockas för hand i små korgar och genomgår däreer en noggrann selektering innan de får en försiktig pressning. vinet lagras delvis på tidigare använda franska ekfat innan det får en andra jäsning på flaska. vinet får vila cirka 48 månader på sin jästfällning. Cuvée royale har flera gånger utsetts till det bästa mousserande vinet från Sydafrika.

Cuvée royale har en frisk, härlig och mineraldriven do med citrus och blommiga inslag. Här finns limetoner som balanseras perfekt av delikata toner av rostad mandel och brioche. Smaken är torr med frisk hög syra och med en elegans som för tankarna till Champagne, allt inbäddat i en härlig, krämig mousse. Servera med fördel till skaldjur; havskräor, räkor, krabba, hummer eller allra helst till ostron. Det funkar även perfekt som en aperitif vid sommarens alla festligheter. •

stligt bubbel från Sydafrika!

Lådan heter Home of Cap Classique. Du beställer som vanligt från valfritt Systembolag eller via systembolaget.se.

Artikelnumret är 71510. Pris 936 kronor/ låda om sex flaskor. vin&bar, #3 2017

73

Högklassiga roséviner från södra Frankrike!

De som hjälpt oss att nosa upp dessa trevliga viner är ett företag som heter Tryffelsvinet. Vill ni veta mer om dem, eller har ytterligare frågor om vinerna, rekommenderar vi ett besök på www.tryffelsvinet.se.

Låda med sex buteljer högklassiga roséviner från södra Frankrike

Vackert och varmt väder har de senaste åren blivit synonymt med rosé runt om i vårt avlånga land. Kvaliteten har också höjts betydligt och numera kan vi hitta riktigt bra roséviner i Sverige. Bland dessa finns en helt ny värld av underbara godsaker att upptäcka. Tillsammans med Tryffelsvinets Vinklubb har vi på Vin&Bar plockat ihop en låda med högklassig rosé från det område som gör detta allra bäst – södra Frankrike. Du har här möjlighet till en synnerligen välvald investering i god livskvalitet, prova du också och njut vinerna till sommarens alla fester!

Château Mourgues du Grès är en av de bästa producenterna i södra Frankrike. i Costières de nîmes driver de ett familjevineri där de odlar sina druvor i samspel med naturen.

Denna låda innehåller tre olika ekologiska roséviner i tre skilda stilar, vilket gör att du kan variera eer mat och tillfälle eller varför inte bjuda in till en kul roséprovning med goda vänner.

Lådan innehåller: Två buteljer 2016 Fleur d’Eglantine Fleur d’Eglantine har fått sitt namn från den vackra vildrosen Eglantine som har samma vackra lätt rosa färg som vinet. Finstämd elegans är nyckelordet för denna pärla som är gjord på druvorna Grenache, Mourvèdre och Syrah.

Du hittar inslag av blommor, citrus och röda bär i doen, röda vinbär och jordgubbar i smaken och kommer att imponeras av den friska, fräscha och eleganta stilen. Passar perfekt som aperitif men även till grillade fiskrätter som tonfisk eller en fräsch kycklingsallad. vinet är även en utmärkt partner till smakrika asiatiska rätter.

Tre buteljer 2016 Les Galets Rosé Les Galets rosé är ett krafullt vin där huvuddruvan är Syrah vilket ger vinet dess fylliga kropp men det finns även Grenache och Mourvèdre. vinet har fått sitt namn från de stora stenar – galets – som ligger kring vinstockarna och skänker värme på nätterna.

Galets rosé passar perfekt till fördrinken med lite plock i form av hårdost, charkuterier eller nötter i olika former. Trevlig partner till maten och gärna tillsammans med grillad kyckling, laxspett eller fläskkött. Den kända vingurun Robert Parker ger konstant detta vin 89–90 poäng vilket är mycket ovanligt för en rosé. Kan sparas till 2018.

74

vin&bar, #3

2017

Mourgues du Grès hälsar alla läsare av Vin&Bar välkomna på besök.

E-posta chateau@mourguesdugres.com och boka besök.

En butelj 2015 Capitelles de Mourgues Rosé Hos Mourgues du Grès gör man även en mycket liten kvantitet av ett unikt rosévin som heter Capitelles des Mourgues. vinet är gjort på särskilt utvalda druvor från en specifik vingård, argence, med Mourvèdre från gamla vinstockar som dominerande druva, men det finns även med Syrah och Grenache. Det är varsamt macererat i tank för den röda färgen och karaktär, sedan lagrat i fyra månader på ekfat. vi hittar här ett krafullt rosévin i den högre skolan med fatkaraktär vilket är ovanligt. Det är fascinerande att hitta denna koncentration parat med en friskhet.

Perfekt till allt du lägger på grillen, njutbart till Comtéost före eller eer måltiden.

Läckert även Lådan heter Rosé Special. Du beställer som till thaiinspirevanligt från valfritt Systembolag eller via rade rätter. systembolaget.se.

Kan lagras i Artikelnumret är 75820. Pris 720 kronor/ två år. •

låda om sex flaskor.

De som hjälpt oss att nosa upp dessa trevliga viner är ett företag som heter Tryffelsvinet. Vill ni veta mer om dem, eller har ytterligare frågor om vinerna, rekommenderar vi ett besök på www.tryffelsvinet.se.

Smakrik Zinfandel till sommarens grillkvällar I hjärtat av Kalifornien ligger vinregionen Lodi där man finner Scotto Family Wines som med stor passion producerar vin till vinälskare runt om i hela världen. Nu erbjuder vi deras fina Zinfandel från gamla rankor till ett mycket bra pris.

Scotto Old Vine Zinfandel – kolli med sex buteljer

Familjen Scotto har sina rötter i italien, Salvatore Scotto kom till Kalifornien 1883 med en grundtanke – att hitta en plats vid havet för att börja tillverka vin. Salvatore var en sjöman, jordbrukare och vinmakare från ischia, en liten ö utanför neapels. Han lärde upp sin son, Dominic, som senare kom att öppna upp brooklyns första vinshop som existerar än idag. Scotto Old vine Zinfandel kommer från 50-åriga vinrankor, vissa belägna nere i dalen och andra på bergsluttningarna.

Druvorna från de olika vingårdslägena vinifieras separat, vinet från dalen lagras i ståltankar för att behålla den generösa fruktigheten medan vinet från bergssluttningarna vilar på fransk ek under 18 månader. Däreer blandas vinet och buteljeras.

Vårt erbjudande: sex flaskor Scotto Old Vine Zinfandel vinet har en mycket fruktig, nyanserad do med fatkaraktär, inslag av mörka bär, peppar och vanilj. Smaken är elegant fyllig med härlig struktur och en lång, fruktig eersmak som ramas in av de fina faten. Zinfandel är grillvinet nummer ett, så njut med fördel till grillat kött med kryddiga smaker och lite sting i sommar. Här får du en riktigt njutbar Zinfandel till bra pris! •

Scotto Old Vine Zinfandel – du beställer som vanligt från valfritt Systembolag eller via systembolaget.se.

Artikelnumret är 70275. Priset är 112 kr/ flaska och säljs i låda om sex flaskor. vin&bar, #3 2017

75

Ge bort något annat än en flaska vin nästa gång

jup Lång, d om … g in n s härlig lä

in, … öl, v bbel, , bu whisky heter, bar, ny at … resor, m

Ge bort ett helt år med Vin&Bar istället Det är så enkelt att köpa med sig en flaska vin eller litet bubbel till middagen, som present, ett tack för hjälpen. Det är så enkelt att den goda tanken bakom nästan inte märks …

Om du istället ger bort en prenumeration på Vin&Bar, så ger du bort ett helt år med ny

kunskap, inspiration och lust att upptäcka nya saker. Artiklar med djup i en snuttifierad vardag. Recept som lockar till samling i köket.

Resereportage utanför de vanliga vägarna.

Vin&Bar – för dig som vill ge något mer.

www.vinochbar.se 08-799 63 97

Vi öppnar dörren till den nya världen Utvecklingen i USA formar på många sätt det som sker i världen. På just ”vårt” område är det mycket tydligt – även i Sverige. Kanske framförallt i Sverige …

Smaken för zinfandel, explosionen av mikrobryggerier, ”small-batch”-distillerier är självklara exempel på trender som skapats och formats genom inflytande av det stora landet i väster.

Men amerikanskt vin är så mycket mer än Kalifornien och zinfandel – vad händer i Oregon, New Mexiko och Missouri?

Och bryggerierna i Portland, Washington skiljer sig väldigt mycket från dem i Portland, Maine.

En ”small-batch”-bourbon destillerad i Brooklyn är något helt annat en ”small-batch”-bourbon destillerad i Boulder.

I de kommande numren färdas vi till platser i USA och möter skapare av vin, öl och sprit som ännu inte riktigt nått oss än. Vi tar helt enkelt en titt på framtiden.

Och självklart blir det spännande beskrivningar av människor, miljöer och historia.

Vi inleder serien med att i det här numret bjuda på ett resereportage från USA … och hur ska det bäst genomföras om inte på en motorcykel?

I nästa nummer följer vi upp det med artiklar om hur amerikansk snabbmat blivit något för en gourmet … och berättar om vad man dricker till en riktig hamburgare … och så blir det en hel del annat; som om de äldsta och men numera minst kända vinodlingarna i USA. vin&bar, #3 2017

77

Lång dags färd mot Daytona Beach Urs sätter ner två glas på bordet, serverar vin och frågar på engelska med sin mycket starka, ibland närmast obegripliga schweizertyska brytning: ”Vill du ha lite ost?”

Jag ler och nickar.

Osten kommer på bordet. Vi skålar, Urs drar på sig glasögonen och vecklar ut en karta över Florida. ”This is my plan …”

Min gode vän Urs Pfister är en synnerligen ovanlig man. Sedan han 1989 lämnade sitt hemland Schweiz med en gedigen ostmästarutbildning i bagaget har han arbetat med ost i 34 länder, bland andra nordkorea, afghanistan, iran, bhutan och Grenada. För säkerhets skull har han också vunnit silvermedalj i ost-vM. Han är också stolt medlem av The Iron Butt Association, vilket kräver att man har kört motorcykel i 10 mil på 24 timmar eller mindre.

Under de senaste åren har han slagit sig till ro i Ft. Myers i sydvästra Florida och hans liv består huvudsakligen av tre saker.

Ost, motorcykelåkning och den Grenadafödda hustrun Cheryl.

Men Urs har tagit ledigt från delikatessbutiken och den ostavdelning han styr varsamt men diktatoriskt och Cheryl är bortrest. nu handlar det om att åka hoj. när jag periodvis vistas i mitt andra hemland brukar Urs och jag starta tidigt på morgnarna för att göra dagsutflykter genom lantbruksområden och citrusdistrikt, oa till gudsförgätna byar och småstäder där recessionen fått människor att spika plywoodskivor över fönstren och överge sina hus. Men också till områden där miljardärer fått för sig att uppföra områden avsedda enbart för ”rätt” typ av människor.

Men nu handlar det inte om en dagsutflykt. Jag har flugit över från Sverige enbart för att bocka av en punkt på min ”bucket list” – att få åka till bike Week i Daytona, en av de största motorcykelträffarna i världen.

Daytona bike Week, som i år hölls för 7:e gången, har en gedigen historia. alltihop började den 24 januari 1937 när den första motorcykeltävlingen under namnet Daytona 200 hölls strax söder om Daytona beach, och Ed Kretz från Kalifornien vann med en genomsnittshastighet på 118,03 km/h. Tävlingarna fortsatte fram till 1942 då de avbröts av ransoneringsskäl under kriget, men mc-folket fortsatte att åka till Daytona för att träffas.

78

vin&bar, #3

2017

Motorcykeltävlingarna återupptogs 1947 med rekordmånga deltagare och året eer invigdes en ny bana, ,5 kilometer lång.

190 hölls det sista loppet på banor nära stranden och den världsberömda tävlingen hittade ett nytt hem på Daytona international Speedway.

Men det är inte bara motorcykeltävlingar som körs på den enorma arenan och dess fyra kilometer ovala bana. Här går också Daytona 500 – ett 200 varv, 805 kilometer långt lopp för naSCar-bilar och ett av de mest publikdragande racerlopp som finns, inte minst på grund av de hårresande hastigheterna. redan 198 satte Bill Elliot i en Ford Thunderbird det än i dag gällande hastighetsrekordet med 338,54 km/h inför en hänförd publik. 28 år senare visade den då 59-årige Elliot än en gång var skåpet skulle stå när han på en träning kom in som tvåa eer sin son Chase, med en registrerad topphastighet på 318,08 km/h! vädret är perfekt, 22 grader och mulet. vi åker genom farm county, redneck county, horseshit county och inavel county.

Kommer in i De Soto county och den lilla staden med samma namn. Gud vet hur få invånare som överlever här, men egen sheriff har man. De Soto Motel består av små beigemålade stugor samlade kring något som ska likna en huvudbyggnad med reception. Sannolikt är affärsidén att hyra ut per timme till lantbruksarbetare och bönder som vill roa sig en stund med en flicka från trakten, kanske hon som serverar bacon, äggröra och kaffe i den lokala dinern. vi stannar och tankar i bartow. Det här är latino county, en del av Florida där utkomsten kommer från citrus- och grönsaksodlingar. Grabben på macken, José, öppnar dörren och förklarar vänligt att jag inte behöver betala i förskott utan kan tanka fullt och komma in sedan. Ovanligt. Jag kommer till kassan och sträcker fram kreditkortet. José ler:

”Ride … ride … ride … ride Daytona Demon, Daytona Demon Daytona Demon … wow” Några rader från Suzi Quatros ”Daytona Demon”-singel, 1973.

”Ska du inte köpa en kniv?” ”vad ska jag med den till?” ”En kniv är alltid bra att ha.” ”Sant. Men jag har redan en kniv.” ”ibland behöver man två.”

Jag funderar, tittar på de vackra springknivarna i glasmontern och väljer en. ”18 och 95 med moms”, säger José. ”Det stod ju 14,90”, säger jag. ”Det kan inte bli 18,95.” ”Du valde den vackraste, den kostar lite mer.”

Ganska precis sju timmar eer att vi lämnat Ft. Myers rullar vi in i Daytona. Under eermiddagen har vi mött små och stora klungor av motorcyklar som lämnar eer att ha varit med på invigningen under helgen.

Men nu, när vi kör in i stan, blir det som Urs sa. vibrationer.

Ljudkaskader från avgasrör som inte besväras av ljuddämpare. vi möter svärmar av Harleys. naturligtvis hälsar inte förarna på oss. På vägarna hälsar alla på alla men Harley-åkare skulle inte nedlåta sig att hälsa på någon som inte kör Harley.

Uppskattningar säger att 90 procent av dem som kommer till Daytona kör Harley Davidson. De sista tio procenten utgör en rejäl blandning – alltifrån Harley-utmanare som indian och victory till japanska racemaskiner från Honda, Suzuki, Yamaha och Kawasaki. aktiviteterna under Daytona bike Week sker huvudsakligen på fyra platser. Main Street i Daytona beach, den världsberömda racerbanan Daytona International Speedway, västerninspirerade Iron Horse Saloon och Harleybutiken Destination Daytona några mil utanför stan. Eersom det regnar, är trassligt och dyrt att parkera nere vid Main Street, lämnar vi hojarna vid hotellet och tar taxi istället. ”Jag heter rhino”, säger chauffören som plockar upp oss i en gammal van. ”Som djuret, du vet.”

Han berättar om tragiken kvällen innan, om hur han passerade olycksplatsen. Daytona, som under de senaste åren kunnat

skryta med att antalet olyckor under bike Week minskat rejält, fick nu en dålig prick i statistiken.

Två unga killar på racemaskiner jagade varandra mitt i gatan mellan filerna, vilket gick bra tills en kvinna med två barn i bilen skulle svänga vänster. Kollisionen blev så kraig att hojarna såg ut som hopknycklade ölburkar. De unga grabbarna dog omedelbart, kvinnan och hennes barn skadades svårt. rhino skakar på huvudet. ”Det blir fler. alla stora händelser i Daytona är alkoholrelaterade – motortävlingarna, S:t Patricks Day, Thanksgiving och nyår.

Folk krökar för mycket och kör fulla, det är helt galet. i det här countyt arresteras fler rattfyllerister än någon annanstans i Florida.”

Dessvärre får han rätt. redan nästa kväll är det dags igen. En full Harleyåkare tappar kontrollen, kör omkull och hans högra ben skärs av. rhino släpper av oss vid Main Street. regnet har minskat i styrka men att det fortfarande faller hindrar inte tusentals, tiotusentals åkare från att paradera på huvudgatan. bike Week handlar huvudsakligen om att titta och – synas.

Man tvistar fortfarande om besökarantalet är 100 000, 200 000 eller 500 000 och jag undrar i mitt stilla sinne hur det räknas ut.

Det enda jag vet är att hela arrangemanget kan sammanfattas enkelt: Galet.

Galet kul.

Längs Main Street trängs barerna med små butiker som säljer västar, ringar, piercingar, ryggmärken, t-shirts, pins, läderkläder, motorcykeltillbehör och hjälmar. att gå längs gatan är lika trångt som att köra på den. Här hörs dialekter från new York, Michigan, Kalifornien, South Carolina, Georgia, indiana och alaska. röster på tyska, finska, italienska, ryska, svenska, franska och en rad andra språk.

En del kommer hit på riktigt, på hoj. andra flyger till USa, hyr en motorcykel och en trailer, släpar hit den eer bil och kör här. Fast det räknas inte riktigt bland dem som gör det på riktigt.

Man kan köpa tygmärken som visar hur man har tagit sig hit och de har en strykande åtgång.

Klockan går och Main Street blir helt galen. Öl och sprit serveras i floder, barerna höjer musikvolymen och vid några av dem dansar go-go-tjejer i bikinis eller nätstrumpor på upphöjda små scener trots att det bara är några grader över noll. i kaoset råder ändå någon form av ordning. Daytonas trafikpoliser behärskar gatan med stenhård disciplin och varje bar med självaktning har gott om vakter. Under dygnen i Daytona beach ser jag faktiskt inte tillstymmelse till bråk eller slagsmål. nu spelar det alltså ingen roll om man är Harley-åkare från South Carolina, KTM-förare från Holland eller Honda-nörd från Sverige. vi är alla här för att vi är bikers.

Respect all – fear none.

Det syns för övrigt heller inga som man borde frukta. Lädervästarnas ryggmärken avslöjar att det här finns medlemmar från tusentals olika klubbar.

Men jag ser inte ett enda Hells angels-emblem.

De som har varit ute i tid har ha lyckan att få parkera hojen på Main Street, alla andra får betala tio dollar för att ställa den på någon av de många parkeringarna.

Men där blir man inte sedd.

Det blir man på Main Street. Cyklarna förevigas varje minut med mobilkameror och de som är mer ambitiösa har monterat småkameror på jackor eller hjälmar för att kunna filma varje minut.

Fördelningen av motorcykelmärken är som tidigare. att köra Harley här är lika unikt som att vara tatuerad eller piercad i Sverige. Därmed faller en aning av den mytomspunna charmen en aning – det är svårt att sticka ut bland några hundra tusen likadana. icke desto mindre finns det förstås fantastiska custombyggen som tilldrar sig blickarna. Samt en och annan Boss Hoss – håll-käen-hojen med v8 som kostar 700 000 kronor i Sverige.

Först framåt midnatt börjar allt lugna ner sig. Hojar startas och försvinner i natten. De som inte bokat i tid eller ha tur måste köra ända till Orlando för att övernatta. i morgon är en ny dag.

Utanför vårt hotell står Steve Thomson och Mike Massengill från north Carolina, röker och dricker öl. De presenterar sig stolt som rednecks, berättar att de sträckkört hit på tio timmar, att

de alltid åker till bike Week och för säkerhets skull – att de röstade på Donald Trump. ”Det har gått för långt”, säger Mike. ”Det här landet behöver någon som städar upp. vi vill ha ordning och reda igen.” nästa dag, eer frukost, ringer vi eer en taxi för att åka ut till Speedway international. Susan som hämtar oss, berättar att hon ska ta en genväg så att vi slipper köerna. Under den långa omvägen – som blir tio dollar dyrare än alla andra resor – hinner hon berätta om sin skilsmässa, sin dotter, hur hon fick en bank att sälja ett hus till henne för billigt och lite till. Hon säger att vi ska ha en bra dag.

Området utanför den legendariska racerbanan är gigantiskt men icke desto mindre fyllt till bristningsgränsen. Här har alla de stora motorcykeltillverkarna tält där de visar de senaste modellerna och vid hundratals bord säljs allt en motorcykelåkare kan behöva, till rabatterade priser.

Eer några timmar åker vi till Main Street igen. vädret är bättre än under gårdagen och gatan om än mer packad än tidigare. På baren Dirty Harrys vrålar en utropare att det snart ska bli wet t-shirttävling och eerlyser både deltagare och stadiga män som gillar att hälla kallt vatten över tjejerna. ”This is nothing for Obama-pussies, there is a new sheriff in town now!”

Publiken vrålar ut sin entusiasm och applåderar.

Det är uppenbarligen lättare att finna killar än tjejer och över en timme förflyter innan man kan låta fem, sex stackars frysande kvinnor slåss om en förstaplats i tävlingen. i de många små gatuköken är kommersen i full gång. Här serveras hot dogs, hamburgare, kycklingvingar, pommes frites och kalkonben. Man äter ståendes, sittandes på ett elskåp eller i en trappa någonstans. Det gäller att grunda för att kunna hälla ner mer bud, Miller, Coors eller Heineken. volymen är inte längre öronbedövande utan nu snarare tinnitusframkallande. Jag tar några hundra bilder till, köper en läderväst och några ringar innan det är dags att åka till hotellet för välbehövlig vila. På bänken utanför sitter redneckspojkarna

och berättar att de nästa dag ska ta en tripp tvärs över Florida till västkusten för att se hur det ser ut där. De vill bjuda på öl och chips och påpekar att Daytona kommer att vara ännu bättre nästa år när Trump har städat upp.

Detaljerna är mer oklara.

vi förstår ingenting. Ägaren försöker förgäves väcka åtminstone en av de tre för att få hjälp, utan resultat. Så småningom levererar han gigantiska portioner friterade räkor och friterat fläsk med sötsur sås och vi kan inte ens äta en tredjedel.

Följande morgon äter vi en snabb frukost, checkar ut och styr hojarna längs den gamla riksvägen US 1 mot Harley-komplexet Destination Daytona i Ormond beach. På vägen stannar vi förstås vid den ”världsberömda” Iron Horse Saloon. Exakt vad det är som gör detta High Chaparall i miniatyr världsberömt är oklart, men om ingen annan gör anspråk på omdömet så är det ju ledigt.

Den lilla cowboybyn är byggd i rustik westernstil. På scenen spelas hästjazz och tjejen som aldrig blev berömd sjunger sorgliga sånger om obesvarad kärlek. i de många små butikerna och stånden säljs allt det som säljs överallt annanstans under bike week, men en kvinna och hennes man slår prisrekord med sina honungsrostade cashewnötter – fem dollar för en liten strut. ”rena kapet”, säger hon och flinar.

Solen skiner men det är bara fyra grader varmt. Färden går vidare och föga anar vi att detta kommer att bli en av våra mest minnesvärda dagar.

Helt enligt den schweiztyska planen åker vi väg 40 West tills vi möter 314 a South och börjar åka på smala, slingrande och dåligt underhållna sträckor. Den halvtrasiga asfalten ringlar genom ett otroligt vackert lantbrukslandskap som påminner om svensk högsommar. Kraiga träd växer ihop och bildar ett tak över vägen. i nästa sekund öppnas allt och vi styr genom långa apelsinlundar där frukten hänger mogen att skördas. innan vi kör in i långsträckta, djupa skogspartier passerar vi ett vägmärke jag aldrig sett förr: varning för svartbjörn.

Det är inget skämt och vi sänker farten.

vi styr vidare mot bruce rossmeyer’s enorma Harley-komplex Destination Daytona. På mer än tiotusen kvadratmeter ligger en av de största Harley-butikerna i Florida på ett område som också rymmer hotell, ett flertal restauranger och en helt egen amfiteater där det arrangeras rockkonserter och andra uppträdanden.

Hit åker bikers den här veckan för att provköra nya modeller eller handla tillbehör i något av de hundratals stånden mellan byggnaderna. någon köper läderhandskar, en annan rullar in sin Harley för att få monterat Öhlins-stötdämpare hos den svenska firman.

Till sist känner vi att vi har fått en bike Week-dos som räcker.

Det värker i fötterna, det snurrar i huvudet och plötsligt känns tystnad som en obeskrivlig och svåråtkomlig lyx. vi stannar till vid en kinarestaurang som är ett hål i väggen, inte mer. På en soffa ligger ägarens son och sover. Ynglingen som tar emot vår beställning vidarebefordrar den till ägaren, sätter sig sedan vid ett bord och somnar. Eer en stund kommer en tredje kines in, slår sig ner i en fåtölj och – somnar.

Eermiddagssolen sjunker allt lägre och vi når staden Leesburg där vi enligt den ursiska planen ska övernatta på ett best Western-hotell. Men eersom vi är på road trip har han naturligtvis inte bokat rum.

Och det är fullt. vi åker vidare längs väg 27 söderut, kommer till Clermont och frågar på hotellen där.

Fullt. vid korsningen med interstate 4, några mil utanför Orlando, ligger motellen i klunga. när vi har fått nobben på fem av dem förstår vi. bike Week. Stor basketbollsturnering. Konferens. vi är torsk. vi borde stanna, få ett varmt rum, äta middag. Men vi måste köra så länge vi orkar. i Haines city och Dundee finns inga rum. Kylan håller oss koncentrerade, trafiken är gles och vi kan köra i otillåtna hastigheter för att komma snabbare söderut.

Trots att vi ligger i roteformation blir jag överraskad av Urs häiga inbromsning och får ligga i för att få stopp på triken.

Den svagt lysande skylten säger att vi har kommit till Green Gables Inn i Lake Wales. bokstavligt talat in the middle of nowhere.

Klockan är elva på kvällen och vi har kört i över sju timmar.

Kvinnan som låser upp dörren till den lilla receptionen tittar misstänksamt på oss men talar om att jodå, hon har två lediga rum. Jag undrar i mitt stilla sinne om de redan är upptagna av små gäster med sex eller åtta ben, men jag är för trött och frusen för att inte ta chansen. nittionio dollar plus tax, hit med kreditkorten. En timme senare sover jag som en stock i ett överhettat rum som är förvånansvärt rent, även om Urs nästa morgon hävdar att han hade kryp i badkaret.

Kvinnan som checkat in oss, Min, bjuder på en enkel frukost bestående av flingor, apelsinjuice och rostat bröd. Hon och hennes man raj lämnade England för 1 år sedan för att driva hotell i Florida och hon säger att det mesta är bra men att det finns engelska maträtter hon saknar (!).

Min berättar att de amerikanska gästerna först är skeptiska när de bromsar in vid motellet.

hundratals gröna militärfordon på rad i ett inhägnat område, men inte en soldat.

Solen gör sitt och plötsligt är det 20 grader varmt. Färden går genom nya apelsinodlingar och jag föreslår att vi ska palla en apelsin eller två. Urs skakar på huvudet: ”Zer americans are crazi. Zey shoot you in zer arse!”

En anledning så god som en annan att låta bli. i den gamla, vackra delen av Seebring sätter vi oss på ett kafé i solskenet och njuter av glass och kaffe medan Urs berättar galna historier från alla sina år i länder jag inte ens skulle våga besöka.

Däreer kör vi till den berömda racerbanan utanför staden för att ta några smygbilder genom staketet av de bilar som tränar inför morgondagens tävling. Men vi hinner knappt få upp kamerorna förrän en ”Security”-märkt bil med en äldre herre bakom ratten, bromsar in bredvid oss. ”Ledsen, guys, men här får ni inte vara. racerstallen blir sura om de förlorar pengar på er. Åk vidare.”

USa. En dollar är alltid en dollar.

”De ber att få se rummen innan de betalar och så stirrar de på oss och undrar om vi är muslimer. Jag berättar att vi är indier och när jag säger att jag är sikh och raj hindu så frågar de inte mer. Jag tror inte att de vet vad det betyder …” vi kör tillbaka några mil till Davenport för att Urs ska få ta en titt i sin favoritbutik Way Out West. bland sadlar, boots, hölster (men inga vapen), rutiga arbetsskjortor och jeans frågar jag ägaren om han lever på turister och får en huvudskakning till svar: ”Stamkunder, mest. Cowboys. Här i området ligger rancher lika stora som de i Texas, tro det eller ej. Kofösaren lever kvar, även i Florida.” vi fortsätter söderut i maklig takt och städerna avlöser varandra.

Winterhaven, Eagle Lake och bartow, där vi stannar vid flygplatsmuseet för att äta lunch. bilderna i byggnaden skvallrar om att det här varit en viktig bas under andra världskriget. nu ser jag

Under den sista timmens körning mot La belle och vidare mot Ft. Myers, ser jag ytterligare en varningsskylt jag inte är van vid: Övergångsställe för panter.

Dags att sänka farten igen. vi stannar på Wal-Mart i Labelle och köper vin för att fira på kvällen. Ost, det har han i kylskåpet, försäkrar Urs. En knapp timme senare parkerar vi utanför hans garage och tvättar hojarna rena från smuts, damm och insekter. Min trippmätare visar styvt 120 mil och bensinlampan lyser igen. Äventyret är över för den här gången.

En sak mindre på min bucket list.

Men vid närmare eertanke – jag tror att jag låter den stå kvar och kompletterar den med Sturgis, South Dakota … K ▶ TEXT OCH FOTO: DAG ÖHRLUND ◀

Posttidning A Returadress: PressData, Box 610, 832 23 Frösön

Noble Selected Aged Premium Dark Rum är en Caribbean blend som hämtar det bästa från den spanska (Trinidad) respektive brittiska stilen (Barbados och Jamaica), med såväl runda som mer komplexa inslag. Blenden av Trinidadrom består av såväl ung som fatlagrad rom (tre respektive fem år), och ger tillsammans en mjuk, mogen vaniljkaraktär med toner av aprikos och mandel.

Vi har även tillsatt rom från Barbados som lagrats i fem respektive åtta år, vilket bland annat ger toner av kakao och citrus.

Slutligen har vi toppat med lite ung ”pot still”-destillerad rom från Jamaica med mer estrar och mycket karaktär som ger den långa härliga tropiska eftersmaken.

Före buteljering har blenden fått vila på stålfat och mogna ytterligare. Slutresultatet är en fyllig, smakrik mörk rom med aromatisk fatkaraktär och härliga toner av arrak, vanilj och tropiska frukter.

Ett halvår efter lanseringen i Sverige, i februari 2015, erhöll Noble Selected guld i The Rum Masters i London, arrangerat av engelska tidskriften The Spirits Business.

Noble Selected Aged Premium Dark Rum är noga utvald och utvecklad av Faciles produktråd.

Artikelnummer 86235.

70 cl, 43 %, 349 kronor

Våra övriga produkter på Systembolaget:

Noble Selected Aged White Rum, artikelnummer 707, 37,5 %, 70 cl, 249 kronor Facile punsch, artikelnummer 637, 70 cl, 26 %, 249 kronor Trosa punsch, artikelnummer 552, 50 cl, 26 %, 199 kronor Ostindia 1733 arrak, artikelnummer 10156, 50 cl, 40 %, 259 kronor Seriously vodka, artikelnummer 80653, 70 cl, 40 %, 249 kronor Imagin gin, artikelnummer 86271, 70 cl, 40 %, 269 kronor

Horeca beställer hos Menigo (artikelnummer 722186), Vin & Spritlagret, Svensk Cater samt Mårdskog & Lindkvist.

www.facile.se

031-779 07 18

info@facile.se

Noble Selected Caribbean Rum För drinkinspiration med mera – besök vår Facebook-sida: www.facebook.com/NobleSelected

Att börja dricka i tidig ålder ökar risken för alkoholproblem.