Bengt O. Pettersson har koll på chipsen

BENGT O. PETTERSSON ÅLDER 54 år. BOR Stockholm. AGENTUR Choice. KUNDER I URVAL Arla, Göteborgs Kex, OLW, Gourmet, GB.

Han får snurr på chipsen

Från en hög med chips till en virvel med ingredienser och chips om vartannat. Arbetet med att skapa bilder som ligger i linje med snacksföretagets nya design kräver många moment – med allt från detaljbilder till extra kryddning i datorn.

Text Peter Wiklund foto casper hedberg & Bengt O. Pettersson

Chipspåsen på bänken är noggrant uppklippt längs ovankanten. Intill ligger chipsen löst i en hög under stark belysning. Fotografen Bengt O. Pettersson granskar varje friterat potatisflarn för att hitta ett bra urval med snygga och sinsemellan olika exemplar. Påsen är bara en dummy, och chipsen är hämtade från en tidig produktion av OL W:s nya linschips i smaken sourcream & onion. Uppdraget denna dag är att ta bilder av ett antal chips och ett par av ingredienserna, för att sedan bygga upp en bild till den kommande förpackningen.

Bilden kommer att bli en av totalt närmare fyrtio som han har tagit till olika förpackningar åt snacksföretaget. I första hand olika chipsvarianter, men det har även blivit bilder till bland annat deras nötpåsar. – Det här ingår i en större designförändring som tagits fram av designbyrån Identity Works. Tidigare har det nästan bara varit en hög med chips på påsarna, vilket är betydligt enklare att göra rent tekniskt, än de här nya som ska ge en känsla av att delarna virvlar runt i luften, säger Bengt O. Pettersson.

Designbyrån Identity Works är alltså hans uppdragsgivare. Inför fotograferingen förser de honom med en brief och en mer eller mindre ruff skiss som utgångspunkt. – Det här går förstås inte att göra i en enda tagning, utan varje del måste fotograferas för sig. Sedan får jag bygga upp bilden steg för steg.

Efter ungefär två arbetsdagar har han en bild som han kan visa upp för kunden, varav en ansenlig del av arbetstiden således har tillbringats vid datorn. – Till en början var en representant från OL W med vid fotograferingen, men det är rätt meningslöst när jag ska skapa en bild av det här slaget. Att se hur jag tar bilder av ett chips i taget, i olika vinklar, säger inget om hur bilden kan bli i slutändan. Det bygger mycket på den visualisering som jag har gjort, och som jag till stor del bara har i huvudet.

Först ut framför kameran blir de utvalda chipsen. Bengt O. Pettersson fäster försiktigt ett av dem i en tunn metallklämma, som håller fast det i luften mellan de tre blixtarna – en från vardera sidan och en bakifrån som slås genom ett stort ark diffusionsplast. Han fyrar av en exponering och sätter sig på pallen intill datorn för att bedöma resultatet.

Varje utvalt chips fästs i en tunn metallklämma och fotograferas ur olika vinklar.

– Jag vill inte att det ska bli alldeles kritvitt här, för då kan konturerna lätt bli påverkade av överstrålning, säger han och pekar på bakgrunden.

Han går fram till blixtarna, positionerar om dem en aning och justerar ljusmängden på den bakre för att i stället få en ljusgrå fond. – Många gånger kan det vara frågan om att ändra små nyanser, och därför är det viktigt för mig att ha blixtar som jag kan ställa om i tiondels steg.

Nu följer en stunds vridande av såväl chips som blixtar innan han känner sig nöjd. – Något som är oerhört viktigt i en sådan här bild är att ljuset är konsekvent, alltså att de olika delarna är belysta från samma håll i slutbilden. Till de här förpackningarna har jag som regel en rätt tydlig belysning från vänster. Men alla chips kanske inte passar att plåtas från det hållet, utan kan behöva vändas i efterhand – och då gäller det att jag har anpassat ljuset för det vid tagningen.

När han vridit och testexponerat klart sätter han handen framför objektivet och exponerar en svart ruta i bildflödet. På det sättet får han en tydlig startpunkt för den svit av bilder som han ska använda, där han först ställer skärpan allra längst bak på chipset, tar en bild, och sedan i små steg vrider skärpan framåt och tar fler bilder. Alla bilder med skärpa på någon del av chipset stackar han sedan, när fotograferingen är klar, för att få fram maximal skärpa. Stackningen gör också att han får bilder med extra hög upplösning, så att objekten tål att vridas och omformas i omgångar.

Den här gången räcker det med sex bilder för att täcka hela chipset i djupled, andra gånger kan det vara dussintals bilder som stackas. Han har testat att använda programmet Helicon Focus för att genomföra stackningen, men blev inte riktigt nöjd. – Jag tyckte att den ibland plockade fel delar av filerna. Det blev helt enkelt inte tillräckligt bra, så jag gör stackningarna själv i Photoshop. Det brukar inte ta mer än omkring en kvart per bild. E fter att ha fotograferat chipsen, lökbitarna och persiljan lägger han en glasskiva över två bockar. Det är dags för gräddfilen, som först vispas en aning för att bli jämn och rinna lite lättare, och som sedan sakta hälls ut i en lite svängig sträng på glasskivan. De första strängarna blir inte som

»Många gånger kan det vara frågan om att ändra små nyanser, och därför är det viktigt för mig att ha blixtar som jag kan ställa om i tiondels steg.«

Virveln av gräddfil skapas manuellt och förbättras i datorn.

han tänkt sig, men till slut får han till en som är användbar. Han bättrar på »svängigheten« genom att försiktigt dra lite med en pensel i olika delar av strängen.

När alla delar har fångats på bild tar efterarbetet vid. Han arbetar i ett dokument som visar hur förpackningen ska bli i slutändan, det vill säga med de texter och rutor som designbyrån har lagt in. – Fast innan jag sätter mig vid datorn ritar jag först en skiss på ett papper för att ha ett stöd när jag börjar plocka in de olika beståndsdelarna i virveln. Därefter gör jag den ljusa bakgrunden för virveln och lägger delarna som en ram runt den slutliga bildytan. Det blir som en palett som jag kan plocka från.

En färdig virvel brukar innehålla mellan åtta och tio chips, plus en massa ingrediensdelar, men han lägger först upp ännu fler varianter och plockar bort de som är ointressanta efter hand. Det gör att han får väldigt stora bildfiler att arbeta med, så stora att Photoshops vanliga psd-format inte räcker till eftersom det bara kan hantera bilder som är upp till 2 GB . I de här montagen rör det sig inledningsvis ofta om minst det dubbla. Lösningen blir

att använda psb-formatet, och att vara beredd på att vänta medan datorn arbetar för att spara eller öppna filerna. – Datorns kapacitet utmanas rätt ofta. Jag ser till att ha 100 GB ledigt för virtuellt minne, men det tar slut jättefort.

Han lägger en ingrediens i taget på sin ungefärliga plats i bilden, med start nedifrån. I ett senare skede får han förstås placera om lagren, så att delarna hamnar på rätt position i relation till de andra. – Efter att ha gjort ett antal chipspåsebilder så har jag rätt gott om färdigplåtade chips som jag skulle kunna plocka in. Men jag försöker hålla hårt på att varje exemplar ska vara unikt, och inte finnas med på någon annan påse. Fast visst, det är nog överkurs, jag tror inte att någon skulle vare sig märka det eller bry sig.

Den stora delen av arbetet kommer nu, nämligen att flytta runt lagren, anpassa varje del, lägga på skuggor och eventuellt ta någon kompletterande bild. – Jag brukar se till att ha kvar uppställningen i studion så att det går rätt snabbt att ta ytterligare någon bild om jag märker att det är en viss vinkel eller ljussättning som saknas.

Många små detaljer ska retuscheras, plockas bort eller läggas till.

En sak som han nästan alltid behöver komplettera med är kryddprickar på chipsen. – Det går inte att undvika att det trillar bort en del kryddor när jag hanterar chipsen under plåtningen. Därför har jag nu gjort ett kartotek med ett antal olika kryddor, med många autentiska prickar som jag kan placera in där det behövs. När strängen är klar blir den centrum för rörelsen i bilden. BENGT O. PETTERSSON

Bilden byggs upp på en mall med förpackningens olika grafiska delar.

»Just smält ost är nog allra svårast att få till – det är väldigt lätt att det ser ut som något helt annat.«

Vissa förpackningsbilder är mer utmanande än andra. En annan variant av linschips är kryddad med bland annat ramslök, vilken har en relativt kort säsong. När bilderna till den förpackningen skulle tas var det inte säsong, utan Bengt O. Pettersson fick utgå från en bildbyråbild som köptes in för ändamålet. – Men det var ett helt rakt blad, och i bilden skulle det i stället vara en tydlig del av virveln. För att vrida det i olika vinklar använde jag det vanliga »Omforma fritt«-verktyget i Photoshop. Det kan till och med göra så att en del av bladet ser ut att vändas, vilket jag hade nytta av här. Det ska kunna gå även med »Tänjning av marionett«, men då är det lätt att strukturen i materialet sticker i väg och blir helt konstig.

En annan utmaning är när det ska vara med mer eller mindre lättflytande ingredienser som limejuice, balsamico eller smält ost. – Just smält ost är nog allra svårast att få till – det är väldigt lätt att det ser ut som något helt annat, kanske smält snor …

Även ostpulvervirveln till påsen med bönbågar krävde en extra insats. Där valde han till slut att skapa ostpulverkorn i 3D-programmet Blender, och sedan göra en animering där en mängd sådana korn rör sig kontinuerligt i en virvel. Då kunde han plocka ut stillbilder ur flödet som placerades in i montaget. B engt O. Pettersson har arbetat som fotograf sedan mitten av 80-talet, med studio ett stenkast från Mosebacke torg i Stockholm i snart 20 år. Han beskriver sig själv som stillebenfotograf, med huvudinriktning på »sådant som går att äta«. Många av hans bilder görs för livsmedelsförpackningar, allt från räkosttuber till flingpaket. – Jag gillar att arbeta i nära samarbete med till exempel en produktdesigner. Min arbetsmetod, där jag själv gör alla moment till slutlig bild, skapar möjlighet att snabbt testa olika idéer och önskemål utan missförstånd. Jag kan till exempel anpassa bilden utifrån något nytt element på förpackningen. För närvarande är det oftast en markering om »ingen palmolja« som tillkommer titt som tätt på förpackningarna.