När allt går åt helvete /Anna Hult

ANNA HULT ÅLDER 53 år. BOR Göteborg. HEMSIDA annahult.se. INSTAGRAM @fotoannahult

»Jag ville skapa en så tråkig stämning som möjligt, så att barnen skulle börja gråta.«

Anna Hult om en barnfotografering som hon länge ångrade.

Text Oskar Hamm arkrantz Foto Anna Hult

Anna Hult hade kommit i gång helt okej med karriären, hon hade egen studio och jobben kom in med jämna mellanrum. Men när Shout reklambyrå hemma i Göteborg frågade om hon ville plåta kampanjbilder för Liseberg var det ändå en möjlighet till ett litet karriärlyft. Liseberg tillhör ju tungviktarna i Göteborg, och ett bra utfört jobb skulle kunna leda till mer. – Det här var 2002, och jag tyckte att det var en bra kund och en bra väg in.

Briefen från reklambyrån var att Anna skulle fotografera ledsna barn eftersom copyn handlade om att »var inte ledsna, vi öppnar på fredag igen«. Det här var alltså i början av säsongen, när nöjesparken inte håller öppet alla dagar. – Jag hade plåtat ganska mycket barn, så det kändes kul. Men det var det där med att de skulle vara ledsna, att de helst skulle gråta. Jag tackade i alla fall ja till uppdraget och började fundera på vilka barn som skulle kunna passa.

I uppdraget ingick nämligen att Anna själv skulle scouta barnmodellerna, så hon började fundera på vilka av sonen Williams förskolekompisar som var »minst glada« och skulle kunna funka. Hon kontaktade barnens mammor som tyckte det lät hur kul som helst och absolut ville att just deras barn skulle vara med, även om Anna var tydlig med att de skulle se ledsna ut och att det nog kunde bli en ganska jobbig fotografering.

Valet föll på några syskonpar, varav en liten bebis, Annas son William, då fem år, och hans jämnåriga kompis. – Sedan började jag fundera på hur jag skulle få barnen att se ledsna ut. Jag bestämde mig för att skapa en så tråkig stämning som möjligt i studion. Sent på eftermiddagen, när barn ofta är som grinigast. Ingen glad musik, absolut ingen saft och bullar eller något som helst roligt eller mysigt. Jag skulle vara en svår jävla fotograf-bitch, helt enkelt.

Alla barnen visste vad det handlade om, att se ledsna ut, så de var lite på sin vakt, medan mammorna var överentusiastiskt peppande. – Jag gick över gränsen ganska tidigt och började reta barnen och säga elaka saker för att få fram reaktioner. När en av mammorna sa att han såg ut som apan Kerchak i Tarzan-filmen blev sonen inte ledsen, utan arg och sur. Inte undra på.

Ett annat barn trillade och slog sig och började såklart gråta. Barnets mamma försökte inte ens trösta utan tyckte det var toppen med tårarna, så hon lyfte fram det stackars gråtande barnet framför kameran. Det var ju tårar och ledsamhet Anna ville ha, och nu fick hon det serverat. – På ett sätt var det en lyckad plåtning, jag fick fram tårar. Men det var så hemskt, allt kändes helt fel. Det var verkligen inte så jag ville behandla barn. Jag kan skratta åt hela den absurda situationen i dag, men ett bra tag efter plåtningen mådde jag jättedåligt över vad jag hade gjort.

Kampanjen användes bland annat på stortavlor och vid spårvagnshållplatser runt om i Göteborg, och i dagstidningsannonser. – Kunden verkade nöjd, men jag fick aldrig några jobb för Liseberg igen ...

Drygt tio år senare följde Liseberg och en annan reklambyrå upp kampanjen, genom att på nytt fotografera gråtande barn. Den här gången med copyn »Vissa barn tvingas åka till Kreta i sommar«.

Den kampanjen blev rejält kritiserad, vilket inte Annas blev. Bland annat handlade kritiken om att kampanjen var kränkande mot barn och föräldrar som inte har råd att åka utomlands, och att annonserna anspelade på känslor som olycka och lidande. – »Min« kampanj slapp all sådan kritik, vad jag vet. Det kan både bero på att copyn var annorlunda, och att barnen i mina bilder faktiskt såg lite gulligt ledsna och arga ut.

Anna Hult fotograferar sällan barn nuförtiden. Det händer dock för KappAhl, men då med helt andra förutsättningar. – I dag jobbar jag precis tvärtom. Jag försöker skapa en bra och trygg stämning, där barnen får vara just så fulla av liv och fint blyga som de är av naturen.