Vilda blommor vid vattnet by Maria Söderberg

Vilda blommor vid vattnet MARIA SÃ&#x2013;DERBERG

MID SOM

MAR

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Fjällsippa, Dryas octopetala, på sluttningen ovanför Mierkenes. Lapplands landskapsblomma.

Njut av mångfalden! Magasin Silvervägen har i mer än

tio års tid arrangerat botaniska vandringar i Arjeplogs kommun. De har ägt rum i Märkforsen, Laisdalen, längs Skellefteälven och Hornavans strand, men även i Arvidsjaur och Älvsbyn. Vandringarna har genomförts med guider från Föreningen Pite lappmarks flora. Idén med de botaniska vandringarna och denna lilla skrift är att inspirera och glädja sig åt vad naturen kan erbjuda. Om man vill bevara den unika biologiska mångfalden MID i växtriket måste ju ett första steg vara att känna till vad SOM MAR som faktiskt finns. Ut och se!

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Vilda blommor vid vattnet MARIA SÃ&#x2013;DERBERG

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Skärimjåhkå, nära Silvervägen och gränsen mot Norge. VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Vilda blommor vid vattnet Upptäckter & inspiration i Arjeplogsfjällen MARIA SÖDERBERG

MID SOM

MAR

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Kung Karls spira, Pedicularis sceptrum-carolinum, är Västerbottens landskapsblomma. I fjällen blommar den i början av augusti längs Nasaleden vid Stuorsavvun, en del av Ruonekjåhkå. Växten är uppkallad till minne av Karl XII.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Innehåll Blåklocka vid Silbbajåhkå 6 Den prydliga fjällsippan 10 Tussilago vid Sálajiegŋa 14 Den alpina fjälltraven 20 Vattenklöverns fransiga insida 22 Den giftiga stormhatten 24 Långbent som en näckros 26 Ängsull i kläder och fågelbo 30 Tibast blommar tidigt 32 Vem har sett jämtlandsmaskrosen? 38 Vita hönsbär 50 Norna, en hotad orkidé 52 Flugfällan guckusko 54 Nära isen, högst upp – isranunkel 56 Strandranunkel i ebb och flod 60 Kabbleka, ännu en ranunkel 62 Källor och litteraturtips 71 Njut av mångfalden! 72

Ett urval växtbilder sid 40–47. Stavning av namn följer i huvudsak Lantmäteriet 2018. Fakta har inhämtats från Naturhistoriska riksmuseets, Den virtuella floran, linnaeus.nrm.se/flora, och ArtDatabanken, www.artdatabanken.se. ArtDatabanken är en del av SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, och bedrivs vid fakulteten för naturresurser och jordbruksvetenskap i Uppsala. Faktagranskning har gjorts av Mats G. Nettelbladt.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Rundsileshår, Drosera rotundifolia, är en liten växt som trivs nära vattendrag eller myrmarker. Höjden kan vara ca 3-5 cm. Den här växer vid Välbma, Uddjaure. Förr användes den för att göra tätmjölk (långfil). Vätskan från blommans körtelhår kunde används för att ta bort vårtor och liktornar.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Fjällgröna, Diapensia lapponica. Jurunvárátj. Benämndes tidigare även som polört. ”Polörten tillhör kalfjället och följer detta från nordligaste Lappland ned i Härjedalen. På ställen, där den skarpa vinden driver undan snön om vintern och den nakna, steniga marken genom frosten utsättes för ständiga, omlagringar, frestar den sin tillvaro. Dess yttre bär också tydliga spår av villkorens knapphet.” Ur Flora lapponica av Göran Wahlenberg (1812).

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Liten blåklocka, Campanula rotundifolia. Silbojokk, platsen där en smälthytta till Nasa silvergruva fanns åren 1635–1659 och där en egen församling i Svenska kyrkan bildades vid samma tid. Kyrkan fanns på plats fram till 1775.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Blåklocka vid Silbbajåhkå Sötvatten är en gåva. Blåklockan ringer. Där den två kilometer långa bäcken Silbbajåhkå rinner ut i Sädvvájávrre är det strömt. Dånet härskar. På en klipphylla sträcker sig blåklockan uppåt, trots kraftig vind. Den smala stammen håller emot. Liten blåklocka, Campanula rotundifolia, är dess botaniska namn och en av de sista färgklickarna som lämnar när hösten gör sig påmind. Hur klarar den det arktiska klimatet med korta somrar? Självklart spelar ljuset en stor roll. Sommarhalvårets ljusstinna dygn är som ett växthus i sig. Det är en hisnande tanke att dessa växter funnits på plats i hundratals år, ja, förmodligen tusentals år. Blommornas färgprakt är en länk mellan det förflutna och nutid. Men allt är inte givet. Världsnaturfonden beskriver hur mer än femtio procent av världens våtmarker har försvunnit det senaste seklet. Sötvattenspopulationen av djur och växter har minskat med femtio procent mellan åren 1970 och 2000 och mängder av arter har utrotats. Blommorna i fjällvärlden skulle aldrig skulle bjuda oss på sin prakt om vattendragen eller luften var förorenad. Åtminstone skulle de vara betydligt färre. Norra Sverige och inte minst fjällområdet har en ofattbar rikedom med sitt sötvatten. Endast 2,5 procent av allt vatten på jorden är just sötvatten och endast en procent av det är tillgängligt för oss människor. Ett flertal av jordens största floder har till och med förlorat kontakten med haven bland annat på grund av konstbevattning och dammbyggnader, enligt Världsnaturfonden. Blåklockan ringer. Vilka lyssnar? För att kunna lyssna måste man ju också veta att den finns. h

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Sädvvájávrre / Sädvajaure ligger i Arjeplog kommun och ingår i Skellefteälvens huvudavrinningsområde. Sjön är 120 meter djup och har en yta på 40 kvadratkilometer och befinner sig 466,6 meter över havet. På den västra sidan Ruonekgårttje.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Fjällsippa, Dryas octopetala, på sluttningen av Skärrim. Högsta punkt är 1 245 m ö.h. Första fynduppgift av fjällsippa publicerades av Carl von Linné i Flora Lapponica 1737: ”Den ständigt grönskande vackra växten är den täckaste av fjällväxterna med sina snövita blommor”.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Den prydliga fjällsippan Fjällsippa är Lapplands landskapsblomma. Dess blad utgjorde ett genombrott i forskningen om inlandsisen i norra Europa. “Jag har kallat denna växt Dryas efter dryaderna, de i ekar boende gudomligheterna, emedan bladen förete en viss likhet med eklöf ”. Så valde Carl von Linné att benämna fjällsippa, Dryas octopetala. Knappt tio centimeter ovanför marken bländar den med sina vita blad och klargula pistiller och ståndare. När man ser en fjällsippa kan man nästan vara säker på att det finns en del annat spännande i floraväg intill. Blomman har gett namn åt dryashed, en vegetationstyp som alltid är kalkrik. Vilda blommor och kalk gillar ofta varandra. Fjällsippa är en rosväxt. I Sverige finns 22 släkten och andra rosväxter är daggkåpa, humleblomster och kråkklöver. Som vilt växande rosväxt har fjällsippa haft en särställning och valet av landskapsblomma för landets största landskap kan säkert kopplas till en spännande historia. Fjällsippans blad har bidragit till ett genombrott i forskningen om inlandsisen. Bakgrunden var flera fynd som gjordes av en ung student i Skåne, Alfred Gabriel Nathorst. Med tiden blev han både geolog och botaniker. Förutom dessa hittade han också rester av dvärgbjörk och polarvide. Fjällsippa var därmed, kan vi anta, en av de första växterna som kom in i Sverige efter istiden. Inlandsisen smälte av söderifrån och öppnade ett tundralandskap där den växte. Fynden analyserades. Nathorst hittade rester av flera arktiska växter i södra Sverige och detta blev avgörande för att förstå något som forskarna länge misstänkt; att norra Europa var istäckt för elvatusen år sedan. h

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Fjällsippa, Dryas octopetala, på toppen av Stiehpaltjåhkkå vid Polcirkeln. I bakgunden sjöarna Árraluokta och Vuoggatjålmjávrre. Kalkrik berggrund ger upphov till en artrik flora kring Sädvvájávrre och frodiga ängsbjörkskogarna bidrar.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Hästhov eller tussilago, Tussilago farfara, vid glaciärisens kant. Blomknopparna anläggs redan under hösten och kan därför slå ut så fort snön smälter undan.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Tussilago vid Sálajiegŋa Men vad finns där vid glaciärens kant? Tussilago? Sálajiegŋa i nordvästra hörnet av Arjeplogs kommun är en del av Laponias världsarv. Det betyder att området är viktigt för hela världen att vårda och skydda. Här finns spår av jordens tidiga historia, men också av människans. Medicinaren och botanisten Göran Wahlenbergs spår är dock för länge sedan upplösta. För mer än tvåhundra år sedan, 1807, besökte han Sálajiegŋa. Han var utsänd av Kungliga vetenskapsakademien och blev den första att skriftligt rapportera om glaciären. Precis som idag ”knakar och brakar” isen och gyttjan kan ”qvarhåila alla som nalkas”. Han beskriver ett ”fasligt skådespel” med en isvägg som då och då brister, isstycken som stöter mot varandra i mörkret och ”vattnet sorlar i afgrunden”. Under vandringen till Sálajiegŋa antecknar han många växter och det förhållande de har till landskapet. Med tiden ska rent av ett helt växtsläkte bli uppkallad efter honom, Wahlenbergia, klocksläktet. Men hästhov, Tussilago farfara? Ja, han noterar den, men inte i närheten av den dåvarande iskanten som då sträckte sig långt längre bort jämfört med idag. Har den helt enkelt börjat trivas på högre höjd? Hästhov är en av landets första vårblommor som kan ses redan i februari i södra Sverige, men som dyker upp långt senare på sommaren i fjällen. Efter blomningen bildas stora blad. De är skaftade och först filthåriga, men blir senare kala på ovansidan. Hästhov är en livskraftig växt och varken fridlyst eller hotad. Medicinskt har den ansetts fungera mot hosta och bladen har kunnat användas för att lägga om sår. Att den är en av de mer äventyrliga, och få, växterna som trivs vid glaciärkanten vet vi nu också. h

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Utblommade hästhov / tussilago vid Sálajiegŋa. Bladen till hästhov såldes förr på apotek och användes mot hosta. Enligt Carl von Linné användes bladen även till tobak, en metod mot hosta och astma som hade omtalats redan av romaren Plinius för närmare tvåtusen år sedan. Färska späda blad har ätits i soppa och som sallad och mosade blad, rika på skyddande slemämnen. De påstås även ha lagts på infekterade sår. Grässtråna på bilden är fjällhavre, Trisetum spicatum. Bild från den 11 augusti 2016. Den tidigaste nedteckningen om Sálajiegŋa från 1807: ”Till mils längd ända bortom fjället Lahba, visar den en öfverhängande isvägg af vid pass 200 lots höjd, med nedsmutsade ishvalf, som tyckas vara öppningar till sjelfva afgrunden, och denna isvägg består af förfärliga ispyramider och kolonner, som stundligen kullstjelpas med ansenligt buller *). Utomdess knakar och brakar hela glacieren genom sin rörelse ocii isstyckenas stötande mot hvarandra; och det mörka vattnet sorlar i afgrunden. Ingen lefvande varelse vågar närma sig till en sådan brädd, och de stygga morrainerna, som ligga likt mångdubbla retrancliementer för en fästning, förhindra tillräckligt allt sådant, och hota att i sin gyttja qvarhåila alla som nalkas. Man är nödgad att på afstånd betrakta detta fasliga skådespel. All beskrifning och ritning deraf kan endast föreställa det ofullkomligt.”

Ur Berättelse om mätningar och observationer för att bestämma lappska fjällens höjd och temperatur vid 67 graders polhöjd: Med karta och tre utsigter av Göran Wahlenberg.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Glaciären är störst av Sulitelmas glaciärer och ligger på gränsen mellan Norge och Sverige. Sálajiegŋa är den största glaciären som dränerar i Sverige. Den täcker drygt 29 km2, varav 24 utgörs av den del av glaciären som rinner in i Sverige och 9,4 km2 av denna ligger inom svenskt område. Av Sveriges alla glaciärer är Sálajiegŋa tidigast avbildad. Dess vatten rinner framför allt ned i Piteälven, i mindre omfattning till Skellefteälvens vattensystem.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Fjälltrav, Arabis alpina, växer på fuktiga ställen, vid bäckar, snölegor och på klippor, men förekommer också i skogslandet nedanför fjällen.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Den alpina fjälltraven Linné döpte fjälltrav med tanke på Arabien. Var det vidderna han anspelade på? Glaciären Sálajiegŋa kalvar allt mer. Den is som faller ned i den så kallade Issjön, mitt på gränsen mellan Norge och Sverige, är ungefär tvåtusen år gammal. Det är möjligt att den är både äldre och yngre. Forskarna vet ännu inte hur gammal den äldsta isen i Sverige är. På det djupaste ställena når isen flera hundra meter ned. Med det allt varmare klimatet smälter inte bara isarna i en allt snabbare takt. Fjällterrängen kommer sannolikt även att få en ”förbuskning”. Dvärgbjörk, lingon, kråkris och gräs gynnas av klimatförändringen medan typiska fjällväxter som fjällglim och isranunkel, mossor och lavar missgynnas, säger Naturvårdsverket. Fjälltrav, Arabis alpina, är en av få blommor som växer i den karga terrängen vid glaciäriskanten; en enda stor till synes oändlig stenöken i blickfånget söderut och i sydost. Det är lera, berg i dagen och rundade stenar som tidigare färdats inuti isen. Det latinska namnet som Linné gav fjälltrav anspelar intressant nog på ökensand i Arabien, eftersom den påminde om fjällterrängen. Eller påminde fjälltrav honom om en arabisk växt? Uppgifter går isär. Artnamnet är dock ännu ett tecken på hur internationell utblicken var när växterna skulle inordnas i system. I grunden fanns latin, vetenskapens internationella skriftspråk och som var lingua franca i stora delar av Europa. Därmed kan också botaniskt intresserade snabbt orientera i utländska floror om vilken art man ser framför sig. Fjälltrav blommar i juli-augusti och är rätt så vanlig i fjälltrakterna, från Dalarna till Torne Lappmark, men sällan i skogsområden eller vid kusten. Den växer gärna där det är kalkhaltig mark, till exempel längs vattendrag, och på grusig eller stenig mark. h

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Vanlig รถver hela Sverige: Vattenklรถver, Menyanthes trifoliata.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Vattenklöverns fransiga insida Ofta vid stränder, bäckar och myrmark – den sommartidiga vattenklövern. Vill man närstudera och njuta av en blomma ska man komma inpå en vattenklöver! Hur lätt är den inte att missa? Det gäller att kika vid vattendragen om du vandrar. Vid bilresa sommartid längs Silvervägen kan man spana ut över vattenklöverlandet när man till exempel snuddar Basseviken vid Ajsjávrre innan man svänger till Laisdalen. Vattenklöver, Menyanthes trifoliata, är en kal vatten- eller sumpväxt som är lätt att känna igen på sina klöverlika blad och vitrosa blomklasar. Ståndarknapparna är mörkbruna. Blommorna är liksom långhåriga på insidan. Renen söker tidigt efter vattenklöver. Den räknas till en av de viktigaste renbetesväxterna med tanke på högt näringsvärde. Under barmarksperioden betas bladen och under vår och höst är rötterna begärliga. I Arjeplog förväxlas den ibland med älggräs, troligen för att även älg även är förtjust i vattenklöver. Bladen såldes förr på apoteket som Trifolium aquaticum och användes bland annat mot gikt, skörbjugg, mask och frossa. I Västergötland använde man ibland vattenklöver istället för humle när man bryggde öl. Torkad och malen rot har använts till nödbröd. På www.linnaeus.uu.se, Uppsala universitet, beskrivs hur man bedrivit farmakologiska och kemiska studier på vattenklöver: ”En dekokt av växten har visat sig dämpa inflammation och ha skyddande effekt vid njurskada”. Samtidigt menar man att det fordras fler studier innan man kan rekommendera den. ”Njurinflammation är en alltför allvarlig sjukdom för egenvård varför dekokten inte skulle kunna registreras som naturläkemedel”. h

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Nordisk stormhatt har speciella egenskaper. Den är giftig, men det är det inte själva blomman som är så giftig, utan dess frön och rötter.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Den giftiga stormhatten Det är knappast möjligt missa stormhatt om du besökt fjällvärlden. Men visste du att den är så giftig? I folkmun kallas ibland stormhatt för ulvatand som enligt myter sägs vara ingrediens i ”häxsalva”. Denna salva har även namnet ”flygsalva”, vilket är ett drogmedel som kan kopplas till berättelser om färder på kvastar till Blåkulla och andra platser som förekommer i både bekännelser och vittnesmål från häxprocesser. Häxsalvan skulle ha bestått av droger ur bland annat stormhatt som tros ha gett både flyghallucinationer och sexuella drömmar. Fakta, nej, knappast... men någon uns av sanning ligger förmodligen i idén om växtens kraft; den blålila vackra nordisk stormhatt har använts inom medicinen. Redan på 1700-talet i Europa och under första världskriget användes roten som smärtstillande medel på västfronten. Dekokt av roten på växten användes förr mot ohyra, bland annat i Sverige mot vägglöss. I Alaska, östra Sibirien och Kamtjatka har man använt sig av pilgift med extrakt av just stormhatt. Det omtalas även att stormhattens rot ska ha funnits med som pilgift i den grekiska mytologin. Namnet har definitivt med myterna att göra. Nordisk stormhatt finns i flera varianter, men det gemensamma artnamnet är lycoctonum, vilket kommer från grekiskans lykos (varg) och ktonos (mord). Enligt myten är det fallande fradga från helveteshunden Cerberus på berget Akonitos som gjorde att stormhatt fick näring och växte. I släktnamnet Aconitum härleds första delen från grekiska ákos som betyder giftigt läkemedel. Giftinformationscentralen varnar för att växten är ”mycket giftig”. Speciellt frön och rot innehåller bland annat akonitin – ett färglöst, kristallint ämne. Det är särskilt koncentrerat till den knöllika jordstammen, eller om man så vill, helveteshundens fradga. h

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Långbent som en näckros Näckrosens släktnamn Nymphaea kommer av ordet nymf – som dog av svartsjuka. När sommaren är på väg att övergå till höst är de som vackrast. Vit näckros i Hammarträsket, Båtsjaur, breder ut sig. De bottenfästa stjälkarna skjuter fart mot vattenytan och presenterar sig; Sveriges största vilda blomma. Näckrosens släktnamn Nymphaea kommer av grekiskans nymf (källväsen). Enligt sägner i den grekiska mytologin uppstod växten av en nymf som dött av svartsjuka. Vit näckros är en flerårig vattenväxt med grov jordstam och flytblad. Sedan blomman befruktats dras den ned under vattenytan där frukten mognar. Den är en vanlig växt ända upp till inlandet i norr. Båtsjaurs vattendrag har kontakt med Ajsjávrre, vars vatten ansluter till Skellefteälven. Näckrosen har inte varit så flitigt förekommande inom poesin. Werner Aspenström, född i Norrbärke, Dalarna, diktade om näckrosen i samlingen Sorl utan mening: / Högt krås kring halsen hade den vitklädda bruden / Långbent var hon som en näckros, svår att nå / På 1920-talet kom ”När näckrosen blommar” med text av Sven-Olof Sandberg och musik av Frederic Sandström. Låten finns med i flera filmer och på 1970-talet var den populär med Flamingokvintetten. Vid ditt tysta vatten / vill jag för evigt bli kvar och i sommarnatten / drömma om det, som var. Där i nattens timmar / tråda små älvor sin dans; Stilla bland björkarna glimmar / junimånens glans. Fjärran, där björkskogen drömmer / drömmen som aldrig jag glömmer / där är det näckrosen blommar, drömvit, i stilla ro / h

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Vit näckros, Nymphaea alba, i Hammarträsket, Båtsjaur. Artnamnet alba betyder vit. Namnet näckros kommer av att man förr trodde att Näcken gömde sig under bladen. Det var ju passande eftersom detta övernaturliga manliga vattenväsen påstods hålla till i älvar, tjärnar och sjöar i inlandet. Näcken är känd från gammal nordisk folktro och diktning sedan fornnordisk tid, i framför allt Norge och Sverige.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Vandring till Guijaure längs Polcirkeln. Ängsull heter gieganjuolla på lulesamiska och på latin Eriophorum angustifolium.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Ängsull i kläder och fågelbo Knippen av vita ulltussar som klingar till det samiska namnet gieganjuolla. Rufsiga och vilda står de oftast i grupp på fjällens myrmarker. Ängsull är en tacksam och uthållig växt. Den växer till och med vintertid. Ängsull är populär hos renarna och så snart det blir snösmältning kan de börja äta av den. Hämpling, bergfink och gråsiska är fåglar som gärna bygger bo med ängsull, liksom annat som naturen kan erbjuda såsom fjäder, dun, räv- eller renhår. I äldre tider samlade man in ullen för att använda i stoppning. Carl von Linné beskriver i Flora Lapponica att i ”några trakter af Sverige bruka sådana, som befinna sig i mera tryckta omständigheter, att i stället för med fjäder fylla sina sängkläder med ull af denna växt, hvarför den ock på svenska kallas Fattigmans örngott”. Växtullen kunde också spinnas och därmed användas för stickning och vävnad. I folktraditionens spår hittar man troll som använder sig av ängsull. Barnboksförfattaren och illustratören Elsa Beskow plockade in ullen i sina verk. John Bauer var en annan. Och i en gammal folkvisa kan man sjunga med: ”Trollen spinner garn av ängsull sen så gör de kläder kläderna de är så fina de finaste man kan ha Sen så dansar de hela natten ja ända tills det blir morgon //:När vi ha gått hem så dansar de än, för trollen blir aldrig trötta:// ” Ängsull kan vara ett tecken på klimatförändringar, skriver Laponia Världsarv: ”Den sprider sig till nya platser och växer i hålor som skapas när så kallade palsar, torvhögar av permafrost, smälter bort”. h

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Laisviksberget / Lájsovárre, ligger 705 m ö.h. intill Hornavan. På den östra sidan växer tibast. Blommorna växer på en busken som vanligen är glest grenig. Dess blad är kortskaftade, tunglika och med lite blågrön undersida.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Tibast blommar tidigt Knappt har snön lämnat förrän de intensivt rosa blommorna kommer. På Laisviksbergets östliga sluttning, nära snöfläckar och i maj månad, växer tibast, Daphne mezereum. Det är en sällsynt intressant växt. Inte bara det att den är en av de allra första blommorna på våren utan också för att den slår ut på bar kvist. Blommorna är väldoftande. Blommorna följs av lysande röda bär, ganska lika röda vinbär i storlek. Bären sitter dock tätt i grenspetsen. Förutom allt detta är den även giftig, till och med mycket giftig. I äldre tider fanns uppgifter om att sex bär kunde döda en varg och att trettio gram torkade blad dödar en häst. Tio, tolv bär lär vara dödlig dos för en vuxen människa. Men varken blomma eller frukt – som är knallröda – lockar någon av skogens däggdjur, däremot kan fåglar äta av bären utan att förgiftas. Särskilt oroad behöver man dock inte vara; tibast är inte särskilt vanlig. I några län söderut i Sverige är den även fridlyst. Några förgiftningar finns inte noterade och det är antagligen för att det är svårt att över huvud taget få i sig ett bär eller en del av växten. Ett intag ger en starkt brännande känsla i mun och hals. När man fastställde artnamnet mezereum är det troligt att man sneglade på det arabiskt-persiska ordet mazeriyn som betyder döda. Enligt historiker Dick Harrion var tibast och växter som sprängört, idegran, stormhatt och fingerborgsblomma kända medicinalväxter under svenskt 1200- och 1300-tal. Det fanns även en stor ryktesspridning kring förgiftning av människor och djur. Samtidigt ansågs det ärolöst att mörda någon med förgiftning. Det är inte undra på att man känner respekt och håller sig på sin kant när man får syn på en Daphne mezereum. h

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

På toppen av Laisviksberget / Lájsovárre, 705 m ö.h. Bilden är från 20 maj och i förgrunden finns solbelysta videkvistar. Isen ligger fortfarande på sjön. Den stora udden som skjuter ut i Hornavan heter Rávdonjárgga/ Rödingudden.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Jämtlandsmaskros, Taraxacum crocodes, är fridlyst. Den växer på stranden och i vattnet i Märkbergets naturreservat.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Vem har sett jämtlandsmaskrosen? Fridlyst och sårbar, en växt vars korg aldrig slår ut som andra maskrosor. Även om jämtlandsmaskros, Taraxacum crocodes, också finns i Norge, har Sverige de allra flesta förekomsterna, från Härjedalen i syd till Piteälven i norr, skriver ArtDatabanken, och anser att vi ”har vi ett internationellt ansvar att skydda den”. Det fanns särskilt en som tidigt drog en lans för den skygga maskrosen vid sitt barndoms vatten; Jim Lundqvist från Hällbacken i Laisdalen. Med tiden blev han docent i ekologisk botanik. När han på sitt stillsamma vis sa att ett bestånd av jämtlandsmaskros hotades av en planerad utbyggnad och dämning av Laisälven – först på 1960-talet och senare på 1990-talet – var det många förespråkare av projektet som hade svårt att ta detta allvarligt. En maskros! Den senare idén om att torrlägga en del av sjön Laisan, vid gruvområdet i Laisvall, var att utvinna malm på botten av sjön, och därefter leda vatten över till Skellefteälven via Ajsjávrre. Nu stoppades projektet av en rad skäl. Ett av dem var att Laisälven är del av den skyddade Vindelälven. Men under debatten uppmärksammades jämtlandsmaskrosens öde. Det här var långt innan kartläggningen av Natura 2000-områden – som är ett nätverk av skyddade områden i hela EU – och diskussionerna om biologisk mångfald kom i ropet. Jämtlandsmaskrosen kan ses i Märkforsen. Bladen är oftast smala, knappt centimeterbreda, och ca 10 cm långa. Blomningen börjar i slutet av juni och avtar i sent i augusti. Det ser ut som om den aldrig slår ut som andra maskrosor. Korgen öppnar sig endast obetydligt. Arten är mycket känslig mot förändringar i vattenförhållandena. Jämtlandsmaskrosen finns i några växtlokaler i naturreservat, men har inget skydd utöver artfridlysningen. h

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Märkbergets naturreservat vid sjön Laisan är känd för sin rika flora. Hela 270 olika växtarter har påträffats. På bergets branta sydsida värmer solen ofta. Det ger ett klimat som många sydliga arter trivs i.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Vitpyrola Pyrola rotundifolia (Märkforsen)

Klotpyrola Pyrola minor (Märkforsen)

Vitpyrola Pyrola rotundifolia (Märkforsen)

Ögonpyrola Moneses uniflora (Märkforsen)

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Grönkulla Coeloglossum viride (Davnastjårro)

Brudsporre Gymnadenia conopsea (Guijaure)

Jungfru Marie nycklar Dactylorhiza maculata (Jäckvik)

Spindelblomster Neottia cordata (Märkberget) h

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Ormrot Bistorta vivipara (Pieljekaise)

Linnea Linnaea borealis (Ahkkális)

Stjärnbräcka Saxifraga stellaris (Svájppá)

Fjällförgätmigej Myosotis decumbens (Pieljekaise)

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Skvattram Rhododendron tomentosum (Åsarna)

Kråkvicker Vicia cracca (Laisvall)

Lappspira Pedicularis lapponica (Niebsurte)

Fjällbinka Erigeron uniflorus h

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Fjällsmörblomma Ranunculus nivalis (Svájppá)

Skogsstjärna Trientalis europaea (Vauka)

Fjällviol Viola biflora (Vauka)

Käringtand Lotus corniculatus (Åsarna)

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Slåtterblomma Parnassia palustris (Stiehpaltjåhkkå)

Skogsnäva / midsommarblomster Geranium sylvaticum (Märkforsen)

Fjällglim Silene acaulis (Jurunvaratj)

Fjällkvanne Angelica archangelica subsp. archangelica h

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Mjölkört / rallarros Epilobium angustifolium (Arjeplog)

Rödblära Silene dioica (Västerfjäll)

Tätört Pinguicula vulgaris (Jurunvaratj)

Kattfot Antennaria dioica (Märkforsen)

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Mossljung Harrimanella hypnoides (Nasafjäll)

Rosenrot Rhodiola rosea (Smuolevágge)

Tistel Cirsium vulgare) (Märkberget)

Svarthö Bartsia alpina (Davnastjårro) h

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Från toppen av Riebnesgájsse 1 137 m ö.h. ser man båda sjöarna Riebnes och Hornavan. Strax nedanför toppen finns en rik flora, även vid denna tid på året, bilden är tagen den 21 september. Området vid Riebnesgájsse är renbetesmarker för Semisjaur-Njarg sameby. I Arjeplogs kommun finns 8 727 sjöar och vattendrag, vilket gör kommunen till Sveriges vattenrikaste kommun. Bland vattendragen finns de tre fjällälvarna Pite älv, Skellefte älv och Laisälven. Därtill Sveriges djupaste insjö, Hornavan, som ligger i Skellefteälvens sjösystem.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Hönsbär, Cornus suecica, Niebsurte, Laisdalen.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Vita hönsbär Fyra stora vita högblad bildar hönsbär, en växt med många namn. Hönsbär växer som oftast på fuktig, mager mark och är vanlig i norra Sverige. Den är en flerårig lågväxt blomma med krypande jordstam. Det är inte ovanligt att man får se hundratals hönsbär på en och samma gång. Carl von Linné var lyrisk i sitt möte med hönsbär. ”Då jag reste genom Västerbotten intogs jag af högsta beundran vid den behagliga åsynen af denna växt, som klädde de vidsträckta skogarne och lundarne med sina snöhvita svepen.” Linnés vurm bidrog till att hönsbär fick namnet Cornus suecica (den svenska kornellen). Men varför hönsbär? I sin namngenomgång skriver Elias Fries 1808 att det ”äro orrens läckerhet; deraf namnet”. Men det är nog bara ett av namnen. För det fanns flera namn i olika regioner. När språkvetaren Karl-Hampus Dahlstedt 1950 skrev om norrländskt nybyggarmål, med utgångspunkt i Vilhelmina, hittade han fem namnområden för hönsbär. Men han tror inte på att hönsbär syftar på orrhöns och skriver: ”...orrar omnämns åtminstone i norrl allmogemål aldrig som höns!” Istället tror han att förleden höns kan ha med ombildningar av typpbär efter typpa ”höna”. Och att det ska uppfattas som pejorativt, det vill säga nedsättande. Vilka namn hittade då Dahlstedt? Jo, kankbär, grisbär, svinbär, kerringbär och hundbär för att ta några exempel. I Storberg, Arvidsjaur, hittar han namnet tröllbära, och i Jämtland även namnet kusbär där kuse / kûs står för ett mystiskt väsen ”varmed barnen skrämmas”. En liten hemlighet finns hos hönsbär: de vita ”blommorna” är i själva verket högblad, de som omger de små blommorna (liksom hos julstjärnan). När de röda bären kommer mot hösten är de vattniga och smaklösa, men inte giftiga. h

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Norna, Calypso bulbosa, har fått sitt namn efter ödesgudinnor i nordisk mytologi. Den är en rödlistad orkidé som är s. k. nära hotad i den svenska rödlistan.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Norna, en hotad orkidé Calypso bulbosa heter blomman på latin. Låter som om man önskar bjuda upp till dans. Dess växtplats utgörs nästan alltid av sluttningar med rikligt och rörligt markvatten. Den är sällsynt, hotad och när man äntligen får se den en varm vårdag blir man inte bara överraskad; man faller på knä! Men det räcker inte. För vill man verkligen uppleva en norna måste man lägga sig på marken och kika. Den är blott tio, tolv centimeter hög. Norna förekommer sällsynt från norra Hälsingland till Norrbotten. Första fynduppgift finns publicerad på 1600-talet, men det var Göran Wahlenberg som gav den sitt namn år 1826. Norna blev det, vilket var kvinnliga väsen i fornnordisk mytologi som råder över ödet, även gudarnas. Calypso var den vackra övergivna nymfen i den homeriska berättelsen om Odysseus’ irrfärder. Artnamnet bulbosa kommer av bulbus (lök) på latin och syftar på den lökliknande stamknölen. Norna har en stor rosa blomma med toffelformad läpp. Bladet är skaftat, brett elliptiskt och mörkgrönt med vanligen rödaktig undersida. Den blommar redan i maj–juni och har man tur kan man känna en väldoftande svag doft som påminner om vanilj. Så skriver ArtDatabanken och påpekar att nornan är ”nära hotad”. Den är känslig för ”alla större ingrepp i sin miljö och överlever därför vanligtvis inte slutavverkning. Den klarar inte den uttorkning av markens ytskikt som slutavverkning normalt medför och inte heller kvarlämnande av större mängd hyggesavfall.” I Föreningen Pite lappmarks flora har norna flera skyddsänglar. De kallar sig floraväktare. Snöfläckarna ligger oftast kvar när de försiktigt rör sig ut i skogsterrängen för att räkna antalet. Norna finns på ganska få platser. Må den alltid berika oss. h

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Guckusko, Cypripedium calceolus.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Flugfällan guckusko En guckuskoplanta utvecklas långsamt och det kan ta över tio år innan den går i blom. Guckusko, Cypripedium calceolus, är en av naturens märkligste växter. Gammalt tillbaka hade den även namnet sorgskräpp (där skräppa betyder väska) eller ormskalle. Den är fridlyst i Sverige, men inte hotad. Den beskrivs ändå känslig för avvverkning, igenväxning och att plantor grävs upp. Den finns i norra Götaland och upp till polcirkelområdet. Den säregna orkidén trivs bäst i halvöppna skogsmiljöer på kalkrik mark med rörligt grundvatten. Bilden av guckosko på Märkberget är tagen vid en gammal uppbruten granrot intill ett mindre kärr. Tolv stycken blommor stod i en meterstor cirkel. Insekter surrade runt dem. De vinröda högbladen mot den gula toffeln, även beskriven som läpp, bjöd på en raffinerad färgskala. Den listiga blomman på guckuskon fångar in små bin som kryper ned i den gula ”toffeln”. Någon nektar finns dock inte där och när biet upptäcker det försöker det ta sig ut ur den hala toffeln, men lyckas bara krångla sig ur en trång sträv passage som finns i toffelns bakre del, bakom ståndarna. Då biet kryper ut blir det samtidigt inklätt med pollen. Om biet är för stort, eller någon annan insekt, dör det inne i blomman. Artnamnet calceolus betyder liten sko, vilket syftar på blomläppens form. Svenska namnet guckusko omtalas redan av Linné som i Flora Svecica skriver att de kallas guckuskor i Roslagen, och gucku är än idag ett dialektalt ord för gök. Och detta är hämtat från Naturhistoriska riksmuseets förnämliga webbplats, Den virtuella floran. En ynnest att information om vår flora är så tillgänglig. När man väl börjat använda sökfunktionen är man som ett bi som aldrig hittar ut. h

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Strajtastjåhkkås topp ligger på 1 522 m ö.h. Som en av få blommor hittar man här isranunkel, Ranunculus glacialis. Gammalt tillbaka kallade man den för renblomma.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Nära isen, högst upp – isranunkel Renblomma, ett gammalt namn för en av Skandinaviens högst växande blomma. Växtligheten blir allt magrare. Fjällheden övergår till mer och mer sten när man rör sig uppåt. Kantiga block gör terrängen svårforcerad. Sedan kommer skarsnön som aldrig hinner smälta bort under sommaren. Några rännilar vatten hörs under snön och det gäller att se upp så att man inte trampar igenom. Strajtastjåhkkås topp ligger på 1 522 m ö.h. och bildar gräns mot Norge. På toppen finns ett riksröse. Precis intill denna högsta höjd öppnar sig marken och renlav växer här och var mellan stenarna. Kartlaven har också brett ut sig. Men det som är så förbryllande är den kraftfulla isranunkeln som plötsligt visar sig. Med hundratals blommor! Hur kan den? Isranunkeln växer i högfjällsområden och är en av få växter som man kan se på fjälltopparna. Artnamnet glacialis kommer av latinets glacies (is) och betyder ’växer nära isen’. Isranunkel är en av Skandinaviens högst växande blomma, en skönhet som anpassat sig till ett liv med litet näring och kyla. Bladen är djupt handflikiga och de vita kronbladen är kraftiga. Den blommar i juli-augusti och blomman sitter ofta ensam eller några få tillsammans. Strajtastjåhkkå ligger inte långt från det historiska gruvområdet på Nasafjäll. Här började man bryta silver och bly redan 1635, ett projekt som krävde stora uppoffringar. Dess högsta punkt, Nása, är 1 210 m ö.h. Intill gruvområdet finns flera platser där isranunkeln växer. Men här hade den – i början av augusti – gått in i ett senare skede och är ljuslila till färgen. Med tanke på den förgiftning av bly och arsenik som finns i markerna – och som lösgörs av regn och bäckilar – är det ytterligare ett tecken på extra livskraft. Ödmjukheten inför blomman finner knappast några gränser. h

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Hela fjällandskapet omkring Strajtastjåhkkå omges mer eller mindre av vatten som söker sig ned till de större sjöarna. Från Strajtastjåhkkås sydöstra sluttning ansluter bäckarna till Smuolejåhka och vidare ned till Sädvvájávrre.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Strandranunkel, Ranunculus reptans. Den är lågväxt och stjälkarna är trådsmala, bågböjda och nedliggande och blommar vanligen i juli-augusti, men så sent som mitten av september kan den också presentera sina blommor.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Strandranunkel i ebb och flod Strandranunkel är lätt att känna igen på de små blommorna och de rotslående stjälkarna. Strandranunkel, Ranunculus reptans, har ett talande latinskt man. Ordet repto betyder smyga omkring. När vattnet är lågt i Sädvvájávrre breder växtligheten ut sig längs stränderna. Den lilla vackra strandranunkeln är särskilt förekommande, den lägger ut sin limegröna matta – faktiskt just smygande – och överlever även om den kommer under vatten. Den kan till och med växa ner till någon halvmeter. Landskapet vid stranden för tankarna till ebb och flod. Man behöver bara åka en timme över till Norge och Atlantens kust för att se det kraftfulla naturfenomenet. Tidvattenströmmarna sker med dygnsmässig regelbundenhet och växlar med ungefär en 1,8 meter till 40 centimeter. De blottade stränderna med sin svarta, bruna botten är en del av synen vid de stora havens kuster. Fjällets fyra mil långa Sädvvájávrre är annorlunda. Det är inget orört fjällområde. Runt sjön fanns omfattande tallskogar före smälthytteverksamheten i Silbojokk åren 1635–1659. För att få ved och träkol till hyttan höggs minst 4 000 – 5 000 hektar. Än idag kan man hitta tallstubbar från avverkningarna och kolbottnar. Tallskogen har fortfarande inte återhämtat sig. Nästa mänskliga påverkan kom 1942 när Sädvvájávrre första gången reglerades. Anledningen var att den nyöppnade gruvan i Laisvall behövde el. Därefter skedde samma sak 1953 och så slutligen 1985. Sädvvájávrre kan idag ha långa perioder med lågt vattenstånd, inte minst på försommaren. Vattennivån kan växla så mycket som sexton meter. Strandranunkeln har fortsatt att anpassa sig. h

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Längs Vaukaleden, Arjeplog. Kabbleka, Caltha palustris, finns vitt spridd över tempererade områden i hela norra halvklotet, även högt upp i fjällen. Blommar tidigt.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Kabbleka, ännu en ranunkel Sommartidig blomma med många namn. Snön har just lämnat dikeskanterna längs Vaukaleden. Det är i slutet av maj och kabblekan, Caltha palustris, har precis slagit ut. Det starkt gula i blommorna är ett löfte om en färgrik sommar. Kabbleka är vanlig i hela landet, den växer i kärr och längs stränder. Den är giftig, men inte i någon högre grad. Giftinformationscentralen skriver att den har ”irriterande egenskaper” och kan möjligen ge sveda i mun och svalg. Vill det sig illa, om man får i sig något av växten, kan man få illamående, kräkningar och diarré. Men vem äter en kabbleka? Inte ens betesdjur är intresserade. Kärt barn har många namn, trots giftighet, och för denna ranunkelväxt finns en uppsjö. Troligtvis för att den har ett så stort utbredningsområde. Namnet är gammalt, omnämns första gången i Sverige 1638 och är ett lån från danskan. Det skriver Kjell Furuset om i Svensk Botanisk tidskrift. Han skriver om namndebatten: ”Linné ville hellre ha varianten kalvleka, medan Elias Fries föreslog kabbelök. Andra former av namnet är kabalöga, kalföga, kabbaloga, kabeleja, kabler”. De svenska botanikerna strävade efter att få ett enhetligt botaniskt språk. Samtidigt innebar det att lokala namn ofta föll i glömska. På Linnés tid hade formerna kabbelek, kabbelök fått fotfäste i till exempel Skåne, Småland och Västergötland, medan man i andra delar av landet använde namn som mjölkrosor, mjölkblomster, trimjölksgräs eller fålsungfötter. Listan kan göras längre, men visar att vår kabbleka engagerar och att namn inte är en ”småsak”. Svenska Akademien gav till och med uppdrag till en studie i ämnet om växtnamn till en av sina ledamöter, botanikern Elias Fries. I sin bok som kom 1880 skrev han i inledningen: ”Växternas namn förete otvifvelaktigt den mest obestämda del af Svenska språket”. h

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Torta, Cicerbita alpina. Längs Kungsleden, nära Jäckvik.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Humleblomster, Geum rivale, och Smörboll, Trollius europaeus. Jäckvik, vid Hornavan.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Vaukaströmmarna nära Arjeplog mellan Hornavan och Uddjaure. Här går en två kilometer lång led. Blommor som man kan hitta i omådet är bland annat: kabbleka, Caltha palustris rosling, Andromeda polifolia linnea, Linnaea borealis ängsbräsma, Cardamine pratensis hjortron, Rubus chamaemorus

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Fjällfibblor, Hieracium Section Alpina, på Niebsurte vid Laisan. Det finns många småarter av fjällfibblor.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Växer ofta nära vatten: Kråkklöver, Potentilla palustris. Växten är vanlig i hela landet. Artnamnet palustris kommer av latinets palus (kärr). Vid Laisan.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Skogskovall, Melampyrum sylvaticum, på fjällsluttningen i Mierkenes. Carl von Linné skrev om växten i Flora Lapponica som en bra betesväxt som gav ett utmärkt ”höggult smör”.

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Källor och litteraturtips Andersson, Lars, Rafstedt, Thomas och von Sydow, Ulf (red.), Fjällens vegetation, En översikt av Norrbottenfjällens vegetation baserad på vegetationskartering och naturvärdering, Naturvårdsverket, Solna, 1985. Arvidson, Elisabet och Törnberg, Börje, En botanisk vandring i Arjeplogsfjällen, Arjeplog, 2004. Bernes, Claes, En varmare värld – Monitor 23. En uppdaterad och utökad version av boken om växthuseffekten och klimatets förändringar. Naturvårdsverket, tredje upplagan, 2016. Blind, Ann-Catrin, Kuoljok, Kajsa, Axelsson Linkowski, Weronika och Tunón, Håkan (red.), Myrens betydelse för renen och renskötseln. Biologisk mångfald på myrar i renskötselland, Sametinget, 2015. Dahltedt, Karl-Hampus, Det svenska Vilhelminamålet, Språkgeografiska studier över ett norrländskt nybyggarmål och dess granndialekter, Uppsala, 1950. Ekman, Kerstin, Herrarna i skogen, Stockholm, 2008. Fellman, Jacob, Anteckningar under min vistelse i Lappmarken, Finska Litteratursällskapets tryckeri, 1906. Fries, Elias, Kritisk ordbok öfver svenska växtnamnen, Svenska Akademien, Stockholm, 1880. I svensk översättning av Thore M Fries, 1905. Linné, Carl von, Flora Lapponica, Uppsala, 1737. I svensk översättning av Thore M Fries, 1905. Mossberg, Bo och Stenberg, Lennart, Fjällflora, Stockholm, 2008, Du Rietz, Einar, De svenska fjällens växtvärld, Stockholm, 1942. Nordin, Ingvar, Ut i Sveriges flora: våra vanligaste vilda växter, Fortuna Förlag, 2017 Qvarnström, Elin, ”De tycka emellertid av gammal vana att det smakar gott, och tro dessutom att det är bra för hälsan”, Inst. för skoglig vegetationsekologi, SLU, 2006. Stenberg, Lennart, Norrbottens flora del 1, SBF-förlaget, 2012. Wennström, Adrian, Fjällvidden blommar: Lars Levi Læstadius, Stockholm, 1949. Göran Wahlenberg, Berättelse om mätningar och observationer för att bestämma lappska fjällens höjd och temperatur vid 67 graders polhöjd: Med karta och tre utsigter, Stockholm, 1808. Wahlenberg, Göran, Flora lapponica, Berolini, 1812. I den virtuella floran kan man läsa om svenska växter. Naturhistoriska riksmuseets söktjänst nås här: linnaeus.nrm.se. Sök direkt på ”Den virtuella floran”. En annan fantastisk plattform hittar man hos ArtDatabanken: www.artdatabanken.se. Den drivs av Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Sök även direkt på www.artportalen.se. Svensk Botanisk Tidskrift utges av Svenska Botaniska Föreningen. Här presenteras originalarbeten och översiktsartiklar av intresse för nordiska botanister, framför allt i systematik, floristik, växtgeografi, ekologi och naturvård. Se mer: www.svenskbotanik.se Föreningen Pite lappmarks flora arrangerar exkursioner och utger en egen skrift, Fjällrutan. FPLF c/o Charlotte Nordgren, Plåtslagargatan 11, 938 31 Arjeplog. h

VILDA BLOMMOR VID VATTNET

Njut av mångfalden! Magasin Silvervägen har i mer än tio års tid arrangerat botaniska vandringar i Arjeplogs kommun. De har ägt rum i Märkforsen, Laisdalen, längs Skellefteäven och Hornavans strand, men även i Arvidsjaur och Älvsbyn. Vandringana har skett i samarbete med Föreningen Pite lappmarks flora och ABF Norr Arjeplog. Våra guider har varit de kunniga Jim Lundqvist, Mats G Nettelbladt, Charlotte Nordgren, Roger Marklund och Ulf Zethraeus. Elisabet Arvidson och Börje Törnberg har varit inspirationskällor. Idén med floravandringar och denna skrift är att inspirera. Om man vill bevara den unika biologiska mångfalden i växtriket måste ju ett första steg vara att känna till vad som faktiskt finns. I begreppet biologisk mångfald betonas betydelsen av variationsrikedom, att vi har ett landskap med många olika naturtyper, olika arter, och en stor genetisk variation inom arterna. En kommentar om begreppet blomma, titeln här är ju Vilda blommor vid vattnet. I botaniska sammanhang skriver man kärlväxt, vilket omfattar örter, ormbunkar, buskar och träd. Egentligen borde man alltså skriva örter, men då går gärna tankarna i en annan riktning som t ex läkeväxter. Begreppet blomma är den del av blomväxterna som är avsedd för fortplantning och dess funktion är att producera frön. En annan term är kollektivbegreppet flora. Ordet betyder också ursprungligen blomma, flos på latin. Flora är blommornas och vårens gudinna i romersk mytologi. Och som alla märker är namngivningen av vår flora – allt sedan Carl von Linnés tid – fylld av latinska ord som lånat många betydelser från mytologins värld. Växtriket är allt en besynnerlig värld, ut och se!

MID SOM

MAR

Utgiven av Magasin Silvervägen / Midsommar förlag 2018. Text, foto & form © Maria Söderberg Tack till Skellefteå Kraft för stöd till att trycka denna skrift till de vilda blommornas lov. Tack till botaniker Mats G. Nettelbladt, Föreningen Pite lappmarks flora, för faktakontroll, och tack till Marianne Hofman, Arjeplognytt.se, för lansering. ISBN 978-91-977549-7-2 Beställning och övrig information: maria@midsommarudden.se VILDA BLOMMOR VID VATTNET

FjĂ¤llglim, Silene acaulis, Sulitelma.