13 minute read
Hopp som specialitet
12.10 9.41 10.29
13.18
vårdare, då får barnen ställa frågor. — De är fantastiska och har börjat öppna upp sig för varandra på ett helt nytt sätt, säger Pauline rörd.
Pia undrar om böneämnen och det blir stilla i rummet när hon ber för dagen och veckan.
9.41 Kaffebryggaren bubblar muntert i köket. Ett förstärkt fika med goda knäckemackor och grönsaker förbereds. Och så kokas det ägg. — Den som är ny här undrar vad som är grejen med alla ägg, säger Pia och skrattar. Vi har snöat in på det, ägg är mättande och bra. Men fikastunden är också ett viktigt sätt att stötta varandra när vi möter så mycket utsatthet och tuffa berättelser.
De barn och vuxna som kommer till Vårsol bär på sorg från förluster, trauman eller sjukdom, psykisk ohälsa hos
anhöriga eller sig själv. Situationen kan vara väldigt komplex med skilsmässor, vårdnadstvister och missbruk, fattigdom och psykiskt, fysiskt eller latent våld. — Vi ser en större multiproblematik hos människor nu. Det är höga samhällsstyrda krav på familjer idag. Förhållanden går i kras med dålig ekonomi som följd. Vårsol har många års erfarenhet av sorgegrupper men de har definitivt ökat på senare tid, påpekar Pia.
Verksamheten med 27 anställda är delad i HVB-hem, stödboende, samtalscentret och administration. Förra året fyllde Vårsol 100 år och firade med föreläsningar och fest. Många besökare från kommun, socialtjänst, region och sjukvård var där, Morgan Alling talade och Pontus Folkesson, som själv varit barnhemsbarn på Vårsol, släppte sin nyskrivna bok om verksamheten. — Det var otroligt lyckat, säger Pia och kollegorna kring bordet håller med.
10.29 Mötet fortsätter med genomgång av några fall. En 12-årig flicka har en mamma som är sjuk. Hon känner sig trygg och har börjat våga visa känslor. En pojke har en pappa med psykisk ohälsa. En tonårings mamma sitter i fängelse och en mellanstadieelev har förlorat sin mor i en olycka. Gruppen diskuterar de olika möjligheterna att ge barnen stöd att orka med sorgen, balansera skammen och våga tala med andra.
14.25
15.06 Cathrin förlorade sin make och sexåriga dotterns pappa för drygt ett och ett halvt år sedan. ”Sorgegruppen har betytt massor för mig”, säger hon under den näst sista träffen på Vårsol Samtalcenter.
15.06
— Barn är oftast lojala mot sina föräldrar. Den som det är mest synd om i en familj stöttar man. Föräldrar vill att barnen ska få hjälp, men papporna tvekar mest kring att gå i samtal. Vi poängterar alltid att det bara finns en biologisk mamma och pappa, då får många en ny insikt om sin betydelse, säger Pia.
12.10 Restaurang Neos har stora, höga fönster ut mot Munksjön. Mellan tuggorna berättar Pia om hur bra hon trivts på Vårsol under de knappa sju år som gått. Rollen som verksamhetsansvarig fick hon 2018. Jobbet passar hennes behov av att få arbeta ganska fritt och leda genom att påverka snarare än styra. — Jag har en fantastisk personalgrupp och en väldigt viktig verksamhetschef i Ann-Charlotte Jernberg. Våra värderingar är så lika. Och så får vi arbeta med så viktiga frågor, säger hon och tittar på klockan.
13.18 Det gula tegelhuset på Västra Storgatan andas 1970-tal. Här ligger Jönköpings kår (församling) liksom Vårsols huvudkontor. Ann-Charlotte Jernberg välkomnar till en rödmålad hall och med utsikt över Jönköpings hustak diskuterar hon och Pia lite senare en broschyr som ska ta form. Det är viktigt att verksamheten framstår som både trovärdig och attraktiv när man ska föra ut den i regionen. Vårsol behöver hitta finansiärer, sälja in föreläsningar, få in nya gäster till stödboende och samtalsgrupper. — Vi har en stor kompetens och är alltid väldigt uppskattade som talare, säger Ann-Charlotte. Men vi behöver bli bättre på att marknadsföra oss. Det är en kamp att hela tiden försöka finnas ute och bygga upp relationer med socialsekreterare och institutioner.
14.25 När veckans övriga punkter har avhandlats går vi mot centret igen. Pia betonar att en kristet präglad trakt som Jönköping inte alltid gör det lättare att arbeta expansivt. Människor är så vana vid kyrkans närvaro att de kan bli lite blasé, menar hon medan bussarna skär igenom Rådhusparkens späda grönska.
14.45 Pias kollega Pernilla har arbetat på Vårsol sedan 2005. Innan dess var hon skolkurator. Nu ställer hon koppar på en turkos rullvagn. Snart börjar samtalsgruppen för kvinnor som förlorat sin man, eller barnens pappa. — Vårsol är så varmt och inbjudande och samtidigt så professionellt, förklarar hon. Jag stortrivs med den flexibilitet vi har. Just nu studerar jag dessutom till samtalsterapeut, det är väldigt intressant.
15.06 Cathrin, en lång kvinna i 40-årsåldern är den första som ringer på dörren.
15.27 ”Jag har inte pratat om mina känslor någon annanstans än här och jag har längtat efter varje torsdag”! säger tvåbarnsmamman Rashel (längst ner till vänster) medan hon målar hur ett framtida gott liv kan se ut utan maken, som gick bort i cancer.
15.27
17.15
17.15
Hon har en sexårig dotter och förlorade sin make för 1 1/2 år sedan. — Sorgegruppen har betytt massor för mig. Att få höra vad andra har varit med om och veta att man inte är ensam i denna situation är så skönt. Pia och Pernilla har varit otroliga stöttepelare, säger hon och nickar åt de andra som droppar in.
15.27 Ett vitt långbord är dukat med kaffe, mackor, färger och papper men sorgegruppen startar i soffan. Stämningen är uppmärksam men avspänd – det märks att de känner varandra väl efter tio gånger. Pernilla ber kvinnorna att se tillbaka på de träffar som varit.
De första gångerna var oerhört smärtsamma, konstaterar alla. Särskilt när de ombads ta med ett foto på mannen. — Det var riktigt tufft, säger Amanda, som förlorade sin 34-åriga man i cancer när deras barn var tre veckor respektive två år gamla.
Rashel, en tvåbarnsmamma som också förlorade sin man i cancer, blir tårögd. — Ni har gett oss uppmuntran och råd, jag tackar Gud för detta. Jag har inte pratat om mina känslor någon annanstans än här och jag har längtat efter varje torsdag! säger hon med eftertryck.
Karin, vars exman dog i en överdos, har en fyraårig son. Hon minns när gruppen ritade familjeträd.
— Jag inser mer och mer hur många fler som faktiskt finns i min familj utan att vara blodsband. Det tar jag med mig.
15.57 Efter fikat leder Pernilla en avslappningsövning och ber sedan kvinnorna att blundande föreställa sig sin 75-årsdag. — Era barn ska hålla tal till dig nu. Vad kommer de att säga till mamma? Vem har du varit i livet, vad var värdefullt? säger hon med lugn röst.
Sorgegruppen målar under tystnad. Känslan är lite andäktig när färger och former tar plats på det stora, vita pappret.
Vid genomgången börjar Karin: — Jag önskar att Theo har fått kärlek
17.30
och respekt med sig, och att jag fått visa de platser jag rest till i livet, säger hon.
Amanda har målat en röd blomma som reser sig ur allt det svarta. Inuti blomman finns ett hjärta av guld. — Jag hoppas barnen tycker att jag har varit stark efter all hopplöshet jag gått igenom. Att jag skapat en tillåtande miljö med mycket humor och kärlek, säger hon.
Pernilla sammanfattar med att säga att man trots alla svårigheter ändå kan få tänka på hur man skulle vilja leva sitt liv i framtiden.
17.15 Mammorna skiljs åt under kramar och småprat. De skrattar åt namnet på den gemensamma chatgruppen: ”Läderänkor med superkrafter”. — Vi gillar svarta skinnbyxor lika mycket som Pia, nämligen.
17.30 Pia loggar ut från datorn och följer med ner på gatan. Vid parkeringsgaraget vinkar hon glatt och försvinner in i dunklet. Sjön Vättern ligger stålblå på andra sidan järnvägsspåret. Det skymmer. Men i morgon kommer en ny dag. Också då behöver människor hitta vägar ur sin sorg. Hitta vårsol mitt i mörkret. g
Barnverksamhet på nya sätt
I Kristinehamn har Frälsningsarméns barn- och ungdomsverksamhet vuxit rejält under de senaste åren. Sommargården vid vattnet utnyttjas flitigt och i virustider har mycket av barnverksamheten förlagts utomhus, annat har flyttat in på nätet.
TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: TERESIA JANSSON
Kristinehamns kår (församling) har 75 medlemmar och ett växande barn- och ungdomsarbete. På tisdagar bjuds det på flera barnaktiviteter. Först ut är Kompiskören under ledning av ungdomskonsulent Erika Husberg. Barn i alla åldrar är välkomna. — Vi tycker att det är extra viktigt att barnen får sjunga och röra på sig i dessa tider, menar kårledare Sara Törnå över telefon när hon berättar om verksamheten.
Efter Kompiskören är det vanligtvis familjemiddag, en enklare måltid till självkostnadspris. Middagen har dock haft en paus under vårterminen på grund av corona-krisen. Senare på kvällen tar scouterna vid. Sara berättar stolt om kårens yngre scouter, en härlig grupp med barn från 6-9 år som leker och lär sig göra knopar, surra och laga mat ute. I normala fall har man ibland hajk eller är på läger och under sen vår och tidig höst är barnen ute på Frälsningsarméns härliga sommarhem i Kristinehamns skärgård. — Den här gruppen har gått från bara två till tjugo barn på några år, säger Sara. Det är väldigt roligt. Just nu under corona ses gruppen utomhus, ibland tillsammans med de äldre scouterna.
För mellanstadiebarn finns Fritidsgård Borgen, vanligtvis öppen två gånger i veckan efter skolan. Här kan man träffa kompisar, pyssla, läsa läxor och spela spel. Fritidsgården erbjuder även ett fikapaket i Café Borgen på eftermiddagen.
— Vi har ett föräldrakafé också som nu är stängt på grund av virusrisken. Men det vanliga kaféet kommer troligtvis fortsätta att ha öppet, berättar Sara.
För Kristinehamns ungdomar erbjuds scouter och ungdomsgrupp. Ungdomsscouterna ses en gång i veckan och satsar på lärande genom utmaningar av olika slag. Några gånger per år blir det hajk
Kristinehamns kårledare Sara Törnå.
och på sommaren försöker man komma iväg på ett scoutläger. Ungdomsgruppen träffas varannan fredag och har i princip flyttat ut verksamheten helt. — Ungdomarna möts dessutom i en egen grupp på Facebook. Den är särskilt välbehövlig i dessa tider då man kanske inte kan ses lika mycket eller på samma sätt. De yngre deltar inte där men har möjligheten att skicka meddelande till barn- och ungdomskonsulenten om de vill, säger Sara.
I år flyttades kårens återkommande och omtyckta terminsfest in på Facebook, där den sändes live med ett 30-tal barn och unga som deltagare. Det blev väldigt lyckat, med sång och musik och slutspurt i en insamling via Swish till ett internationellt projekt i Bangladesh. — Vi samlade in pengar som gick till en ko. Barnen bestämde att den ska heta Greta, säger Sara och skrattar lite.
När helgen kommer välkomnas barn och ungdomar till kyrkan tillsammans med hela kåren. Varannan söndag hålls
söndagsskola och under gudstjänsterna har man vanligtvis en femminuters så kallad barnruta. Det kan vara ett drama, en berättelse eller en lek som leder fram till gudstjänstens tema. Flera medlemmar hjälps åt med detta.
Framtiden är just nu lika oviss för kåren som för många andra. Församlingslägret har ställts in men sommarens dagkollo för barn mellan 8 och 13 år planeras och personalen står redo. Man kommer att vänta till sista minuten med att ställa in om det blir tvunget. Sara understryker att Kristinehamns kårmedlemmar är fantastiska - flexibla och fulla med idéer att hitta nya vägar. — Vi tar en dag i taget och planerar för veckan som kommer. Saker kan ändra sig, men det vi förmår, det gör vi, säger hon.
Sara poängterar att intentionen hela tiden varit att hålla igång verksamheten, om än på lite nya sätt. Att stänga när människor befinner sig i kris är inte Frälsningsarméns uppgift. Missionen formades i Londons slum, bland de mest utsatta, smutsiga och sjuka människorna. Uppdraget är viktigare än rädslan för att bli sjuk. — Vår tro utmanas av detta. Vi måste
Röster från den växande scoutgruppen
ELVIRA, 10 ÅR
— På scouterna är vi ute mycket och bygger saker. Jag gillar mest att leka lekar. Jag började för tre år sedan. Ledarna är bra och jag har fått flera nya vänner. Frälsningsarmén känner jag till sedan förut, dom brukar ha gudstjänster. Jag kunde väldigt mycket om Gud innan för jag har gått söndagsskola sedan jag var liten. Men jag lär mig nya saker här! — Jag är inte så rädd för att jag ska få corona men det är tråkigt att man inte kan träffa alla gamla. Jag vet att man inte ska vara lika nära varandra som man brukar, inte skaka hand och så. Jag ser fram emot sommaren!
BENJAMIN, 10 ÅR
— Jag har varit med i scouterna i tre år. Vi är här ute på sommarhemmet ibland, och inne på Borgen (kåren i stan) pysslar vi till exempel. Och löser mysterium! Jag gillade verkligen när vi åkte till Vilda-parken. Jag gillar ledarna och har fått nya vänner här. Jag visste vilka Frälsningsarmén är, de har ju gudstjänster på söndagar också. På slutet av scoutträffarna när vi har andakt lär vi oss något nytt om Gud varje gång, men jag kommer inte på något exakt nu.
Elvira och Benjamin, 10 år.
— Jag gillar inte corona, många skolor och annat stänger ner. Men jag hoppas att det försvinner snart i alla fall. Man ska tvätta händerna ofta och mycket vet jag. Jag längtar efter Frälsningsarméns kollo här på sommarhemmet i sommar!
ADELINA, 9 ÅR
— Vi har nästan bara kul på scouterna! Bäst är när vi leker lekar och när vi åker på läger. Ledarna är bra men lite knäppa, ha, ha! Jag har varit med i tre år och fått helt nya vänner här, för jag kände ingen innan. Jag är inte hundra på att jag kände till Frälsningsarmén förut, men jag vet att dom hjälper andra i världen och så. Vi har samlat in pengar till en ko. Jag har lärt mig nya saker om Gud, Jesus och fåglarna på ängen. — Bu-hu tycker jag om corona! Min morfar vågar inte ens gå ut ur sin lägenhet. Min gammelmormor är 91 år. Men hon lever! Man ska hålla avstånd i matkön. I min skola har dom gjort små rutor, ett barn ska stå i varje ruta. I sommar ska vi vara ute i Revsand hela sommaren. Vi har vår husvagn där och det finns kompisar, lekområde och en sjö. Jag längtar!
våga tänka att Gud kan och vill bevara oss i allt. Visst ska vi vara försiktiga och ta ansvar, men hur hårt ska en kristen hålla i sitt eget liv? Jag har varit med om så mycket att jag inte är rädd för döden. Dessutom är detta också ett guldläge för oss att nå in i och hjälpa oroliga människor, säger Sara Törnå. g
