Med örat mot Gud

Kjell Karlstens tro har tagit honom ut i världen och till de mest skilda uppdrag. För Gotland har missionshjärtat alltid klappat, men nu gläder han sig över mer tid med frun och att få gå på Stockholms konditorier. Möt Frälsningsarméns programchef.

TEXT: CARINA TYSKBO FOTO: CARINA TYSKBO, GABRIEL EKBECK OCH PRIVAT

Det sitter en omtumlad 15-årig kille i en lokal bland lovsjungande och bedjande människor. Han ser sig omkring. Utstrålningen hos dem som sjunger och talar från podiet är så levande. Orden träffar honom i hjärtat. Jo, det är sant att Jesus är verklig och offrade sitt liv!

När han kommer hem ber han en bön på sitt rum från ett traktat han fått med sig. Morgonen därpå tänker han: Nu har jag nog blivit frälst.

Upplevelsen den där kvällen för 45 år sedan med Frälsningsarméns seniorscouter på Kungsholmen i Stockholm kom den unge Kjell Karlsten att för resten av livet vilja följa Jesus Kristus. När han nu, som nyss fyllda 60 år, berättar om sin livsresa framgår tydligt att rösten från Gud och modet att följa den funnits som en röd tråd i allt. Men också en viss rastlöshet, en iver att få saker gjorda och släppa in frisk luft i stelnade sammanhang.

Men låt oss ta det från början. Kjell Karlsten föddes 1960 på Allmänna BB i Stockholm, växte upp i Blackeberg med mamma, pappa och en fem år yngre syster. Han var aktiv i Frälsningsarméns scoutgrupper, där familjen också engagerade sig. När Kjell flyttade hemifrån var det till en lägenhet i Frälsningsarméns hus för att börja arbeta som skolevangelist och ungdomsledare på Vasakåren, församlingen vid Odenplan i Stockholm. Ungdomsrörelsen inom kristenheten under 70− och 80−talen beskriver han som väldigt dynamisk. Många kom till tro och gemenskapen växte. Så många som hundratalet unga sågs på kvällarna i Frälsningsarméns lokaler. — Det var en så kärleksfull och stark gemenskap och en god, enkel undervisning. Den tiden betydde otroligt mycket för min andliga utveckling. Men kåren hade svårt att rymma alla nya uttryck som kom med de unga. Kyrkan blev lite trång, både fysiskt och mentalt, minns Kjell.

När en ung nybliven frälsningsofficer vid namn Ann-Christine kom till Vasakåren som biträdande kårledare dröjde det inte länge förrän de två blev ett par. De gifte sig och Kjell började på Frälsningsarméns officersskola. 1983 kom sonen Emanuel och den första gemensamma placeringen blev Visby. — Där fanns massor att göra! Vi startade nattkafé i de intensivaste partykvarteren, mötte människor, rekryterade evangeliserande team. Många blev berörda och frälsta. Det var roligt och väldigt dynamiskt, säger Kjell.

fakta kjell karlsten

Ålder: 60 år. Bor: I lägenhet i Vasastan i Stockholm. Familj: Gift med Ann-Christine, en son, två döttrar och fyra barnbarn. Fem egenskaper: Visionär, självständig, estet, envis, ensamvarg. Sysselsättning: Programchef på Frälsningsarméns högkvarter. Fritidsintressen: Ta en fika i solen, fynda på second hand, läsa böcker, laga mat. Favoritväder: Sol och värme! Förstår mig inte på vintern och kylan. Favoritbibelord: Psaltaren 127, med raden ”Om Herren inte bygger huset, bygger arbetarna förgäves.”

Volontärsutbyte med Zambia, välkomna flyktingströmmar till Sverige, en Israelvistelse och ett sabbatshalvår i lärjungaskola på Hawaii. Kjell har haft världen som arbetsfält men gång på gång återvänt till Gotland, och visionen för ön som ett missionscentrum.

MEN INTERNT PÅ KÅREN var motståndet massivt. Gotland då var väldigt konservativt och allt nytt utifrån sågs på med misstänksamhet. Kjell och Anki var unga och okonventionella. — De här fem åren var min absolut viktigaste lärotid när det gäller att jobba för Gud. Jag var formad av 60−talets ideal; det skulle vara normkritiskt och fritt, utan auktoriteter. Jag var obekväm med människors förväntan på mig – leda skulle vi ju göra tillsammans! säger Kjell och ler.

Rent generellt var den tiden i Sverige andligt turbulent, med framväxten av trosrörelsen som skapade rädsla för ytterligheter. Samtidigt var det ett starkt skeende som gav energi. När uppbrottet ändå kom gick flyttlasset mot Dalarna, där Kjell blev kårledare i Borlänge. Kontrasten kunde inte ha varit större. — Från det expansiva utåtriktade arbetet skulle jag plötsligt leda tre syföreningar, en strängmusikkår och hem

VI MÖTTE INNERSTADENS BEHOV PÅ ETT VÄLDIGT ÖPPET SÄTT. SAKNADES FRITIDSHEM ELLER INNEBANDY SÅ ORDNADE VI DET.

förbundets sångare! Det var så oerhört långt ifrån mig själv. Jag blev utbränd och sjukskriven en tid, säger Kjell.

Vid den tiden hade familjen utökats med dottern Emilie. Kjell vistades en tid i Israel och hann arbeta två år som divisionsungdomssekreterare i Örebro innan tankarna på Gotland åter vaknade. Ledningen gav klartecken och familjen återvände, nu med ett tydligt mandat att göra en nystart. Under de fem år som gått hade också mycket av det gamla försvunnit. — Vi mötte innerstadens behov på ett väldigt öppet sätt. Saknades fritidshem eller innebandy så ordnade vi det. En vision för ”Krukmakarens hus” växte fram – att Gud ville använda Gotland och Visby som en plats för rekreation, helande och upprättelse, säger Kjell.

Människor kom och gick på kåren och i det öppna hemmet. Familjen kom tidigt i kontakt med Kings Kids som arbetar med föräldrar och barn som är i tjänst för Gud. — Kings Kids har betytt mycket för oss och för många andra! Vi reste med dem runtom i både Sverige och världen. Våra barn har varit med mig på team till både USA och Kina, berättar Kjell. 1999 kom oväntat dottern Elvira och paret Karlsten, nu i 40−årsåldern, blev glada trebarnsföräldrar. Året dessförin

JAG FRÅGADE GUD OM VÄGEN FRAMÅT OCH FICK EN TYDLIG BILD AV SKYLTEN VID SANKT NICOLAIKLOSTRETS RUIN.

Åter i huvudstaden bor Frälsningsarméns programchef för första gången på 30 år bara med sin fru. ”Märkligt men skönt” säger han. Vasakåren ligger om hörnet och högkvarteret på gångavstånd.

nan hade Kjell blivit nationell ungdomssekreterare på högkvarteret i Stockholm. En väldigt spännande tid med fina kollegor och en framväxande kontakt mellan Norden och Ryssland, där man rustade en armé för en ny generation. — Men att vara en båtpendlande pappa med bebis och skolbarn var för intensivt, medger Kjell. Så det blev bara två år.

Under alla år har de internationella kontakterna präglat Kjells arbete. Volontärsutbyte med Zambia, flyktingströmmar och ett sabbatshalvår i lärjungaskola med UMU (Ungdom med Uppgift) på Hawaii. Där, på en ö i oceanen som blivit en bas för missionen, påmindes han åter om sin egen ö därhemma. — Jag frågade Gud om vägen framåt och fick en tydlig bild av skylten vid Sankt Nicolai-klostrets ruin. Det grundades en gång som en missionsbas för länderna runt Östersjön när vår del av världen evangeliserades, säger Kjell.

Familjen for hem, fick klartecken att starta lärjungaskolan ”Saved to Save” parallellt med kårledarskap och en ny period som nationell ungdomssekreterare. Sex väldigt fina och spännande år följde med elever från hela världen. Samtidigt utvecklade Anki ”Krukmakarens Hus” rehabiliteringsprogram ”Hela du” för långtidssjukskrivna. — Ibland tog vi oss nästan vatten över huvudet med alla kulturella, etniska och religiösa krockar och ungdomar med stora behov. Men vi har alltid rott det i land med Guds hjälp och tack vare alla fina och betydelsefulla medarbetare och frivilliga under åren, säger Kjell och ser berörd ut.

HAN PEKAR PÅ GUDS HUMOR då en av de yngre medarbetarna började bearbeta Kjell om att använda fotboll för att nå unga som hamnat snett. Kjell som är fullständigt ointresserad av sport slog gång på gång bort idéerna. — Till slut sade Gud till mig: ”Du kan väl åtminstone lyssna på honom?”, säger han och skrattar.

Så växte Fotboll For All (FFA) fram, ett helt koncept där man med fotboll som motiverande redskap tillsammans med lokala klubbar hjälper ungdomar utvecklas och ta ansvar för sitt liv.

Sedan 2016 är Kjell programchef på Frälsningsarméns högkvarter. För att kunna satsa helhjärtat tog han farväl av Gotland och flyttade till Stockholm.

Kjell trivs bra i storstaden där han en gång växte upp. Vasakåren ligger om hörnet och Högkvarteret på gångavstånd. Hans roll är betydligt mer administrativ än tidigare och även om han trivs kan han sakna att jobba med människor ute i verksamheterna. Men han hyllar sitt team av medarbetare som drivs av starkt engagemang, lång erfarenhet, passion och energi. Att arbeta på högkvarteret ger en god nationell utblick och möjlighet att skapa utveckling och tillväxt i Frälsningsarmén. Utmaningen är att hitta fler människor som vill leda, utveckla och har innovativa visioner. — Jag har inga femårsplaner, jag tar ett steg i taget. Kanske blir jag kårledare eller arbetar pionjärt igen. Både jag och Anki har varit lyckliga nog att få stor frihet av våra chefer genom åren, säger Kjell och fortsätter: — Hela vårt liv har handlat om att gå i tro och försöka förstå Guds ledning. Man kan tvivla på omständigheter, sammanhang och människor. Men inget konkurrerar med drömmen om Guds rike och att få jobba för det. g