7 minute read
Frälsningsarmén gör skillnad
Ronneby
Gudstjänst i Ronneby.
Lennart Fransson, samordnande kontaktperson för kåren.
I RONNEBY leds verksamheten nu av en kårnämnd med fem kårmedlemmar. I höstas var man tvungen att sälja lokalerna efter 90 års ägo och nu anordnas gudstjänster i Pingstkyrkan på söndagseftermiddagar. Där håller Frälsningsarmén även öppet på måndagar klockan 10-12 för ”Kaffestunden”. Då kan man fika, pyssla, umgås och få ett enskilt samtal. Lennart Fransson är sedan nystarten i november sammankallande kontaktperson. — Det finns en fruktansvärd nöd i Ronneby och sedan november har omkring 10-15 personer tagit sina liv. Människor är förtvivlade och jag tror att de saknar något att leva för, berättar Lennart.
Han nämner att arbetslösheten är hög i Blekinge liksom förekomsten av psykisk ohälsa. Ronneby har tagit emot många flyktingar och hemlösheten har ökat enligt Lennart Fransson. Fördelen med att finnas i ett så litet samhälle tycker han är att man lättare får kontakt med invånarna. Vid julinsamlingen fick kåren in över 45 000 kronor, något han ser som ett tecken på att Frälsningsarmén både behövs och är uppskattad i Ronneby.
Pingstkyrkan och Frälsningsarmén gör mycket tillsammans och har även utbyte med andra samfund. Flera församlingar har tvingats sälja sina lokaler. Men Lennart Fransson har en förväntan på att Gud kommer att göra någonting stort i Ronneby framöver och ser nystarten som en möjlighet. En gitarrkurs och en kör är startade och i planerna finns besöksverksamhet på sjukhem liksom hembesök och torgmöten. — Min önskan är att Gud gör kyrkorna till en mötesplats men att verksamhetsplatserna är gator, torg, hem, fängelser och sjukhus. Ofta predikar vi till redan frälsta istället för att gå ut och möta människor på det sättet, säger Lennart Fransson.
fakta kåren i ronneby (södra divisionen)
Startades: år 1892. Flytt/nystart hösten år 2019. Drivs av en kårnämnd: 1 kontaktperson/samordnare, 1 kassör, 1 sekreterare, 2 ledamöter. Civilmedlemmar/soldater: 55 st (Cirka 20 aktiva). Juniorsoldater: 0 st. Gudstjänstbesökare: Cirka 12-25 st.
Mora
Kåren i Mora fick en nystart när Mikael Svärd, ovan, öppnade värmestuga för förbipasserande. Han är numera kårledare och Amir Moghadam, till vänster, är fanjunkare/Mikaels högra hand.
SOM BUSSCHAUFFÖR passerade Mikael Svärd dagligen kårbyggnaden i Mora och för omkring 3,5 år sedan upplevde han ett tilltal från Gud om att öppna en värmestuga där. Så på onsdagar är det öppet hus för den som har vägarna förbi och de flesta besökarna tillhör inte kåren. — Det handlar inte om att det rasslar in så många medlemmar som möjligt utan om att göra lärjungar. Det tar sin tid men dessa gör sedan i sin tur fler lärjungar, påpekar Mikael Svärd som idag är kårledare. — Vi fikar, pratar, diskuterar och ber för någon om den vill. Ibland blir det undervisning och vi har alltid Jesus i centrum, fortsätter han.
Mikael Svärds barndom präglades av förkastelse, övergrepp och sökande i fel andlighet. Därför brinner han för dem som har det svårt och hänvisar till bibelstället i Matteusevangeliet 25:40: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig”. Uppenbarelsen om värmestugan kom när kåren var på utdöende. — Dåvarande kårledare hade bett och bett att Gud skulle skicka hit någon så när jag kom utropade hon: ”Halleluja, vilket bönesvar! Här har du nycklarna!”, berättar Mikael Svärd.
Till kårlokalen kommer en del ensamkommande från Afghanistan och på lör
dagar anordnas nu Al Massira (Vägen), bibelundervisning på persiska och svenska, som leds av Amir Moghadam. Han är fanjunkare, kårledarens högra hand. Han konverterade i hemlandet Iran, var tvungen att fly och hamnade i Sverige år 2015. Det är bara han och Mikael Svärd som är avlönade men i teamet ingår även två kvinnor, en som är konstnärligt lagd och en som har blivit kårens mormor. På torsdagkvällar bjuds det in till bön och på söndagseftermiddagar är det gudstjänster.
Alla åldrar finns i kåren, församlingen är
liten men Mikael Svärd tror att den ändå har stor betydelse för Mora och man möter alla olika typer av människor. Han nämner vikten av att gå ut och söka upp folk men det har knappt hunnits med då det hela tiden kommer nya människor till dem. — Många är före detta passagerare som jag har kört i bussen och ryktet sprider sig. I en mindre församling kan man se alla, man blir som en familj och många säger att det här är deras andra hem. Folk dröjer kvar på kvällarna som om de inte riktigt vill gå härifrån, avslutar han. g
fakta kåren i mora (norra divisionen)
Startades: år 1891. Omstart år 2019. Anställda: 1 kårledare, 1 fanjunkare. Civilmedlemmar/soldater: 4/2 st. Juniorsoldater: 0 st. Gudstjänstbesökare: Cirka 10-15 st.
När Conny Thelaus levde i missbruk fick kyrkorummet honom att känna sig ovärdig. Ändå drogs han dit. När han träffade andra narkomaner som blivit totalt förvandlade efter att ha mött Jesus så ville han få uppleva samma sak som de.
Helad till ande, kropp och själ
Sår från barndomen fick Conny Thelaus att fastna i droger. Men så mötte han andra före detta missbrukare och kriminella som förvandlats då de mött Jesus. Snart fick även Conny känna av den kraften. Han blev befriad och helad, även från fysisk sjukdom.
TEXT: TERESIA JANSSON FOTO: JONAS NIMMERSJÖ
Conny Thelaus spenderade sina första levnadsår på barnhem, i ett kristet fosterhem och sedan med sin pappa och hans nya kvinna. Conny nämner ett minne från tvåårsåldern. — Pappas fru borrade in sina naglar i min arm, stirrade mig i ögonen och sa: ”Du ska inte komma emellan mig och Gunnar.” Min far hette så, säger Conny. — Jag började gråta och där började ett utanförskap som följde med in i skolan, fortsätter han.
Farmodern såg att Conny inte mådde bra och hon fick senare vårdnaden om Conny och hans storasyster. Det fungerade väldigt väl men skolan gick inget vidare och Conny var redan ärrad av det han varit med om tidigare. Vid 14 års ålder började han röka hasch. Han sålde snart också hasch och något år senare injicerade han opium som kan likställas vid morfin. — Jag mådde väldigt bra i början och hängde i Kungsträdgården och på Gamla Brogatan i Stockholm med likasinnade, säger han.
Conny var väldigt fotointresserad och lyckades bli fotoassistent och fick senare jobb som fotograf. Men för att ha råd
med drogerna begick han också brott. År 1987 var han i riktigt dåligt skick, togs in på ett behandlingshem och han lyckades hålla sig ren i ett par månader. Men på hemmet träffade han en kvinna som han gifte sig med och snart var båda tillbaka i samma hjulspår igen. Äktenskapet höll bara i tre år. Connys läkare hade gett honom metadon som han skulle använda livet ut för att stå emot drogerna men då det är en form av syntetiskt morfin var det nästan lika illa. I tjugo år tampades han med det, varav tio i kombination med starka lugnande tabletter. Conny var ständigt bedövad och bortkopplad från verkligheten.
En dag gick han in i St:a Klara kyrka i centrala Stockholm, trots att kyrkor fick honom att känna skuld. En präst som fick syn på Conny sa till honom: ”Vet du att Jesus kan återupprätta dig?” — Jag svarade: ”Gå bort! Jag är inte värdig!”, men han stod på sig och till slut fick han be för mig även om jag inte kände någonting just då, berättar Conny.
Snart kom han till ett kristet behandlingshem där det var bibelläsning och möten då deltagarna prisade Gud och talade i tungor. — Jag tänkte: ”Jösses, vilket dårhus! Imorgon åker jag hem!”, säger Conny.
Men att se hur dessa kriminella killar nu var helt förvandlade hade en attraherande effekt på honom. — De var mer kärleksfulla än någon annan jag träffat förut och de var alltid glada oavsett väder, som om de drevs av någon kraft, minns Conny.
Han fick en längtan efter att låta döpa sig i enlighet med vad Bibeln lär och när pastorn på hemmet frågade Conny om han trodde att Jesus är den han säger att han är så svarade han ja. Efter tre månader ansåg Conny att han kunde klara sig själv men kort därefter var han tillbaka
