Utställningskatalog "Tingen i samlandets spår" by Kultur Helsingborg

TINGEN i samlandets sp책r KULTURMAGASINET I HELSINGBORG

VÄLKOMMEN till en riktigt gammal utställning! Hur kommer människor om hundra år att se tillbaka på vår tid? Synen på samhället och människan, varifrån hon kom och vart hon var på väg, spelade roll när museerna samlade, forskade och byggde utställningar förr i tiden. Men vad som har samlats och presenterats på museerna är inte helt oproblematiskt. Går du vidare i dessa tankebanor kan du fundera över hur framtidens syn på det förflutna kan komma att se ut. I utställningen Tingen i samlandets spår vill vi visa vad samlandet har spelat för roll. Vi vill också visa hur föremålen ställdes ut och presenterades under 1900-talets första hälft. När vi gjorde denna utställning hämtade vi inspiration från arbetet på Helsingborgs museer under 1900-talets första årtionden. Brevkorrespondens och årsberättelser författade av våra gamla kollegor har gett oss kunskap om Helsingborgs museers tidiga arbete. Vi har fått svar på hur samlandet av museiföremål har gått till under olika århundraden. Det har hjälpt oss att göra ett urval av alla föremål i Helsingborgs museers samlingar som representerar de gamla museernas syn på samlande. Samtidigt smälter Tingen i samlandets spår in som ett litet stadsmuseum i Fredriksdals stadskvarter. Med katalogen i din hand kan du ta dig tid och återkomma till blötdjur, fossiler, stenyxor, konst och lokala allmogeföremål. Du kan fascineras av vad alla dessa föremål spelade för roll för hur vi ser på oss själva, det samhälle vi lever i och på andra världar. Katalogen visar ett stort urval av alla föremål som finns i utställningen. Tingen i samlandets spår finns kvar ett tag framöver. Här finns det möjlighet att slå sig ner i sofforna och ta en paus, kanske för att läsa lite ur vårt bibliotek. Eller varför inte passa på att köpa något i vår lilla shop? Mycket nöje! Joakim Thomasson, chef Helsingborgs museer

P.s.

I utställningen På gränsen på Dunkers kulturhus kan du se tusentals fler föremål ur Helsingborgs museers samlingar. De finns också att se på www.museum.helsingborg.se. Vill du hitta och titta närmare på ett visst föremål här i katalogen gör du det enkelt med hjälp av accessionsnumret som finns vid varje bild.

INNEHÅLL

FÖRORD s. 3 SAMLINGAR, SAMLANDE OCH SAMLARE

s. 8

KABINETTSKÅPET

En värld i miniatyr s. 12

Samling eller lyxkonsumtion

s. 13

Föremål s. 14-21 EUGENIES JORDOMSEGLING

Hela världen samlas in s. 22

Föremål s. 23-27 KURIOSAKABINETTET

Vad är egentligen sant? s. 28

Föremål s. 29-47 SAMLA, SAMLA

Nu måste allt systematiseras!

s. 48

Tid för museer s. 49

Föremål s. 50-63

INNEHÅLL

DET FÖRFLUTNA ORDNAS

I sten, brons och järn s. 64

Föremål s. 65-67 ALLMOGENS TID

Att lägga vardagen till rätta

s. 68

Föremål s. 70-77 ATT SKAPA ETT NATIONELLT FÖRFLUTET

s. 69

DET EXOTISKA INTRYCKET FRÅN ANDRA VÄRLDAR

s. 78

Föremål s. 79-83 HELSINGBORG FÅR ETT MUSEUM

s. 84

FOLKBILDANDE AMBITIONER

s. 85

Föremål s. 86-87 NATIONALROMANTIK

s. 88

HISTORIEMÅLERI OCH RUINROMANTIK

s. 89

Konstverk s. 90-97

TINGEN i samlarens spår

SAMLINGAR, samlande och samlare Att stå inför en samling är att stå inför ett verk skapat av en eller flera människor som gjort val och haft ambitioner. Samlande förutsätter å ena sidan överskott i form av pengar, rumsligt utrymme och tid. Samlande kan å andra sidan ha sitt upphov i underskott, antingen ett rådande eller ett befarat kommande, som beredskap för ”om kriget kommer”. Samlandet inrymmer sådana diametralt motsatta aspekter vilket gör det till ett ständigt fascinerande fenomen. Den som äger en samling förfogar över ett kapital som är både symboliskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt. Därför är det lätt att tro att det är samlaren som påverkar och styr samlingen genom att välja vad som ska ingå i den, men det finns också en motsatt viljeriktning, där samlingen styr sin samlare. Detta märks inte minst i museisammanhang. Den samling som ett museum äger påverkar dess handlingsutrymme och hur berättande och kommunicerande görs.

Kuriosakabinettet Museernas ursprung kan härledas till så kallade kuriosakabinett. I konstfullt tillverkade skåp av exklusiva material förvarade europeiska medeltida furstar sina hopsamlade spektakulära objekt, som kunde visas upp för häpna åskådare. Föreställningen om museiföremålet som märkligt och utvalt är grundläggande också idag. Det furstliga arvet är likaså påtagligt genom de europeiska kungahusens samlingar av

konst och antikviteter som har varit upphov till de nationalmuseer som finns i snart sagt varje europeisk huvudstad. I svensk kontext är grevinnan Wilhelmina von Hallwyl (1844-1930) en samlare i särklass. Hon var genom arv oerhört förmögen och kom att ägna hela sitt liv åt att samla på konst, kuriosa och vardagsföremål, som hon såg till att ordna och katalogisera. Hon lät bygga det påkostade Hallwylska palatset vid Hamngatan i Stockholm där det gjordes plats både för grevinnans hushåll och för hennes samlingar. Palatset ter sig som ett kuriosakabinett i monumentalformat och är numera, enligt von Hallwyls önskan, ett museum.

Samlingen som kunskap De äldsta museisamlingarna härrör från kungliga och adliga sammanhang men kopplingen mellan lärdomsinstitutioner och samlingar är också stark. I de svenska stiftsstädernas läroverk och hos universiteten skapades samlingar som användes i undervisningen. Det kunde vara både ”döda” föremål och levande objekt i form av botaniska trädgårdar. Att betrakta ett ting var ett sätt att undersöka det och skaffa sig kunskap. Föremålen i sig var bildande, och en samling representerade lärdom. Det finns alltså en stark relation mellan kunskap och museer och de första museigrundarna, som stod fria från både den kungliga och den kyrkliga makten, betonade starkt kunskapsaspekten i museernas verksamhet.

TINGEN i samlarens spår

Under 1800-talet då demokratireformer, industrialisering och urbanisering omformade samhället genomgripande riktades uppmärksamhet mot fenomen som idag benämns som kulturarv. I mitten av seklet grundades fornminnesföreningar och sällskap runt om i Sverige av ”starka män” i socknar och tätorter, med ändamål att samla in föremål från landsbygdens allmoge. Men också dialekter, talesätt och traditioner dokumenterades i syfte att rädda det som upplevdes som försvinnande. Föreningarna fick ofta sitt säte i stifts- eller residensstäder och de äldre böcker, kuriosa och naturalier som redan fanns i läroverkens ägo blev tillsammans med insamlade allmogeföremål grunden i museisamlingarna.

set var samlingarna exponerade montrar och på hyllor. Snart skulle det dock bli så många föremål att det blev nödvändigt med magasinslokaler, och därmed blev urval i vad som visades för besökare nödvändigt.

Samlingen som utställning, utställning som samling

Året 1866 då Nationalmuseum i Stockholm öppnade är också ett märkesår i svensk historia. Då ersattes ståndsriksdagen av den nya tvåkammarriksdagen - ett stort steg mot den moderna demokratins genomförande. Att museiöppnandet och representationsreformen skedde samma år var måhända resultatet av en slump, men det är också symboliskt att de statliga museisamlingarna blev tillgängliga för allmänheten i en stor modern byggnad samtidigt som ett viktigt steg togs mot fullt utbyggd demokrati. I dåtiden talades nog inte i termer av utökat tillgängliggörande, men det var vad som skedde. De arkeologiska samlingarna växte mycket snabbt i storlek när intensivare uppodling och stora infrastrukturprojekt bröt ny mark som bringade fördolda föremål fram i ljuset. Dessa betraktades som ett nationellt arv, som skulle förvaras centralt, men också visas för alla.

1866 invigdes en imposant byggnad på Blasieholmen i Stockholm – det nya Nationalmuseum. Där inhystes inte bara de konstsamlingar som associeras med museinamnet idag, och som hade sitt ursprung i den kungliga ”tavelsamlingarna”, utan också de kungliga fornsakssamlingar som var grunden till Statens historiska museum. De dåtida besökarna kunde ha en skrift med titeln ”vägledning till samlingarna” i sin hand. De leddes alltså inte genom utställningarna, utan genom samlingarna. Några stora museimagasin fanns inte, helt enkelt därför att det inte fanns något sådant behov. Det var självklart att samtliga objekt i samlingen skulle visas för besökarna, och detta var ännu praktiskt möjligt. Utställningarna i hu-

Detta gällde inte bara Nationalmuseum, utan alla då existerande museer landet runt. Föremålssamlingarna växte bokstavligen över huvudet på de dåtida museiintendenterna. Det var som att samlingarna i sig hade makten över museiverksamheten lika mycket som de personer som var satta att förvalta samlingarna. Museer organiserade sin verksamhet efter föremålens karaktär, och kunde ha till exempel en ”allmogeavdelning”, en ”forntidsavdelning” och en textilavdelning.

TINGEN i samlarens spår

Allmogen ger upphov till moderna samlingar Några år senare, 1873, öppnade Nordiska museets och Skansens skapare Artur Hazelius ”Skandinavisk-etnografiska samlingen” på Drottninggatan i Stockholm. Detta var i högsta grad en utställning i modern mening, där besökarna bland annat kunde beskåda interiörerna av några allmogebyggnader från olika platser i Sverige i skala 1:1. Interiörerna var fullt inredda med möbler och föremål. Dockor iklädda folkdräkter var utplacerade i stugorna och en uppstoppad katt fullbordade intrycket av autentisk allmogemiljö. Men benämningen var alltså ”samling” och inte utställning, vilket var helt logiskt eftersom det var Hazelius samling av föremål som han hopbragt under många resor genom Sverige och Norge som visades upp. Så även om det primärt var en samling som gjordes tillgänglig, var föremålen arrangerade som en berättande utställning i modern mening. Hazelius utställda samling blev en publiksuccé och snart inleddes bygget av det som skulle bli Nordiska museet. Den enorma museibyggnaden på Djurgården stod färdig 1907. Den demokratiska idén om att göra hela Sveriges kulturarv tillgängligt för alla, på en och samma plats, utvecklades sedan vidare på friluftsmuseet Skansen. Utställningsidealet från Drottninggatan med hela scener i naturlig storlek levde kvar under 1800-talet. Men allt mer ökande föremålsmängder och ett användande av typologin som vetenskaplig metod gjorde att föremålskategorier visades utan den kontext som Hazelius allmogeinteriörer från 1873 hade utgjort. Etnologen Åke Campbell framhöll 1946 i en beskrivning av Nordiska museets första år hur ”träslevar och linbråtor” blev meningsfulla 10

på ett alldeles oväntat sätt när de ordnades typologiskt, det vill säga föremål som liknade varandra i form och storlek placerades invid varandra. Museet ägde uppenbarligen ett mycket stort antal träslevar och linbråtor, och föremålsmängden lockade till typologiska studier, något som också gjorde museerna benägna att skaffa många föremål av samma sort.

Det museala kulturarvet 1800-talets skandinaviska museer uppstod parallellt med modernisering och industrialisering av samhället, som räddningsaktioner inför något befarat försvinnande, och som manifestationer av lokala kulturarv. De drevs av eldsjälar som ville ta till vara vad som sågs som spillror av ett förmodat försvinnande allmogesamhälle. Fortfarande är föremål och dokument som härrör från förindustriell landsbygd dominerande i många museisamlingar och museer förknippas i hög grad med sitt allmogearv. De tidiga museerna kom att omvandlas till institutioner som nu framstår som oerhört stabila, med professionell bemanning och styrning, långsiktig förvaltning inrymda, ofta inrymda i imposanta byggnader. Ordet museum har många bokstäver gemensamt med monument. Museer associeras allt som oftast med de byggnader där verksamheten är inhyst vilket är både en börda och en tillgång, eftersom byggnaderna i sig kan vara ett hinder för utveckling av verksamheten i samklang med nutidens krav. Också samlingarna är på samma gång en börda och en tillgång. Det är i praktiken omöjligt att göra sig av med gamla samlingar, som kan sägas styra verksamheten genom att ta plats och kräva vård för ett långsiktigt bevarande, även om nutiden kanske skulle önska att styra över resurserna till andra områden.

TINGEN i samlarens spår

Kunskap ur samlingar Kunskapspotentialen är stor i museernas samlingar. Här finns materiella spår efter människor som inte fått plats i den skrivna historien. Genom studier av till exempel textila objekt går det att få kunskap om produktionsvillkor, handel med kläder och andra förhållanden som inte finns beskrivna i skrift. Museisamlingarna kan också läsas som dokument över de människor och de tidsepoker som har skapat dem. På samma sätt som den medeltida furstens kuriosakabinett utgör ett dokument över fursten är en museisamling i ett stadsmuseum från 1900-talet ett dokument över hur museets intendenter och styrelse ville att just den stadens kollektiva minne skulle skrivas. Museisamlingen och det sätt den har organiserats på är som en sorts barometer på tillståndet både i lokalsamhället och i den nationella kulturpolitiken.

Den täta förbindelsen mellan museisamlingar och kunskapsproduktion har alltid funnits men den har tagit sig olika uttryck i olika tider. 2000-talets satsning på digitalisering av samlingarna tillgängliggör dem för alla, dygnet runt, och gör det möjligt att sammanföra material och kategorier av objekt på tidigare oanat sätt. Nu öppnar sig möjligheter för den som vill ägna sig åt studier av objekt av specifika kategorier, föremål med ett visst geografiskt eller personhistoriskt ursprung, eller helt enkelt bara vackra saker. Betraktaren kan själv ta kommandot och styra över samlingen och skaffa sig ny kunskap. Det moderna kuriosakabinettet finns i datorn och tack vare tekniken kan vi alla vara furstar som har tillgång till samlingar - och det är en utveckling som bara har börjat. Karin Gustavsson, fil. dr. i etnologi vid Lunds universitet och antikvarie vid Helsingborgs museer Delar av flintsamlingen 1912

Kabinettskåp 1600-tal. 13-61

KABINETTSKÅPET En värld i miniatyr Bland kungligheter, furstar och överklassen i Europa, under 15–1600-talen, var samlandet av föremål ett sätt att visa sin sociala position. Insamlade kuriositeter förvarades i ett så kallat kabinettskåp som blev en riktig statusmöbel, särskilt på 1600-talet. Skåpen var påkostade och ofta tillverkade i dyrbara träslag och utsmyckade med inläggningar av metall och sköldpaddskal, ibland också med ädelstenar och elfenben. De äldsta skåpen, från 1500-talet, saknade benställning. Den påkostade möbeln lyftes fram när det var dags för visning av innehållet. Innehållet skulle helst vara märkvärdigt och gärna flärdfullt och mystiskt. Skåpen sammanförde natur och kultur, det kända med det okända. Det fanns tidigt en grov huvudindelningsprincip. Föremål från naturen kallades naturalia; föremål som människan tillverkat kallades för artificialia. Men exakt vad och varför man plockade hem olika ting var inte alltid så självklart. Själva insamlandets principer kan sammanfattas i vad en samlare vid ett tillfälle sa till sin medarbetare: (buy) anything that is strange. Inte att undra på att ett annat namn för skåpen och dess samling var wunderkammer, (ungefär ”mirakelskåp”). 12

Att väcka beundran kallades admiratio och ett påkostat skåp med ett dyrbart innehåll prydde verkligen sin plats i hemmet. Att skaffa sig en samling var inte enbart en fråga om nyfikenhet utan lika mycket ett sätt att skaffa sig social uppmärksamhet och status i samhället. Kabinettskåpet var en möbel som få hade råd och möjlighet att skaffa. Skåpen symboliserade att man hade pengar och visste vad man skulle göra med dessa. De signalerade också att man visste ett och annat om världen, både den som låg nära och långt borta i tid och rum. Kabinettskåpen speglade ägarnas rikedom men också deras smak och intressen. Skåpen har kallats ett mikrokosmos fullt av förunderliga ting men också en ”minnenas teater”. Att ha ett välfyllt skåp i sin ägo var att äga och kontrollera en liten bit av världen. På plats hos kungligheter ingick kabinettskåpet ibland som en del i mottagandet av utländska diplomater – ett tillfälle att visa upp hovets rikedom och prakt, men också en påminnelse om kungahusets handelskontakter med omvärlden. Någon har till och med beskrivit möbeln som ett uttryck för propaganda. Med tiden blev skåpen fyllda till bredden och samlingarna ”vandrade ut i rummet”. Kabinettskåpet med sin samling kan ses som en början till dagens museer.

Samling eller lyxkonsumtion? Kabinettskåpen med sina samlingar kan ses som museer i miniatyr – en särskild plats där ting förvarades och visades. Med tiden räckte inte skåpen till för att kunna visa de allt mer utrymmeskrävande samlingarna, utan man tog hela rum i anspråk för sina dyrbarheter. Jättelika privatsamlingar blev grunden för framtida museer, först i form av osorterade kuriosakabinett. En stor och mycket omtalad samling tillhörde den italienske apotekaren Ferrante Imperato, som i slutet av 1500-talet visade sin samling av naturalier. Ett annat exempel är den danske hovläkaren Ole Worm. Men hjälp av sin samling kunde han fastslå att det som påstods vara horn av enhörningar, i själva verket var betar från narval. Sådana nådde Danmark via handelsrutter norrifrån. Worms samlingar återfinns idag på Nationalmuseum i Köpenhamn.

att det handlade om en dyrbar beställningsartikel. Men europeiska fabriker följde snart efter. I Europa producerades också porslin och möbler med tydlig koppling till kinesiskt formspråk. Kina slott i Drottningholms park åskådliggör den påverkan som kinesisk form hade på 1700-talets stilideal. Och även i det lilla är vi fortfarande beröra av de kinesiska influenserna. Idag är det blåvita porslinet det kanske mest populära i Sverige. Vi dukar med det i sann nationalromantisk anda utan att tänka på att vi präglades på det blåvita genom importen av ostindiskt porslin från Kina. Elefantbetar från Uganda. 1781-98

Gränsen mellan samlande av kuriositeter och lyxkonsumtion före och under 1700-talet är inte helt tydlig. Till Europa, som stod i allt tätare kontakt med omvärlden, ökade inflödet och konsumtionen av lyxvaror under sena 1700-talet. Förbindelserna med omvärlden skapade möjlighet till dyrbar import. I Sverige liksom övriga Europa var allt kinesiskt på modet. De som hade råd kunde klä sig i plagg av siden, möblera hemmen med bambumöbler och krydda maten med exotiska kryddor. De drack te, kaffe och choklad och serverade dessutom dryckerna på kinesiska lackbord. Välbeställda hushåll i Europa beställde hela porslinsserviser från Kina, avsedda för servering vid överdådiga privata middagar. Porslinet bar ofta familjens monogram eller vapen som en signal om 13

FÖREMÅL Kabinettskåpet

Spektrolit. Fyndort Finland. 432-98

Antimonit. Fyndort Rumänien, Baia Sprie. 716-98

Wulfenit. Fyndort Marocko Touissit 776-98

Agat, turitella. 113-98

Baryt. Fyndort Tyskland Ruhrgebiet. 332-98

Molnobsidian. 496-98

Rutilnålar i bergskristall. Fyndort Madagaskar. 180-98

Förkislat trä. Fyndort USA Arizona. 471-98

Glasfluss med natrolitränder. 1005-98

Granat. Fyndort Österrike, Zillertal. 312-98

FÖREMÅL Kabinettskåpet

Bergkristall. Fyndort Onslunda. 191-89

Kalcit. Fyndort Mexico. 254-98

Baryt. Fyndort Storbritannien. 289-98

Opal. Fyndort Australien, Quilpie. 708-98

Baryt. Fyndort Storbritannien. 287-98

Baryt. Fyndort Storbritannien. 288-98

Septarier. 580-98

Kalcit. Fyndort Mexico. 253-98

Bergkristall. 240-98

FÖREMÅL Kabinettskåpet

Krysokoll. 773-98

Agat med kvartsgång. 190-98

Amazonit. Fyndort Madagaskar. 434-98

Krysokoll. Fyndort Kongo Kinshasa Katanga. 782-98

Malakit. Fyndort Malawi, Tsumbe. 718-98

Malakit. 281-98

Malakit. Fyndort Kongo Kinshasa, Katanga. 719-98

Amazonit. Fyndort Stockholm, Utö. 423-98

Azorit. Fyndort Namibia Tsumeb. 276-98

FÖREMÅL Kabinettskåpet

Sodalit. 427-98

Sodalit. 426-98

Sodalit. 428-98

FÖREMÅL Kabinettskåpet

Kalkspat. 280-98

Aragonit. Fyndort Sicilien. 255-98 Stalaktit. 283-98

Bergkristall. 294-98

Jaspis. 235-98

Baryt. 628-98

Albit. 399-98

FÖREMÅL Kabinettskåpet

Fossiler

Rekvisita, dinosauriespår, möjligen Dilophsaurus. Fynd från Höganäs. 3791

Växtfossil. 2595-2014

Okänt fossil, bläckfiskdjur. 2594-2014

Fiskfossil. 2587-2014

T.v.:Växtfossil, möjligen Jättefräken. 2589-2014 T.h: Djurfossil, Ammonit. 114-98 Nedan: Okänt fossil, bläckfiskdjur. 2590-2014

FÖREMÅL Kabinettskåpet

Rodokrosit. Fyndort Argentina. 271-98

Krokit. Fyndort Australien, Dundas. 777-98

Nedan: Rodokrosit. Fyndort Grekland, Chakidiki. 785-98

FÖREMÅL Kabinettskåpet

Agat. Fyndort Tyskland. 242-98

Ametist. Fyndort Brasilien. 215-98

Ametist på varvig agat. Fyndort Afrika. 216-98

Ametist. Fyndort Marocko. 234-98

Lila flusspat. Fyndort Frankrike Baix Auvergne. 1029-98

EUGENIES JORDOMSEGLING – hela världen samlas in Eugenie var det första svenska örlogsfartyget som sändes ut på en expedition runt jorden. Syftet med expeditionen var dels att upprätta handelsförbindelser med avlägsna länder men också att kontrollera de beskickningar och sändebud som Sverige hade i olika delar av världen. Därtill skrevs naturvetenskapliga rapporter och på de flesta stopp utmed resan samlades föremål in. De insamlade sakerna hamnade på flera svenska museer. Även Helsingborgs museum har föremål från resan i sina samlingar. Här finns koraller och, som det står i accessionskatalogen, ”andra minnen” från Eugenies resa. Eugenie var en 40-kanoners segelfregatt, byggd i Karlskrona och sjösatt 1844. Under befäl av kommendörkapten Kristian Adolf Virgin lämnade hon Karlskrona med 302 man ombord den 30 september 1851. Med på resan var botanisten Nils Johan Andersson. Hans uppgift var att samla in material till Naturhistoriska Riksmuseet. Vetenskapsakademin gav ut observationer från resan inom ämnena botanik, zoologi, hydrografi och meterologi.

Ur den bevarade katalogen från expeditionen, kan vi läsa att det allra första föremålet som samlades in var en snäcka som fiskades upp ur norskt vatten. Några andra exempel från resan är fossiler, lera, sandsten och insekter som samlades in i Nordsjön och i engelska kanalen. Från ön Maderia plockade man med sig en sköldpadda och från trakterna vid Rio i Brasilien, tog man ytterligare sand och snäckor. Två dagar efter att de rundat Sydamerika via det stormiga Magellans sund tog de ombord en kaktus och nio fåglar från Patagonien. Eugenie återvände till Sverige sommaren 1853. Besättningsmännen blev hyllade som hjältar och fick titlar och medaljer. En av officerarna ombord, kapten Andersson skrev regelbundna reserapporter till Aftonbladet. Efter hemkomsten gav han ut en bok om resan.

FÖREMÅL Eugenie

Jordglob tecknad av kamreren vid Höganäsverken, Hans Peter Bäcklund före 1858. 293-22

FÖREMÅL Eugenie

Stjärnglob, odaterad. 307-38

Sextant, odaterad ur äldre samlingar. 63-35 Vindflöjel från 1839. 1-28

Kompass, tidigt 1800-tal. 716-57

FÖREMÅL Eugenie

Bålskål av porslin, ”Sailor’s farewell”, England. Ca 1800. 1-39

Bringare av porslin ”Sailor’s farewell” , England. 113-43

Mugg av porslin, ”Sailors farewell”, England. 71-15

Mugg av porslin, ”Sailors farewell”, England. 344-25

Mugg av porslin, ”Sailors farewell”, England. 715-57

FÖREMÅL Eugenie

Snäckor Snäcka, Voluto melo diadema, Nya Guinea. 1858-2014

Trumpetsnäcka, Syrinx aruanus, Kina. 1859-2014

Nautliussnäcka. 1861-2014

Nautilussnäcka, delad. 2582-2014

FÖREMÅL Eugenie

Koraller Korall. 1803-2014

Korall, Cythoréa. 1874-2014

Korall, Acropora gracilifürcata. 1875-2014

Hjärnkorall. 1873-2014

Svampkorall. Ur Amiral Virgins samling. Förvärvat av Augustin Ehrensvärd . 1868-2014

Korall. 1862-2014

KURIOSAKABINETTET Vad är egentligen sant? Människor fick under 1800-talet tillgång till nya och okända världar. Tekniska framsteg skapade ny kunskap. Jorden krympte med ångbåtslinjer och lokomotiv. Till Europa strömmade rapporter från fjärran länder och kolonier där människor, landskap och djur- och växtvärldar förtrollade läsarna. Allt spreds snabbt i billiga tidningstryck. Inte undra på att 1800-talsmänniskan ställde sig frågan: Vad är egentligen sant? En av 1800-talets många tekniska uppfinningar var den fotografiska tekniken. Tidningar blev det media där fotot fick sitt riktiga genombrott och konsten förlorade där sin roll som nyhetsförmedlare till förmån för fotot. Den fotografiska bilden blev förknippad med vetenskap och betraktades som sanning. Ändå var de tidiga fotona oftast arrangerade. I slutet av 1800-talet upptäcktes hemligheten bakom röntgenstrålarna, och genomsiktsbilder av människo- och djurkroppar förundrade betraktarna. August Strindberg menade att röntgenbilder hade närmast magiska egenskaper då de kunde avslöja dolda ting. Hans verk ”Spöksonaten”, som handlar om sanningar, lögner och vad som gömts undan, kan förstås utifrån den uppståndelse som den nya röntgentekniken skapade. Människor var tvungna att omvärdera vad de visste och vad de trodde var sant. Ett exempel var sjöjungfrur, som hade funnits i sagor och i sjömäns berättelser i hundratals år. Holländaren Jan Cock Bloomhoff arbetade

vid handelsstationen i Dejima mellan åren 1817-1824, och rapporterade hem om sjöjungfrur som levde i japanska vatten. Vetenskapen gjorde upptäckter som för samtiden kunde vara svåra att smälta. Mest känt är Charles Darwins arbete om människans släktskap med apor. Det var något som de flesta till en början varken kunde eller ville begripa. Det var ju Gud som hade skapat allt. Darwins arbete möttes av skratt och protester – även från samtida vetenskapsmän. Vad var det för vansinnig idé? Skulle människan härstamma från aporna? Alruna. 1068-29

FÖREMÅL Kuriosakabinettet

Amazonpapegoja, Brasilien. B2318

Mångfärjad Lori, Australien. B1950

Jako, Västra Afrika. B2347

Loripapegoja, Australien. B1949

FĂ&#x2013;REMĂ&#x2026;L Kuriosakabinettet Rosella, Australien. 4805-2013

Undulat, Australien. 267-16

Papegoja. 993-49

Papegoja, Sydamerika. 469-13

FÖREMÅL Kuriosakabinettet Red faced Love Bird, Gambia. 4580-2013

Plommonhuvad Parakit, Indien. 4599-2013

Fågel, höna, monterad fågel, ”trebent höna”. 8207-2008

Rosella, Australien. B1951

FÖREMÅL Kuriosakabinettet

Fajanskanna Gåva E. Wadstein. 512-42

Potpurrivas från Sverige, 1700-tal. 164-88

Burk för ingefära, Kina. 984-60

Vas från Holland med kinsesiserande dekor, 1700-tal. Gåva E. Wadstein. 513-42

Pokal av glas, 1800-tal. 210-63

FÖREMÅL Kuriosakabinettet

Tallrik i fajans med kinsesiserande dekor. 125-42

Ljusstake. Jordfynd, Helsingborg. 345-35 Tallrik, ostindiskt porslin. Köpt av Bergsten Helsingborg 1911. 584-11

Kärl från Nordamerika, 1800-tal. 486-16

Lockpokal av elfenben. 643-45

FÖREMÅL Kuriosakabinettet

Ask, Japan. 305-47

Skrin i trä, tidigt 1800-tal. 273-35

Snusdosa. Tillverkad 1850. 139-39

Smörform. Gåva 1969, G Åberg. 331-69

Snusdosa. Tillverkad 1814. 107-71

FÖREMÅL Kuriosakabinettet

Mikroskop som har tillhört doktor Zacharias Stenkula (1803-1867), regementsläkare vid Norra skånska infanteriet. P308

Pochette. Neapel, Italien 1800-tal. 4179-98

”Elektricitetsmaskin”. Gåva O Karlsson 1934. 38-34

Modeller av rickshaws i sköldpadd. 438-51, 1996-2015

Sockerskrin.”Inköp från trakten av Ormastorp, Skåne 1910”. P764

FÖREMÅL Kuriosakabinettet

Skåp, miniatyr. Gåva Kärnans möbelaffär 1955. 96-55

Giljotin, modell av djurben. 505-23

Miniatyrskåp från Japan. Gåva P von Möller. R1

FÖREMÅL Kuriosakabinettet

Hundsläde, modell. Grönland. Gåva Ahlman 1967. 778-67

Kajak, modell. Grönland . Gåva Ahlman 1967. 777-67

Båt, modell, Kina (osäkert). 1807-2014

Bur för syrsor, Kina (osäkert). 1808-2014

Taj Mahal, modell, Indien. 1802-2014

FÖREMÅL Kuriosakabinettet

Nickedocka 1800-tal, Kina. Gåva av Gisela Trapp. 313-40

Skulptur. Egypten. Gåva J Andersson, J. 1916. 478-16 Skulptur, Japan. 136-56 a+b

”Gudabild från Tiggeöarna”. 476-16

FÖREMÅL Kuriosakabinettet

Glasflaska med korsfästelsescen, sent 1700-tal. Gåva N. Åkesson, Åstorp 1924. 141-24

Flaskskepp, modell. Gåva K. Nilsson 1973. 607-73

Flaskskepp i glödlampa. Gåva 1927 av ”fiskaren Ström i Viken”. 605-27

Brännvinshävert, Skånska glasbruket 1700-tal. 260-14

FÖREMÅL Kuriosakabinettet

Hövdingespira, Fijiöarna 1881. Gåva A. Ehrensvärd 1933. 604-33

Daler, Sverige 1716. 1804-2014

Daler, Sverige 1721. 320-40

Daler, Sverige 1752 [osäkert]. 1805-2014 Promenadkäpp av hajkotor. Gåva av Adolph Bernhard, Helsingborg 1951. 211-51

FÖREMÅL Kuriosakabinettet

Träsnideri, Nya Guinea. Gåva av P von Möller. Nya Guinea, Woodlark Island [osäkert]. 1061-29

Träsnideri, enligt katalog ”avgudabild”, Nya Guinea, Woodlark Island [osäkert]. Gåva av Ebba Nilsson. R513

Gudabild, träsnideri ,Nya Guinea, Woodlark Island [osäkert]. Gåva av Ebba Nilsson. R514

FÖREMÅL Kuriosakabinettet Amfora. Ur accessionskatalog: ”Uppfiskad med nät vid en ö på spanska kusten efter att i många århundraden legat på havets botten. Sägnen förtäljer att där fordom legat en fabrik för lervaror vilken tillsammans med en del av ön sjunkit i havet”. 1934-2005

Skulptur föreställande Kärnan före renoveringen. 806-70

Dolk av flinta. Funnen i Saxtorp, Ernst Ulffers samling. 2164-19

Vattenkrus, Mexico. 10-37

Dolk av flinta. Funnen vid Husensjö, Helsingborg. 2159-19

FÖREMÅL Kuriosakabinettet

Dolk av flinta. Funnen vid Fleninge mosse. 183-31

Romersk oljelampa. U8

Lampa. Rom, Italien, Forum Romanum. U21

Mosaikgolv från Pompeji. Ur äldre samling. U30

Mosaikarbete. Rom, Italien, Forum Romanum. U26

FÖREMÅL Kuriosakabinettet

Bärnsten. 454-98:b

Halsband. Albin Persson, bärnstenssnidare. 838-54

Bärnsten. 454-98:c

Halsband. 3191-62

Bärnsten. 454-98:a

Bärnsten. 771-98

FÖREMÅL Kuriosakabinettet

Väska av Bältdjur. 68-40

Sko, Kina. Gåva av P von Möller. R47

Fotring , Indien (osäkert). 371-51

Sköld från havssköldpadda. 1806-2014

Kokosnöt växt/djurdekor. 506-2007

FÖREMÅL Kuriosakabinettet

”Valtänder”. 1809-2014

Haj, tjurhuvudhaj. 1792-2014

Bordsuppsats. Gåva J P Pape 1941. 497-41

Hajgap, Tjurhuvudhaj. Gåva av sjökapten Meijer. 1852-2014

FÖREMÅL Kuriosakabinettet Hajgap. 1851-2014

Igelkottfisk. 1794-2014

Igelkottfisk. 1795-2014

Igelkottfisk. 1793-2014

Bältdjur. 77-2007

SAMLA, SAMLA Nu måste allt systematiseras! Linné arbetade fram riktlinjer och principer för att kunna sortera naturens ofantliga mångfald. Ett gemensamt språk är viktigt om man ska utbyta kunskap mellan forskare på olika platser. Linné slog fast regler inom botaniken, för hur släkten och arter skulle beskrivas. Hans arbeten uppmärksammades både i Sverige och utomlands men Systema Naturae var den skrift som gjorde honom till en av sin och vår tids stora systematiker. Söndagen den 9 juli 1749 besökte Carl Linnaeus (senare adlad till von Linné) Helsingborg. Resan från Bälteberga började på morgonen en kvart i nio. Under dagsresan kommenterade och antecknade han jord- och bergarter, växtlighet på fält, hedar och ängar, vad som blommade på åkerfälten och i dikeskanterna, vägarnas skick, orternas placering, utsikten över sundet, storleken på olika träd, stadens placering vid sundet, vattenkällor, flygsand, befolkningssiffror, inskriptioner i Mariakyrkan och Kärnans storlek. Så här såg arbetsdagarna ut. Carl Linnaeus föddes 1707, som prästson, i Råshult, Småland. Fadern var mycket intresserad av botanik och det smittade av sig på Carl. Carl började läsa medicin i Lund. Men botaniken var det som han brann för och vid Universitetet i Uppsala kunde han knyta kontakter som gjorde att han kunde fördjupa sina studier i botanik, publicera botaniska skrifter och så småningom få en professur. Carl von Linné drevs av nyfikenhet och vetgirighet och han greppade över stora ämnesområden. Med hjälp av stipendier kunde han företa vetenskap48

liga resor i hela landet, men de tärde på hans ekonomi och tvingade honom att undervisa och hålla föreläsningar, bland annat i mineralanalys. I de stora städerna Paris och London fanns en publik för nya idéer. England hade haft sin ”ärorika revolution” 1688, då den katolske kungen Jakob II avsattes. Frankrike hade sin revolution 1789. Kungahusens och kyrkans makt och inflytande var under den här perioden starkt ifrågasatt. Isaac Newton var en av de brittiska vetenskapsmännen som blev sin tids stora berömdhet. Med sitt arbete med den allmänna gravitationsteorin från 1687 visade han bland annat att planeterna som vandrade över himlavalvet, gång på gång i samma banor, följde naturlagar. De var inte nödvändigtvis en del av en gudomlig helhet. Det handlade om något annat. Vetenskapen kanske kunde ge förklaringar till olika företeelser? Allt kanske inte var givet av Gud och Konungen?

Stilleben i olja, ”Hästkranium”. Osignerad. Gåva av Gisela Trapp 1945 . 1068-45

Tid för museer 1700-talet var naturhistoriens epok, där ämnen och studier som rörde det vi idag kallar geologi och biologi stod i fokus. Det samlades naturalier från när och fjärran. Vetenskapsmän på universitetet och akademier samlade och tog emot inskickat material. Samlandet skulle göras enligt bestämda principer, ordnas i skåp och montrar för att kunna arbetas med. Många privata samlingar skapades av intresserade präster, läkare och andra som på fritiden nogsamt beskrev och satte etiketter på sina fynd. Med tiden kom flera av dessa samlingar att hamna på museerna, dit man skulle vända sig för att få överblick, insikt och kunskap. Man skulle ha nytta av samlingarna. Länge var de privata samlarnas arbete viktigt för museerna. Under det sena 1800- och tidiga 1900-talet skänktes eller såldes många privata samlingar till olika museer. En sådan samling finns här på Kulturmagasinet. 1906 köptes Carl Möllers samlingar till Helsingborgs museum för 5 000 kronor. Carl Möller var arrendator på gården Vedelsbäck som låg på godset Rönneholms ägor i trakten av Ringsjön. En av hans sysslor var insamlandet, sorterandet och skapandet av större och mindre insekts- och fågelsamlingar. Han hade också ett museum i hemmet som lockade många besökare. Samlingen om köptes av Helsingborgs museum innehöll över 2 000 monterade fåglar och ca 4 500 fågelägg. Den innehöll skandinaviska, europeiska, nordamerikanska och arktiska arter. Den blev grunden till museets

Naturhistoriska avdelning. Det kom snart fler samlingar från Möller, både en ansenlig fjärilssamling och en skalbaggssamling från i huvudsak Skandinavien och Skåne. Allt fanns på plats när museet öppnade sina portar för allmänheten 1909. Museets naturaliesamling växte även på andra sätt. I samarbete med Zoologisk Have i Köpenhamn försågs museet med djur som kunde konserveras och ställas ut. Någon gång kom ilbud från en cirkus i närheten som hade döda djur att erbjuda. 1908 donerade en av museets anställda, intendenten Gustaf Löfgren, sin privata insektssamling. Den omfattade ca 25 000 insekter. Vid tiden för museets öppnande hade över 6 000 fiskar, snäckor, reptiler, fåglar och däggdjur förts in i katalogerna. 49

FÖREMÅL Samla, samla

Läskare. Hållare för läskpapper. När flytande bläck användes behövdes ett läskpapper för att suga upp det överflödiga bläcket. 64-40

Gåspenna. Bland fjäderpennorna var gåspennan vanligast men även fjädrar av svan och korp användes ibland. 308-78

Måttstock. Ca 1900. 372-52

Tumstock av ben. Åstorp 1933. 50-33

Escritoire. Etui för skrivdon. 62-40

FÖREMÅL Samla, samla

Mineralsamling. Kalisalter från Stassfurt, Tyskland. Inkom 1910. 74-2007

Kranium, Isbjörn, Ursus maritimus. Gåva från Zoologisk have, Köpenhamn. A141

Kranium, Babian, Cynochephalus babuin. A110-2014

Kranium, Tiger, Panthera tigris. Gåva 1907 från Zoologisk have, Köpenhamn. A163

FÖREMÅL Samla, samla

Vänster: Sjöstjärna, Ophiocoma nigra. Husö sogn, Norge. 1786-2014 Höger: Sjöstjärna, Astropecten irregularis. Kristineberg, Norge. 1787-2014

Vänster: Sjöstjärna, Solaster papposus. Bergen, Norge. 1773-2014 Höger: Sjöstjärna, Psilaster andromeda. Leikanger, Norge. 1769-2014

FÖREMÅL Samla, samla

Vänster: Sjöstjärna, Ophiopholis aculeata. Lofoten, Norge. 1778-2014 Höger: Sjöstjärna, Ophioscolex glacialis. Tysfjord, Norge. 1780-2014

Vänster: Sjöstjärna, Ctenodiscus crispatus. Risvär, Norge. 1770-2014 Höger: Sjöstjärna, Amphiura chiajei. Godösund, Norge. 1782-2014

FÖREMÅL Samla, samla

Rovfåglar Brun kärrhök, Circus aeruginosus. Börringe sjö, till museet 1906. B900

Duvhöksungar, Accipiter gentilis. Kvesarum, till museet 1906. B885

Brun Kärrhök, Cirkus rufus gmelin. Svedala, till museet 1911. B904:b

Duvhök, Accipiter gentilis. Uppland, till museet 1906. B876

FÖREMÅL Samla, samla

Pärluggla, Aegolius funereus. Rönneholm, till museet 1906. B928

Pärluggle-unge, Aegolius funereus. Värmland, till museet 1906. B931

Kattuggleunge, Strix aluco. Stehag, till museet 1906. B956

Kattuggla, Strix aluco. Pålsjö skog, till museet 1916. 256-16

FÖREMÅL Samla, samla

Sparvhök, Accipiter nisus. Helsingborg, till museet 1941. 495-2007

Sparvhöksunge, Accipiter nisus. Stehag, till museet 1906. B899

Tornfalk, Falco tinnunculus. Stehag, till museet 1906. B868

Tornfalksungar, Falco tinnunculus. Stehag, till museet 1906. B871

FÖREMÅL Samla, samla

Okänt fågelskelett ingjutet i plexiglas. 2600-2014

Lärkfalksungar, Falcosubbuteo. Stehag, till museet 1906. B852

Ormvråksungar, Bueto bueto. Stehag, till museet 1906. B791

Gök, Cuculus canorus. Stehag. till museet 1906. B699

FÖREMÅL Samla, samla

Skogsfåglar Nötskrika, Garrulus glandarius. Stehag, till museet 1906. B594

Kungsfiskare, Alcedo atthis. Stehagstrakten, till museet 1906. B722

Sidensvans, Bombycilla garrulus. Stehag, till museet 1906. B603

Kungsfågel, Regulus regulus. Stehag, till museet 1906.B109

FÖREMÅL Samla, samla

Sommargylling, Oriolus oriolus. Tyskland, till museet 1906. B542

Gärdsmyg, Troglodytes troglodytres. Stehag, till museet 1906. B356 Blåkråka, Coracias garrulus. Rönneholm, till museet 1906. B709

Korp, Corvus corvax. Billesholm, till museet 1911. B559

FÖREMÅL Samla, samla

Strandfåglar Strandskata, Haematopus ostralegus. Ringsjön, till museet 1906. B1109 Strandskata, Haematopus ostralegus. Färöarna, till museet 1906. B1114

Morkulla, Scolopax rusticola. Rönneholm, till museet 1906. B1343 Morkulla, Scolopax rusticola. Kolmården, till museet 1906. B1351

Skärfläcka, Recurvirostra avosetta. Kalmar, till museet 1906. B1174 Skärfläcka, unge, Recurvirostra avosetta. Danmark, till museet 1906. B1177_1

FÖREMÅL Samla, samla

Änder Ejder, Fuligula molissima. Skälderviken, till museet 1911. B 1622

Ejder, Somateria molissima. Falsterbo, till museet 1906. B1626

Skäggdopping, Podiceps cristatus, Hornborgasjön, till museet 1906. B1829

Skäggdopping, unge, Podiceps cristatus. Hornborgasjön, till museet 1906. B1832

FÖREMÅL Samla, samla

Kricka, Anas crecca. Ängelholm, till museet 1911. B1516

Röd glada, Milvus milvus. Trolleholm, till museet 1906. B815

Rörhöna, Gallinula chloropus. Bulltofta, till museet 1906. B1435

Rapphöna, Perdix perdix. Stehag, till museet 1906. B1066

DET FÖRFLUTNA ORDNAS – i sten, brons och järn 1797 presenterade naturforskaren Anders J. Retzius en studie om fornsaker. I arbetet med ett bronsåldersfynd lade han grunden till en fungerande indelning av fornfynd. Han gjorde en katalog över de arkeologiska samlingarna i Lunds Historiska Museum och delade in föremålen i fyra grupper: sten, koppar, järn och lera. Bland andra forskare och författare började man också använda materialen som utgångspunkter när man tidsbestämde fornfynd. Under 1820-talet utarbetade den danske arkeologen Christian Jürgensen Thomsen det så kallade treperiodsystemet, där föremålen delas upp i sten-, brons- och järnålder. Systematisering behövdes för att kunna hantera stora samlingar av fornfynd, i hans fall på Nationalmuseum i Köpenhamn. Under

1800-talets gång blev Thomsens system allt mer använt av andra forskare. Den första perioden i Thomsens system var stenåldern. Den andra perioden fick namnet bronsåldern eftersom bronset då var ett nytt material, som tillsammans med sten, användes när verktyg och vapen tillverkades. Den tredje perioden kallades för järnåldern och markerar att människan lärt sig framställa föremål i järn och senare stål. En annan forskare som påverkade möjligheten att systematisera och diskutera äldre samhällen var zoologen, paleontologen och arkeologen Sven Nilsson. Nilsson menade att forskare med hjälp av etnografiska studier av samtida kulturer, som benämndes som ”lågtekniska”, kunde dra slutsatser om hur forntida samhällen använde sina föremål och organiserade sin vardag.

FÖREMÅL Det förflutna ordnas

Tunnackig yxa i flinta. Fyndort Bjuv. 182-65

Tjocknackig yxa i flinta, A P Risbergs samling. Fyndort Kvisttofta. 234-37

Tunnackig yxa i flinta, A P Risbergs samling. Fyndort Höghult. 265-37

Slipad flintyxa funnen vid Helsingborgs vattentorn. S1931

FÖREMÅL Det förflutna ordnas Dolk. Förvärvat av målare P Persson. Fyndort Marsvinsholm. 85-24

Dolk, ur Ernst Ulffers samling. Fyndort Farhult. 2126-19

Kärnyxa ur Oscar Trapps samling. Fyndort okänd. 271-20

Sländtrissa, ur Cedervalls samling. Fyndort Norrvidinge. S1818

Klubba ur Ernst Ulffers samling. Okänd fyndort. 2005-19

FÖREMÅL Det förflutna ordnas

A. B Palms flintsamling från Gantofta. S203

Mejsel I grönsten, fyndort Kopparmöllan. S1919 Båtformig yxa med skaftholk. Fyndort Norra Vram. 71-39

ALLMOGENS TID Att lägga vardagen till rätta Hur man upplevde tid är kanske den tydligaste representanten för de förändringar som utmärkte det industrialiserade samhället. En cyklisk tidsuppfattning ersattes med en linjär. Individuell tid fick lämna plats för gemensam tid. Dygnet delades upp i arbetstid och fritid. Museerna var en del av förändringen då samlingar illustrerade historien, med tydligt fokus på utveckling. 1800-talet och den romantiserade historien förmedlade ofta bilder av ”det gamla livet” som ett stilla och gott liv. För kulturer som lever i och av naturen blir den cykliska tidsuppfattningen den givna. Människor föds, lever och dör. Generationer avlöser varandra. Det första mötet med en linjär tidsuppfattning var troligen genom kyrkan. Tiden pekade i en riktning, mot den yttersta dagen, då allt skulle ta slut. Kyrkan kallade med klockringning på församlingen vid bestämda tider på året och i veckan. Samtidigt liknande kyrkoåret med sina återkommande traditioner böndernas eget arbetsår. Vällingklockor började ringa på landsbygden och markerade gränsen mellan arbete och fritid. I den industrialiserade staden signalerade fabriksvisslor, mekaniska ur på rådhus och järnvägsstationer och inte minst stämpelklockorna att tid var pengar. Arbetet började på bestämda klockslag. Lön betalades ut efter antal arbetade timmar. I den nya tiden fostrades människan att samverka med maskinerna och deras start och stopp. Punktlighet blev en dygd; disciplin ett hedersord.

Nya ritualer skapades i den nya linjära tiden. Årliga festligheter fick stå tillbaka för företeelser som markerade att tiden går, som födelsedagar, examensfester, silver- och guldbröllop och andra jubileer. Skolan blev en viktig plats för att fostra det uppväxande släktet in i det framtidsinriktade samhället. Livsresan som en karriär befäste den linjära tidsuppfattningen.

Skånsk brudhätta, troligen från 1800-talets första hälft. 1151-68

ATT SKAPA ETT NATIONELLT FÖRFLUTET

Behov av trygghet i en föränderlig värld Det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet var nationalismens tidevarv. De gamla europeiska samhällena förändrades. Industrialisering, folkökning, växande städer och nya kommunikationsvägar, nyhetstidningar och radikala politiska idéer som krav på rösträtt, tycktes hota allt som fanns. Hembygd innebar trygghet kopplad till en speciell plats. Nationen var alla som delade politiska traditioner, språk, historia och kulturarv. Därför blev det viktigt att etablera och förtydliga den egna folkkulturen, som en bas för nationen att utgå från i samhället och i museisamlandet. Varför detta nyvaknade intresse för bönder? Det var inte ett allmänt intresse utan de som var personer från den nya och ganska rotlösa borgarklassen i städerna. Det är ingen tillfällighet att Arthur Hazelius som grundade Skansen och Nordiska Museet valde mottot ”Känn dig Själv!” för sin verksamhet. Intresset för den egna hembygden kan kopplas till de snabba förändringarna som kom med industrialismen. Det var vid den här tiden en radikal rörelse. Att intressera sig för ”folket” var kontroversiellt i det gamla ståndssamhället. Man började se att samhällsomvandlingen under 1800-talet inte bara var av godo.

bredde ut sig på bekostnad av utrymme för luft, ljus och sanitet. Sjukdomar spreds när människor bodde tätt tillsammans. Borgerskapet i städerna hade plötsligt en helt ny, stor och påtagligt annorlunda samhällsklass i sin absoluta närhet, arbetarklassen. Plötsligt verkade den försvinnande bondekulturen, med sin tydliga samhällsordning, sin respekt för överheten, vara ett betydligt trevligare alternativ. Allmogens inredning och redskap sågs plötsligt med nya ögon. Jämfört med de torftiga förhållanden som präglade arbetarbostäder framstod allmogehemmen som både vackra och värda att bevara. Nya traditioner uppfanns också – fester, minnesdagar, monument, symboler och platser lyftes fram både nationellt och lokalt. Ett lokalt exempel är de Stenbocksfester som började anordnas i Helsingborg vid mitten av 1800-talet. Fackeltåg, körsång och högtidstal påminde om den svenska segern 1710; om fältherren Magnus Stenbock och soldaternas hjältemod på slagfältet. Det var en berättelse i svart och vitt med tydliga hjältar och förlorare.

Industrialiseringen skapade också problem som var helt nya och okända, där man inte kunde förlita sig på gamla lösningar. De sociala skyddsnäten slogs sönder när arbetet inte längre var förlagt till hemmet. Inflyttning till de nya industrisamhällena och städerna hotade den bestående ordningen. Fattigkvarter

FÖREMÅL Allmoge

Brudlister från 1700-talets slut och 1800-talets början. Till den folkliga brudens utsmyckning hörde de så kallade brudlisterna. Trots namnet tillhörde de den allmänna högtidsdräkten och användes alltså inte bara till bruddräkten. De kallas även livband, då de är fästa runt livet och hänger ner framtill på kjolen. De är praktfullt utsmyckade och vanligtvis daterade och prydda med mans- och kvinnoinitialer.

29-37

304-35

P161

Brudhandskar från Kullen. P708 Luggude-klut 746-13

FÖREMÅL Allmoge

Bröstduken eller bröstlappen är en lös isättning som täcker urringningen i dräkten. Under senmedeltiden gjordes den i linne, men tillverkades senare i finare tyg och kunde vara rikt dekorerad. Den försvann från den vanliga modedräkten på 1700-talet då helskurna klänningar blev mode, men levde kvar i det sydsvenska folkliga dräktskicket och bars då, prydd med band, guldspetsar eller danska silverbroderier, vid festliga tillfällen.

28-37

P100 79-11

661-74

Vantar av kläde, fodrade med vitt skinn och dekorerade med silkesbroderier. Troligen från Härjedalen. 281-28

FÖREMÅL Allmoge

Ljusstakar. Under 1700-talet och främst under 1800-talet var det mycket vanligt att man tillverkade ljusstakar vid sidan av framställningen av mur och taktegel

255-36

465-26

452-29

128-16 Sandströare av glaserat lergods från 1792. När man skrev med flytande bläck kunde man, genom att strö fin sand över det skrivna och sedan blåsa eller skaka bort den, bli av med överflödigt bläck. 655-54

FÖREMÅL Allmoge

Sydsvensk bonadsmålning, hantverkssvit i flera fält tillverkad av Johannes Nilsson. 149-16

Odaterat kistebrev med Marie Bebådelse motiv. 4-14 Matta vävd i råghalm 1567-99

Selbåge P351

FÖREMÅL Allmoge Skäktknivar från 1820-talet, 1837, 1849 och 1871. Vid beredning av lin rötas och torkas först linstjälkarna. Sedan bråkas de, dvs. de vedartade delarna bryts sönder så att de lättare ska kunna skiljas från de spinnbara fibrerna inne i stjälkarna. Sedan skavs de vedartade delarna bort vid skäktningen med en träkniv som kallas skäktkniv. Sedan häcklas linet dvs. kammas så att lintråden sedan kan spinnas. Skäktkniven var en vanlig fästmögåva och målades då i vackra mönster och försågs med fästmöns initialer.

373-16

531-26 529-26

Träskor, tillverkade tidigt 1900-tal. 34-88

Födelsedagstavla gjord till minne av Gustaf Jönssons 2-årsdag den 27/12 1854. 336-29

FÖREMÅL Allmoge

Spånaskar tillverkade i svepteknik, vilket innebär att ett stycke träspån vikts om och gjorts fast i en träbotten. Tekniken har förekommit redan under äldre järnålder.

499-27

99-18

678-12

1588-12

332-14

Stånka. 724-20 Ölgås från 1779. 702-20

FÖREMÅL Allmoge

Smörfat, enligt uppgift från Halland. Förr var smör en lyxvara. När det serverades vid festliga tillfällen fick det en framträdande plats på bordet. Man hade ibland ett vackert svarvat, högt fat, ett smörfat. 2085-12

Glaserad flaska av lergods. 2084-12

Tallrik av trä. P1066

Fat av lergods, glaserat, från Ängelholm. 1164-12

FÖREMÅL Allmoge Halmkrona. Halmen ansågs ha en övernaturlig kraft och halmkronor liksom annan halmslöjd, är en del av det traditionella folkliga julpyntet. Halmkronorna placerades på hedersplats i taket och de kallades även för oro då de hölls i ständig rörelse av draget från dörr och eldstad. Den här halmkronan är enligt givarens uppgift tillverkad av en kvinna boende ett stycke norr om Torekov. 266-22

Trädgårdsstol tillverkad av trädgrenar. 779-64

Odaterat slagbord. 751-64

Allmogestol tillverkad 1771, påskrift: ”ANNO MDCCLXXI:S.P.D” och ”1780”. P1270

Barnstol. Ur katalog: från Karl Ekman, Åhusen Filborna. Av honom köpt av slaktaren Per Nilsson Stedt, Filborna”. 1369-12

DET EXOTISKA INTRYCKET från andra världar I Helsingborgs museum första årsberättelse från 1909 kan man läsa om vad samlingen innehöll. Precis som på andra museer hade man ambitionen att samla och visa naturalier, kulturhistoria, konst och etnografi. Det handlade också om att också visa upp kulturföremål från andra delar av världen. Museiintendenten Gustaf Löfgren hade kontakter med en ”leverantör” av vad man kallade ”naturalier och lappsaker” från fjälltrakterna. Kontakten hette Erik Holmbom och bodde i Njuones vid Kvikkjokk, som ligger strax söder om dagens Sareks nationalpark. I samlingarna finns en uppstoppad ren, en akkja och flera andra samiska vardagsföremål som togs hit via Holmbom. I museiarkivet kan man

läsa om ”insamlingsexpeditionerna” som enligt Holmbom krävde både bytesvaror och också samtidigt beväpning för att klara av anfallande björn och varg. På museet visades renen och akkjan tillsammans med bland annat en struts, ett kranium efter en flodhäst, och en påfågel. Som för att ytterligare understryka hur det exotiska förknippades med äventyr fanns i samma utrymme även modellen av ballonghuset som Andrée lät uppföra på Spetsbergen inför resan mot Nordpolen 1896.

Kolt för barn av renskinn. Sydd av samekvinna i Sorsele socken, Västerbotten 1933. 119-72

Skor för barn av renskinn och ull tillverkade 1933 i Västerbotten 122-72

FÖREMÅL Andra världar

Litografi, folkdräkter från Lappland. 30078-44

Renmjölksflaska från Lule lappmark som har tillhört Nils Paulus Länta. P4

Saltkorg från Lule lappmark som har tillhört Nils Paulus Länta. P44

FÖREMÅL Andra världar

Vack (samisk beteckning) eller svepskrin som har tillhört Nils Paulus Länta (1839-1907) från Lule lappmark. P24

Mjölkbunke från Norrbotten, Lappland, Lule Finnmark. 1908 har tillhört Nils Paulus Länta. P1

Matskål av björk Lule lappmark som har tillhört Nils Paulus Länta . P7, P5 (ovan)

FÖREMÅL Andra världar

Tobakspipa av renhorn från Lannavara, Kiruna. P62

Ask av pressad näver från 1900-talets början. Inköpt av givaren vid polcirkeln från same. P71

Nappe (samisk benämning) eller mjölkstäva från Lulelappmark. P36

Sykorg av tätbundna björktågor. Millimetertunna skalade rötter är bundna runt en spiralformig stomme. Tekniken kallas samestick. Korgen har tillhört Nils Paulus Länta. P28

Korg för kaffekoppar av tätbundna björktågor. Millimetertunna skalade rötter är bundna runt en spiralformig stomme. Tekniken kallas samestick. Korgen har använts för att förvara kaffekoppar och har tillhört Nils Paulus Länta. P38

FÖREMÅL Andra världar

Skedar av renhorn från Lannavara, Kiruna. P64, P65 (nedan)

Sked av horn som har tillhört Nils Paulus Länta. P14

Lassoringar av horn. P11

Kastrep, har tillhört Nils Paulus Länta. P19

Slidkniv från Lannavara, Lappland. P57

HELSINGBORG FÅR ETT MUSEUM Stadens förflutna till beskådan Under 1800-talets sista decennium började tanken på ett museum i Helsingborg ta form. Upprop hade genomförts i de lokala tidningarna om behovet av ett stadsmuseum. 1908 bildades Helsingborgs museiförening, och senare tjuvstartade verksamheten med en historietopografisk utställning. Den officiella invigningen skedde den 1/5 1909.

I glasskåp och montrar visades Carl Möllers samling med monterade fåglar, fågelbon, skalbaggar och fjärilar. Här visades också mineraler, snäckor, koraller, herbarier, preparatsamlingar med fiskar, ödlor, sjöstjärnor och ormar med mera. Oscar Trapps samling av flintyxor, skäror och pilspetsar visades upp med andra förhistoriska föremål.

Den historieintresserade riksdagsmannen Oscar Trapp förde ofta frågan om ett museum på tal. Han samlade fornföremål, reste i Sverige och Europa för att besöka historiska platser och var en av dem som vurmade för de medeltida byggnaderna i Helsingborg. Han tog bland annat initiativet till den stora renoveringen av Kärnan 1893-94.

Allmogeföremål och det man kallade ”Helsingborgiana” ingick också i den första utställningen. Förutom dräkter och bruksföremål fanns fanor från lokala hantverksföreningar, vapen från kända historiska bataljer och föremål förknippade med sjöfart.

I samband med att Carl Möllers stora naturaliesamling erbjöds Helsingborg togs de första stegen till bildandet av ett museum. 1904 skänktes pengar till verksamheten och fler föremål lämnades in. I och med att staden godkände att den gamla skolbyggnaden på Södra Storgatan skulle användas som museum, stod det klart att Helsingborg skulle få ett stadsmuseum. 84

Det fanns också plats för en förhållandevis stor samling konst. Den hade möjliggjorts tack vare donationer avsedda för konstinköp. Privata samlingar av oljemålningar skänktes också vid tiden för museets tillblivelse. Gåvolämnarna tillhörde stadens mest förmögna, som förutom sin rikedom också satt på betydelsefulla poster i staden.

FOLKBILDANDE AMBITION Alla måste se! Så löd lockropet på en av de första affischerna som gjorde reklam för Helsingborgs museum. Det var öppet alla dagar och på söndagar var det halv entré. Under de tidiga åren samlades med en iver och nyfikenhet som i vissa fall kunde påminna om de historiska kuriosakabinetten. Accessionskatalogerna visar på mycket som skulle vara intressant att bevara om vi skulle bli erbjudna det idag, men också på exempel som en och annan ”missbildad torsk”, ”några hummerklor” och ”en sjuk björn”. Insamling stod i centrum och det fanns en tydlig vilja att visa upp och förklara det som tagits in.

ett stort område till Helsingborgs stad. Området, som enligt donationsvillkoren bland annat skulle innehålla byggnader från skånsk allmogekultur, behövde planeras och förses med gårdar, stugor, kvarnar och stampar. Under några år gjordes flera ”expeditioner” ut på den skånska landsbygden för uppmätningar, beskrivningar, intervjuer, insamlande och fotografering. Utöver dokumentationen flyttades också flera byggnader till friluftsmuseet. De flesta av dessa byggnader står kvar på området än i dag. Fredriksdals friluftsmuseum invigdes 1923.

Innan museet öppnade som verksamhet och besöksplats, bildades en museiförening. 1909 bestod den av 83 medlemmar, varav 80 var män och tre kvinnor. Medlemsförteckningen visar att det till stor del handlade om människor i samhället med utbildning och inflytande. Snart drogs riktlinjerna upp för ambitiösa museiprojekt där landsbygdernas allmogekultur utforskades. Först ut var Nordiska museets undersökningar som inspirerade till liknande arbeten runt om i landet. För Helsingborgs museums del blev det startskottet den stora donation som Gisela Trapp gjorde 1918 då hon, enligt sin avlidne makes önskan, skänkte Spinnrock, odaterad ur äldre samlingar. P1358

FÖREMÅL Linets väg

Garnvinda som har tillhört Bengt Nilsson i Kropp. 413-12

Skäktstol från Västra Göinge. 1336-12

Linfäste, odaterat 762-29

FÖREMÅL Linets väg

Skäktkniv från Björka by. 421-24

Häckla från Allerums kyrkby. 43-44-24

Linfäste från 1781. 599-11

Linhärva. 2599-2014

NATIONALROMANTIK SOM STILIDEAL

Kvalitet och estetik för alla I mötet med Carl Larssons konstnärskap föddes ett stil- och ett boendeideal som lever än idag. Målningarna från hemmet i Sundborn blev förebilden byggd på tradition, natur och landsbygd. Carl Larsson var påverkad av den brittiska Arts & Crafts-rörelsen som sedan 1800-talets andra hälft hade reagerat mot massproducerade billiga stilimitationer och påvra bostadsmiljöer. Där hade man länge förespråkat mötet mellan tillverkaren och konstnären. Idéerna handlade lika mycket om sociala frågor, om att skaffa en bättre tillvaro åt arbetarklassen. Möbler av dålig kvalitet skulle ersättas av genomtänkt hantverk. Tyvärr blev produkterna så dyra att bara en välbärgad medelklass hade råd att köpa dessa. Detsamma blev fallet i Sverige. Men ett boendeideal som delvis blickade bakåt och inte framåt hade kommit för att stanna för de som hade råd och tid att inreda enligt det nya modet. Arts & Crafts i England förespråkade hantverk som produktionsmodell, både för att skapa ett värdigt arbetsliv och för att behålla hög kvalitet på möbler och inredning. I Sverige fångades dessa ideal upp bland annat Ellen Key, förfat-

tare, pedagog och samhällsdebattör. Hennes pamflett ”Skönhet för alla” som kom ut första gången 1904 fick stort genomslag i diskussioner om vad som var god smak. Keys övertygelse och ideal gick hand i hand med Arts & Craft-rörelsen, även om Ellen Key framför allt riktade kritik mot överlastade borgerliga hem. Key menade att om hemmen blev vackra att titta på och sköna att vistas i skulle många av industrisamhällets avigsidor med familjebråk och superi motverkas. Välordnade hem skulle vara en väg till ett bättre samhälle. Nationalromantiken genomsyrade den borgerliga världen, och den fanns hos samlarna. De tidiga samlarna var ofta privatpersoner med specialintressen. En sådan var konstnären Nils Månsson Mandelgren som reste runt och dokumenterade bondekulturen i Sverige. Han var med och grundade Svenska Slöjdföreningen 1845. Tillkomsten berodde till stor del på att skråväsendet avskaffades. Det fanns en oro för att hantverkskunnandet skulle försvinna och man var också orolig för konkurrens från billig import.

Helsingborgsmotiv, olja på duk av Lars Theodor Billing, 1852. 577-33

HISTORIEMÅLERI OCH RUINROMANTIK

Ett dramatiserat berättande Det sena 1800- och tidiga 1900-talet var en tid av både bakåt- och framåtblickande. Helsingborgs museums konstsamlingar speglar denna periods idéer och strömningar. Här finns många skildringar av det lokala i form av natur och stadslandskap, stadsvyer från Helsingborg med omgivande landsbygd. Historiska byggnader blev favoritobjekt för många konstnärer. I våra samlingar är sannolikt Kärnan den byggnad som är mest avbildad. 1800-talets mitt och senare hälft var historiemåleriets tid. Precis som i läroböckernas historietexter skulle de historiska målningarna påminna ”folket” om kung och fosterland och historiens ”stora” personer och händelser. Vardagsscener från bondgårdar och folkliv förekom också. Kända motiv dök upp i tryckt form, i någon veckotidning.

Inom arkitekturen gjordes också stilmässiga tillbakablickar, som återgavs i konsten. 1800-talet är känt för sina nystilar där dekorationer och stildrag hämtades från historien. Ett exempel är Helsingborgs rådhus som byggdes i nygotisk stil som en slags spegling av medeltiden. Samtidigt arbetades på många håll i Europa med att restaurera äldre byggnader. I Frankrike gjorde sig Viollet-Le-Duc känd som de stora katedralernas räddare när han ledde arbetet med att reparera och återskapa medeltida byggnader. I Sverige var Helgo Zettervall ett känt namn. Georg Brunius arbetade också med restaureringsprojekt. Under åren 1843-46 arbetade han med stora restaureringar av Mariakyrkan i Helsingborg. Arbetet med att återställa Kärnan 1893-94 illustrerar väl de restaureringsideal som präglade tiden. 89

FÖREMÅL Konst

Interiör med kaktus, kopia. Carl Larsson 1914. 569-54

Rådhuset, olja på pannå av Torsten Wullt. 383-2000

Kärngränden, olja på pannå av Torsten Wullt. 381-2000

FÖREMÅL Konst

Ramlösa 1830, olja på duk av G Plagerman. 357-95 Gård vid Mariakyrkan, olja på duk av Gustaf Ramberg, 1898. 5-27

S:t Jörgens plats, olja på pannå av Torsten Wullt. 382-2000

Kärnan, olja på duk av Edith Henckel, 1800-tal. 51-99

FÖREMÅL Konst

Järnvägsviadukten 1886, olja på duk av Paul Nelson, 1886. 1095-29

Utsikt från pilaliden, olja på duk av Jöns Mårtensson, 1887. 474-67

Tinkarpsbacken, olja på duk av Edvin Johan Brink, 1904. 12-62

FÖREMÅL Konst

Helsingborgs hamn, olja på duk av Jöns Mårtensson, 1891. 461-24

Helsingborgs hamninlopp 1897, olja på duk av Paul Nelson, 1897. 30191-44

Pålsjö damm, olja på duk av Jöns Elo Rydbeck 1876. 53-50

FÖREMÅL Konst

Öresund, olja på pannå av Walfrid Nelson, 1880. 71-70 Vy över Helsingborg, olja på duk av okänd konstnär, 1840. 136-32

Utsikt över Helsingborg, olja på duk av E. Westerling, 1850-tal. 994-12

Fiskarflicka från Normandie, olja på duk av August Hagborg, sent 1800-tal. 755-62

Vinterafton, olja på duk av Peter Adolf Persson, 1890-tal. W9

FÖREMÅL Konst

Motiv från Slottshagen under 1903-utställningen, olja på duk av Carl Ljungberg, tidigt 1900-tal. 250-78 Rivaler, olja på duk av Jakob Kulle, 1884. 478-24

Interiör från kärnans köksvåning, olja på duk av Gisela Trapp, 1897. 158-40

Helsingborgs kärna om sommaren, olja på duk av P. Schörling, före 1893. 1096-29

FÖREMÅL Konst

Hästmotiv med Hälsingborg i bakgrunden, olja på duk av John Arsenius 1874. 685-57

Nelly III, olja på duk av Olof Krumlinde, 1883. 30094-44 ”Driffa”, olja på duk av Georg Arsenius, 1885. 762-62

FÖREMÅL Konst

Barnporträtt, olja på duk av okänd konstnär, 1800-tal. 28-42

Porträtt av okänd man, olja på duk av okänd konstnär, 1800-tal. 942-26

Porträtt av okänd dam, olja på duk av okänd konstnär, 1800-talets mitt. 943-26 Porträtt av Augusta Beckman och Laura Rosenberg, olja på pannå av Augusta Beckman, 1858. 136-52

FÖREMÅL Konst

Porträtt av Fredrique Rosenberg, pastell av Carl Fredrik Richter, 1833. 159-40 Porträtt av Friherrinnan Ottiliana von Schwerin, olja på duk av Nils Jakob Blommér, 1838. 504-52

Porträtt av okänd dam, olja på duk av M.P Römer, 1830. 941-56

Porträtt av Oscar I, pastell av okänd konstnär, 1800-tal. 934-23

FÖREMÅL Konst

Italiensk gosse, olja på duk av Augusta Borg, 1855. 27-42

Flickporträtt, olja på duk av Wilhelm Kiesewetter, 1800-tal. 982-45 Mamsell Nanna Ståhle, pastell av Carl Fredrik Richter 1831. 384-36

Idé, innehåll och utställningstexter: Eva Wängelin och Pelle Johansson. Föremålskonservator Hasse Hansen, målerikonservatorer Christina Gräbe och Jenni Lindbom, textilkonservator Pia Christensson, fotoantikvarie Ronny Ekdahl, fotograf Sven Olof Larsén, antikvarie Birgitta Witting, föremålsregistrator Katarina Jönsson, museitekniker Gunnar Dahlgren och Kjell Engblad, Fredriksdal pedagog/arkeolog Ricky Wrentner, Teknik och service Nick Olsson, Anders Friman och Viktor Hallonsten. Snickarna Stefan Almström, Ola Kristensson, Niklas Hellberg, Per Mårtensson, Per Pålsson, Lars-Ola Bergqvist. Redaktör utställningskatalog: Pelle Johansson och Katarina Fagerström. Grafisk formgivning utställningskatalog: Caroline Flindt. Tryckeri utställningskatalog: Holmbergs i Malmö AB Omslag: 300 g Munken Pure Rough Inlaga: 100 g Munken Pure Rough