FRISÖRHISTORIA
19 2 3
H E L S I N G B O R G
19 7 4
Välkommen till rak- och frisersalongen på Fredriksdal!
F R I S Ö R H I S T O R I A
I
H E L S I N G B O R G
Välkommen till Fredriksdals
RAK- OCH FRISERSALONG!
Frisersalongen i Gamlegård, innan interiören flyttades till Fredriksdal. Foto: Otto Holmström
S
lå dig ner hos frisören och insup atmosfären från ett svunnet Helsingborg. Den här interiören är hämtad från en frisersalong som fram till slutet av 1960-talet fanns på Norra Storgatan 9 (Gamlegård). Den siste innehavaren var frisören Tage Feldt, som hade övertagit rörelsen av frisören och perukmakaren Thor Winett. 1974 invigdes lokalen på Fredriksdal och stadskvarteren fick en rak- och frisersalong från 1900-talets inledande decennier. Dåvarande museiintendenten Lars-Göran Kindström och amanuensen Bernt A Åkesson demonstrerar den nya interiören på Fredriksdal 1974. Foto: AB Helsingborgs-Bild
Fredriksdal och Kulturmagasinet TE X T Karin Gustavsson samt faksimil ur Svenska frisörtidningen och Helsingborgs adresskalender BILDKÄLLOR Svenska frisörtidningen, Malmö museer och Helsingborgs museer ORNAMENT freepick.com GRAFISK FORM Cecilia Waxberg I D É O C H P R O D U K T I ON
Det går bra att boka en visning av frisörinteriören på Fredriksdal på tel 042-10 25 20 eller via bokning.fredriksdal@helsingborg.se
F R I S Ö R H I S T O R I A
I
H E L S I N G B O R G
Fler och fler yrkesutövare
Ett inslag i stadsbilden i den moderna staden
Det gick att börja som frisörlärling i mycket unga år. Sysslorna bestod inledningsvis i att assistera med beredning av tvålskum för rakning och intvålning av kunder. Bildkälla Okänd fotograf / Malmö museer
Arbete i en frisersalong En frisersalong ägdes och förestods av en frisörmästare, som hade anställda frisörbiträden. Steget från arbetstagare till arbetsgivare kunde vara litet och snabbt. Ett frisörbiträde kunde överta sin mästares salong när denne av någon anledning trädde tillbaka, eller öppna eget när annat lämpligt tillfälle gavs, och då plötslig bli arbetsgivare. Många som började som anställda hade säkerligen en ambition att så småningom ta över en salong och bli sin egen. Frisören Tage Feldt som ägde salongen som så småningom flyttades till Fredriksdal började som anställd hos Thor Winett. Både arbetsgivarna (frisörmästarna) och arbetstagarna (frisörbiträdena) or-
ganiserade sig. Svenska frisörföreningen som tillvaratog frisörernas gemensamma intressen bildades 1907 och fick en Helsingborgsadelning. Frisörbiträdeföreningen bildades samma år och hade också en lokalavdelning i Helsingborg.
De barberare som var verksamma i städerna under 1800-talet hade rakning som huvudsyssla, medan hårfrisering sällan förekom. Många män besökte rakstugan flera gånger i veckan. Även på söndagar var det öppet. I den expansiva industristaden Helsingborg fanns 1894 nio barberare och frisörer i Helsingborg, samt två damfriseringar, som förestods av kvinnor. De senare ägnade sig främst åt att göra damfrisyrer i form av avancerade håruppsättningar. Antalet yrkesutövare ökade snabbt kring förra sekelskiftet och 1909 fanns 18 barberare och frisörer och åtta damfriseringar i staden. Under 1910-talet fanns drygt 20 barberare och frisörer och knappt 19 damfriseringar och 1936, när Thor Winnett annonserade om sin salong på Södra Storgatan 5, fanns 42 barberare och frisörer och 47 damfriseringar. Ökningen av antalet företag avspeglar både den starka befolkningsökningen i Helsingborg, att kvinnor blivit en kundkrets att räkna med, och en ökad professionalisering av yrket.
Thor Winetts verksamhet var bred. I hans salong fanns både herr- och damfrisering och han var också perukmakare.
F R I S Ö R H I S T O R I A
I
H E L S I N G B O R G
Det kvinnliga hårmodet var föremål för mycket debatt. Illustrationer Svenska frisörtidningen nr 2 / 1926
Manligt och kvinnligt Rakstugorna var manliga domäner, med manlig personal och män som kunder. På 1920-talet när det blev modernt med kort hår också för kvinnor uppstod en ny marknad för frisörer. De dåtida damfrisörerna hade inte ägnat sig åt att klippa hår utan åt att göra håruppsättningar, men nu strömmade kvinnor till de dittills manligt dominerade frisersalongerna för att få håret klippt. Under de närmaste decennierna öppnade en lång rad damfriseringar i Helsingborg. På 1930-talet annonserade också flera av företagen under både rubrikerna ”Rakoch frisersalonger” och ”damfriseringar” – man vände sig alltså till både manliga och kvinnliga kunder. Kvinnornas 1920-talsfrisyrer var i allmänhet korta och okomplicerade, men på 1930-talet blev det modernt med strikt kontrollerade lockar. Detta åstadkoms med locktång och det var svårt att göra frisyrerna själv. Här krävdes en skicklig fackman. Frisyrerna bevarades med hårnät men täta besök hos frisören var nöd-
vändigt. Så småningom kom ”permanentapparater” att användas. De dåtida frisörtidskrifterna fylldes av bilder på kvinnor med ”dagfrisyr” respektive ”kvällsfrisyr” – de senare var mer komplicerade, tillkomna med locktång och hårnålar. Så den frihet det hade inneburit att klippa av håret och slippa ägna omsorg åt kamning, flätning och uppsättning med många nålar ersattes på 1930-talet av komplicerade frisyrer som krävde mycket tid och många redskap. Det kunde också vara kostsamt. 1930 var priset för en ”permanentondulring” för damer 30 kr, en ansenlig summa. Kvinnor kom att på något decennium att bli en helt ny kundkrets för frisörer, liksom barn. I frisörernas facktidskrifter framhölls vikten av att behandla barn respektfullt och acceptera att det kanske tog lite tid att klippa ett barn. De var ju dels framtidens fullbetalande kunder, dels riskerade man att förlora barnets föräldrar och syskon som kunder
om det behandlades illa av frisören. Särskilda barn- och ungdomsfrisyrer lanseras från och med 1930-talet. Att ge barnen näpna frisyrer som föräldrarna gärna ville betala för blev eftersträvansvärt. I och med barnens intåg i frisersalongerna salufördes produkter riktade till barn, och frisörstolar i form av bilar och gunghästar såldes redan på 1920-talet.
Svenska frisรถrtidningen nr 2 / 1926.
F R I S Ö R H I S T O R I A
I
H E L S I N G B O R G
Kemi och teknik Tilltron till modern teknik var stor överallt i samhället, och elektriciteten var ett självklart inslag i en modern frisersalong på 1920-talet, liksom kemiska produkter. Olika elektriska apparater som hårtorkar, handdukstorkar, varmvattenberedare och så småningom utrustning för permanentning lanserades i takt med elektrifieringen. Här finns en typisk växelverkan mellan tillgänglig teknik och behov av den. ”Permanentapparater” blev tillgängliga – och ett hårmode för kvinnor med avancerade frisyrer skapas. Handens arbete med locktång, som krävde stor hantverksskicklighet av frisören men som samtidigt var lätt kontrollerbart och korrigerbart ersattes av kemiska och elektriska processer, där både kund och frisör svävade i ovisshet inför resultatet medan apparaten arbetade. 1947 skrev en 25-årsjubilerande frisörförening: ”Damfrisöryrkets historia i modern tid kan nog räknas från 1920-talets början, då det revolutionerande korthårsmodet började göra
sig gällande och allt mer utbredas i världen. Sedan den tiden har damfrisöryrket gått oerhört framåt. Skickliga mekaniker och kemister ha experimenterat för att framställa förstklassiga apparater och andra tekniska hjälpmedel och lyckats åstadkomma oanade resultat.” Olika oljor och hårvatten som användes i salongerna frestade förmodligen på frisörens hälsa, och med introduktionen av hårfärgningsmedel och permanentvätskor ökade påfrestningarna på både människor och avloppsvattnet. Tilltron till kemiska preparat var stark och hårvatten såldes med radioaktivitet som argument – det påstods stimulera hårväxten. Till den moderna utrustningen i en frisersalong hörde stolar, som var bekväma både för kunden och för frisören. 1931 lanserades höj- och sänkbara stolar, som säkerligen var dyra i inköp för
en småföretagare. Ett av försäljningsargumenten var att de underlättade ett rationellt arbete och därmed bidrog till ökad vinst.
F R I S Ö R H I S T O R I A
I
H E L S I N G B O R G
FÖRBJUDNA VAROR Hos frisören gick det att köpa preventivmedel, när dessa var förbjudna. Annonser för ”gummivaror” förekommer i frisörernas olika yrkestidningar från tidigt 1920-tal fram till 1937 (då förbudet mot preventivmedel hävdes). Förbudet var alltså inte starkare än att försäljning förekom om än i diskreta sammanhang och med rubricering som ”sjukvårdsprodukter” och ”gummivaror”.
En elev på Helsingborgs yrkesskola 1945 övar rakning på en äldre kund under lärarens överinseende. Foto: Lindberg
Rakstugan töms när rakbladen lanseras ORDET RAKBLAD användes första
gången på svenska 1923, rakhyvel 1898, enl SAOB, som hänvisar till Åhlén & Holms kataloger. Rakhyvel med utbytbara rakblad gjorde det lättare för män att raka sig själva hemma. Besöken på rakstugorna flera gånger i veckan behövdes inte
längre. Så samtidigt som frisörerna fick kvinnor som nya kunder, förlorade man succesivt de manliga kunder som kom för att raka sig. Konsten att utföra rakning med rakkniv lärdes dock ut på yrkesutbildningarna och nu på 2000-talet har tekniken fått en renässans.
En rakkniv, oavsett om den användes av en professionell barberare eller för hemmabruk, var i princip outslitlig och hade en mycket lång livslängd. Rakbladen kunde visserligen slipas och användas många gånger, men livslängden var betydligt kortare. En mer lönsam produkt att sälja alltså.
YRKESUTBILDNING ORGANISERADE frisörutbildningar kom med tiden att ersätta lärlingssystem och på yrkesskolan i Helsingborg utbildades både herr- och damfrisörer. Idag är det ett av de populäraste programmen på gymnasierna. Fotografen Lindberg besökte Helsingborgs yrkesskola 1945 och fotograferade en grupp ungdomar på herrfrisörsutbildningen.