FM 1 11 by Friends

No 1 2011

e n i z a mag

IT T – FÖR D

emma green med makt över kroppen

vem

bestämmer?

RYGG T S N R BA

HE T FR IE

FÖR N D S Ä TIDNLDRAING!

malin alfvén

om föräldrars känsla av maktlöshet

RADAR72

– tips till tonårsföräldrar

huset där unga styr

mark levengood

Tema:

om barndom, föräldraskap och att inte passa in

MAKT

Stöd Friends arbete mot mobbning på friends.se 01+52 Friends magazine Nr1 2011.indd 3

2011-01-12 17.35

ZZZ VPDNLV VH

Vi på Smakis tycker att alla människor ska få vara precis som de är. Därför stödjer vi Friends i deras viktiga kamp mot mobbning.

,RVSVNPZR[ ILO ]LY PU[L RVZ[H ZRQVY[HU :THRPZ VJO :\UKPZ LRVSVNPZRH KY`JRLY [PSS]LYRHZ P :]LYPNL H] MY\R[LY VJO IpY ZVT pY VKSHKL \[HU RVUZ[N KZSPUN LSSLY RLTPZRH ILRpTWUPUNZTLKLS :\UKPZ pY LU Z\UK VJO NVK Q\PJL KpY HWLSZPULYUH OHUKWSVJRHZ MYrU LRVSVNPZRH VKSPUNHY :THRPZ 29(= TpYR[H MY\R[KY`JRLY pY HS[LYUH[P]L[ M Y KPN ZVT ]PSS OH TLY MY\R[ VJO TPUKYL ZVJRLY QpTM Y[ TLK KL[ ZVT Ä UUZ Wr THYRUHKLU )YH ]H

:4(20: -9<2;+9@*2,9! ;PSS]LYRHZ P :]LYPNL 4`JRL[ MY\R[ 3P[L ZVJRLY 0UNH RVUZLY]LYPUNZTLKLS 0UNH MpYNpTULU )YH TPSQ :VJPHS[ HUZ]HY

Säljprofilen AB

YL VW|GMHU )ULHQGV L NDPSHQ PRW PREEQLQJ

02-11 Friends magazine Nr1 2011.indd 2

2011-01-12 17.42

ZZZ VPDNLV VH

innehåll 1 no

TEMA: Makt

LEDARE

FÖRÄLDRAPORTRÄTTET

Låt hjärtat ta makten

Mark Levengood – Lagom udda

12–37 TEMA MAKT: 12 Maktlekar – på lek eller allvar? 18 Vem bestämmer? 21 Att vara människa 28 Små barn – stort inflytande 34 Huset där unga styr 26

FRIENDS

IDROTTSREPORTAGE

TIPS & RÅD

INTERVJU

Rickard Sjöberg – Stolt över sitt jobb

KRÖNIK A

Makt – ett hinder för trivsel eller medel för förändring?

Bli Vänskapare du med!

Emma Green – Makten över kroppen

Ordets makt

44 02-11 Friends magazine Nr1 2011.indd 3

2011-01-12 17.42

LEDARE

Text JO BARKER / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT

FRIENDS

jag höll för ett par år sedan blev det här med makt väldigt påtagligt. Ganska snart insåg jag att både skolans kung och hans hov fanns med i gruppen. Det var en orolig stämning, pratigt och rörigt. Jag fick kämpa rätt hårt för att göra mig hörd. Efter ett tag kom jag in på det här med att skapa förändring. Kungen och hovet snackade och höll på med sitt tills jag på ren instinkt vände mig direkt till kungen och sa: ”Inser du vilken makt du har?” Tystnaden i rummet gick att ta på. ”Alla här inne lyssnar på dig och jag gissar att det är så på skolan också. Du kan välja hur du använder den makten, och det valet avgör om du förändrar livet för en annan människa på ett bra eller dåligt sätt.” Jag såg hur något förändrades i hans ögon. En insikt som kan tyckas självklar men så hade han uppenbarligen inte sett på det tidigare. För utbildningen innebar det en total vändpunkt. Alla lyssnade och när någon störde utbrast kungen: ”Håll käften!” Och alla tystnade. Kanske inte mitt ordval men det funkade. Makt behöver inte vara negativt – om man bara använder det med hjärtat. I det här numret av Friends Magazine tittar vi på makt från olika håll. Läs om de maktlekar som pågår bland unga, ofta utan vuxnas vetskap. Du får även ta del av två inspirerande exempel där barn och unga har makt. Från de minsta på förskolan Sagan till ungdomshuset Radar72. Höjdhopparen Emma Green resonerar kring makten över den egna kroppen och Rickard Sjöberg berättar om den maktkänsla han kan uppleva i Heta stolen i PostkodMiljonären. Makt är även aktuellt när det kommer till föräldraskap. Vem är det egentligen som bestämmer? Fyra 16-åringar tycker till. Man kan också känna sig maktlös som förälder många gånger. Psykologen Malin Alfvén tycker att dagens föräldrar ska sluta oroa sig och inse att det är helt ok att bli förbannad, skrika och gråta – det är att visa barnet vad det är att vara människa. Dessutom poserar allas vår helyllefinne Mark Levengood som maktpamp, i kontrast till den vanliga snällstatusen. Han berättar om sin barndom, hur det är att vara alldeles lagom annorlunda och om livet som förälder. Inser du själv vilken makt du har? Jo Barker

Roslagsgatan 34 113 55 Stockholm

UNDER EN KOMPISSTÖDJARUTBILDNING

Tel: 08-545 519 90 Fax: 08-545 519 99 E-post: info@friends.se www.friends.se ANSVARIG UTGIVARE

Katarina Rosenqvist katarina.rosenqvist@friends.se Tel: 08-545 919 90

CHEF MARKNAD & KOMMUNIKATION (vik.)

Andreas Drufva andreas.drufva@friends.se Tel: 08-545 519 90

KOMMUNIKATIONSANSVARIG

Jo Barker jo.barker@friends.se Tel: 08-545 519 94

GRAFISK FORM

Lobby Design www.lobbydesign.se

REPRO

Turbin, Stockholm

TRYCK

V-TAB

OMSLAG SKRIBENTER

Karl-Oskar Bjurenstedt Jo Barker Sara Damber Kristin Helgesson Svenske Lena Levin Anna Pettersson Karin Styrenius Kajsa Wiktorin

FOTOGRAFER

Karl-Oskar Bjurenstedt Anders Magnusson

BILDMONTAGE

Nils Olsson KATSLOSA DESIGN

02-11 Friends magazine Nr1 2011.indd 4

2011-01-12 17.42

FÖRÄLDRAPORTRÄTT

k r a m levengood – lagom u da Text JO BARKER / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT / Bildmontage NILS OLSSON/KATSLOSA DESIGN

SÄLLSYNT MISSLYCK AD. SÅ BESKRIVER HAN SIG SJÄLV. MARK SJU ÅR – NÄRSYNT, STAMMANDE OCH MED LIK ADANA GLASÖGON SOM PRESIDENT KEKKONEN. IDAG HAR HAN VUXIT UPP, OM ÄN LITE MOTVILLIGT. TILLHÖR MAN 60-TALISTERNA SÅ GÖR MAN.

NÄR MARK LEVENGOOD SK AK AR HAND och firar av ett ”Mumin-Hej” följt av ett varmt leende är det bara att kapitulera. Svaret på den oundvikliga frågan är: ”Ja, han är lika sympatisk i verkligheten”. När vi sjunker ner i skinnsoffan konstaterar jag att de blanka svarta lackskorna sitter kvar på fötterna trots att det stod en lapp i hallen om att man skulle ta av sig skorna. Det gör mig glad. Mark i välskräddad kostym och i strumplästen hade känts fel. MARKS BARNDOM VAR, trots närsynthet och stamning, en lycklig tid. De tre första åren tillbringades på en militärbas i Amerika och sen blev det flytt till mormor och morfar i Finland. På Båtsmansgatan diggade han och storebrorsan stenkakor med Jarl Kulle, och Ulla Sallert i My fair Lady var det hottaste som fanns. Kompisar fick han först vid sex års ålder och då insåg han rätt snart att han inte riktigt var som alla andra. – Om man stammar tar det ett tag innan folk fattar vad man vill säga. Och du vet hur det är med barn, de är någon annanstans innan man

är färdig med meningen. Men det blev aldrig någon grej för mig. Jag förstod bara att det tog lite längre tid för mig att prata än för andra.

”Pappa tänkte nog att även om det fanns en del obegåvning att brås på i familjen så kunde det knappast vara så här illa.” VÄRRE VAR DET MED SYNEN. För att hitta hem till rätt radhusvilla var han tvungen att krypa runt på bakgårdarna och leta efter de röda Marimekkogardinerna som prydde familjens vardagsrumsfönster. Men kulmen var ändå den dag då han stötte på sin pappa på gatan som sa: ”God dag unge man” och Mark svarade: ”God dag, jag heter Mark”. – Pappa tänkte nog att även om det fanns en del obegåvning att brås på i familjen så kunde det knappast vara så här illa.

02-11 Friends magazine Nr1 2011.indd 5

2011-01-12 17.42

NAMN: Mark Levengood

ÅLDER: 47 år FAMIL J: Gift

med Jonas G

BOR: Saltsjö baden GÖR: Program

ardell, två barn

ledare, amba

ssad

ör för Unicef m m. RVAL: Och ja g läste at t de förutan dig (2 t var omöjligt 010), Hjärtat få at t leva lycklig r inga rynk lägg BÖCKER I U

er inte ägg (2

002).

FRITID: Böc ker, datorer oc h kompisar. LIVSDRÖM:

or (2008), Gam

la tanter

At t bli lugn oc h ef tertänksam så fort jag sk men jag som a meditera. En nar alltid gång blev jag i meditativ av utslängd från slappning för en kurs at t jag snarka de så högt.

02-11 Friends magazine Nr1 2011.indd 6

2011-01-12 17.42

REPORTAGE KOMMER I AUG

02-11 Friends magazine Nr1 2011.indd 7

2011-01-12 17.42

02-11 Friends magazine Nr1 2011.indd 8

2011-01-12 17.42

Jag tror aldrig att jag har sökt acceptans, det har inte varit viktigt för mig. Jag skulle aldrig klara mig utan vänner men det räcker med några som gillar mig. Jag har aldrig trott att alla skulle gilla mig.

världen blev mycket mindre skrämmande med glasögon. Allt blev tydligare och ju mer man kan och vågar se hur saker är på riktigt, desto lättare blir det att attackera och hantera dem. – Som mobbning. Ett stort problem idag är lärare som blundar. Antingen av total okunskap eller på grund av någon slags undermedveten kraft som gör att de inte tar tag i det. Man vill ju så hemskt gärna att mobbning ska vara något som sker någon annanstans.

MARK BER ÄT TAR AT T

Mark tror att det kan ha att göra med att han aldrig försökte passa in. Han var som han var och bestämde vad som gällde för honom och det respekterades, konstigt nog.

SJÄLV BLEV HAN INTE MOBBAD.

Vad vill du säga till ett barn idag som känner sig lite annorlunda? – Att bara han eller hon överlever sin barndom så är det en väldigt stor styrka att vara udda. Men det tuffa är förstås att orka ta sig igenom de där åren då alla ska vara likadana. Var och en av oss föds med så många otroligt speciella gåvor och om man vågar utveckla och använda dem så får man ett mycket mer spännande liv som vuxen, tror jag. Vad skulle du vilja säga till oroliga föräldrar till barn som inte riktigt passar in i normen? – Det är bara att stötta, stötta och stötta. Försök aldrig att tvinga barnet till något den inte är utan tvärtom – finns där och försvara barnet! Om det finns tendenser till mobbning så ska man genast ta upp det med skolan på vuxennivå. Och man ska slå till stenhårt, som en hök. Var den där jobbiga föräldern, avlasta ditt barn, belasta lärarna. Mark ut som homosexuell. Ganska tufft gjort, tänker han idag, men han kunde inte låta bli eftersom han var så himla kär. Kärleken hette Johan och länge trodde de att de var ensamma i ett land där man på den tiden inte var öppen med homosexualitet. Trots detta blev han inte heller nu utstött. – Jag tror aldrig att jag har sökt acceptans, det har inte varit viktigt för mig. Jag skulle aldrig klara mig utan vänner men det räcker med några som gillar mig. Jag har aldrig trott att alla skulle gilla mig.

SOM 16-ÅRING KOM

erbjudanden jag fick från vänner och familj om att följa med på intervjun. Och på när vi spånade kring vem som borde pryda omslaget med tema Makt där vi ville bryta mot normen genom att ha en person som var raka motsatsen till bilden av en hård ”maktman”. Alla tänkte på samma person – Mark. Varför tror du det är så många som uppfattar dig som en så supersympatisk person? Lång tystnad. – När jag började på tv minns jag en nöjeschef som sa: ”Du är invandrare, skallig, bög och du stammar. Varför ska jag ge ett program just till dig?” Jag tänkte att hon har ju rätt förstås, men samtidigt tänkte jag tvärtom, att jag är rätt likadan. Fast jag har nog aldrig träffat någon som uppfattar sig själv som likadan. Istället hör man all världens ordinära människor säga ”Jag är så tokig”. Jag undrar om det inte är så enkelt att jag är lite annorlunda på ett ganska lagom sätt. Det gör att folk kan identifiera sig. Eller så ligger det i mina trevligt vinklade ögonbryn. MARK BER ÄT TAR OM fotografen han träffade häromdagen. Hon som försökte göra honom så snygg som möjligt trots att han är rätt nöjd som han är och inte har några förväntningar på sig själv att vara så där särdeles snygg vid 46 års ålder. Fotografen konstaterade rätt och slätt att snällheten sitter i hur hans ögonbryn är vikta.

I dina krönikor och andra texter går du ibland ganska hårt åt folk men det verkar du komma undan med. – Om jag skulle tänka att jag måste leva upp till andras förväntningar skulle jag bli stressad. Men på allvar så tycker jag inte att jag behöver det. Lite som en sjuåring: ”Om ni inte tycker att jag är snäll så tyck int’ det då”. Jag är ganska vass ibland men det verkar inte spela någon roll för folk hör ändå av sig och säger: ”Åhh, du låter som Mumintrollet!” Är det ingen som lyssnar på vad jag säger? Jag är väldigt glad över att folk uppskattar det jag gör men jag tänker aldrig låta det ske till priset av att jag behöver vara någon annan än den jag är på riktigt. Jag tror att jag har en väldigt stor fördel av att jag från början fick bygga mitt offentliga varande på mig själv. Det var ”take it or leave it” redan från början. som en lat och bekväm man som behöver en blåslampa i häcken för att agera. Å andra sidan drivs han av ångesten

MARK BESKRIVER SIG MARK LER OCH BY TER SNUS

för tredje gången och jag tänker på alla

02-11 Friends magazine Nr1 2011.indd 9

2011-01-12 17.42

Fördelen med att hålla käften vid matbordet var att man lärde sig lyssna på vuxnas historier och lägga pussel. Varför ser hon så ledsen ut när hon säger att hon är glad? Små tunnor kan bestå av blott öron ibland.

att göra bra ifrån sig och den driften är starkare än lättjan. – Jag lever ett väldigt harmoniskt liv. Det pratas så mycket om lycka idag men det tror jag är lite feltänk. Lycka är väldigt trevligt när det kommer i små ögonblick men att tro att man ska leva i någon slags konstant lycka – det är ju helt omöjligt! Då är balans ett mycket bättre ord att leva efter. Själv har jag nog en väldigt lyckad balans mellan familjeliv och arbete. Blev livet som du hade tänkt dig? – Nej , jag skulle ju bli steward! Man kan lugnt säga att mitt liv har överträffat alla mina drömmar. Inte drömde jag om att få ärva mystiska hus av okända excentriska miljonärer. Fast mina drömmar idag handlar om helt andra saker. Som att få göra roliga saker med Jonas och ungarna, som att resa.

kan jag inte på något sätt säga att det skulle förklara livets mening. Det skulle betyda att den som inte har barn inte skulle ha ett meningsfullt liv. Det är en udda tanke. Däremot så hinner man kanske tänka lite mindre på livets mening när man har barn… Vad är det jobbigaste med att vara förälder? – Tvivlet på att man gör rätt. Det är så ofta som man inte riktigt vet hur man ska göra. Det är många situationer då jag tänker att så här skulle nog aldrig Katerina Janouch göra. Samtidigt brukar jag tänka att det viktigaste är att se till att barnet vet att det är älskat, inte bara genom ord utan även genom handling, och att det finns trygghet och rutiner. Det är förmätet att tro att vi skulle vara den första generationen som inte gör misstag. Och kanske är det så att våra misstag är en del av barnens läroprocess. i en tradition där vuxna hade makten och barn uppfostrades till att lyda. Man duade inte sina föräldrar och vid middagen fick man tyst vänta på att bli tilltalad. – Men det gick ingen nöd på oss. Fördelen med att hålla käften vid matbordet var att man lärde sig lyssna på vuxnas historier och lägga pussel. Varför ser hon så ledsen ut när hon säger att hon är glad? Små tunnor kan bestå av blott öron ibland.

MARK SJÄLV VÄ X TE UPP

jag sällan träffat någon som verkar så tillfreds med sitt liv. Kanske beror det på just de där små ögonblicken. Ögonblicken och vardagsbetraktelserna som även samlas i hans böcker. Kanske har Mark närmare än de flesta till de små lyckoögonblicken? Eller så är han bara bra på ”förbränning”, som han själv uttrycker det. – Vi behöver förbränning i livet! Om vi drack nektar dygnet runt skulle inte magen få arbeta utan bara smälta. Det är när man tuggar på saker som magen börjar processa och man blir varm och levande. Vi behöver den här förbränningen mentalt också.

JAG TÄNKER AT T

Att skaffa barn kan man ju kalla förbränning… – Det är förbränning intill krematoriets rand! MARK BER ÄT TAR AT T det är föräldraskapet som har fått honom att acceptera att han är vuxen. Han minns hur barn beskrevs på den folkhögskola där han gick i tonåren. Man hade en närmast romantisk bild av barn, som några slags kärl som skulle fyllas på. – Sen när mina barn kom upptäckte jag att de var helt fyllda kärl redan från början och det lilla man försökte hälla i rann rakt ut för det fanns så mycket där redan. Barn kommer med en bestämd vilja från början och det är ingen idé att försöka gå emot den personligheten.

När är föräldraskapet som bäst? – Undrar om det inte ligger i de små ögonblicken. Som de små godnattstunderna eller när barnet har skapat en lekvärld som bara finns för oss två. Jag tycker det är jättejätteroligt att vara förälder men samtidigt

Vem vinner kamperna hemma hos er? – Jag tror man måste försöka att undvika att forma det till en kamp om makt. Jag förstår inte riktigt vem som skulle bli vinnare. Om den vuxna vinner inskränker det på barnets känsla av att ”jag har rätt att växa upp till den jag är”. Och om barnet vinner och är den som bestämmer i familjen blir det djupt olyckligt för alla inblandade. Jag tycker att det är hemskt att se barn som kör med sina föräldrar. Egentligen är ordet makt olyckligt i en familjesituation. Om man istället bryter ner det till dagliga händelser så tror jag att det i praktiken är ett givande, tagande, kompromissande och ibland mutande. Det viktiga är att vilket beslut som än fattas så förstår alla varför. Det är inte som förr i världen då man frågade ”Varför?” och fick svaret: ”För att jag säger det!” Vad är det viktigaste att dina barn får med sig ut i livet? – Jag vill förstås att de ska vara socialt kompetenta, om man nu alls kan ge dem det, för livet blir mycket lättare då. Men egentligen är det viktigast att de förstår att de är älskade och inte behöver förtjäna kärlek. Att de någonstans får självförtroende att på djupet fatta att de är helt ok precis som de är. Jag tror inte man kan ge så mycket mer.

02-11 Friends magazine Nr1 2011.indd 10

2011-01-12 17.42

för lärande miljöer www.lekolar.se

vännerna ɍ H 0

på

əԨ PɼɬʍʜʖQȰʑɚ Vi på Lekolar tycker att det Friends gör är mycket viktigt. Därför är det fjärde året som vi väljer att stödja och samarbeta med organisationen.

7ʦɺOʋȾʑɚ (ɚ UɼʙLɒ ͯʧʜʖQɒ Iͯɠ ɈԼ XʤɃHɭɷOɈ VʋPʋʁȩHWVIͯʢPˎJʋɚ

02-11 Friends magazine Nr1 2011.indd 11

2011-01-12 17.42

TEMA: Makt

Text KAJSA WIKTORIN / Foto MAGNUS LINZANDER / Illustrationer SAMUEL RAMNEK PETRI

MAKTEN ÄR ETT MÄKTIGT VAPEN I MÅNGA AV BARNS LEK AR IDAG. BAKOM DET SOM VI VUXNA HAR TROTT VARIT SKOJBRÅK K AN DET DÖLJA SIG EN BETYDLIGT MER INVECKLAD VÄRLD, BERÄTTAR SANNIE WEDBERG, EN AV FÖRFATTARNA BAKOM BOKEN MAKTLEK AR.

EN VANLIG DAG PÅ JOBBET står du nyklippt i kön till kaffeautomaten, när kollegan bakom slår till dig i nacken, skrattar och säger ”invigning”. Du vet att han har rätt att göra så. Andra kollegor gör likadant. Handlingen betyder ungefär ”jag ser att du har klippt dig”. Troligen sker det inte, men i barnens vardag händer liknande saker varje dag, i skolkorridoren, omklädningsrummet eller på fritids. Under en skoldag kan det handla om ett tiotal olika lekar att hålla reda på och förhålla sig till. MER ELLER MINDRE våldsamma och kränkande ritualer har barn och tonåringar i alla tider sysslat med bakom vuxnas rygg. – I dag är de här ritualerna, eller lekarna, fler och mer våldsamma, säger Sannie Wedberg, som arbetar på ALMAeuropa, en ideell organisation för jämställdhet, demokrati och mänskliga rättigheter. – Det finns barn och unga som inte vill vara med, men inte klarar av att ställa sig utanför och därför far illa.

som hon och kollegorna Stefan Koch och Sanna Mohr skrivit boken ”Maktlekar, det dolda gruppvåldet bland unga”. Sedan boken kom ut har fenomenet maktlekar fått stor uppmärksamhet både i Sverige och internationellt. Föräldrar, rektorer, poliser, forskare och fritidspedagoger hör av sig. Alla vill veta mer och diskutera begreppet.

SJÄLVA UPPTÄCK TE DE att något inte stämde när William, ett barn i deras närhet, fick en uppmuntrande klapp på axeln. Han ryckte till, visade en blåslagen överarm och berättade om leken ”Box”. Reglerna går ut på att om man rycker till när någon slänger fram handen framför ansiktet på en, så har man rätt att slå till den personen på överarmen. William hade så ont att han hade svårt att sova. När författarna frågade runt bland fler ungdomar insåg de att maktlekar är något som alla unga känner till idag.

fingret på en företeelse, som unga framgångsrikt behållit för sig själva. Vi vuxna har inte förstått att vissa av lekarna förändrats. Vi vet heller inte hur synen på våld påverkas eller vilka konsekvenser de nya lekarna kan få för de barn som inte mår bra av dem. – Nu är det dags, säger Sannie, att sätta fokus på vad maktlekar är och ta reda på vad de egentligen handlar om.

I BOKEN SÄT TER FÖRFAT TARNA

DET ÄR FÖR DEM

genomfördes ett stort antal intervjuer på olika skolor. Alla unga som intervjuades kände till lekarna och de finns överallt i hela landet. Många tyckte att det var skönt att berätta och lättare att prata med någon utomstående, än med lärare eller föräldrar.

SOM UNDERL AG FÖR BOKEN

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 12

2011-01-12 18.08

TILL EN BÖRJAN uppfattar de flesta maktlekarna som roliga. Lockelsen är att känna spänning, få en kick, ha något att göra när man känner sig uttråkad eller är på dåligt humör. Visa vem som är starkast och hitta en ledare i gruppen. Det kan handla om att hämnas för egen eller andras skull, man skipar sin egen rättvisa och får respekt genom det. I ett samtal med David, som inte intervjuas i boken, men som är fjorton

”I vissa gäng är stämningen hårdare och mer aggressiv. Då är det svårare att säga nej.” år och går i åttan, bekräftas beskrivningarna från boken. Vetskapen om att skolgårdens regler inte alltid är kända och kanske inte heller acceptabla i vuxenvärlden uttrycks också av honom. – Vuxna har inte med vår värld att göra, säger han. Vi vill vara ifred och tycker att det är pinsamt när vuxna lägger sig i. Om någon tycker att en lek är jobbig, måste den personen själv säga ifrån, fortsätter David, men det beror förstås på vilka man är med. I vissa gäng är stämningen hårdare och mer aggressiv. Då är det svårare att säga nej.

i olika grupper. I hans gäng lägger man alltid av om någon säger ifrån. De leker för att det är kul, om någon klantar sig är det roligt. Han säger också att killar vill slåss, att det är kul att brottas. För honom är det viktigt att inte lämna ut kompisarna, de kommer alltid i första hand. Davids kommentarer stämmer överens med beskrivningarna i boken. En lekkultur med inslag av kränkningar och våldsinslag har letat sig in i våra barns vardag, utan att vi vuxna riktigt märkt hur det har gått till. Eftersom vi inte känt till det har vi heller inte kunnat ifrågasätta. Barn har därför inte behövt reflektera över hur det kan kännas för de som inte vill vara med eller mår dåligt.

DET ÄR OLIK A REGLER

I BOKEN DEFINIER AS MAK TLEK AR som lekar eller ritualer, ett socialt umgänge, som alltid innehåller våld eller kränkningar. Till sin karaktär kan de vara svårare att avläsa än öppen mobbning eftersom de till synes verkar vara roliga. Ofta är de varianter på gamla lekar i våldsammare form. Nya uppstår hela tiden. De kan börja tidigt, nästan alltid när barnen leker själva. I lekarna finns både offer och förövare. Ofta handlar det om att fastställa hierarkier och skapa en gruppkänsla, som bygger på makt. Vem är starkast, bäst och modigast? Grupptryck och gemenskap är starka påtryckningsfaktorer och man är beredd att både ta emot och utföra våld för att få vara med. Det kan vara svårt att

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 13

2011-01-12 18.08

avgöra om det handlar om mobbning eller inte, eftersom de flesta väljer att vara med. Många säger att det inte går att säga nej och att det är svårt att dra sig ur. NÅGON DR AR MÖSSAN av någon i korridoren eller snor handduken i omklädningsrummet efter gymnastiken och då drar det igång. ”Straffet” handlar ofta om kränkning eller att man blir slagen. Det är en tyst överenskommelse, som alla känner till. Egna gränser sätts för vad som är ok och inte. I en domstol skulle vissa av konsekvenserna kunna dömas som misshandel eller kränkning. Det är övervägande killar som deltar i maktlekar men det förekommer även bland tjejer, då oftast i form av utmaningslekar. Gemensamt för alla maktlekar är att de ger snabb utdelning.

på och varför vissa lekar blivit hårdare finns det säkert flera svar på. I ett avsnitt i boken beskriver gymnaVAD MAK TLEK ARNA BEROR

sieläraren och psykoterapeuten Margareta Normell hur vi gått från en lydnadskultur till en ansvarskultur. Om vi som vuxna tidigare krävde att barn skulle lyda, förväntar vi oss idag att de ska kunna ta ansvar och fatta egna beslut. Hon föredrar själv den nya mer demokratiska kulturen, men tycker att både barn och vuxna måste lära sig mer om den. föräldrarollen har förändrats och det kan vara svårt att tolka och veta hur man ska agera när nya fenomen och yttringar dyker upp. Sannie tror att det behövs bra vuxenplattformar, där vi kan diskutera och hjälpas åt. Vi behöver prata med andra vuxna för att medvetandegöra var vi själva står i olika frågor. Hur kan vi satsa på ett långsiktigt värdegrundsarbete tillsammans? På jobbet blir vi inte slagna i nacken eller på överarmarna och alldeles säkert vill vi inte att det ska vara ”tillåtet” i våra barns miljöer heller.

BÅDE SAMHÄLLET OCH

PRECIS SOM VID MOBBNING eller misshandel ska vuxna gå in och agera, tycker Sannie. För att vi ska kunna hjälpa till måste vi ta reda på vilka maktlekar som finns och vad de går ut på så att vi förstår och

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 14

2011-01-12 18.08

Det finns barn och unga som inte vill vara med, men inte klarar av att ställa sig utanför och därför far illa.

kan diskutera med barnen utan att fördöma. Om ingen ifrågasätter kan lekarna och dess konsekvenser fortsätta utan reflektion. Unga behöver bli sedda och känna sig behövda, de behöver känna trygghet i klassrummet, på skolgården och hemma. – Vi måste skapa förändring genom att jobba med värderingar och gränssättning. Diskutera vad som är en kränkning och börja tidigt. Barnen saknar ibland redskap. De kan inte alltid avgöra om det rör sig om en kränkning, var gränserna går eller hur mycket våld man kan ta emot. Vi måste se till att ingen far illa, det är oacceptabelt och kan dessutom vara olagligt. också om att vi vuxna måste fundera över vilken roll vi har i våra barns liv. Om våra gränser blir tydligare, kan det bli

K ANSKE HANDL AR DET

enklare för barnen att hitta förhållningssätt, säga ifrån och känna sig trygga med det. TILL BOKEN FINNS ett arbetsmaterial för arbete med maktlekar och värdegrundsfrågor som innehåller rollspel och dilemmaövningar. Genom att synliggöra lekarna tillsammans kan vi prata om dem och få perspektiv på situationerna. För många kan det innebära att både skuldkänslor och rädsla kommer fram. Sammantaget kan det leda till andra utvägar och nya lekar, där kränkningar och våld inte ingår. Lekar som sker frivilligt och på lika villkor. – Förhoppningen oppningen är att arbetet kring maktlekar ska öppna dörrar för alla som Hur många de är vet vi inte, men nu om inte vågar säga något. H har vi förutsättningar att ta reda på det. Hemligheter kan vara bra att Hemlig ha, men inte om de gör oss illa.

NAMN: Sannie Wedberg ÅLDER: 41 år BOR: Stockholms lms innerstad FAMILJ: Sambo och ch barnen Martin, 14, och Richard, 16 år

samt hunden Texas. GÖR: Arbetar med maktlekar på ALMAeuropa. LIVSDRÖM: Att en gång ha en liten retro/vintagebutik

där jag möter människor och skriver mina böcker.

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 15

2011-01-12 18.08

Helt vanlig tv.

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 16

2011-01-12 18.08

Och lite till. Tv från Telia erbjuder allt du är van vid och lite till. Bland annat kan du hyra tusentals filmer direkt med din fjärrkontroll. Så oavsett om du vill se kärlekskranka vampyrer slåss mot varulvar i “The Twilight Saga: Eclipse”, eller något helt annat, kan du alltid njuta av en bra filmstund när du hyr filmen i Telias videobutik direkt från soffan. Kom förbi våra butiker så berättar vi mer om vårt tv-erbjudande och hur du får mer att längta hem till.

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 17

2011-01-12 18.08

Text LENA LEVIN / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT

LÄSK, BULLAR OCH ETT SAMTAL OM MAKT. OM ATT BESTÄMMA O C H AT T B L I B ES TÄ M D ÖV E R . H Ä R Ä R F Y R A U N G D O M A R SOM TYCKER ATT FÖRÄLDRARNA BÖR BESTÄMMA EN HEL DEL. SÅ LÄNGE DE LYSSNAR, TAR SIG TID OCH VISAR ATT DE FÖRSTÅR – ÄVEN DÅ DE FAKTISKT INTE GÖR DET.

Anton Forsberg, 16 år över hemma: Skulle vilja bestämma a lika mycket Att jag inte behövde gör hushållsarbete. över i vär lden: Skulle vilja bestämma Inga krig och längre lov.

Shanga Saieed, 16

år

g skulle inte a över hemma: Ja Skulle vilja bestämm jag då skulle t hemma eftersom vilja bestämma någo t vill jag inte. got händer och de nå om t are sv an ra bä g skulle a över i världen: Ja Skulle vilja bestämm i världen så att skulle vara rät tvisa bestämma att det a. d sina liv och att lev alla skulle trivas me

gerbra Elina Foo

nt , 16 år

Vad jag r hemma: e v ö a m pa städa, ja bestäm pmat, slip rä Skulle vil k s a p lip middag! S ska äta till m jag vill. T V-progra lla a , å p få kolla n: Rätt visa er i världe v ö a m ld m å v ja bestä lika. Mindre Skulle vil behandlas lla a ker a tt s a a h c samm jämlikhet o älja ohälso s h c o a rk tillve och sluta aretter. er och cig g som dro

1 18

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 18

2011-01-12 18.08

TEMA: Makt

Vad betyder makt för er? ANTON: Någon som har befogenhet att bestämma över saker. K ASPAR: Att påverka. SHANGA: Den som bestämmer vem som ska göra vad. ELINA: Någon som har infl ytande över andra. Om ingen har makt blir det kaos. Handlar makt bara om att påverka andra, eller kan man ha makt över sitt eget liv? ANTON: Om man har dåligt självförtroende så har man inte makt över sitt eget liv, för då följer man istället vad andra tycker och tänker. Då anpassar man sig. Men har man bra självförtroende, och ett eget driv, så har man också makten över sig själv. SHANGA: Man kan ha makt över sitt liv genom att till exempel bestämma vad man vill bli i framtiden, och sträva efter det. Det är ett sätt att bestämma över sitt liv. Vem bestämmer över er? Föräldrarna! ANTON: Fast man får ju bestämma mer och mer ju äldre man blir. ELINA: Ja, man får mer respekt ju äldre man blir. SHANGA: Föräldrarna litar ju på en mer nu. De låter en vara ute senare till exempel. De vet att man inte gör något dumt. ALL A:

Hur mycket ska föräldrar lägga sig i sina barns liv? Det beror på ålder. Och mognad. På gymnasiet kan man faktiskt själv ta ansvar för sina läxor. Men föräldrarna ska fortfarande bestämma hur sent man får vara ute. Ha koll på en. ELINA: Föräldrar ska hjälpa och säga vad de tycker, men inte bestämma allt. Vi är ju inte myndiga än. Men jag tycker inte att de ska kunna tvinga sina barn till saker heller. SHANGA: Jag tycker att föräldrar ska lägga sig i! Unga kan ju göra stora misstag. ELINA: Men välja gymnasium till exempel, såna grejer, det ska man få bestämma själv. SHANGA: Ja, men man ska inte kunna komma hem när man vill och så där. ELINA: De har ju ett ansvar att ha koll. Men det viktiga är ju att man pratar med varandra. SHANGA:

Kaspar Lundberg, 16

år

över hemma: Slippa få Skulle vilja bestämma att fylla diskmaskinen göra hemarbeten såsom och dammsuga. över i vär lden: Skulle vilja bestämma är och ett bra jobb som inte Att jag får en bra utbildning sgillar. Inga krig skulle få exi för stressigt och som jag m ble pro alla a man skulle lös tera överhuvudtaget utan nt. skö a ag – det skulle var fredligt. Ingen skola på fred

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 19

2011-01-12 18.08

Ja, men det är många som har svårt att prata med sina föräldrar. Då får föräldrarna hitta någon annan som kan prata med barnet tycker jag. Ibland känner man kanske att ”Äsch, de bara snackar, de bara säger samma saker hela tiden”, men om det är andra som också kommer och säger åt en saker, då lyssnar man ju till slut.

SHANGA:

Hur långt ska föräldrarna ”ha koll” då? Får föräldrar gå in i sin tonårings dator till exempel? SHANGA: Om de är misstänksamma över att deras son eller dotter håller på med dåliga saker, då tycker jag att de kan gå in och kolla lite. Fast om allt verkar okej ska de inte göra det. ELINA: Nej, jag tycker ändå inte det! Då får man försöka prata först. Och kan man inte det så får de prata med någon av vännerna eller så. Jag skulle bli sur. Alla ska få ha ett privatliv. ANTON: Jag skulle tappa lite av förtroendet för mina föräldrar om de gjorde det. SHANGA: Jag skulle också bli besviken, för då litar de inte på mig. Får ni bestämma så mycket som ni vill hemma? Ja.

ALL A:

Önskar ni någon gång att ni slapp bestämma? Ja, ibland kan man ju ha ett svårt beslut och då är det skönt att låta någon annan bestämma. K ASPAR: Ja, för då har man någon att skylla på om det går fel! (skratt) ELINA: Det kan vara skönt att slippa ta ansvar ibland. SHANGA: Om man har grupparbete till exempel, och något går fel så klagar ju alla på gruppledaren. Det är irriterande. ELINA: Något som är väldigt svårt är att bestämma sig för är vad man vill bli och sådär. Men inte ens vuxna vet ju det! Det är ändå inte något man vill att någon annan ska bestämma åt en. ELINA:

Finns det tillfällen när ni önskar att ni hade mer att säga till om? K ASPAR: Jag tycker det vore bra ifall man kunde påverka lärarna lite mer. Till exempel om man har många prov samtidigt och vill att läraren ska flytta på något av dem. Vem lyssnar ni på, och tar råd av? ELINA: Man lyssnar ju på dem som man bryr sig om. Föräldrar, vänner… K ASPAR: Och man lyssnar mer på en lärare man gillar. Får killar och tjejer bestämma lika mycket? ANTON: Tjejer får väl kanske inte alltid träffa vem de vill och så. Killar får träffa vem de vill. ELINA: Föräldrar är nog hårdare mot tjejer än mot killar. När det gäller att vara ute sent på kvällen och så där. Har ni varit maktlösa någon gång och hur kändes det? K ASPAR: När man fått fel betyg av en hård lärare och inte kan göra något åt det. Då är man maktlös. SHANGA: När föräldrarna bestämmer att man måste vara hemma klockan tio. Då kan man inte göra något åt saken. Det känns hemskt. Samtidigt vet man att de vill ens bästa, att de bara är oroliga.

Elinas, Antons, Kaspars och Shangas råd till tonårsföräldrar • Håll koll på barnet men gå inte över styr. Gå inte in i deras datorer, men håll koll på hur det går på prov och sånt. • Visa att ni bryr er men låt barnet ha ett privatliv. • Ge beröm! Det är viktigt. Om det har gått bra på ett prov till exempel – det blir mycket roligare då. • Låt inte barnet bli för bortskämt. Man mår inte bra av det. • Lär barnet tala sanning. Och försök att inte bli arg när barnet berättar något för då vill man inte berätta igen. • Det är okej att bli arg om barnet har gjort något riktigt allvarligt. • Skapa en bra kemi så att ni kan prata med varandra. Och ta tid att bara sitta och prata, inte bara när det hänt något dåligt. Det behöver inte vara något allvarligt, man kan skoja lite eller fråga hur det är i skolan, med vännerna och så. Föräldrarna måste visa att de förstår. Kanske till och med låtsas att de förstår, fast de inte gör det.

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 20

2011-01-12 18.08

TEMA: Makt

Text JO BARKER / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT

”DEN HÄR JÄKLA LYCKOMORALEN SOM FINNS I SAMHÄLLET KAN JAG BLI HELT GALEN PÅ. SOM BIOLOGISKA VARELSER ÄR VI INTE GJORDA FÖR LYCKA UTAN FÖR PROBLEM. DET ÄR GENOM PROBLEMEN VI UTVECKLAS. DU VET NÄR MAN FÅR HÖRA: ’DET HÄR VAR DET VÄRSTA JAG HAR VARIT MED OM MEN GUD VAD JAG HAR LÄRT MIG!’ VARFÖR SÄGER VI SÅ FÖR? JO, FÖR ATT DET ÄR DET VI ÄR GJORDA FÖR. ”

I ET T LITET RUM med ett runt bord, fyra stolar och ett skrivbord utan dator – men med en iPhone 4 – tar Malin Alfvén emot föräldrar och barn för att prata om problem. Hon älskar problem. ”Happy people aren’t interesting”, säger hon med brytning, ett citat från en fransk sångare får jag veta. Förutom att bedriva psykologmottagning är Malin en flitigt anlitad expert även på andra arenor där barn och föräldraskap är i fokus – i diverse föräldratidningar och forum, på tv eller i P4:s Knattetimmen. Ett antal böcker har det också blivit. Allt för att underlätta för dagens föräldrar. FÖR MALIN GILL AR verkligen dagens föräldrar. De är ömsinta, respektfulla och kärleksfulla. Dessutom är de väldigt pålästa vilket ger dem förståelse för barnet och dess behov, till skillnad från hur det var för bara ett par generationer sedan då barnets vilja hängde i en trädtopp i skogen. Varför är det då så många föräldrar som behöver hjälp idag? – Det negativa är att det gör så ont att vara förälder idag. Man oroar sig ständigt för att allt man gör är fel och tar på sig skulden för alla problem som uppstår kring barnet. Jag försöker få föräldrar att förstå att mycket av vad de tror är fel till och med kan vara nödvändigt. Det är ok att vara arg, trött och stressad. Vi ska kunna få bli förbannade och irriterade på våra ungar ibland – för att visa hur det är att vara människa. Och om vi går över gränsen och det blir för mycket snackar vi med dem. Vi säger att vi har mycket på jobbet just nu och inte orkar med oss själva och då orkar vi inte med barnet heller. Sen förklarar vi hur ledsna vi är över det. Och så kan vi gråta ihop.

en av sina föreläsningar då en kvinna med darrig röst delade med sig av den där gången då hon var urförbannad på

MALIN BER ÄT TAR OM

sin fyraåriga dotter under en hel dag. Till slut var hon så förtvivlad och utmattad att hon sjönk ihop till en liten hög golvet och bara grät. Då kom hennes lilla tjej fram och pussade och klappade henne på kinden och sa: ”Mamma, det går över, ta det lugnt.” – När mamman berättade detta började hon gråta och jag frågade varför hon grät: Ja, men min dotter ska ju inte behöva trösta mig. Det blev alldeles tyst i salen. Men vad är det du har lärt henne? frågade jag. Från dag ett har du visat henne att när livet är jobbigt, när hon behöver någon, så finns du där för henne. Och nu ska inte hon få trösta dig? Hon har ju fått lära sig vad som hjälper när man är ledsen – att få tröst. Vilken fantastisk kunskap att ha med sig ut i livet! Tror du att all denna oro kan hänga samman med en rädsla för att tappa kontrollen? Vuxna är ju vana vid att ha kontroll och i föräldraskapet är det lätt att känna sig maktlös inför de problem som uppstår. – Ja, man vet inte hur man ska göra och då letar och letar man för att få tillbaka kontrollen. Det är därför alla böcker och kunskaper utifrån har kommit in – för att man ska kunna få kontroll. Och så får vi inte det ändå. Haha! Det är det som är så härligt, för det går ju inte. Man letar efter en metod och så finns det en rad att välja mellan som ska gälla för alla. Det är nys! Det finns väl ingen metod som passar alla – så olika som vi är som människor. Vi måste prova oss fram. I vilka situationer brukar föräldrar känna sig maktlösa? – Det allra mest typiska är de basala problemen – det här med att äta, sova, kissa och bajsa, saker som hänger med hela livet. Det här är intressant eftersom vi bråkar som mest när vi är hungriga och när vi är trötta. Alltså när vi kommer hem från jobbet och dagis eller skolan och alla är jättetrötta.

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 21

2011-01-12 18.08

och dra hela dagen n ra a v r e ft e r ra längta har varit jätteb t Här går vi och e d tt a n le a n äger perso litet monster tt e r få när vi väl ses s ra a b i v å dagis medan det ska vara! å s i skolan eller p is c re p r ä t Men de med oss hem.

Och det är då man ska samlas och ha det så fint ihop… – Ja, de där enorma förväntningarna! Men det är inte så konstigt. Här går vi och längtar efter varandra hela dagen och när vi väl ses säger personalen att det har varit jättebra i skolan eller på dagis medan vi bara får ett litet monster med oss hem. Men det är precis så det ska vara! För det är bara dem vi älskar som vi vågar vara riktigt öppna med. det är vanligt att känna sig maktlös när barn utmanar oss. När vi känner att vi aldrig når in utan barnet alltid ska ha det på sitt sätt. Hon berättar om en pappa som hon träffade häromdagen vars fyraåring vann varenda argumentation, och han var helt slut. – Jag kunde ju se att det här var en ovanligt skärpt, envis och viljestark liten unge. Det är ju ofta dem som får oss att känna oss maktlösa. Barn är olika. Vissa barn är jättelätta att vara förälder till, andra betydligt svårare.

MALIN TROR OCKSÅ AT T

Hur mycket har man rätt att säga till om som förälder och hur mycket ska barnet få bestämma? – Föräldrar är faktiskt de som kan bestämma över sina barn. Vi måste ta på oss den rätten. Barn kan inte få bestämma allt. Med vissa barn går det ganska lätt och med andra barn blir det enorma stridigheter. Men det måste vi stå för och det är där jag menar att ilskan kommer in. Vi måste bli riktigt förbannade ibland när våra barn inte gör som vi säger för att det är viktiga saker vi vill förmedla. uppfostran handlar om att lära barnen om hur det ser ut ute i samhället och inte bara i familjen. Vi måste sätta vissa regler för att de ska kunna fungera bland andra människor och vi måste pröva oss fram när det gäller uppfostran. Då är ofta hot och mutor nödvändiga. – Och tjat! Det är det absolut effektivaste sättet. Många föräldrar är rädda för att tjata hål på sina barn men det gör man inte. Det är snarare sig själv man tjatar hål på. En skillnad mellan barn och vuxna är att barn lever så otroligt mycket mer i nuet. Det gör att vi måste tjata. Om de håller på med något som de är uppslukade av så hör de vad vi säger men de lyssnar inte.

HON FÖRKL AR AR AT T

MALIN HAR JOBBAT SÅ

pass länge att hon har haft möjlighet att i

efterhand träffa barn som vuxit upp med föräldrar som varit på dem hela tiden med tjat och gränser. Alla har sagt att det var just vad de behövde. De visste att de gick utanför gränserna och då var det himla skönt att det fanns någon som höll emot. Och när har barn rätt att ta makten? – Extremt ofta nu för tiden! Det är det som är så fantastiskt. Det är inga viljor som hänger i trädtopparna utan nu respekterar vi dem och det kan man göra i otroligt mycket, särskilt sånt som gäller barnet och deras personlighet. Till exempel vad de äter eller vill ha på sig. Låt ungen ha på sig Lucianattlinne om det känns viktigt! Blir du en sämre förälder för det? Där kan väl ungen få ta makten? När man pratar om barn och makt ligger även frågan om mobbning nära till hands. Hur ska man som förälder tänka om man får reda på att ens barn är elakt mot andra? – Det är en tuff sanning. Och det viktiga är förstås att så snabbt som möjligt få stopp på det. Det finns alltid en anledning till att ett barn gör saker som vi inte vill. Och då gäller det att ta reda på vad det är för något. Därför ska man samla ihop hela nätverket runtom – kompisar, kompisars föräldrar, skola eller dagis, för att se vad som har inträffat och vilka faktorer som kan tänkas påverka. NÅGOT ANNAT SOM GÖR ONT är när ens barn hamnar utanför vilket inte är så ovanligt med tanke på att barn ofta byter kompisar under uppväxten. – Det finns egentligen inte så mycket att trösta med. Kanske kan man hitta något liknande i sin egen bakgrund att prata om men framför allt måste man låta det få vara himla sorgligt. Det är fruktansvärt att bli övergiven och den känslan kan man bekräfta hos barnet. Precis som när de får tjejer och killar som gör slut. Då hjälper det inte att säga att det kommer flera för det är ju just den kompisen, killen eller tjejen som man sörjer. – Föräldrar tror för mycket på att barn ska vara lyckliga hela tiden men det är genom våra bekymmer och problem som vi utvecklas. Det skulle inte hända något annars. Varför finns annars trotsåldrarna och de här urjobbiga perioderna som är så sköna när man väl kommit ur dem? Kristina Lugn säger att livet är ett sorgearbete och att om man inte förstår det så blir man aldrig glad! Jag blir så lycklig när jag tänker på det!

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 22

2011-01-12 18.34

TILLSAMMANS: Föräldrar och skola

NAMN: Malin Alfvén ÅLDER: 63 år FAMILJ: Man, fyra vuxna barn och fyra barnbarn. BOR: Stockholm GÖR: Psykolog för barn och föräldrar, författare, föreläsare. BÖCKER I URVAL: Tagga ner! – Lagom bra föräldrar är bäst, (2010), Barnbarnsboken (2007), Trotsboken (2005), Oron som gör oss till bättre föräldrar (2004). FAVORITCITAT: ”Jag befarar det värsta, sa Muminpappan

hoppfullt.”

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 23

2011-01-12 18.08

Conciergeservice samt rabatt på restauranger och hotell. I Paketerbjudandet Nyckelkund Mer ingår tjänster för livsnjutaren. Vi gör det enkelt att resa, shoppa och uppleva. Dessutom ingår allt du behöver för att hålla koll på privatekonomin och skapa utrymme för det lilla extra. Fråga oss så berätter vi mer, eller besök swedbank.se/nyckelkundmer

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 24

2011-01-12 18.08

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 25

2011-01-12 18.08

FRIENDS

bli Vänskapare du med! för två år sedan kände jag stolthet över att få arbeta med en sådan viktig fråga som mobbning. Det gjorde min då 11-åriga dotter också. Hon var stolt över att hennes mamma var engagerad i en fråga som berör henne och hennes vänner. För även om det vore skönt om mobbning var något som förekom någon annanstans än där just mitt barn befinner sig, är det klart att det kan uppstå även på hennes skola. Precis som på alla skolor runtom i landet. Det är därför jag tycker att Friends arbete är så viktigt. Vi lyfter frågan så att politiker och myndigheter tar den på allvar och stöttar skolor, förskolor och idrottsföreningar att själva göra något åt problemen. Vi är övertygade om att man genom ett aktivt, medvetet och långsiktigt arbete kan skapa en miljö där mobbning inte uppstår till att börja med.

NÄR JAG BÖRJADE PÅ FRIENDS

bli en stolt medlem i kampen mot mobbning genom att bli Vänskapare, som vi kallar våra månadsgivare. Friends är en icke-vinstdrivande organisation med 90-konto. Insamling är därför ett viktigt redskap för vår överlevnad. Här kan du läsa om varför några av våra Vänskapare har valt att stötta Friends.

DU K AN OCKSÅ

Hälsningar Katarina Rosenqvist, verksamhetschef Friends

Peder Ernerot, 43 år, Stockholm Frilansande musiker, skribent mm. Jag tror att alla, inklusive jag själv, någon gång i livet har upplevt utanförskap. Därför känns det angeläget att kunna hjälpa till att förhindra utanförskap och mobbning. Att bli Vänskapare och stödja Friends tycker jag är ett av många bra sätt för att skapa ett vänligare och mer omtänksamt samhälle. Lika viktigt som att alltid hålla blicken öppen för att människor runt omkring oss inte far illa.

Magnus Rosell, 28 år, Vetlanda Finansiell Controller Jag läste en artikel om att mobbning kan följa med hem genom sociala medier. Det var en tjej med i reportaget som några i klassen hade startat en elak grupp om på nätet, och hon hade varit i kontakt med Friends. Jag blev berörd och tänkte att jag kunde hjälpa till genom att bli Vänskapare. Jag känner att jag själv har haft det så bra så därför har jag valt att stötta flera organisationer. Det handlar inte om så mycket pengar för en god sak.

Kristin Walerus, 50 år, Hallstahammar Förskollärare på Fredhemskolan En orsak till att jag är Vänskapare är att vi precis har börjat jobba med Friends på den skola där jag arbetar. Det är en jätteviktig fråga och Friends har ett väldigt bra koncept. Sen har min dotter som är intresserad av Friends varit på mig länge om att jag måste läsa mer om organisationen. Hon har till och med engagerat den bilskola där hon jobbar för att stötta Friends arbete. Dessutom är Friends reklamfilmer jättebra – de griper verkligen tag i en och man inser hur allvarligt det är med mobbning.

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 26

2011-01-12 18.08

Jennie Svärd, 35 år, Göteborg Marknadsföring, press och PR Att veta att det finns barn och ungdomar som går till skolan, förskolan eller träningen med en klump i magen gör mig ledsen och upprörd. Friends gör ett fantastiskt jobb i kampen mot mobbning och jag har valt att bli Vänskapare för att stödja deras verksamhet och för att dra mitt lilla strå till stacken.

Börje Brandt, 49 år, Kåge Arbetar på behandlingshem Jag är Vänskapare för att det är varje vuxen människas ansvar att se till att nästa generations barn och ungdomar får bästa möjliga start på livet. Det gäller att som vuxen medverka till att barn och ungdomar formas till positiva och goda förebilder. De som dagligen utsätts för kränkningar – av andra barn, ungdomar eller vuxna, men även av passiva vuxna – får ofta en negativ och ibland mycket destruktiv syn på livet som kan genomsyra hela deras liv och påverka andras. Jag gör vad jag kan genom att samtala direkt med barn och ungdomar, stödja organisationen Friends och genom att hjälpa dem som är eller har hamnat i nöd.

Helén Stenemalm, 29 år, Malmö Förskollärare Jag jobbar som förskollärare och har precis fått barn och då kändes det rätt att göra något för barnen i Sverige. Jag har sedan en tid varit fadder för ett barn i Brasilien men genom att stötta Friends har jag möjlighet att vara med och påverka även här.

Daniel Schmidt, 36 år, Hägersten IT-konsult Jag är Vänskapare eftersom det är ett sätt för mig att vara emot mobbning, inte bara i ord utan även i handling. Friends arbete är viktigt och kommer behövas under lång tid framöver, och jag är stolt över att vara med och bidra till det.

Kadiatou Diawara, 24 år, Bandhagen Föräldraledig Det känns som en bra grej att vara Vänskapare eftersom ett barn i skolåldern som blir utsatt för mobbning kan ha det med sig även efteråt – det lämnar spår genom livet. Barn behöver få mer kunskap om mobbning och hur det kan påverka andra. Friends arbete är därför viktigt och det vill jag stötta.

Läs om hur du kan bli Vänskapare på www.friends.se

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 27

2011-01-12 18.08

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 28

2011-01-12 18.08

TEMA: Makt

Text KARIN STYRENIUS / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT

VAD HÄNDER NÄR MAN LÅTER SMÅ BARN FÅ MAKT OCH INFLYTANDE ÖVER SIN EGEN VARDAG? DET KAN VARA SVÅRARE ÄN MAN TROR ATT FRÅNSÄGA SIG MAKT SOM VUXEN, SÄRSKILT INOM FÖRSKOLAN DÄR MAN HAR ETT HELT GÄNG BARNS VILJOR ATT TA HÄNSYN TILL. FÖLJ MED TILL FÖRSKOLAN SAGAN DÄR MAN ÄNDÅ VÅGAT TA STEGET!

PRECIS NÄR GRINDEN till gården stängts och barnen samlat sig på stigen med ryggsäckarna på ryggen och vantarna på händerna, när fröknarna stämt av alla praktikaliteter och avdelningen Spöket äntligen är redo att lämna förskolan för en liten höstutflykt – då står Josef vid staketet i sin gröna overall och påminner om att han också ska med. Josef är två år och lillebror till Lydia, ett av spökbarnen som just ska bege sig av. Han är för liten för att följa med på promenad, men envis som han är har han redan gjort två tappra försök att förtydliga sin vilja för fröknarna. – Vi ska gå jättelångt, hade fröknarna sagt till honom. Men Josef är obeveklig. Hans blick säger allt, han behöver varken skrika eller stoja. Fröken Helena Nilsson hämtar vagnen. – Okej, Josef. Kom du med!

på Reimersholme i Stockholm. Den kommunala förskolan heter Sagan och har ungefär 80 barn i åldrarna ett till fem. Hade denna händelse utspelat sig ett år tidigare hade Josef snällt fått stanna innanför grindarna med sin egen avdelning. Men nu är det annorlunda sedan Sagan börjat arbeta tydligare med barns inflytande. Egentligen handlar det inte om något nytt – ingen ny metod eller trend eller nya politiska riktlinjer som ska implementeras i förskoleverksamheten. Det är fråga om något så självklart som att respektera barn på samma sätt som man respekterar vuxna. Att se och bejaka dem. Och att följa läroplanen!

DET ÄR NOVEMBER 2010

I L ÄROPL AN FÖR FÖRSKOL AN formuleras klart och tydligt att förskollärare ska ansvara för ”att alla barn får ett reellt inflytande på arbetssätt och verksamhetens innehåll”. Det senaste året har Sagans personal

funderat ordentligt på vad detta innebär i praktiken och utvecklat ett delvis nytt sätt att förhålla sig till barnen, varandra och lärandet. Till sin hjälp har de haft forskaren Elisabeth Arnér, som i femton års tid arbetat för att få förskolor att ta större hänsyn till barnens behov. En gång varannan vecka har Elisabeth besökt Sagan och samtalat med pedagoger, förskolechefen Marica Törnebohm och barnen. att Josef får följa med på dagens utflykt. Men någon vagn vill han då inte sitta i. Han vill gå vid sin systers sida och Helena får dra vagnen tom. Tillsammans med övriga 15 barn knallar de ner mot vattnet – Mälaren. Luften är riktigt rå så här sent på hösten men barnen är påpälsade och huttrar inte som vi vuxna, mösslösa. Olle, 5 år, är redan framme vid ”stoppstället”. Konsekvensen av att ha en liten knatte med på turen är att de största barnen får vänta här och där. Men vad gör väl det? frågar sig Helena. En väntan kan bli ett äventyr i en femårings värld. ET T AV RESULTATEN ÄR

Disneyklubben och Kånken packade med banan, smörgås, varm choklad eller saft. På Långholmens södra strand ska de öppnas, men ännu är det en bit kvar. Julia, 5 år, traskar rakt igenom en buske istället för att gå på stigen. När hon kommer ut på andra sidan har hon en färgglad Lidl-påse i handen. Ingen fröken säger usch. – När vi är på utflykt är det nog en del som ser oss som tycker att vi inte går så strukturerat, säger Helena och skrattar. Men varför ska man egentligen gå hand i hand på raka led? Vi känner ju våra barn och vet vad de klarar. Och när vi ska passera en väg, då är det självklart att vi samlar ihop oss. Då har det ju ett syfte.

RYGGSÄCK ARNA GUPPAR.

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 29

2011-01-12 18.09

Så här säger förskolans läroplan om barns inflytande ”I förskolan läggs grunden för att barnen ska förstå vad demokrati är. Barnens sociala utveckling förutsätter att de alltefter förmåga får ta ansvar för sina egna handlingar och för miljön i förskolan. De behov och intressen som barnen själva på olika sätt gerr uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön ljön och planeringen av den pedagogiska verksamheten.” en.”

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 30

2011-01-12 18.09

NÄR MAN FÅR GÅ FRIT T ökar chanserna att upptäcka något riktigt häftigt: En fin sten, att två blad har lossnat från kastanjepinnen, att änderna gärna nafsar i sig blommor som man kastar åt dem. I Pålsundsparken har Stockholms stad byggt ett utegym där en kvinna just nu frenetiskt kämpar på trampmaskinen, men detta är ingen nyhet för Sagans barn. De har haft många samtal om buskarna som de såg försvinna när utegymmet anlades.

– Margareta Lindahl – konstaterar att färden nu går riktigt långsamt och att de aldrig kommer hinna tillbaka till lunch. – Då får vi ringa och säga att vi är sena, säger Helena. Att äta lunch klockan elva är en helig gammal förskoletradition. En regel. – Men vem säger att man är hungrig just då? Nu har vi ju med oss matsäck, så det gör ingenting om vi kommer lite senare, resonerar Helena. Den uppmärksamma läsaren kanske nu tänker på Josef. Han som är så liten behöver väl lunch och middagsvila? Rutiner, rutiner, rutiner, är inte detta grunden för en trygg och välordnad förskoleverksamhet? Vi hinner inte få vår fråga besvarad för Sofia ramlar, Edwin behöver få FRÖKEN MAGGAN

”Numera funderar vi ett varv extra över varför vi gör saker – är det för vår egen skull eller för barnens?” på sig ytterligare ett par vantar och Amanda har precis, till sin stora besvikelse, upptäckt att hennes halsduk blev blöt när hon släpade den på marken. Och vips har vi kommit fram till en lång trappa ute på Långholmen. Som på kommando sätter sig ungarna på rumpan och hasar sig ner längs barnvagnsrampen istället för att gå ner för trappstegen. I gallonisar glider man sådär, men ner kommer de – allihop. – Detta är ett typiskt exempel på något vi förändrat sedan vi började arbeta med barns inflytande. Förut när vi gick i den här trappan och barnen ville åka på rumpan hade vi naturligtvis sagt nej – eftersom vi inte ville riskera att de skulle göra sig illa. Sen tittade vi på rampen och insåg att den var väl inte så farlig, säger Helena. VARJE DAG TAR BARN massor med initiativ som blir bemötta med nekande svar från vuxna. Ungarna vill rita och får höra att ”det hinner vi inte”. De vill klä på sig tröja utanpå jackan och förhindras för att ”det ser knasigt ut”. De vill dansa och blir tillsagda att ”det gör vi på måndagar”. Varje förklaring kan te sig logisk ur ett vuxenperspektiv, men vad man riskerar med de ständiga hindren är att barnens initiativkraft kvävs, hävdar forskaren Elisabeth Arnér. När Sagan inledde samarbetet med henne fick personalen i läxa att öva på att säga ja. MAGGAN OCH HELENA är eniga om att det var svårt. Så mycket oskrivna regler sitter i väggarna att man säger nej av bara farten. – Numera funderar vi ett varv extra över varför vi gör saker – är det för vår egen skull eller för barnens? Många gånger handlar våra beslut om bekvämlighet, om hänsyn till kollegor eller om regler istället för om barnens bästa, säger Maggan och lägger till att prestigen får man släppa. Det håller inte att reta sig på beslut man inte gillar som en kollega tar med barnens välmående i åtanke. I trettio år har Maggan arbetat på förskola

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 31

2011-01-12 18.09

kunskapstörst stimuleras. Och systemet fungerar! säger Marica Törnebohm. Eftersom barnen inte blir avbrutna i sina sysselsättningar uppnår de den koncentration som krävs för att de ska ta in kunskap, menar hon.

”Den som tidigt blir respekterad och får gehör för sina idéer ger även andra utrymme.” GL ADA BARN, NÖJDA MEDARBETARE och upplevelsen av mer resurser är resultatet av det nästan årslånga arbetet med barns inflytande. Men det yttersta målet rör sig om något ännu viktigare: att skapa förutsättningar för barnen att bli goda världsmedborgare. Den som tidigt blir respekterad och får gehör för sina idéer ger även andra utrymme. Många tror nog att de tar hänsyn till barn, men ändå behandlar vuxna ofta barn – särskilt små – på ett sätt vi aldrig skulle behandla vuxna, menar Marica. Vi pratar över deras huvuden och bestämmer vad de behöver utan att fråga dem. Elisabeths Arnérs forskning utgår från intervjuer med 120 förskolebarn som tydligt uttrycker att de inte är sedda. Detta är upprinnelsen till hennes insatser för att öka barnens inflytande.

och sett pedagogiska strömningar komma och gå. Kan hon inte känna sig skeptisk inför utvecklingen på Sagan? Been there, done that, liksom? – Jag tycker absolut att det Elisabeth talar om är tänkvärt, särskilt som barn idag faktiskt är rätt annorlunda jämfört med för trettio år sedan. De kan och vet så mycket mer att jag tror att de är mogna för att få ett större inflytande, säger Maggan. HENNES UPPFAT TNING ÄR att har man bara rätt argument, så är barn inte svåra att övertala, varken till att gå hand i hand över gatan eller till att skynda på. Och på samma sätt har barnen själva också skäl till sitt beteende. Hon berättar: En treårig pojke på Sagan envisades med att vilja stanna kvar på gården varje gång det var lunch. När en fröken tog sig tid att betrakta honom, visade det sig att han helt enkelt var vetgirig. Han ville betrakta femåringarna för att lära sig hur man tog sig upp i trädet som enbart stora barn fick klättra i.

NU HAR SPÖKBARNEN kommit ända fram till berget där de ska äta sin matsäck. Sittunderlagen plockas fram, Anders tar upp sitt mätsnöre för att mäta lite grand och Philippa bjuder på Digestivekex. Maggan snyter några näsor. Framför oss ligger långa båtmaster i vintervila, Långholmskanalen är nästan tömd på båtar och inga glassätande turister flanerar längs strandpromenaden. Allt har sin tid. Det finns en tid för att springa så fort man kan och en tid för att skala banan. Skalet hamnar så småningom i Julias Lidl-påse. Vilken tur att hon tog den med sig!

PS: Josefs föräldrar behöver inte oroa sig – Maggan hade en extra frukt och när han återkom till Sagan fick han både lunch och vila.

LÄS MER: Elisabeth Arnér har gett ut flera böcker. Bland annat Barns syn på vuxna (2006) och Barns inflytande i förskolan (2009).

till det nya förhållningssättet på Sagan. Är det verkligen så att barnen bestämmer allt? Svaret är nej. Förskolechefen Marica Törnebohm försäkrar att det inte är någon ”låt gå-pedagogik” man tillämpar på Sagan – tvärtom ställs det extra höga krav på professionalitet hos personalen då de förväntas vara lyhörda för barnens individuella behov istället för att hänvisa till scheman eller regler.

VISSA FÖR ÄLDR AR HAR VARIT SKEPTISK A

förskolan infört en del förändringar. – På Sagan får barnen numera själva välja vilka aktiviteter de vill ägna sig åt. De går i sin egen takt till olika stationer som gympasal, snickarrum, målarrum eller gården. Pedagogens roll är att på varje plats stötta barnen och att plocka fram rätt rekvisita så att deras nyfikenhet och

RENT PR AK TISK T HAR

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 32

2011-01-12 18.09

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 33

2011-01-12 18.09

TEMA: MAK T

huset

där unga styr

Text ANNA PETTERSSON / Foto ANDERS MAGNUSSON

”DET BÄSTA MED DET HÄR HUSET ÄR ATT MAN FÅR VARA MED OCH BESTÄMMA MYCKET. DET ÄR DÄRFÖR JAG ÄR HÄR”, SÄGER LINDA ERIKSSON, 17 ÅR. HON SITTER I RADAR72:S STYRELSE OCH ÄR EN AV DEM SOM FATTAR BESLUT OM AKTIVITETER SOM SK A GENOMFÖRAS. RADAR72 ÄR ETT HUS AV UNGA OCH FÖR UNGA.

DET PRATAS MYCKET OM att unga måste få möjlighet till inflytande. Men vad betyder det i praktiken? Ofta förminskas inflytandet till att mest handla om att vuxna låter unga tycka till om beslut som redan är fattade. På ungdomshuset Radar72 är beslutsgången en helt annan. Aktiviteter och förslag skapas, utvecklas och genomförs – av unga. Beslut tas och resurser fördelas – också av unga.

När en ny person kommer hit vill vi visa allt det positiva med vårt hus och se till att personen känner sig välkommen. Det är det första steget. När de har varit här ett tag och blivit varma i kläderna, det är då vi kan peppa dem att utnyttja våra möjligheter så att de själva tar initiativ. Orden är Joakim Bernhardssons. Han arbetar som fritidsledare i ungdomshuset som ligger i stadsdelen Kortedala-Bergsjön. Bland det första han poängterar när vi ses är att hans roll i verksamheten först och främst är att vara en hjälpande hand. – Mitt uppdrag är inte att starta upp projekt eller aktiviteter att placera ungdomarna i. Jag finns för att pusha dem att komma med egna initiativ utifrån sina intressen och att stötta dem så att de själva kan jobba för att åstadkomma det de vill. – DET VIKTIGASTE ÄR BEMÖTANDET.

aktiviteter för dem. De är vår målgrupp, säger Joakim medan han visar runt i de 1300 m2 stora lokalerna. Det är de unga i huset som fixat inredningen och caféet sköts av två 19-åriga tjejer. På de stora ytorna ryms biljardbord och soffor och på väggarna hänger grafittimålningar, tavlor och konstverk tillverkade av de som använder huset. ZELJKO PAVASOVIC, 20 ÅR, har vistats mycket i huset sedan han var tonåring och sitter även han i styrelsen sedan två år tillbaka. Och det är just styrelsen som är ett av de unika koncepten i satsningen. I nuläget består den av sex personer mellan 16 och 20 år. – Vi väljer personer till styrelsen när vi har ungdomsråd, berättar Zeljko. Alla i huset är välkomna dit och alla har möjlighet att tycka till. Endast en person i styrelsen är vuxen och det innebär att det är de unga som har störst inflytande i att besluta om vilka verksamheter som ska startas upp. Tanken är att inflytandet ska vara på riktigt. Därför är det upp till alla som använder huset att skapa, arbeta för och delta i aktiviteterna som pågår där. – Det är bra att alla får vara med och bestämma om vem det är som ska bestämma, eftersom det är ungdomsrådet som väljer styrelsen, säger Linda och förklarar att deras jobb är att fatta beslut på de idéer ungdomarna har. Den som har en idé om en aktivitet lyfter den under ett av ungdomsrådets stormöten. Idén tas sedan vidare till styrelsen som fattar beslut på om man ska gå vidare. Finns det bara en väl beskriven plan och en tanke bakom verksamheten som går att få in i budgeten så får den ofta godkänt.

"Det är bra att alla får vara med

och bestämma om vem det är som ska bestämma, eftersom det är ungdomsrådet som väljer styrelsen."

kom till för tio år sedan, bland annat med bakgrund i den tragiska diskoteksbranden på Backaplan i Göteborg 1998, då 63 unga miste livet. – Ingen ville att en sådan katastrof skulle inträffa igen och man insåg att något behövde göras för unga i 16-20-årsåldern. Det fanns inga vettiga

GÖTEBORGS UNGDOMSSATSNING

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 34

2011-01-12 18.09

något går det oftast att genomföra, säger Joakim och berättar att förslagen handlar om allt från stora discon som samlar unga från flera stadsdelar till spelningar och dansuppvisningar. Det pågår en mängd aktiviteter i huset. Garaget erbjuder möjligheten att meka med bilar och när vi är på besök hålls en DJ-kurs som ska avslutas med en spelning i huset. Flera dansgrupper och musikgrupper samsas om utrymmet med TV-spelsrum, datasalar och en egen musikstudio. – Det är hela tiden nya grupper som vill ha studiotid, snart har vi fullt på alla tider och det är så det ska vara, skrattar Joakim. Huset ska sköta sig självt. – SÅ LÄNGE DE UNGA VILL

FLERA AV DE UNGA SOM ÄR AKTIVA i husets olika aktivitetsgrupper har egna nycklar till lokalerna. De kommer hit och utför sina aktiviteter även när det inte finns vuxna i huset. Zeljko, Linda och Joakim är eniga

om att den typen av verksamhet bygger på förtroende, respekt och ansvar. – Alla vet att det slår tillbaka mot alla om någon förstör saker eller missbrukar förtroendet, säger Zeljko. – I 99% av fallen fungerar allt utan problem. Alla är så medvetna om att om något händer påverkar det alla negativt. Pengar för att betala förstörd egendom går ju på ungdomarnas budget, fyller Joakim i. bland annat projektet ”Människan bakom uniformen” som låter unga från området träffas och prata med poliser, brandmän och sjukvårdspersonal. – Vårt upptagningsområde ligger ju i en så kallad riskzon. Vi har haft problem med stenkastning bland annat mot brandbilar här i Bergsjön och förhoppningsvis kan projektet hjälpa till att skapa förståelse mellan grupperna. I HUSET FINNS OCKSÅ FLERA PROJEKT,

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 35

2011-01-12 18.09

Den här typen av förebyggande verksamhet är viktig i området och de är alla övertygade om att huset har hjälpt många från att hamna på glid eller i dåligt sällskap. – Det är flera av våra unga som har problem på olika sätt. Det kan till exempel handla om att man inte får hjälp hemifrån eller har svårt att delta i samhället för att man kanske står utanför arbetsmarknaden. Då är det viktigt att man kan prata med oss och känna förtroende för oss. Problem hemma, i skolan eller i umgänget kan också göra att en del har svårare att ta initiativ och att utnyttja möjligheterna som finns i huset. De ungdomarna måste vi pusha mer. ZELJKO, LINDA OCH JOAKIM kommer in på andra miljöer där unga vistas

och vilken makt de har där. – I hemmet tror jag att det oftast är föräldrarna som bestämmer, säger Zeljko. Joakim håller med, men påpekar också att många av de ungdomar som besöker Radar72 har en annan etnisk bakgrund än svensk. – Vissa av dem pratar bättre svenska än sina föräldrar, och det gör förstås att de har en viss makt hemma. REGINA ANDRASSY, 17 ÅR, befinner sig i danslokalen med Linda och några andra tjejer. Hon tycker att huset är ett av få ställen där unga faktiskt får vara med och påverka. – Det finns inte så många sätt att ta tag i saker om man inte blir med i något politiskt parti eller så. Om man inte får påverka själv måste man ju lita på att någon annan gör allt. ZELJKO HÅLLER MED OM den frustration som kan uppstå i sammanhang där det påstås att unga har delaktighet trots att någon verklig påverkan inte är möjlig. – I skolan pratas det ibland om hur viktigt det är med inflytande, men när det inte händer något känns det bara onödigt. Ofta har unga inte så stor möjlighet att påverka, vare sig i skolan eller i hemmet. Zeljko berättar att han trivs bra med ansvaret som det innebär att sitta i styrelsen. – Det känns givande att inte bara tänka på sig själv. Jag utvecklas när jag hjälper andra. Vid sidan om engagemanget i Radar72 pluggar han till fritidsledare. – Jag har själv blivit hjälpt. Nu är det min tur att hjälpa andra. När man har ansvar blir man också en förebild, det är klart att man tänker på vad man säger och hur man är. – Förebildskapet är inget jag kan avsäga mig när jag går hem för dagen. Det är en del av det här yrket, fyller Joakim i.

vara en utmaning att lämna ifrån sig makt till någon annan. Det krävs mod och tillit för att omsätta tankarna om inflytande till handling. Linda håller med men tycker inte att vuxna ska behöva vara rädda för att låta unga vara med och bestämma. – Det är vi unga som är grunden, alla erfarenheter och allt vi lär oss här tar vi med oss. Det är ju vi som är framtiden.

SOM VUXEN KAN DET

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 36

2011-01-12 18.09

"Det 채r vi unga som 채r grunden, alla erfarenheter och allt vi l채r oss h채r tar vi med oss."

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 37

2011-01-12 18.09

www.pwc.com/se

Färre bokstäver, mer nytta Läs mer om vad vi kan göra för dig på pwc.com/se eller ring 0771-PWC PWC Välkommen!

Nu går vi från 22 bokstäver till tre, från PricewaterhouseCoopers till PwC och fokuserar ännu mer på dina affärsmöjligheter.

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 38

2011-01-12 18.09

IDROT TSREPORTAGE

Text KRISTIN HELGESSON SVENSKE / Foto NIKLAS BERNSTONE och TOMAS ONEBORG

SOM IDROTTARE ÄR KROPPEN DET ENDA DU HAR, MENAR HÖJDHOPPAREN EMMA GREEN. MAT, SÖMN OCH RÄTT TÄNKANDE ÄR ALLA FAKTORER MED STOR INVERKAN PÅ HUR KROPPEN FUNGERAR. FAKTORER SOM EMMA HAR LÄRT SIG ATT HANTERA.

SNÖN VIRVL AR GENOM GÖTEBORG och bilarna slirar sig genom Linnéstaden medan frusna fotvandrare stretar fram längs gatan. En tjej i tjock svart jacka med rejäl luva har fått nog av det blöta och kliver in genom dörren till det lilla men populära caféet Bar Italia. – Lilla Emma! utbrister den italienske baristan bakom kaffedisken. Dig känner vi igen. Emma Green fyrar av ett smittande leende och hoppar upp på en av barstolarna i fönstret. Det är ju så vi känner henne bäst: hoppande. Och det är höjdhoppet som sedan de yngre tonåren har varit hennes stora passion – fram till strax efter det riktigt stora genombrottet vid friidrotts-VM i Helsingfors 2005, då Emma kom hem som tredje bäst i världen. När allting plötsligt kraschade och hon var tvungen att stanna upp och lyssna både på sin kropp och själ. MEN BER ÄT TELSEN OM EMMA börjar i Bukärr, strax norr om Särö utanför Göteborg, där Emma växte upp. Båda föräldrarna och flera andra i släkten hade hållit på med idrott, så det intresset kom med blodet, berättar hon. – Min bror och jag tävlade i allt, om det var fotbolls-VM spelade vi fotboll, om det var friidrott tävlade vi i det. Jag vann en del, han vann en del. Fast inte i höjdhopp! säger hon och ler. Bukärr kunde inte skryta med något större utbud av organiserad idrott. Det fanns fotboll, och det var det som gällde. – Så jag spelade lite, men det var inte riktigt min grej. När jag var sju år började jag med gymnastik. Vi gjorde kullerbyttor och någon volt...

Men så började det någon ny i gruppen, och vi fick börja om från början. Efter fyra år tröttnade jag. MEN DET VAR INOM IDROT TEN hon hörde hemma. Det var det som kändes riktigt rätt, även i skolan. I 14-årsåldern hittade hon äntligen fram till friidrotten och började träna tre-fyra gånger i veckan. – Det var nog en kombination av det sociala och att jag älskade att träna friidrott. Jag kände mig väl lite udda och utanför i skolan, men led aldrig av det. Jag hade friidrotten. Där fick jag en massa kompisar, där hörde jag hemma, och i och med att det gick bra växte självförtroendet. Mitt intresse började när de andra i klassen började festa. Det lockade mig inte riktigt, och då hade jag träningen som ursäkt. Det är väl ofta i samband med den perioden i livet, när man börjar gå ut och träffa killar, som tjejer börjar fundera över sig själva och sin kropp på ett nytt sätt, menar Emma. – Jag var nog väldigt sen med att tänka på sådana saker. Det kom snarare genom idrotten. När jag såg hur jag kunde påverka kroppen genom träningen. Det var då jag fick mer former, när jag byggde muskler.

Hon tränade hårt, gjorde alltid sitt bästa, men funderade inte alltför mycket på vad hon åt eller på kostens inverkan på kroppen. Vilket man inte heller ska göra som ung, understryker hon. – Det är så viktigt att få i sig tillräckligt med energi medan man växer! Då skall man verkligen inte banta, utan äta bra. Det är inte alla som har

EMMA SATSADE.

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 39

2011-01-12 18.09

”Det är så viktigt att få i sig tillräckligt med energi medan man växer! Då skall man verkligen inte banta, utan äta bra. Det är inte alla som har koll på det.”

NAMN: Emma Green ÅLDER: 26 år BOR: Linnéstaden, Göteborg FAMILJ: Sambon Yannick Tregaro, mamma, pappa, lillebror. INTRESSEN: Inredning, matlagning och att ta det lugnt... GILLAR MÄNNISKOR SOM ÄR: Ödmjuka, glada, lagom lätt-

samma men gör sitt bästa, anpassningsbara, omtänksamma.

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 40

2011-01-12 18.09

Foto: NIKLAS BERNSTONE

koll på det. Men min bror fick diabetes när han var nio år, så vi har nog alltid ätit bra i familjen. Då fick jag också lära mig hur kosten påverkade blodsockerhalten. Sedan har jag testat mig fram. Nu känner jag direkt om jag inte har ätit eller sovit ordentligt. som Emma ägnar sig åt. Det handlar om att pressa kroppen till det absolut yttersta, på ett onaturligt sätt, menar hon, därför drabbas också många friidrottare av förslitningsskador. – Jag ligger hela tiden på gränsen till vad kroppen klarar av. Friidrotten handlar om att ta överbelastningarna till en viss nivå. Om du skulle hoppa in i min kropp och springa lika fort som jag gör i ansatsen, skulle du inte kunna hålla emot kraften i avstampet. För att hoppa två meter måste man springa så fort och få en sådan kraft i sista steget att det motsvarar sex gånger den egna kroppsvikten. Du skulle flyga in i mattan! DET ÄR EN HÅRD VERKSAMHET

”Om man står där på ansatsen och bara tänker på att inte göra någon besviken – det stryper av allting.” som hejar på hemma från tv-soffan, där det mest gäller att hålla två tummar samtidigt, är det alltså betydligt fler moment att ha koll på. Ibland stämmer det, ibland inte. Och att misslyckas är tufft. Framför allt när tävlandet inte längre bara angår dig själv, utan hela ditt land väntar på en mästerskapsmedalj. – Man får lära sig att strunta i vad andra tycker. Det är ju kul att representera Sverige, men man får inte känna det för mycket! Man kan bara göra sitt bästa. Om man står där på ansatsen och bara tänker på att inte göra någon besviken – det stryper av allting.

JÄMFÖRT MED OSS

då 19-åriga Emma Green dundrade in i världseliten på en sensationell bronsplats. Och sedan kraschade totalt. – När jag började med friidrotten var det bara för min egen skull. Jag började på absolut noll och gick framåt, jag persade (slog personbästa reds.anm.) varje säsong. I 18-årsåldern fick jag mer kraft och började förstå vad det innebar att ta i på avstampet. Jag utvecklades jättemycket och trodde att det skulle fortsätta så. Men bronset gjorde att jag kände mig tvungen att visa alla att jag var bra nog. Och då gick det inte lika bra längre. Jag började tänka ”Herregud, vad dålig jag är”. Jag stod på avsatsen och tänkte bara: ”Hur skall jag ta mig fram?”, säger Emma och visar med en gest att gråten ibland var nära.

SOM EFTER FRIIDROT TS-VM 2005,

göra lite annat, och funderade på vad det var som gjorde att hon orkade på träning men inte på tävlingarna. Och hon insåg att det handlade om glädjen. Att ha den rätta energin både under tävlingarna, i vardagslivet och på träningen. Det är fascinerande att se hur mycket det mentala påverkar kroppen, menar Emma, och hur mycket energi det tar att ha rätt laddning när det gäller. – Det orkar man inte hela året. Efter en tävlingssäsong är jag nog mer mentalt slut än fysiskt. Att det handlar om att klara en viss höjd är också en mental grej, förklarar hon. När ribban ligger där vet jag att ”Oj, nu måste jag klara två meter”. Men det är en mental process. Man

HON BÖRJADE SPRINGA LITE MER,

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 41

2011-01-12 18.09

Foto: TOMAS ONEBORG

måste fokusera från början, men inte för mycket, för man måste ha kvar ork att ladda på de höga höjderna. Man måste kunna stänga av och på mellan hoppen. Och det knyter an till det fysiska. Är man i bra form är det lättare att kroppen svarar. AT T KROPPEN SVAR AR. Något man ofta hör i idrottssammanhang, men vad betyder det egentligen? – Ja, vad menar jag med det? säger Emma och skrattar igen. Om både du och nervsystemet är fräscha, om du är i bra form när du sätter foten i marken, vet kroppen själv vad som är nästa steg. Men är du lite stelare kanske inte nervsystemet hänger med. Det är inte alltid man behöver ta fram den där extra laddningen på de lägre höjderna, men när ribban höjs blir man mer och mer taggad. Någonstans händer saker i kroppen för att det händer något med det mentala, det blir mer adrenalin i kroppen, man blir redo för strid!

förde med sig en stor seger vid EM i Barcelona i somras, då Emma satte personligt rekord två gånger om, sprängde tvåmetersgränsen och fick med sig en silvermedalj hem. – Det är en väldigt skön känsla att få en bekräftelse på att all träning, allt det jag har velat och trott på, har varit rätt. Men idag tänker jag mer på hur jag kan utvecklas än att jag är bland de bästa i världen. Ska

EN STRID SOM

man bli bättre får man inte bli för nöjd. Men man måste också tillåta sig att vara nöjd, annars orkar man inte heller! AT T MÖTA EMMA SÅ HÄR, varm, glad och ödmjuk men med välförtjänt självkänsla, skapar en stark kontrast mot bilderna från ansatsbanan med den där fokuserade, genomborrande blicken. För henne själv råder dock inga tvivel om att det rör sig om samma människa. – Jag är bara Emma hela tiden och jag är friidrotts-Emma hela tiden också. Jag lever ett idrottsliv, jag är inte ute och festar varje helg – snarare aldrig – men jag älskar att njuta av livet på andra sätt. För visst behöver hon också komma bort från idrotten emellanåt, speciellt under tävlingssäsongen, det har hon lärt sig. Då passar hon på att umgås med vänner, gå ut på restaurang eller kanske åka ut till havet. – Jag tycker också om att göra kreativa saker, som att hålla på med heminredning eller att måla tavlor. Men då är det också risk att man vill få det perfekt! säger hon och ler. NÅGON KONSTUTSTÄLLNING ÄR dock inte på gång, menar Emma, som inte heller tror att konstnärsskapet kan ge klirr i kassan i framtiden. – Det skulle väl vara autografen då. Om man skär ut den ur duken!

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 42

2011-01-12 18.09

Böcker – en spännande upptäcktsresa! Böcker kan bli mitt barns kompis. Men hur hittar man en bra bok som passar för mitt barn?

bästa och mest omtalade böckerna för barn och ungdomar.

Svaret är enkelt; Genom att vara med i Barnens Bokklubb. Astrid Lindgren var från början med och startade bokklubben och i hennes anda arbetar vi vidare. Vi läser alla nya kvalitetsböcker för barn och ungdomar som ges ut av de svenska bokförlagen. Av de ca 1200 böckerna, väljer vi sen ut de bästa. På så sätt kan vi ge information om de senaste,

Så testa oss och låt ditt barn gå med i bokklubben. Gå in på vår hemsida och välj 2 bra böcker till ditt barn för 9:50 st. Som välkomstpresent kan ditt barn välja mellan ett Lasse-Maja-paket värt 248 kr eller en läcker armbandsklocka värd 299 kr.

www.barnensbokklubb.se/friends

Barnens Bokklubb har aktivt valt att ta ställning mot mobbning. Därför är vi sedan 1 juni 2010 medsponsor till Friends. 43

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 43

2011-01-12 18.09

TIPS & RÅD

MAKT K AN HA MÅNGA OLIK A ANSIKTEN: EN MOBBARES MAKT ÖVER DEN UTSATTE, EN DIKTATORS MAKT ÖVER SITT FOLK, EN FÖRÄLDERS MAKT ÖVER SITT BARN ELLER VÅR EGEN FÖRMÅGA ATT BÅDE TA OCH FÖRLORA MAKTEN ÖVER OSS SJÄLVA OCH VÅR TILLVARO. I FEL HÄNDER K AN MAKT VARA FÖRÖDANDE, MEN MAN K AN OCKSÅ ANVÄNDA MAKTEN TILL NÅGOT POSITIVT. BÖCKER ÄR ETT SÅDANT EXEMPEL. MÄNNISKORS BERÄTTELSER NÅR UT, HISTORIER SÄTTER IGÅNG VÅRA TANKAR OCH KÄNSLOR. EN BRA BOK HAR MAKTEN ATT FÖRÄNDRA. HÄR HAR VI SAMLAT NIO BÖCKER PÅ TEMAT MAKT UR OLIK A PERSPEKTIV. LÄS MED DITT BARN OCH PRATA OM DET SOM KOMMER UPP TILLSAMMANS. MER INFORMATION OM BÖCKERNA HITTAR DU PÅ www.barnensbokklubb.se/friends

Hälsningar från oss på Barnens Bokklubb

Snurran och den osande abborren

Siv sover vilse

Arja och Råttiz

av Eva Bergström Bild Annika Samuelsson

av Pija Lindenbaum

av Sonya Hartnett

Siv sover vilse handlar om att sova över hos en kompis, och att sova över hos en kompis är ingen liten grej. Det är ett äventyr. Särskilt som det är första gången. Siv är hemma hos Cerisia. Pappa följer till dörren. Det är både spännande och läskigt. Här finns många olika känslostämningar, och Cerisia gillar att bestämma, hon är ju hemma hos sig! Från ca 4 år.

Hannas händer för ett eget, fristående liv. Och de har egna namn: Arja och Råttiz. De gör lite som de vill. Det vet hela familjen. Det rivs och det nyps, det busas och det trasas, och aktar man sig inte kanske det också svider till lite grann. En dag börjar det dock hända grejer, färg på tapeter, trasiga klockor, vandrande pinnar som saknar ben. Och lillebror, som förut alltid spelat ovetande, skyller plötsligt på Arja och Råttiz. Något är skumt… Från ca 6 år.

”Det är jag som bestämmer här. Punkt. Slut. Vill jag ta med en gammal abborre till dagis, så gör jag det. Och det gjorde jag i går. Hör sen!” Snurran är den kaxigaste kattungen i kvarteret! Vid hennes sida finns abborren, dag som natt, världens bästa kompis. Men en dag är han borta. Katastrof! En vildsint historia som alla förskolebarn i trotsåldern kan känna igen sig i. Från ca 2 år.

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 44

2011-01-12 18.09

Fyren och stjärnorna

Maus 1 & 2

Mitt extra liv

av Annika Thor

av Art Spiegelman

av Johan Unenge

På en ö i havsbandet utanför Göteborg, hos den bittre och elake fyrmästaren Nordsten, befinner sig Blenda och Erik mot sin vilja. Deras pappa är försvunnen och mamman har utsett Nordsten till deras styvfar och familjeförsörjare. Men en natt förliser ett fartyg och bland de skeppsbrutna finns en sjöman som liknar deras pappa... Kan det vara han? Från ca 9 år.

Maus är något så ovanligt som en serieroman om förintelsen. Boken berättar den sanna historien om hur tecknaren Art en dag åker hem till sin gamla pappa och ställer frågor om hur det egentligen gick till i Auschwitz – koncentrationslägret där judarna var tillfångatagna av nazisterna under andra världskriget. Det här är en intressant och hemsk bok som gör förintelsen mer överskådlig. Från ca 10 år.

Han kan inte hålla räkning på hur många han har dödat och hur många gånger han har dött. Men när det plötsligt ringer på hans dörr en natt, förvandlas dataspelandet till liv och död på riktigt. Johan Unenge ställer en rad kniviga frågor i den här serieromanen om ett främlingsfientligt samhälle i Sverige. Från ca 11 år.

Bortom världen utanför

Svenne

Älskade, förbannade tonåring

av Hedvig Andersson

av Per Nilsson

av Birgitta Kimber och Virginia Molgaard

Naken sitter hon i mörkret i en jordkällare. Ibland får hon äta sig mätt, ibland inte. Ingen talar med henne, men då och då kommer män in till henne och talar i tungor. Men en dag kommer en pojke till källaren och ger henne ett namn. Tack vare att hon blir namngiven blir hon också utsläppt ur källaren. Men är det egentligen så mycket bättre på utsidan? I stället för mörka väggar och stampat jordgolv är hon istället omringad av skarpa gränser, outtalade regler och en ny sorts ensamhet. Från ca 13 år.

En viktig bok som handlar om smygfascismens slingriga vägar, hur lätt det kan vara att förföra och faktiskt nästan ta makten på laglig väg. Svenne sitter ensam i en stuga vid havet. Han tänker tillbaka och berättar historien som har förändrat hans liv för all framtid. Just nu är han den mest eftersökta brottslingen i Sverige, trots att han är oskyldig. Här berättar han om hur han blev en bricka i ett politiskt rävspel som fick förödande konsekvenser. Från ca 13 år.

Tonårsperioden kan vara en svår utmaning för många föräldrar. En maktkamp där barn och vuxna utmanar och sätter gränser. Den här boken har kommit till för att hjälpa tonårsföräldrar att hitta sätt att klara av svårigheterna, att bygga en positiv relation med sin tonåring och att hitta ett bra sätt att lotsa sitt barn in i vuxenlivet. Föräldrahandbok.

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 45

2011-01-12 18.09

NAMN: Rickard Sjöberg ÅLDER: 41 år FAMILJ: Gift med Beatrice, döttrarna Lilly, 5 och Gloria, 1 år. BOR: Villa utanför Stockholm. AKTUELL: Programledare för PostkodMiljonären. LIVSDRÖM: Att ha ett litet pensionat i Sydafrika med familjen, mina föräldrar och svärmor och hennes kille.

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 46

2011-01-12 18.09

INTERVJU

Text JO BARKER

Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT

FRIENDS HAR TRÄFFAT RICK ARD SJÖBERG I ETT SAMTAL OM MAKT, FÖRÄLDRASK AP OCH OM HUR DET ÄR ATT VARA MED I, SOM RICK ARD SJÄLV UTTRYCKER DET: ETT LITET HÖRN AV POSTKODLOTTERIET.

Att vara en känd person innebär ju en slags makt eftersom det är många som lyssnar på en. Hur tänker du kring det? – Inte så mycket egentligen. Jag tänker att jag gör mitt jobb genom att vara en så bra programledare som möjligt och ha kul i mitt jobb. Jag försöker göra så mycket som möjligt för PostkodLotteriet för jag vet att de gör så mycket gott för andra. Men jag tänker inte att jag ska försöka utnyttja min position på något sätt så att jag får någon slags bättre plattform. Hur skiljer du dig som privatperson från tv-Rickard? – Jag är lite mer disträ än vad jag ser ut i tv-rutan och jag är ganska… eftertänksam. Jag har inte alla svar direkt och lägger inga krav på mig själv att veta allting på sekunden utan jag behöver också tänka efter ibland. Annars tror jag att man löper risk att häva ur sig ogenomtänkta halvsanningar och måste lägga in reservationer i efterhand. Du känns som en väldigt lugn och stabil person både i tv och när jag träffar dig nu. I vilka situationer känner du dig maktlös? – Det kan både vara i rent fysiska situationer då något inträffar där jag inser att nu måste jag springa fort för att hjälpa så snabbt som möjligt, som när ett av mina barn slår sig och jag måste komma till undsättning. Men det kan även vara i diskussioner när man känner att man möter på urberg, när man inte kommer någon vart. Sånt tycker jag är viktigt att barn får vara med om. Man måste få visa att man inte jämt kan vara

överens med sina vänner eller sin familj men att man till slut kan hitta en kompromiss och bli vänner igen. Kan du känna dig maktlös i ditt föräldraskap ibland? – Jag kan instinktivt känna mig maktlös, som att: ”Varför lyssnar hon inte? Nu är det tredje gången jag har sagt till.” Men i ett längre perspektiv, när jag har fått tänka efter en stund, tänker jag att det säkert är en fas. Bara för att min sexåring vägrar att plocka upp efter sig och sina lekar så betyder inte det att hon inte gör det när hon är femton. Eller…? Jag tror ofta att vi har lätt för att reagera instinktivt, och det ska vi ha rätt att göra, men det är bra om vi sedan tänker att det finns ett längre perspektiv. Menar du att du i ditt vardagliga föräldraskap kan stanna upp och tänka i ett längre perspektiv istället för att bli helt galen i stunden? – Säg att jag nio av tio gånger blir helt galen i stunden men den tionde gången tänker jag efter. Som senast jag blev irriterad. Trots att jag hade sagt till innan vi gick in i affären att jag måste få prata med expediten, så tjattrade min dotter hela tiden. Sen tog hon våra vänners påse och släppte den så att ketchupflaskan bara ”poff”, gick sönder. Sen sprang hon runt i affären och skulle ha det ena och det andra trots att jag hade sagt att det här måste gå snabbt eftersom jag hade lillan på armen. Och sen hittade jag henne inte… Då fick min fru mig att stanna upp genom att säga att var och en av de här sakerna ju egentligen inte

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 47

2011-01-12 18.09

Jag känner att det är få förunnat att ha ett jobb där man både får leka i-landslekar med frågesport i tv och vara med och tillföra något av bestående värde – att inte bara skriva i vatten.

var så stor. Men hon förstod att jag reagerade eftersom de hamnade inom samma timme… Lackar du aldrig ur? – Jo, det finns ju såna tillfällen men det händer ganska sällan. Jag är inte så temperamentsfull men när jag väl lackar ur så, då… tycker jag att det är skönt att ha sönder något. Som en gång på jobbet då jag gick ut i logen i min ensamhet och tog en stol och dunkade den i golvet tills den inte liknade en stol längre. Så länge ilskan inte går ut över någon annan så får jag väl ha den, men den är ganska sällsynt. Jag tycker att jag har väldigt lång stubin. Vad krävs för att trigga den? – Det är en kombination av att jag inte själv är nöjd med min egen prestation tillsammans med en känsla av att de runt omkring mig är nonchalanta. Den tredje komponenten är att något privat pockar på uppmärksamhet. Som att jag vet att båda tjejerna är sjuka hemma och att min fru sliter ihjäl sig och så förväntas jag stå i studion och vara jätteglad. När alla de här världarna krockar – då krymper stubinen. Kan det vara så att samvetet är inblandat här? – Exakt, där har vi det. Samvetet! (Rickard smäller handen i bordet så att bandspelaren hoppar). Oj då! Samvetet, plikten och ansvaret. Jag kanske inte kan uppfylla ansvaret som jag har tagit på mig och då mår jag inte riktigt hundra. Det är då det spricker. Från det ena till det andra. Berätta om ditt engagemang i PostkodLotteriet. – Jag känner mig glad över att ha ett jobb där jag får utlopp för min yrkesmässiga strävan att bli en så bra programledare som möjligt och locka till mig tittare. Samtidigt får jag vara med på ett hörn och förhoppningsvis göra världen bättre genom resurserna som går till alla

förmånstagare. Jag känner att det är få förunnat att ha ett jobb där man både får leka i-landslekar med frågesport i tv och vara med och tillföra något av bestående värde – att inte bara skriva i vatten. Alla dessa checkar som du har hållit i med miljontals kronor – går det att förhålla sig till det? – Nej, summorna kan man inte förhålla sig till. Det jag kan förhålla mig till är reaktionerna på dessa. Och vad organisationerna berättar att de kan göra för pengarna. Det kan trigga mina tårar och få mitt hjärta att bulta extra. Finns det någon maktkänsla i att stå där? – Nej, inte för mig personligen. Det är ju inte jag som bestämmer hur mycket alla ska få. Det är inte så att jag leker att det är jag som är jultomten. Känner du att det går att förändra samhället? – Det är nog en fråga för er organisationer snarare. Jag är som en vanlig lottköpare i detta avseende. Det jag vill veta när jag träffar en organisation är vad de har gjort med pengarna från förra året. Då får jag veta hur de har gjort nytta. Och alla organisationer pumpar ju in en massa såna erfarenheter! Vilka frågor brinner du själv särskilt för? – Alla! Mr Politiskt korrekt, haha. Jag måste få fråga hur det känns att sitta mitt emot någon i Heta stolen just i det ögonblick då bara du vet hur det har gått. – Ja, det är ju faktiskt lite makt! Den makt jag har är att om jag sköter mina kort rätt så kan jag skaka om personen som sitter i heta stolen inombords på ett sätt som gör att den upplever att den åker livets bergoch-dal-bana, här och nu. Det jag säger kan få personen att tvivla för en sekund och tänka: ”Åh nej! Jag har blåst mitt livs chans!” till att känna att den står högst upp på berget med näven i luften. Det är en häftig resa.

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 48

2011-01-12 18.09

PKO

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 49 PKOD_ann_friends_210x270_nov-10_ny.indd 1

18.21 2011-01-12 18.12

KRÖNIK A

makt – ett hinder för trivsel eller medel för förändring Foto ALEXANDRA ELLIS

jag undervisat om mobbningsproblematik runt om i Sverige så sker det allt som oftast att vi fastnar i diskussioner om definition. Vad är egentligen mobbning och när ska vuxna vidta extra ordinära åtgärder? Även bland personalen på Friends har denna diskussion gång på gång aktualiserats – vänts och vridits på. “Vad är mobbning?”. Egentligen är det märkligt att ju längre jag arbetar med frågan desto mer komplex och svår är den att besvara. Men det finns dock en avgörande faktor som jag alltid återkommer till och som gång på gång bekräftas både i den praktiska verkligheten och i nya forskningsrön. Det är diskussionen kring makt. Mobbning handlar om kränkande behandling och trakasserier som tar sig i uttryck på en myriad olika sätt men det finns alltid en tydlig obalans i maktförhållandet. Maktrelationerna i klassrummet, skolan eller i samhället som hela tiden påverkar den enskilda utsatta. När jag startade Friends agerade många skolor på samma sätt. De fann orsaken till mobbning hos den utsatta individen. Idag har de flesta ett gruppdynamiskt förhållningssätt och man tittar mer på vad som händer i gruppen när mobbning uppstår. Det är ett stort framsteg. När man som lärare står inför mobbning eller förebyggande arbete måste man bortse från individen och istället angripa maktstrukturerna. Makt handlar också om rätten till inflytande och att få sin röst hörd, även som ung. Och det räcker inte med kunskap och verktyg utan det måste också finnas faktiska möjligheter att agera. För att elever ska känna att deras röst gör skillnad – i stort och i smått – måste hela skolans verksamhet vara demokratisk. Elever måste få inflytande över viktiga saker. Vissa skolor har exempelvis elevrepresentanter i styrelsen, med insyn över budget och verksamhetsplaner. Elever som har erfarenhet av inflytande förstår att det gör skillnad om de tar parti för en mobbad person. Ansvarsfullt agerande föregås av förtroende. Det är vad vi gör på Friends – ger eleverna makt att påverka, få utrymme och skapa möjligheter.

UNDER ALL A ÅR

Sara Damber, Friends grundare och Styrelseordförande

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 50

2011-01-12 18.09

12-51 Friends magazine Nr1 2011.indd 51

2011-01-12 18.09

Sms:a FRIENDS till 72 900 s책 sk채nker du 50 kr till Friends arbete mot mobbning.

Friends Huvudsponsorer:

Friends Sponsorer:

01+52 Friends magazine Nr1 2011.indd 2

2011-01-12 17.35