Friends Magazine - Nummer 2, 2009 by Friends

Gå med i kampen mot mobbning på friends.se

e n i z a g ma

T YGGHE R T S N IT T B AR – FÖ R D

No 2 2009

IS T A R G

OM D IG S L L I T NG ER TID NI R ÄLD Ä R FÖ

bland brokiga filurer hos författarduon wirsén

lär ditt barn l ek!

rami shaaban 100% softis

lisa

miskovsky om livet i den norrländska myllan

TEM A

förskolan

Skydda dig mot objudna gäster med säkert bredband från Telia Det finns mycket på internet som man inte vill ha innanför dörren. Därför får du brandvägg, virusskydd och spamfilter på köpet när du skaffar bredband från oss. Läs mer om hur du får det tryggare hemma på telia.se/sakert

innehåll 2 no

TEMA: Förskolan 4

LEDARE Om inte du, så…

FÖRÄLDRAPORTRÄTTET Rami Shaaban – 100% softis

FRIENDS Aktuellt på Friends

REPORTAGE Små barn är också människor

17–25 17 18 21 24

TEMA: FÖRSKOLAN

KULTUR Bland brokiga ﬁlurer och bråkiga ﬁgurer

IDROTT Jättepyttebrottning

PORTRÄTT Lisa Miskovsky – I den norrländska myllan

REPORTAGE Ska vi leka?

TIPS & RÅD Lästips för stora och små

KRÖNIKA Små barn stora rättigheter

Förskolans uppdrag Friends i förskolan Hoppets röster Var med, du med

Om inte

ka mpen gå m e d ib b n i n g p å m ot m oe n d s.s e fr i

du, så... Text JO BARKER / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT

FRIENDS

Roslagsgatan 34 113 55 Stockholm Tel: 08-545 519 90 Fax: 08-545 519 99 E-post: info@friends.se www.friends.se

ANSVARIG UTGIVARE

Katarina Rosenqvist katarina@friends.se Tel: 08-545 919 90

MARKNADSCHEF

Magnus Jägerskog magnus@friends.se Tel: 08-545 519 90

REDAKTÖR

Jo Barker jo@friends.se Tel: 08-545 519 94

GRAFISK FORM

Lobby Design www.lobbydesign.se

REPRO

Turbin, Stockholm

TRYCK

VTT Graﬁska

OMSLAG SKRIBENTER

Karl-Oskar Bjurenstedt Jo Barker Linnéa Eklund Carolina Engström Lena Levin Magdalena Persson Anna Pettersson

FOTOGRAFER

Jo Barker

Tycker många av dagens småbarnsföräldrar. Jag till exempel. För egen del har det nog att göra med att jag hade en väldigt tydlig bild av hur jag skulle vara som förälder. Hur jag skulle behandla mina barn (med respekt och tydlighet) och hur jag inte skulle behandla mina barn (med hot och mutor). Men så står jag där med en tvååring och en fyraåring som hoppar i en vattenpöl utan galonisar fast att jag TYDLIGT förklarat att det inte är någon bra idé. Då känns det alldeles rimligt att först säga ”Om ni inte slutar hoppa genast kommer mamma att bli JÄTTEarg” för att sedan gå över till det mer bedjande ”Om ni följer med mamma nu kan vi ha tv-mys i soffan med varsin Piggelin”. Det blev inte som jag tänkt mig. Inte alls. Och en sån dag är det kanske inte så konstigt att man känner sig misslyckad, särskilt när man läser alla föräldratidningar med lyckade kändismammor som inte förstår varför småbarnsföräldrar klagar över att de knappt får till en dusch (läs: ingen barnflicka). Det är då man börjar gräva ner sig i diverse teorier och metoder. Hur får jag mitt barn att sova om nätterna, äta sin mat, sitta kvar vid bordet, gapa vid tandborstning osv… Höstens nummer av Friends Magazine har tema förskolan. Förskolan är bra på det där med tydlighet och respekt, eller? Det har ju kommit ganska skrämmande larm om att flera förskolor tagit intryck av s k nannyprogram i tv och arbetar med time-out-rum och liknande metoder. Friends har reagerat starkt mot detta och har efter flera års förfrågningar äntligen tagit steget att utbilda i förskolan. Följ med under utbildningen av personalen på förskolorna Hoppet och Dungen. Läs också om Rami Shaabans och Lisa Miskovskys liv som småbarnsföräldrar och om Lars H Gustafsson som ger sin syn på dagens föräldrar, metoder, och vad han tror är viktigt när det gäller föräldraskap. Du får även träffa mor och dotter Wirsén som berättar om sina brokiga barnböcker, följa med på Jättepyttebrottning samt lära dig varför just du är så viktig för barns lek. Dessutom får du möta mängder av barn – för det är ändå dem allt handlar om!

FÖR ÄLDR ASK AP ÄR SVÅRT.

Karl-Oskar Bjurenstedt Peter Cederling Petter Olofsson Magdalena Persson Linda Rosenqvist BILDMONTAGE

Nils Olsson

Jo Barker, redaktör

FÖRÄLDRAPORTRÄTTET

rami 1

% softis

Text JO BARKER / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT / Bildmontage NILS OLSSON

BLÖJBYTEN, ORMJAKT OCH PENSIONSSPARANDE – EN HELT VANLIG DAG I EN ALLSVENSK MÅLIS LIV. OCH SÅ EN DEL FOTBOLL FÖRSTÅS. 100% ENGAGEMANG OCH LUST UNDER TRÄNING OCH MATCH. MEN DET ÄR JU INTE PÅ LIV OCH DÖD.

sista dagar när Rami Shaaban kliver ur sin bil iklädd jeans och svart t-shirt, som taget ur en Levis-reklam. Jag visar vägen till studion och trots att han är nästan dubbelt så lång som jag går han något steg bakom. – Ni har fullt upp på Friends eller? Jag fattar piken fast den var ﬁn och saktar ner stegen. Rami är verkligen lugn, sansad och närvarande. Blyg säger han själv. Världsvan vill jag lägga till.

DET ÄR EN AV SENSOMMARENS

HAN VÄ X TE UPP I FISKSÄTR A , en rätt tuff förort utanför Stockholm som

han beskriver det. Men det var inget han tänkte på. Han stack inte ut trots att mamma Tuula kom från Finland och pappa Ibrahim från Egypten. – Vi var precis som alla andra familjer i Fiskis med invandrarbakgrund. Hemma hos familjen Shaaban fanns ett överﬂöd av kärlek och tid. Pappan älskade att hänga med alla barnen på gården och Rami älskade att hänga med pappan på bussturer när han arbetade som chaufför. Samtidigt var det hårda regler och krav som gällde. Maten skulle ätas upp, betygen vara höga och engagemanget äkta. – Jag ska inte säga att jag var rädd för pappa, men det han sa – det var lag.

i Fisksätras enda fotbollslag vid 5–6 års ålder. När han inte spelade fotboll, hängde på gården eller åkte buss var hans favoritsysselsättning att jaga orm vid Grötfatet, en liten sjö i området. – Det låter sjukt kanske men det var min passion och något jag minns än idag. Min äldsta son Gabriel och jag är också ute rätt ofta och kollar. Vi har hittat både huggorm, snok och kopparorm. Jag kan se mig själv i honom när han går där och letar, så häftigt! Rami är stolt pappa till Gabriel 7 år, Noah 1½ och Ben, endast en månad. Han förklarar att det är fullt upp där hemma med två blöjbarn. – Men jag älskar alla tre exakt lika mycket. Det har jag förklarat för Gabriel. Även om han bara är här varannan vecka betyder han precis lika mycket för mig som sina bröder. Gabriel kommer från en tidigare relation och det är tydligt att Rami sörjer att inte kunna ha honom hos sig jämt.

R AMI BÖRJADE SPEL A FOTBOLL

NÄR R AMI VAR 10 ÅR ﬂ yttade familjen till Nacka. Han var nervös som tusan men hamnade i en bra klass. – Det var otroligt ﬁna människor i klassen och vi tog hand om varandra.

För mycket materiella saker är tabu hemma hos oss. Där är jag väldigt principfast. Däremot får de väldigt mycket av min tid. Kärlek kan man ju aldrig ge för mycket.

Jag vet inte om det handlade om tur eller om det var ödet som tog mig dit. Tror du på ödet? – Ja, jag tror att det mesta har sin mening med vad man gör och hur man lever. Lever man efter det så mår man väldigt bra som människa, det inger ett lugn. Om det går lite motigt kan man förändra något, tänka lite mer på sin omgivning. Det är inte alltid jag som har rätt och om man är mer ödmjuk brukar saker och ting vända. Rami berättar att han har gått på kurser om positiv påverkan och att det har gett honom olika synsätt på hur en människa kan förändras. Det är lätt att säga att andra har fel men om man börjar ändra på sig själv kanske andra gör det också. Du är muslim. Hur märks det i ditt liv? – Jag äter inte fläsk och jag dricker ingen alkohol men jag ber inte fem gånger om dagen... där har jag en bit kvar. Men jag vill inte känna att jag måste göra på ett visst sätt från dag ett utan jag lär mig hela livet. Rami förklarar att känslan av att kunna stå emot alkohol eller en korv i ishallen fick honom att växa som ung. – Det behöver inte vara en religiös sak utan bara styrkan att kunna säga nej. Det vill jag föra vidare till mina barn. I övrigt tror han inte att uppfostran har så mycket med religion att göra utan mer vem man är och vilka värderingar man har. Hans sambo Frida är kristen och alldeles underbar att leva med, intygar Rami. blev fotbollen mer på allvar men samtidigt höll han på med hockey och bandy. – Det var otroligt bra att jag fick den möjligheten. Idag gäller det ena eller det andra och det är fel! Man behöver prova på olika saker och inte satsa så hårt från början. Jag tror inte att jag hade hållit på med fotboll idag om jag bara hade kört det dygnet runt i 365 dagar. Det är viktigt att känna glädje och ha kvar lusten. – Fotboll är egentligen en hobby eftersom det är något man kan hålla på med när man är liten till skillnad från att sitta på ett kontor. Det är inte på liv och död utan handlar om att ha kul. Då tror jag att man presterar bättre också. Han är själv fotbollspappa och njuter av att hänga med sonen på träningar och matcher, att både se Gabriels glädje och förtvivlan. – Jag tror att jag är ganska bra på att handskas med det här eftersom jag har den syn på fotboll som jag har. Det finns ju föräldrar som är väldigt på sina barn att lyckas men jag skulle aldrig sätta den pressen! Det var först i 20-årsåldern som Rami själv började satsa på riktigt och att det blev just fotboll berodde främst på gemenskapen och den fantastiska känslan av att vinna en match.

EFTER FLY T TEN TILL NACK A

vad han är mest stolt över under sin karriär svarar han tveklöst: att ha bildat familj. – Visst har jag varit med om fantastiska upplevelser inom fotbollen som att spela VM-match och Champions League, men eftersom jag inte tar fotbollen på liv och död skulle jag motsäga mig själv om jag sa att det handlar om idrott. I slutändan är det barnen och förhoppningsvis min sambo som består. Det är nog mest upp till henne, lägger han till med ett leende. NÄR JAG FR ÅGAR R AMI

ﬂyttade han och familjen till ett hus mellan Trosa och Nyköping. – Det är riktigt ute på vischan, vi har inte en granne på fem kilometer. Det var en utmaning först men jag har vuxit in i det. Rami berättar att livet i Stockholm mest gick ut på att hänga i lägenheten, gå ut på stan, ta en kopp kaffe och åka hem. Nu är det blöjbyten, disk och ormjakt.

FÖR ET T ÅR SEDAN

Vad är det roligaste med att vara förälder? – Det största är att se barnen lyckas med någonting, vad det än är. Sen känns det stort när barnen är stolta över en. Något annat som är fantastiskt är att se barnen tillsammans, när de pussar eller jagar varandra – det är vad en familj handlar om. Vad är svårast då? – Att kompromissa. Och sen att vara konsekvent, det är otroligt svårt, just med tanke på att min äldsta kille bara bor hos oss varannan vecka. Men jag tror att jag har lyckats ganska bra. Jag tror att man gör sina barn en björntjänst om man skämmer bort dem. För mycket materiella saker är tabu hemma hos oss. Där är jag väldigt principfast. Däremot får de väldigt mycket av min tid. Kärlek kan man ju aldrig ge för mycket. Respekt och ödmjukhet är bland det viktigaste som Rami vill att hans barn får med sig i livet. – Det har tappats bort lite i vårt samhälle. Folk reser sig inte upp på bussen när gamla kommer och sånt ska man visa respekt för, det gör jag och det vill jag att barnen tar efter. Sen tycker jag inte att de ska vara rädda för att säga ifrån. Man ska inte vara en ja-sägare i alla lägen. Ångrar du något? – Nej, jag funkar inte riktigt så. Det är ett ganska destruktivt tänkande. Självklart har jag fattat beslut som jag ångrar men det är inget som jag går och tänker på. Jag försöker leva i nuet men planerar så klart framtiden. Jag har ju ett ansvar som förälder så det går inte att bränna alla stålar på en månad. Det kanske låter tråkigt men i dagens samhälle måste man pensionsspara och tänka på att ens barn ska få en bra

start i livet, fast utan att skämma bort dem på något sätt. Jag kan ge dem förutsättningarna men sen är det upp till dem att ta tillvara på det, precis som en tränare i ett lag. Jag kan inte låta bli att tänka på alla unga killar som spelar i ditt lag och här sitter du och pratar om pensionssparande. – Haha. Ja, det är ganska kul att se när folk har fått ett nytt kontrakt och köper sig en bil.

”Det största är att se barnen lyckas med någonting, vad det än är. Sen känns det stort när barnen är stolta över en.” Blir du inte sugen på att klappa dem på huvudet och säga att de nog lär sig så småningom? – Nej, absolut inte! Låt dem leva sina liv. Jag var exakt likadan, köpte en Volvo S40 och var skitnöjd. Men jag är van vid att jobba för det om jag velat ha något extra eftersom vi inte hade så bra ekonomi när jag var liten. Rami förklarar att han inte vill att hans barn ska be om hjälp så fort det är något. Det är mer genuint när man själv har kämpat för det. – Det är ju klart att jag kommer hjälpa dem i livet men inte med banala saker som att de ska på krogen och vill ha hjälp med barnvakt... Oj, nu är jag visst väldigt långt framåt i tiden och pratar om när jag är farfar och så. Vad vet jag? Jag kanske blir en riktig softis. Vad har du för drömmar och mål för framtiden? – Pensionsspara, hahaha... nä´rå. Jag har alltid tyckt om välgörenhet. Jag har bland annat varit delaktig i Plan, Faddergalan och Världens Barn. Jag vill ge i den mån jag kan och då handlar det inte bara om ekonomiska saker utan framför allt om att få människor som har det jobbigt att le.

NAMN: Rami Shaaban ÅLDER: 34 år FAMILJ: Sambon Frida, barnen Gabriel 7 år, Noah 1½ samt Ben 1 månad. BOR: I ett hus på vischan mellan Trosa och Nyköping. KARRIÄR: Målvakt i Hammarby IF sedan 2008. Tidigare har han bland annat spelat i klubbar som Djurgårdens IF, Arsenal och Fredrikstad FK. Han har även spelat i Champions League och för Sverige i fotbolls-VM 2006. OM ATT HÅLLA HUMÖRET UPPE I MOTGÅNG: Det gäller att ha distans, utan att på något sätt skita i det. När det väl är match eller träning är det 100% som gäller. äller. FRITID: Vara med familjen, ﬁska, gå på ormjakt, köra fyrhjuling och cross mm. m. LIVSDRÖM: Att se mina barn lyckas – då har jag indirekt lyckats själv!

Fotboll är egentligen en hobby eftersom det är något man kan hålla på med när man är liten till skillnad från att sitta på ett kontor. Det är inte på liv och död utan handlar om att ha kul. Då tror jag att man presterar bättre också. 9

FRIENDS

barn tionen en konv

20 år!

ka mpen gå m e d ib b n i n g p å m ot m oe n d s.s e fr i

aktuellt på

friends I ÅR FIRAR BARNKONVENTIONEN 20 ÅR OCH DET VILL VI PÅ FRIENDS FIRA! TACK VARE BARNKONVENTIONEN TAR MAN BARNS RÄTTIGHETER PÅ ALLT STÖRRE ALLVAR. KRAVEN HAR TILL EXEMPEL ÖKAT PÅ FÖRSKOLOR OCH SKOLOR ATT UPPMÄRKSAMMA OCH REAGERA PÅ FRÅGOR SOM ÄR VIKTIGA FÖR BARN OCH UNGA – SOM ATT SLIPPA BLI RETAD ELLER LÄMNAD UTANFÖR. DET FINNS MYCKET K VAR AT T GÖRA MEN VI PÅ FRIENDS TÄNKER FORTSÄT TA K ÄMPA FÖR ATT ALLA BARN OCH UNGA SK A FÅ VÄ X A UPP I EN TRYGG OCH JÄMLIK MILJÖ. HÄR K AN DU LÄSA LITE AV ALLT SOM ÄR PÅ GÅNG PÅ FRIENDS!

agera alltid

integrationsprojekt – friends idrott

fram rekommendationer för hur man kan agera när det gäller akuta fall av kränkningar. Materialet utgår från Skolverkets allmänna råd och rådande lagstiftning och tar avstamp i de vanligaste problemen som skolor brottas med; dålig stämning i klassen, trakasserier, mobbning, konﬂikter och vuxna som kränker elever. Här ﬁnns förslag både på akuta och långsiktiga insatser. Materialet är tillgängligt för alla som tar in Friends utbildningar.

FR ÅN OCH MED

FRIENDS HAR TAGIT

koll på nätet FÖRR A ÅRET TOG Friends i samarbete med Telia fram boken ”Schysst på nätet”, en pedagogisk handbok om hur man kan arbeta med frågor som rör ungas nätvanor och e-mobbning. I november i år kommer en fortsättning på boken, ”Koll på nätet”, som riktar sig till föräldrar och andra vuxna. Vi vill fördjupa dialogen mellan föräldrar och barn när det gäller nätet och mobiler. Vi vill även uppmuntra till samtal mellan föräldrar samt till ett utökat samarbete mellan hem och skola. Dessutom vill vi dela med oss av den kunskap vi har kring barns och ungas nätvardag. Boken kan beställas från Friends.

hösten 2009 driver Friends Idrott ett integrationsprojekt, med ekonomiska medel från Allmänna Arvsfonden. Projektet syftar till att skapa förutsättningar för ökad integration, bland annat genom idrott, mellan barn och unga från olika områden i Göteborgsregionen. Friends förhoppning är att projektet ska bidra till att barn och unga, som annars kanske aldrig träffas, ska lära känna varandra och få en förståelse för varandras olika erfarenheter, kunskaper och bakgrunder!

postkodlotteriet I SEPTEMBER PRESENTER ADES Friends som ny förmånstagare i PostkodLotteriet. Svenska PostkodLotteriet samlar in pengar till välgörenhet för att kunna bidra till en bättre värld för människor, djur och natur. En rad ideella organisationer som bidrar till sin omvärld på olika sätt är förmånstagare och nu är alltså Friends en av dessa. Vi är förstås jätteglada över detta eftersom det möjliggör för Friends att besöka ännu ﬂer skolor, förskolor och idrottsföreningar, samt till att vi kan utveckla våra utbildningar ytterligare.

För Lekolar betyder barnen allt!

Vi på Lekolar tycker att det Friends gör är mycket viktigt. Därför är det tredje året som vi väljer att stödja och samarbeta med organisationen.

$ɸOɈ Kʋɠ U΋Լ ʤɵɸɗ ʑɚ Y͋ɚ

Lekolars mission är att utveckla lärande miljöer och att vara en inspirationskälla för lärande, lek och kreativitet. Allt vi gör skall leda till att våra kunder, barnen i förskola och skola, får ännu bättre lärande miljöer i förskola, skola och fritidshem.

för lärande miljöer www.lekolar.se

2009

Möbler och inredningar för lärande miljöer www.lekolar.se

för lärande miljöer www.lekolar.se

2009

MÖBLER FÖRSKOLA & FRITIDSHEM

www.lekolar.se

Kundtjänst: 0479-199 00 Orderfax: 0479-199 99 E-mail: kundtjanst@lekolar.se

SKOLA TEXTILSLÖJD

MUSIK

BIOLOGI

GEOGRAFI

SVENSKA

FYSIK

HISTORIA

TRÄ- OCH METALLSLÖJD

ENGELSKA

KEMI

RELIGION

IDROTT OCH HÄLSA

TEKNIK

SAMHÄLLSKUNSKAP

MATEMATIK BILD

För lärande miljöer

REPORTAGE

barn

är också människor

Text JO BARKER / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT OCH PETTER OLOFSSON

LARS H GUSTAFSSON ÄR ÅTTABARNSPAPPA, BARNLÄK ARE, FÖRFATTARE OCH GURU FÖR EN RAD FÖRÄLDRAR. MEN HAN ÄR INTE HELT BEKVÄM I DET SISTNÄMNDA, ÅTMINSTONE INTE OM DET INNEBÄR ATT MAN FÖRKNIPPAR HONOM MED METODER OCH SNABBA LÖSNINGAR PÅ ALLA PROBLEM SOM MAN TILLSKRIVER SINA BARN.

mycket på sina barn. Föräldrar är ambitiösa, engagerade och pålästa, de umgås mycket med sina barn, lyssnar och tar dem på stort allvar. De vill verkligen vara så bra föräldrar som möjligt. Däremot är det många som aldrig hållit i ett spädbarn innan de får sitt första egna barn och utan den erfarenheten är det lätt att bli osäker och känna att man inte räcker till. Lars H Gustafsson har haft förmånen att arbeta med barn hela sitt liv och det har medfört att han även har träffat oräkneliga föräldrar genom åren. – Förr hade man större nätverk omkring sig genom föräldrar och släktingar som bodde närmare och ofta hade mer tid att ställa upp. Många av dagens föräldrar tar dessutom inte emot hjälp utan känner att de måste klara av allt på egen hand. Det är problematiskt. Föräldrar kan vara mycket för sina barn men man kan aldrig vara allt. Jag brukar säga att barn har behov av en jourhavande vuxenkompis utanför familjen, någon de kan prata med som kan se saker utifrån. För barn är det jätteviktigt att känna att det ﬁnns ﬂer vuxna än föräldrarna som ser en, vet saker om en, engagerar sig och bryr sig.

– IDAG SATSAR MAN

Istället vänder sig dagens föräldrar till den mängd experter som finns omkring oss. Idag har vi inte bara barnmorskor, läkare och diverse gurus på området. Det finns dessutom en rad föräldratidningar och sajter som förser oss med allt vi behöver veta och en hel del vi kunde varit utan. – Jag märker att det finns ett större auktoritetsberoende än någonsin hos föräldrar. Man vågar inte riktigt ta några beslut som gäller ens barn utan att fråga en expert först. Om man ser ett problem hos sitt barn så söker man någon metod som direkt ska lösa knutarna. Och så förväntar man sig att jag eller någon annan expert ska sätta ett redskap i händerna på dem som ska klara det. det absurda jämför han med att man knappast har metoder för hur man ska handskas med sin partner eller sina bästa vänner för att få dem dit man vill. Varför ska man då ha det med barn? – Barn är också människor och lika starka subjekt som vilken vuxen som helst och bör därför bli behandlade med respekt, säger Lars med eftertryck.

FÖR AT T PEK A PÅ

NAMN: Lars H Gustafsson ÅLDER: 67 år FAMILJ: Särbo, åtta barn och fem barnbarn. BOR: Lund YRKE: Barnläkare, författare och föreläsare. Pensionär sedan 2007. BÖCKER I URVAL: Gå med dig (2009), Lotsa barn (2000), Barnapappa

(1993), Leva med barn (1983). I mars 2010 utkommer Växa – inte lyda. FRAMTIDSDRÖM: Oj, jag är 67 år… Det jag drömmer om just nu är att det ska komma en ny folkrörelse för att återupprätta empati, medmänsklighet, respekt för liv och alla människors lika värde. Jag vet inte hur man ska åstadkomma det men det är i alla fall min dröm.

Min erfarenhet genom livet säger mig att även om man gör en hel del misstag som förälder och det händer saker och ting i livet blir det ofta bra ändå!

HAN TROR AT T HAN SJÄLV

och andra experter till viss del har sig själva att skylla när det gäller övertron till metoder genom att man utlovat resultat på ganska lösa grunder. Föräldrar stirrar sig blinda på att hitta den rätta metoden istället för att titta på relationen till barnet. Lars trycker gång på gång på att föräldraskap handlar om att få till bra relationer med sina barn så att de får möjlighet att växa, utvecklas och mogna. Det i sin tur skapar förutsättningar för att barnet ska få bra relationer med andra. – Jag brukar prata om närhet, respekt, gränser och att vara en bra förebild. Det viktigaste är relationen och närheten där man lär känna varandra riktigt väl – då tror jag att mycket annat ger sig av sig självt. Och sen det här att behandla varandra med en ömsesidig respekt, alltså att vara mot sitt barn på det sätt som jag vill att barnet ska vara mot mig och andra. För får man inte till den relationen spelar det ingen roll vilka metoder man använder.

ansvar själva. Sen finns det en korg med beslut som är barnets och det måste man som förälder respektera. Det kan vara vilken tröja man har på sig, vilka man vill vara med eller hur man vill utforma sitt rum. Ju större man blir desto fler beslut flyttas över i den här korgen. I den tredje korgen finns ett antal beslut som man har kommit överens om tillsammans inom familjen. Ingen kan bestämma dem själv. – Det är viktigt att barnet vet att här har jag beslutsrätt, här bestämmer mina föräldrar och det här pratar vi om. Ofta flyter det ihop och då blir det diffust för barnet. Plötsligt blev mamma arg och då ska hon bestämma allt och ibland så bestämmer hon ingenting och då gör jag precis som jag vill. När man är inkonsekvent och humörstyrd så testar barnet gränserna oftare för att få klarhet i var man finns. Därför tror jag att det är viktigt att det finns någon slags ordning och struktur i beslutsfattandet och att man är tydlig med var ens gränser går. Då behöver man sällan gå in och ta lika mycket konflikter.

Ömsesidig respekt låter ju bra men hur får man egentligen till det här med tydliga gränser? – Gränssättning handlar inte bara om att jag ska styra upp och tala om vad barnet får och inte får göra. Då är det mycket viktigare att jag vet vad jag själv vill och är tydlig med det så att barnet vet var det har sina föräldrar. Lars förklarar hur han tänker kring gränser med hjälp av tre korgar. I den första korgen ﬁnns ett antal saker som man som förälder beslutar över genom sitt föräldraansvar och sin större erfarenhet. Det är saker där barn inte kan överblicka konsekvenserna och därför inte bör ta

Det är ingen hemlighet att du är kritisk till dagens så kallade ”nannymetoder”. Förklara varför. – De här time-out-bestraffningarna, att sätta barn på en stol där de ska sitta tills de lugnat ner sig – alltså den gamla skamvrån i ny skepnad – är oerhört kränkande! Man behöver inte behandla barn så! Det ﬁnns alltid bättre sätt. Vi skulle aldrig acceptera det som vuxna och varför ska barn behöva acceptera det då? Annat som Lars är skeptisk mot i de här metoderna är de så kallade belöningssystemen där barn får guldstjärnor och liknande när de beter sig på önskat vis.

– Det är ett tänkande där man blir sitt barns terapeut. Det innebär att man sätter sig i något slags manipulerande överläge där man som vuxen ska förändra barnets beteende. Hela idén om en levande mänsklig gemenskap lägger man åt sidan. Dessutom menar han att ett stort problem med belöningssystemen är att barn lätt utvecklas till ögontjänare. Man gör saker för att man får betalt för det och det är ingen bra sak att ha med sig ut i relationer i livet.

Det ska vara hög status att arbeta på förskolan. Jag vet inget viktigare jobb! Hur känner du inför att det finns förskolor som anammat de här metoderna? – Det skulle verkligen inte behövas! Det finns en fin tradition av väl utvecklad förskolepedagogik och då är det illavarslande när det kommer in såna här quick-fix-metoder. Jag tror att det kan ha att göra med att förskolan har kommit i skymundan under de senaste årtiondena. Den verkar leva sitt eget liv vid sidan av skolan och har fått allt knappare resurser och dåligt utbildad personal samtidigt som nannyprogrammen marknadsförts tufft. Lars berättar att både förskolepersonal och föräldrar som han träffat

reagerat starkt mot det här. – När en mamma kom för att hämta sin femåring var han borta och då kom personalen på att han var kvar i time-out-rummet. Han hade suttit där i trekvart istället för ett par minuter och de hittade honom gråtandes i ett hörn. Men vad mamman blev mest upprörd över var ändå att hon inte kände till att det fanns ett time-out-rum. Lars pekar på att man som förälder bör ställa höga krav på förskolan och ha så mycket insyn som möjligt. Samtidigt vet han att många föräldrar känner att de är i en utsatt position där de vill hålla sig väl med personalen för att de inte ska få något horn i sidan till en. Man är så beroende av sin förskola att man är beredd att överse med en hel del. Men det ska man inte. – Det behövs ett förskolelyft nu! Man måste prata mer om förskolans situation och få de resurser och den back-up som man behöver på utbildningssidan. Lönerna måste också upp – det ska vara hög status att arbeta på förskolan. Jag vet inget viktigare jobb! Har du några ord på vägen till föräldrar som känner sig oroliga över att göra fel eller inte räcka till. – Tro på dig själv, tänk att du duger som förälder, du är ”good enough”. Men våga också tro på barnen. Även om de får en halvbra förälder så ﬁxar de det ändå. Min erfarenhet genom livet säger mig att även om man gör en hel del misstag som förälder och det händer saker och ting i livet blir det ofta bra ändå!

TEMA: Förskolan

s n a l o k s r fö uppdrag ER – LPFÖ 98 . DEN BYGG LA N EN LÄ RO PL AN KO RS FÖ R HA AN UPPPR EC IS SO M SKOL RIV ER FÖ RS KO LA NS NV EN TIO N OC H BESK KO RN BA :S FN PÅ T BL AN D AN NA AT T LÄ RO PL AN EN ER . MA N KA N SÄGA INJ TL RIK H OC L , MÅ DR AG , VÄ RD EG RU ND TEN AV ET T DEH DEN BE TO NA R VIK OC ING ISN NV SA UK ÄR FÖ RS KO LA NS BR RB ET E MELL AN HEM MT ET T NÄ RA SA MA SA T ÄT SS ING LN ÅL . MO KR AT ISK T FÖ RH DS FAVO RIT UT DR AG DU NÅGR A AV FR IEN R TA HIT R HÄ . LA OC H FÖ RS KO

ed ebär att i samarbete m ”Förskolans uppgift inn att et varje barn får möjligh föräldrarna verka för att ättningar.” ut vecklas efter sina föruts

”Alla barn skall få erfara den tillfreds ställelse det ger att göra framsteg, övervinna svå righeter och att få uppleva sig vara en tillgång i gruppen.”

”Förskolan skall erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet. Den skall inspirera barnen att utforska omvärlden. I förskolan skall barnen möta vuxna som ser varje barns möjligheter och som engagerar sig i samspelet med både det enskilda barnet och barngruppen.”

”Vårdnadshavare har ansvaret för sina barns fostran och utveckling. Förskolan skall komplettera hemmet genom att skapa bästa möjliga förutsättningar för att varje barn skall kunna utvecklas rikt och mångsidigt. Förskolans arbete med barnen skall därför ske i ett nära och förtroendefullt samarbete med hemmen. Föräldrarna skall ha möjlighet att inom ramen för de nationella målen vara med och påverka verksamheten i förskolan. Att förskolan är tydlig i fråga om mål och innehåll är därför en förutsättning för barnens och föräldrarnas möjligheter till inﬂytande.”

ana barnets välbeﬁnn ild sk en t de om ”Omsorg skall prägla ckling och lärande ve ut , et gh yg tr rnets , de syn skall tas till ba än H n. la ko rs fö i arbetet r och behov.” olika förutsät tninga ”Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.”

”Alla som arbetar i förskolan skall visa respekt för föräldrarna och kä nna ansvar för att det utvecklas en tillitsfull relation mellan förskolans personal och barne ns familjer.”

TEMA: Förskolan

friends i förskolan Text JO BARKER

Foto PETTER OLOFSSON

DET ÄR TORSDAG EFTERMIDDAG OCH I DEN LJUSA LOKALEN MED HÖGT I TAK BÖRJAR PERSONALEN FRÅN FÖRSKOLORNA HOPPET OCH DUNGEN ATT TA PLATS. LÄNGST FRAM STÅR FRIDA WARG FRÅN FRIENDS. FRIDA SOM SJÄLV ÄR UTBILDAD FÖRSKOLLÄRARE JOBBAR PÅ FRIENDS REGION NORD I UMEÅ. HON ÄR DESSUTOM ANSVARIG FÖR FRIENDS UTBILDNINGAR I FÖRSKOLAN.

– VI HAR UNDER FLER A ÅR fått förfrågningar om att göra utbildningar i förskolan både från personal och föräldrar och det är för att kränkningar börjar redan här, förklarar Frida inledningsvis. Sen undrar hon vad personalen har för förväntningar på dagen och efter en något nervös tystnad hörs äntligen på bred norrländska: – Vi är spända på att se vars vi ska hamna. Isen är bruten. UNDER DE FÖLJANDE FYR A TIMMARNA är det mycket som ska tas upp

genom föreläsning, diskussioner och övningar. Frida hoppas väcka engagemang och vill att personalen får med sig nya tankar och idéer om hur de kan arbeta vidare med likabehandling i sina förskolor. – Det behöver inte vara så komplicerat. Jag vill att ni riktar blicken mot er själva, tänker till kring er egen roll i förskolan och inser att alla kan arbeta mer medvetet för att förebygga kränkningar, säger hon övertygat. För det här är frågor som man måste arbeta med, det framgår tydligt av de styrdokument för förskolan som Frida visar. Hon förklarar att

personalen är navet i likabehandlingsarbetet och det är därför Friends börjar med att utbilda dem. Nästa steg är att träffa föräldrarna så att de blir mer insatta och delaktiga i barnens vardag i förskolan. Förskolan får sedan ett fördjupningsmaterial som de kan arbeta vidare med. Dessutom kan man vända sig till Friends Rådgivning för stöd, nya infallsvinklar, tips och råd. – Det är viktigt att man ser varandra, både barn och vuxna. Personalen har precis diskuterat i sina arbetslag hur man kan arbeta förebyggande på förskolan och delar nu med sig till varandra. – Och så måste man skapa en positiv atmosfär där man kan vara öppen med hur man mår. Alla är överens om att man måste vara bra på att lyssna och ha en tillåtande attityd där man respekterar varandras olikheter - även föräldrarnas, lägger någon till. Då är frågan vad som behövs för att uppnå det här. Diskussionen tar ny fart och ﬂera konstruktiva förslag presenteras; TID att stanna upp,

– Det är viktigt att man

ser

varandra, både och vuxna.

barn

att arbeta med styrd lek där alla barn har möjlighet att synas och vara med, att våga peta på varandra och fråga ”Hur tänkte du när du gjorde så där?” vilket kräver att man lär känna varandra så pass väl att man vågar vara öppen och ärlig. diskrimineringsgrunder samt vilka förutsättningar som krävs för ett fungerande förebyggande arbete är det hög tid för ﬁka. Det vankas kaffe och kärleksmums dagen till ära. Stämningen är uppåt och behovet av att prata av sig stort. Jag passar själv på att prata lite extra med förskolläraren Maria Norman.

EFTER AT T HA FÖRDJUPAT SIG I L AGSTIFTNING,

Hur kan du som personal arbeta med likabehandling i vardagen? – Jag måste vara väldigt aktiv och observera och stötta barn när det behövs. Om jag märker att ett barn inte kommer in i gruppen måste jag ta tag i det. Sen tror jag att det som har diskuterats idag, att man kan behöva rannsaka sig själv, är jätteviktigt. Hur känner jag inför ett barn som det är mycket stök kring? Barnet kanske inte kommer in i leken och söker uppmärksamhet och det kan bli på ett negativt sätt. Då måste jag fundera över hur jag själv förhåller mig. Blir jag arg eller försöker jag hitta sätt att förstå barnet? Hur är kompetensen på förskolan när det gäller likabehandling? Finns det med i utbildningen och pratar man mycket kring det? – Vi hade konﬂikthantering men inte så mycket kring det förebyggande

exempel på vad som små barn kan uppleva som kränkande • Slag, nyp, knuffar och liknande. • Att tvingas kramas eller pussas när man inte vill. • Att aldrig bli tillfrågad om att vara med och leka. • Att inte bli bjuden på någons kalas. • Elaka ord, kommentarer eller viskningar. • När någon pratar över huvudet på en som om man inte förstår. • Att alltid få skulden när det är bråkigt. • Att inte bli inkluderad i ”kallpratet” som att aldrig få frågan om hur det var i helgen. • Att inte bli bekräftad i sin känsla när man är arg eller ledsen. • Att aldrig få sin familjebild, religion eller etnicitet uppmärksammad i samtal eller i material som böcker, sagor, lekar, visor mm.

Det är ju en ﬂickmössa! Du vill väl inte att andra ska tro att du är tjej?

för ökad föräldrasamverkan förskolepersonal Att öka föräldrasamarbetet är en process så ta ett steg i taget! Involvera föräldrarna och se dem som en resurs. Det kan man göra på olika sätt, till exempel: • Dokumentera mycket – då blir föräldrarna mer insatta i det pedagogiska arbetet och i barnens läroprocesser.

och jag har ändå en ganska färsk utbildning. Sen kan man ju få fortbildning från arbetsplatsen men jag vet faktiskt inte riktigt vad som finns. och det har blivit dags för dagens andra pass. Frida förklarar vikten av att inte alltid rikta blicken mot barnet när det sker kränkningar. Istället kan man se till miljön och sammanhanget eftersom barn ”blir” på olika sätt beroende på hur det ser ut runtomkring. Man bör även titta normkritiskt på olika situationer. Hon visar en illustration där en pojke säger att han vill ha ”en lika fin mössa som Fatima” och pedagogen svarar ”Det är ju en flickmössa! Du vill väl inte att andra ska tro att du är tjej?”. Reaktionerna låter inte vänta på sig. – Så där skulle man aldrig säga idag! – Jo, kanske inte så extremt, men man gör saker omedvetet. Om man ser en rosa mössa tar man ju för givet att det är någon av tjejernas. – Ja, och jag har kommit på mig själv med att säga om ett smutsigt plagg att den här tar vi hem så mamma får tvätta, kontrar en annan.

K ÄRLEKSMUMSEN ÄR UPPÄTNA

som leder till många skratt är det åter dags att rikta blicken mot sig själva. Personalen får fundera över vad man kan få uppleva för negativa handlingar under en vecka på deras förskolor. Frida förklarar att det kan kännas svårt men att det är viktigt att våga lyfta problemen för att sedan hitta lösningar. Det är dessutom till stor hjälp när man skriver sina likabehandlingsplaner.

EFTER EN LYSSNA-TAL A-ÖVNING

och hemmet hägrar. Frida avslutar dagen med några ord på vägen. – Jag är övertygad om att vi alla kan vara med och skapa världens bästa förskola där alla barn trivs och är trygga. Visst krävs det en del arbete, medvetenhet och vilja att jobba med sig själv – men det går om vi gör det tillsammans!

KLOCK AN NÄRMAR SIG FEM

• Bjud in till aktiviteter på förskolan där föräldrarna kan delta, till exempel vårstädning eller föräldrafrukost. • Var tydliga med hur ni arbetar med likabehandling för barnens trygghet och engagera föräldrarna i planering och utvärdering av verksamheten.

föräldrar Tänk på att förskolan handlar om så mycket mer än den dagliga omsorgen. Ju mer engagerad du är i förskolans verksamhet, desto större inblick får du i ditt barns trygghet, utveckling och lärande. • Intressera dig för alla delar av förskolans vardag – även de som inte rör mat, vila eller klädbestyr. • Ställ frågor om förskolans rutiner kring kränkningar och diskriminering. Be att få ta del av förskolans likabehandlingsplan. • Fundera över vilka värderingar och normer du ger ditt barn genom ditt handlingssätt som förälder. • Delta i så många föräldramöten och andra föräldraaktiviteter som du kan.

likabehandlingsplaner Det är lag på att alla förskolor ska ha handlingsplaner mot kränkande behandling och diskriminering. Dels en årlig plan som rör arbetet mot kränkande behandling och dels en likabehandlingsplan som rör diskrimineringsfrågor. Det går bra att föra samman planerna i ett dokument så länge alla frågor behandlas.

Boka Friends till din förskola. Ring 08-545 519 90 för mer information.

TEMA: Förskolan TE

Foto PETTER OLOFSSON

ET I UME Å BARN OCH VUXN A FRÅN FÖRS KOLA N HOPP BRA KOM PISA R, DELA R MED SIG AV SINA TANK AR KRIN G KOLA N. FÖRS KOLE LIV OCH KRÄN KNIN GAR I FÖRS

H ILD A GA R S K O G , 4 AR Vad

är en bra kompis? – Jät tebra! Jät tesnäll! Ma n brukar lek a med dom , med prinsessbarbiedockor. Vad är kul med försko lan? – Ru tchelk anan och gun gor na. Är det nåt som inte är så kul med förskolan? – Det är det när man må ste vänta på sin tur.

ALBERT SPARRMAN, 5 AR Vad är en bra kompis? – Att man inte slåss. Att dom leker med mig. Typ Indiana Jones. Vad är roligt med förskolan? – Att leka med leksakerna. Vad är inte så kul? – Att baka mufﬁns.

, 5 AR E LI N A GR E B N E R ? grejer till exempel Vad är en bra kompis Man pratar olik a här liga är trevlig med varandra. och ss slå inte n ma r Nä – eller så. när man gick på Tivoli vad roligt man har gjort, lan? Vad är roligt med försko - mamma, pappa, bar n. gen i det där lilla huset sko I – Att lek a till exempel. ? är roligt med förskolan jag vill göra. Är det något som inte vänta länge på sånt som ste d mig och när jag må – När ingen vill lek a me a med? inte har någon att lek ut så att alla ser det. Hur känns det när du runt och se lite ledsen gå jag ste må då för igt tråk – Det känns ganska som Vad händer då? och letar efter en kompis går jag med en vuxen sen och då fram ma – Vux na brukar kom d. jag tycker om att lek a me 21

MELVIN LUNDBERG, 4 AR Vad är en bra kompis? – Karl. Han gör snälla saker. Vi leker överallt som ﬁnns i jordklotet. Vad tycker du är roligt med förskolan? – Det är jätteroligt. Det är dagiset jag ville börja på. Det var så ﬁnt dagis. Jag tycker om röd. Är det något som inte är så kul med förskolan? – Jag tycker inte om att vara målvakt och spela fotboll. Jag tycker om att skjuta skott.

, 4 AR I R M A LE D M A N is? är snäll typ och Vad är en bra komp cket med den. Man någon och leker my om ker tyc n ma r te, han är en bra – Nä cket med den. Svan så ska man lek a my h oc inte ss n ganska ofta slå n ma lek a Sagan om ringe danför mig. Vi brukar ne r bo n Ha is. mp ko m spionerar. gömma och möss so men nu leker vi kurra skolan? vi ibland. Vad är roligt med för h när vi är inne målar vinbär där uppe oc äta h oc n ge sko i ra Va – skolan? e är så roligt med för Är det något som int och pappa. a mm att vänta på ma – Det är lite tråkig t typ

ERI K LIND GRE N, förälder till två barn, 4 & 7 år Vad tänker du på när jag säger förskola och kränkningar i samma mening? – Kränkningar som vuxna gör mot barn, inte så mycket barn som kränker andra barn. Det kan vara att vuxna inte alltid lyssnar, om dom är trötta eller det är mycket vikarier. Då kan dom ryta åt ett barn fast det är fel. Jag känner mig inte så orolig för utanförsk ap bland barnen. Tycker du att det är bra att Friends är här och utbildar? – Alla utbildningar för förskolepersonal tror jag är bra. Det är en arbetspla ts där inﬂuenserna utifrån inte är så stora.

22 2 2

ka mpen gå m e d ib b n i n g p å m ot m oe n d s.s e fr i

STAFFAN STEN, förälder till tre barn, 5, 8 & 12 år Vad tänker du på när jag säger förskola och kränkningar i samma mening? – Något man inte kan veta så mycket om, förskolan är en ganska skyddad verkstad. Jag misstänker att det är lättare för äldre barn att berätta om dom känner sig kränkta. Sen beror det ju på vad man menar med kränkningar. Vad uppfattas som kränkningar av föräldrar? Allt som gäller hemma fungerar ju inte i ett kollektiv. När det gäller dom vuxna på förskolan kan dom ha kort stubin ibland men det behöver inte betyda en kränkning. Vad har man för ansvar som förälder? – Man måste se till att barnen har med sig värderingar som fungerar i ett kollektiv. Och sen tror jag att det är kränkande för ett barn att bli lämnad på dagis fast man är sjuk.

, 3 & 5 år SA NN A GR EB NE R, förälder till två barn mening?

ola och kränkningar i samma Vad tänker du på när jag säger försk kligt hög grad på barnen eller att man inte i tillräc – Att man som vuxen inte lyssnar barn som på jag er tänk Sen . mot andra barn observerar om barnen beter sig fel vägen. rätta visa och la med måste gå in och inte kommer överens och att man Vad kan man göra som förälder? varet för i förskolan men man har ju huvudans – Man kan inte påverka så mycket man själv som ar ering värd de edla man förm barnet när det är hemma och då kan säger. vi som än gör vi som gör barn hellre tror på. Vara ett föredöme eftersom

LOT TA SPA R R M A N , förälder

till två barn, 5 & 9 år Vad tänker du på nä r jag säger förskola oc h krä nk ningar i samma me – Jag tänker på hur ning? vik tigt det är att barn får empatisk för måga är vi vux na som måste tidigt och det lära barnen. Tyvärr är det inte alla barn som sig det hemifrån. Då får med är det vik tigt att stötta so m personal och ta öve föräldrar nas ansvar. r lite av Hur kränker barn var andra? – Små barn kränker inte medvetet, dom testar gränser och ha synas. Min äldsta do r behov av att tter blev biten och sån t kan kännas som en för ett barn. Då är de stor kränkning t vik tigt att uppmärk samma det och ta de t på allvar.

TEMA: Förskolan Förskolan

var meded! du m

Text JO BARKER OCH CAROLINA ENGSTRÖM

DU SOM FÖRÄLDER K AN VARA MED OCH GÖRA FÖRSKOLAN TILL EN TRYGG OCH TILLÅTANDE PLATS FÖR DITT BARN ATT VÄ X A I. SK AFFA DIG INSYN OCH KOLL, DET GAGNAR ALLA! FÖRSKOLEPERSONALEN VILL HA EN BRA OCH ÖPPEN RELATION MED DIG SOM FÖRÄLDER – DU ÄR EN VIKTIG DEL AV VERKSAMHETEN. HÄR KOMMER NÅGRA TIPS PÅ HUR DU K AN VARA MED OCH PÅVERK A.

Vem är söt och vem är cool? Fundera över hur personal och föräldrar på förskolan bekräftar barnen. Handlar komplimangerna oftast om utseendet och är det i allmänhet flickor som får höra att de är söta – när de har en klänning på sig – och pojkar att de är tuffa eller coola – när de har kläder med diverse superhjältemotiv? Vilken värdering ligger i dessa begrepp? Är det mer värt att vara söt eller tuff? Tänk på att man kan bekräfta barn för annat än deras utseende och kläder. Barnet kan även vara modigt, starkt, fiffigt, glatt, roligt eller en bra kompis.

Spelar ditt barn huvudroll eller biroll?

t på ditt Hur är de kola? barns förs Friends dig i Dela med rum på föräldrafo e d n frie s.s

Fundera över vilka ideal som finns i de sånger, ramsor och böcker som ditt barn sjunger eller läser. Vad handlar de om? Är det flickor eller pojkar i böckerna? Vilka har oftast huvudrollen? Vilka familjebilder finns med? Är det mamma-pappa-barn eller finns det plats för flera sorters familjer? Är alla svenskar eller västerländska? Finns det någon med funktionshinder? Hur tror du att de här sakerna påverkar ditt barns syn på hur man ska vara? Uppmärksamma gärna personalen om du upplever att materialet på förskolan är enkelriktat. Om du själv känner till en barnbok, sång eller annat som du gillar och som bryter mot invanda mönster, tipsa gärna personalen.

När berömde du personalen senast? Det är lätt hänt att man bara vänder sig till personalen när något negativt har hänt som att kläder kommit bort eller att barnet inte äter maten på förskolan. Men minst lika viktigt är att skapa en bra dialog och ett öppet klimat med personalen innan något händer. De vill gärna dela med sig av roliga saker som händer på förskolan och är säkert nyﬁkna på hur ni har det hemma hos er. Alla mår dessutom bra av att höra att de gör ett bra jobb. Om ditt barn gör framsteg, har lärt sig en ny sång eller ett nytt djur – dela med dig av detta till personalen och säg att du märker att de har en ﬁn och bra verksamhet.

Skulle du bjuda in Kims pappa på fika?

Vem leker i dockvrån?

Hur väl känner du de andra barnens föräldrar? De ﬁnns få saker som är så bra för ditt barn som när du har goda relationer med deras kompisars föräldrar. Du får tidigare reda på om något är på gång – som när ett barn far illa – du slipper onödiga missförstånd, och du har större möjlighet att påverka förskolans verksamheter. En annan positiv effekt är att när barnen blir lite äldre så kan man gemensamt besluta om sånt som ifall kexchoklad ska räknas som godis eller inte vid utﬂykter. Om föräldrarna har bra relationer brukar det dessutom spridas till barnen.

Hur är avdelningarna inredda på ditt barns förskola? Är det uppdelat med dockvrå i ett rum och bil- och bygghörna i ett annat? Många gånger ser det ut så på förskolor av gammal vana. Om man förändrar inredningen och blandar leksaker öppnar man upp för nya lekar och möjligheter. Kanske kan spindelmannen steka jättegoda köttbullar om han bara får chansen. Det är vi vuxna som sätter gränser för vad som är möjligt i leken – inte barn. En annan fördel är att barngruppen blandas mer när det gäller ålder och kön om det inte är lika traditionellt uppdelat.

Kan du namnen på alla barnen? Som vuxen är du alltid en förebild. Det betyder att barnen på förskolan har koll på om du inte tar av dig skorna i hallen, pratar i mobilen vid hämtning eller har konﬂikter med personalen. Men det betyder också att de ser när du hälsar på alla, när du ger beröm eller när du säger ifrån om någon kränker. Alla barnen vet vem du är (”Stina, din mamma är här!”). Vet du vilka de är? Ett enkelt sätt att se och bekräfta barn är att lära sig deras namn och hälsa med dessa. Ett ”Hej Hamid” kan betyda oerhört mycket och öppna upp för många spännande samtal!

Blev din dotter bjuden på kalaset? Som förälder vill man givetvis att andra ska tycka om och uppskatta ens barn. Därför kan det kännas som ett slag i magen när man upptäcker att barnet valts bort. Ett tydligt exempel på det här är kalasinbjudningar. Kalas är stort i barns liv. Bland det hemskaste man kan säga till andra är ”Då får inte du komma på mitt kalas!”. Därför är det viktigt att man som förälder tänker till lite extra. Ska små barn verkligen få bestämma själva vilka som ska få komma? Självklart ska man inte behöva bjuda någon som inte är snäll mot en, men å andra sidan är det absolut inte ok att lämna ett eller två barn utanför. Många förskolor har bra förhållningsregler när det gäller kalas, som att man inte får ha med sig inbjudningskort till förskolan. Kolla hur det ser ut på din förskola och diskutera i föräldragruppen hur ni ska hantera detta på bästa sätt för att ingen ska känna sig glömd eller bortvald.

KULTUR

NAMN: Stina Wirsén ÅLDER: 41 år FAMILJ: Man och tre barn BOR: På Södermalm i Stockholm YRKE: Tecknare och illustratör, framför allt i Dagens Nyheter. Illustrerar Carins böcker och har själv skrivit barnbokserien ”Vem?”

bland brokiga

& bråkiga

ur r g e fi

Text LENA LEVIN / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT

CARIN OCH STINA WIRSÉN ÄR FÖRFATTARDUON SOM INTE VÄJER FÖR DET SVÅRA I ATT VARA BARN. DE LÅTER SINA FIGURER VARA ARGA, LEDSNA OCH ELAK A, MEN FÖRMEDLAR OCKSÅ MÄNGDER AV VÄRME OCH HUMOR. DE TAR SMÅ MÄNNISKOR PÅ ALLVAR.

jättefigur med spetsig näsa och ett pillemariskt leende är det första jag ser när jag stiger in i Stina Wirséns konstnärsstudio på Södermalm i Stockholm. Det är Nallegrisen, igenkänd från flera av Carin och Stina Wirséns barnböcker. Nallegrisen samsas i Stinas studio med mängder av teckningar, tyger och andra produkter med de numera välkända figurerna från de 40-tal böcker som blivit genom åren. EN UPPSTOPPAD ROSA

NAMN: Carin Wirsén ÅLDER: 66 år FAMILJ: Man, två vuxna barn och sex barnbarn BOR: I Älvsjö utanför Stockholm YRKE: Författare. Har arbetat som bildlärare, matematiklärare och speciallärare. Idag pensionär som ägnar all tid åt att skriva böcker.

CARIN OCH STINA WIRSÉN är mor och dotter. De är upphovsmakare till bland annat Rut och Knut och böckerna om Liten Skär och alla små brokiga. Carin skriver och Stina illustrerar. Över en kanna te och smörgåsar med ost och pumpaskott berättar de om hur det hela började. – Tanken från början var att göra barnprogram. Jag tyckte att TV borde kunna vara så mycket mer och jag ville bidra med ett pedagogiskt tänk. Dessutom hade jag fem barnbarn omkring mig som inspirerade, berättar Carin. Hon är idag pensionerad speciallärare och vet hur viktigt det är med tidig språkinlärning.

Text: Carin Wirsén Bild: Stina Wirsén Ska vi leka idag, du och jag? SkaLeka vi leka idag,just du och idag, du jag? och jag? Leka du och Jagidag, får just se hur jag jag? gör Jagjag får se jag gör fårhur tänka mig för. jagFör får tänka mig för. just idag kan det hända För just idag kan det hända att min gamla otur kan vända. att min gamla otur kan vända.

Jag tror att Gullan ska åka till Flen

Jag att Gullan skamed åka Irene. till Flen och tror då kanske jag får leka Irenedå ochkanske Gullan jag har får lektleka sedanmed jul Irene. och och detoch är inte det minsta kul. sedan jul Irene Gullan har lekt Men det Irene hellre leker med och ärkanske inte det minsta kul. Sara och dåIrene kanskekanske du ochhellre jag kanleker vara. med Sara Men och då kanske du och jag kan vara.

Ska vi fika idag, du och jag?

Ska vi ﬁFika ka idag, dudu och idag, just ochjag? jag? Jag får se hur jag gör Fika idag, just du och jag? får tänka mig för. Jag får jag se hur jag gör tror mig att Gullan jag får Jag tänka för. ska åka till Flen kanske ska jag kan Jag troroch attdåGullan åkafika tillmed FlenIrene. och då kanske jag kan ﬁ ka med Irene.

Irene och Gullan har fikat sedan jul

Irene och Gullan har fikul. kat sedan jul och det är inte det minsta Mendet Irene hellre fikar med och är kanske inte det minsta kul. Sara och dåIrene kunde det faktiskt vara Men kanske hellre fi kar med Sara trevligt fika ihop, du och jag. och då att kunde det faktiskt vara Ja, det passar bradu justoch idag.jag. trevligt att fiovanligt ka ihop, Ja, det passar ovanligt bra just idag.

Tex t © CARIN WIRSÉN, 2009, Bild © STINA WIRSÉN, 2009. Hämtat ur antologin Den Rosa Barnkammarboken, Bonnier Carlsen 2009

– Man måste börja med de små. Det är otroligt svårt att reparera ett dåligt ordförråd i efterhand. För sen kommer de i tonåren. Då har de så mycket annat de måste göra, kolla vem som sitter på vilken moppe och så där, säger Carin och skrattar. Stina hade redan under studietiden på Konstfack skapat ett antal barnböcker, och tillsammans funderade de på hur de skulle kunna utveckla Carins tankar. Filmidéerna blev böcker och succén var ett faktum.

– Det finns en fördom om mobbning att den som blir mobbad har del i det. Visst finns det barn som mår så dåligt att andra barn inte kan hantera det. Men det är alltid de vuxnas ansvar att ta tag i situationen. att vissa kompisrelationer kräver ett mobbningsoffer, att relationen i sig bygger på att någon annan lämnas utanför. Hon tar sig själv och sin man som exempel. – Ibland sitter vi hemma vid köksbordet och pratar strunt om någon tredje person. Vi kanske egentligen är sura på varandra, men vi blir aldrig så sams som när vi hittat en gemensam fiende. Sen kommer vi på oss själva och säger att nu får vi sluta!, säger hon och skrattar hjärtligt.

CARIN MENAR OCKSÅ

CARINS OCH STINAS BÖCKER behandlar ämnen som barn kan känna igen sig i, men som inte sällan är både komplicerade och jobbiga. Figurerna slåss, är arga och retas. Varför har de valt att skriva om detta? – Bara för att man pratar med barn ska man inte sänka ambitionsnivån i att berätta om sånt som betyder något, säger Stina, man kan fortfarande ha ett budskap även om man skriver för barn. Det ﬁnns ingen anledning att göra massa trams.

”Världen består inte av onda och goda människor. Det ﬁnns en mobbare i oss alla.”

BOKEN LEK A TRE handlar om känslorna kring att lämnas utanför, retas, och att bli missförstådd. Men Carin har varit noga med att de tre lekkamraterna är lika taskiga alla tre, och att de blir lika sårade och lika ledsna. Hon menar att det finns mycket självgodhet när såna här saker kommer på tal, att det alltid är ”de andra” man pratar om. – Världen består inte av onda och goda människor. Det finns en mobbare i oss alla. Därför är det viktigt att hålla sig ifrån ett svart-vitt tänkande. Carin vet vad hon pratar om. Hon har med sina 40 år inom skolan både sett och hanterat mängder av konflikter och mobbningssituationer.

K AR AK TÄRISER ANDE FÖR Carins och Stinas böcker är att figurerna genomgående är i första hand barn, i andra hand pojkar eller flickor. Hela diskussionen om vad som är ”naturligt” för de olika könen gör Carin trött. – Jag tycker man kan strunta i vad som är biologiskt eller inte. Skit i det! Huvudsaken är väl att bägge sorterna får respekt för den person de råkade bli? Både Carin och Stina poängterar hur viktigt det är att förskolan arbetar med jämställdhet. Både pojkar och flickor behöver få stöd i att

Man måste börja med de små. Det är otroligt svårt att reparera ett dåligt ordförråd i efterhand.

utveckla sin personlighet utan att hållas tillbaka av normer kring vad de borde eller inte borde göra. Carin menar att det inte handlar om att ta bort något från någon, att pojkar inte längre skulle få leka med bilar, eller flickor få klä ut sig till prinsessor. Tvärtom ska barnen få tillgång till fler bitar hos sig själva. – Det är jätteviktigt när man har med barn att göra att tänka på dessa saker, så att man inte faller in i gamla tråkiga normer, säger Stina. Visst ska man få vara både killig kille och tjejig tjej om man vill det, men det måste finnas möjlighet till annat också! Tyvärr är det så att det är mer högstatus att vara killig tjej, se till exempel på Pippi Långstrump. Det är en helt annan sak för en tjejig kille. Men det borde vara skit samma, du ska få vara den du är! mycket tankar kring hur vi vuxna förhåller oss till barnen. I boken Små flickor och stora visar de hur vanligt det är att vuxna överför sina önskningar och sin vilja på barnet. Det är vardagliga situationer det handlar om, så som ”Nu ska du få köpa vad du vill för din födelsedagsslant, men ta inte den där, den här är mycket finare”. Eller ”Nej, den där klänningen tycker du ju inte om, den passar ju inte ens på dig!”. Vi skulle aldrig acceptera ett sådant beteende vuxna emellan, och Carin menar att vi vuxna har en skyldighet att reflektera över hur vi beter oss mot barn. – Många av de här situationerna har vi alla varit utsatta för, problemet är att man som vuxen tror att det som gör mig lycklig, också gör barnet lyckligt. Men vi kränker barnets egen vilja och egna önskningar genom att tro det.

FÖRFAT TARNA HAR OCKSÅ

Carin menar också att det finns en könsskillnad i detta. Många flickor känner igen sig i boken, men inte alla killar. – Jag tror att många mödrar respekterar sina söner mer än sina döttrar. Ta kläder som exempel. En pojke får sätta på sig vad han vill, medan flickans kläder måste vara på ett visst sätt. Om en pojke hjälper till i köket uppskattas det, medan en flicka som lagar mat till hela familjen ses som en självklarhet. Det är något att reflektera över. Kanske är boken mest viktig för vuxna? – Ja, så kan det vara, säger Carin. När man skriver för små barn så skriver man ju för två, den som läser och den som blir läst för. Och i den bästa av världar så uppstår ju tankar hos bägge. OCH CARINS OCH STINAS böcker väcker verkligen tankar. Både hos vuxna och barn. Den sköna känslan av att vara inkluderad, och rädslan inför att lämnas utanför är densamma oavsett om man är liten eller stor.

NÅGRA BOKTIPS

En liten skär och alla ruskigt rysliga brokiga (2009) Sockerbullen på Kruskakullen (2008) Leka tre (2007) Små ﬂickor och stora (2004) Böckerna om Rut och Knut

IDROTT

jätte py tte

brottning

Text ANNA PETTERSSON / Foto LINDA ROSENQVIST

KLOCK AN ÄR BARA TIO PÅ LÖRDAG MORGON MEN I ÖIS BROTTNINGSLOK ALER I CENTRALA GÖTEBORG RÅDER FEBRIL AKTIVITET. FÖRÄLDRAR OCH BARN STRÖMMAR IN, OMBYTTA OCH FÖRVÄNTANSFULLA. DET ÄR DAGS FÖR JÄTTEPYTTEBROTTNING, EN IDROTTSAKTIVITET FÖR BARN OCH FÖRÄLDRAR, BASERAD PÅ ÖVNINGAR OCH LEK AR INSPIRERADE AV BROTTNING.

tränar gruppen på drygt 20 barn och vuxna, och hon var även den som drog igång aktiviteten för två år sen. – Det började med att jag letade efter en aktivitet som passade mina egna barn, något som var friare än de vanliga aktiviteterna som gymnastik och simning. Jag mindes själv gymnastikträningen som barn, de kalla, tråkiga lokalerna som luktade gammal plint. En kompis höll på med ett liknande koncept med judo för barn och föräldrar och eftersom jag själv hållit på med brottning i alla år kändes detta som ett bra alternativ. Tanken med Jättepyttebrottning är att det ska vara en rolig och lättsam aktivitet för barn där föräldrarna kan assistera sina barn vid övningar och även få en chans att röra på sig tillsammans med barnen.

SAR A ERIKSSON DIK ANDA

samlas föräldrar och barn i en ring och Sara hälsar alla välkomna. Det är andra tillfället för terminen, men redan innan passet börjat har ﬂera av barnen sprungit runt på den mjuka mattan, tumlat runt och gjort kullerbyttor. Det märks att de trivs i lokalen. Uppvärmningsövningarna består av att springa rundor på brottningsmattan, varvat med uppåthopp och krigsdans. Värmen stiger i lokalen, både hos barnen och deras föräldrar, och när uppvärmningen övergår i tunnelkull höjs både värmen och ljudnivån ytterligare. Skratt

och fniss ekar mellan väggarna och det spelar ingen roll vilket håll man springer åt, skulle man krocka är mattan mjuk att landa på. Sara instruerar gruppen att hoppa som grodor eller kravla som krabbor och övningarna som följer är enkla men roliga med mycket fokus på koordination. Nivån är lättsam, även de yngsta deltagarna i två- till treårsåldern hänger med när det är dags att klättra på föräldrarnas ryggar, balansera på huvudet eller göra kullerbyttor.

”Frida själv tycker att det roligaste med Jättepyttebrottningen är att få vara med pappa, som hon påpekar är väldigt duktig på grodhopp.”

NÄR PASSET DR AR IGÅNG

som är med och assisterar passet har hållit på med brottning i trettio år och berättar att brottning som idrottsform ursprungligen utvecklats från lek. Tanken är att det ska vara roligt att träna brottning och hos ÖIS ﬁnns brottare från Jättepyttenivå ända upp till landslagsbrottare i seniorgrupperna. Enligt Torbjörn är det först på seniornivå brottning ska kännas allvarligt, fram till dess ska fokus ligga på lek och att ha roligt.

TORBJÖRN OT TERSTEN

Vi gör det här tillsammans och det är roligare för mig att vara med mina barn på en aktivitet istället för att bara skjutsa iväg dem en timma och sitta och vänta på dem.

JÄT TEPY T TEBROT TNINGEN ÄR POPUL ÄR och ﬂera barn och föräldrar ﬁnns på väntelistan. Tio gånger per termin träffas man och Sara märker positiva förändringar hos barnen redan efter några gånger. – Man märker att motoriken utvecklas snabbt. Flera barn kommer hit utan att kunna slå en kullerbytta och känner sig osäkra. Efter ett par gånger är det som att de kommer över en tröskel och övervinner sin rädsla. Detta är något som föräldern Henrik Nilsson instämmer i. Han är här med sin dotter Frida, 5 år, som hållit på med Jättepyttebrottning ett år. – Frida var blyg de första gångerna och var lite osäker i stora grupper. Genom övningarna här får hon träna på att vara i grupp och att vara nära andra barn. I tunnelkull till exempel kryper de mellan varandras ben, något Frida tyckte var läskigt i början men som går väldigt bra nu.

att det roligaste med Jättepyttebrottningen är att få vara med pappa, som hon påpekar är väldigt duktig på grodhopp. Hennes favoritövning är kullerbyttor, som hon även brukar öva på hemma. Hon håller gärna i egna pass där hon instruerar sina föräldrar och syskon, precis som Sara gör. Även lillebror Viktor, 2 år, är med idag och Henrik menar att det är roligt och ovanligt med en idrottsaktivitet där man som förälder kan ha med barn i olika åldrar. Även äldste sonen Alfred var tidigare med på Jättepyttebrottningen men har nu som sjuåring gått upp i nybörjargruppen där övningarna får mer tydligt brottningsfokus. – Han hade aldrig börjat i nybörjargruppen om han inte varit på Jättepyttebrottningen innan. Han känner igen övningarna och lokalen, det blir en trygghet.

FRIDA SJÄLV T YCKER

att Jättepyttebrottningen kan hjälpa barnen att få en kroppskännedom vilket lägger en bra grund för andra aktiviteter

SAR A PÅPEK AR

och för skolan. Hon märker också att barnen snabbt lär sig att ta instruktioner och att lyssna. När det är dags att byta övning lyssnar alla uppmärksamt och både barn och vuxna anpassar sig efter Saras instruktioner. De brottningsinspirerade övningarna är lättsamma och handlar mycket om balans och tillit. Barnen klättrar över föräldrarnas ryggar, hänger från deras ben eller brottas på samma höjdnivå, med föräldern stående på knä. Koncentration krävs när föräldrar och barn sitter rygg mot rygg. När Sara säger till tar sig barnen runt och brottar ner föräldern. Mellan varje övning kollar Torbjörn och Sara av så att det känns bra för alla och att ingen fått ont.

”När vi är här kan vi fokusera på varandra, det ﬁnns ingen tvätt att ta hand om, inga vardagsmåsten. Det är kvalitetstid på riktigt.” PASSET AVSLUTAS med en hinderbana. Barnen springer slalom, gör kullerbyttor och hoppar över hinder medan föräldrarna hejar på och hjälper till. Tanken med Jättepyttebrottningen är i främsta hand att barnen ska ha roligt, men det märks att även föräldrarna trivs. En mamma skrattar med andan i halsen att det inte är ofta man som vuxen får chansen att springa runt och leka. Det Henrik Nilsson uppskattar mest är att kunna göra något tillsammans med barnen utan att vardagens krav tränger sig på. – Vi gör det här tillsammans och det är roligare för mig att vara med mina barn på en aktivitet istället för att bara skjutsa iväg dem en timma och sitta och vänta på dem. När vi är här kan vi fokusera på varandra, det ﬁnns ingen tvätt att ta hand om, inga vardagsmåsten. Det är kvalitetstid på riktigt.

Skogaholm stödjer kamp mot mobbning

En macka kan göra skillnad!

En bra frukost gör underverk både för orken och humöret. Med några mackor, ett glas mjölk och en frukt i magen blir du pigg och håller dig mätt fram till lunch. Struntar du däremot i frukosten är risken stor att du blir trött och grinig – och det är ju inte kul! Tipsa gärna alla du känner om att frukost är bra för humöret, så kanske världen blir lite gladare :-)

Ha en fortsatt bra dag, önskar vi på Skogaholm!

NAMN: Lisa Miskovsky ÅLDER: 34 år FAMILJ: Maken Marius Sommer, 2-åriga Elvira och en bebis på väg. BOR: Utanför Umeå SKIVOR: Last Year´s Songs 2008, Changes 2006,

Fallingwater 2003 och Lisa Miskovsky 2001. VISSTE DU ATT: Lisa var en av den som skrev Backstreet Boyslåten Shape of My Heart. Hon har också varit med i svenska snowboardlandslaget.

PORTRÄTT

Text LINNÉA EKLUND / Foto PETER CEDERLING

LÅNGT IFRÅN K ÄNDISGLAMMET MED HUS STRA X UTANFÖR UMEÅ, EN 2-ÅRING SOM JUST BÖRJAT FÖRSKOLAN, EN BEBIS PÅ VÄG, SKIVINSPELNING PÅ LUT OCH HUNDRA SIDOPROJEKT HAR LISA MISKOVSKY FULLT UPP. MEN FRAMGÅNGARNA HAR INTE STIGIT HENNE ÅT HUVUDET. NÄR ANDRA ARTISTER TENDERAR ATT TAPPA FOTFÄSTET EFTER GRAMMISAR, ROCKBJÖRNAR OCH ÖVERSVALLANDE LOVORD, GRÄVER LISA FÖTTERNA DJUPARE NER I DEN NORRLÄNDSKA MYLLAN.

det känns lyxigt med centrallås, säger hon och visar stolt sin nya stadsjeep som har fått ersätta den gamla Volvon.

– ÅH, JAG T YCKER FORTFAR ANDE

septemberdag för en ﬁka i centrala Umeå. Lisa är, precis som ryktet säger, trevligheten personiﬁerad. Den norrländskt raka kommunikationen som hon vurmar så starkt för är tydlig. Sin trygga identitet och sitt goda självförtroende tillskriver hon till stor del uppväxten i den lilla byn Vännfors, några mil utanför Umeå. – Alla lekte med alla, oavsett ålder eller kön, berättar hon. Ville en tjej hålla på med motorsport var det inget som ifrågasattes, allt var tillåtet. Kanske är det därför som jag idag vågar kasta mig ut i saker som jag aldrig prövat tidigare?

Du ville inte ändra dig för att passa in, ångrade du någonsin det? – Nej, jag förstod tidigt att det var lönlöst att försöka, jag visste att jag aldrig skulle ändra mig. Men det var nog nästan lika svårt för mina klasskompisar att lära känna mig, som tvärtom. Det gick åt bägge håll.

VI TR ÄFFAS EN VARM

FLY T TEN IN TILL UMEÅ och högstadiet kom lite som en chock. Plötsligt var hon annorlunda och inte bara på grund av den breda dialekten. På skolan i stan var även de stereotypa könsrollerna tydliga. Att Lisa sa nej till alkohol och hellre ägnade tid åt musik och idrott gjorde inte saken lättare. Det var tufft att skaffa kompisar, men tack vare musikintresset hittade hon till slut sin plats i replokalerna på skolan.

nummer två tillsammans med maken Marius. Drygt halva tiden har gått och Lisa upplever en stor skillnad jämfört med den första graviditeten. Vid valet av smörgås ratas exempelvis både brieost och renkött, då hon är osäker på hur det påverkar den lilla i magen. – Ja, faktiskt är jag, trots att många brukar vara tvärtom, försiktigare den här gången. Nu vet jag ju hur mycket man kan älska ett barn, hur känslomässigt starkt det är och då känns det ännu viktigare att inget ska hända. Ta svininﬂuensan som exempel, jag har valt bort vissa resor för att slippa ﬂygplatser och undviker stora folksamlingar. Men jag är ju inte hysterisk. LISA VÄNTAR NU BARN

FÖRSTA TIDEN NÄR DOT TERN Elvira hade kommit till världen minns Lisa tydligt. – Det tog ett tag att lära känna henne, under ﬂera månader amnings-

vägrade hon. All tid gick åt till att sterilisera ﬂaskor och kämpa med maten. Det var en tuff tid. När det löste sig med amningen knöt jag å andra sidan an till henne väldigt fort. Att det var så kämpigt i början har nog gjort att jag sedan allt ordnade sig njutit ohejdat av mammarollen. Många menar att man glömmer allt jobbigt efter ett tag, men jag kommer alltid att minnas de där första månaderna av kaos.

”Alla lekte med alla, oavsett ålder eller kön. Ville en tjej hålla på med motorsport var det inget som ifrågasattes, allt var tillåtet.” Vad vill du helst lära Elvira om livet? – Ärlighet, svarar Lisa efter en stunds funderande. Det tror jag stenhårt på, även om det inte har varit helt lätt för egen del. Jag har alltid velat att de omkring mig ska veta vem jag är, ibland har jag kanske berättat lite för mycket. Mitt under frågan hejdar hon sig och lutar sig mot fönstret. – Titta på tranorna, utbrister hon. Mot den blå hösthimlen avtecknar sig ett V av fåglar på sin målmedvetna väg söderut. Naturintresset har alltid funnits där och är något som hon också är mån om att Elvira ska ta till sig. – Vi är mycket ute i naturen, tittar på växter, fåglar, blommor… Det bästa med att vara mamma är att få se en liten människa växa upp, att vara den hon litar på och har betydelse för. innan intervjun har Elvira skolats in på förskolan, en ganska tuff period. Elvira var tillräckligt gammal för att vara medveten om förändringen och dessutom väldigt mammig. – Det var skitjobbigt! Hon grät hela tiden, till slut ﬁck personalen porta mig. Men nu funkar det bra. Jag är jättenöjd med förskolan, det är så pedagogiskt. Sagoläsning, aktiviteter och saker som man kanske inte själv skulle komma på, eller ha möjlighet, att göra i hemmet. Barnen behöver den stimulansen, träffa andra barn och få utlopp för sin energi. BAR A NÅGR A VECKOR

skulle reagera om Elvira en dag kom hem och berättade att hon inte ﬁck några kompisar. – Fy fasen, utbrister hon och vrider sig i den röda sammetssoffan. Det gruvar jag mig för! Jag vet ju hur det kan vara. Elvira är ännu mer individuell än jag och kommer nog att ha en väldigt klar linje med vad hon vill. Om det

JAG UNDR AR HUR LISA

händer är det nog viktigt att sätta sig ner och prata, reda ut vad som har hänt. Kanske vara med en dag på skolan för att se med egna ögon. PÅ GRUND AV GR AVIDITETEN har det nya albumet, som enligt planen skulle spelas in under hösten, fått skjutas upp till senare. Men arbetet dammar inte igen för det, Lisa skriver hela tiden på låtar. Även om hon är restriktiv med information kan hon avslöja att arbetet har ett mer norrländskt fokus denna gång. – Jag tycker om den raka kommunikationen som norrlänningarna har, berättar hon. Det ﬁnns en ärlighet i den som jag trivs med, man säger rakt ut vad man tycker, om något inte duger. Vissa behöver vara tysta och fundera mycket när de jobbar, det kan gå en halv dag utan att de säger något. Jag är tvärtom, går rakt på problem som uppstår och är hela tiden effektiv. Så behöver jag ha det! Men det är som sagt inte bara musiken som tar upp Lisas tid. Hon spelar hockey fyra gånger i veckan med matcher på helgerna, under sommarhalvåret surfar hon och på vintern ägnas många timmar åt snowboardåkande. Bland hennes senaste idéer kan nämnas en sportkollektion med kläder för tjejer, samt en dockteater för barn.

”Det bästa med att vara mamma är att få se en liten människa växa upp, att vara den hon litar på och har betydelse för.” Hur hinner du med allt? – Det handlar om planering, svarar hon bestämt. Jag har alltid varit mån om att hålla fast vid saker som jag brinner för. Elvira får helt enkelt följa med när vi surfar eller är i skidbacken. Men det är klart att det underlättar att jag och Marius har många gemensamma hobbies, annars hade det nog varit svårare. Sedan har vi morföräldrar som gärna vill ha tid med Elvira. Men om barnen skulle bli lidande av att jag har för mycket annat att göra så skulle jag ju självklart trappa ner. LISA STORMTRIVS MED LIVET och ser med spänning på framtiden. – Jag är extremt lycklig! Visst har jag haft mina svackor, men att jag har haft det jobbigt och mött mycket motstånd har också lärt mig att vara positiv och glad, att tackla de svårare situationerna bra. Sen har jag också insett nackdelarna med att prata offentligt om de dåliga perioderna, då det ofta innebär att man hänger ut andra människor på köpet.

Jag är extremt lycklig! Visst har jag haft mina svackor, men att jag har haft det jobbigt och mött mycket motstånd har också lärt mig att vara positiv och glad, att tackla de svårare situationerna bra. 39

Sätt din bild på ditt kort Designa ditt bankkort själv. Använd en egen bild eller välj en från vårt bildgalleri. Det kostar 100 kr per bild.

Läs mer på swedbank.se/kortpakort

REPORTAGE

ska vi leka ? Text MAGDALENA PERSSON / Foto MAGDALENA PERSSON OCH JO BARKER

”MÅSTE MAN LEK A MED SINA BARN OM MAN TYCKER DET ÄR TRÅKIGT?” ”JA DET MÅSTE MAN. DET ÄR MYCKET SOM INTE ÄR SÅ HIMLA ROLIGT, BYTA PÅ DEM, KLÄ PÅ DEM... MEN VET MAN ATT DET BLIR BRA, SÅ VARFÖR INTE? OCH VET DU, DET K AN FAKTISKT HÄNDA ATT DET PLÖTSLIGT BLIR HEMSKT ROLIGT!” på den röda lilla skomakarstugan i Sigtuna. Det är höst, men i lekteoretikern Birgitta Knutsdotter Olofssons trädgård blommar det för fullt. – Självförglömmelse, det är så underbart – jag älskar det ordet! Birgitta ler och beskriver hur man faktiskt inte bara kan höra utan också se på ett barn att det leker. Hur de sänker huvudet och sluter ögonen en aning – allt för att stänga ute den verkliga världen. – Det är så ljuvligt, att se barn som i leken upplever fullständigt eufori, hur ögonen blänker på dem. De är någon annanstans, glömmer sig själva, tid och rum. Lek är frihet från verkligheten. Genom att ge uttryck för känslor och tankar kan barnen bearbeta händelser, pröva och öva på nya roller.

ROSORNA KL ÄT TR AR RUNT FÖNSTERLUCKORNA

LILLE JOEL R AML ADE och skadade framtanden. Efter tandläkarbesöken leker han tandläkare. Det är han själv som är tandläkaren och med borren i sin hand (en korkskruv) pratar han med sin patient (mormor) ”Lugn, det är inget farligt”. Vardagsfaror levs ut men får i leken kanske skepnaden av ett lejon. I leken utvecklas också språket och barnen lär sig vad saker kan användas till. Fantasin får spira. Man kan leka kalas och fylla år varje dag. Leken är barnets mest naturliga sätt att umgås och här skapas grunderna för all social samvaro. Eller som Birgitta skriver i boken I lekens värld: ”Lek är inte bara lek. Lek är barnets sätt att lära sig klara livet och förstå världen”.

Lek är inte bara lek. Lek är barnets sätt att lära sig klara livet och förstå världen.

Hur personalen leker med barnen är viktigare än vilken pedagogisk verksamhet som bedrivs – det är skillnad på att göra sandkakor på löpande band och leka bageri.

med bebisens första leende – det gör vi allt för att locka fram igen. – Alla barn är födda med förmågan att leka, men man måste leka med barnet för att lekförmågan och fantasin ska utvecklas. Och barn älskar en lekglad vuxen! Kärlek är inte bara kramar, förklarar hon. Kärlek är full uppmärksamhet och lek på barnets villkor. – Den fria leken betyder inte frihet från vuxna. Leken kommer inte av sig själv, den kräver övning. Barn behöver vuxna som pratar lekens språk – som handlar i affären, faller döda ner när det är krig, jagar dem och förser dem med saker att leka med. På en förskola Birgitta besökte ville barnen använda cyklarna. En visade sig vara trasig. ”Då får vi göra en verkstad” sa en påhittig förskollärare och vips satt alla barn och mekade med sina cyklar, en lek som varade länge. Några andra barn lekte häst, det ryktades och betades men leken gick ändå trögt. ”Ska vi göra ett äventyr?” frågade fröken. Hästarna ﬁck vingar och de for iväg mot Afrika. Birgitta är tydlig – det är vuxnas ansvar, om barn leker, hur barn leker och vad barn leker.

LEKEN BÖRJAR PÅ SKÖTBORDET

”Det är vuxnas plikt att lära ut hur man leker, att hjälpa dem förstå lekens språk och regler. Lekträning hjälper barn till harmoni i leken.” är det bästa tänkbara för ett barn, anser hon. Men det ska stå LEKTID på schemat! I en trygg lekmiljö leker personalen med barnen och här ﬁnns många vrår och material som får fantasin att ﬂöda. Hur personalen leker med barnen är viktigare än vilken pedagogisk verksamhet som bedrivs – det är skillnad på att göra sandkakor på löpande band och leka bageri. Pedagogens roll liknar Birgitta vid en spindel – med lek och fantasi spinns trådar till alla barnen. Lek signaleras med ögon, mimik, röstläge, sätt att tala och bete sig. – De barn som inte får vara med och leka är ofta dåliga på att leka, de förstår inte signalerna. Och förstår man inte är det lätt hänt att man förstör...

EN BR A FÖRSKOL A

– Det är vuxnas plikt att lära ut hur man leker, att hjälpa dem förstå lekens språk och regler. Lekträning hjälper barn till harmoni i leken. Den som är rädd och inte vågar sig in i leken får hjälp med att förstå att ”leken inte är på riktigt” den kan man gå in och ut ur när man vill. Den som alltid vill bestämma behöver träna mer på turtagning och få förklarat för sig att det inte är kul att leka med dig om du ska bestämma jämt. – STÖR INTE BARN som leker!, säger Birgitta bestämt. Barn som får leka klart är nöjda och glada. De som blir avbrutna blir griniga och irriterade. Att säga ”så bra ni leker” gör barnen självmedvetna och tvingar ut dem i verkligheten. Leken är sin egen belöning. På en förskola ﬁck barnen själva välja hur de ville äta mellanmålet. Det kunde bli lite överallt. En dag ﬁck ”tjuvarna”, som ”poliserna” just tagit fast, sin mat serverad i arresten! – Det blir lite mer smulor att städa men personalen är ju där för barnens skull. Den som leker med barnen får heller inte störas i onödan, prata med föräldrar och byta blöjor får någon annan göra under tiden. Hon berättar om mamman som skulle hämta sitt barn men blev utskickad av pedagogen som väste ”jag är inte färdigopererad ännu”.

ut som bråk. Ändå älskar de flesta barn bråkleken – förstadiet till kärleksleken som ger spänning och glädje. Men här gäller det att kunna tyda alla leksignaler, en bråklek som går överstyr slutar tvärt att vara lek. – Moderna barn lever i en madrasserad värld och får sällan göra lite farligare saker. En klippa med ett tjockt rep som klätterhjälp eller en stege lutad mot ett träd kan leda till många spännande lekar! Hon skulle gärna se fler flickor eller barn med sämre självförtroende i de mer tuffa och fysiska lekarna. Här lär de sig att stå på sig – att inte ge upp utan motstånd och träna kondition, styrka och balans. Samtalet glider in på krigslek, behövs den? Hon minns vad Joel, hennes barnbarn, en gång berättade efter ”dagis”: ”Vi leker krig, jag och Nils. Men Anders (förskolläraren) säger att krig är så hemskt så det får man inte leka och det vet jag, för det har jag sett på TV. Men jag måste leka krig. Och mormor, det är ju bara på låtsas.”

IBL AND SER LEKEN

NAMN: Birgitta Knutsdotter Olofsson ÅLDER: 80 år FAMILJ: Tre döttrar och ﬂera barnbarn. BOR: Sigtuna AKTUELL: Sveriges främsta lekteoretiker. Hon är också kriminolog, docent i psykologi och biträdande professor emerita vid Lärarhögskolan. OM LEKEN: Lek är glädje och har man glädje i sitt liv så tål man också sorger

bättre. Samma som att det barn som ofta får ett ja också tål ett nej. EN DRÖM: ”Barns lek – världens framtid”, en konferens på högsta nivå med

världens alla mäktiga. För om alla barn ﬁck tillfälle att utveckla sin lek så skulle de lära sig att lösa konﬂikter utan våld.

Vad tycker du om att

le k a ? y o, 2 ar Marley Hlats hway d I gula och blå lekhuset me d, brö d me v kor lar David. Vi gril . där bor Vi ap. sen ketchup och

– Barn ser på nyheter på TV. Det är klart de måste leka krig. Den aggressiva leken är som en säkerhetsventil, barnen kan leva ut sina känslor och få sin rädsla och aggressivitet under kontroll. Men krigsleksaker? – Ja, tänk på Emil och hans ”bysse”... Det är tyvärr den tid vi lever i. Det är viktigt att få leva ut sina fantasier i leken. Men lek är inte på riktigt, det är livsviktigt att förstå.

Oliver Salvador, 3 ar I sandlådan med Ludvig och Kalle. Man kör bilar i sanden och vi brukar också köra med båtar. Vi låtsas att sanden är vatten.

– TIDEN, UTBRISTER BIRGITTA PLÖTSLIGT. Tiden är det största problemet

idag. Det gäller att vara lite påhittig – använd hemvägen från förskolan och gör den till ett äventyr! I handen på en vuxen är leken ett trollspö. En del barn har svårt för transformationer – för dem är korkskruven inte alls en tandläkarborr. Att genom leken lära sig skapa egna inre bilder är viktigt, förklarar hon. Lekskickliga barn får en inre föreställningsförmåga de har glädje av hela livet. Inlärningsförmågan påverkas positivt – de får lättare att tillgodogöra sig ny kunskap, leva sig in i en bok eller njuta av en konsert. Leken är en språngbräda till livslångt skapande, oavsett om man är kreativ själv eller njuter av andras ”lek” i en teaterföreställning. Hon berättar om en förskola som använde sig av temat ”troll” när barnen skulle ut i naturen – aldrig förr har det vänts på så många stenar i skogen! DET ÄR DAGS för en kopp te. Birgitta pekar mot det lilla köksfönstret. – Här föreställer jag mig att han satt, skomakaren. Hon har forskat om huset hon bor i, delar av det stod här redan på 1600-talet och nu väver hon ihop en text om dem som en gång levde här. Det är inte så svårt, rik som hon är på inre bilder. Barndomen följer med en hela livet. Den som en gång lärt sig leka bär förmågan med sig och klarar livets påfrestningar bättre. Men för den som inte fått leka som barn, är det då för sent som vuxen? – Nej det tror jag inte, och terapi är ju också en form av lek...

Leker du? Birgitta ler ﬁnurligt. – Varje eftermiddag vid femtiden sätter jag mig här i fåtöljen med ett litet glas sherry. Då sitter han alltid där du sitter, en mycket speciell man. Vi skålar och jag säger ”åh vad bra vi har det, vad trevligt att du kom”. – Finns han på riktigt? – Oh ja fast han har varit död i 25 år nu. Det är en lek. Hon har ﬂera visar det sig. Och jag tror henne: lek leder till glädje och mental hälsa – hela livet! Nästa gång jag och mina barn är i lekparken blir det inga vanliga sandkakor – vi ska förbereda ett hejdundrande kalas för alla små skogsknytt!

Mathilda Cravelin Persson, 4 ar Mamma, pappa och barn! Och göra kojor med många ﬁltar. Och knyta ihop snören.

a ar Be nj amin Hark en , 5 Jag är Star Wars – vi krigar! och han Yoda för han är snäll . Yoda tränar upp alla andra . kan ta blixtar i handen

ar De mika Marback , 6

a affär Jag tycker om att lek . Och så en med kassaapparat a med pp so gillar jag att göra oklad ch h vat ten, kryddor oc a. ak sm som mamma får

Vi har två kompisar som heter Friends och KRAV – båda gör skillnad!

NYH00E%TJU! ICE

SUNDIS 1

Smakis och Sundis ekologiska drycker tillverkas i Sverige av frukter och bär som är odlade utan konstgödsling eller kemiska bekämpningsmedel. Sundis innehåller 100% juice från ekologisk odlad frukt och Smakis innehåller mer frukt och mindre socker än många andra stilldrinks – bra va!

Kundkontakt: Erik Östensson, Säljprofilen AB, www.smakis.se, info@smakis.se, 08-774 04 75

Säljprofilen AB

47 stödjer Friends i kampen mot mobbning

TIPS & RÅD

lästips – för stora och små för små barn för vuxna Ge ditt barn 100 möjligheter Istället för 2

Pamela von Sabljar & Jeanette Bornmarker, Vilda förlag

Marie Tomicic & Kristina Henkel, Olika förlag

I de här är tre bilderböckerna för de minsta får man kliva in i barnens värld där allt är möjligt. Böckerna inspirerar barnet att utgå från sina egna individuella lustar och intressen, att vara som de är. Innehållet är inte fastlåst i vanliga strukturer och normer för hur man ska vara eller inte vara, vad som är rätt och fel.

Kenta är killen som både vill spela fotboll, klä ut sig och leka med barbisar. Men hur reagerar de andra barnen, hans machopappa och personalen på förskolan? Att tjejer ska få göra samma saker som killar tycker nog de ﬂesta är ganska självklart. Men ärligt talat, hur är det egentligen om vi tänker tvärtom? Hur reagerar vi när små pojkar dansar balett med prinsesskjol och klackskor?

Umas hemlighet

Malins mamma gifter sig med Lisa

Marie Oskarsson, Jeeva Raghunath & Kenneth Andersson, Eriksson & Lindgren

Annette Lundborg & Mimmi Tollerup-Grkovic, Eriksson & Lindgren

Vad gjorde du på dagis idag? Vem lekte du med? Vad fick ni till lunch? Uma har varit på dagis hela dagen. Hon har klättrat i träd, jagat sina kompisar och lekt med maten. Men det har hon inte lust att berätta för pappa och mamma. Hon är trött på deras tråkiga frågor och ljuger för att få vara ifred. Hon vill vara ensam med

Boken handlar om Malin 5 år och hennes familj bestående av två mammor och två pappor. Hon lever i en kärleksfull och spännande värld. Går på bröllop, hänger på Gotland bland lammungar och hönsbajs och dessutom ska hon snart bli storasyster! Det här är inte bara en mysig bok utan även en bra utgångspunkt för samtal och funderingar om hur olika familjer kan se ut.

Det här är boken för alla föräldrar och andra vuxna som vill ge barn fl er möjligheter i en könsstereotyp vardag. När och hur görs flickor till flickor och pojkar till pojkar? Och hur påverkar det barnens handlingsutrymme, identitet och självkänsla? Författarna visar att genusfällor finns överallt, bland leksaker och kläder, känslor och vänskap. I boken ges praktiska tips till alla som är nyfikna på hur barn med enkla medel kan ges lika möjligheter i vardagen.

hemligheten som ligger i hennes knä. Barntrots med stor igenkänning!

Vilken är din favoritsak?, Vad gillar du att göra?, Vad vill du bli när du blir stor?

Kenta och barbisarna Pija Lindenbaum, Nordstedts förlag

vilken är din favoritbok? Leon Lidström, 4 år Jag tycker mest om dinosauriebokar. Dom är dinosaurier! Dom äter växter och blad och frukter och frön. Och skinn.

Elliot Tuneberg, 4 år Tidstjuven, för det är kul att leta med förstoringsglas. Och Bamsetidningarna, dom är så spännande.

Stella Barker, 4 år Pippi Långstrump för hon kan sjunga så bra. Hon kan hoppa på sina händer och har stora svarta skor.

Mikaela Ahlström, 2 år Emil i snickeboa. Han busar i snickeboa. Emils pappa är snäll. Han klämmer sig på dörren.

Oskar Ahlström, 4 år Alla böckerna! På förskolan ﬁnns en bok om en drake. Den bor i en grotta, där är det mörkt. Jag gillar Pettsson och Findus också.

för lite större barn Jag älskar dig så mitt hjärta brister, Prinsessan Kristalla, Kalle med klänning, Vem kan älska Ella?

i serien heter Vem kan älska Ella? och handlar om hur viktigt det är att bli älskad och tillhöra en familj.

Anette Skåhlberg & Katarina Dahlquist, Sagolik förlag

Eddie Summannen & C. Kåberg, Vombat förlag

Sagolik Förlag har tagit fram fyra klassiska sagoböcker men med normbrytande historier. Jag älskar dig så mitt hjärta brister handlar om Selma som älskar Hugo som har Downs syndrom och omgivningens reaktioner på detta. I Prinsessan Kristalla blir en prinsessa kär i en ﬂicka av folket istället för att gifta sig med en prins och Kalle med klänning handlar om en kille som upptäcker hur skönt det är att ha på sig klänning. Den senaste boken

Var kommer bebisar ifrån? Hur vet man vilka som är ens familj? Och hur blev jag själv till? Familjer kan se ut nästan hur som helst och barn kan bli till på många olika sätt. Familjeboken handlar om alla former av familjebildningar och vidgar begreppet familj. Boken tar bland annat upp hur ett barn blir till, insemination, sex, adoption, konstgjord befruktning samt heterosexuella, homosexuella och ensamstående föräldrar. En bok att läsa till-

sammans med barn eller att låta lite större barn läsa själv.

Jonathan och kroppen Familjeboken

Karin Salmson & Jeanette Bornmarker, Vilda förlag Kroppar exponeras mer än någonsin i dag. Men vilken sorts kroppar är det som möter våra barn? Och hur resonerar man runt dem? I den här boken möts man av massvis med nakna kroppar – långa, bongotrummsmagar, gamla, skäggiga, långhåriga… Ingen kropp är den andra lik. Boken kan inspirera till samtal om hur unik kroppen är och att varje kropp har sitt eget värde. Med ﬁnns även en sida med frågor som man kan använda som diskussionsunderlag.

KRÖNIKA

Att vara trygg och glad här och nu på sin förskola är en av små barns viktigaste rättigheter.”

ka mpen gå m e d ib b n i n g p å m ot m oe n d s.s e fr i

små barn – stora rättigheter! BARNS RÄTTIGHETER LYFTS ALLT MER. Inte nog med att Barnkonventionen firar 20 år, dessutom går debatten varm kring klimatet i skolan. Man ifrågasätter allt från maten, till personalens kompetens, till hur man ska göra för att få bort mobbning. Det är fantastiskt! Men ibland känns det som en grupp glöms bort – barnen i förskolan. Milleniumskiftet innebar aldrig någon datorkrasch som befarat men däremot en babyboom utan dess like när 70-talisterna plötsligt beslutade sig för att det var dags. Många barn i snabb takt har fört med sig en brist på förskoleplatser och utbildade pedagoger vilket i sin tur har lett till snabba lösningar. Baracker smälls upp, det blir större barngrupper och förfinande ord som ”förtätning av barngrupp” dyker upp som plåster på såren. Man har åtminstone löst ”tremånadersgarantin”. Men vem garanterar att det här inte går ut över barnen? Det känns som om barnperspektivet helt kommit bort. Vem tar tillvara på barns rätt att inte behöva sitta i en stor matsal när man är två år eller att det finns tillräckligt med duktig och välutbildad personal som ser mig och upptäcker om jag far illa? Jag vet att förskolan kan vara en fantastisk plats. Här får barnen vara i en miljö som är anpassad efter deras behov och de får utvecklas och växa tillsammans med jämnåriga. Här finns vuxna som ser och bekräftar barnen, de får lära sig nya saker och blir dagligen pedagogiskt stimulerade. Men om man inte satsar tillräckligt på förskolan ökar riskerna för att allt fler barn hamnar i kläm. Ju större barngrupper desto svårare att se alla barn och upptäcka om någon blir retad eller lämnad utanför. Det

kan också leda till att det blir en tuffare arbetssituation för personalen där irritation och dålig stämning ökar riskerna för att man osynliggör, kränker eller diskriminerar barnen. Bara för att man är liten har man inte små rättigheter. Man har rätt att bli bemött med lika stor respekt som alla andra. Och att vara trygg och glad här och nu på sin förskola är en av små barns viktigaste rättigheter. Barnläkaren Lars H Gustafsson drömmer om ett förskolelyft där förskolorna får mer resurser och fortbildning och att det blir en statushöjning för pedagogerna i förskolan. För att det här ska bli verklighet måste små barns rättigheter tas på allvar. Låt oss tillsammans – föräldrar, pedagoger och alla andra som brinner för barns rättigheter – höja våra röster för förskolan så att alla inser att förskolan är en av världens viktigaste platser. Sara Damber, Friends grundare och Styrelseordförande

Friends Huvudsponsorer:

Friends Sponsorer: