Friends Magazine - Nummer 1, 2012 by Friends

2012

e n i z a mag

IT T – FÖR D

Swedbanks VD

H T RYGG S N R A B

ET FR I

för EN D S ä TIDNldraING!

om Friends Arena

Björknässkolan – bäst i klassen

Dallas De unga boxarnas boxare:

går sin egen väg

fyller moppe! Sms:a FRIENDS till 72 980 så skänker du 20 kr till Friends arbete.

det Finns Ăśgonblick som aldrig kommer tillbaka. men det kommer nYa!

VĂ¤lkommen till de stora Ăśgonblickens arena! friendsarena.se

innehåll

TEMA: Friends 15 år 4

LEDARE

FÖRÄLDRAPORTRÄTTET

AKTUELLT Aktuellt

FRIENDS

SKOLA

Bäst i klassen

FAMILJ

En kamp för Liv

IDROTT

Trygg i stallet

IDROTT

Ett enda gött gäng

PERSONPORTRÄTT

NÄTET

PERSONPORTRÄTT

FÖRSKOLAN Trygghet

BOKTIPS

INTERVJU

Michael Wolf

KRÖNIKA

15 år med Friends

FRIENDS

Om Friends

15 år och kaxigare än någonsin Peter Settman

på Friends

Det går att stoppa mobbning

Diabaté Dialy Mory

Schysst på nätet Johanna Nilsson i förskolan

Vänner för evigt?

LEDARE

15 år och

än någonsin Text jo barker / Foto Karl-Oskar Bjurenstedt

köpte jag en röd duffel. Den var alldeles fantastisk, men helt fel för en som nyligen blivit utvald av tuffa gänget som mobboffer. De behövde någon ny att hacka på för att stärka den bräckliga vi-känslan och de gamla offren började bli så smått osynliga. Jag såg väl ut ungefär som alla andra, var duktig i skolan men ingen plugghäst, så vad skulle de racka ner på? De små brösten så klart. Det finns väl inget som biter så mycket på en 15-åring som att anmärka på hennes kropp? Och sen var det det där med duffeln. Det var fredag och lunch. I kapprummet till matsalen fick jag syn på Jocke – klassens kung. Han höll en spritpenna i handen och med hela kroppen visste jag att pennan var avsedd för min jacka. Jag bestämde mig för att gå men det var för sent. Jocke hade redan fått syn på mig. När han kom emot mig med pennan i högsta hugg var det plötsligt något som brast i mig. Min späda kropp förvandlades till Stålkvinnan och jag tog tag i hans handleder, sparkade skiten ur hans smalben och skrek alla fula ord som ryms i en 15-åring, vilket är rätt många. Jocke bara gapade. Jag minns inte hur jag kom därifrån, bara att de två kompisar som inte vänt mig ryggen när resten av skolan gjorde det tog mig under varsin arm och knackade på i personalrummet. Ut kom magister Lidgren, tog mig i sin stora famn och kramade mig lugn. Sen sa han till mig att gå hem och lovade, utan tvekan i rösten, att när jag kom tillbaka på måndag så skulle mobbningen ha upphört. Jag vet inte vad han sa till klassen den där fredagseftermiddagen men när jag kom tillbaka efter helgen var det över. Jag blev lämnad ifred – slapp de dräpande kommentarerna, den omkullsparkade cykeln, de nedlåtande blickarna och den ständiga rädslan. Det hände något omvälvande den där dagen. Jag bestämde mig för att inte ta mer skit samtidigt som en lärare insåg allvaret och vägrade acceptera att ett barn for illa. Jag tror att det var där någonstans min resa på Friends började. I år fyller Friends 15 år och under elva av dessa har jag haft förmånen att vara med och se organisationen växa. Friends styrka bygger på alla fantastiskt engagerade eldsjälar som sökt sig hit för att berika med just sin unika kunskap och erfarenhet. Alla har de en sak gemensamt – tron på att det faktiskt går att skapa förändring. Det här numret av Friends Magazine är en hyllning till Friends – en 15-åring som börjat släppa taget om sargen för att ta plats på allvar och som inte kommer ge sig förrän alla barn och unga får växa upp i trygghet och jämlikhet.

När jag var femton

FRIENDS

Roslagsgatan 34 113 55 Stockholm Tel: 08-545 519 90 Fax: 08-545 519 99 E-post: info@friends.se www.friends.se

ANSVARIG UTGIVARE

Lars Arrhenius lars.arrhenius@friends.se Tel: 08-545 519 90

CHEF MARKNAD & KOMMUNIKATION

Andreas Drufva andreas.drufva@friends.se Tel: 08-545 519 90

KOMMUNIKATIONSANSVARIG

Jo Barker jo.barker@friends.se Tel: 08-545 519 90

GRAFISK FORM

Grafisk form Lobby Design www.lobbydesign.se

REPRO

Turbin, Stockholm

TRYCK

V-TAB

OMSLAG

Karl-Oskar Bjurenstedt (foto) Nils Olsson (montage)

SKRIBENTER

Malina Abrahamsson Isak Arvidsson Jo Barker Nicklas Berglund Sara Damber Cecilia Franck Tora Villanueva Gran Magdalena Persson Anna Pettersson

FOTOGRAFER

Meredith Andrews Karl-Oskar Bjurenstedt Malin Grönberg Ellika Henriksson Christin Philipson

Jo Barker, Redaktör

Frida Sjögren

FÖRÄLDRAPORTRÄTTET

Text Jo Barker / Foto Karl-Oskar Bjurenstedt / Bildmontage Nils Olsson

Peter Settman har alltid gått sin egen väg. Från barndomens kufiga kavajkille via Ronny och Ragge till en av Sveriges största tv-personligheter. Inget har stoppat honom hittills och så länge det finns lust och idéer kör han på. Något inte lika många känner till är hans engagemang mot mobbning som medlem i Friends styrelse sedan hela 10 år tillbaka. och den tiden delar han rättvist med alla. Familjen, arbetet, polarna, allmänheten och just nu med mig, fotografen, killen som lånat ut vespan, och så vespan så klart. Den får också en massa tid och beundran. Tills jag lockar med bulle och Peter fattar vinken, slår sig ner och nästan försvinner i den stora soffan. Fem minuter hinner vi prata innan tiden ska delas med ett viktigt jobbsamtal. Men det känns ok, eller – Det är så det är – som jag tror att Peter skulle ha uttryckt det. När vi väl pratar har jag däremot hans fulla uppmärksamhet. Han är lugn, fokuserad och svarar med eftertanke.

kan ha funnits försök till ATT, men det var något som gjorde att det inte fäste på mig. Det rann av.

– Det blir br a! Deppa inte ihop för det! Tjo, kom igen! Ungefär så beskriver Peter sin barndom. Han växte upp hos sin mamma i Stockholms södra förorter och genom att han ständigt blev peppad fick han ett starkt ”Eeeyyyyeehh”. Peter gestikulerar yvigt för att illustrera lätet. Jag är inte riktigt med. – Jo, alltså, det betyder att jag tror att jag vet bäst. Om jag blickar tillbaka på mitt liv kan jag se att när jag verkligen har känt för något så har jag genomfört det. Kanske var det av samma anledning han gick runt i skjorta och slips i skolan när det egentligen var Bagheeraoverall som gällde. Han kände för det och det var ju snyggt.

På allvar blev det däremot först när han började på Vår Teater i Skärholmen i högstadiet. Där fanns en pedagog som var seriös och det passade Peter. – Det var inte en sån där fri grupp där alla fick vara svampar utan hon satte upp riktiga pjäser. De elever som ville fick träna extra på lördagar och Peter var förstås en av dem. Påhejad av teaterläraren bestämde han sig för att det var teater han ville satsa på. – Mamma däremot ville att jag skulle jobba med data för det skulle tydligen vara bra. Då ringde min lärare till henne och sa med parant röst: ”Pojken ska bli skådespelare!”, ”Jaha”, svarade mamma.

Fick du sticka ut? – Ja, det tycker jag. Jag vet inte varför egentligen. Jag har tänkt en del på det och har absolut inga minnesbilder av att jag blev mobbad. Det

Hur var du som tonåring? – Jag var nog lite kufig. Rätt eller fel, men om det var min unge skulle jag kanske ha försökt guida en aning. Jag tycker att jag blev lite väl

Peter Set tman verk ar ha all tid i världen

men utan att fara runt och göra vad som helst. Han visar genom att slå sig själv i huvudet ett par gånger – det var inte hans grej. Han upptäckte helt enkelt att det fanns smartare sätt att locka till skratt, något som var användbart även när han spelade teater, ett intresse som väcktes tidigt. Peter gillade att uttrycka sig och det fanns gott om utrymme för det i hans barndom.

Peter tror at t han var lite av kl assens clown

kufig i onödan. En rolig kille som gjorde bra saker men samtidigt var lite ”odd”. Fast jag hade nog inget emot den rollen. Den var ok. Tills det här med tjejer kom in i bilden. var hemligt kär i sisådär tre olika tjejer i nian men upptäckte att han aldrig fick fäste som kille. Han var tokig och lite kul att skratta åt men det betydde inte att han var killen man ville hänga med, tvärtom. – Det blev jobbigt för jag ville bli tagen på allvar och få access till den där världen. Jag upptäckte att när kompisarna skulle ses på fredagarna för att käka chips och ha party så var inte jag bjuden. Och jag började bry mig.

Peter ber ät tar at t han

Peter minns ex ak t när vändpunkten kom. Det var skolavslutning i nian och klassens avslutningsmiddag närmade sig. En kompis som jobbade extra på KappAhl tipsade om en sjukt snygg kostym. – Jag gick ner och kollade och höll med – den var helt magisk! Mintgrön och midjekort med uppkavlade ärmar och matchande byxor. Till det hade jag gul hawaiiskjorta och cykeldojor med vita tubsockor. Jag var så jäkla snygg. Tittade mig i spegeln och bara – ”Shit!” Och tjejerna höll med. Peter ser precis framför sig hur han satt där i ett fönster och dinglade med benen när alla kom in. – ”Men Peter, vad snygg du är!” Och det var jag ju! Jag var assnygg den där kvällen och fick dansa tryckare och sånt. Jag kommer ihåg att jag tänkte: ”Varför har ingen sagt nåt förut? Kunde jag inte ha blivit puttad lite tidigare?” Peter trycker i sig en tredje bit vetelängd – ”Här sitter jag och äter bullar som om det vore lunch!” – och berättar om tiden på teaterlinjen på Södra Latins gymnasium och om hur intresset mer och mer övergick till en gränslös passion för film. Han spenderade vartenda extraarbetande öre på sitt intresse och drog igång ambitiösa inspelningar med Super 8-film. Action med en touch av komik var genren men det hindrade inte att han även hade en svår fransk filmperiod i 17-årsåldern. Ungefär samtidigt startade Peter produktionsbolaget Baluba som idag är ett av Sveriges största. Han sålde det för ett par år sedan

Namn: Peter Settman Ålder: 43 år Familj: Gift med Anna Settman och fyra söner mellan

2,5 och 15 år (de två yngsta med Anna och de två äldre från en tidigare relation). Bor: Stockholm Gör: TV-producent, manusförfattare, skådespelare,

programledare samt Creative Director för tv-produktionsoch eventbolaget Baluba. Fritid: Jag har inte så mycket fritid så det är att vara med familjen och göra det jag inte hinner med annars: ta det lugnt, lyssna på musik, läsa, bara vara. Livsdröm: Göra någon viktig skillnad för mänskligheten.

Vad har jag inte kommit på ännu.

men sitter fortfarande kvar som Creative Director. Och så var vi raskt framme i nutid. Hur skulle du beskriva dig själv idag? Peter tuggar på ännu en bullbit och funderar länge. – Jag har förverkligat mycket av det jag har velat göra. Jag vet inte om man kan kalla det drömmar utan mer att jag har lätt för att visualisera vad jag vill göra och sen jobba mot det. Att hitta på roliga prylar och förverkliga dem. Och jag tycker fortfarande att det är fantastiskt roligt. Lusten ger så mycket energi att jag väldigt sällan tycker att det är tråkigt att jobba. Ser ditt liv ut som du vill att det ska göra? – Ja. Även på mitt privata plan är jag väldigt glad, lycklig och tillfreds. Det är roligt med alla mina barn, från två och ett halvt till 15 år. Småbarns- och tonårspappa samtidigt! Vad är skillnaden? – Med tonåringen är jag mer resonerande. Det har mer gått över till kompisskap. Men med två och ett halvt-åringen – här pratar vi treårstrots! Det är liksom: ”NEJ, du får inte! ”, ”Vaaarföööör?”. Skrik och gråt. Men det är roligt! Vad är det roligaste med att vara förälder? – Det absolut första som poppar upp är att man får älska någon så gränslöst. Att få älska och vara älskad tillbaka. Sen är det en häftig känsla att liksom: Här är barnen! Det här att livet fortgår. Jag kan ibland bara vara så stolt över att det här är mina barn, inte för att de gör något, utan för att det är MINA ungar! Vad är svårast? – Det är väl kanske att få ihop pusslet. Att få till tid, tålamod och energi och att det där ska synka. Det är lätt att fyllas som förälder av skuld, och personligen tror jag inte på skuld som energi. Den är bara förlamande. Skuld över att inte räcka till, att ha gjort fel eller att ha blivit förbannad. Jag tycker att det är svårt ibland just det där. Ingen är perfekt – jag är ingen perfekt förälder men man kan ju göra så gott man kan. och tror inte att hans ungar kommer utbrista som vuxna: ”Det var alltid så roligt med pappa som var så tokig”. Den showande killen i tv följer inte med hem utan där handlar det mer om att fixa, prata och vara i vardagen. Och att få livspusslet att gå ihop förstås, vilket inte är det lättaste när man har ett tidskrävande jobb. Fast det underlättar helt klart när man är två, konstaterar Peter som lever med Anna. Båda har tuffa arbetsscheman så det kan ändå vara svårt att få det att gå ihop. Peter har upptäckt att det funkar bäst när han sätter upp scheman för sitt liv. Saker som är jobb- eller kompisrelaterade och som måste göras på kvällstid försöker han alltid lägga på samma dag. – Det gör att jag är tydlig mot mig själv och kan vara hemma alla andra kvällar. Som person kastar jag mig gärna in i saker. Det kan ju vara bra på ett sätt men nu har jag ju fem andra familjemedlemmar att ta hänsyn till. Min fru är duktig på de praktiska grejerna. Hon har köpt mjölk dagen innan det ska göras ehh… mjölksoppa. Jag är mer: ”Fem minuter bara” och så kutar jag som en galning och köper mjölk. Give and take så blir det samma soppa på slutet. Det är bara lite olika vägar dit. Jag får sällan panikkänsla av att det inte går ihop, även när det går åt helvete.

Peter är heller ingen spex ande pappa

Vad får du för känsla istället? – Först konstaterar jag faktum och sen försöker jag lugna ner situationen. Det är så det är. Vi gör så gott vi kan. Folk är hela och rena, ingen har ont och alla får kärlek. Bra! Då är det klart. Sen tar vi tag i det andra. Nu menar jag inte att jag är så himla skön av mig utan bara att jag som person har himla svårt för att bli upprörd. När man ställs inför ett faktum har man två val – antingen acceptera eller agera. Men välj nåt av dem bara, gnäll inte! Får du aldrig ”släppet”? – Jo, det kan jag ju få ibland. I morse till exempel. Han berättar om sms:et från Anna: ”Erik skulle ha haft matsäck idag på en heldagsutflykt i skolan.” Något som Peter skulle ha haft koll på. – Och DÄR kom skulden in! Men sen måste jag ta mig samman för det löser ju inget. Jag vet att vi kommer prata om det här ikväll. Det var mitt ansvar och jag glömde. Det är inte ok. Vad är det viktigaste att dina barn får med sig i livet? – Jag skulle nog säga tron på sig själva och på sina egna förmågor. Sen skulle jag verkligen önska att de fick ett kritiskt tänkande. De behöver inte gå runt och vara misstänksamma men det är viktigt att inte bara köpa allt utan våga ifrågasätta. Hur kan man hjälpa dem med det? – Jag tror att det handlar om att resonera och prata. Allt är inte svart eller vitt. Inte att: ”Den är snäll och den är dum och den gjorde så och då är det faktiskt inte mitt fel”. ”Ja, ja, men nu står han ju ändå där och är ledsen. Finns det något annat du hade kunnat göra istället?” Förmågan till resonemang tror jag hjälper en i livet. Förmågan till resonemang har även varit en tillgång för Friends då Peter varit styrelsemedlem i organisationen de senaste 10 åren. När han först fick frågan kändes det självklart eftersom han precis som de flesta andra tyckte mobbning var en dålig grej, men med tiden har kunskapen och engagemanget vuxit. – Jag gillar de grundläggande principerna som Friends står för både i synen på vad som är en kränkande handling och hur det uppstår – att man lyfter blicken från offret och tittar på omgivningen istället.

Vad tror du att du har bidragit med till Friends? – Dels har jag bidragit med en kontinuitet genom att jag har varit med så länge. Både när det har varit lite stormigt och när det har varit lugnt. Sen tror jag att jag är ett bra bollplank eftersom jag inte hetsar upp mig så mycket. Det faktum att jag själv byggt något från ingenting tror jag också bidrar till att jag fattar Friends. En viktig fråga just nu tycker jag är att bli ännu bättre på att driva opinion. Friends ska både vara en kunskapsbas och en aktivist. Vad har du för livsdrömmar? – Jag tycker redan att jag gör mycket av det jag har drömt om. Men det är klart att det skulle vara roligt att bidra till någon stor grej som skapar förändring för mänskligheten, före och efter – typ poliovaccinet. Storslagna planer! – Ja, du ser ju vilken skev självbild jag har! Det var ingen som sa åt mig när jag var liten.

AKTUELLT

aktuellt på Friends Rapport om mobbning och kränkningar i skolan I år lanserar Friends för första gången Friendsrapporten. Den är baserad på data från Friends kartläggningstjänst, där över 13 000 elever har svarat på frågor om såväl trygghet och trivsel som kännedom om skolans likabehandlingsarbete och förekomst av kränkningar och mobbning.

rapporten 2012 Om kränkningar och mobbning i skolans värld

Friendsrapporten ger ökad kunskap om förekomst av kränkningar, trakasserier och mobbning men även nyckeltal som gör det möjligt för skolorna att jämföra och förbättra sitt förebyggande arbete. Dessutom lyfter den upp framgångsfaktorer när det gäller att skapa trygghet och trivsel i skolan. Friends kommer att ge ut rapporten årligen i samband med skolstart. I Friendsrapporten 2012 framkommer att 29 % av eleverna i årskurs 3–6 och 19 % i årskurs 6–9 i undersökningen någon gång under det senaste året har blivit kränkta av en annan elev på skolan. Kartläggningen visar även att bland elever i årskurs 6–9 som känner sig trygga i skolan så upplever 72 % att de vet någon i personalen som de kan prata med om de behandlas illa på skolan. Motsvarande siffra för otrygga elever är 37 %. – Det finns ett samband mellan att ha någon att prata med och att känna sig trygg. Genom att som vuxen vara aktiv och närvarande kan man därmed öka tryggheten bland eleverna i skolan. Att personalen alltid säger ifrån när de ser en kränkning påverkar också tryggheten positivt, liksom att involvera eleverna i arbetet med likabehandlingsplanen, säger Lars Arrhenius, generalsekreterare på Friends. Friendsrapporten är baserad på data från Friends kartläggningstjänst. Datainsamlingen har gjorts under läsåret 2011/2012 via åldersanpassade webbenkäter i skolor som samarbetar med Friends. Totalt har 13 267 elever besvarat enkäterna. Läs mer och ladda ner hela rapporten på friends.se/friendsrapporten

ak tuellt

Friends och UNHCR samarbetar för ensamkommande flyktingbarns trygghet I höst startar Friends ett landsomfattande projekt i samarbete med FN:s flyktingorgan UNHCR, tack vare stöd från PostkodLotteriet. Det handlar om ensamkommande flyktingbarns rätt till en trygg och jämlik skola. Varje år anländer ca 2500 ensamkommande flyktingbarn till Sverige. Barn som har splittrats från sina familjer och har med sig traumatiska upplevelser i bagaget. För dessa barn kan mötet med det svenska samhället och skolan bli en stor utmaning. I projektet uppmärksammas deras situation i en kampanj riktad till landets högstadieelever, lärare och föräldrar. Projektet startar i augusti 2012 och pågår till 2014.

Vems sida väljer du? Årets Friendskampanj handlar om att göra ett aktivt val. Mod och civilkurage är viktiga egenskaper för att stoppa mobbning och Friends tror på människans inneboende förmåga att stå upp för det som är rätt. Därför uppmanar Friends alla att ta aktiv ställning för barns rätt till trygghet och jämlikhet. Små val i vardagen gör stor skillnad; som att bjuda in den som är ensam till ditt bord, vägra ställa upp på skitsnack eller att säga ”Hej” till den som inte blir sedd. Kampanjen har tagits fram av reklambyrån Lowe Brindfors och består av film, print, banner, event samt en webbaktivitet. Både kampanjen och lanseringen sker genom ideella samarbeten. Läs med på www.friends.se/kampanj-2012

Var en sann vän!

Gör skillnad när du handlar

Köp 3 valfria produkter & stöd Friends arbete mot mobbning.*

I höst kan du bidra till kampen mot mobbning när du handlar. Då har nämligen Procordia, som äger en mängd välkända svenska varumärken såsom Risifrutti, Fun Light, BOB och Ekströms, en kampanj där du som köper produkter från Procordia bidrar till att stödja Friends arbete. Som tack får du dessutom en snygg Friends-mössa. Kampanjen startar i butik v.37 och pågår till v.44. Läs mer på www.sannvan.se

Läs mer på

sannvan.se

*Varje mössa genererar 3kr till Friends arbete mot mobbning. Gäller produkter från något av nedanstående varumärken.

presenterar

Namn: Lars Arrhenius Ålder: 48 år Familj: Gift med Ulrika, tvillingar som är 13 år och en sjuåring. Bor: Nacka Gör: Generalsekreterare för Friends. Fritid: Träbåtar, motorcyklar, löpning, böcker mm. Bakgrund: Uppvuxen i Rwanda. Juriststutbildad

med 16 års erfarenhet från advokatbyrå. Barn- och elevombud på Skolinspektionen mellan 2006-2012. Vision för skolan: Nolltolerans mot kränkningar.

Vision för Friends: Friends ska såväl nationellt som internationellt vara den ledande organisationen i att skapa trygga miljöer för barn i skolan, förskolan och inom idrotten.

FRIENDS

det går att

stoppa

mobbning

Text Jo Barker / Foto Christin Philipson

Lars Arrhenius fortsätter brinna för barns rätt till trygghet och jämlikhet. Efter sex år som Barn- och elevombud på Skolinspektionen har han åtagit sig uppdraget att leda Friends som ny generalsekreterare. Målet är solklart: Att stoppa mobbning.

Varför valde du att bli generalsekreterare för Friends? – Som Barn- och elevombud (BEO) kom jag i kontakt med ett stort antal barn som utsattes för allvarliga kränkningar. De var desperata inför sin skolsituation och jag kände att jag ville göra något mer för att hjälpa dem. Som generalsekreterare för Friends har jag möjlighet att ge skolor stöd i trygghetsarbetet och på så sätt motverka att fler barn blir utsatta. Ett skäl till att jag valde Friends är deras erfarenhet av hur det rent praktiskt ser ut i skolorna, vilka behov som finns och vad som är möjligt att göra. Vad hoppas du kunna bidra med till organisationen? – För det första tror jag att min bakgrund som jurist är en tillgång. Det finns en tydlig lagstiftning när det gäller kravet att arbeta förebyggande mot kränkningar och diskriminering i skolorna. Sen kan jag bidra med den erfarenhet jag har fått genom alla mina möten med barn och unga. Jag har med mig ett tydligt barn- och barnrättsperspektiv. Under tiden som BEO lärde jag mig dessutom vad som fungerar och inte i detta arbete. Jag har sett skolor som verkligen klarar av att skapa trygga miljöer för sina elever. Hur ställer du dig till den kritik Friends har fått från Skolverket? – Det är bra att Skolverket granskar de program som används i skolorna idag. Alla som arbetar mot mobbning måste vara beredda att förändra det som inte fungerar. Samtidigt är jag kritisk till Skolverkets

rapport vilket jag även var under min tid som BEO. Det budskap som förmedlades stämmer inte med utvärderingen. Den lyfte långsiktighet, kartläggning och att involvera all personal och elever som framgångsfaktorer – faktorer som även är grundläggande i Friends utbildningar. Istället valde Skolverket att förmedla: ”Släng alla program i sjön och använd lagen och Skolverkets allmänna råd”. Det räcker inte utan riskerar istället att skapa ett vakuum i skolorna när det kommer till förebyggande arbete. Har Friends ändrat sitt sätt att arbeta efter kritiken? – Ja. Det pågår ett ständigt utvärderings- och utvecklingsarbete på Friends. Då det riktades kritik mot kompisstödjarmodellen gjorde vi en stor intern utredning som landade i att vi valde att tydliggöra kompisstödjarnas roll. Friends har alltid betonat att det är vuxnas ansvar att stoppa mobbning men nu har vi även tydligare valt att avråda från att använda kompisstödjare vid akuta insatser mot mobbning. Deras roll är att vara en elevröst i det förebyggande arbetet. Elevdelaktighet är för övrigt något som Skolverket lyfter som en viktig framgångsfaktor. Finns det någon poäng med att ta in Friends? Kan inte skolorna själva lösa problemen? – Idag finns tyvärr inte den kunskap som krävs för att klara av att stoppa kränkningar och diskriminering i skolorna. Friends har stor kunskap och lång erfarenhet inom detta område. Vi vet vilka utmaningar

”

Jag är helt övertygad om att det går att stoppa mobbning men det krävs att frågan prioriteras på ett helt annat sätt än vad som sker idag.

och problem som skolorna står inför och hur förutsättningarna ser ut. Vi kan hjälpa till att öka kunskapen, skapa samsyn och ge praktiska verktyg som skolorna kan använda i vardagen. Vilka tror du är de största utmaningarna som Friends står inför? – Det är viktigt att kunna visa på tydliga resultat när man samarbetar med Friends. En annan viktig utmaning är att synas mer utåt – att driva frågan om ungas rätt till trygghet och jämlikhet ännu starkare och att vara en expertorganisation i dessa frågor. Vi måste dessutom bli bättre på att tydliggöra att Friends utbildningar är förankrade i lagstiftning och forskning. Varför valde Friends att ge namnrättigheter till Friends Arena? – För att skapa möjligheter att nå ut ännu bredare. Det är en plattform där vi kan möta barn, föräldrar och allmänhet i ett nytt sammanhang. En långsiktig vision är att skapa ett centrum för mobbningsfrågan. Samarbetet skapar också möjligheter till intäkter som gör att vi kan mångdubbla våra insatser mot mobbning på skolor, förskolor och idrottsföreningar. Varför är det viktigt att arbeta med kränkningar inom idrotten? – Barn och unga har rätt att känna att de är respekterade och trygga var de än befinner sig. Jag tror också att man kan nå bättre resultat inom idrotten om man känner sig trygg och mår bra. Inom elitidrotten är det självklart att arbeta såväl med det psykiska som fysiska för att skapa resultat.

nalerar att han eller hon är utsatt. Jag kan uppleva att det generellt i samhället finns en inställning att ”lite skit får man tåla i skolan”. Den inställningen måste man bort ifrån. Samma krav på goda arbetsmiljöer måste ställas på barns miljöer som på vuxnas. Jag tycker att alla har ett ansvar att reflektera över dessa frågor och fundera över vad vi kan göra för att få stopp på problemen. Du är själv förälder. Hur skulle du reagera om något av dina barn kom hem och berättade att det var utsatt för mobbning? – Det skulle så klart ha varit fruktansvärt men jag hoppas att jag skulle ta uppgifterna på stort allvar och omedelbart kontakta skolan. Ibland tror jag att man som förälder tycker att det är jobbigt att kontakta skolan. Ofta tror jag att man tänker att det säkert löser sig ändå men det gör det inte utan mobbning har en tendens att istället öka om ingenting görs. Och om du fick veta att ditt barn behandlade andra illa? – Jag hoppas att jag inte skulle slå det ifrån mig vilket kan vara lätt att göra i ren försvarsinstinkt. Det viktiga är istället att prata med barnet och försöka vara så tydlig som möjligt med att det inte är ok. Jag skulle tryckt på att det är beteendet det är fel på och inte barnet. Sen skulle jag även ha en dialog med skolan så att vi tillsammans kan se till att beteendet snabbt upphör. Hur ser Friends ut om 15 år? – Om 15 år är Friends såväl nationellt som internationellt den ledande organisationen i att utbilda mot kränkningar och diskriminering och i att skapa trygga miljöer för barn både i skolan, förskolan och inom idrotten.

Är det möjligt att stoppa mobbning? – Jag är helt övertygad om att det går att stoppa mobbning men det krävs att frågan prioriteras på ett helt annat sätt än vad som sker idag. Skolor, förskolor och idrottsföreningar måste ges såväl kompetens som resurser att klara av arbetet. Arbetet måste också vara tydligt kopplat till lagstiftning och den senaste forskningen och det måste finnas ett tydligt barn- och barnrättsperspektiv.

Varför tror du att Friends kommer lyckas med det? – Förutom att vi drivs av ett starkt engagemang och har kunniga och professionella medarbetare är det att vi fortlöpande mäter och utvärderar våra insatser och grundar dessa på den senaste forskningen.

Vem har det största ansvaret för att stoppa mobbning? – Rent juridiskt vilar ansvaret på de som äger skolorna – kommuner och de som äger de fristående skolorna. Det vilar också ett stort ansvar på skolpersonalen som måste agera skyndsamt när ett barn sig-

Vad vill du säga till föräldrar vars barn är utsatta för mobbning? – Agera snabbt och ta hjälp! Ditt barn har rätt att vara tryggt och må bra. Även om det känns tufft är det viktigt att kräva att skolan tar problemen på allvar och att inte ge sig förrän mobbningen har fått ett slut.

www.smakis.se

Vi har två kompisar som heter och – båda gör skillnad! Vi på Smakis tycker att alla människor ska få vara precis som de är. Därför stödjer vi Friends i deras viktiga kamp mot mobbning.

Tillverkas i Sverige Mycket frukt Lite socker

Alltid miljövänligt pris på Ekologiska Smakis och Sundis! Våra ekologiska drycker tillverkas i Sverige av frukter och bär som är odlade utan konstgödsling och kemiska bekämpningsmedel. SMAKIS KRAV-märkta fruktdrycker är alternativet för dig som vill ha mer frukt (ca 20%), och mindre socker (endast 6%). SUNDIS är en sund och god 100% juice där frukterna handplockas på ekologiska odlingar. Sunt och bra!

Inga konserveringsmedel Inga färgämnen Bra miljö Socialt ansvar

Säljprofilen AB

Våra Ekologiska drycker hittar du i välsorterade butiker!

skol a

bäst i Text Malina Abrahamsson / Foto Christin Philipson

På ytan ser Björknässkolan i Nack a ut som en helt vanlig högstadieskola; stora, röda tegelväggar, asfalterad skolgård och l ånga korridorer. Men skenet bedrar. Björknässkolan är bäst i klassen, på trygghet. I år belönades deras trygghetsarbete med priset ”Årets Friendsprestation, Årskurs 7–9”. Friends Magazine åkte dit för att ta del av deras framgångsrecept.

Inför mötet med elever och vuxna på Björknässkolan klickar jag mig in på skolans hemsida. Det första som möter mig är meningen: ”Grunden för lärande är att alla känner sig trygga, respekterade och uppskattade.” När jag sedan träffar biträdande rektor Johanna Bergström och kompisstödjarna Ceona Lindstein, Rasmus Hollgren och Sara Zillén bekräftar de att trygghet är högsta prioritet på Björknässkolan. De berättar om elevdelaktighet, långsiktighet och samsyn i personalgruppen – viktiga faktorer som gjorde att Björknässkolan i år fick utmärkelsen Årets Friendsprestation och belönades med ett stipendium på 25 000 kr av Friends och Swedbank. Men trots framgångar slår sig Björknässkolan inte till ro. Siktet är inställt och målet är högt: – Vi vill skapa världens tryggaste skola för alla elever varje dag, säger Johanna.

med Johanna, Ceona, Rasmus och Sara och de börjar berätta om hur Björknässkolan har genomgått både inre och yttre förändringar de senaste åren. Önskemål från eleverna har blivit till verklighet, vilket har gjort att caféterian numera pryds av färgglada tavlor och soffor, att det finns pingisbord och Xbox-spel på skolan och att en ny altan med hängmatta och stora saccosäckar har kommit på plats. Dessutom har tryggheten på skolan och stämningen i klasserna förbättrats märkbart tack vare genomtänka insatser och kontinuerligt arbete i klasserna. – Det märks jättestor skillnad från när vi gick i sjuan, säger Ceona som går i nian. Det är mycket bättre stämning på skolan nu.

Rasmus och Sara håller med och Johanna fyller i: – Ja, vi har vänt skeppet; från att ha arbetat reaktivt förut har vi nu börjat jobba förebyggande. Det märks stor skillnad! som har skett till stor del beror på att Björknässkolan har börjat arbeta med trygghetsfrågor på ett mer långsiktigt och kontinuerligt sätt. För två år sedan gick de som första skola in i Friends nya utbildningskoncept Friendsprogrammet. – I och med Friendsprogrammet har all personal blivit mer involverad i trygghetsarbetet. Att jobba för trygghet ingår i alla pedagogers uppdrag, men ofta är personalen så stressad att trygghetsarbetet kan kännas som en börda. Genom Friendsprogrammet har pedagogerna fått utbildning, provat på övningar och fått ett material som de kan använda i sina klasser.

Johanna tror at t för ändringen

Jag sl år mig ned

Johanna har set t att arbetet med Friendsprogrammet har gett positiv effekt i personalgruppen. – Det har varit väldigt uppskattat att arbeta med detta. När personalen arbetar aktivt för trygghet skapas en positiv spiral: eleverna trivs i skolan, arbetsron förbättras och personalen tycker att det är roligare att gå till jobbet. Förutom att all personal inkluderas i trygghetsarbetet är Björknässkolan också noga med att involvera alla elever. Affischerna på anslagstavlorna i korridoren skvallrar om att det finns mycket som eleverna kan engagera sig i; fotoförening, elevråd, skol-IF, sommarkör och

Friendsgrupp. Och skolan jobbar aktivt för att öka elevdelaktigheten ännu mer. – Vi vill att eleverna ska få vara med och bestämma och vi är noga med att både skapa kanaler för delaktighet och att följa upp förslag och idéer som kommer från eleverna, säger Johanna. Hon tycker också att det är viktigt att eleverna får se att deras förslag leder till verklig förändring, något som eleverna också har gjort. – De vuxna på skolan lyssnar verkligen på oss. Förut gav vi massa förslag om att göra skolan mysigare och nu har vi fått soffor till caféet och massor av saker som vi kan göra på rasterna, berättar Sara. eleverna i trygghetsarbetet arbetar Björknässkolan med kompisstödjare. Det är två personer från varje klass som fungerar som representanter för klassen i frågor som rör trygghet och jämlikhet. På Björknässkolan har kompisstödjarna arbetat med flera olika projekt för att förbättra stämningen på skolan. – På semmeldagen bakade vi semlor till alla elever på skolan, berättar Ceona. – Och nu håller vi på att planera en mysdag då alla får komma till skolan i myskläder. Sen äter vi frukost tillsammans, kollar på film och gör roliga övningar som kompisstödjarna håller i, fyller Rasmus i. Sara, Rasmus och Ceona trivs i rollen som kompisstödjare. – Det är roligt att kunna göra skillnad, tycker Ceona. – Ja, även om alla på skolan har ett ansvar att vara schyssta, känns det kul att kunna hjälpa till och göra projekt och sådana saker, tillägger Sara.

Som et t sät t at t involver a

När jag fr ågar vad som är det bästa med Björknässkolan kommer svaren blixtsnabbt. – Min klass, jag älskar min klass, utbrister Ceona. – Ja, jag med. Vi är som en familj i min klass! säger Sara. Rasmus som går i samma klass som Sara håller med. – Det är bra stämning i klassen och aldrig några bråk. Alla hälsar på varandra och när någon går säger den hejdå till hela klassen. – Alla hänger med alla! lägger Sara till. – Ja, i min klass också, säger Ceona. Ibland har jag till och med stannat kvar efter skolan för att spela fotboll och hänga med min klass. De är överens om att en bidragande faktor till den goda stämningen är att de jobbar mycket med olika samarbetsövningar och temadagar i klasserna och på skolan. – På temadagarna blandar vi alltid lagen med elever från olika klasser så att man lär känna andra på skolan, förklarar Rasmus. – Sedan har vi fadderklasser, alltså att en nia blir fadderklass åt en ny sjua. Det gör också att man lär känna många på skolan, fortsätter Ceona. Rasmus tror också att den fysiska miljön är viktig för stämningen på skolan. – På skolan finns det många stora öppna ytor och det finns inga ställen som är obehagliga eller där man kan gömma sig. Det finns inte heller några ställen där bara en viss årskurs hänger. Alla elever är överallt och de yngre eleverna pratar med oss utan problem. Sar a , R asmus och Ceona

är också överens om att det är viktigt att

Ceona Lindstein, klass 9E En bra vän säger ”hej” när vi ses. Pratar och skrattar med mig, inte åt mig. Att vara snäll och ärlig är också viktigt. Jag tycker att en bra vän inte bara ska prata utan att lyssna är minst lika viktigt, så att man känner att någon är intresserad av det man har att säga. Det kan vara något man behöver hjälp med och då bör vännen vara där och ställa upp för en.

Rasmus Hollgren, klass 9C Jag tycker att man ska vara väldigt omtänksam mot sin vän så den verkligen vet att man uppskattar den och ger den plats att prata och synas. Man ska också vara snäll, hjälpsam, stöttande och verkligen lyssna. En vän ska inte bara vara schysst mot en själv, den ska vara schysst mot alla i sin omgivning. Framför allt ska en vän alltid finnas där och inte sticka när den mår dåligt eller om man vill prata. 18

Sara Zillén, klass 9C En bra vän för mig är en person som har samma humor som jag. Att skratta och ha kul är nyckeln till bra vänskap. Sedan är det också bra med en vän som lyssnar.

de vuxna agerar när en kränkning sker, vilket även Johanna håller med om och understryker. – På lärarutbildningen finns tyvärr ingen kurs i hur man bör agera i en kränkande situation, vilket gör att många pedagoger känner sig otrygga. Därför är vi tydliga med att vi har nolltolerans mot kränkningar på skolan och vi tar oss tid för att prata om de här frågorna, säger Johanna. Förutom att arbeta med Friendsprogrammet, ser Johanna till att underlätta pedagogernas möjligheter att arbeta med trygghetsfrågor genom kompensation i tid. – I skollagen står det att en kränkning ska utredas skyndsamt. Därför ser jag till att trygghetsteamet kan ta tag i ett ärende direkt genom att kompensera med extra ledighet och genom att snabbt ordna vikarier. Att detta är något som prioriteras märker också eleverna av. – Jag vet att om jag berättar något för någon lärare så lyssnar den och gör någonting åt det, säger Rasmus. Till hösten går Björknässkolan in i sitt tredje år med Friendsprogrammet. – Nu har vi jobbat fram en struktur som vi kommer fortsätta med även efter de här tre åren, säger Johanna. Och varför ändra strategi? Björknässkolan har under kort tid lyckats skapa både långsiktighet och stabilitet i sitt likabehandlingsarbete. De prioriterar frågan, involverar hela skolans personal och elever och integrerar trygghetsarbetet i ämnesundervisningen. Personal och elever är överens om att detta har gett resultat och att Björknässkolan har blivit en skola där alla tillåts vara sig själva. Nu fortsätter arbetet för att bli världens tryggaste skola för alla elever, varje dag.

Björknässkolans tips för en trygg skola Johanna Bergström, biträdande rektor Ur ett skolperspektiv och i alla sammanhang där människor träffas måste man kunna vara schysst mot alla, även de som inte är ens uttalade vänner. Men för mig personligen är en bra vän någon man kan skratta med. Sen bör en vän vara tolerant med såväl ens bra som mindre bra sidor. En vän ska ställa upp och om man ger förtroenden så ska de stanna hos vännen.

• All personal är med i likabehandlingsarbetet • Låt likabehandlingsarbetet få ta tid • Låt eleverna jobba förebyggande • Ha täta möten i trygghetsteamet • Skolledningen måste visa att frågan är viktig

Kort om Friendsprogrammet Friendsprogrammet är ett fördjupande och långsiktigt utbildningspaket där Friends utbildar all skolpersonal och inkluderar alla elever och föräldrar. Friends hjälper skolan att kartlägga problemområden och hitta fungerande arbetssätt och strukturer. Genom ett praktiskt arbetsmaterial med färdiga temalektioner för elever och arbetslag får skolan hjälp att hålla arbetet levande. Dessutom finns Friends som stöd i det fortsatta arbetet genom Friends rådgivning.

– Alla inkluderas – elever, personal, föräldrar – Kartläggning och struktur – Praktiskt arbetsmaterial – Uppföljning och fördjupning – Långsiktighet Läs mer om Friendsprogrammet på www.friends.se/skola

Självklart är vi med och stödjer Friends!

Vi på Lekolar tycker att det Friends gör är mycket viktigt. Därför är det med största glädje vi valt att stötta organisationen!

Titta gärna närmare på våra kataloger på www.lekolar.se där de även kan beställas eller kontakta kundtjänst på tel.0479-199 00

FAMILJ

en kamp för Text & Foto Magdalena Persson

liv

Fortfarande gnager oron. Rädslan för bakslag finns hela tiden. Men ibland måste man våga fast man är rädd. Mobbning k an inte tigas ihjäl och påverk ar alla i en familj. Därför berättar de sin historia.

”Jag var jätteglad åt att börja skolan. Sen jätteledsen. Redan första dagen blev jag retad.” – Man bar a överlever.

Vi lämnar Alingsås bakom oss och Monica Kjellberg kör förbi sommargrön skog och röda stugor. För några år sedan såg hon inte allt det vackra. Såg knappt sina två andra barn, all kraft gick åt till mellandottern Liv. Minns att hennes äldre son frågade saker och hon svarade. Utan att veta på vad. Gick på autopilot, säger hon. Såg till att de hade det viktigaste, som mat och rena kläder. – Idag har jag dåligt samvete för det. Men då kunde jag inte göra något annat. Hade ingen mer ork. Liv Kjellberg, en liten flicka med knallrosa hår. Minns ni henne? För några år sedan hyllades hon på Svenska Hjältar-galan för sin kamp mot mobbning. Tv och tidningar berättade om hur en liten tjej lyckades vända sin utsatthet och få mobbningen att upphöra i sin klass. En solskenshistoria. Monica tystnar. Väger sina ord. Hittills har hon varit försiktig då hon uttalat sig. Liv går kvar i samma skola. Men sanningen, i alla fall hur familjen upplevt det, framkom aldrig helt i media. – Det var Livs kamp, hon fixade allt. Men skolan tog åt sig mycket av äran, säger Monica. Och att fightas med skolan under Livs utsatthet, att inte bli trodd, var det absolut jobbigaste.

De andra barnen kom från samma förskola. Ett sammansvetsat gäng där Liv aldrig fick plats. Klassen delades in i två grupper. I Livs grupp fanns det bara fyra tjejer. Just tjejerna var värst, berättar Liv. Speciellt två i hennes grupp och den tredje vågade aldrig säga ifrån. – Jag hade ingen att sitta bredvid i klassrummet. Eller i matsalen. Och var ensam på alla raster. Det kunde räcka med att hon bara gick förbi tjejerna, så slog de. Till slut sa hon till läraren som lovade att prata med dem, men inget hände. Fick hon någon gång vara med och leka så var det på nåder. Hur kändes det? – Hemskt. Men hemma sa jag att allt var bra. Varför? – Jag ville inte göra mamma ledsen. Allt som allt blev hon mobbad i hela sex år. Ibland ville hon bara försvinna. Liv tystnar. Minns den där gången då tjejerna sparkade henne. Och sen förnekade det. Då sa läraren att man inte ska ljuga. Till Liv. – Då bestämde jag mig för att inte säga något mer. Började tro att det var något fel på mig.

Gr äfsnäs kiosk,

Monica parkerar framför huset alldeles intill stora vägen. En gång lanthandel som drevs inom familjen. Liv var liten då och behövde aldrig gå på förskola. Fick vara hemma med familjen och skrota runt som hon ville. Det absolut bästa för ett barn, trodde Monica. Då. Dörren far upp och Angelica stormar ut. Glad och oblyg lillasyster. Vill visa marsvinen i rummet hon delar med Liv. Lyfter upp en långhårig Mimmi och en korthårig Lollipop. Storasyster kommer in, hälsar tystare. Hon har hunnit bli tonåring nu, 13 år. Det rosa håret är borta. Behöver vila efter för många färgningar, tycker mamma. Kitty Jutbring är fortfarande en förebild men har fått konkurrens av Mark Levengood. På väggen hänger en hedersutmärkelse. Hon är en av tre som fått en sådan av Friends. Den är hon stolt över. Friends blev en vändpunkt och betydde mycket under den jobbiga tiden.

Monica häller upp mer k affe.

och pappa Dick fikabröd. Hela familjen, förutom storebror Dennis som skaffat flickvän, samlas runt det stora bordet mellan kök och vardagsrum. Skolstarten. Det är många år sedan nu, men Liv minns fortfarande all förväntan. – Jag var jätteglad åt att börja skolan. Sen jätteledsen. Redan första dagen blev jag retad.

Tillvaron blev allt värre. Och Liv till en skugga av sig själv. När oron blev för stor hände det att Monica tog bilen till skolan, parkerade

Monica fix ar k affe

Det dröjde innan hon förstod. En speciell händelse fick henne att vakna. Klasskompisarna hade slagit Liv i matsalen och senare samma dag puttat in henne i ett glasfönster. Då äntligen berättade Liv allt. Deras blickar möts över bordet. – Jag var jätterädd för att det skulle bli ännu jobbigare. Men det var ändå skönt att berätta. Monica kontaktade skolan. Till en början rädd för att bli en ”besvärlig morsa”. Det ångrar hon idag. Dick, som reser mycket i jobbet, kände frustration när inget hände. Allt tog sådan tid. – Efter ett halvår och ännu ett möte med rektor och lärare frågade jag hur de andra föräldrarna ställde sig till det hela. Deras blickar flackade. Då förstod jag, de var inte ens informerade. När Monica bad att få se på skolans likabehandlingsplan blev tonen först offensiv. Det kändes som att skolan saknade strategi. Vid ett tillfälle ifrågasattes om inte Liv var en intrigmakerska. Idag gnager samvetet när hon tänker på alla gånger hon också själv ställde frågan till Liv; har inte DU gjort något?

där hon inte syntes, satt där och tittade mot skolgården. Såg rastvakterna som gick tillsammans och småpratade. De andra barnen som lekte. Och Liv, alldeles ensam. Visst hände det att rastvakterna visade engagemang för barnen också, lägger hon till. Men långt ifrån alltid. Det där gör Dick upprörd. Han arbetar med att renovera och bygga om gympasalar och har sett många skolgårdar runt om i landet. – Det finns skolor där rastvakterna verkligen är ute bland eleverna och till och med har neonvästar på sig så de syns. Det är ju så det ska vara. I 3:an började Liv fr åga Monica hur det kändes att dö. Kunde inte somna om nätterna och fick panikattacker. Vissa dagar orkade hon inte gå till skolan alls. Monica levde med oron dygnet runt. Ibland ringde hon Dick, grät och skrek. Som tur var fanns Livs mormor tillhands och stöttade. Till slut bestämde de att Liv fick ha en mobiltelefon

med sig till skolan. Fast det var förbjudet. Mobilen blev en livlina, en räddning för hela familjen. Liv nickar; – Om jag var ledsen kunde jag ringa hem och prata en stund så mådde jag lite bättre sen. Monica berättar om ett samtal då tjejerna varit dumma igen. Hur hon satte sig i bilen och åkte dit. Om de där förbjudna och primitiva känslorna. På gränsen till hat. Hon ville göra med dem som de gjorde med Liv varje dag. – Jag tänkte att jag klappar till dem snart, men knöt istället handen i byxfickan. Tänkte att de är ju bara barn. Att det måste finnas något sätt att hjälpa alla. Till slut fr ågade Liv

ångrade sig.

om hon fick byta skola. Det fick hon. Men

Livs råd till barn och unga • Berätta för lärare och föräldrar. • Kom ihåg, det är inte dig det är fel på. • Våga säga nej och våga säga ifrån när du ser någon annan bli utsatt för våld och kränkningar. • Ensamheten är värst, våga vara en kompis. • Det är faktiskt olagligt att mobba en annan människa. • Ge aldrig upp!!

Monicas råd till föräldrar och andra vuxna • Fråga ditt barn varje dag hur det är i skolan och ta dig tid att lyssna. Inte alla barn berättar, så var lyhörd på förändringar. Om ditt barn tystnar eller ofta är ensam på fritiden – fråga lärare hur det är i klassen. • Om något känns fel, vänta inte. Sök upp lärare för att få hjälp, gå till rektorn som är skyldig att sätta upp en åtgärdsplan och fullfölja denna. Kontakta skolchefen inom kommunen. • Ring Barn- och elevombudet, BEO. Det är vansinnigt jobbigt och frustrerande, speciellt när man upplever att man inte blir lyssnad på och trodd, men hur jobbigt det än är så får man aldrig glömma att det är vår skyldighet som vuxna att hjälpa våra barn – mobbning försvinner inte av sig självt. • Minimera aldrig barnets verklighet! – Jag tänkte att det är ju inte jag som ska byta skola. Jag har inte gjort något fel. Varifrån fick hon styrkan? Hon berättar om en Friends-film med budskapet ”Alla ska få vara med”. Det blev en vändpunkt. Liv gick upp till rektorn, frågade om Friends kunde komma till skolan men fick svaret att de inte hade råd. Då bestämde hon sig för att själv ordna det. Gjorde grattiskort och sålde på marknader. Sålde kramar, pepparkakshjärtan, gummor och gubbar. Hon fick ihop en rejäl summa, resten lade skolan till och Friends kom. Samtidigt skrev mormor ett brev till Svenska Hjältar och berättade om Livs kamp. Efter en tid hörde de av sig och resten är historia. Hon vann inte bara titeln utan också en del av sin förlorade självkänsla. Till och med klassen tyckte att hon gjort något bra och skolan har idag en större medvetenhet kring trygghetsfrågor.

• Inför livskunskap som ämne på skolschemat, det är lika viktigt som matte och engelska!

”Kom ihåg, det är inte det är fel på.

dig

Livet blev långsamt bättre, men har påverkat hela familjen. – Jag mår bra!, hojtar Angelica från golvet med Mimmi och Lollipop i famnen. Monica skrattar. Angelica har hört så mycket om mobbning hemma att hon nästan blivit en minipolis i skolan. Dennis gjorde ett projekt om mobbning i gymnasiet och har föreläst i skolor. Dick sitter tyst i en av skinnfåtöljerna nära braskaminen. – Jag mår fortfarande dåligt när jag tänker på hur mycket Liv förändrats. När hon var liten bodde vi i en stuga i skogen. Hon var så tuff, kunde gå ensam med ficklampa i becksvarta mörkret. Var inte rädd för fan själv. Det är stor skillnad nu. Hon har blivit så tillbakadragen. Det gör mig ledsen. Monica håller med. Mycket av Livs spontanitet och självförtroende har försvunnit. Men inte styrkan. Hon kikar på sin mellandotter. Vill att hon ska känna det själv också. – Du behöver bara bekräftelse lite oftare. Det jobbar vi med! Själv har Monica blivit både tuffare och mer ödmjuk, tror hon. Har tydligare gränser både för hur hon låter sig själv bli behandlad och hur barn behandlas. Försöker tänka att det kan finnas en mening med allt, även om man inte förstår den just nu. Bitterhet leder ingenstans, menar hon. Det har varit viktigt i kontakten med klasskompisarnas föräldrar. – Om inte vi vuxna kan se framåt och gå vidare, hur ska då barnen kunna göra det?

fått någon ursäkt från skolan. Så här i efterhand önskar både hon och Dick att de tagit hjälp av Barn- och elevombudet,

Ännu har de inte

BEO. Men då var hon rädd för att det skulle förvärra situationen. Det tror hon inte längre. – Jag hade struntat i skadestånd, bara helvetet slutat. Fortfar ande gnager oron ibl and. Är allt verkligen bra i skolan? Liksom tvekan inför en intervju, tänk om det blir sämre igen? Men mentalt har familjen bestämt sig. Ibland måste man våga. Genom att prata om det kan man göra något åt det och samtidigt hjälpa andra. – Liv är inte rädd, det tycker jag är stort, säger Monica och beskriver sin modiga tjej med tre ord; stark, envis och ödmjuk. Liv rycker på axlarna. Tycker att hon är som vilken 13-åring som helst, spelar fotboll och träffar kompisar. Fast hon kanske pratar lite mindre och tänker lite mer. Varje dag samlas familjen en stund och pratar om vad som hänt under dagen. Alla får sin tid och blir ”hörda”. Och barnen vågar berätta om de gjort något fel också. Ingen är perfekt, även mamma har dåliga dagar, summerar Monica.

lika mycket av vad andra säger. Vet att hon har ett skyddsnät. Än idag förstår hon inte varför hon blev mobbad. Men det spelar igen roll. Alla ska ju få vara precis som de vill utan att råka illa ut. ”Kramas istället för att mobbas, det skulle vara f-n så mycket bättre”, skriver hon på sin blogg. Hon tillverkar fortfarande grattiskort och skänker pengarna till Friends. Vill gärna jobba med något sådant i framtiden. Gör det faktiskt redan. Som jurymedlem i World´s Children´s Prize kämpar hon för mobbade barn över hela världen. Ett viktigt jobb. Men hon siktar ännu högre. – Jag vill bli president för Unicef. Jag tror hon lyckas med det.

Liv tar inte l ängre åt sig

s n e r a m m o s r ö K v Pro

2 1 0 2 r e t e nyH

Prius+ Kombi Hybrid Rek.ca-pris från 299.900 kr

yaris Hybrid Rek.ca-pris från 173.500 kr

Prius Plug-in Hybrid Rek.ca-pris från 361.900 kr

TOYOTA ÄR NATIONELL SPONSOR TILL

YARIS HYBRID: BRÄNSLEFÖRBRUKNING VID BLANDAD KÖRNING 3,5-3,7 L/100 KM, UTSLÄPP CO2 79-85 G/KM VID BLANDAD KÖRNING. MILJÖKLASS HYBRID. PRIUS+ KOMBI HYBRID: BRÄNSLEFÖRBRUKNING VID BLANDAD KÖRNING 4,1-4,4 L/100 KM, UTSLÄPP CO2 96-101 G/KM VID BLANDAD KÖRNING. MILJÖKLASS HYBRID. PRIUS PLUG-IN HYBRID: BRÄNSLEFÖRBRUKNING VID BLANDAD KÖRNING 2,1 L/100 KM, UTSLÄPP CO2 49 G/KM VID BLANDAD KÖRNING. MILJÖKLASS HYBRID. BILARNA PÅ BILDERNA ÄR EXTRAUTRUSTADE. PRISERNA ÄR REKOMMENDERADE CIRKAPRISER FRÅN GENERALAGENT. LOKALA AVVIKELSER KAN FÖREKOMMA. MED RESERVATION FÖR PRISÄNDRINGAR OCH TRYCKFEL.

God morgon eller bara morgon? En stad som sträcker på sig och sakta vaknar till liv. Din första kopp kaffe, en stunds njutning bara för dig själv. Eller det där kaffet du måste ha. Nu har vi en ny fyllig espressoblandning, färskmald i butik. Kom in på en skummad caffè latte, en karaktärsfull espresso eller en kopp äkta svenskt bryggkaffe. Varmt välkommen.

IDROTT

trygg i

stallet

Text Jo Barker och Nicklas Berglund / Foto Malin Grönborg

Nu sk a stallet bli en tryggare plats. Genom ett samarbete med Friends erbjuder Svensk a Ridsportförbundet sina föreningar stöd och verktyg i arbetet för en trygg stallmiljö. En förening som har fattat galoppen är Hippologum i Umeå.

väster om Umeå ligger Hippologum, navet för norrländsk ridsport och Umeå Ryttarförenings hemvist. Här umgås varje vecka 900 medlemmar med varandra och 110 hästar. Och precis som i alla andra föreningar uppstår det friktion när så många tillbringar mycket tid ihop. För att förebygga problem och kvalitetssäkra den goda stämningen på stallbacken har Umeå Ryttarförening därför inlett ett samarbete med Friends och deras satsning Trygg Idrott.

Tio minuters maklig rit t

Anl äggningen Hippologum är imponer ande . Här finns två ridhus, fyra ridbanor, cafeteria och mängder av stall omgivna av lummiga skogar alldeles inpå knuten. Hippologum har allt den hästintresserade kan önska sig, vilket märks – inte minst på medlemsantalet. Av de 900 medlemmarna är cirka hälften barn och unga vuxna. Det märks att ridsporten är Sveriges näst största ungdomsidrott.

kommer ett stort ansvar, och för att säkerställa att stallet också blir en härlig mötesplats i verkligheten jobbar föreningen aktivt och proaktivt med trygghetsfrågor.

Men med popul aritet

– Stallet är en väldigt viktig del av tillvaron för ungdomarna, och då är det givetvis superviktigt att de trivs när de är här. Alla ska må bra när de åker hem från sin träning, säger Stina Burström, verksamhetschef på Hippologum. Enligt föreningens stadgar ska verksamheten präglas av god hästhållning, ”horsemanship” och god kamratskap, ”sportsmanship”. Ryttarföreningen deklarerar också att framgång är till för alla – oavsett ålder, ambition eller prestation – och att framgång aldrig får ske på bekostnad av andra, vare sig människor eller hästar. Genom samarbetet med Friends får man stöd i att förverkliga detta. – Det är jättebra att vi får professionell hjälp i de här frågorna. Att vi får chans att vidareutbilda våra anställda framförallt, men även att eleverna på ridskolan får lära sig mer om hur man får en bra stämning i stallet.

är Christian Fridh, regionchef för Friends i norra Sverige. Han berömmer Umeå Ryttarförening för deras inställning.

En av dem som håller i utbildningarna

– Det funkar redan bra på Hippologum, men de har ändå en vilja att bli bättre. Att bli mer välkomnande och fungera bättre som arbetslag. De vågar leta efter brister i verksamheten, vilket är modigt och smart, för det är så man utvecklas. Även om ridklubbens personal är välutbildad – flera har liksom Stina gått Hippologprogrammet eller en lärarutbildning med hästinriktning – finns det saker att lära. – Ledarskap och pedagogik har vi arbetat med men inte värdegrundsfrågor, så det är det intressant att få mer kunskap om. Att lära sig ett arbetssätt som fungerar tror jag är viktigt. Under den första utbildningsdagen med Friends handlade det mycket om grupparbeten och att se över hur vi jobbar tillsammans. Utgå från oss själva och uppmärksamma det som är bra men även ta upp det som skulle kunna fungera bättre. Jag tror att det är en nyckel – att kontinuerligt sätta sig ner och utvärdera vad vi gör. Man ska inte slå sig till ro, då är det risk att man fastnar i gamla mönster och stagnerar. att ställa sig är vad som är en kränkning och om alla har samma syn på detta. – Sånt måste redas ut så att medarbetarna är överens om var gränsen går, och vet vad man ska göra om det uppstår en situation. Då får personalen chans att uppträda lugnt och tryggt mot eleverna, säger Christian. En del i samarbetet har handlat om att kartlägga verksamheten för att se vad föreningen behöver jobba vidare med. – Enkätundersökningen var väldigt nyttig. Först fick eleverna svara på hur de upplever miljön och om de kände sig trygga. Sen fick personalen svara på hur de upplevde att eleverna hade det. Och det fanns faktiskt vissa skillnader. Det fanns de som inte kände sig helt bekväma alla gånger. Det var lite överraskande och något vi absolut tar med oss, säger Stina.

Andr a fr ågor som är vik tiga

Alice Olander, Maja Persson, Sofie Arnqvist och Tova Burström. Alla gillar timmarna i stallet och menar att livet och samvaron där är som de vill ha den. Om de jämför

Vi tr äffar fyr a tjejer ute i stallet;

med skolan? Ännu bättre, även om skolan är bra! Men i stallet är det riktigt ”chill”, lovar de. Stallet är något av en fristad, menar Alice, 15 år, och hon värnar om att det så ska förbli. – Jag skulle aldrig tjafsa med någon här, inte för att jag haft nån anledning heller. Men aldrig i livet! Det är ju hit jag kommer om jag mår dåligt. Om det har hänt något eller att man bara känner sig nere – då vill man ju bara komma hit och rida. på Hippologum kan vara att klasserna indelas efter vilken nivå medlemmarna befinner sig för tillfället, vilket betyder att barn, ungdomar och vuxna blandas i grupperna. Och de som är nybörjare och lite äldre byter snabbare upp sig genom grupperna vilket gör att fler och fler blir gruppkompisar och lär känna varandra. – Jag och Sofie har precis bytt grupp till exempel, och det har gått jättebra att smälta in i den, säger Alice.

En överbryggande fak tor

Den dagliga verksamheten på Hippologum sköts av 13 anställda varav fem är ridinstruktörer. Men trots personalstyrkan har ridklubben hela tiden känt att någonting fattats. – Vi som jobbar här nu har inte möjlighet att vara bland ungdomar när de inte tränar. De hänger i caféterian eller i omklädningsrummet och där har vi ju av naturliga skäl inte så bra koll på vad som händer. Därför sökte vi pengar från Idrottslyftet för att anställa en fritidspedagog, något som verkligen behövs med så många barn och ungdomar som möts. Fritidsledaren kommer, till skillnad från de andra, enbart att ha barnen på ”att-göra-listan”, vilket Stina tror kan binda ihop verksamheten på ett önskvärt sätt och ge dem ännu större utbyte av samarbetet med Friends.

är då vanliga på en ridklubb? Stina förklarar att de gånger hon har upplevt att saker har fallit mellan stolarna så har det rört sig om markeringar av grupper och utanförskap. – De problem som uppstår är de vanliga när tjejer i tonåren umgås. Vilken t yp av kr änkningar

”Jag skulle aldrig tjafsa med någon här, inte för att jag haft nån anledning heller. Men aldrig i livet! Det är hit jag kommer om jag mår dåligt. Om det har hänt något eller att man bara känner sig nere – då vill man ju bara komma hit och rida.”

Vem har finast häst och vem är bäst kompis med vem? Vi har som sagt inte haft några jätteproblem, men visst förekommer det, säger Stina. Även tävlingsmomenten skapar av naturliga skäl konkurrens, och konkurrens kan ibland ge en fadd eftersmak. – Visst. Har det gått dåligt på hopptävlingarna kan man få höra det, och det är inte heller alltid bra om man är bäst – då kan man bli utanför av den anledningen, säger Stina. – Klart man kan bli lite avis på någon om den har tävlat jättebra, mycket bättre än en själv. Men det är ju givetvis inte den personens fel, om man säger så. Jag får väl bara träna mer och göra mitt bästa, det är allt jag kan göra. Det tar tid att utvecklas, påpekar Alice. Vad skulle de gör a om det uppstod en situation som inte kändes bra? Skulle de våga ta upp det? – Mja, jag hoppas det i alla fall. Att jag skulle våga gå till min lärare eller någon annan som jobbar här. Jag har aldrig behövt tänka på det, men… jo, det skulle jag nog göra, säger Alice. Det är en av sakerna man alltid kan bli bättre på. Och att lära sig vad man som ledare och kompis kan göra för att skapa en bra stämning där alla känner sig välkomna. I de frågorna har Friends 15 års samlad erfarenhet. Kunskap de gärna delar med sig av. Nu även via projektet Trygg Idrott.

Friends Trygg Idrott Friends har arbetat med trygghetsfrågor inom idrotten i snart 10 år. Nu görs dessutom en extra satsning genom projektet Trygg Idrott. Målet är att få igång långsiktiga och förebyggande trygghetsarbeten i föreningarna. Projektet riktar sig idag främst till fotbollsföreningar och ridsportsklubbar men givetvis kan man samarbeta med Friends även inom andra idrotter. Trygg Idrott finansieras av PostkodLotteriet, Swedbank och Karl-Johan Persson.

Vad ingår i Trygg Idrott? • Webbaserad kartläggning för ledare och aktiva • Kartläggningspresentation för föreningsansvariga • Ledarutbildning • Träff med alla aktiva Projektet är 3-årigt och alla delar är återkommande varje år för att kunna visa på resultat men även för att ha möjlighet att fördjupa arbetet ytterligare.

Målet är att föreningen ska: – arbeta mot utanförskap, negativa jargonger och uttryck. – arbeta för delaktighet och samsyn bland ledarna i trygghetsarbetet. – hitta tydliga och fungerande riktlinjer i trygghetsarbetet. – skapa god kamratskap och gemenskap där alla får ta plats och synas utifrån sina förutsättningar. Är din förening intresserad av att arbeta för ett tryggt idrottsklimat? Läs mer på friends.se/tryggidrott

IDROTT

”ett enda

gött

gäng”

Text Anna Pettersson / Foto Ellika Henriksson

”Föräldrarna sk a kunna k änna att det är tryggt att l ämna sina barn här”, säger Jonas Lundén från GAIS som har insett att vägen till framgång ligger i bra stämning och gemensk ap. Den som är trygg och mår bra k an istället lägga fokus på sin prestation. För att nå dit har GAIS valt att ta hjälp av Friends.

klubbgård utanför Göteborg öser regnet ner. Våren har precis tagit fart med ljusgröna träd och värme i luften. Men faktum kvarstår, det regnar som om det vore oktober. Trots väderläget har U21-laget tagit plats ute på konstgräsplanen och träningspasset är i full gång. – Tro mig, säger Jonas Lundén, regnet är inte så illa som det ser ut. Det är mycket värre att träna när det blåser... Jonas vet vad han pratar om. Idag är han sportchef för GAIS ungdomsverksamhet men för bara ett år sen var han själv spelare i GAIS A-lag. Han visar in oss i klubbstugan där vi möter Benjamin Westman och Tommy Johansson som är ansvariga tränare för ungdomslagen.

Just prestation och resultat

prata om satsningen Trygg Idrott som GAIS just nu gör tillsammans med Friends. Projektet syftar till att ge idrottsföreningar möjlighet att arbeta med trygghetsfrågor på ett långsiktigt och förebyggande sätt. Vad menas egentligen med begreppet trygghet och vad innebär det för GAIS ungdomsverksamhet? – Trygghet inom idrotten handlar om att klubben ska vara en oas i en tuff vardag säger Benjamin som är ansvarig för klubbens U21 och J18-lag. Tommy som tränar fjorton- och femtonåringar instämmer. – Det handlar om att få vara fri från bekymmer och kunna fokusera på sin prestation.

Satsningen man nu gör tillsammans med Friends går hand i hand med den befintliga värdegrundspolicyn. – Rent konkret innebär samarbetet med Friends att vi får chansen att kartlägga vår verksamhet och hur våra spelare mår. Det gör att vi kan arbeta målmedvetet för att bevara det positiva vi har men också åtgärda det mindre positiva. Vi får möjlighet att se på vår verksamhet med andra ögon. Satsningen innebär också att ungdomsledarna kommer att få utbildning kring värdegrundsfrågor och att man inom lagen kommer att arbeta aktivt med trygghetsfrågor. – Vi får en nystart, fortsätter Jonas, som gör att vi säkerställer att vi gör allt vi kan för att våra spelare ska må bra.

Vi är här för at t

är begrepp vi återkommer till flera gånger under samtalet. Fram till fjorton års ålder får alla spelare i GAIS lag spela lika mycket. Man satsar på bredd istället för på toppning och alla ska få prestera och bli utmanade utifrån sin egen förmåga. Dock har GAIS en uttalad profil där man satsar på att skapa allsvenska spelare. Det innebär att den övergripande målsättningen är resultatinriktad och fokuserar på att fostra elitspelare. – För att klara av att spela i ett elitsatsande lag måste man ha en trygg grund att stå på, säger Tommy. Det handlar om en kombination av självtillit, gruppsammanhållning och ledarskap. Förstås spelar även föräldrarna en stor roll.

När vi besöker GAIS

”Trygghet inom idrotten handlar om att klubben ska vara en oas i en tuff vardag säger Benjamin som är ansvarig för klubbens U21 och J18-lag.” Vi kommer in på hur man inom fotbollsvärlden i stort arbetar med begrepp som stämning och trygghet. Jonas, Tommy och Benjamin är alla överens om att mycket har hänt på kort tid. – Det räcker med att titta tillbaka tio år i tiden. Då var situationen en helt annan, säger Benjamin. Både bland tränare och spelare fanns en tyst acceptans kring saker som initiation och inkilning. Det accepteras helt enkelt inte idag. Jonas tror att det har att göra med att det finns en större medvetenhet idag, särskilt bland ledare och tränare. Han tror också att den ökade mångkulturen inom fotbollen bidragit till att på ett positivt sätt ifrågasätta de rådande normerna. Oskrivna regler och traditioner som suttit i väggarna omkullkastas och gör att ett nytt, schysstare förhållningssätt skapas. Benjamin tycker ändå att fotbollsvärlden ibland agerar för kortsiktigt. – Det kan fortfarande vara så att det inträffar något tragiskt som blir uppmärksammat i media och då gör många lag kortsiktiga räder och insatser som sedan glöms bort. Vi tror på långsiktighet och kontinuitet.

framgår speciellt när det kommer till ledarskap. – Vi är väldigt noga när vi anlitar tränare att de måste ställa upp på vår värdegrund. Ledarnas roll är otroligt viktig för gruppklimatet, sammanhållningen och i slutändan för resultatet, säger Jonas. – Våra tränare ska vara sunda och goda ledare. De har ju som uppgift att forma våra spelare, säger Benjamin. Ungdomarna som kommer hit är komplexa individer, de har ett liv utanför fotbollen också och det är viktigt att vi hjälper dem att hitta en balans. För spelare som är 14 år och äldre blir det extra viktigt att de har en stabil grund och en inre trygghet, eftersom de är en del av den elitsatsande verksamheten. – Kan du tänka dig pressen?, säger Tommy. Först och främst måste man hantera att kanske inte bli utvald till match. Sedan handlar det om att förstå domarens beslut, utföra uppgifter man får av tränaren, palla med kraven från lagkamrater, motspelare och föräldrar. Mitt i allt detta ska du också hantera dina egna förväntningar.

Tanken på kontinuitet

För at t få trygga spel are är det viktigt att arbeta både med varje individs självtillit men också med stämningen och gruppens sammanhållning. – Gruppdynamiken är något man måste arbeta medvetet med hela

”Det är en bra sammanhållning här i GAIS, säger Sanja som tillsammans med Nazret har ordnat med fikabord med kaffe inför dagens match. Det finns mycket utrymme för att alla är olika och man hjälps åt, både spelare, tränare och föräldrar.”

tiden, säger Benjamin. Det kan räcka med bara en ny spelare i laget så kan gruppen förändras, både till det positiva och negativa. Det gäller att ledaren har förmågan att hantera det. Förhoppningen är att samarbetet med Friends kommer att stärka arbetet med gruppdynamiken. De pr atar även om vik ten av förebilder. Jonas berättar hur mycket det betyder för de yngre spelarna att ha kontakt med spelarna ur A-laget. – Det räcker med att någon av A-lagsspelarna går förbi och hejar eller kanske skjuter en passning, så har de gjort hela månaden, eller hela året, för de yngre spelarna. De ser upp till de äldre spelarna vilket är något vi försöker jobba med och göra något positivt av.

som förebilder i klubben. Det finns en stor förväntan på att föräldrarna ska vara medvetna om klubbens förhållningssätt. Varje GAIS-spelare får skriva under ett avtal som handlar om just förhållningssätt, värdegrund och policy. Utöver detta hålls tre föräldramöten varje år för att se till att alla föräldrar känner till och ställer upp på värdegrunden. Föräldrarna förväntas ställa upp och vara närvarande vid matcher och träning och hjälpa till med saker som lottförsäljning exempelvis. Men klubben ställer även höga krav på sig själva. – Föräldrarna ska kunna känna att det är tryggt att lämna sina barn här, säger Jonas. Det betyder mycket för oss när föräldrar eller ungdomarna själva berättar att det är en go’ stämning uppe på klubbgården.

Även för äldr arna har en vik tig roll

Vi tar en sväng runt gården. Det har slutat regna, men även om solen fortfarande gömmer sig bakom molnen sjuder det av liv överallt. Det är gymträning på gång inne i lokalerna och ute på konstgräspla-

nen är det match. GAIS 03-or möter ett lag från klubben Azalea. Två matcher pågår samtidigt på en av planhalvorna och Gaislaget gör mål efter mål till publikens förtjusning. Det är mestadels föräldrar och småsyskon i publiken och vi passar på att prata med Sanja och Nazret som båda har barn som spelar i GAIS. – Det är en bra sammanhållning här i GAIS, säger Sanja som tillsammans med Nazret har ordnat med fikabord med kaffe inför dagens match. Det finns mycket utrymme för att alla är olika och man hjälps åt, både spelare, tränare och föräldrar. På andr a pl anhalvan pågår uppladdning för U21-truppen som ska möta Göteborgslaget Rannebergen i distriktsmästerskapets åttondelsfinal. Under uppladdningen hörs uppmuntrande tillrop mellan spelarna och tränaren Benjamin ropar ut instruktioner. Precis innan matchen drar igång hinner vi prata med några av spelarna. De är fokuserade och spända men när vi börjar prata om stämningen i klubben lyser de upp. – Jämfört med andra lag som elitsatsar är stämningen toppenbra här i GAIS, säger Albin Ohlander. – Det är bara så GAIS är, säger Anton Tolinsson. Här är man glad och go’, och här är alla välkomna. Spelarna berättar hur roligt det är att känna att det är nära till de äldre spelarna i A-laget och att det betyder mycket att de alltid tar sig tid att hälsa. – Det är liksom ett enda gött gäng, säger Mohammed Affane. – Det är klart att man känner press när det är elitsatsning och man ska göra bra ifrån sig, säger Simon Oskarsson. Men det är inte det första man tänker på när man ska gå och träna. Det första man tänker på är hur gött det är att komma hit.

! T E H NLÅY J L I N A V & R BÄ

Va en goding – bjud på en goding! Med våra nya läckra Godingar med både blåbär och krämig vaniljfyllning i samma bulle är du garanterat i gott sällskap. Det gör det enkelt att vara spontan. Bjud in dina vänner och njut! Gå in och gilla Skogaholm på Facebook! www.skogaholm.se

Årets idrottsförebild 2012 Namn: Diabaté Dialy Mory Ålder: 70 år Bor: Möllevången, Malmö Familj: Särbo, tio barn, tio barnbarn Gör: Tränare och ordförande i Malmö boxningsklubb Aktuell: Utnämnd av Friends till Årets

Idrottsförebild

personporträtt

allt

”ungdomarna betyder

för mig” Text Cecilia Franck / Foto Meredith Andrews

Själv blev han ingen stor box are, men i sin roll som idrottsledare har han flera gånger utsetts till mästare. I en boxningshall i Rosengård träffar vi Diabaté Dialy Mory – utsedd av Friends till Årets Idrottsförebild 2012. pumpar ut ur högtalarna i källaren på Rosengårds sporthall. Ledmotivet från filmen Rocky III går på repeat under kvällens träningspass på Malmö boxningsklubb. Några ungdomar har fått låna nycklarna av vaktmästaren och redan öppnat upp lokalen innan deras tränare dyker upp i dörröppningen. Han heter Diabaté Dialy Mory, men alla kallar honom för Dallas. Alla kommer fram och hälsar. Ler, tar i hand och tittar honom i ögonen. – Det är jag som har lärt dem att göra så, påpekar Dallas. Uppfostran är lätt, menar han. Det räcker att lära ungdomarna tre ord – goddag, tack och adjö. – Du ska kunna säga goddag när du kommer hem, tack för det livet har gett dig och adjö när du lämnar någon och går därifrån, du ska inte smyga iväg som en fegis, säger han.

Tonerna fr ån ”Eye of the Tiger”

Om en halvtimme drar dagens klass igång. En efter en trillar ungdomarna in i lokalen.

Dall as är på boxningsklubben varje dag.

”Många misslyckas i livet för att ingen ser dem. Min policy är att ingen ska komma hit utan att bli sedd. Känslan av att tillhöra en förening och en grupp av människor som ger varandra respekt ger trygghet och kamratskap.”

Alla kommer fram och hälsar på Dallas. Han frågar hur de mår och de utbyter några meningar. Idag är det måndag och det innebär träning för de som är över 15 år. Men här finns de som både är yngre och betydligt äldre än så. Tisdagar och torsdagar är vigda åt barn mellan fem och 15 år. Men åldersgränsen är bara ett riktmärke. – Det handlar inte bara om åldern, utan om personen. Om jag lär upp en tolvåring och sedan tar in honom bland eliten ger jag honom självkänsla. Att få komma och träna med eliten stärker honom mentalt. tränar inte bara olika åldersgrupper med varandra utan här boxas även tjejer och killar tillsammans. – Samhället kräver paritet. Jämlikhet är viktigt på alla plan, säger Dallas. Ungdomar från hela Malmö är välkomna till klubben och visst finns det de som kommer hit bara för att lära sig slåss. Dallas berättar att de beter sig som ”tuffingar” som tror att de ska klara av att slå ut alla direkt. Men innan någon får gå upp i ringen lär han dem att umgås på ett ödmjukt sätt och om vad boxningen går ut på. – De som lär sig boxas förstår att det inte är lönt att slåss. Det är fegt. Dessutom är de flesta inte så starka som de tror. Även om du är en stor kille på 90 kilo, kan någon på 50 kilo vara starkare än du. Då måste du tänka om. På Malmö boxningsklubb

Det var musiken som tog Dallas från hemlandet Senegal, via Frankrike, till Sverige. Som trumslagare uppträdde han runt om i landet. Bland annat i Malmö där han bestämde sig för att stanna. – Malmö förtjuste mig. Jag fick jobb, hade en lägenhet, en tjej och en kanariefågel. Vad mer kan man önska?, skrattar Dallas. Intresset för boxning har han burit med sig hela livet. Han boxades som ung men blev, som han själv säger, ingen stor mästare. I början av 1970-talet fick han jobb som fritidsledare på en skola i Rosengård. Samtidigt höll han i boxningsträningen på klubben Enighet, som han sedan lämnade för att börja som tränare, och senare även ordförande, i Malmö boxningsklubb. – Ungdomarna betyder allt för mig. Jag har flera tusen vänner på Facebook. Flera av dem har jag tränat när de var barn och de är i 48-årsåldern nu.

är som en historiebok i sig. Vid sidan av planscher av legendaren Muhammad Ali hänger inramade tidningsartiklar om klubben och om Dallas brinnande engagemang. Han har flera gånger fått ta emot pris och stipendier för sin insats som fritidsledare i Rosengård. Genom åren har han bland annat fått

Väggarna i boxningshallen

tv-sportens Sportspegelpris, Skånes idrottsförbunds pris som Årets manliga idrottsförebild för barn och ungdomar, det kungliga sällskapet Pro Patrias stora guldmedalj och förra året hjälteförklarades han för sin livsgärning under tv-programmet Svenska Hjältar. Den 9 maj i år fick Dallas dessutom ta emot Friends utmärkelse, Årets Idrottsförebild, för att han genom sitt engagemang visat att idrotten är en fantastisk arena för integration. – Många misslyck as i livet för att ingen ser dem. Min policy är att ingen ska komma hit utan att bli sedd. Känslan av att tillhöra en förening och en grupp av människor som ger varandra respekt ger trygghet och kamratskap. Genom boxningen lär han unga att visa respekt, ödmjukhet, kontinuitet och att sätta upp mål i livet. – När du boxas finns det vissa regler du inte kan gå utanför, du måste hålla dig till regelverket och ta ansvar, säger han och pekar på det röda strecket på golvet som löper en halv meter innanför dörren. Strecket markerar hur långt du får gå utan att ta av dig ytterskorna. Men inte bara det. – Går du över det röda strecket är du världsmästare tills du bevisar motsatsen. Då har du också ett ansvar att uppföra dig som en världsmästare och kan inte hålla på att tramsa. Gör du det får du gå tillbaka bakom strecket.

Att Dallas blivit en sådan framgångsrik och omtyckt ungdomsledare tror han själv beror på att han är en duktig psykolog som kan motivera unga. – Jag kan få dem att göra saker som de aldrig trodde att de skulle klara av. Jag har bra kontakt med mina killar och tjejer. Det är som ett kärleksförhållande när det är som bäst. De litar på mig. från Dallas byxficka. ”Go shorty, it’s your birthday” sjunger 50 Cent. Det är mobiltelefonen som ringer. Han tar upp den, tittar på displayen och trycker bort samtalet. Dallas säger att det är hans barnbarn som hjälpt honom att lägga in låten som ringsignal. Som fritids- och idrottsledare tycker han att det är viktigt att intressera sig för samma saker som unga. Att lyssna på deras musik och dansa som de gör. – Jag lever i symbios med dem, de känner igen sig i mig och när jag tittar dem i ögonen kan de känna att jag ser dem rakt in i hjärtat. En bra ungdomsledare är lyhörd, kompetent och rättvis enligt Dallas. Men viktigast av allt är ärlighet och att svara på deras frågor. – Du ska aldrig lämna en fråga obesvarad för då kan det födas besvi-

”Go, go, go” hörs det plötsligt

kelse. Jag kan inte allt, men jag kan kolla upp det. Och om jag berättar hur jag ska kolla upp det lär jag ungdomarna hur de kan göra nästa gång de undrar något. drömde han om att bli bilmekaniker. Helst av allt ville han jobba med stora dieselmotorer. Men livet hade större planer för honom, som hans mamma ständigt påminde honom om. – Min mamma var 52 år när hon fick mig. Hon brukade säga att jag kom för sent, vid en ålder då hon egentligen inte skulle kunna få barn. Hon var lite synsk min mamma, hon sa till mig att ”du tillhör inte oss, du är den stora mannen, du ska ut i världen”. Av sin mamma fick han också lära sig hur viktigt det är med en bra uppväxtmiljö. – Hon sa det på ett så fint sätt. Om du har fått bra kontakt med din mor de första timmarna och de första åren i ditt liv kan du försvinna bort men alltid komma tillbaka. Det är farligt att inte ha något att längta efter.

När Dall as var barn

Dallas tycker själv att han hade en bra uppväxt och han trivdes i skolan. Det trots att han i fjärde klass mobbades av en äldre kille som kittlade honom tills han kissade på sig. Det fanns tillfällen då han önskade att en vuxen sa till mobbaren att lägga av, men ingen ingrep. Hans egna erfarenheter har gjort att han hatar mobbning. När han i sitt arbete som fritidsledare stött på det har han alltid tagit tag i problemet direkt. – Då har jag pratat med mobbaren, länge och flera gånger. Jag ger dem ett samvete och får dem att förstå vad de håller på med så att de inte gör om det igen.

när boxarna i hallen kör dubbelhopp. När en klocka på ena väggen skränar intensivt slutar alla hoppa. Klockans

Hopprepen surr ar högt

vad betyder

Dallas för dig? Edmond Nazifovski, 12 år – Han är som en pappa för mig. Han hjälper mig mycket och pushar mig att vara en god människa. Om jag kommer hit och mår dåligt muntrar han upp mig. Det finns ingen bättre än Dallas.

Ali Shaker, 15 år – Han är en stor hjälte och en bra förebild. Sedan jag började här har jag ändrat min personlighet helt. Innan var jag busig och störig, genom boxningen har Dallas lärt mig att vara ödmjuk, ha disciplin och visa respekt. Och att tänka efter innan jag tar ett beslut.

Anna Lindqvist, 18 år – Dallas har lärt mig att sätta upp mål och att vara snabb. Men han har även lärt mig att vara respektfull och ärlig. Att acceptera varenda en här inne, oavsett var de kommer ifrån. Här hälsar alla på alla och det finns en gemenskap som jag inte har upplevt i andra klubbar. Dallas har byggt upp en familj där alla litar på alla. visare gör ett varv på fyra minuter. Efter tre minuters uppvärmning väntar en minuts vila, och sedan är det dags för nästa övning. När uppvärmningen är över läggs hopprepen åt sidan. På håll studerar Dallas 18-åriga Anna Lindqvist som med snabba fötter rör sig runt en av boxningssäckarna som hänger i en kedja från taket. Fokuserat slår hon mot säcken med sin ena hand medan hon täcker hakan med den andra. Anna Lindqvist är en av tre boxare som just nu tävlar för klubben. Dallas är imponerad över hennes styrka och motivation, och han erkänner att det är mycket tack vare henne som han numera accepterar kvinnlig boxning. – Tidigare har jag bara tänkt att man inte ska slå på kvinnor. Man måste vara rädd om dem och ett slag på bröstet kan göra ont. Men med åren har jag lärt mig att kvinnor kan vara mycket tuffare än män. Tjejerna är inte lika pipiga som killarna. Om de gnäller så har de en riktig anledning, säger Dallas. Han är sedan ett par år pensionerad från jobbet som fritidsledare i Malmö stad. Men jobbet som boxningstränare kommer han aldrig att lämna. Det jobbet är snarare ett kall som han gör helt ideellt. – Jag känner ett ansvar för varje medborgare som vill sitt land väl. Drottning Kristina sa att ett rikes väl och ve beror på ungdomars uppfostran, och det gäller än idag. Ungdomarna som kommer hit kan vara potentiella ministrar eller gangstrar. Klubben ger dem den trygghet de behöver.

I slutet av sommaren fyller Dall as 70 år.

Sobhi Ibrahim, 15 år – Han är en fadersfigur och han hjälper ungdomar riktigt bra. Som tränare har Dallas lärt mig att aldrig underskatta mig själv. Om man vill så kan man. När jag inte är här så längtar jag hit. Här visar alla respekt för varandra.

Bego Celahmetovic, 49 år, boxningstränare – Han betyder så mycket för mig, min fru och mina barn. Han är som en pappa för mig och för mina barn också. När jag kom hit från Bosnien fick jag mitt första jobb tack vare Dallas. Han lärde mig om livet i Sverige och ännu mer om boxning. Han har lärt mig så mycket om hur man ska vara, både som människa och idrottsman. Jag boxades i 20 år i Jugoslavien och har nu varit tränare på Malmö boxningsklubb tillsammans med Dallas i flera år.

Alla barn och ungdomar förtjänar en trygg och bra skolgång. Därför är vi stolta sponsorer till Friends. Vi FångAr ögonBlicket!

269 84 Båstad • Växel 0431 -44 56 00 info@temaklasskort.se • www.temaklasskort.se

NÄTET

schysst på nätet Text Isak Arvidsson / Foto Privata

Förekomsten av kränkningar på nätet fortsätter att vara en ständigt aktuell fråga. Antalet utsatta ök ar och det råder osäkerhet kring förhållningssätt och regler när man befinner sig på nätet. Vad är okej och inte och hur mycket sk a man som vuxen lägga sig i barns nätanvändande? Friends Magazine har chattat med fyra unga nätexperter för att ta reda på deras syn på frågan.

Otto Lindblad Har jobbat på Svenska Kyrkan Har studerat vid Vasaskolan Bor i Göteborg, Sweden Född den 5 november 1996 About Friends 300 Photos 200 Map 103

Friends, Otto, Norea, Gustav och Moa

Vad tycker ni är det bästa med nätet?

Vad är det sämsta med nätet?

Att man får träffa så många personer.

Att folk kan vara skitdumma men inte stå för det öga mot öga.

Man kan lära känna fler osv.

Det kan spridas mycket rykten och det kan leda till att folk blir sårade.

Att det är lätt och gratis att prata med folk och att det finns mycket fakta till skolarbeten och sånt.

Håller med Moa. Det är segt ibland och beroendeframkallande på gott och ont.

Facebook, YouTube och Twitter.

Jag håller med Moa.

schysst på nätet

Norea Marklund Har gått på Internationella Engelska Skolan Bor i Vaxholm, Sweden Från Skellefteå, Sweden Född den 5 mars 1999 About Friends 300 Photos 200 Map 103

Friends, Otto, Norea, Gustav och Moa Hur använder ni nätet? Läser bloggar och går in på Facebook och YouTube.

Mest till Facebook och att titta på roliga bilder och filmer på 9gag.com.

Friends, Otto, Norea, Gustav och Moa Jag tycker de kan ha rätt att veta vad vi gör men inte att de går in på datorn och kollar. Kanske hellre att de frågar oss. Hur tycker ni föräldrar kan göra för att ha lagom koll på ert nätanvändande utan att bli jobbiga? Vet inte, kanske att fråga vad vi gjort vid datorn eller nåt.

Pluggar, Facebook, YouTube och Twitter men också 9gag.com.

Kanske bara fråga någon gång ibland.

Schoolsoft, Facebook och tittar på roliga klipp på YouTube.

Instämmer.

Tycker ni föräldrar har ett ansvar över ert nätanvändande?

Bara fråga.

Nej, det tycker jag inte.

Nej.

Det kan vara jobbigt om de är för nyfikna.

Hur mycket berättar ni för era föräldrar om ert nätanvändande? Inte mycket, haha.

Inget. Har inget att dölja. 45

schysst på nätet

Moa Sundbom-Lind Från Skellefteå, Sweden Född den 26 december 1995 About Friends 300 Photos 200 Map 103

Friends, Otto, Norea, Gustav och Moa

Status

Photo

Place

Life event

Nätmobbning är inte en egen form av mobbning utan ytterligare en arena där kränkningar kan ske.

Kanske att man har kollat Facebook.

Att man är på Facebook eller 9gag.

Friends, Otto, Norea, Gustav och Moa Tycker ni föräldrar bör sätta upp regler för hur ni använder internet?

All kränkning.

Nej.

Att man får för lite ”gilla”. Det är bra att man har smileysar så att man fattar vad de menar. Så att ingen tar illa upp eller så och ironi och skämt kommer fram. Kanske rasism.

Ja, typ att man inte sitter för länge vid datorn. Ska man behöva stå ut med dessa kränkningar? Nej, inte några regler.

Vilken typ av kränkningar kan man råka ut för på nätet? Alla. Ibland vet man ju lixom inte vad de menar eftersom de inte säger det IRL (in real life).

Ja.

Ja, om det är på skoj eller om någon kompis skämtar lite, men inte om det blir för seriöst.

Har man något alternativ till att inte ta åt sig om något dåligt står på skärmen framför en, eller?

schysst på nätet

Gustav Johansson Jobbar på Starfleet Har studerat vid STAR FLEET ACADEMY Bor i Jävrebyn, Norrbottens Län, Sweden Från Piteå, Sweden Född den 26 december 1996 Talar Svenska, Français, English About Friends 455 Photos 338 Map 674

Friends, Otto, Norea, Gustav och Moa Nej, inte om det blir för allvarligt. Man ska inte stå ut om personen inte skojar.

Vad ska man göra om man misstänker att en sajt är kränkande? Inte besöka den mer.

Håller med Otto.

Vad man ska göra eller vad man egentligen gör? Man kanske kan flagga (anmäla) om det är en bild som är kränkande.

Status

Photo

Place

Life event

Friends nätutbildning

Friends utbildar elever, personal och föräldrar i hur man förebygger kränkningar och främjar en bra stämning på nätet. Målet är att inspirera elever till att själva reflektera över det sociala livet på nätet och bli medvetna om de val som görs där. Personal och föräldrar får i sin tur konkreta verktyg för hur man kan hantera och förebygga kränkningar på nätet. Läs mer på www.friends.se/skola

Friends, Otto, Norea, Gustav och Moa Anmäla den.

Vet inte riktigt. Undvika att besöka sidan. Jag håller med Norea. Vad ska man göra om man ser en kränkande bild eller kommentar? Om man ser en bild på en naken tjej på Facebook eller nåt så kan man typ anmäla.

Om man mår riktigt dåligt så tycker jag man tar kontakt med den personen.

Hur är man en bra förebild på nätet? Och hur kan man själv bidra till att nätet blir ett schysst ställe att vara på? Inte skriva skit om andra. Det som skrivs på t.ex. Facebook, äger ju Facebook så det står kvar.

schysst på nätet

Friends, Otto, Norea, Gustav och Moa

Friends tipsar

Inte kränka folk.

Inte kränka typ.

Inte skriva taskiga grejer om någon eller sprida falska rykten.

Vad tycker ni om era föräldrars relation till nätet? De är lite långsamma i utvecklingen + att det är lite pinsamt när de addar en på Facebook.

Min mamma använder Facebook privat och med jobbet så hon ser det som en fördel.

Mina föräldrar jobbar så gott som det går med internet.

Vet inte riktigt.

Vad vill ni ge för tips till era föräldrar och andra vuxna? Be ungarna att lära dem.

Var inte elak på internet.

Har inga speciella tips.

Man ska väl typ alltid tänka på vad man skriver på internet.

Olle Cox från Friends tipsar om hur du som vuxen kan skapa ett tryggare nätklimat. Visa intresse Det bästa sättet att skaffa dig kunskap om nätet är att fråga barn och unga om deras nätvardag. Visa intresse genom att ställa frågor, testa att spela tv- eller dataspel de gillar och besök själv sajter som de använder. Visa hänsyn Barn och unga har ofta behov av avstånd och eget utrymme. Därför är det viktigt att ta hänsyn till integriteten även när det kommer till nätet. Om du snokar finns risk att det leder till större hemlighetsmakeri vilket motverkar trygghet. Sätt tydliga gränser Hemma, i skolan eller på träningen har barn och unga oftast bra koll på hur man ska vara mot andra, men på nätet är de sociala reglerna inte lika tydliga. Därför är det minst lika viktigt att prata om hur man ska vara en bra kompis på nätet. Vad är ok och inte? Vilka risker finns? Diskutera gärna samma frågor med andra föräldrar så att ni kommunicerar samma sak. Var en positiv förebild Man har alltid ett ansvar för hur man beter sig inför barn och unga. En tveksam bild eller taskig kommentar går knappast förbi och barn gör ju som vi gör... Gör därför motsatsen och sprid positiva kommentarer på nätet, gilla mycket och säg ifrån när någon är taskig. Då är du istället en ansvarstagande vuxen som bryr sig. Agera Om ditt barn är utsatt eller utsätter på nätet bör du ta reda på vad som har hänt, hur länge det har pågått och om det dessutom förekommer utanför nätet. Var tydlig med att det inte är ok. Ta kontakt med barnets skola och be om hjälp. Oavsett var kränkningarna sker påverkar det barnets vardag och tillsammans kan ni arbeta för barnets bästa.

PERSONPORTRÄTT

skapandet Text Magdalena Persson / Foto Christin Philpsson

Som strössel i regnbågens alla färger. Så k änner hon sig när hon är glad. Men författarinnan Johanna Nilsson har upplevt livets skuggsidor också. K asten k an vara tvära. Men efter att äntligen ha fått en diagnos, borderline, har livet blivit lättare att leva.

Ett fast handslag, en tunn gestalt, en klar blick. Stark och vek på samma gång. Johanna Nilsson är som jag föreställt mig fast mer öppen. Fixar kaffe och frågar om jag vill se mig omkring. Radhuset är nybyggt och luftigt. Inga onödiga prylar ligger framme. Det är så hon vill ha det. Städat. En liten trädgård utanför köksfönstret. Där dricker hon gärna sitt morgonkaffe. Vill jag sitta där? Berättar att när hon var liten hade alla blommor ansikten. Var antingen för fula eller vackra att plockas. Vi blir kvar inne. Från väggen ler Johanna och maken Stelios. Levnadsglad grek, hennes stora kärlek och motpol. Båda strålar. – Han är full av harmoni och en riktigt livsnjutare. Tar ner mig på jorden när jag blir för dramatisk och kan få mig att skratta åt mig själv. Hon försvinner uppför trappan. På mellanvåningen släpper balkongdörren in förmiddagsljus över sparsmakad 70-talskänsla. Därute väntar några krukor på tomatplantor. Sovrumsdörrarna är stängda, döljer oredan som varken Stelios eller barnen störs av. Att vara styvmamma är inte okomplicerat, medger Johanna. Ett tabubelagt ämne. Men alla är inte ämnade att bli mödrar. Hon är det i alla fall inte. Berättar om valpen de skaffade för några år sedan. Som pockade på hennes uppmärksamhet precis hela tiden. Som gjorde henne allergisk. Den bor inte längre här. Hon fortsätter uppåt. Öppnar dörren vid trappslutet. Därinnanför; en egen vindsvåning, en stillsam oas i gröna toner. Öppna ytor, ett vardagsrum, en dubbelsäng (nej, hon kan absolut inte sova med Stelios, för mycket ljud och rörelse) och en skrivarlya omfamnad av hyllor med böcker, fjärilar (de är så vackra), Afrika- och farfarsminnen. Johanna står lutad mot väggen mitt emellan medicinmannens halsband och en liten tyg-

Namn: Johanna Nilsson Ålder: 38 år BOR: Radhus i Älvsjö Familj: Gift med Stelios, två styvbarn, en flicka på 12 och en pojke på 14 år. Bakgrund: Debuterade som författare vid 22 år. Har hittills skrivit 16 böcker. Barn- och ungdomsböcker, romaner och spänningsromaner. Har fått flera litteraturpris och stipendier, bland annat Gustaf Fröding-stipendiet och Karin Boyes litterära pris. Aktuell: Med romanen Gilla hata horan, ett

samarbete med Friends och Pocketförlaget. En bok om nätmobbning, hur ryktesspridning blir till sanning och hur fort maktbalanser kan förändras. Slutet blir dramatiskt, lovar Johanna. Bäst med att vara författare: Att det är

okej att ljuga. Och det är lättare att umgås med romanfigurer än att leva. Svårast med att vara författare: Att ta mitt

eget liv på allvar, det är aldrig lika spännande som mina romanfigurers. Om inte författare skulle jag vara: Professor

i filosofi, något annat duger inte. Möjligtvis psykolog eller matematiker. Tänkte bli läkare ett tag också, men tål inte blod. Dröm: Vill bli mer harmonisk! Övrigt: Det har hänt att hon bytt morgontidning efter att ha känt sig misstolkad av en recensent. En slags tyst hämnd.

elefant på golvet, berättar om sin pappas uppväxt i Belgiska Kongo. Farmor och farfar var missionärer. Gud gick före barnen. – Min främsta mening i livet är skapandet. Det går till och med före kärleken. Hon är medveten om att det kan låta märkligt. Men får hon inte skapa så blir hon olycklig och kan varken ge eller ta emot kärlek. Nu har hon ändå lyckats kombinera de båda genom att skapa sig en egen värld ovanpå de andras häruppe på vinden. Hon skriver vid det stora träbordet intill vindsfönstret. Eller tar pendeln in till Kulturhuset, betraktar livet genom de stora fönsterrutorna och förlorar sig i sina romankaraktärer. Lever genom dem? – Ja, världen blir mer intressant om jag har mina romanfigurer med mig. Jag har alltid varit en försiktig och hyperkänslig människa. Önskar att jag vågade stå på barrikaderna och inte satt här och fegade i mitt rum. Men när jag skriver är jag modig och kan ändå påverka människor. Johanna romandebuterade tidigt. Slog igenom 2001 med ”Hon går genom tavlan, ut ur bilden”. En berättelse om Hanna baserad på hennes egen uppväxt. En bok om utsatthet med smärtsamma scener. Som när bästisen får andra intressen, börjar leka med de tuffa tjejerna och glömmer Hanna som blir allt mer utanför. Eller klasskompisens kalas då Hanna plötsligt får vara en del av allt bara för att sen bli utskrattad. Trodde hon verkligen på det? – Under arbetet med boken hade jag inte riktigt erkänt för mig själv hur utsatt jag var. Jag var faktiskt inte så medveten om vad jag skrev. Men boken var tvungen att komma ut. Hon plockar fram en sten, ”Tröstestenen”. Den som ”Hanna” hittade en sommar på Öland och bar med sig genom en uppväxt kantad av utanförskap. En trygg hemlighet i byxfickan ända in i författarkarriären.

Johannas första roman blev så hyllad och omtalad att hon under en period hade svårt att ta det till sig. Men på senare tid har hon längtat efter att återkomma till de ämnen hon brinner för; utsatthet och ”utanförskapsmänniskor”. I ett spännande samarbete med Friends har hon nu skrivit en ungdomsroman om nätmobbning; Gilla hata horan. – Väldigt mycket mobbning utspelar sig idag på nätet där det är lätt att gömma sig bakom anonyma identiteter. Lätt att smutskasta och skapa rykten som får stora konsekvenser i verkliga livet. Det är i den miljön romanen och dess huvudpersoner befinner sig. Med få kompisar var böckerna Johannas sällskap som barn. Och fantasin.

gestalt, ett stycke musik. Verklighet och fantasi smälter samman. Men det har hänt att hon önskat sig en pausknapp. För emellanåt känns det som att utnyttja livet. Som vid mormors begravning. – Jag var jätteledsen och grät floder, samtidigt som jag tänkte att den här ”scenen” kommer jag kunna använda. Hennes spänningsromaner blir till under pseudonym. Amanda Lind vågar mer, tar ut svängarna och får utlopp för sina sadistiska fantasier och frustration. Förvandlas till hårdkokt actionhjältinna. Hon funderar högt; – Skulle vara spännande att skriva under manlig pseudonym någon gång. Undrar vad som händer då? När är du bara Johanna och inte författare?

– Varje fredag kom pappa hem med en tygkasse full av låneböcker från biblioteket som han tömde över oss ungar i soffan. Som ung var Johanna kaxigt säker på att lyckas som författare. Nu, efter en rad stipendier och utmärkelser händer det ändå att oron smyger sig på – duger manuset? – Helt säker är jag aldrig. Då tror jag att det är lätt att man börjar slarva. Hon skriver snabbt. Drabbas sällan eller aldrig av skrivkramp, bara om hon är på fel spår. En bok blir vanligtvis klar på några månader. Men då har hon samlat material länge och har en skiss klar i huvudet, även om det händer att rollfigurerna vill åt ett annat håll. Till en början kan det kännas lite motigt, berättar hon. Men sen är skrivandet bara lustfyllt ända till slutet. – Då kommer den stora tomheten. Förr blev jag deprimerad, nu börjar jag på en ny bok. Kreativitet och inspiration tar aldrig semester. En blick på gatan, en udda

– Igår försökte jag. Låg här på sängen och lyssnade på Mozarts Requiem. Koncentrerade mig på att bara vara och koppla bort omgivningen. Men det är svårt. Vi sitter vid köksbordet med två koppar svart kaffe framför oss. Sveper diskret med blicken över hennes armar. Hittar inga ärr. Flera av böckerna är baserade på hennes liv – men allt är inte självupplevt.

Aktuell BOK Gilla hata horan har kommit till genom ett samarbete mellan Johanna Nilsson, Friends och Pocketförlaget. Friends har även tagit fram en lärarhandledning som stöd för klassdiskussioner i årskurs 8–9 och gymnasiet. Den kan laddas ner kostnadsfritt på www.friends.se/gillahatahoran

På väggen intill trappan i radhuset hänger små inramade skisser i blyerts. Idag har hon lärt sig utnyttja sina svagheter. Känsligheten som följer med borderline. – Jag är alltid lycklig när jag skriver. Snygg, cool och vacker! Böckerna om henne själv och hennes familj har varit nödvändiga att skriva, berättar hon. Men svåra. Hon ville inte såra någon, skojar om att en författare ”helst ska vara singel, inte ha några vänner eller anhöriga.” Nu har hon ändå fått ett slags avslut. Och samtidigt en större kreativ frihet i sitt skapande. Idag är hon fri från tidigare ätstörningar men kämpar fortfarande med sin kroppsuppfattning. – Mentalt känner jag mig gammal, men vill att min kropp ska vara en flickas. Mycket av det kvinnliga kan fortfarande kännas som ett straff. Det är svårt att förklara, säger hon. En stund senare kommer hon ändå på sig själv med att tycka om att bli sminkad inför plåtningar och tv-framträdanden. Kanske är hon på väg att förändras? Det går bra nu. Johanna har flera böcker på gång. En skönlitterär roman om en kvinna som får missfall och hamnar i psykos, tror hon är Messias och kan återuppväcka sitt barn till livet. Att vara uppväxt i ett

troende hem har såklart påverkat, menar Johanna. Minns kyrkobesöken som barn, hur tanterna i kyrkbänkarna blev till hemliga spioner med eldiga älskare. Som vuxen övervägde hon buddhismen. Idag tror hon på en slags ”Alla människors gud” oavsett religion. Ett annat bokprojekt som ligger henne varmt om hjärtat är boken om Karin Boye. – Hon hade också en hyperkänslig själ samtidigt som hon gick sin egen väg. En själsfrände. Idag har Johanna blivit bättre på att sätta gränser. Hon varken bloggar eller finns på Facebook längre, det tog för mycket energi. Och det händer att hon sänker blicken på pendeltåget för att slippa fundera över vad andra tycker om henne. – Jag har aldrig velat vara en flockmänniska, har inte velat göra mig till för andra för att passa in. Att ställa sig utanför kräver viss styrka men det har inte funnits något val. Samma med skrivandet, ett kärleksfullt måste. Om hon inte skrev skulle hon suddas ut, tror hon. Det har blivit dags att låta henne göra det hon måste. Bara en sista fråga; jodå, hon ser fortfarande ansikten i alla blommor. För vackra eller fula, att plockas. Tycker det är konstigt att inte alla gör det.

FÖRSKOLA

g a r d p p u t m a s n e m et t g e

h a k ti v l in g o c d n a h e EN ab A S JÖ G R tid m e d l ik Foto FR ID b ö rja i G R AN / et här d AN U EVA n LL a VI A m ti g t att R r ik a v t örText TO r a ä l å det ar p f r s ko e tt att ör äldr b r o fö s f ds in h n c r a o a l al eh at. På Ä per s o n l lva r . D r e su lt a n på a y d l ig a ut b il d a k t r ds e tt n v e ie m g t Fr sa har de r l åtit senare r dä r fö r a å h t h v c l a o h e tt h . Ett o c s ko l a n

Det är lördag och fix ardag på gården på den kommunala förskolan i Älandsbro strax norr om Härnösand. Ett stort gäng helglediga föräldrar har tagit sig hit tillsammans med sina barn och de jobbar nu sida vid sida med förskolans pedagoger. Det snickras, målas, krattas, busas, klättras, rusas och fikas. Alla vill göra det fint för barnen. I den stora tygkåtan brinner en eld och här kan man söka skydd för att värma sig emellanåt. Det är en blåsig dag vid norrlandskusten. – Vi har en tradition sedan flera år tillbaka att ha en fixardag på gården varje vår och höst. Det är en del i vårt arbete med att involvera föräldrarna mer i verksamheten. Det är roligt att se att föräldrarna är så engagerade, säger förskolechef Elisabeth Pettersson. Hon är även rektor för

grundskolan här i samhället och varje månad håller hon i ett skolråd som är öppet för alla som vill. Det är ett sätt för pedagoger, chefer och föräldrar inom både för- och grundskola att regelbundet mötas och diskutera. Framför allt fokuserar man på att prata kring förhållningssättet mellan varandra, till barnen och mellan barnen. – Vi behöver lyssna på varandra för vi har ett gemensamt uppdrag: barnen, säger Elisabeth.

Ur skolr ådet kom tanken att alla skulle utbildas i likabehandlingsfrågor. Nationellt i Sverige har förskolan nyligen fått en uppdaterad läroplan och skollagen är ny sedan förra sommaren. Målet är tydligt: alla barn ska behandlas lika. Men Elisabeth och hennes kollegor saknade verktygen och många av föräldrarna kände sig osäkra på vilket uppdrag förskola och skola egentligen har, vad de kan förvänta sig av pedagogerna. – Då fick jag nys om att Friends har en utbildning på temat, som riktar sig till både pedagoger och föräldrar. Jag blev glatt överraskad att det finns en version som är anpassad för förskolan också och beställde den, säger Elisabeth.

under dagtid medan föräldrarna blev inbjudna på kvällstid. Även om pedagoger och föräldrar gick utbildningen var för sig, fick de höra samma saker och diskutera liknande frågor. När anteckningarna sedan jämfördes kunde Elisabeth se att slutsatserna och grundvärderingarna var slående lika. Till exempel kunde båda parter enas om att det är viktigt att tänka kring sitt vardagliga förhållningssätt, att inte hamna i att ständigt vara negativ. Eller att försöka vara uppmärksam på sina egna eventuella förutfattade meningar om andra som burar in individer i fack.

Pedagogerna gick kursen

är förskollärare och minns särskilt en övning där man skulle tänka sig in i att man var en fluga på väggen som lyssnade på kommentarer som kunde tänkas komma upp under en dag i förskolan. – Det är bra att sätta ord på vad man kan oroa sig över att föräldrarna tänker. Eller se på sig själv utifrån och påminna sig om att man till exempel inte bör uppmärksamma en liten tjej enbart utifrån hennes gulliga kläder. Anna-Carin Löfgren nickar instämmande. Hon är förälder till Milou, tre år, och var först lite tveksam till utbildningen. – Jag tänkte att man inte kan prata om kränkande särbehandling redan i förskolan. Barnen är ju så små. Men så kom jag på att vi ju har en tanke med hur vi uppfostrar Milou hemma, och då vill man ju gärna att hon ska få liknande grundvärderingar här på förskolan. De där stora frågorna hinner man inte riktigt prata om vid stressiga hämtningar och lämningar.

Jessica Johansson

Elisabeth skick ar runt en k affek anna vid utebordet där AnnaCarin, Jessica och några av hennes kollegor har slagit sig ner. Caroline Frank ansluter också tillsammans med sin fyraåriga dotter Frida som nöjd sitter och mumsar en grillkorv i mammas knä. Elisabeth betonar att

Vi behöver lyssna på varandra för vi har ett gemensamt uppdrag: barnen förskola och skola idag har ett uttalat uppdrag att samverka med barnens familjer. I förskolan är möjligheterna många och förutsättningarna stora: här möts ju pedagoger och föräldrar så gott som varje dag. Men ändå är det lätt att det byggs upp missförstånd och fördomar, och att man aldrig vågar prata om det som känns obekvämt. – I förskolan är många föräldrar nybörjare. Att både erbjuda Friendsutbildningen och välkomna alla till skolrådet på ett tidigt stadium ser jag som en god inskolning inför skolstarten. Jag tror vi kan undvika mycket kränkningar om vi börjar redan i förskolan, säger Elisabeth. Frågan begrundas runt bordet. Frida har hunnit äta upp sin grillkorv och studsar bort till pappa som snickrar på en dörr intill lillasyster som slumrar i sin vagn. Förskolläraren Jessica är den som bryter tystnaden genom att vända på det och istället formulera sin bild av likabehandling. – Det är att se var och en för den de är, lyssna, inte ha förutfattade åsikter och bemöta varandra med respekt. Och vara inkluderande. Om några barn inte låter ett annat barn vara med så behöver vi vuxna gå in där och jobba med den situationen, inte bara låta den gå förbi. Vi behöver dessutom vara goda förebilder i vårt sätt att bemöta såväl barn som vuxna.

Men vad är egentligen en kr änkning?

Förskoll är arna har tagit med sig tankarna som Friendsutbildningen gav till sina arbetsplatsträffar. De har till exempel satt igång ett större arbete med att se över hur inomhusmiljöerna är utformade på förskolan. Följer de barnen som individer eller är de utformade könsstereotypt och förutsägbart med till exempel en klassisk ”flickig” dockvrå och en bygghörna för ”grabbarna”? – Bara att börja benämna ”dockhörnan” som ”bostad” istället förändrar våra tankar och inställningar en del. Den blir mer tillgänglig för alla barn, tycker Jessica.

Och om vi vuxna inte velar utan är samspelta och konsekventa, då blir barnen tryggare.

Som förälder tycker Caroline att hon har börjat fundera mer på hur hon bemöter sina egna barn. Det där om att lyssna, det har satt sig hos henne. – Om de verkligen vill berätta något så bör jag ta mig tiden att ge dem fokus. Även om jag står mitt i vardagsmatlagningen eller vad det nu kan vara. De ska inte behöva mötas av ett nonchalant ”ja, ja”.

– Frida hade grävt ner sina nya vantar någonstans i sandlådan och de hade letat jättelänge efter dem. Pedagogen ursäktade sig så mycket. Men jag bara skrattade. Det var ju ett tecken på att mitt barn hade haft det kul! Elisabeth blir nöjd när hon hör det. Det är ju en indikation på att Friendsutbildningen, skolrådet och de andra av hennes brobyggande insatser har gett resultat. Att det i dag finns mer kommunikation mellan föräldrar och pedagoger som kan ge ett bättre samarbete kring barnen. – Det är jätteviktigt att pedagogerna kan ta emot åsikter och kritik. Vårt yrke är en profession och man måste kunna hålla kritik ifrån sig och inte ta det personligt.

På för äldr amötena har man börjat jobba med en modell inspirerad av de ”case” som användes som diskussionsunderlag under Friendsutbildningen. Numera, efter att den allmänna informationen har gåtts igenom, får föräldrar och pedagoger sitta i smågrupper och jobba kring ett ”case” varje gång. – Det har anmärkningsvärt ökat deltagandet och engagemanget på våra föräldramöten. Sist hade vi en fråga om vad man tycker om att ens barn har smutsat ner sina nya kläder när man hämtar vid förskoledagens slut, berättar Elisabeth. Och där landade man efter vilda diskussioner i en gemensam åsikt: förskolan är barnens arbete. Här ska de lära, leka och upptäcka dagarna i ända. Och om man då har något plagg som man är väldigt rädd om så bör barnet inte ha på sig just det. För här måste kläderna kunna bli smutsiga, förskolan är ingen plats där man ska sitta stilla och vara fin. – Att diskutera det tillsammans ger mycket. Det gör att jag mer vet hur föräldrarna tänker nu. Någon sa till exempel att de väljer att sätta på nya, dyra kläder på sitt barn för att de ändå växer ur dem så snart. Och då gör det inget om de går sönder. Det var ett nytt perspektiv som gör att jag nu förstår hur de tänker och blir mindre bekymrad när det gäller just det barnet, säger Jessica.

All a är eniga om att det dessutom uppkommer dagliga situationer där barnen kan hamna i kläm om det inte finns ett fungerande samarbete. – Lämningar med gråtande barn är ett sådant typexempel. Vill föräldern att jag går in och lyfter barnet ifrån dem och att de säger hejdå och går till jobbet direkt, eller är det bästa för barnet om föräldern följer med och är med i verksamheten en stund?, funderar barnskötaren Eva-Marie Öberg. Där har föräldrar olika inställningar och genom att samtala mer kring sådana situationer kan pedagogerna bli mer säkra i sin roll om hur de kan hantera varje barn och familj. – Och om vi vuxna inte velar utan är samspelta och konsekventa, då blir barnen tryggare. Och ingen behöver gå till jobbet och känna sig överkörd och kränkt, säger Jessica, något som alla de övriga, personal såväl som föräldrar, instämmer i.

och berättar om en eftermiddag ganska nyligen när hon kom för att hämta sin dotter. Hon såg rakt över förskolegården att pedagogen stelnade till en smula och undrade vad som egentligen kunde ha hänt.

Läs mer om Friends utbildningar i förskolan på www.friends.se/forskola

Caroline skrattar

Du som är över 18 år – anmäl dig på postkodlotte

Över en miljon lottköpare har skänkt 7 000 000 kronor till Friends Istället för att behålla vinsten från vår lottförsäljning skänker vi den till Friends och ytterligare 39 organisationer. Sedan Friends valdes till förmånstagare 2009 har de varje år fått pengar från PostkodLotteriet för sitt arbete mot mobbning. 2012 är stödet hela 7 miljoner kronor. Friends Idrott En del av pengarna har Friends använt till att utbilda idrottsföreningar och partners, som till exempel lägerarrangörer runt om i landet. Genom att utbilda ledare, föräldrar och idrottande barn och unga i frågor som rör diskriminering, trakasserier och hur mobbning kan upptäckas och förebyggas, skapas förutsättningar för en trygg fritid där alla är välkomna. Vi på PostkodLotteriet är stolta över att kunna bidra till denna viktiga verksamhet.

En lott för en bättre värld Ju fler som är med i PostkodLotteriet, desto mer pengar får bland annat Friends och desto fler blir också våra lotterivinster. Vardag som helgdag, året om får våra lottköpare en ny vinstchans samtidigt som de gör en god insats. I de dagliga dragningarna lottar vi ut som mest på fredagar och lördagar: upp till 100 000 kr per lott + en miljöklassad BMW varje fredag och 1 miljon varje lördag. Dessutom delar vi ut miljoner i GrannYran tre gånger per år och i många extradragningar under året.

eriet.se eller ring 099-110 40

BOKTIPS

vänner för evigt?

Bästa vänner. Underbart för alla som har en nära vän. Men hur är det för dem som k anske inte har en enda kompis att räkna med? Hur gör man till exempel på rasten? Låser in sig på toa, läser lä xor, ser upptagen ut? I nöden prövas vännen sägs det – här kommer några väl utvalda böcker som stämmer in på olika sorters vänskap och ovänskap. Läs gärna med ditt barn och prata om det som kommer upp tillsammans. Mer information om böckerna hittar du på www.barnensbokklubb.se Hälsningar från oss på Barnens Bokklubb

Lillebror och Billan

Bli sams

Vara vänner

av Jujja och Tomas Wieslander

av Helena Bross

av Marie Oskarsson

Varje dag leker Lillebror med sin bästis Billan. Och varje dag hittar de på något kul. De leker studsbollar, gör ett grodakvarium, plockar blåbär (försöker i alla fall), tappar tänder, hittar en hund och massa andra saker. Lillebror och Billan är en högläsningsbok för förskolebarn i tolv fristående kapitel. (4–7 år)

Siri och Lova är bästisar. De sitter alltid bredvid varandra i skolan. En dag får Lova låna Siris nya, fina sudd. Hon suddar jättemycket, så mycket att suddet går sönder! Efter det vill Siri inte leka med Lova. Är de inte bästisar längre? Det är inte kul att vara osams. (6–9 år)

Jack och Edvin har varit bästisar länge. Men nu är Edvin ihop med Julia och vill helst vara med henne. Tur då att Jack har Emilia som kompis, som han egentligen skulle vilja vara ihop med. Därför blir han så glad när hon erbjuder sig att följa med honom och hans lillebror till pulkabacken. Då vill plötsligt Edvin också hänga med eftersom Julia ska gå på judo. Men Jack vill ju vara ensam med Emilia. Å, så krångligt allt blev! (8–10 år)

Äventyrsveckan

Bästisboken

Astrid och hon, Liv

av Sofia Nordin

av Lin Hallberg

av Johan Unenge

Amandas klass åker på en så kallad äventyrsvecka i Värmland. Men eftersom Amanda inte har några kompisar i klassen, har hon verkligen inte sett fram emot resan. Under en forsränning inträffar en olycka och hon och hennes värsta plågoande, Philip, kommer ifrån de andra. Nu tvingas de att samarbeta för att klara sig ute i vildmarken… (10–13 år)

Innan Anton kom till klassen var Klara osynlig. Men nu har äntligen Anton och Klara blivit vänner. Tillsammans med honom blir Klara synlig. Så synlig att till och med Auriel, klassens populäraste tjej, vill vara med henne. Då går det alldeles för lätt att svika Anton. (10–13 år)

Astrid är tjejen som ingen lägger märke till. Som håller sig undan på rasterna och skriver sämre på proven än hon egentligen kan, för att inte väcka någon obehaglig uppmärksamhet. Så kommer den självsäkra Liv till klassen. Liv fogar sig inte i några oskrivna regler, hon gör som hon vill och är kompis med den hon vill. Och Liv väljer Astrid! (12–15 år)

62 dagar

Fjäril

Jellicoe Road

av Cilla Naumann

av Sonya Hartnett

av Melina Marchetta

Sommarlovet blev inte alls så där härligt långt och soligt som det brukar. Femtonårige Tom är på sommarlov med sin familj precis som han alltid är på somrarna. Men det blir inte som vanligt. En trist kväll hänger han med de andra i gänget och innan han hinner fatta vad som är på gång så har det redan skett. Ett vanligt pojkstreck förvandlas till blodigt allvar. (12–15 år)

Plum är knubbig och osäker och i skolan är hon i klorna på ett fruktansvärt tjejgäng. Hon ska snart fylla 14 och hennes högsta dröm är att få en egen tv till sitt rum. Men hon vet att det är alldeles för dyrt. Ett riktigt födelsedagsparty ska hon i alla fall ha. Inte ett barnsligt kalas! Men partyt blir inte alls som hon tänkt sig utan slutar i katastrof. Hur ska Plum kunna visa sig i skolan efter det som hände? (12–15 år)

Så länge eleverna på Jellicoe internatskola kan minnas har det utkämpats ett territoriekrig mellan internateleverna, stadsbarnen och kadetterna från militärskolan som kommer dit varje år för en stor övning i bushen. Det är ett våldsamt krig som kräver hårda förhandlingar, nattliga aktioner och mycket list. Jellicoes ledare, Taylor, är både listig och hård. Men hon är en ovillig ledare som har en del annat att tänka på. Som sitt förflutna... (14+)

INTERVJU

W olf vill göra skillnad Text Jo Barker / Foto Christin Philipsson

”Jag har haft en otrolig tur i livet. Jag har fått göra saker som jag tycker är roliga och har en stor familj med fem barn. Dessutom får jag vara med och påverk a saker som k änns viktiga.” Friends Magazine har träffat Michael Wolf, VD för Swedbank, i ett samtal om Friends, arenan, engagemang och föräldrask ap.

Swedbank har varit huvudsponsor till Friends sedan 2005. Berätta om samarbetet. – Det är viktigt både för Swedbank och för mig eftersom ungdomar är ett av de områden Swedbank satsar mest på. Vi vill vara med unga under många år och ge dem förutsättningar att ta eget ansvar och hitta sin väg. Samarbetet med Friends innebär att vi dessutom kan vara med och bidra till ökad trygghet i ungas vardag, något som är värt alla insatser. Hur kommer det sig att Swedbank valde att ge bort namnrättigheterna till Friends Arena? – Sedan rättigheterna köptes 2007 har Swedbank en ny vision och bankens syn på sponsring och marknadsföring har ändrats. Vår satsning på ungdomar och socialt engagemang stöds till fullo av namnbytet. Sen känns det bra att göra något unikt eftersom inget annat bolag i världen, så vitt jag vet, har skänkt namnet på en arena till en ideell verksamhet. Jag har förstått att samarbete även är ett av dina ledord som företagsledare. – Ja, jag önskar interagera med folk och min utgångspunkt är att man

via dialog kan hjälpa folk att lyckas. Min uppgift är att lyfta andra. Jag tror att personalen känner att jag är tillgänglig, att jag är någon man kan föra ett samtal med, och det gör att avstånden minskar och att jag känner mig trygg när jag representerar organisationen. Jag vet att medarbetarna är med mig, inte för att jag har sagt att de ska vara med mig utan att det handlar om ett aktivt val. Ett aktivt val som du har gjort är att inte bara stötta Friends genom Swedbank utan även genom att vara Vänskapare (månadsgivare). Hur kommer det sig? – Som pappa vill jag ju att mina barn ska kunna känna sig trygga i skolan och på fritiden. Det är en grundförutsättning för att jag själv ska känna mig trygg. Genom engagemanget i Friends har jag blivit mer medveten om de här frågorna och vet vilka möjligheter som finns. Därför vill jag vara med och stödja verksamheten även på ett privat plan. Jag har dessutom kunnat se på nära håll att Friends arbete ger effekt. På mina barns förra skola samarbetade de med Friends och där var trygghetsfrågor en integrerad del av läroplanen. Skolan hade lyckats skapa en miljö där det var på agendan från dag ett. De var jätteduktiga på att lära barnen att umgås med nya kompisar i klassen och jobbade aktivt med att bryta mönster och grupperingar.

Namn: Michael Wolf Ålder: 48 år Familj: Sambon Lotta Leuckfeld och fem barn – två med Lotta, ett bonusbarn och två barn från en tidigare relation. Bor: Nacka utanför Stockholm Gör: VD för Swedbank

”Mitt ansvar som förälder handlar om att visa att jag ser frustrationer, vad han eller hon kämpar med, och att ta mig tid och vara ett stöd. Men jag får inte lösa problemen åt dem. Det är en himla skillnad.”

Vad skulle du göra om något av dina barn kom hem och sa att det var mobbat? – Samtala! Prata med barnet och skolan, inte lämna det utan adressera det, det tror jag är det viktigaste. Alla gånger som vi har haft någon otrygghet hos barnen – som att någon inte velat gå i skolan – så har vi följt med och varit där tillsammans med dem och det har varit så givande eftersom barnet blir sett och dess frustration blir accepterad genom att man vidtar en handling. Och om du får ett samtal om att ditt barn mobbar eller kränker? – Då är det också samtal och visa att jag inte accepterar beteendet men samtidigt försöka förstå. Vi har inte haft just den situationen men ibland fungerar det mer eller mindre bra i skolan. Som häromdagen då min yngsta dotter bara gick ut ur klassrummet för att fröken valde fel bok – hon bara drog! Då pratade vi med henne hemma. Sen återkopplade jag till läraren att min dotter förstod att hon hade gjort fel och att läraren hade mitt fulla stöd att säga ifrån om något sådant skulle hända igen. Om det är något jag har lärt mig genom åren så är det att jag inte kommer att kunna styra mina barn helt och hållet. Därför är jag beroende av att läraren känner mitt stöd i att ta sitt ansvar. Sen måste jag så klart göra mitt arbete hemma. Vad är det roligaste med att vara förälder? – Det är att barnen ger en enorm massa energi! De tar en med på resor som är underbara. Att se barnens egna drivkrafter, deras önskningar, vilja och glädje – det är ju det som är grejen med barn! Sen kommer säkert någon av dem att få bekymmer genom livet. Vi har en dotter som har en neurologisk skada som gör att hennes muskler i benen inte funkar till 100%. Det är ju inte bara soliga dagar att vara förälder.

Vad är det svåraste tycker du? – Jag vet inte… Jag tycker vi är lyckligt lottade. Vi har möjlighet att göra saker och vi har en ganska enkel resa i det stora hela. Det viktigaste är att se barnen och vara där på rätt sätt. Utveckla dem istället för att curla, fast det vet man ju inte förrän senare om man har lyckats med. Men det är deras resa, deras liv – det försöker jag intala mig hela tiden. Vad vill du att dina barn får med sig på den resan? – Jag hoppas att de blir trygga individer. Mitt ansvar som förälder handlar om att visa att jag ser frustrationer, vad han eller hon kämpar med, och att ta mig tid och vara ett stöd. Men jag får inte lösa problemen åt dem. Det är en himla skillnad. För löser jag det åt dem drar de inte sina egna lärdomar. Jag jagade själv runt på grund av bristande trygghet i många år så om det är något jag vill hjälpa barnen att finna är det sin egen trygghet. Att våga gå sin egen väg utanför flocken. Gör de det och är glada med det – då har jag gjort mer än jag hade kunnat förvänta mig. Vilka är dina egna drivkrafter i livet? – Förr var jag mer av en tävlingsmänniska och en ganska dålig förlorare. Jag hade inte riktigt hittat alla trygghetszoner, och därför var det viktigt att vinna. Idag känner jag faktiskt att drivkraften är att göra någonting bättre. Att kunna sitta där när jag är 65 bast i någon gungstol och säga att jag var med och skapade något som än idag är hållbart. Sen är det ju så att man inte kan ändra något i det stora skedet utan saker har sin gilla gång, men man kan förskjuta, försena och förbättra. Jag är väldigt medveten om att jag är en stafettpinne som ska tas över av någon annan, men kan jag bidra till att Swedbank blir en mer ansvarstagande, långsiktig och kulturellt stark bank så har jag gjort någonting bra. Sen har jag en enorm drivkraft i att ge mina barn en bra resa!

KRÖNIKA

15 år med Friends Hej. Så enkelt började det. Hej. En hälsning i korridoren, en bordskamrat i matsalen. Med små gester och stort mod kunde min klasskompis förändra det som skolan och vuxenvärlden misslyckats med – att bryta den mörka spiral av mobbning som omgav mig under högstadiet. Och så började min Friendsresa.

knackat på dörrar och trängt mig på där diskussioner förts. Jag har hittat människor som delar min strävan och involverat dem i arbetet. Jag har mött engagerade vuxna och tusentals barn och unga, och i dessa möten alltid förundrats över deras potential och kraft. sedan Friends startade och jag kan med glädje titta tillbaka på den systemförändring som har skett – och känna stolthet över att ha bidragit till den. Jag hade aldrig någon plan att starta en stor organisation mot mobbning. Men jag hade identifierat ett samhällsproblem – skolans bristande sätt att arbeta med mobbning och trakasserier – och ett nytt sätt att angripa problemet – att involvera barn och unga i arbetet. Idag låter inflytande och delaktighet som en självklarhet, men vi har kommit långt sedan Friends grundades.

Nu har det gått 15 år

spelade en livsavgörande roll. Hans ställningstagande räddade mig och öppnade mina ögon för ett nytt sätt att angripa mobbning och trakasserier i skolan. Inte bara i min skola, utan i alla skolor i hela Sverige. Idén om Friends föddes ur min upplevelse av utsatthet och av civilkurage, mod och möjligheter. Min kl asskompis

hade jag bestämt mig. Jag skulle skapa förändring. Jag flyttade till Stockholm med tanken att någon barnrättsorganisation borde anställa mig och ta vara på mina idéer. Men mobbning låg långt ner på agendan i mitten av 90-talet och jag var inte heller beredd att anpassa mig efter de stora organisationerna. Jag fick helt enkelt gå min egen väg. Med hjälp av ett litet verksamhetsbidrag tryckte jag en folder. ”Friends hjälper dig med en aktiv handlingsplan mot mobbning.” Jag skickade den till 50 skolor och fick elva svar! Det var ett kvitto på att jag erbjöd något som verkligen behövdes.

När jag tog studenten

har vuxit till en resa som inkluderar tiotusentals barn och unga, lärare, förskollärare, skolpersonal, föräldrar, idrottsföreningar, professionella Friendsutbildare, forskare och spjutspetspartners inom en rad områden. Tillsammans arbetar vi för att öka barns och ungas makt och möjligheter, för att ge alla en trygg tillvaro och en trivsam och jämlik vardag.

Det som började som min Friendsresa ,

Alla har rätt till en vän! Ena dagen föreläste jag i Lycksele och nästa i Göteborg, kors och tvärs över Sverige. Det var slitigt och inte särskilt glamoröst. Jag bodde hemma hos lärare och andra eldsjälar som bokat in mig. Men så växte arbetet fram, i klassrummen och med duktiga människor och medarbetare som alla bidragit längs vägen. Jag har

Jag började resa.

Sara Damber, Friends grundare och styrelseordförande

om friends Vilka är Friends?

Stöd Friends

Friends är en icke-vinstdrivande organisation vars uppdrag är att stoppa mobbning. Vi arbetar för ett samhälle där barn och unga växer upp i trygghet och jämlikhet. Friends sprider kunskap och engagemang genom utbildning, rådgivning och opinionsbildning. Friends har ca 40 anställda med varierande bakgrunder. Gemensamt är att alla har stor erfarenhet av arbete med barn och unga såsom pedagoger, idrottsledare, beteendevetare och liknande. Genom fyra regionkontor finns Friends representerade i hela landet.

Det finns olika sätt att stödja Friends och på så vis vara med och skapa en trygg vardag för barn och unga på Sveriges skolor, förskolor och idrottsföreningar.

Vad gör Friends?

Ge en engångsgåva

Friends har omfattande utbildningsprogram som vänder sig till förskolor, skolor och idrottsföreningar. Våra utbildningar erbjuder konkreta redskap till dessa så att de själva kan arbeta aktivt och medvetet för en miljö där barn är trygga och möts av respekt.

Sk änk 20 kr

genom att via autogiro stödja Friends varje månad med en valfri summa.

Bli Vänsk apare

Bli stödföretag eller sponsor

genom att ditt företag är med

och finansierar Friends verksamhet. på PG 90 05 27-3 eller BG 900-5273.

genom att SMS:a FRIENDS till 72 980.

Läs mer på www.friends.se/stodoss

Friends anser att ett framgångsrikt arbete mot mobbning kräver förebyggande insatser, långsiktighet och helhetstänkande. För att nå resultat måste alla – personal, ledare, föräldrar samt barn och unga – vara delaktiga. Vuxna har alltid det yttersta ansvaret men barn och unga är experter på sin egen situation och miljö och därför måste även deras kunskap och engagemang tas tillvara. Sedan starten 1997 har Friends samarbetat med ca 1800 skolor, förskolor och idrottsföreningar.

Stiftelse med 90-konto Friends verksamhet finansieras genom insamling från privatpersoner och företag samt via arvoden från de utbildningar som vi genomför. Friends har ett 90-konto och granskas av Svensk Insamlingskontroll.

trygg idrott galoppen

möt två föreningar som har fattat

S chysst PÅ NÄTET

- fyra ungdomar säger sitt

FRIE1201_210x205_Friends_Magazine.indd 1

Friends huvudsponsorer:

2012-06-11 13:44

Partner:

Friends nationella sponsorer:

Friends regionsponsorer: Cood Investments, Ernst Rosén, Göteborgs-Posten, IKEA, Olsson & co, Norsborgs Eltjänst och Västerbotten-Kuriren. Friends tackar också: Academic Work, Advokatfirman Vinge, Allmänna Arvsfonden, Allt för föräldrar, Benny Rosenqvist, Connecta, Fortum, Funky Kidz och Bliss Academy, Ghatan Bauer Advokatbyrå, Glimra Förlag, Gålöstiftelsen, Hugo Stenbecks stiftelse, Kaffeknappen, Kanal 5 & 9, LOIS, Karl-Johan Persson, Lowe Brindfors, MTV, MTG, Nattpasset, Norsborgs Eltjänst, Procordia, Staples, Säfsen Resort, Friends Stödföretag, Vänskapare och alla andra som stödjer vårt arbete mot mobbning.