Friends Magazine 2 2013

No 2 2013

e n i z a g ma

T YGGHE R T S N R LL A B A A R Ö F –

Sms:a

FRIEN

till 72

s å skä

DS

980

nker d t ill Frie u 2 0 kr nd a r b ete s .

skapa

förändring

fl ykte n

till S ve rig e

du med

lär dig bemöta intolerans

TEMA:

en ung killes gripande berättelse

Zanyar Adami en överlevande

HEJ SVERIGE! Om att känna sig som hemma i ett nytt land

ANNONS

SOM HETER

SMAKIS EKOLOGISKA PRODUKTER ÄR ODLADE, KONTROLLERADE & HANTERANDE ENLIGT KRAVS REGLER FÖR EKOLOGISK PRODUKTION.

innehåll 2 no

TEMA: Hej Sverige

7

5 LEDARE Ett nytt liv 7 FRIENDS Hej Sverige – Om att känna sig som hemma i ett nytt land 14 PERSONPORTRÄTT Här finns inget krig, inga hot 19 FORSKNING Med rätt att vara sig själv 24 FÖRÄLDRAPORTRÄTT Zanyar Adami – En överlevande krigsduva 31

UNGA BERÄTTAR

38

TIPS & RÅD

24

En del av Sverige

Möt intolerans med respekt och kunskap

41 INSPIRATION Du kan också göra skillnad 48 TIPS Bok- och filmtips 50 KRÖNIK A Trygg och delaktig, oavsett bakgrund

31

51 FRIENDS Om Friends

3

41

ANNONS

Vi stöder Friends i kampen mot utanförskap och mobbing.

Välkommen in.

LEDARE

i ett

nytt land

Text jo barker / Foto Karl-Oskar Bjurenstedt

FRIENDS

Dalvägen 14 169 56 Solna Tel: 08-545 519 90 E-post: info@friends.se www.friends.se

ANSVARIG UTGIVARE

Lars Arrhenius lars.arrhenius@friends.se Tel: 08-545 519 90

KOMMUNIKATIONSANSVARIG OCH REDAKTÖR

Jo Barker jo.barker@friends.se Tel: 08-545 519 90

GRAFISK FORM

Grafisk form Lobby Design www.lobbydesign.se

REPRO

Turbin, Stockholm

TRYCK

V-TAB

OMSLAG

Karl-Oskar Bjurenstedt (foto) Nils Olsson (montage)

SKRIBENTER

Malina Abrahamsson Lars Arrhenius Jo Barker Oskar Ekman

FOTOGRAFER

Karl-Oskar Bjurenstedt Markus Holmström Christin Philipson

BILDMONTAGE

Nils Olsson

Minns en metallbl å Morris. Fullastad med kläder, nallar, leksaker, två barn och en mamma. En pappa som vinkar ”Good bye” men mitt 5-åriga jag ser inte. Hon har fullt upp med att öppna sin godispåse. Många bilmil och en båtfärd över Nordsjön senare, i ett nytt land.

Bästa kusinen med familj välkomnar. Hon talar ett annat språk men det gör inget för vänskapen vet inga gränser. Vi leker tills vi somnar utmattade i samma säng, hon med napp och filten ”Lulle” och jag med två fingrar munnen och mammas gamla nattlinne, ”Trasan”, nära intill. Första natten i det som nu är mitt nya land.

Min flytt var ingen flykt. Vi lämnade inget krig bakom oss om än en svår situation. Det var en trygg resa fast möjligen lite trångt där i baksätet som inte bara skulle delas med en tre år äldre syster utan även med en juccapalm.

Tänker på en annan 5-åring, Zanyar, som åtta år senare kom till samma land som jag. Utan vare sig mamma, pappa eller syster. Skickad från ett krig för att överleva. I det här numret av Friends Magazine får vi möta den vuxna Zanyar Adami som delar med sig av sin långa resa från separation till försoning.

Tidningen tar sin utgångspunkt i Friends och UNHCR:s kampanj ”Hej Sverige” med fokus på ensamkommande flyktingbarn.

För ett par år sedan anlände 17-åriga Ali ensam till Sverige efter en oerhört tuff resa. Han berättar om sin kamp för livet under flykten från Afghanistan. Vi får även möta tre andra ensamkommande ungdomar som delar med sig av mötet med Sverige och sina drömmar om framtiden. När det kommer till den här gruppen råder en rad fördomar, förklarar forskaren Mirjam Hagström, och psykologen Liria Ortiz tipsar om hur vi kan bemöta både vår egen och andras intolerans. Möt även ett gäng eldsjälar som engagerar sig för att alla ska känna sig välkomna i vårt land.

Jag ser på min egen lilla 5-åring där hon sitter tryggt vid frukostbordet och äter gröt med hallon. Tänker att hon aldrig skulle klara att bli lämnad. Sen inser jag att det är jag som inte skulle klara att lämna henne.

Förstår plötsligt vidden av det gränslöst osjälviska i att skicka iväg ett barn för att det ska få ett bättre liv. För att det ska överleva. I ett nytt land.

Jo Barker, Redaktör

5

FRIENDS

Om att känna sig som hemma i ett nytt land ”Kan du föreställa dig att jag har färdats i 36 timmar under en lastbil utan mat eller vatten. Kan du föreställa dig att jag har hängt därunder medan små hårda stenar slår upp i ansiktet. Hur ont det gör under alla dessa timmar. Kan du förstå att man bara vill ge upp och släppa taget.”

– Ur UNHCR:s rapport, Voices of Afghan Children

Förra året anlände över 3500 ensamkommande flyktingbarn till Sverige. Förutom den långa och ofta traumatiska resan kan mötet med det svenska samhället i allmänhet och skolan i synnerhet bli ytterligare en påfrestning för barnens trygghet och självkänsla. Det kan vara svårt för elever och vuxna på skolan att sätta sig in i deras situation och de erfarenheter barnen bär med sig. Då de ensamkommande saknar just familj i det nya landet blir skolan samtidigt en oerhört viktig plats. Här har de chans att bli en del av det svenska samhället, att få trygghet, stöd och vänner att dela sin tillvaro med. Därför har Friends tagit fram kampanjen ”Hej Sverige” i samarbete med FN:s flyktingorgan UNHCR och med stöd av PostkodLotteriet.

6

Syftet med ”Hej Sverige” är att förändra negativa attityder, motverka fördomar och öka förståelsen för olikheter, inte bara när det kommer till ensamkommande flyktingbarn, utan alla människor som har tvingats på flykt. Vår förhoppning är att projektet ska leda till en tryggare miljö för alla elever och vuxna i skolan – en miljö fri från kränkningar och utanförskap.

Namnet ”Hej Sverige” kom till efter en berättelse som en ensamkommande kille från Kalix delade med sig av. Han förklarade att ”Hej” är som ett magiskt ord. När han hade lärt sig att säga hej sa han det säkert fyra gånger till personer som till slut hälsade tillbaka.

Det blev en första kontakt. Ett första steg till att känna sig välkommen och som en del av ett nytt samhälle.

Hej Sverige – en kunskapskampanj för årskurs 8, läsåret 2013–2014 ”Hej Sverige” tar avstamp i ensamkommande flyktingbarns berättelser för att lyfta frågan om alla barns lika värde och rätt till en trygg skolgång.

Detta får skolan kostnadsfritt: • Seriealbum • Kortfilm • Teaterföreställning • Föreläsning

tack vare att Postkodlotteriet finansierar projektet kan materialet erbjudas gratis till Sveriges skolor.

• Lärarhandledning

www.hejsverige.nu

Seriealbum – Vi ska ses igen, Sanam

”Är den här serien sann? Nej, inte så att huvudpersonen Hamid finns i verkligheten. Däremot finns det många som varit med om liknande, och långt värre, saker under sin flykt.

Jag har ansträngt mig för att alla detaljer ska vara korrekta: fakta, platser, flyktvägar och så vidare. Flera unga människor som själva flytt har läst manuset och sagt att de tycker att berättelsen stämmer precis. Som författare gör det mig glad, som människa så oerhört sorgsen.”

Oskar Ekman, manusförfattare

Seriealbumet Vi ska ses igen, Sanam gestaltar och dramatiserar den långa och farliga flykten som en 14-årig pojke gör på egen hand från Afghanistan till Sverige. Berättelsen är skriven av Oskar Ekman, tecknad av Peter Bergting och utgiven av Kartago Förlag. Albumet har kommit till genom intervjuer med projektets referensgrupp av unga som har egna erfarenheter av att komma ensamma till Sverige.

Berättelsen bygger på verkliga delar ur deras historier samt rapporten Voices of Afghan Children – intervjuer som UNHCR har gjort med 42 ungdomar som ensamma flytt från Afghanistan till Sverige.

7

Film – Krigsduvor ”Det känns oerhört hedrande att få möjligheten att nå ut till världens viktigaste målgrupp med en berättelse som jag hoppas berör och förändrar attityder kring ensamkommande flyktingbarn.”

Zanyar Adami, regissör

Kortfilmen Krigsduvor handlar om Shadi, en kurdisk flicka som skickas ensam till Sverige. Den handlar om hennes längtan efter sin mamma och hennes mod att möta en ny värld. Filmen når rakt in i hjärtat och ökar förståelsen för de svårigheter som en separation från en förälder innebär för alla barn.

Regissören Zanyar Adami kom själv ensam till Sverige utan föräldrar när han var fem år gammal. Zanyar har en bakgrund som journalist, författare och föreläsare. Han har bland annat grundat och varit chefredaktör för tidskriften Gringo, som 2005 belönades med Stora journalistpriset. 2011 debuterade Zanyar som filmregissör med dokumentärfilmen Gerillasonen.

(Läs mer om Zanyar på s.24).

Teaterföreställning ”Då och då finns det möjlighet att berätta om något som är fullständigt personligt och viktigt. Sammanhanget, ämnet och publiken känns klockrena och jag är oerhörd tacksam och hedrad av uppgiften.

Det finns berättelser man inte vill berätta, det ska inte behövas. Men jag tror att det är endast via just de historierna vi gemensamt kan stå för en förändring. De ger oss mod och kraft och inspirerar oss till något större och bättre.”

Shebly Niavarani, manusförfattare

8

I en specialskriven monolog lyfts frågor om utanförskap och identitet i mötet med skolan, att ha flykt i bagaget och att vara ny i en grupp. Det handlar om att få vara sig själv oavsett bakgrund och om separation och längtan. Monologen spelas av en professionell skådespelare med efterföljande föreläsning som leds av en utbildare från Friends.

100 föreställningar kommer att spelas runtom i Sverige med premiär på Unga Klara i Stockholm den 27 augusti. Shebly Niavarani som har skrivit manus är till vardags skådespelare, regissör och manusförfattare och knuten till Stockholms Stadsteater. Han har medverkat i en rad teateruppsättningar och filmer och har även regisserat kortfilmer.

Lärarhandledning I ”Hej Sverige” ingår lärarhandledningar som skolan kan använda för att jobba mer djupgående med frågor som rör barns rättigheter, att tvingas fl y, fördomar, identitet och integration. Genom handledningarna arbetar man på ett naturligt sätt med skolans värdegrunds- och demokratiuppdrag. Eleverna får möjlighet att träna på olika förmågor och arbeta utifrån centrala innehåll i enlighet med skolans läroplan.

Läs mer om ”Hej Sverige” och beställ material på www.hejsverige.nu eller maila info@hejsverige.nu

Din ryggsäck

- tävling för unga

Det är krig i Sverige och ingenting är sig likt. Först försvinner din pappa spårlöst och sedan flera av dina vänner. Alla är rädda, man vågar inte lita på någon.

Du måste fl y för att inte själv gå under. Du kan bara ta med dig en ryggsäck med det allra viktigaste.

-

Vad Vad Vad Vad

tar du med dig i din ryggsäck? är viktigt? vill du minnas? vill du ha kvar?

Berätta med ord och/eller bild hur du gör och hur du tänker. Ditt bidrag ska vara 1-4 A4-sidor och i svart/vitt. För att tävla måste du vara under 20 år.

Det går även bra att vara flera som skriver och ritar tillsammans.

En jury bestående av förläggare från förlagen Kartago och Bonnier Carlsen, författaren och läsambassadören Johan Unenge och författaren Oskar Ekman kommer att göra ett urval bland bidragen som publiceras som bok till sommaren 2014.

Skicka in bidragen till: ”Min ryggsäck”, Bonnier Carlsen, Box 3159, 103 63 Stockholm eller mejl till: manus@bonniercarlsen.se, skriv ”Min ryggsäck” i ämnesraden. Senast den 15 februari 2014.

9

ANNONS

EVENTHOTELLET Möten mellan 2 personer eller event för 65.000 – hos oss har mötets storlek ingen betydelse. Vi har huvuden som tänker nytt, händer som förstår logistik och hjärtat med i allt vi gör. Quality Hotel Friends – Eventhotellet för de stora ögonblicken.

Vi stödjer QUALITY HOTEL FRIENDS | 08-705 70 00 | conference.friends@choice.se | qualityhotelfriends.se

PERSONPORTRÄTT

här finns inget krig,

inga hot Text OSKAR EKMAN / Foto UNHCR:s bildarkiv

Vi sitter på ett kafé på Centralstationen i Stockholm. Ali tar en klunk te och pekar mot den välkända ”ringen”.

– Där nere kom jag, säger han. Det var folk överallt, och många sprang. Han ler åt minnet.

– Alla pratade konstigt. Allt var annorlunda.

Jag var glad, men rädd. Vad skulle jag göra nu? Vem skulle jag fråga? Tänk om någon var civilpolis och skulle arrestera mig?

den 23 december 2008. Människorna som myllrade runt honom var resenärer på väg mot sina julfiranden. Den då 17-årige Ali hade anlänt med tåg från Malmö, gömd inne på tågtoaletten eftersom han saknade biljett. Det var sista etappen på hans resa från Afghanistan. En resa som tagit tre månader. Ali visste att han behövde ta sig till något som kallades ”Migrationsverket”. Han började gå på måfå.

– Vid Slussen såg jag några svenska flaggor och tänkte att det kanske var en myndighet, säger Ali. Men det var ett hotell. Han tog mod till sig och frågade en taxichaufför utanför hotellet.

– Taxichauffören var från Iran och kunde persiska. Han skjutsade mig gratis till Migrationsverket i Solna.

Ali hade tur som hann dit. Det var dagen före julafton och Migrationsverket skulle precis stänga. De tog hans fingeravtryck, vägde honom och gav honom en banan. Sedan blev han skjutsad till ett transitboende.

Det var på förmiddagen

i Sverige tillbringade han ensam i ett kalt rum.

Boendet var fullt av andra nyanlända pojkar.

– Jag visste inte ens vad julen var för någonting. Jag hade hört ordet ”christmas”, men trodde att det hade med nyåret att göra.

Vi gjorde ingenting på hela dagen. Alla var misstänksamma och ingen litade på någon annan.

Sin första jul

11

afghaner valde familjen att flytta tillbaka till hemlandet några år efter talibanernas fall. Alis pappa reste i förväg till Kabul 2004. Med sig i packningen hade han pengar för att kunna hyra ett hus och guld till äldste broderns bröllop.

– En kväll skulle pappa ta en taxi genom Kabul till en släkting, berättar Ali. Men istället hoppade det in två andra män i taxin och hotade honom med pistol. De körde till en förort där de tog allt av värde. Innan de försvann sköt de honom i armen och i knät.

Pappan hittades av en hjälporganisation, fick vård och överlevde.

Men bara en kort tid senare blev han istället kidnappad, kanske av män som fått tips av de tidigare rånarna.

– De trodde antagligen att han var rik eftersom han haft så mycket pengar med sig i resväskan, och eftersom han bott så länge i Iran.

Som miljontals andr a

resten av Alis familj i Teheran och krävde lösensumma. De fick sälja allt de ägde, och en månad senare var pappan fri. Familjen kom efter till Kabul och de återförenades, men som utblottade. Så småningom kunde pappan skaffa sig en liten kiosk, och Ali började skolan igen 15 år gammal.

– Det var tusentals elever där, berättar han. Vi hade ingen tavla, inga böcker, ingen toalett. Jag var en lugn pojke, men de andra bråkade hela tiden med mig.

Ali valde att sluta skolan och hjälpa pappan genom att cykla till marknaden och handla frukt till kiosken. Samtidigt var han besviken på pappan som lovat att livet i Afghanistan skulle bli bättre än det i Iran. Istället var allt smutsigt, fattigt, farligt. Regelbundet hördes explosioner från självmordsbombare.

– Första gången var jag bara 200 meter bort.

Kidnapparna kontak tade

Ali bestämde sig för att han måste lämna Afghanistan, men pappan vägrade släppa iväg honom och beslagtog pengarna som han sparat ihop. Ali jobbade ihop nya pengar genom att ta småjobb åt andra handlare på marknaden. Till sist gick hans mamma med på att hjälpa honom. I hemlighet sålde hon det guldhalsband hon för länge sedan sparat ihop till för hans blivande hustru.

Ali inledde resan hösten 2008 tillsammans med en jämnårig kusin vid namn Najib. Först tog de sig tillbaka till Teheran. En äldre släkting där hjälpte dem att betala en smugglare som skulle ta dem till Grekland. Första anhalten var Urmia i nordvästra Iran på gränsen till Turkiet.

– En kurdisk man körde oss ut i skogen, berättar Ali. I en stuga fanns säkert 50 andra människor, de flesta från Afghanistan, Pakistan och Bangladesh. Vi fick lämna ifrån oss all metall som kunde blänka. På natten gick vi i 5-6 timmar tills vi kom fram till en by. En annan smugglare kom och körde oss till ett garage där vi fick vänta tills det blev natt igen.

Där blev de hämtade

12

av täckta lastbilar och stuvades in mellan

fruktlådor. Färden till Istanbul tog 13 timmar och en pakistansk pojke var nära att dö av syrebrist.

– Vi lyfte upp honom mot taket i lastbilen för att han skulle få luft, men det hjälpte inte. Vi skrek och skrek tills smugglarna stannade. De var arga och sa att polisen kunde ta oss när som helst. gömd i Istanbul kördes Ali, kusinen Najib och några andra äldre pojkar mitt i natten till gränsen mot Grekland.

Smugglarna gav dem en uppblåsbar gummibåt och de fick instruktioner att paddla mot en ljuspunkt. Det blåste och var dåligt väder.

– Jag kunde inte simma och var livrädd. Men jag tänkte att antingen kommer jag fram eller så dör jag.

Efter någr a veckor

”Jag tänkte att antingen kommer jag fram eller så dör jag.”

– En av killarna hade gjort resan förut och blivit tillbakaskickad. Det var tur, för ingen annan visste hur man paddlade eller vad vi skulle göra när vi kom fram. Vi hade aldrig klarat det utan honom. I gryningen nådde de fastlandet och punkterade gummibåten såsom smugglarna sagt.

De gick upp i skogen och tog fram de torra kläderna ur plastpåsar. Två och två för att inte väcka uppmärksamhet. och bussresor senare nådde de den ökända grekiska hamnstaden Patras, hem för mängder av flyktingar. Efter några veckor i ett smutsigt tält och efter att ha blivit misshandlade av polisen lyckades Ali och Najib hitta en plats i en trång lucka under en lastbil.

– Vi hade lärt oss att försöka med lastbilar med registreringsskyltar från till exempel Sverige. De kollades inte lika ofta.

Fler a dagar

på färjan till Italien, men vid ankomsten lyckades de inte ta sig ut. Lastbilen fortsatte köra i timmar.

– Vi kunde inte röra oss, jag förlorade känseln i mina fötter och vi fick panik. Vi slog på lådan tills lastbilen stannade.

Lastbilen körde ombord

När de klev ur vid vägkanten väntade tre italienska polisbilar. Troligen hade chauffören hört deras bankanden och slagit larm på telefonen.

– Vi var smutsiga och oljiga. På polisstationen spydde jag flera gånger. Då körde de oss till sjukhuset för att ta prover. Väl där sa Najib att vi måste fly, annars skulle de skicka tillbaka oss till Afghanistan.

De sprang, hittade en tågstation och tog sig så småningom till Rom, och sedan vidare till Frankrike.

– I Paris sov vi utomhus i parker, det var väldigt kallt. I en kyrka fick vi lite mat. Men plötsligt en dag försvann Najib. Jag vet inte varför, kanske var han trött på mig? Jag har aldrig hört av honom igen.

”

På natten gick vi i 5-6 timmar tills vi kom fram till en by. En annan smugglare kom och körde oss till ett garage där vi fick vänta tills det blev natt igen.”

13

”Jag sa att jag ville plugga. Då sa han att jag borde ta mig till Sverige.”

Ali lärde känna en annan afghansk kille, som frågade vad Ali ville med sitt liv.

– Jag sa att jag ville plugga. Då sa han att jag borde ta mig till Sverige.

Om man pluggar där, sa han, kan man bli något. Jag visste inte ens var Sverige låg.

Tillsammans fortsatte de med tåg till Tyskland och Danmark. Höll sig undan väktare och poliser på stationerna. Frös och var hungriga.

Men dagen före julafton stod de alltså på Centralstationen i Stockholm. Killen som Ali haft sällskap med möttes av en släkting och försvann med ett enkelt ”Hejdå”. Ali var ensam igen.

Teet har kallnat och människorna runt oss på kaféet har bytts ut många gånger. Ali fortsätter att berätta hur han steg för steg byggt upp sitt liv i Sverige, via transitboenden och språkkurser.

– Skolan här kändes som ett palats, säger han. Det fanns till och med simhall! Men vägen har inte varit lätt.

14

– Jag hade tappat min familjs telefonnummer, förklarar han. Vi fick kontakt först efter 6-7 månader. Jag grät jättemycket när vi pratade. Tänkte på allt jag fått, ett bra liv, medan de var kvar i Afghanistan.

Han försonades också med sin pappa.

– Han var glad för min skull. Sa att han var stolt, att jag hade blivit en man. Han hade inte trott att jag skulle klara resan.

Men bara några veckor senare blev pappan sjuk och dog. Alis liv rasade igen. Ensamheten och skuldkänslorna blev övermäktiga.

– Jag försökte ta mitt liv.

Ali lutar sig fram över bordet och drar upp tröjärmarna. Två stora ärr löper över handlederna. Ändå blev självmordsförsöket en vändpunkt. Han beskriver hur en läkare på vårdcentralen såg hur han mådde och ordnade terapi.

– Och sjuksköterskorna var fantastiska. De ringde hela tiden och frågade hur jag mådde. Till och med på julafton.

var alltså Alis första ”riktiga” i Sverige. Han var erbjuden att fira hemma hos en lärare från skolan. Efter en timmes långt samtal med sjuksköterskan på julaftonsmorgonen bestämde han sig för att acceptera inbjudan. Han valde en långärmad skjorta för att dölja ärren och frågade personalen på boendet om han borde ha en present med sig. ”Köp en Aladdin-ask” blev rådet.

– Det blev en jättebra julafton, även om jag inte kunde språket så bra då. Familjen hade många frågor om mig, men det var svårt att förklara.

Vi åt och sjöng. Jag hade aldrig varit hemma hos en svensk familj och jag visste inte hur jag skulle bete mig, eller hur man åt. Jag väntade in de andra och såg hur de gjorde. Men jag förstod aldrig varför man skulle titta på Kalle Anka!

Julen 2009

Efter det svåra första året beslöt sig Ali för att målmedvetet skapa sig ett liv i Sverige. Han tog extrajobb som snöskottare, tog körkort, jobbade på McDonalds, fick läxhjälp av Röda Korset och fixade så

småningom eget boende. Idag är han 21 år, har uppehållstillstånd och pluggar ekonomi på universitetet. Han är aktiv i en förening som hjälper ensamkommande. Samtidigt har han ett heltidsarbete på ett boende för nyanlända flyktingar och jobbar natt.

– Jag kommer nog att jobba där på julafton i år, säger Ali. Det är bra. Barnen är i samma situation som jag var. Jag förstår vad de går igenom.

Men han själv då? Hur mår han nu?

Ali skrattar igen. Som så många gånger under intervjun.

– Jag kan nog inte kalla mig lycklig, säger han efter en stund. Det är så ensamt utan en familj. Men jag har det bra. Här finns inget krig, inga hot.

FOTNOT: Ali har egentligen ett annat namn. Bilderna föreställer inte honom eller hans vänner utan är hämtade från UNHCR:s bildarkiv.

några veckor i ett smutsigt tält och efter ” Efter att ha blivit misshandlade av polisen lyckades Ali och Najib hitta en plats i en trång lucka under en lastbil.”

15

Fakta om flyktingar Just nu söker 17 700 barn under 18 år asyl i världen efter att de ensamma utan någon familj har lyckats ta sig till ett annat land.

Förra året kom 3578 ensamkommande barn till Sverige. Merparten kommer från Afghanistan men ett ökande antal är från Syrien. 16 % var flickor.

82 % av de barn vars ärende prövades förra året fick uppehållstillstånd i Sverige. 401 barn fick avslag på sin ansökan.

42 miljoner människor befinner sig på flykt till följd av pågående eller nya konflikter världen över.

De allra flesta som tvingas fly gör det till ett grannland. Pakistan tar emot absolut flest flyktingar, närmare 2 miljoner människor.

Iran och Syrien ligger på andra och tredje plats.

Världens utvecklingsländer är värdar för 80 % av alla människor som befinner sig på flykt. De 48 fattigaste länderna i världen tar emot 2,3 miljoner flyktingar.

Sydafrika är det land som tar emot flest asylansökningar (107 000) i världen. USA tar emot 76 000 ansökningar och Frankrike 52 000.

Sverige tog 2012 emot 43 887 asylansökningar.

Sverige har 8,8 flyktingar per 1000 invånare.

Ali är en av de ensamkommande barn som har delat med sig av sin berättelse i Friends och UNHCR:s kampanj ”Hej Sverige”.

FN:s Barnkonvention Artikel 10: Ansökningar från familjer som vill återförenas över statsgränser ska behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt.

Artikel 22: Ett flyktingbarn har rätt till skydd och hjälp.

16

annons

Norton by Symantec – Stolt sponsor av

Skydda det som betyder mest!

Vi brinner för ett säkert internet, framförallt för våra barn och ungdomars trygghet online. För inget betyder mer än våra barn. Därför ser vi fram emot det fortsatta arbetet med att bekämpa nätmobbning ihop med Friends.

Tillsammans blir vi ännu starkare!

WWW.NORTON.COM/SE I WWW.FACEBOOK.COM/NORTONSVERIGE

SECURITY I BACKUP I MOBILE I LIVE HELP

Skyddar det som betyder mest.

ANNONS

Vissa saker går aldrig att sudda ut.

Mobbning lämnar spår för livet.

Tema Klasskort stödjer Friends arbete mot mobbning.

269 84 Båstad • Växel 0431-44 56 00 info@temaklasskort.se • www.temaklasskort.se

FOrSKNiNg

med rätt att vara

sig själv Text JO BARKER / Foto CHRISTIN PHILIPSON

OSKulDSFullA OCH PASSivA ObjeKt SOM övergivitS Av FörälDrArNA utAN egeNtligA SK äl Att vArA Här eller StrAtegiSK A vuXNA, S.K. ”SK äggbArN”, MeD eN gräDDFil till ASyl? MirjAM HAgStröM SOM FOrSK Ar KriNg eNSAMKOMMANDe bArN OCH uNgDOMAr MeNAr Att bilDeN Av DeSSA är Full Av FörutFAttADe MeNiNgAr. MeD bArNS PerSPeKtiv i FOKuS vill HON Hellre lyFtA FrAM Att eN iNDiviD K AN vArA båDe DrivANDe OCH reSurSStArK MeN SAMtiDigt i beHOv Av StöD OCH OMSOrg.

OM uNgeFär eN veCK A anländer ett nytillskott till familjen Hagström Dias Batista. Mirjam Hagström dricker kaffe i vårsolen och hoppas få vila lite innan bebisen kommer, men den uppfällda laptopen i vardagsrummet skvallrar om att hon inte riktigt är där ännu.

De senaste två åren har hon till stor del ägnat åt andra nyanlända genom sin forskning om ensamkommande flyktingbarn.

Vad vill du undersöka när det kommer till ensamkommande barn och ungdomar?

– Jag vill höra hur de uppfattar mötet med de olika institutioner som de kommer i kontakt med när de kommer till Sverige; socialtjänst, skola, HVB-hem och godemän. Fokus ligger på barnens egna upplevelser av dessa möten. Jag vill bland annat ta reda på om det är lätt att förstå vad de olika institutionerna har för mål för just dem och om de har möjlighet att ta in deras behov och vad de vill med sin vardag och framtid.

Berätta om hur barnen och ungdomarna beskrivs i dessa rapporter.

– På massvis av sätt förstås. Det finns bland annat en rad förutfattade meningar om ursprung, ålder, kön etc. Om jag själv ska kategorisera så fann jag att man ofta framställer de här barnen som utsatta individer. Man lägger mycket skuld på föräldrarna som man menar har tagit ett aktivt beslut att skicka barnet till Sverige medan den unga själv inte haft någonting att göra med beslutet och egentligen vill vara i sitt hemland.

Vilka problem ser du i att lyfta fram barnen på det här viset?

– Man missar att det faktiskt handlar om en flykt. Den utsatthet som lyfts fram handlar snarare om att man har blivit lämnad av sina föräldrar än om att man har flytt från en situation som har varit fruktansvärd. Det lyfts sällan fram att flykten varit oundviklig, oavsett vem som fattat beslutet.

Hur går du tillväga?

– Jag kommer att träffa ca 25 ensamkommande ungdomar så att de kan ge sin bild, men i ett första skede har jag studerat rapporter och utredningar som redan är skrivna om de här barnen.

Det är olika myndigheter som socialtjänsten och Migrationsverket men även frivilligorganisationer, Barnombudsmannen m.m. Jag har också gått igenom politiska utredningar och propositioner.

På vilka andra sätt beskrivs de ensamkommande?

– När man pratar om dem utifrån ett mer aktivt perspektiv så finns ibland en bild av att de inte är ungdomar. För att hårddra det ska du vara ett offer som är glad och tacksam för om du börjar kräva mer och vill bestämma mer över dig själv så kan det uppfattas negativt. Det kan skapa misstankar om att du egentligen inte är

19

Namn: Mirjam Hagström Ålder: 36 år Familj: Sambo, dotter på 3 år och en bebis på väg.

Gör: Forskar om ensamkommande flyktingbarn på Linköpings Universitet, Tema barn.

Fritid: Vara ute i solen och träffa kompisar.

Framtidsdröm: I det här sammanhanget har jag både mardrömmar och drömmar om att bli färdig med min avhandling. Sen skulle jag gärna vilja ha en större lägenhet. Det är en lite mer akut dröm.

20

”För att hårddra det ska du vara ett offer som är glad och tacksam för om du börjar kräva mer och vill bestämma mer över dig själv så kan det uppfattas negativt.”

ett barn utan över 18. Det är också den stora rasistiska diskursen kring de här barnen, där begreppet skäggbarn florerar.

Skäggbarn!? Vad menas med det?

– Att de ensamkommande barnen egentligen är vuxna som försöker lura systemet. De som hävdar detta vill ha biologiska ålderstester, något som faktiskt kan användas redan idag om man som handläggare känner tveksamhet. Trots det är det få vars ålder skrivs upp. Men fastän det är få som luras känner man även utanför den rasistiska diskursen att man måste reservera sig kring det här, och det blir en bild som sprids även i andra sammanhang.

Det låter som två ganska skarpa motsatser – antingen är man ett utsatt offer eller så är man en strateg?

– Ja, om man hårddrar. Det man missar är att en individ kan vara både drivande och resursstark och samtidigt i behov av stöd och omsorg. Jag kan tänka mig att det här är personer som många gånger har ett stort behov av allmänmänskligt stöd eftersom de är ensamma och kan ha fruktansvärda upplevelser i bagaget. Samtidigt är det personer som ofta har rest farliga vägar och varit med om otroligt mycket och på många sätt har en hög grad av aktörskap och styrka.

Något som inte rim mar med epitetet ”föräldralöst offer”.

– Nej precis. Ett problem är att man spelar på begreppet barn. Den traditionella bilden av ett barn är en person som är liten och passiv, tacksam och söt. När man då är en tonåring som tagit sig hit på egen hand så går det inte riktigt ihop med bilden av ett passivt, hjälplöst barn. Det här med tacksamheten är något som jag stött på i ett par rapporter som bygger på ensamkommande barns och ungdomars berättelser där många återger en känsla av att de inte kan klaga. I exempelvis en rapport berättar unga att de mötts av

kommentarer som ”Du skulle ha det värre om du var kvar i Afghanistan”. Då är det viktigt att komma ihåg att man som minderårig asylsökande och nyanländ i Sverige enligt alla regler har rätt att få stöd och att få vara en vanlig ungdom med vanliga behov.

Du har även berättat om att det fi nns en bild av gr uppen som ”problembarn”. Förklara varför.

– Det beror på att ensamkommande ungdomar vanligtvis hamnar på s.k. HVB-hem som är ett system uppbyggt kring ungdomar som har sociala problem eller missbruksproblem. Något som har kommit fram i många av rapporterna är att både ungdomar och personal känner att det inte är helt rätt plats för just dem att bo eftersom de inte har den typen av problem eller behov.

På vilket sätt kan det krocka med deras behov?

– På grund av hur systemet är uppbyggt har man ett hårt regelverk där man bland annat måste komma hem tidigt eller kanske inte får gå ut alls på kvällarna. Det gör det svårt att erbjuda de här ungdomarna en så nära normal tillvaro som de har rätt till och som de säkert ofta behöver.

– Samtidigt finns det jättemånga välmenande vuxna kring de ensamkommande flyktingbarnen som alla försöker se till deras bästa; en lär ut svenska, en ser till att du sover, en tar hand om din psykiska hälsa o.s.v. Men det här som alla människor behöver som trygghet, kärlek och någon att prata med kanske faller mellan stolarna i ett system där det finns otroligt många som hjälper till utifrån sin egen horisont.

– En sak som jag tror ligger i det här är att när man är ung så vill man vara den man är. Man vill nog inte definieras som ensamkommande flyktingungdom hur länge som helst. ”Jag har alla behov som andra ungdomar har och vill också tillåtas ha det. Nu vill jag bara vara jag.

Få vara dum och bråkig ibland och glad eller ledsen ibland”. Att inte längre bara bedömmas som ensamkommande utan som ung.

21

ANNONS

Du som är över 18 år – köp en lott på postkodlott

annons

Miljonbelopp till både lottköpare och förmånstagare Istället för att behålla överskottet från vår verksamhet skänker vi det till våra 44 förmånstagare. Förra året fick två av dem, Friends och UNHCR, ett extra tillskott på nästan 9 miljoner kronor till sitt gemensamma, unika projekt ’Hej Sverige’ som drar igång nu i höst.

Varje år kommer cirka 2 500 ensamkommande flyktingbarn till Sverige. Friends och UNHCR, som är FN:s flyktingorgan med uppgift att ge människor på flykt internationellt skydd, samarbetar i ett unikt projekt mot fördomar och utanförskap för dessa barn.

Alla barn är lika värda Förutom den långa och ofta traumatiska resan till Sverige kan mötet med den svenska skolan bli ytterligare en påfrestning för de ensamkommande flyktingbarnen. Det kan vara svårt för elever och vuxna på skolan att sätta sig in i deras situation och de erfarenheter barnen bär med sig. Det kan i sin tur leda till en otrygg skolsituation för de ensamkommande barnen.

Genom att berätta några av dessa barns historier på ett pedagogiskt, inspirerande och gripande sätt genom

film, seriealbum och teaterföreställning öppnar ’Hej Sverige’ för samtal om människors olika bakgrund och lika värde.

För en bättre värld Med en lott i PostkodLotteriet eller genom våra bingospel och skraplotter på nätet bidrar du som är över 18 år till en bättre värld samtidigt som du själv har chans att vinna. Varje dag året om får till exempel våra lottköpare en ny vinstchans. I de dagliga dragningarna lottar vi ut som mest till helgen – 1 miljon kronor, en Volvo V60 samt upp till 100 000 kr per lott varje fredag och ytterligare 1 miljon varje lördag. Dessutom delar vi ut miljoner i GrannYran tre gånger per år och i många extradragningar under året.

teriet.se eller ring 099-110 40

FörälDrAPOrträt tet

en överlevande

Text JO BARKER / Foto KARL-OSKAR BJURENSTEDT / Bildmontage NILS OLSON

FeM år gAMMAl MeD ett StADigt grePP i MAMMANS KjOl. eN FlygPlAtS i irAK 1987. Det är NågOt SOM iNte Står rätt till. grePPet OM KjOleN HårDNAr När Det är DAgS Att StigA OMbOrD På PlANet OCH DeN lille zANyAr iNSer Att MAMMAN iNte SK A FöljA MeD. ett PAr tiMMAr SeNAre Stiger HAN Av PlANet, eNSAM i ett Nytt lAND.

24

– På NågOt Sätt slutade jag vara barn i det ögonblicket. Förstod att det krävdes för att överleva. Jag tror att jag klippte bandet, säger Zanyar Adami, idag 31 år och svensk.

Att överleva är ett begrepp som följt Zanyar genom livet. Som liten i krigets Iran och Irak med föräldrar som var gerillasoldater och stred för ett fritt Kurdistan. Mormor och morfar var tryggheten. Hos dem växte han upp under smeknamnet ”Glaset” eftersom han var så skör. Liten och blödarsjuk förstod han tidigt att det var med hjärnan han kunde hävda sig och som morfars favorit hade han rätt mycket att säga till om. Sen kom den där dagen på flygplatsen när han insåg att livet skulle förändras för alltid.

var du arg?

– Jag har tänkt mycket på det den senaste tiden. Jag var säkert skitförbannad men jag höll allting inne. Det var en överlevnadsgrej eftersom jag inte ville vara till besvär för fosterfamiljen. Jag tänkte att om jag inte sköter mig så kommer de också att överge mig.

En annan tanke som Zanyar bar med sig var att hans föräldrar inte ville ha honom, att han var besvärlig med sin sjukdom och att det var därför han skickades bort.

– Det är så tydligt nu när jag själv har barn hur lätt det är för ett barn att ta på sig skulden. Det är så mycket lättare att göra det än att acceptera att ens föräldrar är ofullkomliga.

– Mitt FörStA MiNNe av Sverige är snö. Jag hade aldrig sett det tidigare så jag smakade och tänkte att det var glass. Wow, vilket land!

Gratis glass överallt.

Från början var det oklart vad som skulle hända med Zanyar. I en artikel i Expressen beskrevs han som ett ”ankarbarn” som skickats ensam till Sverige för att föräldrarna skulle kunna komma efter. Men orsaken till att de skickade iväg honom var att de inte trodde att han skulle överleva kriget. Flera familjer erbjöd sig att adoptera men han blev istället fosterbarn hos en familj där mamman kom från samma rörelse som hans föräldrar. Varje natt drömde han om föräldrarna, antingen att de fanns med på listan över döda som lästes upp med jämna mellanrum eller så handlade drömmen om återförening. Han slutade aldrig hoppas.

Så eN DAg

ett år senare kom återföreningen. Zanyar minns fl ygplatsens tjocka orangea dörrar som öppnades och stängdes gång på gång. En evig väntan med spända händer om en blombukett. Och så kom de äntligen.

– Jag kände knappt igen dem. Min pappa var så utmärglad… Sen var det total lycka första kvällen när jag låg mellan dem i sängen och pappa sjöng en godnattvisa. Det var en sådan lättnad. var du rädd att de skulle försvinna igen?

– Ja, det var jag. De hade ju inte varit där under min uppväxt.

Nu kunde livet i Sverige börja på riktigt med både ett nytt land och föräldrar att lära känna. Familjen flyttade till Hässelby där Zanyar stack ut på alla tänkbara vis.

– Haha, jag har aldrig passat in alltså! Första åren hade jag en assistent och på gympan och rasterna bar jag en hjälm på grund av min sjukdom. Det var ju bara jättekonstigt! Sen var jag dessutom den enda flyktingungen i en lintottsklass. Jag var så off man kunde vara. Men jag var aldrig riktigt mobbad, jag var nog för far out… Fast jag hade inga kompisar heller utan var mer en betraktare. vad var överlevnadsstrategin?

– Jag höll mig för mig själv, såg till att inte hamna i konflikter, försökte vara duktig i skolan. Och så hade jag ju min familj där hemma.

På högstadiet förändrades skolsituationen. Zanyar fick en bästis, Eddie, som han spenderade timmar med framför videon. Men det bästa var nog ändå den där halvtimmen i hallen när de skulle skiljas åt.

Då kom de viktiga samtalen plus ett gäng kramar.

Högstadiet blev en tid av revolt. Inte mot föräldrarna utan snarare mot samhället.

– Jag klev in i en stereotyp av förväntningar. Jag var från ett område som kallades ”arabdalen” och hade svart hår. Det var ganska nytt i Hässelby så jag och ett par andra killar i samma sits blev de som folk var rädda för. De andra eleverna och lärarna hade massa fördomar om att vi var farliga och halv-kriminella allihop. Och jag klev in i den rollen.

Trots att jag var minst i hela skolan var jag en av de kaxigaste. En riktig storhetsperiod, den bästa under min skoltid. 13 år och hur kaxig och modig som helst.

Kan man säga att du gagnades av komma från ett annat land och sticka ut?

– Ja, på något sätt använde jag mig nog av det. Men i nian började jag känna att det här sättet inte skulle leda någonstans. Jag började tänka om och tänka framåt. Jag höll mig borta från bråk och valde en annan väg. Satsade på att vara duktig i skolan. Jag blev nörd.

Zanyar minns en viktig vändpunkt. En lärare som såg igenom ytan och hjälpte honom att nå sin verkliga kapacitet.

– Han tittade på mig och sa ”Jag vet att du är mycket bättre än så här” och jag kände att han verkligen menade det. På hans lektioner såg jag till att lugna mig och leva upp till det han såg och det spillde över på alla andra lektioner också. vad hade du för drömmar som barn?

– Om framtiden eller? …Jag vet inte. Jag drömde nog inte så mycket om framtiden. Hade fullt upp med nuet. Drömmarna kom nog mer när jag blev äldre.

Hur skulle du beskriva dig själv idag?

– Det mest utmärkande är att jag är positiv! Jag har en positiv inställning till allt. Tror gott om framtiden, livet och min omgivning. Det är något jag alltid har haft med mig. Det är också en överlevnadsmekanism, att det kommer bli bättre bara man kämpar på. Det kan ju inte bli sämre, hahaha.

26

NAMN: Zanyar Adami ÅLDER: 31 år

en FAMILJ: Gift med Rebecca, barn Leon 4 och Dante 2 lm BOR: Bredäng, södra Stockho

föreläsare GÖR: Filmregissör, journalist, som AKTUELL: Kort filmen Krigsduvor s även är med i Friends och UNHCR: s.6) på mer (läs ” projekt ”Hej Sverige

ingen TIDIGARE: Chefredaktör för tidn

a Gringo som belönades med Stor 2005, yare förn s året för et tpris journalis . dokumentär filmen Gerillasonen 2011 ar på film GÖR NÄR JAG ÄR ENSAM: Koll , bra eller sitter på ett café med en latte om musik och ett block och drömmer framtida projekt.

LIvSDRÖM: Att släppa taget om

det förflutna, försonas och gå vida

re.

27

Ser livet ut som du vill att det ska göra?

– Ja. Jag har värsta drömlivet nu. En underbar fru som jag älskar, två fantastiska barn och så jobbar jag med det jag drömmer om att göra och med frågor som är viktiga. Det blev bra till slut. Jag fick rätt – det blev bättre. vad är det bästa med att vara förälder?

– Det är barnens förmåga att få mig att vara i nuet och de är – nu är jag kurdisk – rena i sin själ. De påminner mig om det grundläggande, om vad som är viktigast i livet och hur lätt det är att irra sig bort. Den kärlek de ger och tar emot är så vacker och ren på något sätt. När jag ser på dem är det så skönt att veta att de inte ens vet vad en bomb är. Om de blir ledsna för att jag är borta en vecka eller så under en filminspelning, vet de att jag alltid kommer tillbaka.

Zanyar berättar att det har varit en daglig kamp att inte låta det förflutna ta över. Att inte barnen ska bli redskap för honom att heala sig själv. Han vill inte se sin förlorade barndom i dem eller återupprepa historien.

– Det är den första impulsen och därför är det så viktigt att göra upp med det förflutna. Barnen är min största drivkraft att bearbeta allting och göra upp med mina föräldrar.

För SiN uPPgörelSe har Zanyar tagit hjälp av filmen, som regissör för en trilogi. Den första filmen Gerillasonen som kom 2011 handlar om vad som hände sen, 20 år senare. Det är en dokumentärfilm där Zanyar själv medverkar i ett försök att få sin pappa Taher att bearbeta det förflutna som soldat i Kurdistan. Istället blir det snarare en inre resa för Zanyar. Under inspelningen ska han själv bli pappa och har en rad frågor som han behöver få svar på. Den riktiga försoningen mellan far och son uteblir men vid filmens slut känns det som en resa har påbörjats.

– Pappa och jag har verkligen fått en jättebra relation efter filmen och han har även nära kontakt med mina barn, förklarar Zanyar.

berätta om din aktuella film Krigsduvor.

– Det är den andra delen av trilogin som precis håller på att färdigställas. Den kom till som en förlängning av Gerillasonen. Allting började när jag gungade min ettåriga son en dag. Under gungningen kom åtta scener till mig pang, pang, pang, efter varandra. De var alla minnen från min barndom. Från att handla om mig kom den sedan att handla om Shadi, en elvaårig tjej som skiljs från sin mamma och hamnar på ett fl yktinghem i Sverige. Det handlar om separation ur barnets perspektiv. vad vill du att folk som ser filmen ska få med sig?

– Mest av allt vill jag att de ska identifiera sig med Shadi och få någon slags förståelse för vad det innebär för ett barn att komma ensam till Sverige eller ett annat land. Jag tror att alla kan identifiera sig med att längta efter en förälder.

28

titelN KrigSDuvOr kommer från en av Zanyars barndomsscener i Kur-

distan. Han försökte fånga duvor med öglor och frön men det var förstås omöjligt. Ändå kunde han sitta i timmar och bara vänta på duvorna.

– Det här har blivit symboliskt för mig. En väntan på freden som vi försökte fånga men som aldrig riktigt kom. Jag använder också krigsduvor som en benämning för ensamkommande flyktingbarn. De flesta kommer från krig på något sätt. Jag ser de ensamkommande som hjältar. Som Shadi i filmen, hon är en väldigt stark person men i Sverige håller hon igen. Hon är bara sårbar när hon tänker på sin mamma.

Det krävs oerhört mycket för att klara av att ta sig till Sverige men det verkar inte så många förstå. Det stör mig något oerhört hur de idag behandlas i Sverige.

Hur skulle du vilja att ensamkommande fl yktingbarn togs emot?

– Jag tänker först och främst att alla som kommer borde få en välkomstfest, en ceremoni. ”Tack för att du kom hit. Du är fantastisk som har tagit dig hela vägen.” För alla tar sig inte hit, många dör under sin resa. Det är verkligen de som har haft tur, men också varit listigast och anpassat sig som har tagit sig vidare. Det andra är att man ska ha respekt för deras synpunkter om vad som är bäst för dem. Så tycker jag inte att det är idag utan man styr uppifrån.

Dessutom har jag svårt för den här misstänksamheten om att de ljuger. Som när jag kom och man pratade om ”ankarbarn”. Sen började man tala om apatiska barn som fejkar för att få stanna. Och nu handlar det om att de ljuger om sin ålder. En misstänksamhet som är omänsklig. Jag kan tänka att det är möjligt att vissa ljuger men so what? Istället får man fråga sig varför de gör det. Varför tog de sig hit? Varför utsätter de sig för allt det här? zANyAr HAr PreCiS påbörjat arbetet med den sista delen i trilogin.

Det är en långfilm som baseras på hans mammas liv. Vad som hände innan separationen och vad som ledde fram till den. Det handlar om hennes val att göra revolution snarare än att vara mamma.

– Hon var en politisk aktivist samtidigt som hon ammade mig. Var ute i moskéer med en kalashnikov på ena axeln och mig under andra armen. Hon och många med henne kämpade för något stort, för sina ideal. Jag vill hylla de kvinnor som osynliggjorts som passiva offer eller sörjande fruar. Jag är stolt över hennes kamp samtidigt som det hade jobbiga konsekvenser för mig. Alla mina filmer handlar i grund och botten om hur krig påverkar relationer.

vad har du för drömmar och mål inför framtiden?

– Jag hoppas att den här långfilmen inte bara ska bli ett avslut på trilogin utan även med det förflutna. Att jag ska förlikas och försonas så att jag kan bära det med mig utan att det håller mig tillbaka. Jag har trott att det har varit min kraft men jag inser att jag har så mycket mer om jag bara kan släppa taget. Så på ett yrkesplan är drömmen att jag ska göra klart trilogin. På ett privat plan är det att min familj ska försonas, att såren läks och att vi kan gå vidare.

annons

FARTFYLLD HÖST

Boka u! n n a d re

SCANDINAVIAN FIM

SPEEDWAY GRAND PRIX PRIS från

21 SEPTEMBER 2013

215 kr

PRIS

MONSTER JAM

från

9 NOVEMBER 2013

215 kr

Hösten på Friends Arena blir fartfylld! I september är det dags för världseliten i Speedway att göra upp om titelskapet. Och senare i höst intar monstertruckarna arenan med en stor, härlig motorshow för hela familjen. Såklart blir det fotboll och konserter också. Håll dig uppdaterad på friendsarena.se.

Å KÖP BILJETTER P E FRIENDSARENA.S

ANNONS

SÄG HEJ TILL ETT NYTT FAVORITMELLANMÅL FRÅN RISIFRUTTI!

En slätare och mjukare Risifrutti

uNgA berättAr

en del av

Sverige Text MALINA ABRAHAMSSON / Foto CHRISTIN PHILIPSON

liK A, MeN äNDå Så OliK A. DiANA MOHAMMeDi, jAviD SiNA OCH lizA yOuSeF är AllA FöDDA i AFgHANiStAN. De tviNgADeS På OliK A Sätt Fly eNSAMMA FråN SiNA HeMlAND OCH KOM AllA till Sverige För Att StArtA NyA liv. FrieNDS MAgAziNe Möter tre FärgStArK A PerSONligHeter För ett SAMtAl OM KONtrASter, utANFörSK AP OCH DröMMAr OM eN ljuS FrAMtiD. 31

”När jag sa hej till mina grannar svarade de bara hej tillbaka och sen sa de inget mer. De var bara helt tysta. I Afghanistan pratar grannar alltid mycket och bjuder ofta in på te.”

32

Vårens första dag. Solen strålar och parken är full av liv; boulespel, picknick och umgänge. Vi träffas i Rålambshovsparken, bara ett stenkast från gymnasiet där Liza Yousef läser ekonomi. Om bara en månad tar hon studenten.

– Det känns tråkigt och skönt på samma gång. Det blir lite som att lämna en trygghet, säger hon.

Javid Sina och Diana Mohammedi har inte börjat på nationella gymnasieprogram ännu. De har bara varit i Sverige i drygt ett år och läser båda språkintroduktion på gymnasieskolor i Uppsala. Om en termin hoppas de ha klarat alla prov så att de får gå vidare till nästa steg.

Javid vill gå estet och Diana funderar på naturvetenskapligt program.

Alla tre är överens om att den svenska skolan fungerar bra. För Javid är det extra speciellt att gå i skolan. För fyra år sedan var han analfabet och jobbade som skräddare i Iran. En av hans kunder märkte att Javid inte kunde läsa och tog honom därför under sina vingar. På rasterna fick Javid smita iväg till sina privatlektioner och varje gång kom han tillbaka med en trave böcker under armen. Att lära sig läsa beskriver han som ett uppvaknande.

– Det kändes som om att jag hade varit fängslad och att jag sedan blev fri. När jag blev fri kunde jag springa – så jag sprang, säger Javid entusiastiskt och fortsätter att berätta hur han började sluka bok efter bok. Kafka blev snart en favorit.

– Wow, läste du Kafka? frågar Liza imponerat. Är inte han jättesvår?

hon delar Javids intresse för böcker. Hon gick inte heller i skolan i Afghanistan och innan hon kom till Sverige kunde hon läsa begränsat och bara räkna plus och minus. Nu älskar hon både att läsa och att lära sig andra saker.

– Skolan är det bästa jag vet. Jag skulle inte byta ut det för något i världen, utbrister hon.

Diana gillar också att lära sig, men tycker däremot att det är svårt att få vänner i skolan.

– Jag känner mig väldigt ensam där. Ingen pratar med mig och jag får alltid sitta ensam i matsalen, berättar hon med sorgsen blick.

Diana är den enda tjejen i klassen och trivs inte med sina klasskompisar. Hon försöker därför få kontakt med folk utanför skolan men när hon provade med sina grannar var det tvärstopp.

– När jag sa hej till mina grannar svarade de bara hej tillbaka och sen sa de inget mer. De var bara helt tysta. I Afghanistan pratar grannar alltid mycket och bjuder ofta in på te.

– Ja, i Afghanistan skulle de typ tvinga dig att dricka te hos dem eller till och med äta middag, fyller Liza i.

Liz a ber ät tar at t

är många.

Det märkte Liza extra tydligt under sitt första år på gymnasiet. Hon hade flytt från ett krig och bar på erfarenheter som få av hennes klasskompisar ens hade kommit i närheten av.

– Jag kände mig väldigt mycket mognare än alla andra i min klass när jag började. Dels var jag äldre än dem och dels hade jag fått så mycket livserfarenhet på grund av min bakgrund. Jag minns att jag kunde bli irriterad på min klass. Jag var liksom glad att överleva och de var ledsna för att de inte fick en iPhone.

Javid och Diana ler igenkännande. Javid märker att hans erfarenheter också sticker ut i en svensk kontext.

– Jag har jobbat sedan jag var sex år och har lärt mig mycket genom det. Jag har tvingats ta mig fram och ta kontakt med människor.

Kontr asterna mell an Afghanistan och Sverige

33

Namn: Liz a Yousef Ålder: 22 år Ursprung: Afghanistan Bor: Stockholm Intressen: Läsa böcker, vara med vänner och engagera mig för ungdomar på olika sätt, bland annat i Svenska Afghanistankommittén och Sveriges Ensamkommandes Förening.

Namn: Diana Mohammedi Ålder: 17 år Ursprung: Afghanistan Bor: Uppsala Intressen: Spela tennis och bowla

Det har jag nytta av i Sverige även om livet här ser annorlunda ut, säger han.

Som ny i et t l and är det mycket som är just nytt och annorlunda.

Det kan vara svårt att känna sig som en del av samhället.

– I början var jag väldigt osäker och blyg. Det var en omställning bara att gå fritt på stan, det hade jag inte gjort i Afghanistan, berättar Liza.

Javid, Liza och Diana är överens om att språket är en nyckel för att känna sig hemma. Alla tre har jobbat hårt för att lära sig svenska.

– Jag sa till min lärare: ”Hjälp mig, jag vill lära mig svenska”, berättar Diana.

Lärarna har varit ett jättestort stöd för henne. Likadant är det för Liza.

– Lärarna har alltid funnits där för mig och hjälpt mig jättemycket, säger hon. Ändå var det inte främst lärarna, utan stadens bibliotek som fick Liza att känna sig som en del av samhället.

– När jag kom till Stockholm letade jag upp ett bibliotek i närheten och gick dit. Det var fantastiskt och blev min väg in i det svenska samhället. Jag lånade böcker, gick på läxhjälp och träffade en pensionär som blev som en extramamma för mig. Genom henne började jag engagera mig i Svenska Afghanistankommittén, berättar Liza.

Det var fak tisk t när Liz a

34

höll en presentation om Svenska Afgha-

nistankommittén i skolan som hennes klasskompisar för första gången fick upp ögonen för henne och hennes bakgrund. Äntligen vågade de börja ställa frågor.

– Innan presentationen verkade de väldigt ointresserade. Ingen var nyfiken på min bakgrund, men så här efteråt kan jag se att mycket handlade om okunskap. När jag väl började berätta blev de intresserade och ställde massor med frågor.

Just oförståelse och okunskap är något som både Liza, Javid och Diana har stött på. Det är få som känner till hur det kan vara att fly. Få vågar också ta kontakt med någon som har flytt och kommit ny till Sverige.

– Det bästa man kan göra för att ändra på det är att vara nyfiken och ställa frågor. Om man är ny någonstans är man oftast lite blyg. Då kan det hjälpa att få frågor eller att någon annan bara vågar prata med en och öppna upp sig först, säger Diana.

– Det är också viktigt att våga lyssna på våra berättelser, tillägger Javid.

– Ja, om fler skulle ha kunskap om Afghanistan skulle de förstå varför vi tvingas fly. Ingen flyr för att de vill det, säger Liza. om hemlandet är en drivkraft för alla tre. Javid vill använda sitt intresse för filmskapande till att förmedla en ny bild av Afghanistan.

– I västvärlden finns det många förutfattade meningar om Afghanis-

At t öka kunskapen

Namn: Javid Sina Ålder: 18 år Ursprung: Afghanistan Bor: Uppsala Intressen: Konst, film, musik, böcker och parkour

kände ett gift par som lät flyktingar bo hemma hos dem. Javid kunde följa med till dem direkt.

– Det var som ett mirakel, säger Javid och ler.

tan. Jag vill ge en annan bild. Det finns till exempel väldigt många fina traditioner i Afghanistan som enar människor och som är viktiga att lyfta fram.

Liza håller med. Förutom att vara involverad i Svenska Afghanistankommittén är hon vice ordförande i SEF – Sveriges Ensamkommandes Förening. Där jobbar hon bland annat för att ändra mediebilden av ensamkommande ungdomar.

– De klumpas ofta ihop och beskrivs negativt i media. Det vill jag ändra på!, berättar Liza.

Hon räknar inte sig själv som ensamkommande även om hon flydde på egen hand. I Sverige väntade nämligen hennes syster och mamma. Javid och Diana däremot kom till Sverige utan att känna en enda person.

– När jag kom hit kände jag mig ensam, men glad. Jag var glad över att inte behöva vara rädd. I Afghanistan var jag alltid hemma för kvinnorna fick inte gå ut. Det var en lättnad att kunna gå fritt på gatorna, berättar Diana.

– Jag kände mig också väldigt lättad när jag kom hit, säger Javid.

Han hade åkt långt och tvingats ta många omvägar för att komma till Sverige. En julinatt lämnades han på centralstationen i Uppsala.

Omtumlad och förvirrad gick han fram till första bästa person för att fråga om hjälp.

– Jag visste inte var jag var så jag frågade en man på engelska om jag var i Sverige. Han tittade på mig lite konstigt och svarade ”Javisst, det här är Sverige.” Jag minns att jag blev jätteglad och utbrast ”Yes!”.

Däremot visste inte Javid vad nästa steg skulle bli. Han hade hört att han skulle ta sig till polisstationen men det fanns ingen i närheten vad han kunde se. Då kom en kvinna fram till honom och frågade om han behövde hjälp. När Javid berättade sin story talade kvinnan om att hon

Liz a k ände sig också oerhört lättad när hon kom till Sverige.

– Det kändes faktiskt som att komma hem. Jag och min familj har tvingats flytta runt så mycket i Afghanistan eftersom mina föräldrar har varit politiskt aktiva. Hela mitt liv har känts som en lång flykt. När jag kom till Sverige kände jag mig fri. Äntligen skulle jag inte behöva fly mer!

Eftersom Liza redan hade familj i Sverige behövde hon inte gå igenom Migrationsverkets procedurer. Det behövde däremot Diana och Javid.

– De var snälla mot mig, berättar Diana. Men de frågade samma sak tusen gånger fast på olika sätt.

Javid känner igen det. Mot honom var de dock mycket hårdare.

– De utgår från att man ljuger och man måste verkligen bevisa att man talar sanning. Min intervju var ungefär tre timmar lång och det kändes som om de ville hitta fel hela tiden. Jag kände mig stressad och pressad. Dessutom var jag i ett helt nytt land, hade inte sovit och kände mig väldigt förvirrad. Tyvärr tog de inte hänsyn till det, berättar han.

Liza har hört många ensamkommande berätta samma saker.

– Många känner att de blir behandlade som siffror i statistiken, inte som människor, säger hon. Även om Afghanistan och livet där alltid kommer vara en stor del av Javid, Diana och Liza har de startat nya liv i Sverige. De har många drömmar inför framtiden.

– Jag vill hjälpa människor, säger Diana. Helst vill jag bli läkare. Jag vill också göra någonting för gamla människor i Sverige. Det finns så många som är ensamma. Människor som äter ensamma varje dag och som inte har någon att prata med. Det är hemskt, säger Diana och tittar på mig med allvarliga ögon.

Liza vill fortsätta arbeta för ensamkommande barn och unga i Sverige. Hon planerar att läsa om mänskliga rättigheter på universitet och drömmen är att jobba inom FN. Javid har också stora planer och vill jobba med konst eller film.

– Bilder kan ge större förståelse och beröra människor på ett annat sätt. Därför vill jag satsa på film, förklarar han.

Genom film vill Javid också förmedla hur det kan vara att komma till ett nytt land och vad alla kan göra för att välkomna.

– Att komma ensam till ett nytt land kan kännas som att vara i en grotta.

Man ser eller vet ingenting. Då behöver man ljus, någon som är ett ljus för en. Jag är tacksam för alla de som har varit ljus för mig.

35

Nu får ditt barn koll på sina pengar.

Mobilbanken ung är här!

Mobilbanken ung är en app med enkla och smarta tjänster för alla under 18 år. Appen innehåller flera funktioner som gör det enkelt för ditt barn att hålla koll på sitt saldo, få smarta tips och hjälp kring vardagsekonomi.

Läs mer på swedbank.se/mobilung

Appen finns i App Store och Google Play. Sökord Swedbank ung.

채r bank Swed sponsor huvud stolt Friends. till

TIPS & RÅD

skilj mellan fakta och åsikter Text Jo Barker / Foto Jenny Gaulitz

Människan har en förmåga till både tolerans och intolerans. Även en i grunden tolerant person kan tänka och uttrycka sig intolerant ibland, menar Liria Ortiz. Därför har hon tagit fram ett självhjälpsprogram som kan hjälpa oss att bemöta intolerans både hos andra och hos oss själva.

Hur kommer det sig att vi människor ofta placerar in andra i fack, ger olika etiketter och skapar ”vi och dom”?

– För att det hjälper oss att snabbt värdera hur vi ska förhålla oss till personer och nya situationer. Om vi skulle göra en ordentlig ”värdering” av alla vi närmar oss skulle det ta oändligt mycket tid och vår förmåga till överlevnad skulle ha minskat i det förflutna. Det är de äldre, mindre utvecklade delarna av vår hjärna som skapar våra fördomar.

Vilka menar du är de viktigaste ingredienserna för att få ett mer tolerant samhälle?

– På samhällsnivå är det viktigast att underlätta för umgänget bland olika grupper och att de socioekonomiska skillnaderna mellan grupperna minskar.

Tror du att det går att övervinna intolerans?

– Nej, det tror jag inte eftersom det är ett närmast automatiserat sätt att tänka och känna. Däremot tycker jag att ett första steg på individnivå är att öka medvetenheten om hur intolerans uppstår. Att inte demonisera intolerans utan beskriva det som en normal reaktion inför det som är obekant och kan upplevas som ett hot av vår hjärna. Samtidigt går det att lära sig att själv agera och bete sig mer tolerant trots att vår hjärna kommer fortsätta att agera med intoleranta tankar och känslor.

Varför tror du att många är rädda för att prata om intolerans och fördomar?

– För att de är osäkra på hur de ska bemöta den som utrycker åsikterna. Många av dessa fördomsfulla åsikter är halvsanningar eller åsikter som har upprepats många gånger i media eller slutna cirklar. Det som upprepas många gånger har en tendens att bli en ”sanning” eller en värdering.

38

Vad skulle du vilja säga till dem?

– Att de ska lära sig att skilja mellan fakta och åsikter. Då är det lättare att bemöta fördomarna.

Hur tycker du att man ska tackla om ens eget barn uttrycker intoleranta åsikter?

– Det första är att inte dumförklara den som uttrycker åsikten. Fråga vad och hur hen tänker. Hjälp barnet att på ett vänligt sätt diskutera skillnaden mellan fakta och åsikter. Visa att du respekterar hens åsikter men att du inte delar dem. Om du bemöter intolerans med intolerans hjälper du inte ditt barn att tänka annorlunda utan förstärker dess åsikter.

Namn: Liria Ortiz Ålder: 54 år Familj: I Sverige bara min kära man Bor: Stockholm Gör: Leg. psykolog, leg. psykoterapeut med KBT-inriktning, utbildningskonsult, föreläsare och författare. Utbildar och handleder i Motiverande samtal, MINT. Livsdröm: Att bli ekonomiskt oberoende för att

kunna arbeta på heltid som volontär med kvinnor som lever i hemlöshet och skriva självhjälpsböcker.

r

a s p i t a i r i L

Så kan du bemöta andras intolerans Använd dig av BÖRS Aktivt lyssnande eller BÖRS är namnet på en verktygslåda som vi kan använda för att bli ännu bättre på att lyssna, visa vår nyfikenhet för andra och undvika att generalisera och dra alla över en kam.

Det hjälper oss att förstå hur den andre känner och tänker innan vi säger hur vi själva ser på saken.

Bekräfta: Ta upp något som du uppskattar av det som sagts eller gjorts av personen du resonerar med. Öppna frågor: Genom öppna frågor visar du dig intresserad av att lyssna och att du är nyfiken på den andres tankar och upplevelser.

Reflektera: Återge och spegla det som sagts.

tolerans handlar inte om en abstrakt tanke eller känsla utan om hur vi beter oss tillsammans med andra människor.”

Så kan du hantera egen intolerans

Sammanfatta: Ett sätt för dig att understryka det viktiga som sagts och lämna ett ”kvitto” på att du har lyssnat.

Dumförklara inte den andra bara för att personen tänker annorlunda än du. Använd inte uttryck som: ”Du är okunnig, dum som inte förstår” och liknande.

Be vänligt men bestämt om fakta. Samma sak gäller dig, försök basera det du säger på fakta snarare än ”Jag tycker att…”

Använd dig av ”information i dialog” med frågor som:

Acceptera att dina fördomar är resultat av hur din hjärna är programmerad och av det samhälle du lever i.

Att helt och hållet bli av med sina fördomar är omöjligt.

Däremot kan du VÄLJA att AGERA tolerant!

”Vi har olika sätt att se på det här. Är det ok att jag berättar hur jag tänker?” (be om lov) ”Vad känner du till om det här?” (var nyfiken) ”Det här känner jag till …” (berätta sakligt och inte i argumenterande stil) ”Vad tänker du om det här? Vad skulle det betyda för oss och vår omgivning om våra idéer var de här istället? Vad säger du?” (ge den andre tanke- och talutrymme)

Agera med nyfikenhet när dina fördomar aktiveras istället för att tillåta dem styra dina känslor, tankar och ditt agerande.

Läs mer i boken Tolerera: En antologi om intolerans och tolerans ur ett psykologiskt perspektiv där bland andra Liria Ortiz medverkar.

Ifrågasätt dina tankar när de uttrycker något i stil med: ”Alla invandrare/homosexuella/kvinnor/män är…”

Stämmer det? Vilka fakta har jag för att det är så?

39

ANNONS

1997 lanserade vi världens första serietillverkade hybridbil.

Det var tur att några hade annat för sig.

1997 rullade världens första serietillverkade hybridbil ut från våra fabriker. Samma år hände något som skulle förändra livet för många svenska barn och ungdomar. Organisationen Friends grundades, och stiftelsen skulle snart bli Sveriges största och viktigaste aktör i kampen mot mobbning i svenska skolor och idrottsföreningar. Att bygga bilar med minimala utsläpp kan naturligtvis inte liknas vid att kämpa för barns rätt till en bättre framtid. Men genom att leda utvecklingen av hybrider har vi lärt oss vad som krävs för att nå en vision. Med samma envishet som vi ständigt tar nya steg mot noll-

utsläpp, arbetar Friends för ett samhälle där barn och unga får växa upp i trygghet och jämlikhet. Våra liknande sätt att arbeta långsiktigt har lett till ett samarbete där Toyota är nationell sponsor. Som en del i sponsorskapet ser vi till att Friends snabbt och enkelt kan ta sig ut till skolor med hjälp av fyra miljöbilsklassade Auris Hybrid; bilar som drar mindre bränsle och släpper ut minimalt med koldioxid och skadliga partiklar. De är vårt sätt att visa att vi tycker det Friends gör är viktigt och värt att satsa på.

Nya Toyota Auris hybrid.

STOLT SPONSOR AV FRIENDS.

iNSPirAtiON

du kan också göra

skillnad text MAliNA AbrAHAMSSON

ruNt OM i Sverige FiNNS OrgANiSAtiONer OCH elDSjälAr SOM SK APAr FörutSättNiNgAr För MöteN MellAN MäNNiSKOr OCH SOM biDrAr till POSitiv FöräNDriNg. De HAr vAlt Att görA vAD De K AN För Att AllA MäNNiSKOr SK A K äNNA Sig HeMMA i Sverige. Här K AN Du iNSPirerAS Av NågrA Av DeM.

41

dansar

nikita för inkludering

Foto CHRISTIN PHILIPSSON

Nikita Kharel går sista året på Fryshusets gymnasiums samhällslinje med dansinriktning. När det var dags för projektarbete ville hon kombinera sitt dansintresse med att göra något positivt för andra. Nu leder hon en dansgrupp för asylsökande ungdomar en gång i veckan.

Hur fick du idén till ditt projektarbete?

– Idén slog mig när jag i somras jobbade som dansledare för asylsökande ungdomar från Blackebergs gymnasium. Jag fick ett flertal förfrågningar om det fanns några danskurser i hiphop/street som inte är så dyra. Svaret blev nej eftersom de flesta danskurser i Stockholm kostar en hel del. Då fick jag idén att ge asylsökande och ensamkommande en möjlighet att utveckla sitt intresse, i det här fallet dans, utan att behöva betala för det. vad vill du uppnå med projektet?

– Tanken är att skapa samhörighet med gruppen och på något sätt vägleda dem in i samhället genom att de får något som de kan använda sig av i framtiden. Jag tror det är viktigt att alla får möjlighet att ta del av någon aktivitet på sin fritid för att känna sig delaktig i samhället och för att upptäcka vem man själv är och vad man vill hålla på med i framtiden. vad har du för råd att ge någon som också vill engagera sig för att människor ska känna sig inkluderade i samhället?

– Utgå ifrån något som du själv har stort intresse för och som står dig nära. Då kommer du lättare kunna nå ut till människor och sprida energi till dem. Det är också viktigt att vara anpassningsbar och låta alla få vara med och bestämma i ditt projekt. Det gör att man känner sig mer delaktig och blir förmodligen mer engagerad, vilket gynnar alla.

”jag vill skapa

samhörighet

genom dansen”

42

en organisation som coachar unga i Malmö;

brightful

Foto BENJAMIN BERGH

Mötet med unga som kände hopplöshet inför framtiden fick Fatime Nedzipovska att tänka till. Samtidigt lärde hon sig om socialt entreprenörskap – ett sätt att lösa sociala problem med innovativa och hållbara lösningar. Kombinationen av dessa två blev brightful – en organisation som coachar unga i Malmö. vilken typ av verksamhet har brightful?

– Vi anordnar workshops för högstadiekids tillsammans med mentorer som är universitetsstuderande och yrkesverksamma i olika delar av stan. Under dessa samarbetar vi med olika företag och organisationer och trycker på att alla har oändliga möjligheter och att man ska våga tro på det. Mentorerna agerar även som coacher som följer upp kidsen i mindre grupper för att prata vidare om olika teman. vad är unikt med brightful?

– Det unika är att alla involverade i projektet har olika bakgrund, kommer från olika länder, olika delar av stan och vill olika saker. I mångfalden blir det tydligt hur många vägar det finns att gå. varför valde du att engagera dig i den här frågan?

– Jag är medveten om att många kids, oavsett var de bor, saknar motivation och framförallt förebilder som finns i samma stad som dem. Med enkla medel kan man förändra deras bild om sin framtid. Dessutom finns det ett stort intresse bland unga i 20–30 årsåldern att bidra och hjälpa till! Jag tror att många väljer att vända sig till oss för att du som mentor kommer hit som dig själv och delar med dig din historia – att bara vara den du är räcker långt för att ge något till andra. vilka tips har du till andra som vill engagera sig?

– Testa så mycket som möjligt för att se vad som intresserar dig. Till sist kommer du att hitta vad som är just din hjärtefråga. Ibland räcker det inte med att veta vad som intresserar dig utan du behöver också veta hur du skulle vilja engagera dig. Du kanske vill projektleda eller gillar att syssla med kreativ marknadsföring? Ta tillfället i akt att kombinera flera av dina intressen för då blir det roligare. För mig är det kombinationen som är det viktigaste, att aktivt hitta det du brinner för och sedan komma på ett roligt sätt att jobba med det. Lyckas man med det tror jag man kan hålla på hur länge som helst.

www.brightful.org 43

Foto MARKUS HOLMSTRÖM

Jan Olov är god man jan Olov Svanberg är eldsjälen som jobbar heltid med att vara god man åt 14 ensamkommande flyktingbarn. jag träffar honom tillsammans med roholla och Walikan, två killar som nyligen har kommit till Sverige från Afghanistan. Det riktigt lyser om jan Olov och det märks att han är rätt man på rätt plats.

– jan Olov är som min pappa, säger Walikan och ler.

Foto MARIA NyGREN

Miriam är flyktingguide När Miriam Nygren tillbringade ett halvår i etiopien slogs hon av hur nyfikna och välkomnande människor var mot henne som utländsk. tillbaka i göteborg ville hon få chans att ge tillbaka av det varma välkomnandet och valde därför att engagera sig i göteborgs Stads projekt Flyktingguide göteborg. genom projektet har hon hittat en ny vän – Fatha från eritrea.

vad är din uppgift som god man?

– Framför allt handlar det om att tillvarata ungdomarnas rättigheter och att se till att de behandlas väl i alla sammanhang. Jag har kontakt med varje ungdom minst en till två gånger i månaden i samband med utvecklingssamtal på skolan, läkarbesök, träff med advokat eller intervju hos Migrationsverket. Jag ansvarar också för allt juridiskt såsom ansökan om studiebidrag, skolplacering och ekonomi. vad är det bästa med ditt uppdrag?

– Det är att känna att jag kan göra skillnad för utsatta barn och ungdomar. Att se ett ensamkommande flyktingbarn förändras från att vara ångestladdad och rädd vid ankomst till Sverige, till att efter något år vara en trygg, svensktalande gymnasieelev med framtidstro som kanske till och med får möta sin familj på Arlanda efter flera års väntan, är fantastiskt.

berätta vad projektet går ut på.

– Idén är enkel; man paras ihop med någon som nyligen kommit till Sverige och så hittar man på saker tillsammans, någon gång i veckan eller kanske varannan. Då och då ordnas gruppaktiviteter som man kan delta i om man vill träffa andra inom projektet, helt enkelt för att ge nya svenskar en chans att lära känna infödda, och tvärtom!

”Det blir så tydligt hur blind man är för sina egna förutfattade meningar.” vad har du lärt dig genom det här projektet?

– Mycket! Det är kul att höra om Sverige från ett utifrånperspektiv och att få skratta åt saker som man inte har tänkt på hur konstiga de är. Man får insikt i saker man inte visste om sitt land. Jag har fascinerats och upprörts av alla historier om hur krånglig byråkratin är här, särskilt för de som vill jobba med något som de faktiskt är utbildade till i sitt hemland. Sjukt! Sedan är det utvecklande och lärorikt att umgås med människor med annan bakgrund. Det blir så tydligt hur blind man är för sina egna förutfattade meningar och vilka saker man tar för givet.

Flyktingguideverksamhet finns på flera platser runtom i Sverige. Sök på din eller närliggande kommuner om du också vill engagera dig!

44

vilka utmaningar möter du?

– Den största utmaningen är när Migrationsverket beslutar att inte ge barnet uppehållstillstånd och istället vill utvisa det till osäkra och otrygga omständigheter i annat land. Nästan en av fyra ensamkommande ungdomar under 18 år får inte stanna i Sverige idag. vilket råd vill du ge till unga som är nya i Sverige?

– Att till 100 % bevara det bästa från sitt hemlands kultur och att till 100 % ta till sig det bästa i svensk kultur. Det är en rikedom att äga två kulturer. Vi som är födda i Sverige har bara en kultur, säger Jan Olov och ler.

Foto ALISON DE MARS VON BLIXEN

Barnrättsbyrån till barnrättsbyrån på Södermalm i Stockholm kan alla barn och unga komma för att få hjälp och stöd. På plats finns elin Wernqvist roberts och hennes kollegor för att lyssna och ge praktisk hjälp i rättighetsfrågor.

– vi vill lyfta upp barnens perspektiv och lyssna till deras berättelser, säger elin.

Foto GyLTENE REXHEPI

Forza Ungdom När Naim zeneli engagerade sig i ett sommarprojekt för ensamkommande flyktingar upptäckte han att många av ungdomarna inte kände någon utanför sitt boende. Det ville Naim ändra på. Med stöd från stiftelsen reach for Change kunde han förverkliga sin idé och idag driver han Forza ungdom i Helsingborg.

På vilket sätt hjälper Forza ungdom ensamkommande ungdomar?

– Vi ger stöd och kraft till ensamkommande barn och unga genom att skapa ett nätverk av ansvarsfulla förebilder och vänner i samma ålder. Vi arbetar proaktivt för att hjälpa de ensamkommande unga att få en bra introduktion till Sverige. vilken typ av verksamhet har ni?

– Vi jobbar både med fasta gruppträffar och individuellacoachande samtal där vi ger förståelse för hur livet fungerar i Sverige; hur man bäst klarar sig, vilka möjligheter som finns, hur man hittar vänner, aktiviteter, fritidsintressen, studier och/ eller arbete. Vi utgår från varje individs egna behov och hjälper därefter. vad är det som driver dig att arbeta med Forza ungdom?

– När jag ser en positiv förändring, vilja och engagemang hos de vi jobbar med. vilket råd brukar du ge till den som är ny i Sverige?

– Att vara nyfiken, fråga mycket, våga ta plats och framför allt; våga säga fel.

www.forzaungdom.se

”Vi utgår från varje individs egna behov och hjälper därefter.”

vilken slags verksamhet har barnrättsbyrån?

– Vi är en öppen verksamhet och jobbar på uppdrag av barn. Barn kan komma hit när som helst med tankar, funderingar och svårigheter och utifrån deras berättelser försöker vi se till att deras rättigheter tas tillvara. vilka problem kan man vända sig till er med?

– Det kan handla om allt möjligt. När man tänker efter handlar de flesta bekymmer om rättighetsfrågor. Man kan vara utsatt hemma på olika sätt eller ha sökt asyl i Sverige och fått avslag. Man kan behöva prata med någon men inte vet vart man kan vända sig. Vi kan hjälpa till med att få kontakt med rätt myndighet, vara ett stöd längs vägen och erbjuda rådgivning. vad är unikt med barnrättsbyrån?

– För oss är det viktigt att bygga relationer med barnen och skapa förtroende. Vi ser oss som medresenärer och stöd i barnens egen resa och process. Vi jobbar med hela barnkonventionen och har ett empowerment– perspektiv, alltså att vi tror på barnens egen förmåga.

Samtidigt kan vi bistå med specialistkompetens inom det juridiska och hjälpa barnen att inte behöva ta ett vuxenansvar. Att kombinera det relationella med det juridiska är unikt för Barnrättsbyrån. vad är det som driver dig att arbeta med barnrättsbyrån?

– Framför allt är det lusten att jobba med unga. Speciellt häftigt är det när jag ser att barn kommer vidare i en situation som de trodde var körd. Sedan drivs jag av att förmedla en barnsyn där barn ses som jämlikar med egna vettiga idéer som är värda att lyssna på.

Barnkonventionens artikel 12 säger att alla barn har rätt att göra sin röst hörd. Jag vill vara med och lyssna på den rösten.

www.erstadiakoni.se/sv/barnrattsbyra

45

med ” inte oss, om oss prata

Ensamkommande är en resursstark grupp som vi borde ta till vara på.

Foto CHRISTIN PHILIPSSON

Isabella Canow tröttnade på att politiker och myndigheter ofta pratar om ensamkommande ungdomar, men sällan med dem. Hon såg potentialen som fanns hos ensamkommande och ville skapa en plattform där de kunde uttrycka sina egna åsikter. Resultatet blev SEF – Sveriges ensamkommandes förening. berätta om bakgrunden till SeF. – SEF startades som en del i projektet ”Prata med oss, inte om oss”. Jag fick idén när jag intervjuade barn som var placerade hos familjehem. Några av barnen var ensamkommande och jag insåg att det är en väldigt resursstark grupp som vi inte tar tillvara. Istället kommer vi med ett ovanifrånperspektiv och tror oss veta deras bästa utan att först fråga dem. SEF är den första föreningen som både är av och för ensamkommande. vilken verksamhet har SeF? –Det är i stor utsträckning upp till varje lokalgrupp att utforma sin verksamhet. Bland annat handlar det om att anordna aktiviteter, erbjuda mentorskap för ensamkommande unga, bevaka frågor som rör gruppen och föreläsa för andra organisationer och myndigheter. vilka frågor är mest angelägna att driva för SeF? – Det finns flera politiska frågor som är angelägna.

Till exempel bemötandet av ensamkommande i asylprocessen och frågor kring Dublinförordningen – det EU–direktiv som gör att barn kan skickas tillbaka till det första landet i Europa som de kom till. I många fall är det Cypern, Italien och Malta. Där får barnen leva som hemlösa utan mat eller försörjning. Många unga ensamkommande säger att de hellre tar livet av sig än återvänder dit.

Isabella Canows engagemang och kunskap går inte att ta miste på, men hon påpekar att det är ungdomarna själva som driver föreningen. Än så länge finns SEF i Stockholm, Umeå och Malmö och har sammanlagt 200 medlemmar. Visionen är att föreningen ska växa till en nationell organisation med lokalgrupper i flera städer.

www.skyddsvarnet.se 46

Isabella Canows engagemang och kunskap går inte att ta miste på, men hon påpekar att det är ungdomarna själva som driver föreningen.

ANNONS

SÄG TILL KOMPISLIMPAN! Skogaholm och Friends vill sätta vänskapen i fokus.

Därför har vi tillsammans skapat Kompislimpan.

Kompislimpan kommer dyka upp lite då och då i din butik. Så håll utkik!

Vill du läsa mer om samarbetet och få tips om hur du kan motverka mobbning se www.skogaholm.se

Skogaholm stödjer Friends kamp mot mobbning Gå in och gilla Skogaholm på Facebook!

tiPS

FILMOBOKTIPS Här HittAr Du FilM- OCH bOKtiPS För bArN, uNgA OCH vuXNA SOM HANDlAr OM FlyKt, FriHet, tillHörigHet, utANFörSK AP, FörDOMAr M.M. till De FleStA Av DeSSA FiNNS grAtiS HANDleDNiNgSMAteriAl SOM MAN K AN ANväNDA Sig Av För Att FörDjuPA Sig i FrågOrNA tillSAMMANS MeD bArN OCH uNgA.

48

BOKTIPS: Ett öga rött

BOKTIPS: Morgon i Jenin

BOKTIPS: Om det var krig i Norden

av Jonas Hassen Khemiri

av Susan Abulhawa

av Janne Teller

Halim är född i Sverige av marockanska föräldrar. När hans mamma plötsligt dör vill pappan glömma det förflutna, flytta från förorten och bara prata svenska. Men Halim vill inte bli svensk utan inleder istället en kamp för att rädda sin pappa från ”integrationsplanen” och svennefiering. Ett öga rött vrider och vänder på problematiken kring etnicitet, rötter och språkets betydelse för att skapa sig en identitet.

Susan Abulhawa tar med sig läsaren genom Palestinas historia från 1940-tal till nutid. Vi får vara med om flera av de stora viktiga händelserna i området, se och uppleva dem genom flickan Amal och hennes familjs ögon. Offren blir verkliga människor, inte bara nyhetsnotiser. Boken visar på varje människas behov av ett hemland, sammanhang och trygghet.

Föreställ dig att det är krig – inte i Irak eller i Afghanistan eller i något annat avlägset land – utan här, i Europa, i Sverige, hos oss. Om det var krig i Norden är ett tankeexperiment som inleds med orden ”Tänk om det blev krig i Norden. Vart skulle du ta vägen?”

FILMTIPS: Förortsungar

FILMTIPS: Zozo

FILMTIPS: Elixir

regissör Catti Edfeldt

regissör Josef Fares

regissör Babak Najafi

Förortsungar är filmen om Amina som för tre år sedan kom till Sverige tillsammans med sin morfar. Amina har ännu inte fått uppehållstillstånd och när hennes morfar plötsligt dör ställs allt på sin spets. Hon är tillfälligt gömd hos den piercade och tatuerade hårdrockaren Johan som bor i en förort. I samma trappuppgång bor Mirre som tillsammans med Amina börjar kämpa för att hon ska få stanna i Sverige.

Zozo skildrar en tioårig pojkes yttre och inre resa. Från inbördeskrigets Beirut, där han mister hela sin familj, till Sverige som inte är det paradis Zozo drömt om, trots vacker natur och fredliga gator. Zozo gör oss påminda om att det bakom flyktingstatistiken döljer sig dramatiska personliga öden, upplevelser vi inte kan föreställa oss. Men också att världen ur ett barns perspektiv kan se annorlunda ut.

Marco, Abbe, Choy och Jeffrey är invandrare. En dag, efter att ha druckit en mystisk dryck, ett elixir, förvandlas de till präktiga svennar med blont hår. De slutar bråka och blir duktiga i skolan. Så småningom brakar hela samhället ihop eftersom Sveriges alla invandrare tar sig en slurk av samma elixir och blir svennar som slutar städa, baka pizzor och köra nattaxi.

Kortfilmen Elixir är en lika ironisk som vass politisk kommentar till ett Sverige av i dag.

BOKTIPS: Vår förbannade rätt

BOKTIPS: Persepolis

av Maja Frenkel

av Marjane Satrapi

DOKUMENTÄRSERIE: Ensamkommande flyktingbarn

Hur kan unga människor kräva sina rättigheter om de inte ens vet att de existerar?

Det frågade sig Maja Frankel och bestämde sig för att skriva en bok där unga själva berättar om sina liv och erfarenheter. Vår förbannade rätt är en bok om ungdomars rättigheter utifrån deras egna berättelser. I boken finns porträtt av tjugo unga människor som alla har gemensamt att de har utsatts för brott mot Barnkonventionen.

Persepolis är en serieroman i fyra delar om flickan Marjane från Teheran. Hon växer upp under shahens och sedermera mullornas förtryck för att som tonåring flytta till väst där hon upplever en ny frihet men hur fri är hon egentligen? Marjanes utveckling löper parallellt med händelser i Iran, allt i en avskalad stil som ofta använder sig av humoristiska grepp för att beskriva tragiska situationer. Baserat på seriealbumen finns även en tecknad film med samma namn.

av Utbildningsradion (UR) Efter en lång och farlig flykt kom Ali, Reza, Mortaza, Aster, Hanna, Amin och Hadi till Sverige som ensamkommande flyktingbarn. Några får stanna, andra inte.

I UR:s dokumentärserie delar de med sig av svåra upplevelser, sår efter flykten, sin tillvaro i Sverige, oro över hur det ska bli, saknad efter familj, brist på sömn, ilska.

Men också tacksamhet till de personer som hjälper, drömmar om en trygg framtid, önskan att få ett jobb och hopp om lycka.

49

KRÖNIK A

Trygg och delaktig, oavsett bakgrund När jag var 14 år gammal kom jag till Sverige och började i nian. Det var tufft. Jag hade inte bott i Sverige tidigare annat än i korta perioder.

Mina nya klasskamrater tyckte att jag var en udda kille och de hade rätt på många sätt. Jag hade inte koll på klädmodet. Jag visste inte vilken typ av jeans eller skor som var rätt. Jag hade ingen aning om vilken musik eller vilka artister man skulle lyssna på. Jag kunde inte läsa av koderna och hade svårt att få kompisar. Jag kände inte heller att någon var speciellt intresserad av min bakgrund och min uppväxt i Rwanda och Burundi. Jag skämdes för att prata om min bakgrund och ville vara som alla andra. Jag ville passa in - vara en del av gemenskapen.

vi alla har erfarenheter och minnen av hur det är att komma ny till olika miljöer; skolan, en arbetsplats eller ett nytt bostadsområde. Jag tror också vi minns hur viktigt och avgörande det där första mottagandet var. Att den nya arbetskamraten eller grannen hälsade, sa ”välkommen hit” och kanske ställde några nyfikna frågor. Det skapade en känsla av samhörighet.

Jag tror at t

arbetat för att skapa just samhörighet och gemenskap. Vårt fokus är barn och unga eftersom det är hos dem det hela börjar. Barndomen är en lång resa av nya sammanhang och möten – från första dagen på förskolan vidare till skolan, sin första fritidsaktivitet och den allra första vänförfrågan på nätet. Här är det vi vuxna som har ansvar att bana väg för att det blir positiva möten. Att vi är goda förebilder som välkomnar och skapar en trygg miljö. Och som rustar våra barn för att bemöta andra på samma sätt.

Friends har i över 15 år

Genom projek tet ”Hej Sverige” lyfts vikten av alla barns rätt att känna sig trygga och delaktiga, oavsett bakgrund. ”Jag är inte rädd i Sverige, men jag känner mig ensam på min skola”, säger en flicka ur projektets referensgrupp. Hon är en av alla de barn som har kommit ensamma till Sverige utan sina föräldrar. De kanske inte längre är rädda för att en bomb ska slå ned på vägen till skolan, men i Sverige väcks ofta en ny rädsla; den om att hamna utanför.

De ensamkommande barnens berättelser kan ibland vara så starka och gripande att de är svåra att förstå och ta till sig, men de öppnar upp för samtal om det kanske mest centrala i samhället; nämligen att vi alla är lika mycket värda. Och de gör att vi måste lära oss att se varandra och känna respekt för varje människas bakgrund och historia.

människa, att vara nyfiken och lyssna kan vara det som förändrar en annan människas liv. Det var så Friends startades.

Sara Damber, som grundade organisationen, var själv utsatt för mobbning i skolan. Hennes liv förändrades tack vare att en kille i hennes klass bestämde sig för att se henne, ställa frågor, lyssna, sätta sig bredvid henne och genom att säga ”Hej”.

At t se en annan

förändrades på liknande vis. En kille i min klass bestämde sig för att det fick vara nog. Han stod inte ut med att se hur jag blev behandlad och började ställa sig på min sida. Stod upp för min rätt att vara trygg och delaktig, oavsett bakgrund.

Min egen situation

Lars Arrhenius

Generalsekreterare Friends 50

FrieNDS

Om Friends Friends är en icke-vinstdrivande organisation vars uppdrag är att stoppa mobbning. Vi arbetar för ett samhälle där barn och unga växer upp i trygghet och jämlikhet. Friends sprider kunskap och engagemang genom utbildning, rådgivning och opinionsbildning.

Friends har ca 40 anställda med varierande bakgrunder. Gemensamt är att alla har stor erfarenhet av arbete med barn och unga såsom pedagoger, idrottsledare, beteendevetare och liknande. Genom fyra regionkontor finns Friends representerade i hela landet.

Samarbeta med Friends

Stöd Friends

utbildningsprogram som vänder sig till förskolor, skolor och idrottsföreningar. Vi förmedlar kunskap och praktiska redskap så att de som arbetar med barn och ungdomar blir bättre rustade i sitt arbete mot mobbning och andra kränkningar. Våra utbildningar är förankrade i aktuell forskning samt den lagstiftning som reglerar skolans och förskolans uppdrag. För att vara säkra på att de som arbetar med Friends når resultat följer vi upp och kvalitetssäkrar.

Då FrieNDS är iCKe-viNStDrivANDe

FrieNDS ANSer att man behöver arbeta förebyggande, långsiktigt och göra alla delaktiga för att uppnå en trygg och jämlik miljö.

Därför involverar vi både personal, ledare, föräldrar, barn och unga.

Vuxna har alltid det yttersta ansvaret men barn är experter på sin egen situation och miljö och därför måste även deras kunskap och engagemang tas tillvara.

bli StöDFöretAg

FrieNDS FiNNS över Hel A l ANDet och har sedan starten 1997 samarbetat med ca 1800 skolor, förskolor och idrottsföreningar.

SK äNK 20 Kr

FrieNDS HAr OMFAt tANDe

Läs mer och boka Friends på friends.se/kontakta-friends

och utan statligt stöd behöver vi hjälp av privatpersoner, stiftelser och företag för att finansiera verksamheten. Friends är tilldelade ett 90-konto och granskas av Svensk Insamlingskontroll. Du kan också bidra till kampen mot mobbning:

genom att via autogiro stödja Friends varje månad med en valfri summa.

bli MåNADSgivAre

och visa ditt företags engagemang.

SAMArbetA MeD FrieNDS

genom att bli sponsor med

ett långsiktigt engagemang ge eN eNgåNgSgåvA På

PG 90 05 27-3 BG 900-5273.

genom att SMS:a FRIENDS till 72 980.

Friends styrka är att vi finns där barn finns. Ditt stöd gör skillnad i klassrummen, på skolgården, på träningen och på nätet. Tillsammans kan vi skapa förändring!

Läs mer och stöd Friends på friends.se/stodoss

51

50 000 barn blir utsatta för mobbning varje dag Stöd oss i kampen mot mobbning - bli månadsgivare Din gåva bidrar till att vi kan utbilda fler barn och vuxna i förskolan, skolan och inom idrotten. Vi lär ut hur man kan upptäcka och agera när någon blir kränkt men framför allt hur man arbetar för att mobbning och utanförskap inte ska uppstå till att börja med. Tillsammans kan vi göra skillnad!

Bli månadsgivare du också: friends.se/manadsgivare

Friends huvudsponsorer:

Partner:

Friends nationella sponsorer:

Friends regionsponsorer: Ernst Rosén, Göteborgs Posten, Olsson & co och Öresundskraft Friends tackar också: Funkykidz och Bliss Dance Academy, Ghatan Bauer Advokatbyrå, Glimra Förlag, Kaffeknappen, Kanal 5 & 9, Laget.se, Ligistfilm, Lowe Brindfors, Friends Stödföretag, Vänskapare och alla andra som stödjer vårt arbete mot mobbning.