Robert utforskar Skellefteå från sadeln

TEXT & FOTO: SVEN BURMAN

Memorera åklinjer eller bara pusta ut. Ibland behövar man få stiga av sadeln en stund.

Men hur kul var inte det här!

Skellefteå Bike Arena har en redigt stor pumptrack.

Foto: Jeanette Strand

Foto: Jeanette Strand Vi kör en till vända medan ni –står här och pladdrar, säger Alfred och ler innan han återigen sätter av nerför den branta stigen, tillsammans med tre andra cyklister. Jag står kvar uppe på den skogsklädda bergskammen någonstans på cyklisternas favoritberg, Vitberget tillsammans med äventyraren Robert Ungh. Jag har precis fotat honom och hans cykelkompisar när de studsade fram över bergets slingriga stigar, rötter och stenar. Fort gick det dessutom, vilket gör mig nervös. I morgon är det nämligen min tur. Då ska jag utforska en helt annan del av Skellefteå från en cykelsadel tillsammans med just Robert och två gemensamma vänner. Robert har lovat att ta med oss på en av sina Google Maps turer. Men det är i morgon det. Nu är nu, och jag vill höra vad

Robert har att säga om Vitbergets potential. – Vitberget har i många år varit en oupptäckt cykelpärla, förklarar han medan han justerar framdämparen på sin mountainbike. – Hittills har vi varit ett gäng inbitna cykelfanatiker som varje sommar hittat nya stigar som vi knutit ihop med gamla favoriter. Jag tror inte att Skellefteborna själva har varit medvetna om hur fin cykling det är här på berget mitt i stan. Men någonting håller verkligen på att hända. Robert har nog rätt, tänker jag. Det känns som att antalet mountainbikes per invånare i

Skellefteå har ökat för varje år som gått, och sedan en riktigt fin bikepark på det. –Tack vare nya Skellefteå Bike Arena och en växande gräsrotsrörelse så håller Skellefteå äntligen på att utvecklas till det cykelmecka det förtjänar, fortsätter Robert!

SKELLEFTEÅS NYA BIKE PARK

Bara ett par 100 m från där vi står så har en av Skandinaviens mest omfattande bike parks precis färdigställts. En modern cykelpark som innefattar en stor pump track, skills loop, dirt track samt tre fina MTB-slingor av varierande svårighetsgrad med broar och träkonstruktioner snyggt integrerade i naturen.

– Parken blev riktigt bra, säger Robert. Det sänker tröskeln avsevärt för den som vill

Dåså. Lastade och klara och redo för nya cykeläventyr!

komma igång och lära sig att cykla mountainbike eller BMX. Men jag brinner mest för den här typen av cykling, säger han och pekar på Alfred och gänget som är på väg uppför backen, intensivt trampandes på låga växlar. Anfådda men glada. – Det kallas för trail eller enduro. Man tar sig uppför ett berg för egen maskin för att sedan cykla tekniska och fartfyllda stigar nerför.

EN ERFAREN CYKLIST

Robert har cyklat downhill och enduro sedan 2008 då han köpte sin första MTB. Initialt engagerade han sig i utvecklingen av Bygdsiljums bike park och nu guidar han grupper runt om i Skellefteåterrängen i sitt företag Ä V N T Y R. Cykling handlar dock inte bara om cykling förklarar han. – Det handlar precis lika mycket om naturupplevelserna och om gemenskapen. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på hur familjärt och inkluderande cyklingen ofta är, säger Robert.

Vi säger tack för idag innan Robert börjar rulla nedför stigen på nytt tillsammans med Alfred och gänget och jag traskar tillbaka mot parkeringen och min lilla vita Clio.

NY DAG – NYA MÖJLIGHETER

En natt och förmiddag har passerat sedan jag och Robert sa hejdå där uppe på Vitberget. Nu står vi tillsammans utanför Cykel & Fiskecenter med våra gemensamma vänner, Jeanette och Hanna, och lastar hyrcyklar på flaket på Roberts bil.

Han har sedan länge lovat att vi ska få följa med ut på en av hans så kallade Google Maps turer. Mer än så vet vi inte när vi sätter oss i bilen och Robert plockar fram sin iPad. Han förklarar att han, tack vare sitt cykelintresse, har upptäckt massor av nya

”Några meter framför bilen sluttar en stig, full av rötter och stenar i riktning mot den brusande älven. ”

smultronställen runt om i kommunen på just detta sätt. – Det vi ska göra idag är att hitta en, för oss alla, helt outforskad plats på kartan. Där släpper vi sedan kartnålen och så ska vi ta oss dit trampandes, förklarar Robert och nyper i luften som om han höll i en kartnål. – Det finns t.ex. mycket fint längst Skellefteälven, fortsätter han, och scrollar uppströms längs älven, förbi Mobacken och Myckle.

Hanna som sitter utmed lutar sig in över paddan zoomar in över ett skogsområde som ligger väldigt fint beläget längst med den ringlande älven.

Vi kommer överens om att vi ska utforska en kuperad sträcka mellan Myckle och Medle men att vi ska köra den första biten med bil för att spara lite tid och kraft. Vi har ju inte samma uthållighet som Robert. I ryggsäckarna har vi några vedträn vardera, färsk öring i färdiga foliepaket och kaffe i termosar. Allt blir så mycket trevligare med mat eller fika som lockar.

Medan Robert kör så sköter Hanna kartläsningen. Vi beslutar oss för att stanna ett par kilometer innan vår kartnål, parkerar bilen på en skogsbilväg och lastar av cyklarna. Några meter framför bilen sluttar en stig, full av rötter och stenar i riktning mot den brusande älven. Medan jag gruvsamt justerar cykelsadeln så försvinner både Hanna och Jeanette jublandes och studsandes ner längs stigen. Det ska nog gå bra det här ändå. •