Klimatförändringen och den industriella omvandlingen - Staffan Laestadius

GL BAL

UTMANING

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

• Staffan Laestadius

April 2009

Global Utmaning är en oberoende tankesmedja och mötesplats. Vi sprider kunskap, påverkar policy och skapar dialog kring globaliseringens effekter.

Staffan Laestadius är professor i industriell utveckling vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm

Global Utmaning, Stockholm, mars 2009 Projektledare: Peter Kleen Text: Staffan Laestadius Illustration: Viktor Grut Form: McBride Tryck: S-M Ewert AB

Innehållsförteckning: Sammanfattning 1. Inledning 2. Klimatförändringen – en global utmaning 3. Vårt beroende av kol 4. Utmaningen – allt ska bort!

5. Strukturomvandlingen – en nödvändig, möjlig och tuff utmaning!

6. Politiken 7. Avslutande synpunkter 8. Referenser Global Utmanings klimatprojekt

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 3

Sammanfattning Detta är en studie om den strukturomvandling som aktualiseras i Sverige av de klimatförändringar jorden står inför. Arbetet utgår från den klimatforskning som redovisas främst i FN:s klimatpanels senaste rapporter och i den s.k. Sternrapporten. Här konstateras att CO2halten i atmosfären nu är högre än någonsin tidigare och att den aggregerade växthuseffekten är ca 25% högre än 1990 och nu motsvarar nära 440 ppm vilket sannolikt på sikt – om man skulle lyckas frysa utsläppen på dagens nivå – leder till temperaturhöjningar på 2° C eller mer.

Den globala utmaningen består således i att dels snabbt få bukt på utsläppen av växthusgaser, dels skapa förutsättningar för att hantera konsekvenserna av de temperaturhöjningar som kan väntas. Boven i detta drama är mänsklighetens kolberoende som byggts upp sedan industrialismens barndom. Fossil kolanvändning svarar i dag för 80% av världens energiförsörjning och CO2-utsläpp och för ca 70% av växthuseffekten. Och kolanvändningen spås öka globalt med ca 40% fram till 2030 om inget drastiskt görs.

Sverige tillhör dock undantagen bland industriländerna och har under senare decennier såväl lyckats stabilisera sin totala energianvändning som minska användningen av fossila bränslen. Det har skett med hjälp av kärnkraft som byggts ut till att bli störst i världen/ capita samt med hjälp av biomassa som nu är dubbelt så betydelsefull som vattenkraften i Sverige. Trots detta tillhör Sverige världens högutsläppsländer per capita när det gäller CO2: endast en tredjedel av USA visserligen, men före stora kolanvändare som Kina m.m.

I studien konstateras att utmaningen – om man vill stabilisera jordens klimat och begränsa temperaturhöjningarna till ca 2°C – i praktiken innebär att Sverige måste halvera sina utsläpp till 2030, halvera dem ytterligare en gång fram till ca 2050 och ytterligare en gång under seklets andra halva. Totalt blir det mer än 80%. I praktiken kan man säga att allt ska bort: kvar blir endast de CO2-utsläpp som sammanhänger med matproduktionen och det som genereras av infrastruktur-

4 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

byggen för ett klimatvänligt liv. Motsvarande anpassningar måste också göras av andra länder.

Studiens huvuddel handlar om den strukturomvandling som kan och måste hänga samman med denna koldioxidavveckling. Här konstateras att den industriella omvandlingen historiskt är resultatet av ett samspel mellan marknadskrafter och de institutioner som vuxit fram i samhället: inte bara den övergripande institutionella ordningen (som ägandet) utan också mer interventionistiska policytraditioner har påverkat utvecklingen i enskilda länder.

Vi står nu inför en institutionell förändring jämförbar med äganderätten, nämligen det generella och definitiva avskaffandet av atmosfärens fria utnyttjande.

I sammanfattning kommer – och måste – den nya internationella ordningen medföra kraftigt höjda priser på energi i allmänhet och fossilbränsleanvändning i synnerhet. Detta kommer – och avses – bidra till en gigantisk industriell omvandling under resten av detta sekel.

Utan ambition på fullständighet eller detaljanalys diskuteras möjliga svenska utvecklingsförlopp i termer av utvecklingsblock, ett begrepp som lanserats av den svenske ekonomen Erik Dahmén. Ansatsen utgår från de ständiga obalanser som uppträder när företag anpassar sig till de nödvändigheter och möjligheter som skapas under omvandlingsförloppet. Flera av dessa obalanser sammanhänger med teknikutvecklingen; men där råder ingen linjär kausalitet som gör att man kan vänta på att forskningen löser problemen. De definitiva teknologiska genombrotten kommer endast att realiseras i industriell skala om ramverken och prisnivåerna tillåter dem att bli lönsamma.

Bland de utvecklingsblock som diskuteras i studien kan nämnas det som kretsar kring järn och stål, det bil- och fordonsindustriella blocket samt de potentiella block som relateras till vindkraft och biomassa. Inte minst de två senare har en stor potential att bli bärare av den omvandling som förestår.

Den institutionella nyordning som aktualiseras av klimathotet implicerar omfattande nationella och internationella policyåtgärder för att driva upp priset på CO2-utsläpp. Dessa åtgärder ligger väsentligen i linje med vad som krävs för att hantera de marknadsimperfektioner som ekonomer kallar externa effekter. Drastiska åtgärder måste vidtas nationellt i Sverige såväl som internationellt. Det förhållandet att Sverige ligger väl till bland industriländer legitimerar inte att vi håller en låg profil. De generella metoderna att hantera prisbildningen på växthusgaser är utsläppsrätter och skatter vilka kan konstrueras på nationell såväl som internationell nivå. Detaljerna i detta kan variera mellan länder och beroende på utfallet i internationella förhandlingar. Det centrala är dock att de leder till kraftigt höjd prisnivå inom energisektorn.

I studien urskiljs tre typer av skatter: energiskatter, CO2-skatter och fossilbränsleskatter. Genom att låta CO2-skatterna inkludera alla CO2-utsläpp – också från biomassa – får man inte bara en konsekvent beskattningsmodell, man tar också hänsyn till det förhållandet att alla CO2-utsläpp är lika farliga för atmosfären.

En sådan skatt kommer också att kyla ned den omfattande scramble for biomass som nu bidrar till avverkning av regnskog såväl som höjda livsmedelspriser.

Begränsningarna i kol- och oljeanvändningen kan på toppen av detta uppnås med ren fossilbränslebeskattning som för stora utsläppskällor lämpligen sker med hjälp av utsläppsrätter.

Också metoden att pumpa tillbaka CO2 under jorden, som rönt uppmärksamhet under senare tid, kräver att fossilbränslepriserna ökar kraftigt eftersom denna metod blir mycket dyr (och dessutom sannolikt inte kan bli tillgänglig i tid). Det i sin tur skapar utrymme för en spännande men svåröverskådlig strukturomvandling inom energisektorn eftersom de alternativa och miljövänliga energiformerna kommer att framstå som allt mer attraktiva och konkurrenskraftiga.

I sammanfattning illustrerar detta också det övergripande temat i denna studie: den institutionella ordning som måste diskuteras fram med början i Köpenhamnsmötet hösten 2009 – och där Sverige i delar kan gå före – måste bli inledningen till en strukturomvandling som under resten av detta sekel rationaliserar bort en procent av kolanvändningen per år. Lika lite som vi för 90 år sedan, när T-Forden var ny, kunde ana hur framtiden skulle gestalta sig kan vi i dag skymta hur detaljerna i det som nu väntar kommer att utformas.

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 5

1 Inledning År 2007 ökade mängden koldioxid (CO2) i atmosfären till 383,1 ppm vilket är ”all time high” för de ca 10000 år om vilka vi vet något om atmosfärens innehåll1. Ökningstakten har varit ungefär densamma under det senaste decenniet: omkring 2 ppm/år och uppgår nu till 137 % av den nivå som rådde omkring 1750, dvs. före det industriella genombrottet (WMO, 2008a).

Det är främst de möjliga och sannolika konsekvenserna av denna ökade CO2-halt – som varit särskilt kraftig under senare decennier – som klimatförändringens globala utmaning handlar om.2 I denna rapport, fokuserar vi på den industriella omvandling som vi står inför till följd av klimatförändringarna; en strukturomvandling som både är en nödvändighet och en möjlighet. Det är en omvandling som kommer att ta sin början, ja redan inletts, utan att vi vet facit. Och det är en omvandling som kommer att ingripa också i vårt dagliga liv, även om dessa vidare samhälleliga aspekter inte är i fokus för denna studie. Den globala utmaningen består i att med politiska styrmedel bidra till att denna industriella omvandling som helhet blir förenlig med hög livskvalitet i global skala – även om vi tvingas överge de av våra vanor som inte är långsiktigt hållbara.

Studien behandlar inte den kris – ibland kallad finanskris – som många av världens länder, så också Sverige, för närvarande genomlider. Det är ett medvetet val. Det finns i den offentliga debatten en tendens att fokusera på de, ytligt sett, närliggande och synliga frågorna på de mer livsavgörandes bekostnad. Här är ett försök att med fokus på omvandlingsprocesser undvika den fällan. Man kan dessutom hävda att också den kortsiktiga krispolitiken måste – och kan – relateras till klimatförändringen. Även nykeynesiansk krispolitik kan bedrivas med gröna förtecken (se Berggren & Laestadius, 2009).

Texten som följer summerar inledningsvis storleksordningen på den utmaning som klimatförändring-

1

arna ställer oss människor inför. Avsnitt två, där detta sker, är i allt väsentligt baserat på de senaste årens publicerade forskningsresultat på klimatområdet. Klimatdiskussionen länkas sedan, i avsnitt tre, till boven i dramat, nämligen det mycket omfattande kolberoende som mänskligheten byggt in sig i och som man – klimathotet till trots – har stora svårigheter att ta sig ur. I avsnitt fyra görs så ett försök att summera implikationerna av vårt kolberoende: hur mycket måste det reduceras och hur snabbt? Det avsnittet bildar sedan utgångspunkt för den diskussion som förs i avsnitt fem om hur den nödvändiga och möjliga strukturomvandling kan se ut som bidrar till en hållbar global utveckling. Inte minst diskuteras där det samspel mellan institutionella faktorer och marknadens aktörer som kännetecknat vår hittillsvarande industriella omvandling och som måste gälla också i framtiden.

Avsnitt sex fokuserar på de politiska konsekvenserna: vad krävs för att skapa institutionella och prismässiga förutsättningar för den omvandling som måste komma till stånd? Det avslutande avsnittet ägnas åt en del allmänna reflektioner kring denna förestående utmaning – som sannolikt i sin storleksordning kommer att kunna jämföras med den industriella revolutionen.

Anslaget i texten är svenskt och europeiskt – men i ett globalt sammanhang. Den ansatsen är inte okomplicerad. I korthet finns en ambition i texten att med utgångspunkt i det globala klimatsammanhanget formulera konsekvenserna för den svenska strukturomvandlingen och policyimplikationerna av detta. Men policyimplikationerna ska också tolkas europeiskt.

Klimatpolitiken måste bedrivas på europeisk nivå parallellt med nationella åtgärder. Hösten 2009 är ett utmärkt tillfälle för Sverige att kombinera avancerade nationella åtgärder med ett kraftfullt agerande som EU-ordförande i syfte att skapa en plattform för Köpenhamnsmötet i december. Det mötet kan komma att bli avgörande för klimatutvecklingen decennier framöver.

De halter vi diskuterar i denna rapport mäts i ppm (parts per million) eller ppb (parts per billion/miljard).

Författaren kan nås på email: staffan.laestadius@indek.kth.se. Rapporten har seminariebehandlats och granskats av kollegor på avdelningen för industriell dynamik vid Indek/KTH. Synpunkter har också kommit från Kristina Persson, Peter Kleen och Carl von Essen på Global Utmaning, som också beställt studien. I den slutliga versionen svarar författaren ensam för innehållet.

2

6 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

2 Klimatförändringen – en global utmaning Ambitionen har varit att begränsa rapporten till ca 30 sidor. Det innebär att mycket blir utelämnat eller kortfattat. Det skapar utrymme för den intresserade att söka vidare med hjälp av referenserna. Ambitionen har också varit att, så långt möjligt, göra texten rimligt läsbar för kvalificerade och/eller engagerade läsare som föredrar att läsa på svenska och/eller inte dagligen arbetar med den här typen av material. Det har varit en utmaning i sig.3 Sedan senare delen av 1700-talet – dvs. med början i den industriella revolutionen – har mänsklig aktivitet börjat avsätta spår i klimatet. Främst har detta skett genom tilltagande utsläpp av växthusgaser (green house gases, GHG) av vilka CO2 är den viktigaste. Det dröjde emellertid till efter andra världskriget innan dessa förändringar kunde observeras genom studier av borrkärnor av glaciäris i kombination med direkt observerade data över gashalter, temperatur, havsnivå, glaciärtjocklek m.m.4 Sedan 1800-talets början har många forskare varit växthuseffekten på spåren. En av dem är Svante Arrhenius som år 1896 både visade på koldioxidens värmeabsorberande effekt och drog slutsatsen att detta långsiktigt skulle medföra en uppvärmning av jordytan (som han uppfattade som i grunden positiv).

Men det är först på 1970-talet som någon mer omfattande vetenskaplig och politisk diskussion i ämnet kan skönjas och det är främst efter det att FN:s klimatpanel (IPCC, International Panel of Climate Change) skapades år 1988 som frågan nått internationell uppmärksamhet.5 Med tiden har det visat sig att många gaser bidrar till växthuseffekten. Viktigast av dessa är måhända vattenånga, vars förekomst i naturen väsentligen dock är oberoende av människan och således inte i grunden kan förklara de förändringar vi nu möter i jordens klimat.

De växthusgaser som kan kopplas till mänsklig aktivitet är förutom koldioxid främst metan (CH4) och dikväveoxid (N2O) och ytterligare ett antal gaser av mindre betydelse.6 Också halten av CH4 och N2O nådde ”all time high” år 2007 med 1789 resp. 320,9 ppb vilket är 256% resp. 119% över den förindustriella nivån (WMO, 2008a).

Då växthusgaserna har olika ”växthuseffekt” brukar man för att underlätta diskussionen uttrycka dem i koldioxidekvivalenter (CO2e).7 Mellan 1990 och 2007 har den aggregerade växthuseffekten av de 15 mest betydelsefulla växthusgaserna ökat med ca 25%. Och redan 1990 var effekten ca 25% större än 1979 (WMO, 2008a) och motsvarar nu ca 430 – 440 CO2e (Stern, 2007, s 5).

De temperaturhöjningar som på sikt skapas av dessa utsläpp ger i sin tur upphov till sekundära och mer eller mindre självförstärkande processer som därtill kan uppvisa omfattande regionala variationer. Inom ramen för en genomsnittlig global temperaturhöjning kan vissa områden t.ex. drabbas av såväl väsentligt högre som lägre temperatur än genomsnittet.

Bland de indirekta och betydelsefulla mekanismerna kan man nämna att en temperaturhöjning leder till att de delar av jorden som i dag täcks av permafrost – t.ex. arktiska och subarktiska områden – helt eller delvis tinar vilket medför kraftiga metangasutsläpp i atmosfären något som i sin tur påskyndar temperaturhöjningen ytterligare. Fler exempel: när glaciärer smälter minskar jordytans reflexion av infallande solenergi vilket också kan påskynda temperaturhöjningarna. Omvänt kan ökande molnbildning, som i sig kan ha naturliga såväl som mänskliga orsaker, bidra till att öka reflektionen av solstrålar och därmed bidra till viss avkylning.

3 I texten förekommer många förkortningar. Dessa förklaras minst en gång i löpande text eller i fotnoter. Att undvika notapparat och referenser går inte: de som läser måste kunna gå vidare för att kontrollera det som skrivs. Men strävan har varit att använda så stor andel referenser på svenska som möjligt.

4 Temperaturdata finns dock tillgängliga från senare halvan av 1800-talet 5 Redan under 1960-talet oroade sig många miljöbedömare över växthuseffekten. Jfr. t.ex. Edberg, 1966, s. 153. Forskarparet Ehrlich skrev om klimathotet i sina befolkningsstudier (Ehrlich, 1972). Se också Lindquist (2008) för en översikt. Romklubbens första rapport Tillväxtens gränser diskuterade också den ökande CO2-halten i atmosfären och prognostiserade en utveckling fram till år 2000 som ganska väl stämmer med vad som kom att ske. I sin modellstudie inkluderar de dock CO2-utsläppen i ”pollution” (Meadows, 1972). För en tidig energistudie som explicit inkluderar klimatmodeller, se Häfele (1981).

6 FN:s klimatpanel IPCC har en lista med ca 60 växthusgaser (GHG, green house gases) av vilka 19 omfattas av det s.k. Montrealprotokollet (”freoner”, CFC). För de flesta av dessa gaser har halten stabiliserats och/eller minskat till följd av att Montrealprotokollet tillämpas allt mer konsekvent (IPCC, 2007a; WMO, 2008). Bland dessa gaser är främst CFC 12 och CFC 11 och ytterligare ett tiotal halogener ansvariga för ca 12% av den samlade växthuseffekten.

7 CO2e-måttet ger således en ”numeraire” (måttstock) med vilken samtliga gasers klimateffekt kan uttryckas.

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 7

Vi bör också, innan vi kommer in på hur den generella bilden av klimatförändringarna ser ut, notera att de genomsnittliga förändringar vi diskuterar i det konkreta fallet kan få formen av kraftiga variationer i temperatur, nederbörd och vattenstånd kring detta genomsnitt över dygn, veckor och år. Det kan således i vissa fall vara mycket viktigare att ta hänsyn till extremvärdena än de genomsnittliga när det gäller att ändra sitt beteende (jfr. IPCC, 2007a, s 53). Till detta, som har betydelse för hur klimatfrågan ska hanteras i konkret politik, återkommer jag i avsnitt fem nedan.

Den långsiktiga effekten av den ökande halt av GHG vi nu ser är således att den globala genomsnittstemperaturen stiger. En konsekvens av detta, som också slår likformigt över jorden, är att havsytan kommer att stiga huvudsakligen till följd av att flera av våra glaciärer smälter. Den havsbaserade arktiska isens försvinnande under senare år är här mindre betydelsefull (den ligger ju redan i vattnet) än det som hotar att hända på Grönland och Antarktis. Under vissa förhållanden kan avsmältningen komma in i en självförstärkande process som blir svår att häva.8 Glaciärerna minskar redan nu

Figur 1: De globala temperaturförändringarna (källa IPCC, 2007a)

8

Dock kan en temperaturhöjning i vissa fall resultera i ökat snöfall som bygger på glaciären mer än den smälter.

8 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

i snabb takt över hela världen. Tjockleken på 30 regelbundet studerade referensglaciärer har minskat med i genomsnitt 10 m på 15 år. Och avsmältningstakten ökar (WGMS, 2009).

Det globala klimatsystemet reagerar endast långsamt på förändringar i utsläppen. Det betyder att även om vi inom kort lyckas drastiskt sänka GHG-utsläppen så lär temperaturhöjningarna fortsätta ännu en tid. Klimatexperterna menar att en temperaturhöjning på ca 2° jämfört med det långsiktiga historiska medelvärdet redan nu i praktiken är omöjlig att undvika (jfr. Stern, 2007, kap. 8 & 13 samt SOU, 2008:24, s. 168f). Som framgår av figur 1 har denna temperaturhöjning redan skjutit fart. Också här antyder observationerna att temperaturhöjningstakten ökar. Elva av de senaste tolv åren (t.o.m. 2006) har varit de varmaste som uppmätts (IPCC, 2007a, s. 5).9 Till detta kommer – som framgår av kloten på bilden nedan – att temperaturhöjningarna på norra halvklotet är högre än på det södra.

Så långt har vi diskuterat några av de förändringar som observerats.10 Den analytiska svårigheten uppkommer när slutsatser ska dras om framtiden. Vi möter här två typer av svårigheter: dels (den huvudsakligen naturvetenskapliga) frågan om hur historiska och hypotetiska framtida av människor skapade växthusgasutsläpp korresponderar med kommande möjliga/ sannolika temperatur- och klimatförändringar och därmed kopplade effekter på jordens livsbetingelser.

Dels har vi (den huvudsakligen samhällsvetenskapliga) frågan hur det globala samhället kommer att förhålla sig till denna utmaning: kort sagt vad man är beredd på och/eller förmår att åtgärda.

I de omfattande prognoser som redovisas i IPCC (2007a) liksom de som redovisas i den s.k. Sternrapporten (2007) är dessa skilda frågeställningar av naturliga skäl delvis sammanblandade. För att få underlag till

klimatscenarierna måste man helt enkelt anta vissa beteendeförändringar i det globala samhället som man sedan låter verka ut i de modeller man arbetar med.

En detaljerad diskussion om det arbetet ligger utanför ramen för en rapport som denna. I sammanfattning kan man notera att dessa scenarier pekar mot sådana utsläppsförändringar att halten växthusgaser vänder först vid nivåer motsvarande 445 – 1130 ppm CO2e vilket i sin tur svarar mot sannolika temperaturförändringar på ca 2° – 6°. Inte minst Sternrapporten (2007, kap 8 & 13) visar att också en temperaturhöjning på ca 3° – som är långt ifrån osannolik – har omfattande konsekvenser. Det framgår också tydligt i den brittiske journalisten Mark Lynas genomgång av klimatforskningens temperaturdimensioner (Lynas, 2007). Faktiskt landar två tredjedelar av de scenarier som studerats av IPCC på sannolika temperaturhöjningar på 3,2 – 4%; och detta baserat på antaganden om en ökning av koldioxidutsläppen på 10 – 60% av 2000 års nivå fram till 2020-2050 (IPCC, 2007b: 15).

Den globala utmaningen för mänskligheten består således i att lära sig hantera en hotande klimatförändring: dels genom att kraftfullt minska dess omfattning, dels genom att anpassa sig till de förändringar man inte längre rimligen kan förhindra. Detta är inte första gången mänskliga kulturer mött undergångshot (jfr. Diamond, 2006). Det nya nu är att utmaningen är global. Även om världen är sammanflätad i ett globalt medie- och informationssystem – så att vi på TV kan se hur glaciärerna smälter i Himalaya – bidrar denna stora skala sannolikt till en utspädnings- och entfremdungseffekt: mina GHG-utsläpp, vare sig jag ökar eller minskar dem, har väldigt liten betydelse för klimatfrågan; och det är väl inte jag som gjort att istäcket i Arktis försvinner! Världens splittrade politiska system är därtill inte särskilt väl lämpat att hantera kriser som denna med karaktär av något som brukar kallas tragedy of the commons.11

9

Preliminära data från 2007 och 2008 antyder att också dessa senaste år globalt tillhört de 10 varmaste år som uppmätts (jfr. WMO, 2008a & WMO 2008b) För mer detaljer hänvisar vi till IPCC (2007a).

11 Denna metafor används som beteckning för det dilemma som uppkommer när många aktörer oberoende av varandra agerar efter sitt egenintresse och därmed överutnyttjar och förstör en delad knapp resurs på ett sätt som inte ligger i de enskilda aktörernas långsiktiga intresse.

10

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 9

3 Vårt beroende av kol Boven i detta drama är främst att mänskligheten sedan industrialismens barndom valt att basera sin energiförsörjning på fossil kolanvändning. I dagsläget (2004) svarar fossila bränslen för ca 80% av världens energiförsörjning medan kärnkraften svarar för ca 5% och förnybara energislag för ca 15% (IPCC, 2007b, 264f). De samlade av människor skapade utsläppen av växthusgaser uppgick år 2004 till 49 Gt CO2e vilket till största delen – ca 38 Gt – utgörs av CO2.12 Fossilbränsleanvändningen svarar för ca 28 GtCO2e eller motsvarande 70% av de totala koldioxidutsläppen (IPCC, 2007b, 3ff).

Faktiskt är fossilbränsleanvändningen en djupt integrerad del i den globala industriella historien. Kol har under långa perioder – även om den svarta röken sällan varit älskad – betraktats som en del i moderniteten och framsteget (jfr. Freese, 2006).13 Mänsklighetens framsteg är, som ekonomhistorikern Brondel framhåller, direkt relaterade till dess förmåga att exploatera olika energiformer (Brondel, 1976). BNP-ökningarna är historiskt starkt kopplade till ökad energiomvandling.

Detta ökade energibehov har endast delvis kompenserats av ökad energieffektivitet. I särklass mest betydelsefullt har kolet varit; under mellankrigstiden främst i form av sten- och brunkol, efter andra världskriget i ökande utsträckning i form av olja och naturgas.

Och den globala fossilbränsleanvändningen ökar totalt sett. Kanske har miljö- och klimatdiskussioner under senare tid på många håll bidragit till ökad energiekonomisering, men effekten av denna har inte hittills förmått kompensera för de starka krafter för ökad fossilbränsleanvändning som finns. Under perioden 1990 – 2007 ökade den globala fossilbränsleanvändningen (kol, naturgas och olja) från ca 83 400 TWh till ca 111 230 TWh. Det motsvarar 1,7%/år eller 33% över perio-

12

den som helhet (Energimyndigheten, 2008b).

Det internationella energiorganet IEA ger därtill en mycket dyster bild av möjligheterna att vända förbrukningskurvan nedåt. Om inte drastiska åtgärder vidtas kommer den globala fossilbränsleanvändningen, och därmed CO2-utsläppen, att öka med ca 43% fram till 2030 (från 28 till 40 Gt). Och framför allt är det kolet som förutspås öka framöver (IEA 2008).

Sverige tillhör en liten grupp industriländer som avviker kraftigt från det globala genomsnittet. Till följd av naturgeografiska och historiska omständigheter har Sverige – trots en omfattande energikrävande industri – i jämförelse med andra OECD-länder osedvanligt låga CO2-utsläpp. Svensk energitillförsel har under lång tid dominerats av vattenkraft och kärnkraft vars andelar (2007) uppgår till 11% (66 TWh) respektive 31% (191 TWh). Fossila bränslen står för ca 38% (238 TWh) av den totala energitillförseln vilket ur EU- och OECD-perspektiv är jämförelsevis lite.14 Energisystemets nuvarande struktur är resultat av en omfattande omvandling som tog sin början under oljekrisen på 1970-talet. För det första har denna omvandling inneburit att oljan minskat från ca 350 TWh (1970) till ca 200 – 210; en nivå som varit konstant sedan omkring 1985. För det andra präglas omvandlingen av kärnkraftens utbyggnad under 1980-talet.

Under perioden 1975 – 1990 ökade kärnkraften med nära 200 TWh brutto. Därtill kommer, för det tredje, att användningen av biomassa för energiändamål ökat kraftigt, totalt såväl som relativt, under senare år och nu är dubbelt så betydelsefull som vattenkraften: 120 TWh eller 19% (Energimyndigheten, 2008b: 10). För det fjärde, slutligen, har denna omvandling sammantaget

Då energiområdets storleksordningar är gigantiska använder vi här de etablerade förkortningarna K (= kilo, tusen, 103); M (mega, miljon, 106); G (giga, miljard, 109) och T (terra, 1000 miljarder = biljon, 1012).

13 Det svenska uttrycket ”kol” har två huvudbetydelser av relevans för denna text: dels som ett samlingsuttryck för de sedimentära bergarterna stenkol och brunkol vilka använts som energiform i flera hundra år; dels som beteckning på grundämnet ”kol” (carbon; med kemiska tecknet C) som är den huvudsakliga och aktiva beståndsdelen i de bränslen vi använder. Kol (C) ingår således med upp till 90% i stenkol och upp till ca drygt 80% i (torrt) brunkol. Trä innehåller ca 50% kol, bensin ca 90%.

14 Endast ca 2/3 (drygt 400 TWh) av den totala energitillförseln når slutanvändarna. Främst är det kärnkraften som har stora omvandlingsförluster. Av den i Sverige totalt tillförda energin omvandlas 145 TWh till el, varav 65 TWh kommer från vardera vattenkraft och kärnkraft. Med kärnkraftsproducerad el på 7300 KWh/capita är Sverige (2006) relativt sett världens största kärnkraftsproducent följt av Frankrike (7000 KWh/capita) och Finland (4400 KWh/capita). Övriga länder kommer långt efter (Energimyndigheten, 2008b).

10 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

sedan början av 1990-talet ägt rum inom ramen för en totalt konstant energitillförsel. Sverige har således visat att det är möjligt att stabilisera den totala energitillförseln och reducera fossilbränsleanvändningen utan välfärdsförluster.

Trots detta tillhör Sverige – om man räknar CO2-utsläpp per capita – fortfarande världens högutsläppsländer. De svenska utsläppen på ca 5,6 ton CO2/capita är visserligen ca en tredjedel av USA:s, Australiens och Canadas och hälften av OECD-genomsnittet men högre än stora kolanvändare som Kina (ca 4 ton/capita men störst totalt sett) och placerar oss – trots den hittills förda energipolitiken – i den övre tredjedelen av världens klimatbovar räknat per capita. Långsiktigt måste det ur OECD-perspektiv relativa lågutsläppslandet Sverige avveckla 80% av sina nuvarande koldioxidutsläpp.15 Det innebär att utmaningen för OECD:s högutsläppsekonomier är än mer gigantisk.

Man kan säga att kolberoendet genomsyrar hela den livsform som präglar det moderna samhället. Det är inbyggt i alla vardagslivets detaljer – som behovet av bil för att fördela barnen på morgonen mellan olika skolor och daghem och på eftermiddagen mellan hockey och sånglektioner, eller semesterresan till Thailand över julen för att slippa den mörka svenska vintern – liksom det är och har varit förknippat med vårt behov av status (inte minst genom bilen). Mycket av detta, som är eller ansetts självklart i de gamla industriländerna, upprepas nu i dagens snabbväxande länder.

Medan många individer i de gamla industriländerna är mer eller mindre oreflekterat inlåsta i kolberoendet – t.ex. genom sitt boende eller val av arbete – ser vi hur denna inlåsning snarast ökar i länder som Kina och Indien. Bilbeståndets kraftiga ökningstakt i Kina är bara ett exempel på detta.16

Kolberoendet, det samlade beroendet av fossila bränslen, i vårt globala samhälle är sannolikt nu så stort att det inte till rimliga konsekvenser går att avveckla med mindre man i tillägg till andra åtgärder också utnyttjar möjligheten att sopa en del av kolresterna ”under mattan” – eller mer konkret, pumpa ner koldioxiden i ”säker” slutförvaring under jorden. På detta, som internationellt benämns carbon capture and storage/ sequestration (CCS) kan man ha många synpunkter; en genomgripande analys av diskussionen om denna slutförvaring återfinns i Hansson (2008). Där finns också en lätt tillgänglig översikt av tekniken som sådan och en del av dess implikationer.17 Här inskränker vi oss till fem reflektioner över hur CCS kan (och bör) påverka de policydiskussioner vi för i avsnitt sex nedan: • CCS är ännu inte färdigutvecklat i den stora industriella skala som behövs för att mänskligheten ska kunna hänga upp sin klimatpolitik på den metoden. Teknikutvecklingen – tre konkurrerande teknologier finns – behöver ytterligare något decennium.18 CCS är helt enkelt ingenting man kan invänta som en lösning på dagens beslutsvånda: kanske kommer CCS att kunna bidra till klimatarbetet – men som huvudstrategi kommer den för sent!

• Om och när teknologiutvecklingen medger storskaliga investeringar i CCS kommer kostnadsnivån för kolgenererad elkraft att bli upp till dubbelt så hög som för närvarande. Kalkylerna är mycket osäkra men pekar samtliga i samma riktning (Hansson, 2008 & IPCC, 2005).

• Skalan, om CCS ska genomföras för all den fossilbränsleomvandling vi idag har, blir enorm. CO2-molekylen väger ca 3,5 ggr så mycket som kolatomen (C): för varje ton kol vi fraktar till ett kraftverk måste vi på ett eller annat sätt frakta bort 3,5 ton CO2 till säker slutförvaring, som måste ske i särskilt utvalda geologiska formationer. Dessa formationer finns inte självklart rakt under utsläppskällan. I bästa fall kan delar av den

15

Utsläppen av CO2 är genomgående lägre än de utsläpp som omräknats till CO2e och således inkluderar andra växthusgaser än koldioxid. Nivån 8 ton/ capita, som ibland anges, inkluderar samtliga GHG-utsläpp. Båda typer av data förekommer i debatten. Därtill förekommer ibland ett försörjningsbalansliknande mått; dvs. man subtraherar den CO2 som belastar exporten och adderar den som belastar importen. Nettoeffekten av detta blir i genomsnitt att en del av Kinas CO2-produktion statistiskt hamnar i OECD-länderna där den ”förbrukas”.

16 I januari 2009 passerade Kina USA som världens största bilköparland: 790 000 nya bilar mot USA:s 657 000 (DI, 090209).

17 För en detaljerad genomgång av CCS, se IPCC (2005).

18 Vattenfall invigde hösten 2008 världens första pilotanläggning för CCS i Tyskland (Schwarze Pumpe).

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 11

lagrade koldioxiden långamt karbonatiseras (förena sig med omgivande metaller) under denna lagring.

• Det samlade kapitalbehovet för att bygga om alla kolkraftverk (eller enbart hälften om man lyckas halvera kolanvändningen) – och till de nödvändiga logistiska lösningarna – blir gigantiskt (jfr. t.ex. Victor & Rai, 2009). Globalt sett finns det idag ca 8000 stora utsläppskällor som skulle behöva CCS (eller ersättas av andra processer).19

19

• Om CCS ska införas – en diskutabel kompromiss för att hantera vårt kolberoende – måste det således under alla omständigheter införas på ett fossilbränslesystem som är mycket mindre än vårt nuvarande. Det för oss till frågan om hur drastiskt kolanvändningen måste reduceras.

Av dessa är ca 4942 kraftverk, 1175 cementfabriker, 638 raffinaderier, 269 stålverk och 470 petrokemiska industrier (IPCC, 2005).

12 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

4 Utmaningen – allt ska bort!

Exakt hur stora GHG-utsläpp jorden långsiktigt förmår absorbera går inte att ange. Till en del beror absorptionskapaciteten också på hur framgångsrik människan blir att hjälpa till i den absorptionen genom att skapa ”koldioxidsänkor”, t.ex. kraftfullt häva pågående avskogningsprocesser till förmån för omfattande expansion av den globala biomasseproduktionen.20 Storleksordningen på jordens absorptionskapacitet brukar anges till 5 – 10 Gton CO2e/ år. Det motsvarar 10 – 20% av de samlade utsläppen (49 Gton) år 2004.

Klimatberedningens tolkning av bl.a. dessa analyser (SOU 2008:24; 168f) leder dem till slutsatsen att det globala utsläppsmålet för 2050 bör vara 16 miljarder ton koldioxidekvivalenter (CO2e). Det innebär en reduktion av 1990 års utsläpp med 60 % (från 39 Gton), med 70% jämfört med 2004 års utsläpp (49 Gton) och med 80% jämfört med den nuvarande utvecklingen.21 Med en antagen världsbefolkning på 9 miljarder vid seklets mitt skulle detta i genomsnitt innebära maximala globala utsläpp på i genomsnitt 1,8 ton/person. För år 2100 krävs ytterligare en halvering till i storleksordningen 5-10 Gton eller <1 ton/person.

Ett hanterbart sätt att formulera uppgiften är att utsläppen ska reduceras till hälften fram till ca 2030; till hälften igen fram till ca 2050 och halveras ytterligare en gång före nästa sekelskifte.

Att tänka i termer av halveringar är fruktbart då det kan konkretiseras på olika systemnivåer: det räcker inte bara att halvera bilarnas bränsleåtgång – man måste också halvera deras användning; i förlängningen innebär det rimligen att också bilbeståndet halveras! Och det räcker inte med att installera värmepumpar (halvering av elåtgången). Man måste också halvera bostadsytan eller vidta kraftfulla isolerings- och återvinningsåtgärder! Och, som nämnts ovan, ska CO2-lagring i framtiden bli ett realistiskt alternativ måste det tillämpas på ett fossilbränslesystem som halverats en, eller varför inte två, gånger!

Spegelbilden av detta resonemang förtjänar att visas upp. När fossilbränsleanvändningen halveras en eller två gånger framträder de alternativa energikällorna som mer betydelsefulla och mer realistiska för att leverera den energi som vi oundgängligen behöver för ett gott liv.

Alternativt kan målet formuleras som att allt ska bort!

Jordens långsiktiga absorptionsförmåga – troligen 5 – 10 Gton/år – är ungefär det som kommer att behövas för matproduktion och kommande infrastrukturbyggen, dvs. järnvägar, vindkraftverk, vattenkraftsdammar m.m. Övrig CO2-genererande verksamhet måste i princip fasas ut under resten av detta sekel! Det är en drastisk formulering som visar på problemets storleksordning. Men – som också IPCC (2007b) framhåller i sina scenariodiskussioner – i grunden är detta en fråga om att under resten av seklet avveckla ca 1% årligen av vårt inlärda kolberoende. För den ekonomisk-historiskt skolade är det ett hanterbart mått: en enprocentig årlig rationaliseringstakt och tillväxttakt har vi lyckats med tidigare (om än delvis genom att öka energianvändningen). Varför skulle vi inte årligen kunna rationalisera bort en procent av vårt kolberoende?

När man formulerar så omfattande mål som gjorts här infinner sig naturligen frågan: ”måste vi ta i så kraftigt?” och ”kan vi verkligen vara säkra på IPCC:s klimatrapporter?”. I denna rapport har vi utgått från IPCC-rapporterna och närbesläktade studier. Bidraget här ligger inte på klimatområdet utan i analysen av strukturomvandling och politik som klimatförändringarna implicerar. Klimathotet är så att säga ingångsvärden i detta arbete. Det aktualiserar emellertid två kommentarer. För det första, de klimatstudier som samordnats av IPCC är sannolikt det mest omfattande naturvetenskapliga forskningsprojektet i världshistorien: aldrig tidigare har så många forskare från så många olika discipliner och länder samordnat sin kunskapsproduktion som nu skett. Även de tveksamheter och osäkerheter som inryms i arbetet är väl dokumenterade. För det andra, även i fall där viss osäkerhet finns om kausalitet och storleksordningar på denna finns det anledning att tillämpa den s.k. försiktighetsprincipen, dvs. att välja bort sådana handlingar och processer som kan leda till katastrofer även om de inte säkert gör så. Försiktighetsprincipen är grunden för den omställning som diskuteras i nästa avsnitt.

20 Ungefär 7 % av GHG-utsläppen kommer redan nu från deforestation (IPCC, 2007b). Avskogningen är störst i Afrika, Sydamerika och Sydostasien där storskalig okontrollerad avverkning av regnskog förekommer (ca 8 milj. ha/per år). I andra delar av världen är skogsarealen huvudsakligen stabil eller ökar marginellt.

21 Klimatberedningens slutsatser ligger nära de resonemang som förs i Stern (2007: kap 8 & 13) och som landar på ambitionen att försöka begränsa CO2-halten till ca 450 ppm och därmed den sannolika temperaturhöjningen till ca 2°C.

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 13

5 Strukturomvandlingen – en nödvändig, möjlig och tuff utmaning!

Den strukturomvandling vi står inför under innevarande sekel är omfattande. I en text som denna finns inte möjlighet att mer i detalj linjera upp karaktären på hur den omvandlingen kan, eller bör, gestalta sig. Det är inte heller nödvändigt. De omvandlingar, förknippade med omfattande industrialiserings- och globaliseringsprocesser, som ägde rum under 1800- och 1900- talen (jfr. t.ex. Schön, 2000) var inte kontrollerade i förväg.

Den industriella omvandling vi har bakom oss har, grovt sammanfattat, ägt rum i ett samspel – eller spänningsfält – mellan marknadskrafter och (politiska) institutioner som vuxit fram i samhället. I det spänningsfältet har ekonomiska och industriella beteenden (entreprenörskap, företagande m.m.) formats. Men det har också format villkor och skapat drivkrafter för teknisk och vetenskaplig utveckling, utbildning och kultur i vid mening. Processerna har varierat mellan länder. Ett gemensamt drag för de framgångsrika länderna förefaller framväxten av stabila äganderättsliga institutioner ha varit (jfr. North, 1997). Men därutöver har institutionerna (främst staten) varit mer eller mindre interventionistiska vilket påverkat de enskilda ländernas utvecklingsbanor. I vårt land har t.ex. århundraden av satsningar på läskunnighet och på industri- och teknikpolitik varit viktiga för den industrialisering som sköt fart på 1800-talet (jfr. Bruland 1991 samt Magnusson, 2005). Inte minst välfärdspolitiken och framväxten av en svensk arbetsmarknadsordning har varit betydelsefulla för en stor del av 1900-talets utveckling (se t.ex. Thullberg & Östberg, 1994; Erixon, 2003).

Vad vi nu står inför är en institutionell förändring jämförbar med äganderätten, nämligen det generella och definitiva avskaffandet av atmosfärens fria utnyttjande.

I avsnitt sex nedan återkommer vi till de politiska styrmedel som kommer att behövas i det arbetet. En sådan

22

institutionell nyordning är avsedd att påverka kommande omvandlingsprocesser. Vi talar här om att sätta ramarna och ange spelreglerna – inte om att formulera några stora program över hur utvecklingen i övrigt ska gestalta sig. Däremot kan den institutionella nyordningen innehålla såväl stora som små åtgärder.

Det gäller inte bara att få upp prisnivån på atmosfärsutnyttjandet – det krävs en del regeländringar och ekonomiska smörjmedel också i systemet. Även om vi inte kan veta – och inte heller bör ha ambitionen att bestämma – hur omvandlingsprocessen kommer att bli vet vi med säkerhet att den kommer att innehålla såväl vinnare som förlorare – om än med tillägget att även de relativa förlorarna i ett samhälle som tryggar sin överlevnad också måste betraktas som vinnare.

Man kan säga att den institutionella förändring vi diskuterar här innebär att energisystemet inte längre tillåts domineras av en tillförseldoktrin utan av en klimatanpassad marknadsmodell med starka institutioner.

Tillförseldoktrinens starka ställning är ett gammalt tema inom svensk energisystemforskning.22 Den utgår implicit från att energi är och kan produceras billigt och därför i princip bör och kan tillgodoses genom ökad utbyggnad av de storskaliga energisystemen. I ett sådant system, där priserna inte tillåts spela någon avgörande roll, kommer energieffektivisering aldrig att bli en samhällelig huvudfråga utan mer något man ägnar sig åt på marginalen för att spara kostnader.

Den institutionella nyordning vi talar om här ändrar på detta. Rätten att släppa ut CO2 blir en knapp resurs och energipriserna kommer att stiga. Detta kommer att bidra till en strukturomvandling inom och mellan industrins olika delar och med fokus på ökad energieffektivitet. Och potentialen – redan med dagens teknik – för att öka energiproduktiviteten är omfattande (jfr.

McKinsey, 2008).

För en granskning av tillförseldoktrinen i det svenska energisystemet och svårigheten att ändra systemets riktning, se Kaijser, Mogren & Steen (1988) samt Kaijser (1994).

14 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

I grunden baserar sig det förslag till institutionell nyordning vi diskuterar här på teorin om externa effekter.

Den som släpper ut CO2 i atmosfären skadar denna och därmed andra människor utan att det avspeglar sig i ett högt pris på de produkter och processer som orsakar dessa skador. Det som föreslås här är avsett att kraftigt reducera de marknadsimperfektioner som atmosfärens fria utnyttjande innebär.

Det kan – i linje med den tradition som introducerats av Erik Dahmén – vara lämpligt att diskutera den förestående omvandlingen i termer av utvecklingsblock.23 Med utvecklingsblock menas den dynamik som uppstår kring företag som förenas (och skapas och omvandlas) kring skilda delar av en teknologi eller familj av teknologier. Utvecklingsblocket kännetecknas av sekvenser av obalanser som uppkommer när företag genom industriella satsningar och via innovationer hanterar de nödvändigheter eller utnyttjar de möjligheter som ständigt skapas i systemet. Utvecklingsblocken är inte statiska och en gång för alla givna utan ändras till följd av dessa obalansers karaktär: hur nya och gamla företag hanterar dem och vilka innovationer (ny teknik, nya lösningar) som samspelar i den processen.

Det är alltså inte så att strukturomvandlingen inväntar de tekniska landvinningarna. Dessa skapas under processen i en ”hönan-eller-ägget-process”. Så kommer det också att bli i den omvandling som förestår.

De närmaste decenniernas omvandling måste – och kan – i grunden baseras på sådant som vi redan vet och kan tillämpa. En del av detta är redan mogna teknologier, annat är väsentligen känt men väntar på institutionella ändringar – inte minst de som garanterar nya prisrelationer – innan det kan börja tillämpas i industriell skala och lärkurvorna kan bidra till att pressa kostnaderna ytterligare. På många områden väntar vi fortfarande på industriella genombrott

– t.ex. bättre batterikapacitet för elfordon och industriellt uppskalad nedbrytning av biomassans molekylstrukturer (för att bygga bioraffinaderier). Men liksom T-Forden inte var fulländad i bilismens barndom måste inte heller dagens el/biobränslehybrider med plugin-teknologi vara fulländade för att kunna ersätta den ålderdomliga Toyota Prius.24 Den stora roll som FOU har, och kommer att få, är således inget som kan inväntas eller åberopas som argument för att skjuta de svåra besluten på framtiden. De definitiva teknologiska genombrotten kommer endast att realiseras i industriell skala om ramverken och prisnivåerna tillåter dem att bli lönsamma.

Den svenska industrialiseringen skedde kring utvecklingsblock med ursprung i järn och stål och sedermera kring skogsindustri, vattenkraft/elektricitet och telekommunikationer bl.a. Så småningom utvecklades dessa mot fartygsbyggnad, bilindustri, kvalificerad verkstadsindustri m.m. En del av dessa utvecklingsblock har i praktiken försvunnit (t.ex. fartygsbyggandet); de överlevande har ändrat karaktär. Med tanke på att många av de svenska utvecklingsblocken varit energitunga är det rimligt att anta att omvandlingsprocessen framöver blir genomgripande. De reflektioner som följer nedan har inte karaktären av prognos utan mer som illustrationer till vad som kan hända. Även om den svenska industriella omvandlingen historiskt i hög grad baserats på ett utvecklingsblock kring järn och stål så har detta block väsentligen utvecklats i många riktningar. I de flesta fall handlar det i dag om internationellt konkurrenskraftiga nischprodukter baserade på kvalificerat ingenjörsarbete. Flera av dessa är i sig energikrävande men kan potentiellt efterfrågas i de infrastrukturinvesteringar som globalt kommer att krävas för att kraftigt reducera GHG-utsläppen. Kullager kommer att behövas i vindkraftverk såväl som järn-

23

Se Dahmén (1950). För en aktuell presentation och analys av Dahméns ansats se Laestadius (2005). För en konsekvent tillämpning av ansatsen på Sveriges industriella omvandling, se Schön (2000).

24 Möjligheten av att ersätta dagens GHG-utsläpp med alternativa processer framgår också i en studie från IVA (2009).

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 15

vägar framöver. Höghållfast stål kommer fortsättningsvis att efterfrågas i den nya infrastruktur som byggs och i de maskiner och fordon som gör jobbet. Rostfritt stål kommer att användas också i nya energisparande och energigenererande system. Även om det således finns mycket att göra när det gäller att reducera GHGutsläppen inom dessa sektorer (inte minst inom SSAB som är en av Sveriges största CO2-utsläppare) så tillhör flera av de aktiviteter vi talar om här sådant som – om än i andra former – kommer att vara nödvändigt också i den omvandling som förestår. Med stigande energipriser – som också måste drabba stålindustrin – kommer en fokusering att ske till de områden där stålets egenskaper är helt unika medan bulkproduktionen stagnerar eller rent av minskar. Mycket tyder på att svenska stålproducenter, med deras starka fokus på kvalitetsstål, befinner sig i den vinnande delen av industrin.

Att det bilindustriella blocket kommer att kraftigt omvandlas framöver är nödvändigt. Också framdeles kommer bilar att behövas men det är oklart om Volvo Personvagnar, och i synnerhet Saab, kommer att vara konkurrenskraftiga på den marknaden. Kanske kan Volvo PV (som för nära två decennier sedan var tidigt ute med idéer som skulle passat bra idag) finna någon samarbetslösning för utveckling av morgondagens bilar som i hög utsträckning måste drivas med el. Kanske kan delar av det kvalitetsmedvetna småskaliga massproduktionskunnandet inom bilindustrin konverteras till hybriddrivna bussar (vars produktion sannolikt bör expandera) och till uppskalad produktion av vindkraftverk? Mycket talar dock för att vi fortfarande – globalt såväl som i Sverige – väntar på ett paradigmskifte inom vad som kan kallas för det bilteknologiska systemet (vilket inkluderar vår egen syn på vardagsbilismen). De utsläppsreduktioner vi talar om i denna rapport ger helt enkelt inget utrymme för global massbilism av det slag vi vant oss vid inom OECD-området efter det andra

25

världskriget. F.n. förefaller den globala bilparken öka från 800 milj. fordon till 3 miljarder. Att på global nivå ersätta hela dagens – än mindre en ökande – bilpark med elhybrider eller etanolfordon är inte en tillräcklig omställning (se Gott, 2008). Ett ofta bortglömt problem i sammanhanget är att elbilar i sig inte löser några fundamentala problem så länge produktionen av elkraft fortsätter att vara baserad på fossila bränslen.

Hur omställningen av bilsamhället kommer att se ut ur ett svenskt perspektiv återstår att se: transportlösningarna kommer även framöver att variera mellan länder. Men morgondagens svenska eldrivna bilpark är sannolikt mindre, morgondagens bilåkande mer begränsat och livsformen som helhet mindre bilberoende. Hur stor plats den eldrivna bilen kommer att ha i morgondagens svenska livsstil går inte att uttala sig om säkert i dag.25 Ett möjligt framtida utvecklingsblock kan kretsa kring vindkraft. Sverige är visserligen inte med bland de globalt dominerande vindkraftsländerna (t.ex. Danmark, Spanien, USA, Tyskland, Kina och Indien) – vare sig på produktions- eller användarsidan – men svensk teknologi finns med i många vindkraftverk i världen även om det inte står ”ABB inside” på vindmöllornas naceller (maskinhus).26 Ett omfattande svenskt vindkraftsprogram på 300 – 600 verk om året, från nuvarande nivå (2007) på ca 1000, kan bidra till framväxten av ett svenskt (nordeuropeiskt) lokaliserat utvecklingsblock med en långsiktig marknad på 10 – 20 mdr SEK/år bara i Sverige. Vindkraftverken är i sig endast delar i ett system som också inkluderar nya teknologier för energilagring och distribution men som också måste stödjas av nya regelsystem. Vindkraften är fortfarande av liten betydelse i Sverige såväl som globalt sett (mindre än en procent i båda fallen) men den är en av de teknologier som med säkerhet kommer att – och måste – bli betydelsefull under resten av detta sekel.

Det finns många forskningsrapporter över hur bilen under efterkrigstiden omformat det svenska samhället. En färsk och gedigen sådan studie med utförliga referenser är den teknikhistoriska avhandlingen Bilsamhället (Lundin, 2008).

26 Tyskland, med 80% av Sveriges yta och med nio ggr så stor befolkning har 24000 MW i installerad effekt (2008), dvs. > 20 ggr Sverige. I det glest befolkade Sverige borde det finnas plats med åtminstone lika mycket. I det lilla Danmark, som också hyser världens ledande vindkraftföretag, Vestas, har man totalt installerat ca 3000 MW, dvs. 3 ggr så mycket som i Sverige. Världsmarknaden för vindkraft ökade med 29% under 2008 bl.a. till följd av en mycket kraftig ökning i USA som passerade Tyskland som världens största vindland (wikipedia).

16 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

Vindkraftens framtid bestäms av hur mycket priserna kan drivas upp på CO2-utsläpp (vindmöllorna är ännu inte riktigt lönsamma), på elcertifikatens framtida utformning, på hur vi ändrar plan- och tillståndsregler (dvs. institutionerna) och hur vi ändrar våra uppfattningar om landskapsbilden. Inte minst den senare frågan är väsentlig: för närvarande förefaller vi vara mindre kritiska till vägarnas, vägbullrets och telefonmasternas effekter på omgivningen än vindmöllornas. Kanske kan inställningen till vindkraft ändras om man gynnar nya företagsformer: vindkraften är ett intressant exempel på hur modern teknik kan installeras distribuerat och småskaligt men ändå bli del i ett storskaligt system. Potentialen för vindkraft är redan med dagens teknik imponerande. Ett räkneexempel kan illustrera det: med lite högre torn än vad man hittills normalt använt kan man erhålla bra effekt också på vindmöllor som placeras ute i skogen. Skogsägarna kan således höja avkastningen på sina skogsarealer och bidra till klimatarbetet genom att placera ut ett vindkraftverk per km2 . Om man gör det på bara 5% av Sveriges samlade skogsareal på 250 000 km2 blir det 12 500 vindmöllor vilket bör ge ett bidrag till landets elproduktion på ca 70 TWh.27 Detta representerar lika mycket tillförd elenergi som vad vattenkraften eller kärnkraften i dag levererar (ca 65 TWh vardera år 2007) och skulle mer än väl räcka att försörja en transportsektor som drivs med el eller elhybrider.28 Till detta kommer så alla möjliga havsbaserade installationer.

Också andra, i dag alternativa, energikällor kan komma att bli betydelsefulla i den omvandling vi diskuterar här. Men deras potential är inte lika uppenbar som vindkraften och biomassan. Solceller t.ex. är visserligen

redan i dag en väl fungerande teknik med kvalificerad forskning bl.a. i Sverige och med produktion i många länder och med stora installationer bl.a. i Tyskland och Spanien (som absolut såväl som per capita är de största solcellsländerna).29 Hittills har kostnadsnivån legat på 4 – 10 ggr marknadspriset på el vilket begränsat solcellsteknologin till en nischlösning trots att det infallande solljuset är mer än tillräckligt för att lösa mänsklighetens samlade energibehov.30 På senare år har det emellertid kommit fram många forskningsresultat som pekar mot ett genombrott när det gäller kostnaderna för storskalig solcellsproduktion och världsmarknaden för solceller har vuxit snabbt. Det går nu att producera solenergi för i storleksordningen 2 – 5:- KWh. En kraftig kostnadshöjning på energi och CO2-utsläpp – så att kostnadsgapet minskar – skulle därför kunna skapa ny dynamik i branschen som till en del lever på det subventionerade tyska och spanska inmatningssystemet. Hur stor del av ett sådant solcellsdominerat utvecklingsblock som hamnar i Sverige är oklart. Sverigebaserad forskning har varit – och är – väsentlig för den internationella teknikutvecklingen.31 Industrialiseringen av den forskningen har dock hittills hamnat utanför vårt land.

Vågkraft är en annan klimatvänlig energiform som blir alltmer intressant med stigande energipriser. Denna teknologi har ännu inte konvergerat mot en dominant design utan flera konkurrerade och kompletterande teknologier (småskaliga såväl som storskaliga) utvecklas på flera ställen i världen. I Sverige är bl.a. det Uppsalabaserade företaget Seabased, som samarbetar med Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet, nära industrialisering.

27

12500 vindmöllor à 3 MW ger 37500 MW installerad effekt. Om dessa i genomsnitt ger 1870 fulleffektstimmar/år (dvs. ca 10-15% lägre än normalkalkylerna – det blåser mindre i skogen) blir det ca 70 TWh. Redan idag kan man f.ö. bygga vindmöllor med kapacitet på 5MW vilket ökar potentialen ytterligare.

28 Dagens transportsektor använder 105 TWh fossilbränsle, men elmotorer och elhybrider har väsentligt högre verkningsgrad.

29 Teknikutvecklingen för att utnyttja solenergin följer i huvudsak två spår: dels solfångare med vilka man försöker fånga, koncentrera och omvandla den värme som solljuset genererar, dels solceller där man försöker utnyttja den fotoelektriska process som ljus alstrar i vissa material. Här begränsar vi oss till en diskussion av det senare spåret. Men också det förra är intressant ur svensk synvinkel. Det svenska företaget Climatewell har t.ex. utvecklat en metod att lagra solenergi och direktomvandla den till kyla för klimatanläggningar.

30 Jordytan träffas av 10 000 ggr mer solenergi än vad vi gör av med i fossila bränslen. Av de 1000 KWh solenergi som träffar en m2 av jordytan (i Mellansverige) kan man via biomassa omvandla högst 3 KWh till energi (<0,3% verkningsgrad). En solcellsanläggning ger ca 100 KWh (ca 10% verkningsgrad) (se Sandén, 2007 & 2008).

31 Bl.a. Ångströmlaboratoriet i Uppsala där man utvecklat den s.k. CIGS-solcellen, som visserligen har lägre verkningsgrad än de traditionella kiselbaserade men i gengäld kan tillverkas mycket billigare i form av en tunn film som kan integreras i många konstruktioner.

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 17

I dessa fall gäller att även om större anslag till solcells- och vågkraftsforskning är angelägna lär de stora industriella genombrotten inte etableras förrän koldioxidutsläppen börjar bli kostsamma. Dessa ”nya” energiteknologier har dessutom den egenskapen att de utmanar den hittillsvarande institutionella ordningen för elkraftsproduktion. Vind-, våg- och solkraftsanläggningar kan i princip vara hur stora eller små som helst och tekniken ger inte uppenbara och entydiga skalekonomier. Medan det klassiska elnätet i grunden är baserat på en hierarkisk storskalig tankemodell med få och stora producenter och små och distribuerade konsumenter (jfr. Hughes, 1983) kan man således hävda att ett nät med omfattande solceller, våg- och vindkraftverk bör – och kan – fungera mer som internet, dvs. alla som är anslutna har möjlighet att i varje ögonblick bestämma om de vill ladda ner el från eller leverera in i systemet. En sådan syn – som under senare tid börjat etableras bland näthållare och kraftleverantörer – på det elektriska infrasystemet får återverkningar inte bara på hur man konstruerar nätanslutningen (mätaren/modemet) utan också på kraftledningarnas dimensionering, på avtalen, reglersystemen, balanskraften, företagsbildningarna liksom de lagar och regler som måste anpassas. Om alla som vill också kan bli elleverantör lär det påverka den samlade energihushållningen.

De nordiska länderna uppvisar också sammantaget en omfattande potential för ett avancerat utvecklingsblock kring biomassa och som skulle kunna ta sin utgångspunkt i den nordiska skogsindustrins omvandling men mycket väl inkludera övriga areellt baserade näringar. Medan det är långt ifrån uppenbart hur den industriella dynamiken kring biomassa kommer att gestalta sig – dvs. hur (den internationella) strukturomvandlingen kommer att ske – är det tydligt att en ”global scramble for biomass” har inletts. Biomassa kan direkt eller indirekt användas för att äta, dricka, köra med, bygga/konstruera med, värma med. Kort sagt allt det vi hittills använt den till plus allt det som vi under mer än ett sekel använt olja och kol till och mycket av

det vi under lång tid använt metaller till. Bara i Europa förefaller efterfrågan på skogsbaserad biomassa år 2020 att överstiga tillgången med i storleksordningen 50% (UNECE/FAO, 2007).32 Hur Sverigebaserade aktörer kan positionera sig i denna omvandling är inte självklart. Det beror på vilka kompetenser man har och förmår utveckla och hur innovativ man är. För att lyckas måste man finna vägar att utnyttja fördelarna med den nordiska biotopen och undvika dess nackdelar, t.ex. dess låga produktivitet per ha & år: i Brasilien får man ut 5-10 ggr så mycket ved (eucalyptus) per ha jämfört med i Sverige (barrved).

Sannolikt kommer, å ena sidan, energislukande termomekaniska pappersbruk baserade på virgin fiber från det nordeuropeiska barrskogsbältet att få det svårt framöver och i flera fall behöva fasas ut eller helt ställa om till returfiber. Å andra sidan står vi potentiellt inför en omfattande omvandling av våra kemiska massabruk till renodlade biokombinat/raffinaderier vilka i princip kan leverera alla de organiskt baserade material vi önskar. Och dessa kombinat kan – som helhet om än inte i varje enskild anläggning – basera sin produktion på skogsråvara såväl som andra grödor. Högt på önskelistan står f.n. framställning av flytande och gasformiga bränslen som etanol, metanol, biodiesel och biogas.

Därmed tryggar vi life as usual: vi kommer då inte ens att märka förändringarna i våra bilar som kan fortsätta att gå som förut.

Men en drastiskt ökad användning av biomassa för energiändamål är problematisk. Dels för att biomassan inte kommer att räcka till för att driva ens dagens fordonspark – än mindre morgondagens om inget görs! Dels för att förbränning av biomassa också bidrar till växthuseffekten (se avsnitt sex nedan) medan dess användning för byggnads/konstruktionsändamål i stället binder CO2 under överskådlig tid. Dels, om vi anlägger ett svenskt perspektiv, för att den svenska barrträdsveden i många avseenden har bättre egenskaper än de snabbväxande lövträd (bl.a. eucalyptus) som odlas på många håll i världen. Det är helt enkelt dålig

32 Räkneövningar av detta slag är mycket osäkra och detta UNECE/FAO-dokument är mycket försiktigt i sina slutsatser. Framför allt är det de ökade anspråken på biomassa för energiändamål som skapar denna enorma obalans.

18 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

resurshushållning att elda upp eller mala ner tajgabältets långfibriga och långsamväxande ved. Den snabba svenska ökningen av biomassa för energiändamål under senare decennier – en tredubbling sedan 1970 – är således inte utan problem. Elda upp skogsråvaran bör man normalt göra först efter det att man använt den till något annat.33 Här kan de nordiska företagens kunskaper att använda trä som byggnads- och konstruktionsmaterial potentiellt ge upphov till ett snabbt växande utvecklingsblock för träkonstruktioner vars gränser endast sätts av fantasin.

Delvis skymda av de traditionella svenska byggjättarna har det under senare år vuxit fram träföretag som utvecklar ny industriell kompetens inom avancerat – och klimatsmart – träbyggande. De allra flesta hus som byggs i Sverige – också sådana med 6 – 8 våningars höjd – skulle nästan helt kunna byggas i trä. Många andra konstruktioner likaså. Här har regelsystemet varit förutseende: det är redan tillåtet om än i vissa fall med dispens. Även här behövs det sannolikt stöd av prisförändringar för att öka konkurrenskraften i förhållande till betong, stål och aluminium. Allt detta kan utvecklas till en omfattande exportmarknad som i sig erbjuder en omfattande koldioxidsänka. Därtill kan det klimatsmarta träet ersätta starkt CO2-utsläppande betong. Hur byggandet – utöver omfattande klimatrelaterade ROT-aktiviteter – kommer att utveckla sig till följd av det omvandlingstryck som kommer att finnas på fastighetsbeståndet är oklart. Detaljerna växer fram i takt med att inblandade aktörer lär sig tänka i nya banor, något som kan ta tid i företag där hela kompetensprofilen byggts upp kring betong och stål. Man kan därtill förvänta sig att väsentligt högre energipriser långsiktigt leder till lägre ytkrav inom fastighetsbeståndet och omlokaliseringar av bostäder, arbetsplatser, offentliga lokaler och köpcentra mot lägen med bra kollektivtrafikmöjligheter.

Ca 20 % av världens GHG-utsläpp är knutna till fastighetsbeståndet, främst uppvärmning och förbrukningsel (IPCC, 2007b).34 Även om omfattande åtgärder för energiekonomisering har åstadkommits i Sverige under senare decennier återstår mycket att göra i vårt land. Som framgått under den senaste köldvintern i Centraleuropa finns än större potential där för energihushållning. Också på detta område finns en omfattande potential – från värmepumpar till treglasfönster – för ett expanderat utvecklingsblock för energihushållning.

Ett sådant block handlar dock inte bara om fastigheter utan kanske än mer om industriella processer i allmänhet. I Sverige finns, inte minst inom ABB, omfattande kompetens på energieffektiviseringar. Med kraftigt stigande energipriser blir energikontrollerande övervakningssystem, stora såväl som småskaliga, allt mer viktiga. Rimligen kommer flera svenska företag finnas med i den marknadsexpansionen.

I Sverige finns omfattande och globalt konkurrenskraftig kompetens för byggande av infrastruktur. Även om de allra flesta kapacitetsökningarna av vägnätet bör skrinläggas – eftersom det samlade vägtransportarbetet rimligen bör minska – står vi inför omfattande investeringar inom kollektivtrafiksystemen, främst inom tätbefolkade områden av landet.35 Också det glest befolkade Sverige lär, med kraftigt höjda energipriser, kunna bygga upp ett väsentligt större och bättre järnvägsnät än det nuvarande. Här finns utrymme för svenska/Sverigebaserade aktörer att återta en del av den tågkompetens som tidigare nedrustats. Därtill kommer det också finnas en betydande nisch för kommunikationslösningar baserade på bussar som kombinerar eldrift med andra generationens biobränslen.

Här ligger svensk teknik och industri (bl.a. Volvo) långt framme.

33

En del av den svenska biomassebaserade energiproduktionen är direkt relaterad till produktionen av pappersmassa (s.k. förenad produktion) och kan ses som ett indirekt utfall av massaproduktionen. Med bättre användning av de svartlutar som uppkommer i processen ändras förutsättningarna för den balans som hittills rått och nya produkter, t.ex. BioDME, kan påverka produktmixen. Till detta kommer att massabrukens termiska förluster (den värme som försvinner ut i avloppsvattnet och luften och som f.n. inte inräknas i energistatistiken) sannolikt ligger i storleksordningen 50 – 60% (studentarbete på KTH under ledn. av doc. Björn Frostell).

34 Statistiskt är detta lite snårigt. GHG-utsläppen från den el som förbrukas i fastighetsbeståndet (ca hälften av fastighetsbeståndets utsläpp) inräknas normalt i energisektorn.

35 Ungefär 100 mdr av totalt resta 130 mdr personkilometer (ca 76%) sker med bil. Kollektivtrafikens andel är ca 20%. Om 20% av bilåkandet, till följd av klimatpolitiken, överflyttas på kollektivtrafik medför det att kollektivtrafiksystemet som helhet måste fördubblas (SIKA, 2008a).

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 19

Den internationella klimatlitteraturen ger, som nämnts i avsnitt 2 ovan, inte mycket hopp om att GHGutsläppen ska kunna hejdas vid en nivå på 450 ppm CO2e eller lägre. I praktiken innebär det att vi kan förvänta oss temperaturhöjningar på minst 2°C – kanske 3°C eller mer – vilket i sin tur med hög sannolikhet får konsekvenser för hur extremvärdena kan gestalta sig i Sverige vad gäller vattennivåer, flöden, regn, temperaturer m.m. I korthet behöver många svenska kommuner, inte minst i Mälardalen, se över sina system för dagvattenhantering, färskvattenförsörjning, avloppssystem och översvämningsberedskap något som kommer att kräva omfattande investeringar och kreativa lösningar (jfr. SOU 2007:60). Internationellt är detta potentiellt en mycket stor fråga; flera regioner och städer, också i vår närhet, står inför omfattande utmaningar vilket kommer att kräva omfattande kompetensuppbyggnad där också svenska företag bör kunna delta.

Diskussionen ovan avser inte att vara fullständig utan mer att illustrera de omvandlingar som kan förekomma och vilka nya utvecklingsblock som kan framträda.

Tyngdpunkten i denna studie ligger på industriell och materialbearbetande verksamhet. Men definitionen av utvecklingsblock är inte så snäv: i dagens ekonomier utförs en stor del av den teknik- och industrirelaterade verksamheten av kunskapsintensiva tjänsteföretag (konsulter, arkitektfirmor, dataserviceföretag etc.).

Sådana – som alltså ingår i de utvecklingsblock vi diskuterar här – kommer i hög grad att bli delar av processen.

20 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

Till detta kan läggas att de prishöjningar som diskuteras i avsnitt sex nedan på energi, GHG-utsläpp och fossil bränsleanvändning i huvudsak får konsekvenser för framställning och användning av artefakter (av människor konstruerade apparater). Artefakterna och deras användning kommer således att drabbas av relativprishöjningar. Baumols lag – att man (bl.a. med ökade energiinsatser) ständigt ökar produktiviteten inom varuproduktionen i en snabbare takt än man kan göra inom tjänstesektorer som kräver mänsklig tid, med åtföljande relativprishöjningar inom tjänstesektorn – utmanas således. Formulerat i andra termer: relativpriset på skola, omsorg och privata tjänster sjunker i det klimatanpassade post-industriella samhället.

Det centrala är att den omvandling vi står inför varken kan eller bör detaljstyras. Det utesluter inte att storskaliga statliga forskningssatsningar kan och måste göras på flera intressanta kunskapsområden med industriell potential. Men hellre än att låsa in sig på ett smalt teknikspår bör staten liksom EU satsa på nya pris- och regelstrukturer som skapar förutsättningar för många alternativa idéer att testas. Men eftersom omvandlingen måste följa helt andra utvecklingsbanor än vad den hittills har gjort– dvs. rejält reducera kolberoendet – krävs en kraftfull roderomläggning av politiken.

6 Politiken Vill man få till stånd en global strukturomvandling bort från ett samhälle baserat på utsläpp av växthusgaser måste man således skapa en internationell prisoch regelstruktur – en ny institutionell ordning – som främjar denna strukturomvandling. Det räcker inte med internationella deklarationer att reducera GHGutsläppen. Deltagande stater måste i konkret handling visa att de är beredda att ta konsekvenserna av sina deklarationer i form av mycket kraftiga ekonomiska styrmedel. De internationella förhandlingsprocesser detta implicerar är sannolikt minst av samma storleksordning som de GATT- och WTO- förhandlingar vi haft under efterkrigstiden; dock med tillägget att väsentliga resultat måste komma mycket snabbare; tydliga resultat måste märkas under kommande decennium.

Förhandlingarna kommer att innehålla omfattande turer där många av de aktörer som ska – och måste – drabbas kommer att söka fribrev samtidigt som många oavsiktliga indirekta förlorare också kommer att dyka upp som i slutändan måste kompenseras. Det är också en aktivitet där demokratier såväl som diktaturer inte bara kommer att mötas vid förhandlingsborden utan också stå inför omfattande sociala utmaningar och omvälvningar på hemmaplan.

att klimatarbetet försenas kraftigt. En internationellt trovärdig position gentemot alla de länder som kämpar med sin strukturomvandling är att de länder som går i täten, eller av skilda skäl hamnat där, visar att också de är beredda till svåra beslut. Med kraftfulla svenska åtgärder minskar man också legitimiteten för nya starkt CO2-utsläppande EU-länder att kräva undantag i sin omställning. Även om ett avtal kan och måste innehålla andra komponenter, t.ex. tvingande regelsystem, är den internationella prisbildningen på GHG-utsläppen central: både för hur systemet ska kunna fungera genom alla de mikrobeslut som världens företag dagligen ska fatta och som indikator på hur världens stater binder sig för utmaningen. Ska man åstadkomma ett nytt institutionellt ramverk måste det vara tydligt i sina ekonomiska konsekvenser. Därför fokuserar vi i detta avsnitt på de generella aspekterna i den nya ordningen – prisbildningen – men återkommer avslutningsvis till en del mer specifika och interventionistiska åtgärder.

Sverige har en politiskt delikat placering i det internationella förhandlingsspel som förestår. I egenskap av en av OECD-områdets lågutsläppsländer kan vi som land i princip inta en position att Sverige skulle ha rätt att följa en lägre anpassningstakt än de flesta övriga EU-länder och än mer i jämförelse med länder som USA, Australien och Canada. Vi skulle, eftersom våra utsläpp totalt sett också är försumbara ur ett globalt perspektiv, kunna invänta deras första halvering av GHG-utsläppen innan vi inleder vår.

Grunden i detta prisbildningspaket bör vara dels utsläppsrätter för fossil CO2, dels en uppsättning av skatter.36 Detaljerna i paketet kan utformas på flera olika sätt. Utsläppsrätter och skatter kan kombineras, de kan riktas mot olika former av GHG-utsläpp och man kan för båda formerna välja att göra dem internationella eller nationella. Nationella system kan naturligtvis backas upp av (mer eller mindre tvingande) internationella överenskommelser om hur de ska utformas.

Många länder har i dag väl fungerande skatter på bränslen – inget hindrar att dessa instrument finslipas för småskalig verksamhet och höjs även om man väljer att använda utsläppsrätter inom andra storskaliga områden.

Den positionen är dock ohållbar. Den innebär i så fall att vi legitimerar alla andra länder – mer än 100 och inkluderande bl.a. Kina – som släpper ut än mindre per capita att vänta med sina utsläppsbegränsningar.

Bortsett från att en sådan hållning sannolikt skapar ett internationellt förhandlingskaos medför det också

Utsläppsrätter – helst internationella – brukar omhuldas av ekonomer eftersom de potentiellt skapar förutsättningar för en effektiv resursallokering. Det kräver dock att de som initialt tilldelas utsläppsrätter också tvingas betala ordentligt för dem – inte bara erhåller dem av historiska skäl. Den första provperioden med

36

Här fokuserar vi fortsättningsvis på CO2-utsläppen som ju svarar för ca 80 % av klimateffekterna.

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 21

utsläppsrätter inom EU illustrerar hur det inte får gå till. Tilldelningen blev så riklig att den inledningsvis blev en stor intäktskälla för de som erhöll utsläppsrätter – som SSAB och Vattenfall (som belönades för sina tyska kolkraftverk) – varpå hela utsläppsmarknaden kollapsade eftersom det visade sig att någon brist på utsläppsrätter inte förelåg (se t.ex. Affärsvärlden, 2007 samt E24, 2007). Våren 2009 är priset på utsläppsrätter fortfarande för lågt för att kunna bidra till CO2-reducerande åtgärder (FT, 090202). Skatter har den fördelen att de tydligt belastar en aktivitet till skillnad från utsläppsrätter som ju lätt kan uppfattas som avlatsbrev.

Genom att konstruera skattedelen av paketet lite mer komplext än en traditionell koldioxidskatt bör man dels kunna undvika dess snedvridande effekter i förhållande till olika energiformer, dels göra det mer politiskt acceptabelt för fossilbränslebaserade länder. Skatterna – här föreslås tre sådana – blir därmed också mer precisa i förhållande till de problem de avses hantera.37 Dessa skatter bör kunna genomföras i Sverige parallellt med att Sverige föreslår dem på EU-nivå.

Eftersom olika energislag delvis kan ersätta varandra och eftersom länder av historiska och geografiska skäl har olika blandningar i sin energiportfölj kan man tänka sig att en del av prisbildningspaketet tas ut i form av en allmän energiskatt som således utan undantag drabbar samtliga energislag. Den skulle således vara mer kraftfull än dagens svenska energiskatt.

Funktionen för en sådan skatt är att bidra till den allmänna energiekonomisering som krävs för att skapa utrymme för en del av dagens CO2-genererande aktiviteter att ändra inriktning mot förnybara energiformer.

En allmän energiskatt bidrar också till att minska den s.k. reboundeffekten.38 En sådan skatt bidrar också till att kärnkraften – som ju i strikt mening inte heller är förnybar – inkluderas i energiskattebasen. Det senare bidrar såväl till moralisk legitimitet för systemet som minskar incitamenten för kraftig kärnkraftsuppbyggnad. Fördelen på internationell nivå med att ta ut en del av prisbildningspaketet på detta sätt är att starkt

37

koldioxidutsläppande länder inte ensidigt pekas ut i klimatarbetet.

Prisbildningspaketets övergripande uppgift är att begränsa koldioxidutsläppen. Det behövs således en koldioxidskatt, om än mer omfattande än dagens. De koldioxidmolekyler som bildas vid förbränning har nämligen inget minne och vet således inte om de härstammar från fossila bränslen (gammal biomassa) eller från nyligen avverkad sådan. Inte heller vet molekylen – om den skulle vara nyavverkad – med säkerhet huruvida återplantering sker på avverkningsplatsen eller ej. Eftersom skördande/återplantering av biomassa är en aktivitet som är strikt skild från dess förbränning (i huvuddelen av fallen engagerar processerna därtill skilda aktörer) bör således även biomassebaserad koldioxidproduktion inkluderas i en kommande internationell koldioxidöverenskommelse.

En sådan konstruktion har fördelen att incitamenten att omvandla bort från bränsleslukande system – t.ex. motorfordon – blir tydligare; det räcker inte att konvertera dagens bilmodeller till etanol eller biodiesel för att lösa problemen. En skatt på biobränsle minskar dessutom utrymmet för generella prishöjningar på biomassa och bidrar därmed till att rädda livsmedlen från att trängas ut från jordbruket. Rent generellt minskar den trycket i den globala scramble for biomass som nu inletts. I förlängningen bör detta också reducera den tilltagande och svårkontrollerade skogsavverkning som nu kan skönjas i spåren efter biobränsleboomen och som vore förödande i ett läge när man vill binda koldioxid – inte avverka regnskog.

Till denna trappa av allmän energibeskattning och beskattning av CO2-utsläpp bör man så addera en skatt på fossila koldioxidutsläpp. Denna kan motiveras med att den fossilbränslebaserade energiomvandlingen – till skillnad från den biobaserade – med säkerhet tullar på jordens under årmiljoner ackumulerade biokapital.

Beskattningen av dessa utsläpp kan lämpligen även

Man kan i princip nå liknande resultat med tre olika typer av utsläppsrätter. En sådan modell blir troligen för komplex och oöverskådlig.

Reboundeffekten är den effekt som uppkommer när den som framgångsikt effektiviserar sin energianvändning får pengar över vilka kan användas för annan energikrävande konsumtion/aktivitet. De pengar man sparar in genom att installera en värmepump kanske bidrar till att finansiera en semesterresa till Thailand!

38

22 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

fortsättningsvis ske i form av utsläppsrätter för stora kolanvändare. Här gäller att utsläppsrätterna redan inledningsvis reducerar utsläppen så man slipper det trovärdighetsproblem som drabbade EU-systemet i dess inledande skede. Inga utsläppsrätter ska således tilldelas – alla måste köpas. För småskalig och distribuerad fossilbränsleanvändning – t.ex. i motorfordon – förefaller skattemodellen även fortsättningsvis lämplig.

En central fråga i sammanhanget är beskattningen av internationella bunkringsbränslen. Dessa – som hamnade utanför Kyotoprotokollet – är inte längre en försumbar del av de globala GHG-utsläppen. Faktiskt svarar Sveriges del av den internationella bunkringen för ca 9000 Kton CO2 (2006) vilket motsvarar 46% av transportsektorns utsläpp eller ca 18% av Sveriges samlade CO2-utsläpp. Och bunkringsbränslena ökar i absoluta tal såväl som relativt (Energimyndigheten, 2008b).39 Dessutom är beskattningen av dessa bränslen en viktig parameter för att driva upp de globala transportkostnaderna så att internationella resor och transporter betalar för sina externa effekter. Inte minst är bunkringsbränslefrågan politiskt viktig som en indikator på att världens stater kollektivt förmår samla sig kring gemensamma klimatåtgärder. Det finns således optiska skäl inte bara att genomföra en kraftig internationell beskattning av bunkerbränsle utan också att samla intäkterna från detta till något internationellt organ för klimatarbete.

Den direkta effekten av bunkringsbränsleskatten blir att internationella resor och transporter blir dyrare och kommer att minska i omfattning. Men när relativpriset på importerat lammkött från Nya Zeeland stiger – vilket gynnar fårbönderna på Gotland – är detta inte ett resultat av protektionism utan av omvandlingen till en uthållig världsekonomi.

Avsikten med en internationellt överenskommen prisbildningsmekanism som den som skisseras här är att

skapa ett stabilt ramverk för att driva på en strukturomvandling av såväl gamla som nya industrisamhällen. Den slutliga konstruktionens robusthet, omfattning och prisnivåer blir ett tecken på hur det internationella samfundet binder sig för klimatarbetet. Fem av konstruktionens teknikaliteter kommenteras nedan: I Formen har betydelse för acceptansen: prisbildningspaketet bör innehålla miniminivåer som skapar utrymme för enskilda länder att överstiga om de önskar gå snabbare fram. Likaså bör paketen innehålla utvecklingsklausuler så att skatterna växer (utsläppsrätterna minskar) snabbt från en förhållandevis låg (hög) instegsnivå.

De nödvändiga långsiktiga pris- och utsläppsnivåerna är helt enkelt för drastiska för att kunna införas i ett enda steg. Med någon form av konvergensmekanism kan man t.ex. över en tioårsperiod uppnå en global konvergens länderna emellan av dessa skatter/priser/utsläppsrätter samtidigt som de stiger/sjunker. I princip bör systemet kunna konstrueras så att det även omfattar andra GHG som t.ex. CH4 och N2O. 2 Beloppen har betydelse: Vi vet att man inte med säkerhet kan fastställa exakt hur kraftiga prishöjningar som de nya regelverken, skatterna och utsläppsrätterna måste landa på.40 Det finns dock en del fasta nivåer på vilka man kan hänga upp politiken. För det första pekar flera källor på att vindkraft och biomassa i huvudsak är konkurrenskraftiga med olja om oljepriset är USD 80 - 120 /fat. Det högre beloppet gäller utbyggnad av storskalig havsbaserad vindkraft med dagen teknologi (CEPI/McKinsey & Pöyry, 2008).

För det andra visar många studier att om det någonsin ska gå att få ekonomi på koldioxidlagring måste prisoch kostnadsnivån upp ordentligt på kolkraftanvändningen, både för att skapa incitament att börja bygga CCS-anläggningar och för att skapa resurser för att finansiera dem. Dessa belopp är gigantiska. Priset för

39

Mellan 1990 och 2006 ökade bunkringsbränslenas CO2-utsläpp från 3563 till 9146 Kton dvs med ca 6% årligen samtidigt som deras andel av de samlade svenska CO2-utsläppen – som stagnerat under perioden – ökade från 6% till 18%.

40 Det vanliga sättet att undersöka efterfrågans historiska priselasticitet kan inte självklart antas gälla i ett läge när man kan ana en fundamental systemförändring och framväxten av nya preferenser. Om den traditionella bilen tidigare uppfattats som den enda möjliga lösningen blir elasticiteten sannolikt lägre än om priserna stiger i en period när alternativ till fossila bränslen och bilåkandet framstår som alltmer nödvändiga. En möjlig slutsats av detta är att bränslepriserna kanske inte måste höjas så mycket som SIKA antar (till 27 kr/l). SIKA för ingen diskussion om detta utan baserar sina antaganden på gamla elasticitetsstudier.

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 23

ett kolkraftverk att släppa ut koldioxid – något som kan påverkas med hjälp av såväl utsläppsrätter som skatter – för ett års elproduktion utan CO2-rening måste bli dyrare än att ersätta verket med ett verk med CO2 rening.

Om man inte (genom skatter och licenssystem) lyckas få global acceptans för en sådan prisnivå för kolkraft att den möjliggör kolavskiljning så indikerar det ett fundamentalt legitimitetsproblem för själva klimatarbetet. Här finns något av en paradox. Det erbjuds ingen teknisk, vetenskaplig eller industriell väg bort från fundamentala beslut som innebär kraftiga prishöjningar på fossilbränsleanvändning. Också den traditionella vägen – att gräva ned resterna, introducera CCS – kräver det.

Och om man lyckas etablera en sådan prisnivå med ett prishöjningspaket av den typ vi diskuterar här skapar man samtidigt ett utrymme för en omfattande dynamik.

Såväl vindkraft som solceller, vågkraft och biomassa – liksom nya former av energihushållning – kommer sannolikt att bli konkurrenskraftiga med det nya rena kolet.

Låt oss av pedagogiska skäl illustrera hur systemet kan gestalta sig för vanligt bilbränsle. Även om det för att par år sedan var hädiskt att föreslå en fördubbling av bensinpriset börjar den nivån bli allt mer accepterad (jfr. Laestadius, 2007). Statens eget utredningsorgan på området har nyligen landat på samma nivå (SIKA, 2008). Med reservation för de vanliga variationerna i bensinpriset kan man således tänka sig att bensinpriset landar på ca 22-23:-/l (givet ett bensinpris utan skatter på ca 4:-). Av detta kommer exempelvis den allmänna energiskatten att vara ca 3:-/l, den nya CO2skatten ca 4:-/l och fossilbränsleskatten ca 8:-/l. Den sammanlagda bensinskatten blir då ca 18,75:-/l av vilket momsen blir ca 3:75). Beskattningen på etanol (E85) blir förutom energiskatten (3:-) också en något lägre CO2-skatt (ca 3:-) pga etanolens lägre energiinnehåll.

Med moms blir det ca 7,50 vilket skapar ett utrymme på 11:-/l som kompensation för pris- och förbrukningsskillnader i jämförelse med bensin.41 Oberoende av om man arbetar med skatter eller utsläppsrätter kan detaljresonemangen ovan omvandlas 41

också till andra bränsle- och energiområden och normaliseras så att nivåerna blir ungefär desamma per KWh, CO2-utsläpp och ton fossilbränsleuttag. De nivåer som diskuterats ovan är utformade ur ett svenskt och europeiskt perspektiv. För andra länder kan man sannolikt inledningsvis nå likartade omställningseffekter med lägre beskattning.

3 Balansen mellan nationella och internationella åtgärder har betydelse. I en helt friktionslös värld ( ”a flat world”) där samtliga aktörer strävar efter att stärka sin konkurrenskraft gentemot de övriga kan ingen regering ensidigt införa regler som väsentligt försämrar förutsättningarna för det egna landets företag. Men i ett system som dels inte är helt friktionslöst – de flesta GHG-utsläppande anläggningar är t.ex. inte momentant flytt- eller omställbara – och dels också är befolkat av aktörer (inom företag såväl som på policynivå) som i sin tur söker efter anledningar och argument att påskynda klimatomställningen – inte bara försöka undkomma den – skapas ett utrymme för internationella förebilder att agera. Vi kan aldrig veta hur stort det utrymmet är att på detta sätt skapa en dynamik ur små stegvisa beslut där det ena landet skapar beslutsutrymme för det andra. Men här måste ansvarsfulla regeringar driva på.

4 Skatte- och licensintäkternas fördelning mellan stater, regionala sammanslutningar som EU och internationella organ är viktig men inte avgörande för systemet.

Det viktiga är att stater kommer överens om miniminivåerna och regelverket och att skatterna också drivs in – inte att dessa helt eller delvis tillfaller internationella organ. I den mån man vill bygga in resursöverföringar från rika till fattiga länder måste naturligtvis en del av beloppet avsättas för sådant och internationella former för det skapas. Det är uppenbart att det internationella regelverk som skapas måste ge utrymme för nationella avvikelser och mer långtgående ambitioner.

Möjligen kan hanteringen av de internationella bunkringsbränslena betraktas i detta sammanhang. Även om man inte vill etablera internationella organ med

Dessa skattenivåer måste betraktas som ett räkneexempel vars detaljer i det fortsatta arbetet måste finslipas och stämmas av mot närliggande marknader och skattenivåer.

24 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

storskaliga intäkter av klimatregleringen så kan just bunkringsbränslebeskattningen – hur den nu konstrueras – med fördel samlas till ett internationellt organ.

Det ger tyngd åt det globala klimatarbetet och skapar resurser för att driva på omställningen.

5 Prisutjämningsmekanismer är inte självklart nödvändiga. Oljeprisets kraftiga variationer under senare tid har gett upphov till många förslag att man med klimatskatter ska jämna ut prisvariationerna eftersom det låga oljepriset nu medför att t.o.m. etanolbilarna övergått till bensin och de alternativa energiformerna inte längre framstår som lönsamma. Men om klimatskatternas allmänna nivå höjs kraftigt försvinner det dilemmat och marknaden kan ta hand om prisvariationerna som den alltid gjort om än med skillnaden att priset alltid inkluderar en klimatmotiverad beskattning.

Fokus i detta avsnitt har varit på generella politiska åtgärder vilka i främsta rummet inriktas på att driva upp prisnivån för GHG-utsläpp; en del avsedda att genomdrivas på internationell nivå, andra lämpliga också för nationella beslut för länder som vill ligga i framkant av omvandlingen. Men liksom stater historiskt ingripit i den industriella omvandlingen (jfr. Magnusson, 2005) och eftersom vi vet att industriella och tekniska system kan bli inlåsta i utvecklingsbanor som är svåra att ta sig ur även om priserna ändras, finns det även fortsättningsvis anledning att tillämpa mer direkta interventioner i omvandlingspolitiken. Det väsentliga i sammanhanget är att en sådan politik inte an sich bidrar till inlåsningar i systemlösningar som visar sig vara nya återvändsgränder. Några åtgärder som är aktuella i den fas vi nu befinner oss är bl.a.: Utökade forskningssatsningar. Även om vi ovan framhållit att vi redan vet tillräckligt för att inte rädas en kraftfull politikomläggning – som industriellt kommer att ”förlösa” redan kända tekniker – kommer vi, när de lågt hängande frukterna skördats, att behöva ytterligare kunskap. Ökade FOU-satsningar är således angelägna och kan mycket väl finansieras av de statliga

intäktsökningar som följer av den skattepolitik som förordas här.

Klimatanpassad tillståndslagstiftning och ärendehandläggning. Förslag om detta finns redan på den politiska agendan men kan inte nog betonas. Att skapa ett rättsäkert och klimatvänligt tillståndssystem är kanske den mest angelägna frågan på kort sikt i klimatarbetet.

Det vore t.ex. olyckligt om klimatomställningen fastnar med vindkraftverken i tillståndskvarnen.

Omställningspådrivande teknikupphandling. Välfungerande nya tekniklösningar kan ibland behöva ”förlösas” med hjälp av offentlig upphandling om marknaden är kraftigt konsoliderad med ålderdomlig teknik, stordriftsfördelar och oligopolliknande marknadsstrukturer. Men de upphandlingsregler, som hittills tillämpats i Sverige (och Europa), är primärt skapade för att förhindra vänskapskorruption och tvinga fram lägsta pris – inte bidra till industriell omvandling.

Under 2008 har emellertid såväl EU-kommissionen som ministerrådet och parlamentet fattat beslut om att bygga in gröna kriterier i den offentliga upphandlingen. Det är en process som måste tillämpas och stärkas: offentliga organ ska – och ska ha rätt att – väga in klimataspekter i varje upphandlingssituation.

Användning av strukturfonder för klimatomställningen. Detta är i grunden en fråga som måste lösas på EU-nivå men kan lämpligen initieras från svenskt håll.

För perioden 2007-13 disponerar Sverige 15 mdr kronor från EU för fyra prioriterade näringspolitiska insatsområden där klimatomställningen inte ens omnämns, vare sig på EU-nivå eller i de svenska tolkningarna av prioriteringarna.42 För att komma i åtnjutande av fonderna förutsätts det svenska samhället mobilisera en lika stor summa nationella pengar (från stat och kommuner) i motfinansiering. Eftersom strukturfonderna står för en tredjedel av EU:s omfördelning av ekonomiska resurser kan deras framtida användning för klimatanpassning ses som ett tecken på hur allvarligt man ser på klimatfrågan. För närvarande finns det således 30 mdr kronor i den svenska potten vars användning bör omprövas.

42

De fyra prioriterade områdena är innovation och förnyelse; kompetensförsörjning och ökat arbetskraftsutbud; tillgänglighet samt strategiskt gränsöverskridande samarbete.

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 25

7 Avslutande synpunkter Huvudbudskapet i denna skrift har varit att klimatförändringarna, som i grunden skapats av vårt stora och tilltagande kolberoende, ställer mänskligheten inför en global utmaning: vi måste se till att den omvandling som under de senaste 200 åren väsentligen har baserats på ökad energiomvandling och ökad kolanvändning nu ändrar riktning så att kolberoendet fasas ut under återstoden av detta sekel. I princip all kolförbränning måste avvecklas, en procents ”kolrationaliseringstakt” i genomsnitt per år är vad som väntar – och måste uppnås. Delar av den omställningen kommer att bli smärtsam för de aktörer (länder, företag, individer) som låst in sig i kolberoendet.

kommer aldrig att ha forskat tillräckligt och vi kommer alltid ha en stor del av läroprocesserna framför oss när vi tar ny teknik i anspråk. Men teknologier som vindkraft, solceller, bioenergi är samtliga mogna, avancerade och välfungerande. Andra, t.ex. vågkraft, väntar i portgången. För att de ska bli mer än nischspelare krävs att atmosfärens fria nyttjande upphävs – framför allt med kraftfulla prishöjande åtgärder. Och det är i grunden samma prishöjningar som krävs för att skapa utrymme för införandet av CCS. Rent kol – om och när det någonsin realiseras – kommer att bli i storleksordningen upp till dubbelt så dyrt som nuvarande prisnivå.

En sådan strukturomvandling kommer nämligen att bli mer långtgående än att bara byta ut dagens bilar mot sådana som drivs med el eller etanol. Även om vi inte kan säga med hur mycket måste energianvändningen totalt sett sannolikt också reduceras kraftigt om utläppsmålen för GHG ska kunna uppnås. F.n. ökar energianvändning såväl som kolanvändning globalt sett. I allt väsentligt kan, och måste, denna omvandling – åtminstone inledningsvis – baseras på teknik som i huvudsak redan är tillgänglig och fungerar. Vi

Den nya ordning som förespråkas här fokuserar inte på hur omvandlingsprocessens detaljer kommer eller ska gestalta sig, hur stor vindkraften ska bli eller hur mycket bilåkandet kommer att minska etc. Processen kan ta sig många former och innehålla överraskningar.

Det centrala är den fundamentala riktningsändringen – från ökat kolberoende till allt mindre – och hastigheten i processen som dessutom måste komma igång snabbt. Klockan är redan fem i tolv.

26 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

Referenser Affärsvärlden, 2007-03-23, ”Det stora utsläppsfiaskot”, (nyhetsartikel), Affärsvärlden.

Berggren, Christian & Laestadius, Staffan, 2009, ”Kan krishantering och klimatomställning kombineras?”, Ekonomisk Debatt, Vol. 37, No. 2, s. 1 – 15.

Brondel, Georges, 1976, ”The Sources of Energy” i Cipolla, Carlo, 1976, The Fontana Economic History of Europe, Vol. 5, Glasgow, Collins/Fontana Books.

Bruland, Kristine, red.,1991, Technology Transfer and Scandinavian Industrialisation, Berg, New York & Oxford.

CEPI, McKinsey & Pöyry, 2008, Bio-Energy and the European pulp and paper industry (summary).

DI, 090209, (notis), Dagens Industri.

Dahmén, Erik, 1950, Svensk Industriell företagarverksamhet, del 1, Stockholm, Industriens Utredningsinstitut.

Diamond, Jared, 2006, Undergång: Civilisationernas uppgång eller fall, Stockholm, Norstedts.

E24, 2007-0-06 (& 2007-11-14), ”Fullständig flopp för utsläppsrätter”, (nyhetsartikel på SvD:s nättidning) Edberg, Rolf, 1966, Spillran av ett moln, Stockholm, P.A. Norstedts & Söners Förlag.

Ehrlich, Paul & Anne, 1972, Befolkning, resurser och miljö, Stockholm, Aldus/Bonniers.

Energimyndigheten, 2008a, Energiläget 2008, Eskilstuna.

Energimyndigheten, 2008b, Energiläget i siffror 2008, Eskilstuna.

Erixon, Lennart, 2003, Den svenska modellens ekonomiska politik, Stockholm, Bokförlaget Atlas.

FT, 20090202, “Fall in CO2 price a risk to ‘green’ investment”, Financial Times.

Freese, Barbara, 2006, Coal – A Human History, London, Arrow Books.

Gott, Phil, 2008, Is Mobility As We Know It Sustainable?, Automotive Sustainability White Paper, (konsultrapport, tillgänglig på www) Global Insight Inc., Lex., Mass.

Hansson, Anders, 2008, Kolets återkomst – koldioxidavskiljning och lagring i vetenskap och politik, doktorsavhandling, Linköpings universitet.

Hughes, Thomas., 1983, Networks of Power – Electrification in Western Society 1880-1930, Baltimore, John Hopkins UP. Häfele, Wolf, et.al.,1981, Energy In a Finite World – A Global Systems Analysis, IIASA, Cambr., Mass., Ballinger Publ.

IEA, 2008, World Energy Outlook 2008, Paris.

IPCC, 2005, Carbon Dioxide Capture and Storage, Cambridge U.P. IPCC, 2007a, Climate Change 2007 – The Physical Science Basis, Cambridge U.P. IPCC, 2007b, Climate Change 2007 – Adaption and Mitigation, Cambridge U.P. IVA, 2009, En svensk nollvision för växthusgasutsläpp, (Vägval Energi), Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, Stockholm.

Kaijser, Arne, 1994, I fädrens spår, Stockholm, Carlssons Bokförlag.

Kaijser, Arne; Mogren, Arne & Steen, Peter, 1988, Att ändra riktning – Villkor för ny energiteknik, (Energiforskningsnämnden), Stockholm, Allmänna Förlaget.

Klimatförändringen och den industriella omvandlingen 27

Laestadius, Staffan, 2005, ”Erik Dahmén, utvecklingblock och innvationer”, I Benner, Mats, red., 2005, Innovationer – dynamik och förnyelse i ekonomi och samhällsliv, Lund, Studentlitteratur.

Laestadius, Staffan, 2007, ”Bensinpriset måste fördublas!”, SvenskaDagbladet, Bränpunkt, 2007-01-02.

Lindquist, Sven, 2008, ”Varför blundade vi?”, Dagens Nyheter, 3/11-08.

Lundin, Per, 2008, Bilsamhället: ideologi, expertis och regelskapande i efterkrigstidens Sverige, akademisk avhandling, Stockholm: Stockholmia.

Lynas, Mark, 2007, Sex grader – vår framtid på en varmare jord, Stockholm, Ordfront.

Magnusson, Lars, 2005, Den synliga handen – nation, stat och det industriella bygget, Stockholm, SNS Förlag.

McKinsey, 2008, The Case for Investing in Energy Productivity, McKinsey Global Institute, Febr. 2008.

Meadows, Donella et al, 1972, Tillväxtens gränser – En rapport utarbetad för Romklubbens project om mänsklighetens situation, Stockholm, Bonniers.

North, Douglas, 1997, Institutioner, tillväxten och välståndet, Stockholm, SNS Förlag.

Sandén, Björn, 2007, “Solen – din nya stora elleverantör”, Svenska Dagbladet (Brännpunkt).

Sandén, Björn, 2008, “Solar solution: the next industrial revolution”, Materials Today, Vol. 11, Nr. 2, Dec, s 22-24).

Schön, Lennart, 2000, En modern svensk ekonomisk historia- tillväxt och omvandling under två sekel.

SNS förlag Stockholm.

SIKA, 2008a, Kollektivtrafik och samhällsbetalda resor, SIKA Statistik 2008:30, Statens institut för kommunikationsanalys.

SIKA, 2008b, Vilken koldioxidskatt behövs för att nå olika utsläppsmål?, SIKA PM 2008:4, Statens institut för kommunikationsanalys.

SOU, 2007:60, Sverige inför klimatförändringarna – hot och möjligheter (Sårbarhetsutredningens betänkande), Stockholm.

SOU 2008:24, Svensk Klimatpolitik, (Klimatberedningens betänkande), Stockholm.

Stern, Nicholas, (red). 2007. The Economics of Climate Change. Cambridge U. P. Stern, Nicholas,2008. Intervju i Financial Times, Dec 2,”Climate Change Part three: Business”, Stiglitz, Joseph, 2007. Fungerande globalisering, Daidalos.

Thullberg, Per & Östberg, Kjell, 1994, Den svenska modellen, Lund, Studentlitteratur.

Victor, David & Rai, Varun, 2009, “Dirty Coal Is Winning”, Newsweek, Jan 12, s. 41.

WGMS, 2009, glacier mass balance data 2006 and 2007, 2009-01-14, World Glacier Monitoring Service, Zürich.

WMO, 2008a, Greenhouse Gas Bulletin, No. 4, 14 Nov., World Meteorological Organization, Geneva.

WMO, 2008b, “2008 among the ten warmest years”, Press Release No. 835, World Meteorological Organization, Geneva, Dec. 16, 2008, Geneva.

28 Klimatförändringen och den industriella omvandlingen

KlimatfÜrändringen och den industriella omvandlingen 29

30 KlimatfÜrändringen och den industriella omvandlingen

Global Utmanings klimatprojekt Syftet med Global Utmanings klimatprojektet är att fördjupa diskussionerna om en effektiv klimatpolitik på global nivå. Ansatsen är policyinriktad och ska ge förhandlarna och opinionsbildarna konkreta idéer och förslag inför Köpenhamnsmötet i december 2009. Följande rapporter har producerats under 2008 och 2009: 1. Makt och vanmakt i klimatförhandlingarna Rapporten tar sikte på FN:s stora klimatmöte i Köpenhamn 2009 och beskriver det maktpolitiska spel som redan inletts inför detta möte. Rapporten är utgiven av Global Utmaning och Föreningen Norden och är skriven av journalisten Inger Jägerhorn.

2. EU som klimataktör Rapporten beskriver vad som är på gång inom EU – både i Bryssel och de större medlemsländerna – för att minska utsläppen av växthusgaser. Författare: journalisten Ylva Nilsson.

3. Insikter och dilemman i klimatfrågan I denna rapport belyses från ett naturvetenskapligt perspektiv ett antal insikter och dilemman i klimatfrågan som både beslutsfattare och svenska medborgare bör känna till. Författare: meteorologen Martin Hedberg.

4. Kina – Medspelare eller motspelare i klimatkampen Kina är idag jämte USA den största utsläpparen av koldioxid i absoluta tal. Rapporten belyser vad som görs i Kina och hur man på bästa sätt kan få med Kina i klimatarbetet. Författare: Kina-experten Karl Hallding.

5. Klimatpolitik och konkurrensförmåga - hur undvika koldioxidläckage?

Om länder har olika utsläppsambitioner kan det leda till krav på handelspolitiska åtgärder, tullar osv. Här presenteras de tänkbara konsekvenserna och policyalternativen. Författare: Global Utmanings projektledare Peter Kleen, f d generaldirektör för Kommerskollegium.

6. Jord- och skogsbruk Hur kan de areella näringarna – dvs. jord- och skogsbruk – bidra till klimatfrågans lösning?

Författare: förra jordbruksministern Annika Åhnberg.

7. En globalt samordnad koldioxidskatt Många anser att en globalt samordnad koldioxidskatt inte är politiskt genomförbar – även om den är önskvärd. Men hur skulle en optimal global koldioxidskatt kunna utformas?

Författare: Knut Rexed, fd statssekreterare på finansdepartementet och generaldirektör på Statskontoret.

Under våren 2009 publiceras en rapport om framtidens transportsystem samt en sammanfattande policyskrift. Alla rapporter finns tillgängliga på www.globalutmaning.se.

Klimatförändringen bidrar till att vi står inför en institutionell förändring jämförbar med äganderätten - avskaffandet av atmosfärens fria utnyttjande. Denna institutionella nyordning medför kraftigt höjda priser på energi i allmänhet och fossilbränsle i synnerhet, vilket i sin tur kommer att bidra till en omfattande industriell omvandling under resten av detta sekel.

Staffan Laestadius, professor i industriell ekonomi på KTH, analyserar möjliga svenska utvecklingsförlopp i termer av utvecklingsblock. Ansatsen utgår från de obalanser som uppstår när företag anpassar sig till de nödvändigheter och möjligheter som skapas under omvandlingsförloppet. De utvecklingsblock som diskuteras i studien kretsar bland annat kring järn och stål, bil- och fordonsindustriella blocket, vindkraft och biomassa.

Flera av obalanserna i utvecklingsförloppen sammanhänger med teknikutvecklingen, men det finns inget linjärt kausalt samband som gör att man kan vänta på teknikutvecklingen. De teknologiska genombrotten kommer bara att realiseras i industriell skala om ramverken och prisnivåerna tillåter dem att bli lönsamma.

Strukturomvandlingen förutsätter därför högre priser på CO2-utsläpp genom utsläppsrätter och beskattning. I studien urskiljs tre typer av skatter som nödvändiga: energiskatter, CO2-skatter och fossilbränsleskatter.

GL BAL

UTMANING Vi analyserar och sprider kunskap om angelägna globala utmaningar utifrån ett svenskt perspektiv.

Sveavägen 66 • 111 34 Stockholm • Sweden • www.globalutmaning.se