1
Samtal om EU och Kina med Lars Danielsson och Börje Ljunggren Samtalsledare: Inger Jägerhorn
Inledning Inger Jägerhorn, kvällens samtalsledare, inledde genom att ta referera till Timothy Garton Ashs krönika ”Jättarna i Öst”, i DN, där han skriver om hur Kina idag ser européerna som supplikanter och hur Europa låter diskussioner kring mänskliga rättigheter stå tillbaka för att alltid bemöta Kina med en hövlig ton. Han belyser Kinas agerande i samband med nobelprisutdelningen och Inger lyfter frågan om hur Kinas maktposition har förändrats. Makten Börje Ljunggren refererar till David L. Shambaughs bok Power Shift, som belyser hur maktförhållandena och positionerna förändras, men menar att detta inte är något nytt i historien. Att makten förskjuts är inget nytt, 1900-talets unipolära värld, med USA:s dominerande roll är på starkt neråtgående säger Börje och refererar till Fareed Zakarias bok The Post-American World. Även om USA:s relativa makt är på nedgående förblir dess absoluta makt dock stor. Vi går mot en mer multipolär och mer komplex och flytande maktstruktur, där Kina och en rad andra tillväxtekonomier
2 genomgår en dramatisk uppgång. Denna förändring återspeglas i hela den globala produktionskedjan och innebär Kinas återkomst som en stor global ekonomi, något som påskyndats av finanskrisen. Omräknat i köpkraftsparitet (PPP) utgör Kina 15 % av världsekonomin. Kina kommer att bli världens största ekonomi inom några decennier, samtidigt som man återfinns på plats 89 på UNDP:s Human Development rankning (HDI) och sålunda samtidigt är att betrakta som ett utvecklingsland. Något som kan förklaras av landets enorma storlek och de enorma skillnader som följer av detta, konstaterar Börje. Kina uppträder med större självsäkerhet, även om det finns en underliggande osäkerhet. Börje anser att det skett en tydlig förändring det senaste året och många frågar sig om vi bevittnar slutet på Deng Xiaoping-epokens utrikespolitik grundat på maximen att Kina skulle ”bida sin tid”. Kinas uppmaning till EU-länderna att inte delta i nobelprisceremonin i Oslo kunde både tolkas som arrogans och osäkerhet. Det var under alla omständigheter exempel på dåligt kalibrerad utrikespolitik. Inger ställer frågan om EU kan betraktas som det tredje hjulet, under Kina och USA? Lars Danielsson framför att EU är Kinas största handelspartner och i den bemärkelsen viktigare än USA, men att EU kan anses ha en tredjehjulsroll inom politiken. Kina har ingen entydig utrikes- och säkerhetspolitisk roll. Finns ett problem inom EU att institutionerna ofta säger en sak medan enskilda medlemsländer säger en annan. Kina har således ekonomisk respekt för EU, men tar inte EU på allvar i andra frågor och Timothy Garton Ash har nog rätt när han skriver att kineserna ibland skrattar lite åt européerna. Exempelvis borde det vara självklart för EU:s alla medlemsländer att tydligt säga till Kina att de kommer delta under nobelprisceremonin, konstaterar Lars. Utrikes- och säkerhetspolitiskt har Kina, konstaterar Börje, mycket små förväntningar på EU. Man ser länderna i världen utifrån tre kategorier; uppåtgående, oföränderliga och neråtgående, varvid EU anses tillhöra den neråtgående kategorin. Något som inte är förvånande, då det ofta är svårt att skönja en europeisk position och därav svårt att åtnjuta respekt från andra, konstaterar Börje. Kina är en monolistisk stat, men med många olika åsikter invändigt. Lars talar om hur kommunistiska partiet styr och ställer på det ideologiska planet, men att en fungerande central styrning saknas inom många andra områden, speciellt på det ekonomiska området där regionala och lokala instanser tar sig en större rätt. Global governance och olika G-konstellationer (G20, G2) diskuteras. G20 viktigt forum, men EU:s roll problematisk, representerat både som EU och av enskilda, inbördes oeniga, länder. ”Sättet att föra dialog på bygger på gamla tankesätt, vilket leder till den oreda som nu finns”, konstaterar Gun-Britt Andersson, men ser det som positivt att frågorna tas upp och hoppas på att IMF kan finnas där som ett skyddsnät. Säkerheten Inger lyfter frågan om hur den inre och yttre säkerheten kan uppfattas i Kina och hur detta hänger ihop. Börje betonar vikten av att Kina inte bara är en enpartistat utan en partistat! Finns ingen gräns mellan stat och parti, partiet finns överallt och försvaret har som uppgift att skydda partiet. Internet
3 och civilsamhället på nätet kan långsiktigt utmana systemet, även om internet hittills mest utnyttjas av partiet. Den inre säkerheten är grundläggande. Om välden förändras, med maktförskjutning till följd, så behövs EU mer än någonsin för att utveckla globala normer och institutioner. Lars konstaterar att Kina är öppnare än vad många tror beträffande sin försvarspolitik. Huvuduppgiften är att hålla ihop landet och partiet. Fram tills i våras, då Kina började ifrågasätta territoriella områden, har man nu uppträtt relativt anständigt mot sina grannar. Från EU:s sida ser man inte Kina som en säkerhetspolitisk risk. Kina betraktas huvudsakligen inom det ekonomiska området. Lars ser en problematik i att EU försöker framställa sig som enigare än vad man är. Tycker att EU bör vara stolt över vad man åstadkommit men inte låtsas att vara något som man inte är.. Kina hade förväntningar på att komma någon vart mot att uppnå market economy status vid toppmötet, men att EU var dåligt förberedda. Frågan är politisk snarare än teknisk, då man givit detta till Ryssland exempelvis. EU fick inte ut något av det partnerskap som man ingick med Kina 2003 under Italiens ordförandeskap. Arbetet gick för fort och frågor som mänskliga rättigheter och vapenembargot hanterades inte. EU gav Kina partnerskapsstatus utan någon motprestation. Märkligt i sig att ingå partnerskap med ett land mot vilken man har ett vapenembargo, konstaterar Börje. Lars instämmer och säger att man helst ska bestämma under vilka förutsättningar ett embargo ska hävas när man inför det. Han tror inte att Kina just nu förväntar sig att EU ska häva embargot även om kravet på detta givetvis kvarstår. Medlemsländerna och de europeiska institutionerna agerar delvis olika i frågan, då få nationella ledare klarar av att stå emot Kina, pga. den egna industrin. Länderna vill ha den positiva dagordningen, medan institutionerna får ta hand om det negativa. Ekonomi Ur säkerhetspolitisk synpunkt kan det avses positivt att länders ekonomi flätas samman, anser Lars, då det kan minska risken för krig. Kinas smarta agerande under finanskrisen, med erbjudet stöd till bl a Grekland, innebär bra affärer, samt ökat inflytande. Tack vare dagens sammanflätade ekonomier har vi rört oss från det kalla krigets Mutually Assured Destruction (MAD) till kinesisk-amerikanska ekonomiska symbiosens Mutually Assured Destruction of Economies (MADE), konstaterar Börje. Önskar att EU kunde formulera sig på ett mer konstruktivt sätt i globaliseringens ”governance”. Den inre ekonomiska situationen i Kinas diskuteras. Den relativt sett stora medelklassen i Kina kan bli den kraft som driver på mot politisk förändring, även om inga tydliga tecken finns på detta, snarare rör sig vänder sig protesterna mot övergrepp mot individens rättigheter, säger Lars. Jämfört med 1998 är det 400 miljoner färre i Kina som lever under fattigdomsgränsen och Kina inte är det land i världen med störst inkomstklyftor, berättar Börje. Medelklassen kan bidra till att rättssystemet förbättras. Idag! är det oförutsägbart och korruptionen utbredd i samhället.
4
Samtal med övriga gäster EU är Kinas största handelspartner och trots misslyckande i vad man säger så har EU ofta framgång i vad man gör. Kina vill göra affärer med EU och stävar därför efter att kopiera produkttekniska lösningar, för att kunna bedriva handel på den europeiska marknaden. Vikigt att se till EU:s inflytande på marknader där vi inte ens försökt ha inflytande, konstaterar Håkan Jonsson med referenstill utveckling på standardiseringsområdet. EU borde byta strategi, det är bra att sätta standard, men dålig övervakning, borde agera som man gjorde mot nya medlemsstater i EU och hjälpa till att konkret genomföra lagstiftningen, det kan verkligen göra skillnad, anser Lars. Börje påtalar att vi underskattar omfattningen av det vi byggt upp i form av konkret samarbete och att det finns ett omfattande samarbete mellan EU och Kina vad gäller t.ex. forskning, sattelitnavigering (Galileo) och livsmedelssäkerhet, samt program inom ett tjugotal sektorer. Hur mycket fokuseringen på Kina hjälper oss, om det finns en känsla i Kina av att man var först, vad man vet om världen, samt vad vi i Sverige kan göra, är andra frågor som väcks av publiken. Kina var mittens rike och inget land var Kinas jämlikt. Konfucianismen anses länge vara en grundläggande anledning till att Kina ej kunde hävda sig. Att fördöma Konfucius var självklart, men Konfucius är idag återupprättad, konstaterar Börje. Pågår en modernisering i Kina, vilken också knyter an till den kinesiska kulturen. Nationalismen är ett ”kitt” av växande betydelse. Den kinesiska historieskrivningen skjuts dock upp i viktiga anseenden, då det t.ex. inte är tillåtet att tala om 1989 eller kulturrevolutionens brutalitet. Kina vet idag ohyggligt mycket mer om världen än tidigare, utbildade människor vet precis vad det rör sig om, även om ”vanligt folk” fortfarande får en förvrängd bild av världen, de styrande har kunskap, men är patriotiska, konstaterar Lars. ”Taxichaufförer är mer upplysta i Kina än i USA”, i allmänhet större upplysthet i Kina än i USA, fyller en deltagare från publiken i. Finns en ganska stor pluralism i kinesisk media, såvida partiet inte ifrågasätts. Vi måste inte välja mellan att fokusera på Kina och övriga, kan då missa att göra saker i andra delar av världen. Svenska företag är internationellt sett duktiga på CSR, man försöker ofta se till att produktionen begås under anständiga former, men kan ej kolla allt, även om man försöker göra mycket. Sverige bra på att förstå omvärldsförändringar, hoppas vi kan påverka både i Istanbul och i Kina, säger Lars.
5 EU är tredje hjulet ur ett G2 perspektiv, men Kina delar upp världen i grupper utifrån: på uppgång, på nedgång och stillastående. Kina smickrade av G2-begreppet, men strävar efter att samarbete med länder på uppgång, så som Brasilien, Sydafrika och Indien, betraktar både EU och USA som på nedgång. EU och USA måste börja inse hur verkligheten ser ut och fundera kring hur en framtid, där Kina gör mer affärer med uppkommande länder och där politiken formuleras på andra ställen är Bryssel och Washington, kan se ut, konstaterar en deltagare i publiken. Kina är ohyggligt realpolitiska och idag sker enbart 2 % av deras utrikeshandel med länder som Brasilien, Sydafrika och Indien. Vi ser mycket av en multipolär utveckling idag, säger Lars. Frågor rörande Kinas inre utveckling och hur de hanterar klimatförändringarna, samt uttalanden om att vinna ”the green race” diskuteras. Vidare ifrågasätts vad Kina vill med sin makt och om det finns anledning att vara rädd för Kina. Kina har stora utsläpp idag, värdens största som land men en fjärdedel av USA:s per capita och liten andel historiskt, något som är viktigt att hålla isär för landet, menar Börje. De gör mer än omvärlden tror, speciellt rörande energieffektivisering, har insett konkurrensfördelarna, tror att Kina kommer överraska världen energitekniskt. Kina har tradition av att inte beträda andra länders territorium, har haft betydande inflytande över Japan, men aldrig en soldat där. ”Dagens expansion är ett exempel på ”geoeconomics”. Kinas inflytande växer och Kina kan t.ex. få inflytande över demokrati- och MR frågor och försvaga dessa. Kunskapsproduktionen sker snabbt i Kina, vilket kräver mycket av oss och förmåga att komma vidare för att klara utmaningarna med fortsatt hög levnadsstandard inom EU. Kina har potentialen att vinna ”the green race”, konstaterar Lars. Har dock gigantiskt governance problem och Peking har inte kontroll över allt, saknas kontrollapparater för provinserna, vilket kan bli ett problem om landet ej håller ihop ordentligt. Är svårt att styra ett så stort land, då det saknas förtroende mellan centrum och periferi. Lars tror dock inte att något sönderfall kommer ske inom en snar framtid i Kina, om det sker. ”Kina ej så enhetligt som vi tror, men det är inte heller EU”, säger Inger avslutningsvis.