Remitteringar i Sverige Färre utlandsfödda svenskar än väntat remitterar pengar till sina forna hemländer. Det framgår av en rapport som Lisa Pelling, Bo Malmberg och Charlotta Hedberg skrivit. Den bygger på material från SCB:s intervjuundersökning om hushållens ekonomi (HEK). Rapporten presenterades på seminariet Remitteringar – det okända biståndet. I HEK ställdes frågan om man under året gett minst 5 000 kronor till andra personer. Endast 11,3 procent av de tillfrågade som var födda i något utvecklingsland svarade ja, medan 14 procent av de infödda svenskarna svarade ja på frågan. Undersökningen visar också att de som kommer från utvecklingsländer ger bidrag i den mest aktiva åldern, medan de svenskfödda ger mer pengar med stigande ålder, när barnen blivit vuxna och flyttat hemifrån. Det finns inget starkt samband mellan remitteringar till utvecklingsländer och givarnas inkomster. Det kan bero på att det är mottagarnas behov och krav som styr remitteringarna. Att de upphör relativt tidigt, innan givarna fyllt 50, kan bero på att då har mottagarna, t ex föräldrar i hemlandet avlidit. En förklaring till den låga andelen bidragsgivare kan vara att det inte funnits någon arbetskraftsinvandring i Sverige sedan 1970-talet. Invandringen är flyktingar och anhöriga till flyktingar, dvs de potentiella mottagarna. Men det finns också andra undersökningar som pekar på att mellan 50 och 80 procent av somalierna och kurderna i Sverige skickar pengar till anhöriga.
Åke Svidén