4 minute read
Fasta för freden –och för vänskapen
from Korsväg 1 2025
by Korsväg
Hur fastar du i år? I år vill jag fasta för fredens och vänskapens skull. I det lilla, för det stora. I vår kyrkliga tradition väljer vi själva hur vi vill praktisera fastan. En del äter den traditionsenliga fastlagsbullen på fettisdagen innan askonsdagen tar vid – men sedan kan det se olika ut.
Fastan har börjat när du läser det här. Kanske funderar du fortfarande på vad du vill göra av din fasta i år. En del väljer att avstå från kött, slöscrollande på telefonen eller socker. Andra väljer att lägga till något, till exempel en ny bönerutin, mer bibelläsning i vardagen eller att bidra till det vi kan för människor i nöd. Ibland blir det en kombination av flera saker – att fasta till eller fasta från. Fastan innebär att i någon mån förändra, förfina, få syn på det viktiga. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att fastan inte är någon duktighetstävling, inget mål i sig, utan ett medel. Målet som vi strävar efter under fastans 40 dagar är redan nått, segern är redan vunnen.
Fastan är en förberedelsetid där vi gör oss redo inför evangeliet, det glada budskapet, påskens budskap om uppståndelse, liv och befrielse. Att avstå och att omprioritera i mitt liv för att kunna ge och se. Att välja enkelhetens väg, kärlekens väg. Det är en tid av att vidga perspektiven för att också kunna ge vidare, att lyssna, att se och att ta på allvar.
Ibland tänker jag på vad poeten och författaren Bob Hansson skriver i boken Snällast vinner (2024):
Den stora världen är svår att påverka. Den lilla världen är omöjlig att inte påverka. Så du är viktigare än du tror.
För mig fångar detta en viktig aspekt av fastetiden, framför allt det faktum att fred och fasta hör ihop.
Vad kan jag själv göra när utmaningarna är enorma? Med poetens ord är den stora världen svår att rubba. Men det får inte hindra oss från att arbeta och kämpa för att förbättra den, även om det kan vara svårt. Vilket är vårt uppdrag som kristna och som kyrka?
Kanske att se de större sammanhangen. Bob Hanssons ord sätter också ljus på de sammanhang, de platser, den nära värld där vi finns, lever och verkar. De sammanhangen kan se ut på en mängd olika sätt men ingen av oss lever i ett vakuum.
Vi finns alla i ett sammanhang. Jesus börjar inte sällan i det nära. Det är bildspråket om det lilla senapskornet eller hos människorna som finns i hans direkta närhet. Det är där gudsriket bryter fram och befrielsen räcks. Det är också i den lilla världen och i det nära som freden växer tillsammans med vänskapen. Fastan är inte bara en period för att avstå från vissa saker, utan också en inbjudan att ompröva och fördjupa vår relation till både Gud och våra medmänniskor. Det är en tid då vi inte bara kan fundera på vad vi ger upp, utan också på vad vi ger. Vad ger vi till världen? Vad ger vi till våra vänner och till såväl den lilla som stora värld som vi delar?
Vad ger vi till Gud?
Fastan är med andra ord en påminnelse om att varken vänskap eller fred är något som bara ges passivt, utan det är något som kräver vårt aktiva deltagande. Det kan vara de djupa och slitstarka vänskaperna. Vänskaper som handlar om att vi bor i samma område. Men också mer ytliga bekantskaper. Vänskaper som överträder åldersgränser. Fred och vänskap hör ihop.
Gud kallar oss på en vänskapens väg. Genom fastan, för godhetens och befrielsens skull, mot påsk och påskdag. Via skärtorsdagens brytande av bröd, en måltid – vänner emellan. Över långfredagens gråt vid korsets fot, där vännerna sörjer en förlorad vän. Och fram mot påskdagen, som ytterst visar att segern är vunnen.
Denna fastetid önskar jag ska bli en tid av vänskap. Tacksamhet över vänskapen som finns, längtan efter den vänskap jag önskar och behöver, omsorg över den vänskap som försakats. Ja, en tid för vänskapen till Gud och vänskapen med varandra – du är viktigare än du tror.
Jenny Grimbeck, komminister i Härlanda församling
