Fred mellan människor och frid med Gud

Årets övergripande tema för Korsväg är Längtan. Det här numret har Längtan efter fred som specifikt tema. Korsväg har sedan lång tid erbjudit ett bibelstudium i varje nummer. Syftet är att sätta in temat och den mänsklig erfarenheten i ett bibliskt perspektiv. I år väljer vi att göra några nedslag i bibelns texter tillsammans med samtalsfrågor som kan användas för fördjupat bibelstudium.

”Skänk oss genom Jesu Kristi kraft den fred vi inte själva kan skapa”. Så ber vi i en av nattvardsbönerna (Nattvardsbön 6, Kyrkohandbok för Svenska kyrkan 2017). Freden verkar alltså redan finnas och samtidigt kan vi inte själva skapa den. För att hitta vägledning i sökandet och längtan efter fred går vi till bibelns texter.

Fred och frid i Bibeln handlar om mycket mer än frånvaron av konflikter. De utrycker äkta liv både i inre och yttre mening och rymmer att allt är sin ordning. I svenska språket har fred och frid lite olika betydelser. Men grundorden för båda två är det hebreiska ordet shalóm och det grekiska ordet eiréne. De översätts både med fred och frid men betydelsen är vidare än så. Både shalóm och eiréne betyder helhet, harmoni, balans och jämvikt. Det beskrivs ofta som fred mellan människor och frid i förhållandet mellan människan och Gud. (Ordbok, Bibel 2000, Verbum 1999). Shalóm innebär ”total wellbeing”. (Svartvik J., Förunderligt förtroende, s.256, Verbum 2016)

Freden och friden går som en röd tråd genom Bibeln. Guds fredsvision är redan given men ännu inte här. Shalóm följer genom Guds välsignade skapelseverk med allt levande (1 Mos 2:3, 2:25) till Johannes syn av en ny himmel och en ny jord (Upp 21:1–5, 22:1–5). Bibelns texter sätter gång på gång ljus på splittring, krig, konflikter, ensamhet och utanförskap, såväl för enskilda människor som länder och sammanhang. Allt det står i ett spänningsförhållande till Guds fredsprojekt alltsedan skapelsen. Guds fred innebär att allt hör samman, skapelse och människa, människa och människa, människa och Gud. När den fred vi inte själva kan skapa blir synliggjord genom Bibelns texter lyser också Guds fred och frid som gåva till mänskligheten fram i världens mörker.

Freden är både här och nu men också utom räckhåll. Freden och friden är vårt ursprung och mål men också ett projekt för oss i form av längtan efter fred och frid. Som när Noa envist upprepade gånger och på olika sätt efter flodkatastrofen sökte efter liv genom att först sända ut en korp från arken, sedan en duva och så en duva igen. (1 Mos 8:6–12) Eller som när de tidiga kristna får uppmaningen: Låt Kristi frid råda i era hjärtan (Kol 3:15). Friden finns redan, låt den råda i det vi står i, mellan ursprung och mål. Om och om igen lyser Gud sin fred över människan. Gud sätter regnbågen på himlen som ett tecken på sin samhörighet med allt levande (1 Mos 9:16). Gud svarar Job i hans sorgligheter genom att påminna Job om att den Gud han talar till är en Gud som främst ger liv och framkallar morgonen (Job 38:4–11). Profeterna uttrycker shalóm på konkreta sätt som rättvisa för de utsatta i samhället (Jes 1:17). Eller genom metoder för hur shalóm ska upprättas, som att alla svärd ska smidas om till plogbillar och spjut till vingårdsknivar och att människor inte ska lyfta svärd mot varandra eller övas för krig mer (Mik 4:3). Profeten Jesaja bär hoppet om ett stort ljus genom en kommande fredfurste, för det folk som vandrar i mörker (Jes 9:6) Genom Jesus Kristus visar Gud fortsatt sin fred med människan; han är själva freden (Ef 2:14). Änglasången i julnatten sjunger om freden (Luk 2:14). Jesus ropar ner Sackaios till sig från trädet han klättrat upp i (Luk 19:5). På korset säger han till rövarna att de redan hör ihop med Gud, trots att de bett om bara en tanke från Gud (Luk 23:42-43). Jesus lämnar sin frid åt apostlarna att leva vidare av (Joh 14:27) och han knyter det uppdrag han ger dem till Guds fredsuppdrag, shalóm.

Titta närmare på

Att själv och tillsammans med andra fundera över vilka associationer temat fred ger innan du/ni läser bibelställena kan öppna nya horisonter och ge en god grund för det fortsatta upptäckandet och utforskandet av temat. Låt ditt/ert sammanhang avgöra hur du/ni arbetar vidare med texterna.

Läs någon av följande bibeltexter, eller alla tre:

• 1 Mosebok 8:1–22

• Johannesevangeliet 17:21-23

• Romarbrevet 5:1–2

Utgå från texten och läs den tyst för dig själv. Är ni flera kan ni med fördel läsa den högt tillsammans. Använd gärna noter och uppslagsbok i Bibel 2000 till hjälp. Försök att besvara frågan: Vad handlar texterna om? Försök att med några egna ord återberätta berättelsen/texten.

Frågor för fördjupning

1. Berättelsen om Noa är en välkänd berättelse. Vad framträder tydligast för dig? Noas uppdrag? Arken? Att Gud lät det regna? Noas envishet? Duvan med olivkvisten? Annat? Vad säger berättelsen om Gud beroende på var tyngdpunkten vilar? Duvan har blivit symbol för freden, på vilket sätt kan symbolen hjälpa oss att förmedla Guds shalóm vidare?

2. Texten ur Johannesevangeliet ingår i Jesu avskedstal till lärjungarna och i hans bön för dem. Den lyfts ofta fram som en bibeltext om och för kyrkans enhet. Har det någon betydelse om Guds shalóm finns redan när Gud skapar världen och allt levande? Blir det någon skillnad om enheten är vårt ursprung eller om den enbart är ett mål för oss? Varför/varför inte? Vad betyder det för världen om/när den förstår att Gud sänt Jesus till världen av kärlek?

3. Texten ur Romarbrevet är central för det som ofta lyfts fram som Martin Luthers stora insikt och teologiska bidrag; att människan är rättfärdig genom tro. Vad betyder det att vi har ”frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus” och att han ”gett oss tillträde till den nåd som vi nu lever i”? Vi säger ofta i kyrkan att hoppet är viktigt. Vad innebär det att vara ”stolta över hoppet att få del av Guds härlighet”?

Anna Cöster

Foto: Kristin Lidell

Text: Anna Cöster, stiftsadjunkt för gudstjänst och teologi, Göteborgs stift