GÄSTKRÖNIKA: ÅKE HEDMAN
Plankan på brädgårn ”Brädgårn”. Jag är alltid lite orolig när jag ska dit. Fast bygg varuhus heter det väl numera. Det finns allt där. Men det ser ganska lika ut nu, som när det hette brädgård, det gör det. Män med hängselbyxor och tumstock i bakfickan. Tumstock. Sug på den. Eller förresten, gör inte det. Se istället männen framför er. Männen, de som kan det där med 3/4 tum och åderriktningar och löpmeter och fallande längder och allt annat sådant där kryptiskt. Jo, de är påfallande ofta kvinnor också idag, ”de där männen”. Samma hängselbyxor, samma tum stock. Kan samma saker. Mycket mer än vad jag kan. Otäckt mycket kan dom. En gång kom det en kvinna fram till mig. En medkund. Heter det så? Hon frågade ”Du vet de där skruvarna med rund skalle... Vad heter dom egentli gen?” Hon skulle tydligen ha en. Eller flera. Jag såg av någon underlig anledning ut som en som kan sånt. Men inte kom jag på vad de hette. I alla fall inte innan hon själv kom på det. För kort efter att hon frågat stack hon fram huvudet mellan två hyllor, ”vagnbult” sa hon, med ett menande leende och hållande en i handen. Jodå, jag kände mig omanlig. Jag som haft träslöjd i skolan. Var utbildad på området. Gjort skärbrädor och smörknivar. Det var liksom inte ens en skruv. Men det är mycket som är krångligt på en brädgård. Ta bara måttsystemet. Läser man en ritning så står det ofta mått i tum
12
på mina. Men inga problem. Man konverterar. Man ska ha en halvtums planka. Alltså 25.4/2 = 12.7 ungefär 13 mm. Jo, jag lärde mig avrundning i skolan. På brädgårn beställer man en 1/2” planka men får en 12 mm planka – 13 mm plankor saluförs inte. Sen kan ju plankor vara av olika träslag också. Tydligen. Ja, och ha fram- och baksida. Vara tätvuxna. Ja till och med vara upp och ner. Det är så att man blir snurrig innan man ens beställt. Jag har aldrig någonsin lärt mig upp och ner på en planka. Kommer nog antagligen aldrig att förstå vad man menar med det heller. Men en förbättring har i alla fall skett de senaste åren. Man åker in med bilen på byggvaruhuset nu. Tar det man vill ha. Betalar. Åker därifrån. Inga frågor. Förrådet med brädor hemma fylls dock på med sorter och dimensioner man inte har det minsta behov av. Aldrig hittar man där en brädstump som passar till ett aktuellt projekt. Så de ligger där. Förökar sig efter varje brädgårds besök. En dold förmögenhet man sitter på. Troligen. Har aldrig vågat räkna. # /Åke Hedman, driver företaget Grodans Paradis AB i Los, som jobbar med elektronik och utveckling av open source programvara. Driver bloggen ”En ocool gubbe” och skriver musik som nästan ingen lyssnar på, enligt honom själv(!).
