TOBIAS MAT
Kärlek vid de tre första ögonkasten Foto: Frida Klang
F
örsta kärleken var en sval sommarvind. Komna från än norrare vindar, hade vi vandrat eller mer slowmotiontraskat med barnen uppe i Idre, ååh att få drämma upp gasolköket på fjället, nåväl så beslöts att ta vägen förbi Järvsö och hälsa på Lina och Jens som köpt stuga. Vi checkade in på Järvsöbaden, fick ett mysigt rum och de undrade om vi skulle äta där. Ingen aning sa vi och tog ett kallbad, en ångbastu och gjorde oss redo för stan. När vi väl kom ner till lobbyn beslöt vi oss för att kolla in matsalen och till vår förundran fanns där en lapp på ett av borden med vårt efternamn på. Mer krävs inte för att få mig kär. Andra ögonkastet var när vi köpt stuga vid Milsjön och redan första kvällen såg jag en räv smyga runt farstuknuten. Räven heter Patrik och jag är forfarande förundrad över att den mannen givit mig ett matminne. Knäckebröd och skinkost, just där och då smakade det underbart! Det tog inte många minuter för oss att bli kompisar, och när vi väl skulle flytta hit bodde jag några månader själv i stugan innan familjen anslöt. Tack Patrik för din givmildhet, vänskap och öppenhet att välkomna oss som du gjorde, och tack för den där ölen jag fick i näven när jag låg utmattad på gräsmattan och vart lite ledsen. Kärlektskast nummer tre kan ha varit pollenallergi? Mitt i brinnande service, nyinflyttad i en by utan att känna mer än tre personer. Patrik, Lina och Jens. – Tobias det är några som söker dig! Klockan runt tolv och alla som vet, dom vet. Kontakta aldrig en kock klockan 12! Alltså vem tusan vill träffa en kock klockan 12!? Nåväl, bångmaskinen bzzar beställningar, men av ren nyfikenhet går jag ut från köket och där står tre personer i formation som jag alltid tänkt att de ska stå när jag fyller massor av gamla år. – Hej, vi kommer från Destination Järvsö och tycker det är roligt att ni flyttat hit, här får du en tavla och ett diplom! Försökt ta in den upplevelsen när bzz bzz bzzzzmaskinen säger åt dig att öka takten. Jag höll på att börja lipa, eller så lipade jag en skvätt, för jag har ingen pollenallergi. Som boende här är det framförallt ni som också bor här som gör att jag älskar att bo här, men det finns stunder som snuddar vid något magiskt. Stunder jag känner mig som en upplevelsemiljadär och en av dem är den där tisdagmorgonen man går upp, solen skiner så klart, temperaturen ligger på enstaka minusgrader, långkalsongerna krusar sig inte när man tar på sig snowboard-bootsen, jag packar en termos kaffe och slår in en god macka i papper. Far upp till en i princip folktom skidbacke. Åker, dricker kaffe, tuggar macka och vet att någon av mina vänner i denna stund sitter på tunnelbanan utan varken kaffe eller macka, gör nästan att kaffet smakar ännu bättre. Ja jäklar vilket överlyckligt leende jag har mellan tuggorna. Stort tack Ann, Peter, liftvärdar, pistskötare, uthyrare, parkbyggare, instruktörer, ni i kassan och ni andra i Järvsöbacken som låter oss få dessa stunder av lycka. Kram Tobias
86