Därför firar vi Lucia

Agnes Sundberg, Helsingegården, införde luciatraditionen i Järvsö. Här är det Hillevi Olsson från gården Mårtens i Skridsvik, Järvsö, som är lucia i Röda gårdens storstuga den 13 december 1932.

Pepparkakor. Lussekatter. Ljus. Sång. Luciamorgon! Den 13 december firar många av oss traditionsenligt Lucia i Sverige. Men varför klär vi oss i vita klänningar, tänder ljus och fikar?

LUCIA KOMMER FRÅN den kristna tron, eller närmare bestämt det italienska helgonet med just det namnet. Men hur vi firar lucia idag är en blandad kompott av flera traditioner. Det luciatåg vi ser framför oss när vi tänker på det idag uppstod nämligen först under mitten av 1900-talet.

Tidigare förknippades natten till den 13 december med övernaturliga händelser som att djur började tala och att lussekärringen kom för att lura bort barn som varit stygga. Innan kalenderreformen 1753 inföll Lucia även samma dag som vintersolståndet och sågs alltså som årets mörkaste och längsta natt.

Under medeltiden passade man under natten till Lucia på att äta och dricka rikligt innan solen gick upp, eftersom Lucia inledde fastan som pågick fram till jul. Denna tradition fortsatte även efter att Sverige blev protestantiskt på 1500-talet.

Ett Luciafirande som liknar hur vi firar idag ska ha skett år 1764 i Skövde. På 1800-talet spred sig sedan Luciafirandet till universitetsstäderna Lund och Uppsala i och med att skolpojkar från västsverige påbörjade sina studier där och tog med sig traditionen. Bakgrunden till att Lucia är vitklädd och har ljus på huvudet tros komma från den tyska traditionen Christkindlein.

Först 1927 anordnade Stockholms dagblad det första offentliga luciatåget och det moderna firandet så som vi tänker på det idag fick sig rejäl spridning. Och den låt vi vanligen förknippar med högtiden, Natten går tunga fjät, skrevs 1928.