FOTBOLLSMINNEN DEL2

En levande golfklubb växer från 9 till 18 hål

Ett möte med väldsberömde tränaren i fotboll, Lajos Czeizler och jakten på Nacka Skoglund i Italien

Året var 1963, mars månad! Jag var 24 år gammal, skulle bli klar folkskollärare den 1 juni efter fyra års studier vid seminariet i Uppsala. Inga-Lill och jag var förlovade sen tre år tillbaka och vi hade bestämt att bröllopet skulle stå den 8 juni!

Men innan dessa viktiga händelser i livet, hägrade en träningsvecka med allsvenska AIK i Italien och Milano. Efter spel i pojk- och juniorlag i Norrby IK och vidare fem härliga år i Hallstahammars SK, hade jag lyckats så pass bra under tre år i IK Sirius, att AIK i Solna erbjöd mig att spela vidare med dem. Resor från Uppsala till

Solna tre gånger i veckan för tuff träning med AIK hade gått så bra, att jag hade lyckats ta plats i A-laget alla 7–8 träningsmatcher på vårvintern.

Blivande ordförande i Svenska Fotbollförbundet, Lennart Johansson, var med på Stallmästargården i Solna, när jag skrev på för det gulsvarta laget. AIK skulle stå för mina studieskulder som uppgick till 12 000 kronor. 6 000 kronor utbetalades av ordförande i fotbollssektionen, tidigare tennisstjärnan Sven Davidsson, hemkommen med amerikansk hustru och tre små barn från Kalifornien. Men någon avbetalning på lån gjordes inte – det blev bilköp för 6 200 kronor – en Opel Rekord 1959 – köpt i Hallstahammar av trevlige kompisen och målvakten i HSK juniorlag, bilförsäljaren Hans-Åke ”Forssa” Eriksson!

Nu väntade träningsläger i Italien och Milano på serieledarna Inters träningsanläggning. Söndagen den 24 mars skulle AIK sen möta just Inter på anrika stadion San Siro i Milano. Tisdagen den 26 mars väntade därefter match i Turin mot serietvåan Juventus kl 21.30 på kvällen! Med på resan var förutom spelare och ledare i AIK, även tidningen All Sports skribent Henry Eidmark, som senare skrev artikeln ”På fransysk visit i Italien me guldkantade AIK-are.”

Henry Eidmark skrev bl a så här: ”Vi hade flugit ner till våren, AIK:s allsvenska fotbollskämpar, lyft från Arlandas 8 minusgrader och välkomnats av icke mindre än Lajos Czeizler, alla svenska läderkulepojkars klockarfar här på italiensk mark, och också av den italienska våren – bägge sakerna var något av en upplevelse.”

Lajos Czeizler var alltså värd för AIK under träningsveckan. Även för mig var det speciellt att få möta denne legendar inom fotbollen, som hade börjat sin framgångsrika träningsbana i Sverige just i Hallstahammar – men innan jag var född!

Lajos Czeizler var född 1893 i Heves i dåvarande Österrike-Ungern (död 1969 i Budapest, Ungern). Med totalt 11 större titlar är han en av de mest framgångsrika fotbollstränarna någonsin. Han startade sin karriär på 1920-talet i Polen, men flyttade innan 2:a världskriget till Sverige och kom 1938 till Hallstahammar och tränade det nyblivna allsvenska laget HSK under ett år. Lajos kom med nya träningsmetoder och introducerade bl a det s k ”väggspelet” i laget. Vänstervingen i HSK:s anfall, John Östergren och Sigge Andersson lyckades ofta överlista motståndarnas försvar med väggspelet helt i Lajos Czeizlers anda. Sommaren 1939 blev Lajos värvad till Norrköping, där han ledde laget till fem SM-guld under åren 1942-48!

Efter sin tid i Sverige flyttade Lajos Czeizler till Italien, där han vann ligan med AC Milan

1951. Ett Milan med berömda svensktrion ”Grenoli”, Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nils Liedholm. År 1961 vann han sin andra titel i Italien med Fiorentina när laget besegrade Lazio med 2–0 i cupfinalen. I Fiorentina spelade då svenske stjärnyttern Kurt Hamrin. Åren 1963–64 vann Lajos både ligan och cupen med Benfica i Portugal.

Efter någon dag på träningslägret 1963 i Milano vågade jag mig fram till Lajos och berättade att jag kom från Hallstahammar. Lajos tittade länge på mig och sa sen på bruten svenska: ”Du jävla hallstagrabb – du ska veta, många vackra flickor i Hallsta! Jag inte säga namn – det kan vara din morsa”!

Så var det matchdags söndagen den 24 mars! AIK-laget hade fått värma upp på San Siros berömda gräsplan och jag minns när vi sen laddade i ett omklädningsrum som låg under den stora läktaren. När jag tittade ned på mina lår så darrade jag av nervositet, men kanske även av förväntan.

Henry Eidmark skrev så här om matchen: ”Inter ledde italienska ligan på 39 poäng före Juventus på 37 – och aldrig har vi haft ett bättre lag, försäkrade oss våra italienska värdar. Vad som förbluffade oss först var den imponerande folkvandringen till det berömda San Siro Stadion – över 30 000 själar bänkade sig i betong-gradängerna.

AIK ställde upp med följande kämpar: Arne Lundqvist, Bengt Westerberg, Allan Wikström, Kjell Pettersson, Lennart Hemming, Björn Anlert, Leif Iwarsson, Björn ”Lill-Garvis” Carlsson, Rolf Lindgren, Lennart Backman, Inge Bengtsson. Hur skulle nu det här sluta? Men det var alldeles förbluffande vad våra enkla amatörgrabbar klarade sig bra. De stretade emot rent otroligt och matchen slutade 2–0 till Inter!”

Jakten på ”Nacka” Skoglund Lennart ”Nacka” Skoglund var det här året i slutet av sin framgångsrika karriär i Italien. Han spelade i Palermo på Sicilien och bodde i en liten lägenhet på stadion. Den här veckan i mars 1963 hade ”Nacka” försvunnit och tidningarna var fyllda med artiklar där man frågade sig vart ”Nacka” hade tagit vägen. Tillsammans med

Henry Eidmark åkte några spelare och ledare en eftermiddag till ”Nackas” bar i Milano. Henry Eidmark var övertygad om att Lennart Skoglund fanns hemma hos familjen som bodde i våningen över baren. Väl på plats beställde vi in kaffe medan Eidmark gick upp till fru Nuccia för att fråga om Nacka fanns där. I baren lekte familjens båda pojkar, Evert född 1953 och Giorgio 1957.

När Eidmark kom tillbaka kunde han bara meddela att fru Nuccia påstod att hon inte hade en aning om var Nacka befann sig. Nåväl, Nacka hittades inte den veckan, men det var slutspelat i Italien och så följde några år av succé hemma i Sverige.

Dramatiskt ”natt-party” mot Juventus

Henry Eidmark skrev så här: ”Närmare tre timmars bussresa i duggregn var den inte alltför stimulerande upptakten till drabbningen mot ligatvåan Juventus i Turin – och till på köpet hade matchen förlagts till så okristligt sen tidpunkt som 21.30! Juventus spelare visade sig vara särklassigt överlägsna och ledde också en bit in på andra halvlek med 2–0. Men så sista halvtimmen kom till synes, att AIK hade favören av en kondition, som tillät laget att ta kommandot till de 10 000 åskådarnas oförställda häpnad. Luften gick helt enkelt ur värdlaget. Sören Häggström fotade in ett grant reduceringsmål och var på håret att kvittera ett par minuter senare. När slutsignalen gick, så drogs en samfälld italiensk suck av lättnad.”

Många i AIK:s lag berömdes av Henry Eidmark efter de här matcherna. Även jag fick kanske alltför mycket beröm: ”Ett lysande glädjeämne var blonde Leif Iwarsson från Sirius. Här har AIK gjort ett delikat nyförvärv – den pojken kommer att låta tala om sig!”

Hur gick det då när vi kommit hem? I sista träningsmatchen före seriestarten blev det förlust mot IFK Eskilstuna och jag blev överställd i första seriematchen mot Örebro. Sluttentorna på skolan i Uppsala krävde mycket plugg och jag hann inte med att delta i alla träningar i Solna. Dock kom jag med i laget igen mot Halmia på

Örjans vall i Halmstad. Vi vann med 4–2, men på hemresan förklarade jag för lagledaren Bruno Nyberg att jag inte skulle hinna med alla träningar. Vi gjorde då upp att jag skulle göra ett uppehåll och komma tillbaka under sommaren igen.

Det blev inte så! Att sätta bo och klara nytt yrke tog all min tid i anspråk. Fotbollen fick komma i andra hand. Jag spelade faktiskt ytterligare en match för AIK. Det var mot Sirius på Studenternas i Uppsala. Det var en ”tackmatch” för att Sirius hade släppt mig gratis till AIK. Den matchen kändes för mig något underlig kan jag säga!

Hur gick det med pengarna som jag fått av AIK? Sven Davidsson tyckte med rätta att jag skulle betala tillbaka en del av övergångssumman. Men eftersom jag hade köpt bil för pengarna, så lånade Sven Davidsson personligen ut 3 000 kronor som jag kunde återlämna till AIK. Ett halvår senare hade jag tjänat ihop dessa pengar och kunde lämna tillbaka summan till gentlemannen Sven Davidsson.

Jag fick några fantastiska månader med AIK från november 1962 till maj 1963. Men jag fick också tid att bilda familj och klara mina läraruppgifter!

Ett år senare fanns tiden och lusten att spela fotboll igen. Men det är en helt annan historia! n