EN KONCERN VÄXER FRAM

Då Hans von Kantzow tillträdde som ny disponent för Bultfabriks AB i Hallstahammar 1918 fanns fyra andra tillverkare av bult i Sverige. Det var Göteborgs Bult- och Nagelfabrik, Eskilstuna Fabriks AB, Åshammars Bultfabriks AB och Lindesbergs Manufakturverk. När depressionen slog till i början av 1920-talet insåg man att branschen behövde saneras. 1922 enades man om en konvention för att kvotera marknaden.

Bultkonventionen sprack 1931. Konkurrensen internationellt var för svår, och det myglades en del. Det företag som gick bäst var Bulten i Hallstahammar. Man började fundera på samarbete med de andra bolagen, först och främst genom en ny konvention. Lindesbergsfabriken var nu nedlagd.

1933 gick Bultfabriks AB och Eskilstuna Fabriks AB samman helt. En viss omfördelning av produktionen skedde. Bulttillverkningen koncentrerades till Hallstahammar, medan Eskilstuna fick tillverkningen av Fenestrafönstren. Bulten hade 1908 köpt Fenestrapatentet och fick med det rättigheterna att i Sverige tillverka dessa industrifönster med bågar i metall.

Som ung metallurg vid Degerfors Järnverk hade Hans von Kantzow kommit något på spåren. Han gav ingenjörerna i Hallstahammar i uppdrag att experimentera vidare och så utvecklades en värmebeständig legering som fick namnet Kanthal – efter Kantzow och Hallstahammar. 1931 grundades bolaget med samma namn för att tillverka den nya produkten. Till en början hade man överenskommelse med Bultfabriken att använda lokaler och utrustning, men 1937 kunde de egna verken invigas. 1938 gick bolagen ändå samman och företagsnamnet blev nu Bulten-Kanthal AB. Folk hade ju länge kallat Bultfabriken för ”Bulten”.

Under andra världskriget blev det bränslebrist och ransoneringar. Träkolsproduktionen i skogarna fick ett sista uppsving, både för industrin och gengasbilarna. När Ramnäs Bruk med stora skogsegendomar och flera kraftstationer var till salu 1943 slog man till. Brukets anrika produktion av kätting fortsatte förstås, men nu i Bultens regi vilket underlättade försäljning och export.

Efter kriget förutspåddes ett uppsving för den oskadda svenska industrin när nu Europa skulle återuppbyggas. För att Kanthal skulle kunna expandera och för att få plats att bygga bostäder för alla som skulle nyanställas inköpte man det intilliggande Rallsta Tegelbruk 1945. Tegelproduktionen fortsatte i många år, i första hand för Bultkoncernens eget behov, men en del såldes också. 1947 förvärvade man slutligen aktiemajorieteten i Åshammars Bultabriks AB i Gästrikland.

På 1960-talet gick det fortfarande bra för svensk industri, men en demografisk omstrukturering pågick. Folk flyttade från land till stad och från norr till söder. Staten instiftade ett bidrag till kommuner för att bygga bostäder, det så kallade miljonprogrammet (en miljon lägenheter skulle sammanlagt byggas). Vid den här tidpunkten skulle Bulten utöka. Man förvarnade kommunen om att man skulle behöva bostäder för 5 000 nya invånare. Kommunen sökte och fick pengar för att bygga Östra Nibble, som blev ett typiskt miljonprogramsområde med stora fyrkantiga betongkolosser till hus. AMS stod för Arbetsmarknadsstyrelsen, men elaka tungor sa att det betydde ”Alla Måste Söderut”. ”Vi flytt’ int’!” blev en norrländsk paroll. Regeringen måste visa att de gjorde något för den glesbefolkade delen av landet och införde lokaliseringsstöd. Bulten lade då den nya fabriken i Kalix och i Hallstahammar fick man problem med tomma lägenheter som skulle vara i flera decennier. Det hade kostat för mycket att bryta kontrakten med byggfirmorna och bostäderna skulle snart behövas i alla fall, trodde man – då.

På 1970-talet kom energikrisen. Hallstahammars AB fick problem. Martinugnen, som eldades med olja, blev för dyr i drift. 1982 upphörde man med den varma produktionen. Företagets dagar ansågs nu vara räknade. Året därpå var det nog många hallstabor som satte morgonkaffet i hasen när de slog upp VLT. ”Lillen köper jätten i

Hallstahammar” var rubriken. Hallstahammars AB köpte aktiemajoriteten i Bulten-Kanthal men blev själva ett vilande bolag i det nya företaget som fick namnet Kanthal. Bulten och Hallstahammars Stål AB (Brukets gamla axelfabrik) blev dotterbolag.

1986 köptes företaget av Lindéngruppen och gick samman med Höganäs AB. Efter turerna i den så kallade Trustorhärvan blev Sandvik AB ny ägare 1997. 2010 beslöt man att Kanthal hädanefter enbart skulle vara ett varumärke för produkter innehållande kanthallegeringen, inte nödvändigtvis tillverkade i Hallstahammar. Det var många hallstabor som sörjde när skyltarna byttes. Men de skulle komma tillbaka. 2016 bytte företaget Sandvik Heat Technology namn till Kanthal – part of Sandvik group. Den sista resten av Bruket, Axelfabriken tillhör idag Ovako. Bulten ingick 2001 i Finnveden AB med säte i Värnamo. Sedan 2014 heter hela den koncernen ”Bulten” – med huvudkontor i Göteborg. n