TID&SMYCKEN nr 5 2021

TIDNINGEN FÖR KLOCK- OCH SMYCKESBRANSCHEN

NR 5 • 2021

 Sebastian Schildt: smed med många järn i elden – sid 6  Insekter i guld från Österlen – sid 18  Diamanter på vita duken – sid 31

All products at www.aktivguld.com

SIRO LASER@AKTIVGULD

AKTIV GULD AB . Sverige . +46 0222-780 100 . ag@aktivguld.com . www.aktivguld.com

Är det över nu?

S

ka vi nu våga konstatera att vi lämnat pandemin bakom oss – i alla fall här i Sverige? Det har varit en svår tid för många som drabbats personligen eller sett närstående bli sjuka eller till med dö i sviterna av sjukdomen.

Ekonomiskt har den drabbat branschen olika. Företag i storstäderna och kanske framför allt de som ligger i gallerior och köpcenter drabbades inledningsvis hårt. Plötsligt var kunderna borta.

Andra företag, speciellt i mindre orter och de som inte var beroende av stora kundflöden, kände av en liten dip i början av pandemin, men var sedan snart tillbaka på normala nivåer.

Vissa fick till och med mer att göra än tidigare. Många kunder som arbetade hemma hittade klockor de ville ha service på eller byråguld som de ville omforma till nya smycken. Visst försvann många vigslar och inbjudningar till bemärkelsedagar, men vissa kunder fick också pengar över när de inte kunde resa och unnade sig då istället en lite lyxigare present till sig själva.

Det kommande året ser ljust ut. Konjunkturen knallar uppåt och vi kan börja samla släkt och vänner till vigslar, examensfester och bemärkelsedagar igen. Jag har längtat efter detta – och jag tror inte jag är ensam om det.

Samtidigt säger många att inget blir som det var innan pandemin, strukturomvandlingen har tagit stora kliv sedan mars 2020 och det går inte att återgå till gamla hjulspår.

Många som jag träffat har använt tiden till att se över sin affärsmodell och vässat sitt flöde på sociala medier. Många har satsat både på webben och de personliga mötena. Det ena utesluter inte det andra, de kompletterar varandra.

Företag inom klock- och smyckesbranschen ska naturligtvis klara av att möta olika kunder. Både de som snabbt vill beställa något på webben och de som vill ha personligt bemötande och en upplevelse kopplat till sitt köp. Alla zoom-möten har lärt oss att det går att träffas digitalt – men också gjort att vi förstått hur viktigt det personliga mötet är.

Företag som är transparenta, som kan erbjuda justa – gärna unika – produkter som vi alla med gott miljösamvete kan köpa ligger bra till. Dessutom ligger hantverk i tiden. Människor älskar att se en urmakare eller guldsmed jobba i butiken, här finns massor av upplevelser som kan erbjudas kunderna.

Långsiktigt är detta ingen bransch för den som bara vill kränga klockor eller smycken. Framtiden ligger i att lyfta fram hantverket och ge dem som möter branschen en personlig upplevelse. Det gäller att vässa det personliga mötet och fundera på vad det är som gör att kunden vill besöka butiken och uppsöka webbshopen. Fungera som en upplevelsedesigner.

Hasse Hedström Chefredaktör Tid & Smycken

4

ANSVARIG UTGIVARE Hasse Hedström CHEFREDAKTÖR Hasse Hedström PRODUKTION Tid & Smycken Katarina Bangata 57 116 42 Stockholm 070-320 51 81 tidochsmycken@hassehedstrom.se FACKREDAKTÖR SAMT OMVÄRLDSREDAKTÖR Kina Andersson REDAKTIONELLA MEDARBETARE Johannes Orstadius Victoria Astudillo Birgitta Andersson Annika Miezis GRAFISK FORM Zika Reklam AB Staffan Zika staffan@zika.nu ANNONSER Hasse Hedström Katarina Bangata 57 116 42 Stockholm tidochsmycken@hassehedstrom.se ANNONSMATERIAL tidochsmycken@hassehedstrom.se PRENUMERATIONER tidochsmycken@hassehedstrom.se 070-320 51 81 HEMSIDA/SOCIALA MEDIER www.tidochsmycken.se, Facebook TRYCK Holmbergs Tryckeri AB Katrineholm 0150-107 68 ISSN 1652-2230 ÖVRIGT Hasse Hedström är upphovsman till texter och bilder som saknar byline.

Ur innehållet Sebastian Schildt har många järn i elden Sid 6

Far och dotter Lancing jobbar sida vid sida Sid 18

Det handlar om att få ihop till brödfödan

Diamanter på vita duken

Sid 25

Sid 31

Guldapans Juveler är en förtrollande historia

Många fördelar med småskalig ädelstensbrytning

Sid 36

Sid 47

5

Sebastian Schildt:

Smed med många järn En av Sveriges främsta silver- och guldsmeder, Sebastian Schildt, har efter tre års planerande öppnat en ny mötesplats för människor, hantverk, form och mat.

– Det är ett konstprojekt för såväl öga som gom, gestaltat så att alla sinnen påverkas, säger Sebastian Schildt om sin nya restaurang.

P

å en nära nog bortglömd plats i kvarteret Krubban på Östermalm i Stockholm ligger den Oxenstiernska malmgården från 1600-talet.

En liten oas i stenstaden med sina knotiga gröna lindar som skuggar gårdsplanen under sommarhalvåret.

Huvudbyggnaden brann ner under 1800-talet. Men de tre flyglarna finns kvar. Den vackert mörkockrafärgade södra flygeln ser fortfarande ut som den gjorde på Elsa Sparres tid.

Hit flyttade Sebastian Schildt sin silver- och smyckesverkstad för sex år

Foto: Hasse Hedström

6

sedan. Sebastian Schildt arbetar inte ensam här. Detta är en av Sveriges större silver- och guldsmedjor. Han hyr ut arbetsplatser till en dryg handfull andra silver- och guldsmeder. Bland dessa finns WA Bolin, som numera har sin smedja här – dessutom sin butik och ett showrum en trappa upp. WA Bolin startade i slutet av 1700-talet samtidigt som Carl Gustaf Spens gav flygeln sitt nuvarande utseende.

En guld- eller silversmed från grevens tid skulle sannolikt känt igen många av verktygen och teknikerna som praktiseras

i smedjan i dag. Det här är hantverk som till stora delar har tekniker och verktyg som går tillbaka till medeltiden.

Samma sak kan sägas om hantverket i flygeln mittemot. Där ligger nyöppnade restaurang Oxenstiernan. Även avancerat mathantverk skapas till stor del med enkla verktyg – med en vass kniv, goda råvaror, erfarenhet och kreativitet kan en duktig mathantverkare och kock trolla fram häpnadsväckande läckerheter.

Innanför dörren till Oxenstiernan står lådor med nyskördad fänkål, små kronärtskockor, grönkål och äpplen. Vid bänken står kökschefen Elvira Lindqvist – som Sebastian lyckades locka hit från Fotografiska museets restaurang – och bakar knäckebröd. Det här är en restaurang där allt görs från grunden med närproducerade råvaror från små specialiserade odlare och gårdar.

Det har tagit Sebastian tre år att planera, forma och gestalta restaurangen.

Allt man ser, äter med och sitter på i restaurangen är specialgjort för restaurang Oxenstiernan. Sebastian kontaktade tidigt vänner i branschen som alla gillade tanken på att ta fram glas, muggar, tallrikar, bord och stolar. Allt har designats och tillverkas i Sverige. Och i somras slogs portarna upp. Och sedan dess har det varit fullbelagt.

i elden

Foto: Hasse Hedström

7

Örhängen i silver med svarta spineller.

Halssmycke i silver och aquamarin.

Halssmycken, två stycken olika i ”Tassels”, silver och peridoter.

Men låt oss ta det från början.

Sebastian är ju inte i första hand känd som restauratör, utan som en av landets allra skickligaste silver- och guldsmeder och som gallerist genom sina utställningslokaler på Strandvägen i Stockholm.

Hans tidigaste intressen var stenar och fotografi. Han fascinerades av till synes oansenliga stenar som slipade fångar ljuset och glänser och glittrar.

När Sebastian var färdig med skolan gick han runt bland fotografer och guldsmeder – för guldsmeder förstod han sysslade en hel del med stenar – och frågade om han fick komma och pröva yrket.

– Trots att alla guldsmeder jag frågade sa nej kände jag allt mer intensivt att det var detta jag ville syssla med. Jag övergick till att även knacka på hos silversmeder, eftersom de också sysslar med smycken och stenar. Slutligen upplät Jan Brunk, silversmed på Söder i Stockholm en slags lärlingsplats, eller kanske snarare prova på plats. Sedan har det rullat på, säger Sebastian.

Det har det sannerligen gjort.

Sebastian har inte blivit vid sin läst. När han bestämt sig för något så blir det oftast verkstad av det hela. Han är inte en av dem som bara pratar om vad han vill göra, han ser till att det blir gjort.

Sebastian kastar sig gärna in i nya projekt och lär sig under tiden. Långtidsplaner är inte hans grej – men får han en idé så driver han ofta igenom den.

Därför är han i dag både en skicklig silversmed som gärna knackar ut kannor, erkänd konstnär som även skjuter hål i sina kannor – mer om det senare – guldsmed och smyckeskonstnär, gallerist och nu även restauratör.

Sin kreativitet och fäbless för skapande och kultur fick Sebastian med modersmjölken genom sin uppväxt i en teaterfamilj. Han tror dessutom att skolåren på waldorfskolan Kristofferskolan gjorde honom välrustad för ett kreativt och skapande yrke.

– Det var en skola där jag fick prova på allt det hantverksmässiga och ta till mig abstrakta ämnen på ett kreativt sätt.

Jag har lätt att få idéer, ibland kommer det alldeles för många som jag inte har tid att göra något av.

I slutet av 1980-talet, efter tre år hos silversmeden Jan Brunk frågade en kollega om Sebastian tillsammans med henne ville ta över verkstaden Atelier Borgila.

Han tackade ja, trots att han ännu inte riktigt lärt sig yrket. Därmed var han definitivt inne i branschen, även om han fortfarande hade mycket att lära.

– Det var ju en verkstad som folk redan kände till, så det kom tanter med grejer som skulle lagas: Visst, det är klart om två veckor, sa vi. Trots att vi inte hade någon aning om hur det skulle gå till.

Till deras stora lycka fanns ytterligare en silversmedja i fastigheten.

– Vi kallade dem som jobbade där för ”gubbarna”. Nu inser jag att de

antagligen inte alls var särskilt gamla.

När tanterna kom med sina ljusstakar så tog vi emot dem och sprang ner till gubbarna och frågade hur vi skulle göra. De var snälla och hjälpsamma och tyckte nog det var roligt att hjälpa några unga som ville in i branschen.

Tiden med Borgila på Brahegatan innebar att han upplevde de sista resterna – den sista sucken – av den klassiska, hantverksmässiga produktion av silver. Av att hantverksmässigt tillverka sådant som silverskålar som företagspresenter eller ljusstakar till julklappar och högtidsdagar. Corpussmide har sedan dess alltmer glidit över till att bli en ren konstform.

– Jag förstod redan då att ska man överleva måste man även kunna göra smycken och jag gav mig tidigt i slang med några guldsmeder. Hantverkare som jag kunde fråga hur jag skulle göra när det uppstod problem.

Men det är egentligen inte en strategi som han förordar. Det är svårt att både vara en duktig corpus- och guldsmed.

– Men jag har alltid tyckt att det varit så roligt att kunna variera jobbet, att gå från att pilla med små juvelarbeten till att slå med stora släggan.

Det är som sagt även en överlevnadsfråga som företagare. Det gamla beställningssilversmidet finns knappt längre kvar – kommer sådana i dag är det främst från regeringen, kyrkor eller andra institutioner som har råd att

8

”Tassels”, silver, conchasnäcka och jade.

Silver och lapis lazuli.

Halssmycke, ”Tassels”, silver och granater.

Foton: Carl Bengtsson

betala. Varför ska någon köpa en kanna för 100 000 när det går att hitta en plastkanna för tjugo kronor?

Kanske för att silverkannan är bra ur ett hållbarhetsperspektiv, och för att Sebastian kan lämna en garanti på 500 år och att materialet därefter kan användas till något annat.

Kannor blev tidigt något av Sebastians signum.

– Är man en duktig silversmed, då ska man göra kaffekannor, eftersom det är tekniskt avancerat. Jag ville ju visa att jag var duktig. Men jag kunde inte förlika mig med att göra kaffekannor, jag kände ingen som använde dem. Jag bestämde mig för att göra tillbringare.

Sådana använde vi hemma.

En utställning med hans drivna kannor gick mycket bra och Sebastian fortsatte att göra kannor.

Han började allt mer problematisera begreppet kanna. Kan ett bruksföremål som en kanna vara ett konstverk? En avbildad kanna är ett konstverk, men kan själva kannan vara konst? Hur ser gränsen mellan hantverk, konsthantverk och konst ut.

Några som definierat vad som är det ena och vad som är det andra är Skatteverket, deras definition av konst är objekt som inte går att använda. Kannor är alltså inte konst.

– Det fick mig att fundera. Om jag gör silverkannor som inte fungerar, är det då konst?

Men hur skulle det gå till? Skulle han fylla kannorna med cement? Nej, då blev de otympliga och snarare skulpturer.

Sebastian funderade om han skulle borra hål i botten på kannorna.

– Slutligen bestämde jag mig för att skjuta hål i kannorna. Om jag under 100 timmar tillverkar en kanna och sedan skjuter hål i den. Vad händer då?

Mycket riktigt uppstod den diskussion som han hade hoppats: Vad är konst?

– Konst handlar om att kommunicera och om att bjuda in till en dialog.

tekniker och hantverk kommunicerar har han utforskat i flera utställningar.

– Jag brukar jämföra med Philip von Schantz som målar väldigt fina stilleben av bland annat kannor. Ingen ifrågasätter priset på hans målningar. Varför är det så mycket svårare för folk att betala för en verklig kanna?

Själv rör sig Sebastian ganska obehindrat mellan hantverk, konsthantverk och konst. Han har under åren arbetat med lagningar, beställningar av unika smycken, kollektioner och helt

slutligen bestämde jag mig för att skjuta hål i kannorna De allra flesta ser silverkannor som något tjusigt och fint. Att skjuta på något sådant upplevs brutalt. Det vore egentligen ingen skillnad med borrade hål, men ett skotthål väcker starkare känslor.

Att kannorna är i silver bidrar också till detta, trots att det tar lika lång tid att driva upp en kanna ur en kopparplåt. Utställningen fick stor uppmärksamhet i media.

– Trots att det är många år sedan jag gjorde dessa kannor så får jag fortfarande ofta frågan hur jag kunde skjuta hål i dem.

Detta om vad som är konst och vad som är hantverk – och vad olika material,

egna skapande projekt för utställningar.

Det har länge talats om hållbarhet och betydelsen av hantverk – det har varit mest prat. Men något har hänt. Allt fler börjar förstå att hantverk inte bara är en marginell företeelse för dem som har råd och intresse. Allt fler inser att vi måsta byta kurs mot ett mer hållbart samhälle, att det inte går att konsumera som hittills. Det allra bästa sättet att hushålla med jordens begränsade resurser är att återanvända det vi redan tagit fram.

Material som guld och silver förändras inte av ålder och de kan ständigt återskapas i nya former och till nya

9

Aquamarinecollier.

Skulptur, ”Lejoninna”.

användningsområden. Det enda som krävs är hantverkare, idéer och människor. Allt detta finns redan eller kan skapas genom utbildning. Inget belastar miljön. Ser man det ur det perspektivet är till och med Ikea-kannan en dyr affär jämfört med Sebastians silverkannor.

Hantverk – inte bara silver- och guldhantverk kommer sannolikt framöver att uppleva en renässans av nödvändighet.

Slit och släng är inte hållbart.

– Alla världsproblem kan lösas inom hantverk. Vi behöver inte fler utan färre saker. Vi behöver hantverksmässiga föremål som tar tid att tillverka, säger Sebastian.

rande för betraktaren och något som han själv funderat över.

Det är lättare att nå ut om man är tydlig, smal och utforskar ett speciellt spår.

– Jag har kommit fram till att jag är en aning förvirrad person. Jag tycker både om att göra Corpus och att göra smycken, trots att det är två yrken. Jag har insett att det är så jag fungerar. I dag är jag helt trygg i det.

Hade han varit tydligare i sitt formspråk och vad han sysslade med hade det sannolikt varit enklare att bygga ett varumärke.

– Men det är så här jag är. Ska jag vara ärlig mot mig själv så måste jag fortsätta på den här vägen. Om jag skulle tvinga in mig i ett fack så skulle det inte bli bra.

Möbelformgivaren Bruno Mathsson kunde hålla på hela livet med att i oändlighet förfina sittkurvan i sina möbler. Formgivare är olika – vissa vill oftare bryta upp, prova andra perspektiv.

– Jag har förstått att det antagligen hade varit mycket enklare om jag hade varit oerhört tydlig. Kanske har det inte varit så smart att varva utställningar med corpus och smycken.

Samtidigt har tiderna förändrats. Silver med kropp – corpus – har traditionellt varit silversmedens jobb, smycken i silver har räknats som guldsmedens jobb.

– I dag flyter det ihop. Det tar lång tid både att lära sig yrket och att tillverka bruksföremål i silver. Det är dessutom svårt att leva på, smycken är enklare.

En skillnad mellan konst och hantverk är att hantverk ofta har en beställare. En kund som kanske har åsikter på utformandet av föremålet. Det finns guldsmeder som ser sig som rena hantverkare som visualiserar kunden önskemål och andra smeder som enbart vill arbeta utifrån egna idéer som kunder får köpa eller förkasta.

– Jag gör mina egna unika smycken, men jag tar också emot kunder som har specifika önskningar som ibland kan vara

vi behöver inte fler utan färre saker Det finns en längtan efter mer personliga eller till och med unika föremål. Hela världen är i dag en gemensam marknad.

Ska något unikt skapas krävs en hantverkare som kan lägga till sin signatur till föremålet. Men det helt unika – som kanske en gång fanns – det går nog inte att återskapa i dagens globaliserade värld. Inspiration och idéer uppstår inte i ett tomrum.

Stora delar av världen delar samma information. Alla tittar på samma TV-serier och lyssnar på samma musik.

– Vi får hela tiden intryck från vår omvärld, vilket syns i det vi skapar.Ibland tycker jag mig ha kommit på en egen bra idé, men så bläddrar jag i ett utländsk magasin och hittar samma idé där. Med det sagt så finns trots allt alltid en handstil, en unik tolkning som man lägger till föremålet.

Efter många år i branschen har Sebastian insett att han är ganska otydlig i sitt uttryck. Han tycker både om att göra vackra, mjuka former och mer kantiga. Det kan vara lite förvir-

10

Ring, silver, guld 18k och månsten.

Kan en kanna var konst?

extremt detaljerade, det har varit nödvändigt för att kunna betala hyran.

Sebastian gör även ganska många vigselringar.

– Vi brukar ha intressanta samtal, hur deras vardag ser ut, vilka former de tycker om. Är de bergsklättrare eller sitter de på kontor? En ring med nätta klor innebär att stenen i ringen kommer att falla ut om de bär ringen när de klättar. Ringar som ska bäras hela livet kanske inte heller ska vara allt för utflippade.

För Sebastian finns ingen motsättning i de olika rollerna.

– Jag vet ju att vissa är kompromisslösa och gör sin grej – take it or leave it. Jag tycker om dialogen med den som beställer. Det är dessutom arbeten som gör att jag kan köpa in roligt material och få tid att arbeta med egna idéer.

Hur han vill arbeta, vad som är lustfyllt och vad han vill fylla sina dagar med förändras även över tid. Saker som roade honom för 20 år sedan är inte lika lustfyllda i dag. Numera lämnar Sebastian till exempel vidare lagningar och annat till andra smeder i verkstaden. Delvis också därför att restaurangprojektet tagit mycket tid.

– Det kanske är därför jag startade restaurang. Den kom till för att jag tycker att det är ett roligt projekt. Sedan är det klart att det även måste fungera företagsmässigt.

Han får ofta frågan hur han hinner med, varför han jobbar så mycket och ständigt drar igång nya projekt.

– Jag brukar säga att jag inte jobbar. Jag lever och gör saker som driver mig framåt och som jag tycker är roligt.

Det finns fördelar med att bli äldre.

– Man börjar förstå hur man fungerar, att det finns orsaker till att man gör på ett visst sätt.

Sebastian har förstått att en av hans främsta styrkor är att

han har lätt för att se samband och att förstå hur saker och ting förhåller sig till varandra.

– För mig spelar det ingen roll om det handlar om ädelstenar, smycken, mat eller grönsaker – för mig handlar det om samma sak.

Han har förstått att det han går igång på framför allt är kommunikation med människor. Genom att även producera kollektioner får fler möjlighet att efterfråga hans smycken, han kan kommunicera med fler.

Han har förfrågningar från andra håll att formge smycken.

Men det har han tackat nej till. Han vill ha kontroll över hela

jag har kommit fram till att jag är en förvirrad person processen, både tillverkningen i verkstaden och kontakten med kunderna. För några år sedan presenterade han kollektionen Tassels – tofsar.

– Att göra unika saker tar tid och jag når inte så många.

Dessutom ser jag det som ett annat sätt att använda min kunskap och mina idéer.

Han har fler kollektioner i huvudet som väntar på att komma ut. Det här är smycken som han till stor del lägger ut tillverkningen på, även om han inte helt kan avstå att pilla med sina smycken.

Med restaurang, galleri och nya kollektioner har han blivit tvungen att ransonera arbetet i verkstaden. Det finns ju flera andra smeder i verkstaden som han kan lägga ut arbeten på.

– För att överleva har jag gjort ganska mycket reparationer och omarbetningar. Det känner jag mig ganska färdig med.

Men min plats i smedjan kommer jag dock aldrig släppa.

11

Sebastian har tillsammans med två anställda drivit galleri på Strandvägen i Stockholm i tio år. Det har varit en besvärlig tid under pandemiåret då de varit tvungna att ha begränsat öppethållande och tvingats permittera personal.

Att han drivit det så länge visar hur viktigt han tycker att galleriet är. Det är svårt att driva den här typen av galleri utan att skjuta till egna pengar, speciellt om det ska vara intressant och inte bara satsa på säkra kort som säljer. Det är ett viktigt galleri eftersom det finns väldigt få gallerier för hantverksbaserad konst.

– Det kan låta pretentiöst när jag säger att galleriet fyller ett tomrum. Vi vill skapa en arena för gränslandet mellan vad som är konst och vad som är hantverk.

Vissa som kommer till galleriet kan bli lite osäkra. Krukorna som ställs ut nu – av Gunilla Maria Åkesson – är unika konstobjekt, varje kruka bär på en historia. Men besökare undrar ibland – är det ytterkrukor eller ska man sätta blommor i dem?

– Konst är viktigt och häftigt. Jag driver inte galleriet med avsikt att tjäna pengar. I denna digitala tid finns det ett bubblande behov av att få näring för alla våra sinnen. Jag är övertygad att vi berörs av handgjorda föremål. En handgjord kanna förmedlar något mer och värdefullt jämfört med en kanna från Ikea.

De sammanhang Sebastian ofta verkar i handlar ofta om kvalitet och föremål tillverkade med stor omsorg, någon skulle kunna kalla det exkluderande lyxkonsumtion. Galleriet på Strandvägen är tjusigt och föremålen dyra. Det massproducerade har i dag blivit normen – materialkvalité och nedlagt arbete signalerar lyx.

– Jag vill förändra världen och dessa normer!

Sebastian grubblade mycket på hur han skulle kunna kommunicera hög kvalitet på inredning och matlagning i den nya restaurangen utan att miljön upplevdes exkluderande. Han ville undvika att strömlinjeforma inredningen, att utgå från ett koncept – allt skulle signalera hantverk och omsorg om varje detalj – men inte lyx.

– Jag vill att restauranggästerna ska få en behaglig känsla och en upplevelse. Det ska inte kännas som de träder in i en Fine dining restaurang.

Ska någon klara av att skapa en sådan mötesplats, en restaurang där konst, hantverk, formgivning, smak och doft möts och förstärker varandra är det Sebastian Schildt. Han brukar ro i land det han förutsatt sig. 

Ring, guld 18k, citrin, briljantslipade diamanter.

12

Emaljerade silverskålar.

Kannor har blivit något av Sebastian Schildts signum.

Ring, guld 18k, med turmalin.

Feelgood jewellery

Hitta smycken du alltid vill bära på blomdahl.se

13

Nu åter dags för drömresan!

Omvärldsredaktör: Kina Andersson

Kanske öppnar nu världen upp sig, kanske inte… Men vi kan inte låta bli att tipsa om några resmål på tema smycken och klockor. Kom ihåg bara att vidta alla försiktighetsåtgärder om ni reser.

Exklusiva klockmärken med eget museum ❖ ❖ ❖ ❖ ❖ ❖ ❖ ❖

Patek Philippe i Genève. www.patekmuseum.com Audemars Piguet i Le Brassus. www.audemarspiguet.

Jaeger-Lecoultre i Le Sentier. www.jaeger-lecoultre.com Omega i Biel/Bienne. www.omegawatches.com Breitling i La Chaux-de-fonds. www.breitling.com.

Longines i Saint Imier. www.longines.com TAG Heuer i La Chaux-de-Fonds. www.tagheuer.com IWC i Schaffhausen. www.iwc.com

Vicenza – stad av guld Passa också på att besöka Vicenzaoro när det inte är mässa och framför allt, besök Museo del Gioiello, juvelmuseet, som ligger inrymd i berömda Basilica Palladiana. Här finns såväl en permanent utställning som berättar om smyckens betydelse ur olika aspekter (smyckena byts ut vartannat år) som tillfälliga utställningar. Besök också Pendoleria Soprana, en gammal butik med vintageklockor och juveler som ligger mitt emot museet. Ta sedan ett glas prosecco på Basilikans takterrass med utsikt över stad och berg.

Boucheron var en av de första juvelerare som etablerade sig på Place Vendôme.

Armbandet i bergskristall bjuder på en överraskning: i den gula smaragdslipade beryllen ser man Vendôme-kolonnen ingraverad.

De klassiska juvelerarnas huvudstad Cartier, Van Cleef & Arpels, Boucheron, Chaumet… Paris glittrar lite mer än andra huvudstäder. På Place Vendôme visar de stora juvelhusen upp extraordinära ädelstenar, fullfjädrat hantverk och grandios design. Men missa heller inte oberoende juveldesignern Lydia Courteilles underbara sagovärld några stenkast därifrån, på Rue Saint-Honoré. Louvren och Musée des Arts Decoratifs är andra tips. www.louvre.fr och www.madparis.fr

14

Kronjuvelerna i London Towern är ett måste för alla juvelälskare som besöker London. För att hantera alla besökare som vill spana in kronjuvelerna får man stå på ett rullband som sakta kör förbi exempelvis den berömda Koh-i-noor-diamanten som väger (efter en omslipning) 106 ct och som har sitt ursprung i Indien.

Autores pärlfarmer Det australiska pärlmärket Autore har egna pärlfarmer på Australiens nordvästra kust samt i Indonesien som man också kan besöka. www.autorepearls.com.au

Sköna juveler i New York ❖

❖

Metropolitan Museum of Art som ofta har utställningar med smycken och även en permanent samling. www.metmuseum.org The Jewelry Library med utställningar, föredrag och allehanda andra evenemang som luncher med designers, historiker. www.thejewelrylibrary.com

Verdura & Belperron Gallery. Far och son Landrigan för designarvet från Fulco di Verdura och Suzanne Belperron vidare. Anmälan för besök sker på respektive hemsida. www.verdura.com och www.belperron.com ❖

Grekisk juvelgud Ett extra plus i Aten är Lalaounis Jewelry Museum (ILJM), vid foten av Akropolis.

Ilias Lalaounis (1920-2013) räknas som en av de stora inom grekisk smyckekonst, särskilt känd för sina smycken inspirerade av grekisk historia. Museet ligger inrymt i hans hus och ateljé och drivs av familjen.

För urverksnörden Är du en urverksnörd – besök IWC (International Watch Company) i Schaffhausen. Här har man byggt en ny fabriksanläggning och bjuder in besökare att se de flesta stegen i hur en klocka blir till, från råmaterial till färdiga klockor. Haute Horlogerie-klockor handlar i dag om en blandning av maskinellt arbete och handarbete, men medan de flesta märken på denna nivå framhåller hantverket, lyfter IWC gärna fram sina LEANorganiserade, effektiva processer och senaste maskiner. Kom bara ihåg att boka visning i förväg.

15

16

Nyheter och inspiration från omvärlden Bulova var med i rymden Omega Speedmaster var den officiella klockan för Apolloprogrammet. Men befälhavaren för Apollo 15 använde även en andraklocka som nu kallas Bulova Lunar som en säkerhetskopia till den officiella klockan.

Den Bulova-klockan auktionerades ut 2015 för över 1,6 miljoner.

Som en påminnelse om att det i år är 50-årsjubileum för Apollo 15uppdraget släpps Lunar Pilot Chronograph i en limiterad upplaga på 5 000 klockor. Klockan är inspirerad av originalet och har ett hållbart fodral i titan med guldfärgade rostfria detaljer.

Hösten är här – med löv i guld Detta imponerande halsband designades av Gianmaria Buccellati och tillverkades 1996. Det består av höstlöv och färger som påminner om hur naturen alltid har varit en inspirationskälla för alla Buccellatiskapelse. De tre ametisterna växlar plats med fyra citriner och i en rytm av gula och lila färger som ger halsbandet höstatmosfär och visar naturen och dess nyanser.

Grupperna av löv är i gult guld, med stråk i glänsande vitt guld och en central klo i rött guld för ametisterna, samt gult guld för citrinerna. Kluster av löv åtskiljs från varandra med vitt guld. Halsbandets baksida består av grupper om tre löv, var och en varvat med örhängen i vitt guld.

Urhandeln hårt drabbad – nu tillbaka Urhandeln var en de branscher som drabbades hårdast i början av pandemin. Under april 2020 backade försäljningen med över 50 procent, enligt siffror från SCB. Även under höst- och julhandeln i fjol var försäljningssiffrorna betydligt lägre än föregående år. Men sedan i våras har urhandeln rest sig och under ett antal månader har ökningen varit större än det ursprungliga tappet.

I maj var försäljningen 71 procent högre än samma period i fjol. Och i augusti var ökningen 30 procent.

Foto: © Kaplans Auktioner

Brons för Oris

Glittrande höst hos Kaplans

Brons är stort hos Oris, och har varit det i flera år. Nu är det dags för Big Crown Pro Pilot Big att få dig en rejäl bronsmakeover.

Med måttet 41 mm och 12,4 mm hög och ett fodral nu tillverkat i massivt brons ger den klockan en varmare och mer vintagelikt uttryck. Den överdimensionerade kronan i brons ger liv till klockans metallgula fodral. Klockan har safirglas med antireflekterande beläggning på båda sidor. Bronsskruvkronan och den skruvade hylsan med mineralglas för att se rörelsen säkerställer 100 m vattentäthet.

Det finns gott om glittrande juveler och eftertraktade vintageklockor på höstens Kaplans-auktioner. Som denna trio i klockor.

Från vänster en klassisk Rolex Daytona men med Zenith-verk som har tritium lysmassa, vilket efterföljande referenser saknar.

I mitten en F.P. JOURNE av modellen Chronomètre Blue. Till höger en ovanlig Omega Speedmaster. Namnet ”Apollo XI – 1969”, Mark 1 gavs ut för att fira månlandningen 1969 och de första exemplaren skänktes till astronauter och andra medverkande. Endast 1014 har tillverkats.

17

Guldsmed Lancing:

Här jobbar far och dotter Uppvuxen i en guldsmedsbutik visste Hilda Lancing att guldsmed skulle hon i alla fall inte bli. Nu går Hilda ändå i pappas fotspår och tycker att hon hamnat precis rätt. Något roligare jobb än guldsmed finns inte.

P

å guldsmedjan i Simrishamn arbetar två generationers guldsmeder. Med fönster ut mot Stortorget sitter far och dotter – Ola och Hilda Lancing – bokstavligen sida vid sida och tillverkar smycken.

Det är full fart i verkstaden med en stadig ström av kunder trots att det är i slutet av sommaren och alla restriktioner ännu inte har släppts. Ännu är det begränsat antal kunder som får komma in i butiken samtidigt. Utanför är det massor av turister. Men besökande står för en ganska liten del av omsättningen.

Allt i butiken är tillverkat av Ola eller Hilda och har kanske en prisnivå som inte riktigt lockar turister till impuls eller souvenirköp.

Här i verkstan klarar de de flesta jobb själva, tillverkning, maskingravyr och en del fattning av stenar. De har gott om jobb i verkstaden och ända problemet är

18

att få tiden att räcka till.

– Drömmen hade varit att göra allting själv, all fattning och även handgravyr. Men det är ju olika yrken. Många kunder som kommer in tror att vi till och med slipar stenarna, säger Hilda.

Pandemin har inte påverkat försäljningen negativt. Det var ett litet dip i början av pandemin men därefter har de haft en bättre försäljning än någon gång tidigare.

– Det vi har märkt är naturligtvis en nedgång på beställningar på ringar till förlovningar och bröllop. Men många har hittat guld i sina byrålådor och valt att låta oss tillverka nya smycken, säger Hilda.

Under den korta nedgången vid pandemistarten passade de på att göra klar den webbshop som de tidigare inte haft tid att färdigställa. Den har nu rullat igång. Men det är svårt att hinna

tillverka ett lager till webbshopen.

– Vi behöver nog pusha ännu mer för den. Framöver måste vi dra ner på öppethållandet så att jag får tid att arbeta i verkstaden. Att hinna både butik och verkstad är svårt. Man kan bli avbruten så många gånger under en dag att man bara hinner göra en halv ring, säger Hilda.

De har återkommande kollektioner som de kan saluföra i webbshopen.

Många av dessa har insektsteman – som bin. Dessutom kan de där även visa upp unika smycken, spegla lite av det företaget kan erbjuda, även om de inte hinner fota och lägga upp allt de gör i verkstaden. Det ur deras kollektioner som de lägger ut på webben är redan färdigtillverkat, förutom ringarna där de inte kan ha alla storlekar i lager.

Det är mycket folk i rörelse i Simrishamn, särskilt under sommarmånaderna.

Många kommer in bara för att titta och då blir arbetet i verkstaden avbrutet.

– Om du tittar ut här över Stortorget kan man inte tro att det existerar någonting som heter covid-19, säger Ola och pekar ut genom fönstret på torget som är knökfullt av människor.

Den gångna sommaren har det varit rusning till Österlen, Mandelmann och de vackra omgivningarna har lockat många som inte kunnat resa utomlands.

Dessutom har Österlen blivit ännu mer populär för storstadsbor att flytta till. Hilda berättar att personer i hennes ålder har svårt att hitta något hus eller någonstans att bo här i närheten eftersom priserna har rakat i höjden.

Och det gäller inte bara kusten, utan priserna har nått rekordnivåer en bra bit in från kusten. De tycker samtidigt att det är trevligt med mycket folk i stan, även om de flesta inte är deras kunder.

sida vid sida

19

– Men för näringsidkare i staden är det inte alltid så lätt. Det är full fart under kanske fyra månader men resten av året är det lugnt. Då gäller det att hitta på någonting för att överleva till turisterna återvänder.

Det finns många sommarhus i trakten. Därifrån kommer många äldre kunder. De åker ofta ner till sina sommarhus utanför semesterperioderna och passar då på att beställa ringar och smycken hos Lancing.

Beställningsarbeten och lagningar som är grunden i företaget – den typen av jobb står för 90 procent av företagets omsättning.

– Redan innan Hilda kom in i företaget så bestämde jag att vi här i butiken bara skulle sälja sånt som vi själva har gjort. Jag fick lite panik precis när jag startade och hade en del annat. Men därefter har vi bara haft egna produkter, säger Ola. Egentligen så skulle de behövt göra mera egna saker för hyllorna som de kunde ha till försäljning under turist-

20

säsongen. Men de har haft så många pågående beställningar och lagningar så att de inte har hunnit att tillverka för hyllorna.

– Ibland har vi mycket långa väntetider. Det är tur att vi har tålmodiga kunder som kan vänta, säger Ola och berättar att huvuddelen av deras kunder kommer från hela Skåne, inte bara från Simrishamn och Österlen.

Ola drev under många år en annan och mer traditionell guldsmedsbutik i Simrishamn – med varor som han köpte in på mässor.

– I den hade vi smyckeskrin och allt möjligt, ett brett sortiment och en hel del klockor, minns Ola. Men efter nästan 30 år sålde han den guldsmedsbutiken och drev under en tid istället restaurang och flyttade hem verkstaden till Skillinge. Det var i den verkstaden Hilda började som lärling.

– När jag var riktigt liten sa jag alltid att jag skulle bli guldsmed, precis som pappa. Men när jag växte upp kändes det inte längre som ett lika kul yrkesval, säger

Hilda. Det blev några år av avståndstagande. Men någonstans därinne i Hilda låg nog ändå guldsmedsplanerna och grodde.

Hilda gick färdigt gymnasiet och reste ut i världen. Efter en tid i Marrakech kom hon tillbaka till Simrishamn och började fundera på vad hon skulle göra av sin framtid.

– När pappa sålde den tidigare butiken, frågar han mig och mina syskon om någon av oss var intresserad att driva butiken vidare.

Nej, det var vi definitivt inte.

Då var det för alla de fyra syskonen en helt absurd och orimlig tanke. Ingen av dem hade då någon längtan att bli guldsmed.

Men när hon kom tillbaka till Sverige verkade hennes yrkesplaner från barndomen inte längre så orimliga. Uppväxt i en guldsmedsbutik där hon trätt pärlhalsband var tanken på att bli guldsmed ändå inte främmanade.

Ola Lancing föreslog att hon skulle söka till den fyraåriga guldsmedsutbild-

ningen i Köpenhamn. Han hade dessutom plats för en lärling i verkstaden i Skillinge.

– Som en ren chansning sökte jag till guldsmedsutbildningen i Köpenhamn, det är ju alltid bra med en utbildning, tänkte jag. När jag väl börjat i Köpenhamn upptäckte jag att det var jättekul.

Efter examen fick Hilda genast jobb hos Carolina Lomfors på Guldmakeriet i Malmö, där blev hon kvar i fem år. Men Hilda började längta tillbaka till hemtrakterna. När Ola öppnade verkstad i Simrishamn och han frågade om de skulle arbeta tillsammans slog hon till.

– Jag tänkte att det vore kul att jobba ihop, samtidigt var jag lite osäker om det fanns plats för två guldsmeder i lilla Simrishamn.

Men hon var efterlängtad och hittade snabbt sin roll i den gemensamma verkstaden och butiken vid Stortorget.

– Pappa och jag har alltid funkat ihop och det är roligt att som vuxna jobba tillsammans. Vi är nog lite olika, därför blir det stor bredd i vår produktion. Det

är en styrka, säger Hilda.

Nu tolv år efter Köpenhamn känner Hilda att hon hamnat helt rätt, både när det gäller yrkesval och verkstad. Särskilt uppskattar hon den kreativa biten av yrket.

– Jag tycker om att se ett konkret resultat. Det är dessutom väldigt mycket problemlösning, både vad gäller reparationer och beställningar.

Här kommer jag troligtvis att sitta och jobba tills jag blir lite för gammal.

– Ja, jag sitter ju redan här på övertid.

Men så länge jag inte smälter kedjan så kan jag fortsätta och arbeta ytterligare en dag, tillägger Ola. God människokännedom är en viktig egenskap för en guldsmed.

– Det är viktigt att kunna läsa av människor. Beställer någon ett smycke är det viktigt att det blir som personen tänkt sig, Det är ju inte vi som ska bära

smyckena. Det är klart att vi ska ge råd för vad som fungerar. Men det är inte min smak som ska styra, säger Hilda.

Snarare är de tacksamma för de lite udda och galna idéer som kunderna ibland kommer med. De ser det som utmaningar. De får tillverka ringar som

pappa och jag har alltid funkat ihop de inte annars skulle ha fått tillverka, smycken som hade varit svåra att sälja om de lagt ut dem i webbshopen.

– Sedan behöver vissa kunder mer stöd. Men man ska våga fråga. Ibland kommer kunderna med en bild och vill ha en likadan. Det gör vi naturligtvis inte. Men de kan komma med fem olika bilder och vilja ha något i den stilen.

– Det är himla bra med Instagram.

Ofta kommer folk in och vill ha ett

21

smycke och jag frågar hur det ska se ut: ”Ja, det vet jag inte”, säger kunden. Då ska jag stå där en timme och diskutera med kunden. Nu säger jag istället: ”Gå hem och titta igenom vårt instagramflöde med flera tusen bilder, ser du något du gillar så kommer du tillbaka så anpassar vi det för dig”. Då har vi något att utgå ifrån, säger Ola. De blir allt mer så att de måste begränsa tiden för att ge förslag. Hitta vägar så att kunden får det den vill ha utan att all verkstadstid äts upp.

De framhåller att allt fler söker något eget och unikt. Det kan vara räddningen för guldsmeder och andra hantverkare i framtiden. De tror att tidsandan är sådan att man vill ha allt mer närproducerat, veta vem som har gjort det man köper.

– Jag har varit med så många år. Det är en annan sorts kunder i dag. De som i dag vänder sig till oss är de som vill ha

vunnit OS, skrattar Ola Det är bra att vara två guldsmeder i verkstan, kunderna kan välja att vända sig till en man eller en ung kvinna. De har ingen direkt uppdelning av arbetet i verkstaden. Kunderna väljer själva vilken de går fram till när de kommer in i butiken.

– Ganska ofta händer det när jag går fram till en kund så frågar de om inte guldsmeden är tillgänglig, säger Hilda.

– Men det finns också andra som säger till mig att de kommer tillbaka senare om Hilda inte är här, säger Ola. – Men det tog tid innan jag blev accepterad. Traditionellt förväntar sig många fortfarande att en guldsmed är en man. Egentligen är det ganska naturligt att guldsmeden är en kvinna, eftersom det främst är kvinnor som använder smycken, säger Hilda Att många i starten frågade efter Ola

hade vi gjort den i guld hade han vunnit os något som skiljer sig från det som redan finns på marknaden, säger Ola. – Ibland önskar man att vi hade någon i butiken som stod och tog emot kunderna så att vi fick jobba. Men det går inte. Dels för att det är så individuellt vad kunderna vill ha, dels för att man måste kunna yrket för att kunna ta emot en kund. Dessutom ser de att vi sitter här. Då vill de ändå tala med oss, säger Hilda.

Den mest udda beställning som Ola fått under sina år som guldsmed är en track som skulle sättas in i halsen på en häst för att underlätta andningen.

– De hade en i mässing som börjat ärga och lösas upp. Istället gjorde jag en i silver. De var nöjda, minns Ola. De var även med på ett litet hörn på sommarens OS. Ola visar en bild på silvermedaljören Peder Fredricsom som knep ett OS-silver i hästhopp.

– Ser du den där behållaren i silver i form av en hästsko han bär. I den bär han hår från hästen ”All in”, alltså den häst han vann på, säger Ola. – Den har vi gjort och den bär han alltid när han tävlar, tillägger Hilda.

– Det var synd att vi gjorde den i silver. Hade vi gjort den i guld hade han

22

Lancing kan även förklaras av att han är en välkänd person i Simrishamn, efter att ha arbetat här som guldsmed i nästan 40 år. Han har länge varit guldsmeden i Simrishamn.

Hilda har aldrig tyckt att det varit några problem att arbeta tillsammans med sin pappa. Det är en styrka att de känner varandra utan och innan.

– På jobbet är vi mer kollegor än far och dotter. Här har vi en ömsesidig respekt som kollegor, säger Hilda. Inte heller är det ett problem att Ola har så många fler år i yrket.

– Jag har lärt mig mycket i verkstaden av Hilda, säger Ola. Alla guldsmeder har lite olika metoder och tekniker för att nå dit de vill, de hittar efter några år sitt eget sätt att arbeta. Men det är samtidigt ett hantverk där man aldrig blir fullärd. Det är sällan endast en metod är möjlig. Ola och Hilda lär av varandra, får idéer och inspireras av varandra.

– Det är pappas styrka fast han har så många år i gamet att han kan ta emot nytt fortfarande. När det gäller nya metoder och verktyg är det mer jag som stretar emot och tycker att de där nya verktygen behöver vi inte.

Samtidigt var Ola i starten hennes Mäster, den som visste hur det skulle vara.

– Det är klart att han har varit min läromästare. Som lärling kom jag ibland med ganska konstiga idéer. Men han lät mig alltid pröva och själv upptäcka vart de ledde. Han sa aldrig ”Vad var det jag sa”, även om det kanske var underförstått.

För många är det viktigt att veta vem som har tillverkat ett visst smycke. Men det är inget de går ut med. Myror, bin och andra små insekter får nog ändå säga höra till Hildas domäner.

– Myran uppstod lite av en slump när jag var med på Design forum 2018. Eller egentligen ännu tidigare när jag skulle göra en ring till mig själv med en diamant.

Jag tyckte att den såg trist ut och tänkte att jag skulle sätta dit en liten myra.

Det lyfte ringen. Men myran fastnade i tröjor, fåtöljer och det mesta.

Men när Hilda utsågs till en av de guldsmeder som skulle skapa något under temat altruism till Stockholm Fashion Week kom hon att tänka på sin myra.

Hilda skapade ett halssmycke och örhängen bestående av en massa myror under mottot: ”En kan inte göra allt, men alla kan göra något”. I sin beskrivning framhöll hon att genom altruistiskt samarbete har de små, små myrorna överlevt på jorden i över 60 miljoner år. Tillsammans bildar de långa trådar med sina kroppar för att nå sitt slutgiltiga mål.

För att förstå det stora måste vi lära oss av det lilla. Alla behövs, alla gör nytta och ingen lämnas åt ödet.

Natur, flora och fauna ligger lite i tiden som motiv för många guldsmeder just nu. Hilda har ett eget intresse för odling och natur och Ola har tidigare haft bin.

– Det är inte så att vi ska förmedla ett budskap eller så. Men det kul att göra, förklarar Ola. De får ofta ganska precisa beställningar på någon slag blomma. Många kommer ihåg den typen av motiv och hör av sig.

– Många har hört av sig och velat ha en ring med en myra. Jag har fått förklara att den inte fungerar så bra som ring och föreslår något annat motiv, som en mask. Vi har ju bland annat gjort ett smycke med äpplen med en mask i. Vi tycker det är viktigt att alltid prestera ett gediget hantverk. Men det vi gör får gärna förmedla glädje och någon kul knorr, även om det inte alltid behöver vara så, säger Hilda. 

23

24

LANCERING NOVEMBER 2021 www.opturanordic.com

Det handlar om att få ihop till brödfödan – När jag pensionerar mig kanske jag flyttar hem verksamheten och skaffar en friggebod där jag kan snickra, berättar guldsmeden Anders Rudholm och ler där han sitter på det mörka kontoret med utsikt mot gården på Kungsholmen i Stockholm.

M

ittemot honom sitter den före detta sjuksköterskan och numera smyckesdesignern, hustrun Kristina Rudholm och ler instämmande. Sedan några år tillbaka är hon och Anders arbetskollegor i ateljén och butiken på Fleminggatan: När hon inte skapar färgrika smycken av glas med silverinfattningar som Anders gjort, så älskar hon att vara i deras trädgård och odla. Gärna i de trädgårdslådor som Anders har snickrat ihop åt henne:

– De är jättefina, säger hon entusiastiskt och berömmer samtidigt Anders händighet. Anders mäter och fixar och skapar lådor som blir minst lika fina som de dyra man kan köpa!

Trots både Kristinas och kunders beröm, så kan Anders inte identifiera sig med någon konstnärsroll, säger han: – Ska vara riktigt ärlig så handlar det mest om att få ihop till brödfödan. Jag kommer inte att hålla på tills jag blir 75 år som min far, även om det är ett yrke som gått i arv. Jag trivs väldigt bra med

Text: Annika Miezis

att skapa saker och att få kunderna nöjda och glada.

Anders kom som sjuttonåring till guldsmedsskolan i Mjölby för snart 40 år sedan. Praktiken gjorde han hos sin far, guldsmeden Rolf Rudholm i butiken på Fleminggatan, den han nu tagit över.

Som barn ”hängde ” han mycket här, både i själva butiken närmast gatan, i ”mellanrummet” som utgörs av ateljén/ verkstaden och på kontoret med gårdsutsikt bakom galler. Efter några praktikår, skaffade Anders Rudholm en egen

25

butik som han drev i nio år i Sundbyberg. Han behöll verkstaden på Fleminggatan där fadern arbetat ända sedan år 1961.

Förutom guldsmedsskolan i Mjölby, så har Anders gått diverse kurser, bland annat i silversmide.

När hans far ville trappa ner så flyttade Anders hit för tjugo år sedan. Några år arbetade far och son sida vid sida innan Rolf Rudholm definitivt lämnade över sitt livsverk till Anders: – Jag trivdes bra med att jobba med min far och sprang ärenden åt honom redan i grundskolan. Genom honom träffade jag också många andra guldsmeder.

För 17 år sedan blev han och Kristina ett par. De finns oftast vid varandras sida, numera både på jobbet och på fritiden. De brukar bland annat ha gemensamma utställningar med sina verk i trädgården på Ekerö där de köpt Anders föräldrahem.

Kristina blev legitimerad sjuksköterska som 22-åring, och arbetade först inom akutsjukvården på Karolinska och sedan på vårdcentral och äldreboende innan hon träffade Anders och till slut sadlade om till smyckesdesigner.

Hennes färgrika skapelser i glas får inramningar i silver av Anders och de båda trivs med att jobba tillsammans.

Redan från första klass tyckte Anders att

skolan var ganska tråkig. Det kändes naturligt att satsa på ett hantverksyrke, han ville jobba med händerna.

– Det jag tycker mest om med yrket är ju att få beställningar från kunderna, och sedan utföra arbetet så att de blir nöjda och glada.

Från första början var Anders fascinerad av faderns yrke och tyckte om att följa med honom till arbetet.

– Som ung kunde jag inte tänka mig något annat, men när man nu blivit äldre så har man ju hittat fler intressen som att möbelsnickra. Just nu håller jag på med ett utekök och lite möbler för inomhusbruk.

Hade han inte blivit guldsmed så hade han sannolikt blivit snickare.

– Men visst är det också kul att hålla på med små saker. Att löda och jobba med detaljer.

Telefonen ringer i bakgrunden.

Kristina försvinner ut till butiken men kommer strax tillbaka: – Är det den nya ringen som väger 5,83 frågar hon i dörröppningen mellan verkstaden och kontoret. Anders nickar.

Som den hantverkare Anders identifierar sig med, så har han heller ingen romantiserad bild av det ”glänsande” guldsmedsyrket. Han sticker inte under stol med att det för honom främst handlar om att kunna försörja sig, konstnärsrollen är inte för honom. Den

verkar ligga närmare den fem år äldre hustrun Kristina, som valde att lämna vården för en ny karriär som smyckesdesigner.

När hon inte skapar vackra kreationer av glas och silversmycken eller målar tavlor på måndagar då butiken har stängt, så hjälper hon Anders i butiken, möter kunder och sköter bokföringen, samt assisterar under ombearbetningar och reparationer som utgör ungefär 70 procent av intäkterna.

Anders Rudholm säger att han tror på en ganska ljus framtid för branschen.

– Den sorgliga pandemin har inte drabbat oss så mycket, bortsett från förra våren, som ju var hopplös för alla. Men sedan har vi upplevt en bra återhämtning. Tidigare reste ju familjer bort en gång om året, och nu när de inte kunnat det så blir det ju pengar över, och som många väljer att göra något roligt för istället, som att köpa smycken.

När Anders och Kristina har tid över så jobbar de också på egna smycken som de lagerför.

Anders Rudholm beskriver sin egen smyckesdesign som ”rak” i formen och enkel.

– Ja, den är rätt klassisk, konstaterar han, och berättar att han föredrar att arbeta i rödguld och att ringar är roligast att skapa.

Kristina föredrar sin ”glasfusing” och

Anders och Kristina Rudholm är både gifta och arbetskollegor i verkstaden och butiken på Kungsholmen i Stockholm.

26

27

har själv skapat sitt eget blågröna glassmycke runt halsen med silverinfattning som tillverkats av Anders: – Jag kan inte löda, men håller på att lära mig, berättar Kristina. Förutom smycken i glas gör hon när tiden tillåter det även en del silversmycken med personlig prägel.

De senaste somrarna har de haft gemensamma utställningar i deras trädgård på Ekerö.

– Ja, vi hade några kvällar när vi bjöd in folk och vi fortsätter nog med det,

Kristina, och berättar att de där brukar förena nytta med nöje och köpa pärlor och stenar, men ibland också färdiga smycken.

Kristina har ett litet knep för att ”rädda” Anders ifrån allt för pratglada kunder.

– Då ringer jag från min mobil till Anders i butiken, så att han kan ursäkta sig och gå därifrån- Det kanske inte är så bra att avslöja för kunderna? skrattar hon.

Anders och Kristina träffades på en

då ringer jag från min mobil till anders i butiken säger Anders som menar att Kristina är experten när det gäller ”hängen och pärlor”.

– Ja, det är mitt område, ler Kristina och hennes glaskonst runt halsen tycks plötsligt som en ”fusion” av de två tillsammans: hennes gröna ögon i kombination med Anders blå.

Kristina och Anders hämtar mycket inspiration från mässor som de tillsammans besöker över hela världen ungefär vartannat år, bland annat Tucson som är en av de största ädelstensmässorna i världen, om inte den största, förklarar

28

fest hos gemensamma bekanta i början på 2000-talet, och gifte sig i Las Vegas år 2006: – Jag hade länge sagt till Kristina att ”vi måste gifta oss i Las Vegas”, men hon köpte det inte riktigt. Men vi åkte dit och jag friade där, så det tyckte hon var roligt!

Kollegan och guldsmeden Matz Glinning på 1064 Jewelry Stockholm i Sturegallerian har gjort ringen till Kristina.

I den egna butiken har de inte så mycket lagerhållning längre på grund av

stöldrisk, mest bara lite armband och örhängen, säger Kristina.

– Ja, det mesta i butiken är attrapper, förklarar Anders och förtydligar det Kristina säger: Som många guldsmeder arbetar de med återvunnet guld. Det som ska omarbetas skickar de in för affinering.

– Tillbaka får vi fyrkantstråd och rundtråd, råmaterial som är schysst och det vi behöver. Det är ett kretslopp.

Ingenting kommer från någon gruva, säger Anders.

– Mitt glas, fyller Kristina ivrigt i, köper jag från England. Sedan skär jag så som jag önskar, och har en smältugn som går upp till över tusen grader.

Förutom smyckestillverkning har Anders liksom Kristina flera strängar på sin hantverkslyra: När han inte snickrar möbler därhemma gör han plaketter med gravyrer till företag, skytteklubbar och till scoutrörelsen, eftersom han liksom fadern själv förr också var engagerad i Stockholms scoutdistrikt.

Anders Rudholm sitter sedan tre år tillbaka också med i Guldsmedernas yrkesnämnd där han bland annat granskar och bedömer elevernas prover från guldsmedsskolorna i Mjölby och Falköping.

Anders beskriver sig själv som lite av en ensamvarg: – När Kristina varit hemma några dagar eller på annat håll, så säger hon

alltid att det är lite tråkigt utan mig, och det är väl kul ler Anders, men faktum är att jag också trivs ensam vid brädet.

Timmarna går rätt fort särskilt om man har en talbok att lyssna på.

Hur ser vardagen ut en kvarlevande guldsmed från ”den gamla skolan” där datorerna ännu inte dominerar skapandeoch tillverkningsprocessen?

– När kunderna kommer in med sitt gamla guld så gör jag en skiss på den design som de vill att de nya smyckena ska ha. Om de till exempel vill ha ringar med stenar i, eller om de ska vara släta.

Sedan ber vi dem förhoppningsvis att återkomma så att vi kan räkna ut ett pris.

När kunden återkommer med sin beställning värmer han den fyrkantiga guldtråden – ofta 5x5 millimeter – tills den blir röd och mjuk, drar den genom valsmaskinen och sågar en 50 – 60 millimeter lång bit.

– När ringen är lagom i höjd och tjocklek, och har den önskade bredden, så stämplar vi den i ringskenan med vår ansvarsstämpel, en 18-karatsstämpel för guldhalten samt ”Stockholm” och en årtalsstämpel. Vi har ”RR som ansvarsstämpel, berättar Anders och förklarar att det står för hans far, Rolf Rudholm, som använde samma stämpel.

Sedan är det dags för Anders att bocka ihop ringen genom att lägga den på ett järn och slå tills den blir rund, för att sedan kunna löda ihop den.

– Förhoppningsvis blir ringen rund, och sedan filar jag på formen, beroende på om det ska vara en slät, välvd eller rak ring. Jag slipar och polerar, och sedan ska den graveras – för det mesta med namn och datum i. Det har vi också en maskin för. Alternativt anlitar vi handgravören Kerstin Östberg här på Kungsholmen om vår kund önskar det.

Till sist räknar han av. Om kunden hade 14 gram guld med sig och det har gått åt 10 gram, så blir det ju fyra gram över, och det får kunden välja att lämna som betalning för arbetet, eller ta med hem.

– Ja, och silverarbeten och guldombearbetningar brukar Anders ta hand om, och att trä om pärlhalsband är ”mitt” område, berättar Kristina.

Anders och Kristina har flera trogna stamkunder, och Kristina ler när hon berättar om en närmare 80-årig man som återkommer flera gånger om året: – Ja, han är här inför sin frus, sina barns och barnbarns alla födelsedagar.

Han kom hit redan när din pappa jobbade här.

– Ja, instämmer Anders, han köper nya smycken varje gång. Senast var han inne häromdagen, när frun fyllde år. Då räknade vi ut att han har varit här i 26 år! Det har väl blivit en kul ”grej” för honom och frun, och han verkar trivas här också.

För att visa de återkommande

kunderna sin uppskattning, så berättar Anders att han ibland kan utföra småarbeten utan att kräva betalt: – Ja, det händer att jag för att hålla en god service till exempel kan minska en ringstorlek eller koppla ett litet lås till en kedja med en tång. Enklare reparationer eller omarbetningar som inte tar så mycket tid i anspråk. Det är också ett sätt att hävda sig mot näthandeln. Sedan finns det alltid människor som utnyttjar god service och handlar smycken på nätet i alla fall. Det kan man inte göra så mycket åt.

Flera kunder från Anders Rudholms tidigare butik i Sundbyberg har valt att följa med honom till Fleminggatan och Kungsholmen.

– Ja, och förhoppningsvis skickar de hit fler människor, ler Anders och menar att han som marknadsföring föredrar den gammaldags ”mun mot munmetoden” framför modernare marknadsföring. Han har inga planer på någon försäljning online.

Visserligen medger han att det finns fördelar med den nya tidens smidesarbete, med verktyg på datorer, lasersvetsning och gravyrmaskiner till exempel. Men han hänvisar till sin pension om kanske tio år, och menar att större investeringar därför inte är någon idé. Hans fru Kristina instämmer. Den Rudholmska strategin verkar fortleva ett tag till. 

29

QUALITY TIME SINCE 1974 PREMIUM SERIES A171

30

For more information about the CASIO collections: staehr.as

Diamanter på vita duken

Omvärldsredaktör: Kina Andersson

Breakfast at Tiffany’s fyller 60 år. Och i nya Bondfilmen glittrar diamanter i en fartfylld actionscen. Diamanter har blivit en självklar briljant symbol för makt, rikedom och romantik – och filmskapare vet att använda dess symbolik. Här är några oförglömliga filmer där diamanter glittrar lite extra.

Diamanter till frukost Audrey Hepburn bar visserligen aldrig Tiffanysmycken i ”Breakfast at Tiffany’s” – men hennes porträtt av Holly Golightly gjorde New Yorks berömda juvelhus till en turistattraktion. Däremot bär hon den berömda, gula Tiffanydiamanten på 128,54 carat, i ett halsband av Jean Schlumberger, på en PR-bild för filmen. Jag tror också att man ser en skymt av halsbandet i en scen där Holly besöker butiken. I år fyller filmen 60 år.

Ana de Armas i diamanter från Chopard i ”No Time to Die”.

Bond och diamanterna

När stjärnorna själva får bestämma I ”Katt på hett plåttak” från 1958 (en film baserad på en pjäs av Tennesse Williams med Elizabeth Taylor och Paul Newman) bär Taylor ett litet, litet diamanthjärta i halsgropen. Det var en gåva från maken Mike Todd, som när filmen spelades in nyligen hade omkommit i en flygolycka och Elizabeth bar det som minne. När hon i rollen som ”Maggie The Cat” glider nedför trappan iförd den där berömda vita chiffongklänningen, med ett klänningsliv som en grekisk drapering, inser man också att hjärtat är som pricken över i:et till den klänningen.

Rätt ska vara rätt: Till klänningen bär Taylor också ett par pärl- och diamantörhängen som minner om en druvklase.

”Diamonds are for ever” dyker så klart upp i huvudet när man tänker film och diamanter. Här planerar Bonds ärkefiende att använda dem till ett laservapen i rymden som kan förgöra hela jorden. Inte helt realistiskt – men visar hur diamanten i alla tider satt fart på fantasin.

I nya filmen ”No Time to Die” glittrar Ana de Armas, som spelar Paloma, ordentligt under en actionfylld scen: Hon bär spektakulära diamantsmycken från juvelhuset Chopard. Diamanterna överglänser bärarinnan: De är tillverkade av hållbart utvunna material i form av etiskt Fairmined-certifierat guld och diamanter från leverantörer godkända av organisationen Responsible Jewellery Council.

Vad vet då James själv om diamanter? Här är ett citat som chefredaktören på Plaza Magazine hjälpte mig med, ur filmen ”Diamantfeber” med Sean Connery i huvudrollen: Sir Donald Munger: Tell me, Commander, how far does your expertise extend into the field of diamonds?

James Bond: Well, hardest substance found in nature, they cut glass, suggest marriages, I suppose it replaced the dog as the girl’s best friend. That’s about it.

M: Refreshing to hear that there is one subject you’re not an expert on!

31

Gloria Swansons armband från ”Sunset Boulevard”.

Foto: Cartier.

Sunset Boulevard Tjusigast av alla är Gloria Swanson i ”Sunset Boulevard”, en amerikansk noirfilm från 1950, där hon bär sina fantastiska armband av platina och bergkristall från Cartier.

Återvinning i High Society I musikalfilmen ”High Society” från 1956 strålar kärlekssymbolen framför andra samman i fiktion och verklighet: Grace Kelly, den svala skönheten som blev furstinna av Monaco, ville inte ta av sig sin berömda förlovningsring (den från Cartier med en 10.47 carat stor smaragdslipad diamant, hon hade fått en annan först) under filminspelningen. Då skrev man helt enkelt in den i en dialog: Bing Crosby spelar C.K. Dexter-Haven, och när han får syn på ringen med den enorma stenen som hans exfru bär (Grace Kelly) säger han: ”That’s quite a rock, Sam”. Sedan vänder han sig till fästmannen och frågar: ”Did you mine it yourself, George?”.

Extra: Musikalen är en remake av filmen ”The Philadelphia Story” från 1940 med Kathrine Hepburn och Cary Grant. Här har i stället ett halsband en liten roll – ett halsband som dessutom varit med filmen Marie Antoinette från 1938. Återvinning helt enkelt.

32

Ingrid Bergman i The Visit. Foto: Bulgari.

Ingrid Bergman i The Visit ”The Visit” (från 1964) bär Ingrid Bergmans rollfigur Karla ett magnifikt diamanthalsband från Bulgari som hon själv valde ut.

Hon, Ingrid, visste att om nu en stenrik kvinna, Karla alltså, ska besöka sin fattiga hemstad för att ta hämnd på byborna som har svikit henne – då gäller det att vara utrustad med rätt symboler.

Juvelen Hitchcock Hitchcock var mycket förtjust i smycken – och visste så klart att använda dessa i sina filmer, som en del i handlingen eller för att understryka en karaktär. Ett lysande exempel är ”Livbåt” från 1944 där ett glittrande diamantarmband från Cartier har en alldeles speciell roll – trots att det är ett socialpsykologisk drama med andra världskriget som fond och den visar upp människans mörkaste sidor.

Efter att deras fartyg sänkts av en tysk U-båt försöker några av de överlevande ta sig hem i en livbåt. Tallulah Bankhead (oförglömlig) spelar journalisten Constance Porter, en exklusiv sådan kan man väl säga. Klädd i päls och utrustad med inte bara en kamera utan också ett diamantarmband från Cartier samt cigaretthållare och tändare i guld… Hennes lyx visar sig bli nödvändig för allas överlevnad: Minkpälsen värmer en ung kvinna som förlorar sitt barn, tändaren steriliserar en kniv och det glittrande armbandet används som – fiskbete. De överlevande vill fånga fisk men inser att de inte har något bete. Constance, Connie, tar av sig armbandet med repliken: ”Sure we have bait – by Cartier!”. När en av passagerna frågar om hon skojar, säger hon: ”Kidding my foot, I’m starving”. Lite senare tillägger hon: ”I can recommend the bait. I ought to know. I bit on it myself.”

Tips! https://www.youtube.com/watch?v=2BhvhTWPvaU (scenen dyker upp i slutet av filmsekvensen)

Ann Hathaway i Ocean’s 8.

Foto: Barry Wetcher © 2018 Warner Bros. Entertainment Inc.

Ännu mer Cartier Blodsdiamanter Diamantens briljans grumlas ibland – som så klart beror på oss människor. Handeln med så kallade blodsdiamanter väckte fasa över hela världen för några decennier sedan, något som filmen ”Blood Diamond” med Leonardo di Caprio bygger på.

”Ocean’s 8” vimlar av glittrande stjärnor. Ann Hathaway bär ett diamanthalsband som tillverkats av Cartier efter ett original som skapade till en indisk maharadja 1931. Ocean’s 8-halsbandet döptes till ”Jeanne Toussaint,” som en hyllning till Cartiers creative director under 1930-talet.

I filmen är det av diamanter, men i verkligheten tillverkades det av naturliga zirkoner eftersom det inte fanns tid att få ihop så många diamanter av den storleken som skulle användas.

33

Pärlor – med himmelsk lyster omtalade som gudarnas tårar I årtusenden har de åtråtts och enligt sägnen bjöd Kleopatra Marcus Antonius på världens dyraste drink när hon lät pärlan från sitt ena örhänge lösas upp i vinäger.

Naturliga pärlor är otroligt sällsynta och var extremt populära vid sekelskiftet 1800/1900 vilket gjorde att musslorna blev utfiskade. Då startade en mängd experiment för odling av pärlor.

Orientaliska pärlor (äkta) Orientalisk pärlor bildas i saltvattenmusslor, men fiskas inte kommersiellt längre. Den vanligaste fyndorten var Persiska viken. Äkta söt- och äkta saltvattenpärlor bildas i musslor utan medverkan av människan.

Odlade pärlor Odlade pärlor har man experimenterat med i alla tider, men det var i Japan i början av 1900-talet som japanska runda pärlor odlade i Akoya–musslor blev en världssuccé. En kula av pärlemor och en mantelflik monteras in i musslans mjukdelar som sedan bygger på kärnan med lager av pärlsubstans. Odlade sötvattenpärlor är kända sedan 1200-talet, de första moderna försöken gjordes i Japan, men numera är Kina största leverantör.

Odlade Söderhavspärlor Odlade pärlor kommer från havet utanför Australien. Där lever en betydligt större art än den japanska. Under 1950-talet började man att odla pärlor i dem och pärlornas storlek varierar från 8 till 25 mm i vita, grå och gula toner. I Franska Polynesien odlas den naturligt svarta pärlan, Tahitipärlan, vars storlek varierar mellan 8-20 mm.

Kvalité och pris på pärlor påverkas av storlek, form, lyster och färg.

En perfekt rund pärla med slät yta och fin lyster är mest sällsynt och därmed värdefullast. Ojämnt formade pärlor, s.k. barocka, kostar mindre.

Små märken på pärlans yta finns nästan alltid och lystern beror på tjock– leken av pärlsubstansen, ju fler och tunnare lager – desto bättre lyster.

Skötsel av odlade pärlor Odlade pärlor av god kvalitet kan användas i generationer om de sköts rätt. Omträdning bör ske en gång om året eftersom silkestråden lätt blir smutsig och skör. Undvik parfym, spraya inte på pärlorna; parfym först, sedan pärlor! Duscha, basta eller bada inte med dem och skydda dem från starka värmeväxlingar. Pärlor kan lätt repas så förvara dem inte tillsammans med hårda föremål. Torka dem med mjuk duk efter användning, dock aldrig med rengöringsmedel vilket kan förstöra pärlorna.

Använd dina pärlor och njut av deras skönhet!

Källa: Sveriges Gemmologiska Riksförening (SGRF) och Sveriges Guldsmedsmästares Riksförbund (GR)

Foto: Lee Avison.

Örhängen: Ateljé Ajour. Alliansringar: Smederna Lantz. Ring: Tre Systrar by Wilhelm Pettersson. WWW.SMYCKENOCHKLOCKOR.SE

34

Dags att tillverka en ny kollektion?

Vi har ädelstenar i regnbågens alla färger!

- Kalibrerat - Unikat - Precisionsslipat - Måttslipat utifrån önskemål

Ahrenbecks Ädelstensliperi Box 53068, 400 14 Göteborg Tel 031-13 63 83 - 031-711 29 63 Mobil 0705-13 63 83 • Email info@ahrenbecks.se

Reparationspåsar

Kontakta oss på info@adelstensgruppen.se eller 0730-61 84 99

Leveranstid 2-4 veckor Ordertel: 0142-800 85 info@esa.nu - www.esa.nu

ESA Products KB - Kungsvägen 37 - 595 51 Mjölby 35

Guldapans Juveler – en förtrollande historia om Annika Ekström arbetar mycket med vaxgjutning. Det är en metod som ofta varit lite styvmoderligt behandlad i guldsmedskretsar. Men tekniken är ett gammalt hantverk med flera tusen år på nacken. Annika har tagit tekniken ett steg vidare.

G

uldsmeden Annika Ekströms smycken får mig på fall. Jag fnissar förtjust vid åsynen en cocktailring med en katt i champagnefärgat guld med lätt förvånad uppsyn och ett smaragdöga och morrhår i vitguld. Jag ler brett och hyssjar samtidigt åt ”Skrikungen”, en liten grabb av guld med krona på huvudet som gapar så att framtänderna av platina syns.

De känns så – så levande. Man vill liksom prata med dem.

Det är just den där möjligheten att kunna levandegöra sina figurer som gör

att guldsmeden Annika Ekström gillar att arbeta med ”cire perdue” (förlorat vax på franska), det vill säga en gjutteknik där en vaxmodell går förlorad vid gjutning av ett föremål i metall.

Med konstnärens känsla och hantverkarens tekniska skicklighet snidar hon sina små figurer i vax som därefter omvandlas till guld och silver och pryds med ädla stenar. Hon är heller inte främmande för att använda andra material, porslin, glas, mahogny…

– Jag älskar friheten som kommer med gjutning. Femtio procent av mitt

Text: Kina Andersson

arbete består dock av klassiskt guldsmide.

– Gjutningar behandlas ibland lite styvmoderligt men jag tycker så klart att det är ett hantverk, det är en av de gamla teknikerna som finns inom yrket. Det har gjutits i flera tusen år, vikingarna och egyptierna med flera gjorde ju galet underbara skulpturer! Kanske de som ogillar gjutning tänker på massproducerat.

– Vissa av mina gjutna smycken har jag lagt ned över hundra timmar på, och de är original. Jag slår inte i GR-stämpeln i dem så klart, det får man inte i gjutningar. Men det gör jag sällan på icke-

– Jag visste omedelbart att gjutning var min grej. Jag har alltid gillat att skulptera så det kändes helt rätt, säger guldsmeden Annika Ekström.

36

m ”cire perdue” gjutna smycken heller eftersom jag är osäker på gränsdragningen – ska man göra plåten/plansen själv? Får man använda köpta kedjor och köpta lås? ”Cire perdue”-tekniken har faktiskt 5 000-åriga anor. Upptäckten att metaller kunde smältas och gjutas i formar hör definitivt till en av de stora stegen mot en civilisation.

Man vet inte exakt när eller var, men någon på 3000-talet f.Kr började människan smälta koppar. Och förmodligen oberoende i flera olika regioner samtidigt, i Mesopotamien, Anatolien, Syrien, Palestina, Thailand. Någon kom på idén att snida en modell i bivax, täcka denna med lera, hetta upp sammanblandningen både för att härda leran och för att smälta vaxet – för att använda den uppkomna formen för att tillverka en

mer komplex gjutning med alla de detaljer utskurna/graverade/snidade eller uppbyggda i vax.

En briljant idé. Den måste så klart ha mötts av stor entusiasm; helt plötsligt kunde man tillverka mer detaljerade

form av liggande djur monterade på de cylindersigill som användes i bland annat Mesopotamien innan skrivkonsten var uppfunnen. Det tidigaste exemplet på ”cire perdue” i guld, är den lilla vildåsna som pryder Drottning Pu-Abis dubbel-

jag visste omedelbart att gjutning var min grej ting, och i nästan vilken skepnad som helst.

De tidigast kända gjutningarna är tillverkade i ren koppar, sen kom bronset och därefter guld. Några av de tidigaste fynden med koppar består av figurer i

ring från omkring 2 600 f.Kr, och som hittades i utgrävningen av den kungliga kyrkogården vid den antika staden Ur. Design och utförande tyder på att en betydande erfarenhet av tekniken har byggts upp över en ganska lång period.

Skrikkungen är i 18 karat rödguld, med platinatänder, smaragdögon och sex blå safirer, saltvattenspärlor, tre rubiner samt åtta coffeefärgade briljanter.

37

Kunskapen färdades vidare, till Kreta, Cypern, Egypten (tänk kobran som pryder framsidan av Tutankhamuns dödsmask), nådde Kelterna och så småningom Danmark och Sverige. Det mest kända exemplet från Norden är Trundholmsvagnen, förmodligen äldre bronsålder, som påträffades i en mosse på Själland. Vagnen är dragen av en bronshäst som tros ha tillverkats lokalt, med en variant av cire perdue-tekniken.

Men tillbaka till Annika.

Det sägs att guldsmeder en gång i tiden kunde låsas in för att inte kunna göra annat än att skapa skönheter till sin ägare. En obehaglig tanke. Men jag misstänker nästan att Annika inte skulle ha haft något emot det. Bara hon får sitta ifred och ”gulda” är hon nöjd.

Det tog dock ett tag innan hon hittade till guldsmidet. Hon var hemma med sönerna i tio år, gick på konstskola, jobbade som mattant och – eldslukare.

Liftade. Så en dag, när Annika var 34 år, gick hon in till Anders Sundström som har Eskilstuna Guldsmedsverkstad med en liten hand hon hade tillverkat i någon ”väldigt konstnärlig lera” och frågade honom om den möjligtvis kunde gjutas till ett hängsmycke. Han ville gärna testa.

Konringen innehåller sju små guldkulor som skallrar lite flott.

Katt i champagnefärgat guld med ett smaragdöga och morrhår i vitguld. På kattens rygg finns ett hjärta i intarsiainläggning av 23K guld.

38

Sadie! Med svarta brillor i blomman på fontanellen.

– Anders är mycket bra på att gjuta, och alla som är det vet hur mycket det är att ha koll på. Han undrade om det var jag som hade gjort den och när jag svarade ja frågade han om jag ville sitta där och lära mig yrket. Alltså – vilket flax!

Annika visste omedelbart att det här var rätt.

– Jag visste på en sekund att det här var mitt livs chans. Det var som om jag var en sådan där kula i locket på såpbubblor som helt plötsligt ramlade ned i rätt hål. Jag är Anders (och hans Inger som också satt där ibland och fick stå ut med mig:) evigt tacksam för den chansen.

Han sade: ”Du kan glömma det konstnärliga ett tag, för det har du redan, nu ska vi banka in det tekniska.” Och det gjorde vi! Men det tog jättelång tid.

Anders har gett mig ett hantverk. Det är stort.

2004 blev Annika med egen smedja i Eskilstuna och 2015 flyttade hon till Stockholm. I dag har hon en plats i silversmeden Olle Olsson ateljé på söders höjder. Här sitter hon tillsammans med Olles barnbarn Karro (ni vet hon som dessutom är med i landslaget i orientering) och leker fram sina alster på största allvar. För dagen

Sadies kärleksbarn Dandy!

39

är sonsonen Kamil – oftast kallad för Kamilowski – på besök. En guldsmed in spe; Kamilowski leker på största allvar med allehanda spännande ting som finns i smedjan (under överinseende av farmor).

Annika beskriver sin kreativa process som något som går direkt från huvudet ned till händerna.

– Jag har plågsamt många idéer, och orkar inte ens skriva eller rita ned dem längre. När jag sitter vid bänken följer jag helt enkelt med den första idén som dyker upp. Många frågar hur jag kommer på allt, men mitt huvud är som en jäkla popcornmaskin; jag har aldrig inte vetat vad jag skall göra. När jag köper stenar eller pärlor så ser jag vad det ska bli. Kanske är det likadant för människor som gör musik.

Att ha förmågan att skapa alster som liksom lever, är förenat med en viss risk.

För Annika är det viktigt att varje figur hittar sin rätta ägare/ägarinna. Även om det inte alltid är ett ekonomiskt listigt förhållningssätt. Men oftast löser det sig.

Det här är typiskt för Annika – som även är en mycket god historieberättare: Hon besöker en utställning på Sothebys

Liten hund in spe.

40

Känguru – med vingar! I pungen ligger en liten rörlig trasdocka i 23K guld.

i New York, tittar förbi The jewellery room – där de smycken hon själv bär blir uppmärksammade. ”Gör något till oss så kan vi sälja det på en av våra auktioner”, säger någon. Kul! Annika åker hem och skapar en brosch: En katt med bröstvårtor och flamboyant svans som fångar en boll,

iförd blöja prydd med tsavoriter och alexandriter. (Jag har sett katten, på bild.

Den är synnerligen livfull.) Och så EvaLis: En skulptur med griskropp och gåshuvud i porslin.

Tillbaka till New York. Blöjkatten och Eva-Lis möts av en förvånad blick och ett artigt men elegant avvisande.

göra på något annat sätt. Jag älskar alla mina skapelser.

Nyligen lyssnade jag till ett föredrag med den italienska trendanalytikern Paola de Luca. Mycket kort sammanfattat menade hon att vi nu går mot en tid där smycken laddas med budskap, minnen och känslor mer än någonsin förr. Efter pandemin längtar vi också efter skratt, glädje och gemenskap – något som kommer att göra lekfull, personlig design eftertraktad. Ett tips: Cire perdue…. 

Queen Cat med fin uppsyn och liten collier av peridoter.

”Hur tänkte jag, bröstvårtor i USA?”, säger Annika nu och skrattar. Hemma i Sverige går hon förbi Bukowskis, katten och Eva-Lis är med, och hamnar i en tv-inspelning där folk får saker och ting värderade.

Hon blir uppmuntrad av tv-teamet att visa Eva-Lis och katten med den flamboyanta svansen. Värderingsexperten säger att de eventuellt kan sälja dem för materialkostnaderna. ”Never, never” tänker Annika.

Tv-teamet undrar förvånat hur experten tänker. Annika ställer ut katt och Eva-Lis i butiken/ateljén i Eskilstuna. En dam vill köpa katten. Annika har svårt att skiljas från sin katt efter alla strapatser tillsammans och säger nej. ”Du är ju korkad”, säger sonen.

Damen ger sig inte, kommer tillbaka och säger att hon alltid kommer att vara intresserad. ”Säg bara till om du någonsin kan tänka dig att sälja din katt.”

Annika förstår att damen menar allvar, att hon verkligen tycker om katten med den flamboyanta svansen. Damen får köpa den. Den kostar en hel del.

– Jag ringde värderingsexperten och berättade – som faktiskt skrattade gott och sade att ”Där fick jag minsann så jag teg”.

Eva-Lis har förresten också fått ett nytt hem.

Annikas smycken är ovanliga, och jag undrar om hon uppfattas som kontroversiell i juvelvärlden.

– Jag tycker att jag får mycket uppskattning från både branschfolk och vanligt folk. Men det gör inget om man inte gillar dem, jag vare sig kan eller vill

Det sägs att guldsmeder en gång i tiden kunde låsas in för att inte kunna göra annat än att skapa skönheter till sin fängslande ägare. En obehaglig tanke. Men jag misstänker nästan att Annika inte skulle ha haft något emot det. Bara hon får sitta ifred och ”gulda” är hon nöjd.

41

SCHALINS SCHALINS SCHALINS RINGTAILOR RINGTAILOR RINGTAILOR Ibland är det lätt att hitta din din drömring drömringii Utgåfrån frånnågon någonavavringarna ringarnai vårt i vårt Utgå Ibland är lätt det att lätthitta att hitta Utgå från någon av ringarna i vårt Ibland är det din drömring i våra kollektioner, ibland hittar du du istället istället bredasortiment sortimenteller ellerskapa skapaenennyny ring våra kollektioner, ibland hittar breda ring våradrömringen kollektioner, ibland hittar du istället breda sortiment eller skapa en ny ring ii din fantasi. heltfrån frångrunden. grunden. drömringen din egen egen fantasi. helt drömringen i din egen fantasi. helt från grunden.

Vi på vet att drömringen ibland ibland Schalins Schalinsverktyg verktygRingTailor RingTailorfinns finns endast ViSchalins på Schalins Schalins vet drömringen att drömringen endast i i Vi på vet att ibland Schalins verktyg RingTailor finns endast i är en av flera olika olika ringar ringar butik butikhos hosutvalda utvaldaåterförsäljare. återförsäljare. ärkombination en kombination kombination av flera är en av flera olika ringar butik hos utvalda återförsäljare. eller helt nytt. nytt. Vi Vi har har ellerhelt helt enkelt enkelt något något helt ellerdärför helt enkelt något helt nytt.

Vi har verktyg till till Hittadin dinnärmaste närmastebutik butikmed med RingTailor Hitta RingTailor därför tagit tagit fram fram ett ett unikt unikt verktyg därför tagit fram ett unikt verktyg till Hitta din närmaste butik med RingTailor våra du tillsammans tillsammans viawww.schalins.com/ringtailor. www.schalins.com/ringtailor. våraåterförsäljare återförsäljare där där du via våramed återförsäljare där du tillsammans via www.schalins.com/ringtailor. lätt kan kan ta ta medpersonalen personalen i butiken lätt medfram personalen i butiken lätt kan ta Priset på på ringen ringen fram unika unika ringar ringar i 3D. Priset fram unika ringar i 3D. Priset på ringen uppdateras realtid. uppdateras dessutom dessutom i realtid. uppdateras dessutom i realtid.

42

43

Blomdahl växer internationellt

S

venska Blomdahls allergivänliga smycken lockar allt fler. Nu uppdaterar företaget sin identitet inför en internationell expansion.

De kallar sitt nya koncept Feelgood jewellery.

Halmstadföretaget Blomdahl startade 1985 med ambitionen att skapa vackra smycken som var fria från nickel och andra farliga ämnen. De allergivänliga smyckena blev populära och i dag befinner sig Blomdahl i en expansiv fas.

– Vi ser att konsumenter bryr sig mer om sin hälsa och väljer produkter med större omsorg. När kraven på schysst tillverkning och bra material blir allt fler har även smycken hamnat under luppen.

Och våra smycken har allt som medvetna smyckeköpare letar efter i dag, säger Nina Andersson, VD på Blomdahl.

I dag exporterar bolaget – som valt att behålla produktionen i Sverige – smycken och håltagningsmetoder till över 30 länder. 

– Vi kompromissar aldrig när det gäller vare sig kvalitet på material, design eller tillverkning.

Vi kan erbjuda marknaden hudvänliga, omtänksamma smycken med hög modegrad, säger Nina Andersson, VD på Blomdahl.

JJ Handgravyr Alla verktyg jag säljer används i min verksamhet. En god grund för bra service och support!

Hela sortimentet kan du hitta på min hemsida.

Hantverk - Verktyg - Utbildning - Support

www.handgravyr.se 44

45

Kvalitetskrin

från

REPARATIONSPÅSAR

Leveranstid 2-4 veckor Ordertel: 0142-800 85 Orderfax: 0142-162 57

ESA Products KB Box 300 • 595 23 MJÖLBY

REPARATIONSPÅSAR

ESA Products KB - Kungsvägen 37 - 595 51 Mjölby Tel 0142-800 85 - info@esa.nu - www.esa.nu 46

Ädelstenar och hållbarhet: del 5

Många fördelar med småskalig ädelstensbrytning Detta är femte och sista delen i en serie om ädelstensbrytning och hållbarhet och det är dags att knyta ihop säcken med en helhetsbild. Vad är de viktigaste skillnaderna mellan diamant- och färgstensbrytning?

Text och foto: Johannes Orstadius

V

i började med frågan varför det finns en Kimberleyprocesscertifiering för diamanter som visar att de är konfliktfria medan ingen motsvarighet finns för färgstenar. Frågan ledde in på skillnaderna mellan diamantbrytning och färgstensbrytning.

Diamantbrytning sker primärt storskaligt. Här tar organiserade företag maskiner till hjälp. Tack vare att produktionen går genom organiserade företag och såväl kapitalflöden som produktflödena är koncentrerade blir produktion från storskalig brytning lättare att spåra och etablera en certifiering för.

Färgstenar bryts primärt genom småskalig gruvdrift. Det betyder att handverktyg används och att aktörerna är enskilda personer eller små grupper utan betydande kapital. I praktiken är en stor del av aktörerna inom småskalig ädelstensbrytning lantbrukare som kompletterar verksamheten med ädelstensbrytning vid närliggande fyndigheter under torrsäsongerna. Produktion från småskalig gruvdrift blir mer sporadisk,

En medelstor gruva i Sri Lanka. Med handverktyg har de grävt och byggt en ramp av de uppgrävda stenarna. Sedan har de en maskin som hjälper till med tvätt och sortering.

svårförutsägbar och komplicerad att införliva i certifieringsprogram.

Samtidigt finns i vissa avseenden inte samma behov av spårning. Diamantfyndigheter rymmer nästan alltid en hög koncentration av kapital vilket ökar risken för att de ska utnyttjas som maktpjäser – om brytningen inte står under tillräcklig översyn.

Småskalig färgstensbrytning däremot

En lantgård i utkanten av Kataragama-området. Familjen som bor här hittade nyligen safirer i sin åker och i botten av sin brunn.

leder sällan till hög koncentration av kapital vid ursprungsorten. Förtjänsterna räcker sällan längre än till dagliga basvaror eller en något förbättrad ekonomisk stabilitet inom lokalsamhället. Risken för inblandning utifrån, inklusive att utnyttjas inom en konflikt, är väsentligt lägre. Småskaligheten gör därför inte bara utförandet av en certifiering svårare utan också behovet av en sådan lite mindre avgörande.

Diskussionen kring Kimberleycertifiering förde oss vidare mot en djupare titt på småskalig gruvdrift. En 200-sidig rapport från Tanzania gav en sällsynt klar inblick i den småskaliga ädelstensbrytningens ekosystem – i ett land som är en av världens viktigaste färgstensproducenter.

Många utmaningar beskrevs: ett regelverk som snarare är anpassat för stora och medelstora aktörer och ett knapphändigt stöd från myndigheterna under många år. Det gör att både de småskaliga aktörerna, myndigheterna och naturen blir lidande. Lokalsamhällena

47

klagar på dålig tillgång till utbildning, kapital och hjälp med marknadsföring, formaliteter och logistik. Myndigheterna klagar på att för få registrerar de dyra och komplicerade licenserna och att för liten del av intäkterna stannar i landet, Naturen kommer i kläm när lokalsamhällena inte har något större incitament till att fylla igen de grävda hålen efter sig. Samtidigt framkom i rapporten många positiva delar. Lokalsamhällen där småskalig gruvdrift bedrevs led av mindre fattigdom än andra jämförbara byar. Dessutom uppstår dessa lyft ur fattigdom ofta i de regioner där andra möjligheter till fattigdomsreduktion lyser med sin frånvaro: långt utanför städerna.

Här skiftade artikelseriens fokus till en ny fråga: hur kan förhållandena inom småskalig gruvdrift förbättras och miljöfaktorer säkras?

Lösningen som praktiskt taget alla nationer eftersträvar kallas formalisering.

Processen att formalisera de småskaliga verksamheterna och formalisera samarbetet mellan myndigheter och småskaliga aktörer. Inte en enkel uppgift i regioner där människors koppling till myndigheterna är långt svagare än i Sverige, och de riktigt små aktörerna snarare ser på sina ädelstensfynd nästan som de vore lokala jordbruk – som de generellt inte behöver formalisera.

I artikel 3 och 4 lyftes två exempel.

I artikel 3 fäste vi först blicken på Sri Lanka, ett föregångsland bland ädelstensproducenter som kommit långt i sin formalisering. Men de vill inte effektivisera den småskaliga brytningen till storskalig. De anser att den småskaliga brytningen av ädelstenar – om den görs

En typisk gruva i Sri Lanka där 8 personer och en dieselpump arbetar. Nära samhället Passara.

rätt – värnar naturen och människors arbetstillfällen bättre än vad storskalig brytning skulle kunna göra.

Sri Lanka ger därför avslag till nästan alla ansökningar om mekanisk gruvdrift i landet. Bara en handfull utav de tusentals tolvmånaderslicenser som godkänns varje år gäller mekaniserad gruvdrift.

Till och med Gemfields, världens största företag inom storskalig gruvdrift av färgstenar, hade sitt sikte inställt på Sri Lanka men har dragit sig tillbaka. Att myndigheterna själva värdesätter småskalig gruvdrift högre än välorganiserad, storskalig brytning kanske överraskar för många svenskar.

Det Sri Lanka lyckats med är konsten att både ge och ta. Trots licensernas relativt låga kostnad (runt tusenlappen) innehåller de både olycksfallsförsäkring för arbetarna och en deposition som återbetalas till gruvägaren efter att gruvhålen fyllts igen och miljön återställts.

Mekaniserad gruvdrift på Sri Lanka är mycket ovanlig. Den här verksamheten är en utav bara en handfull på ön som fått licens.

48

Dessutom bistår myndigheterna med försäljningskanaler (internationella mässor) och utbildningar samt har de senaste femtio åren utvecklat en stark inhemsk slipningsindustri vilket gör att efterfrågan och priserna för råkristaller är starka redan i gruvornas närområde.

Det gör att småskalig brytning lättare går att leva på. Facit är att en mycket hög andel, enligt uppgifter 80-90 procent, av Sri Lankas småskaliga gruvor drivs med licens från myndigheterna.

Artikel 4 flyttade fokus till Tanzania. I Tanzania har myndigheterna bara arbetat mot formalisering av branschen i dryga tjugo år jämfört med Sri Lankas femtio.

En nyckelåtgärd som Sri Lanka har genomfört arbetar Tanzania just nu hårt med: att sätta restriktioner på råkristallsexporten.

Tanken är att en inhemsk slipningsindustri ska växa fram. De positiva dominoeffekter detta givit upphov till i Sri Lanka, där priserna höjs på råmaterialet nära gruvorna och de småskaliga aktörerna gynnas, är något även Tanzania hoppas på.

Men i Tanzania fanns en flaskhals som lagstiftarna måhända underskattat. I Sri Lanka har ädelstensbrytning förekommit i åtminstone tvåtusen år.

Slipning och polering har funnits länge.

När exportrestriktioner för råsten infördes fanns redan läromästare tillgängliga för att lära upp en ny, större generation ädelstensslipare.

I Tanzania fanns inga sådana. Den tröga utvecklingen av slipningsindustri blev en flaskhals när Tanzania begränsade export av råa tanzanitkristaller för omkring tio år sedan.

Det leder oss fram till en helt ny aktör, som visat sig kunna fylla luckor

Produktion från en lite större gruva. Kristallerna till vänster är obehandlade. Högen i mitten och till höger är värmebehandlade.

där myndigheterna saknar verktyg och som inte riktigt givits den uppmärksamhet de förtjänar hittills i artikelserien: icke-statliga organisationer. Fristående organisationer kan överbrygga glapp mellan statens stöd och lokalsamhällenas behov. Ibland till och med mellan staternas möjligheter och statens egna behov.

Ett strålande exempel på någon som lyckas med bägge är amerikanen Roger Dery. Roger, själv ädelstensslipare och handlare med 40 års handelserfarenhet på nacken, blev en nyckelperson när Tanzania snabbt behövde lära upp en hel generation ädelstensslipare under det senaste årtiondet. I dag finns en ädelstensslipningsskola i Tanzanias ädel-

stenscentrum och näst största stad Arusha, där den lokala eldsjälen Peter Salla med hjälp från Roger har förbättrat möjligheterna för nationen att gå vidare med sin utveckling av branschen genom att lära upp cirka 700 ädelstensslipare.

Roger Dery driver i dag organisationen Gem Legacy som senaste månaderna har samlat ihop verktygs- och säkerhetspaket till nära 200 småskaliga gruvarbetare i Tanzania. Många fler icke-statliga organisationer finns som ger ovärderliga bidrag mot att utveckla en socialt hållbar bransch, men Gem Legacy är en bra startpunkt – utöver att noga välja var man placerar sina inköp - om man söker en handfast metod att stötta utvecklingen inom småskalig

Lantbrukaren utanför Kataragama visar stolt sin nyvunna licens.

Det här är alla safirkristaller lantbrukaren utanför Kataragama än så länge funnit efter att ha fått sin licens.

ädelstensbrytning.

Tiden verkar äntligen ha mognat även för större företag att finna praktiska lösningar ihop med – och inte bara distansera sig från – småskalig ädelstensbrytning.

För ett par veckor sedan nådde de första rådiamanterna från De Beers projekt Gemfair marknaden i London.

Gemfair är De Beers nya krafttag sedan 2017 för att samarbeta med småskaliga diamantbrytningsaktörer i Sierra Leone.

Istället för att vända sig bort från den småskaliga delen av brytningen och således lämna aktörerna öppna för oseriösa inköpare, testar De Beers nu att med hjälp av översyn, utbildning och regelverk hjälpa de småskaliga aktörerna att utvecklas.

Undertecknad hoppas att De Beers tydligt redovisar sina tillvägagångssätt och att projektet blir ett föregångsexempel för branschen. Metoder inom diamantbranschen har som bekant en tendens att smitta av sig på färgstenar.

Samtidigt visar Sri Lankas erfarenheter och Tanzanias energiska utveckling att småskalig ädelstensbrytning inte behöver vara ett övergångsstadium på vägen mot storskalig brytning. Den kan, alldeles på egen hand, fungera som en fattigdomsreducerande faktor på landsbygden. I vissa regioner till och med mer miljömässigt hållbar, enligt Sri Lanka. 

Den här stora safirkristallen (dock av låg kvalitet) hittade lantbrukarna nära Kataragama i sin åker tidigare i år. Efter det skaffade de en licens och grävde vidare.

49

Nyheter och inspiration från omvärlden Picasso i topp Smycken från Crawford Collection auktionerades i slutet av oktober ut i Los Angeles.

Här fanns smycken som skapats av bland annat Pablo Picasso och Max Ernst.

Samlingen innehöll mer än 300 smycken från över 30 konstnärer, alla tillverkade på 1900-talet.

Sällsynta Patek Philippe under klubban

Dyrast blev Pablo Picassos brosch Grand Faune, som klubbades för nära 63 000 dollar.

Sotheby kommer att sälja två mycket sällsynta Patek Philippe-klockor på sin stora klockauktion i New York i december – en av dem tillhörde tidigare den egyptiska kungafamiljen.

Patek Philippes Ref. 1518 var världens första eviga kalenderkronograf som nådde serieproduktion när den lanserades 1941.

Endast 58 av de existerande exemplen är kända för att ha rosa guldfodral. Av dem tror man att endast 14 har en rosa guldurtavla som denna. Enligt Sotheby’s hittades klockan i praktiskt taget felfritt

skick. Den förväntas säljas för mellan 1,2 och 2,2 miljoner dollar.

Patek Philippe, Ref. 5531R, är ännu sällsyntare. Världstimern och minutrepetatorn i rosa guld är ett av bara fem exempel med en cloisonné – en emaljskiva som visar nedre Manhattans ikoniska skyline under dagen. Konstnären Anita Porchet dekorerade dessa klockor, hälften med New York med dagmotiv och hälften föreställande The Big Apple under natten.

Populär var också Charles Loloma, vars smycken stod för åtta av de tio högsta buden. Lolomas guld och turkosa ring sålde för drygt 40 000 dollar.

Starkare försäljning än väntat Se världen med nya glasögon På Sotheby’s auktion i oktober fanns två par unika glasögon till försäljning. Glasögonen Paradisets port som består av två droppformade, plattskurna smaragder som väger totalt 27 karat i silver- och guldramar monterade med gammalslipade diamanter och smaragder.

Halo of Light-glasögonen å sin sida har två plattslipade diamanter om 25 karat totalt i silver- och guldramar monterade med mindre gammelslipade diamanter.

Glasögonen har sitt ursprung i 1600talets Mughal i Indien, där de beställdes av en okänd prins, enligt Sotheby’s.

Glasögonen formades ur en diamant på över 200 karat och en smaragd på drygt 300 karat. Någon gång runt 1890 placerades linserna i nya ramar och dekorerades med rosenfärgade diamanter.

50

Utvecklingen i sällanköpshandeln ser ut att bli starkare än väntat och HUI höjer återigen prognosen för helåret.

HUI höjde prognoserna för detaljhandelns utveckling i juni och i oktober skrevs prognoserna upp ytterligare. Den tidigare förväntade ökningen på tre procent under året regleras nu upp till 3,5 procent, mätt i löpande priser. För sällanköpsvaruhandeln förväntas tillväxten bli 4,5 procent i stället för 3,5 procent.

Den enda delbransch där prognosen i stället sänks är dagligvaruhandeln. Där förväntas nu tillväxten för helåret att landa på 1,5 procent i stället för två. Bland annat förväntas återhämtningen i restaurangbranschen hämma dagligvaruhandelns tillväxt.

Paradisets port består av två droppformade smaragder i silver- och guldramar monterade med gammelslipade diamanter och smaragder.

Halo of Light-glasögonen: diamanter i silver- och guldinfattningar.

Låt oss göra jobbet - handla online Oavsett tid på dygnet eller var du befinner dig är vår webbshop alltid öppen. Med förstklassig service, snabba leveranser och trygg hantering, levererar vi verktyg och ädelmetaller till dig.

Besök shop.nsg.se för att ta del av vårt breda sortiment!

Tillsammans för ett äkta hantverk Guldalliansen är ett förbund av guldsmedsbutiker som värnar om guldsmedsyrket och dess geniuna hantverk. Med exklusiva medlemsförmåner, tydlig branschdifferentiering och en gemensam allians skapar vi en starkare position på marknaden.

Läs mer på Guldalliansen.se

51

Returadress: Tid & Smycken Katarina Bangata 57 116 42 Stockholm

Kvalitet, Kunskap och Service sedan 1919 – Sveriges största sortiment av ädelstenar, pärlor och diamanter!

0 8 - 410 2 8 0 10

52

I N FO @GE M M A A B . S E