Tid&Smycken nummer 1 2023

TIDNINGEN FÖR KLOCK- OCH SMYCKESBRANSCHEN NR 1 • 2023

 Katrineholms Indiana Jones: Johanna Garmland – sid 8

 Guldsmeden som växte upp bland dalahästar i Beirut – sid 22

 Pärlor – alltmer populärt på film – sid 28

FÖR KÄRLEKEN TILL SVENSKT HANTVERK

Schalins är Nordens största tillverkare av vigsel- och förlovningsringar. Vi erbjuder dig som ringleverantör ett komplett utbud av modeller och material för att du alltid ska hitta den perfekta ringen för din kund. I vår toppmoderna produktionsmiljö kombineras skickligt svenskt hantverk, hållbara material och design till unika ringar som skapar värde i livet, nu och för kommande generationer.

MATERIAL FÖR ALLA BEHOV: GULD, SILVER, PLATINA, TITAN.

• Marknadens bredaste utbud

• Halvfabrikat för slutförädling

• Ringar med din egen stämpel

• Oslagbar service

• Snabba leveranser

• Kvalitet och trygghet

• Hållbarhet i material och produktion

info@schalins.se 063-15 75 00 schalins.com

Arbetar du hållbart?

Filning, skrot eller gamla dammsugarpåsar? Du har mycket att vinna på att skicka in skrot och krätz till oss, det är bra både för miljön och plånboken. Skicka eller lämna in det kostnadsfritt idag!

Vi brinner för att utvecklas

I snart 30 år har vi verkat som leverantör av ädelmetaller och verktyg till guldsmeder. Trots vår långa tid i branschen brinner vi fortfarande för att utvecklas och att arbeta hållbart.

Vi satsar stort på vårt ökande sortiment och en nyhet hos oss är leveransklara guldkedjor med lås i flera modeller och längder. Är det en specifik modell du är ute efter? Tveka då inte att höra av dig till oss, vi vill veta vad just du behöver: info@nsg.se

Välkommen att handla dygnet runt: shop.nsg.se

Ur led var tiden – nu är den snart ikapp

Som chefredaktör för Tid&Smycken bör man ibland fundera lite över tid. Vi beskriver ju ofta klockor men sällan tiden de mäter. Det här är inte så enkelt som man kan förledas att tro.

Det var 1878 som en gemensam tid infördes i Sverige. Stationsklockorna hade fram tills dess ofta en extra minutvisare, en för soltid och en för tågtid. Kompromissen blev att tolka lokaltid från trakterna kring Örebro som normaltid för hela Sverige.

Universal Time Coordinated (UTC), är världens officiella tidsskala sedan 1972 – då den ersatte Greenwich Mean Time. UTC:s tidskala utgår från 200 atomur i fler än 30 länder. Denna internationella atomtid (TAI,) korrigeras i sin tur då och då med en extra sekund – en skottsekund – för att inte tiden ska hamna i otakt med jorden.

Det här ledde till att TAI i fjol låg 37 sekunder före UTC:s tidskala. Är dessa sekunder nu så mycket att bråka om, kan man fråga sig. Jovisst är det viktigt, menar experter som tvistat om dessa skottsekunder i två decennier.

Atomuren går som mest en sekund fel på 300 miljoner år. Jorden däremot är oförutsägbar. Dragningskraften från månen jordens påverkar rotation, liksom väder och jordbävningar. Jorden kan därför snurra både fortare och långsammare. Därför måste skottsekunder då och då läggas till eller dras ifrån.

Senast skedde det 2016. En extra sekund kan ställa till stora problem för allt från satellitnavigering till flygövervakning och finansmarknad.

Nu har experterna diskuterat klart. Allmänna konferensen för mått och vikt (Conférence générale des poids et mesures, CGPM), har beslutat att koppla loss tiden från solens gång över himlen. Om tio år ska vi sluta att justera tiden med skottsekunder. Senast 2035 blir det atomuren som bestämmer vad klockan är.

Till dess hoppas jag att du får stort nöje av att läsa om dagens och framtidens klockor i Tid&Smycken. Har du idéer och tips om vad vi ska skriva om – hör av er till redaktionen!

Hasse Hedström Chefredaktör Tid & Smycken

ANSVARIG UTGIVARE

Hasse Hedström

CHEFREDAKTÖR

Hasse Hedström

PRODUKTION

Tid & Smycken

Katarina Bangata 57

116 42 Stockholm

070-320 51 81

tidochsmycken@hassehedstrom.se

FACKREDAKTÖR SAMT OMVÄRLDSREDAKTÖR

Kina Andersson

REDAKTIONELLA MEDARBETARE

Johannes Orstadius

Louise Michaelsson

Birgitta Andersson

Annika Miezis

GRAFISK FORM

Zika Reklam AB Staffan Zika staffan@zika.nu

ANNONSER

Hasse Hedström

Katarina Bangata 57 116 42 Stockholm

tidochsmycken@hassehedstrom.se

ANNONSMATERIAL tidochsmycken@hassehedstrom.se

PRENUMERATIONER

tidochsmycken@hassehedstrom.se 070-320 51 81

HEMSIDA/SOCIALA MEDIER www.tidochsmycken.se, Facebook

TRYCK

Holmbergs Tryckeri AB

Katrineholm

0150-107 68

ISSN 1652-2230

ÖVRIGT

Hasse Hedström är upphovsman till texter och bilder som saknar byline.

Ur innehållet

Lamia Saab är uppvuxen bland dalahästar i Beirut

Sid 22

Bland grävlingar, svanar och guldsmycken i Katrineholm

Sid 8

Giftig grön ring inspirerad av absint

Sid 33

Smyckeskonst på Designmuseum Danmark

Sid 36

Designpris ledde till lärlingsplats

Sid 40

Syntetiska eller äkta diamanter – det är frågan

Sid 44

Bland grävlingar, svanar och guldsmycken i Katrineholm

Att vara guldsmed i Katrineholm är att få höra historier som få andra får ta del av. Smycken bär på minnen – framkallar glada men även tunga och sorgliga minnen. Som guldsmed som smälter ner gamla minnen till nya smycken får Johanna Garmland ta emot många förtroenden. Ibland har hon gråtit med sina kunder.

Att träda in i Johanna Garmlands smedja intill centralstationen i Katrineholm är som att träda in i en annan värld. En sådan här guldsmedja har jag aldrig förr besökt. När de två verkstadshundarna hälsat upptäcker jag djur överallt. Men dessa är uppstoppade.

Till vänster, bredvid en gammal sekelskiftssoffa draperad med anakondaskinn, ligger en vit svan och skådar ut över rummet. I taket hänger en gigantisk ljuskrona av älghorn. På en bänk står en uppstoppad ekorre, på ett skåp en grävling. I en prydlig rad vid ett fönster, nedanför några uppstoppade fasaner, står en rad med glasburkar med ormar och … fråga mig inte vad, i formalin.

I verkstaden får man bland orientaliska

kommer bara för att säga hej och prata om helt andra saker. Alla verkar känna Johanna sedan tidigare. Kanske är det så här det är att vara guldsmed i en mindre stad. I alla fall så har hennes stora, exotiska guldsmedja blivit något av en samlingsplats för många Katrineholmsbor. Det här är en miljö som lockar.

– Ja, här finns åtminstone den fulaste uppsättning uppstoppade djur som du kan hitta, säger Johanna och skrattar.

Det mesta av samlingen kommer från en kund som tvingades göra sig av med de uppstoppade djuren när han och frun skulle flytta till ett seniorboende i stan.

Mannen kom ofta till Johanna för att berätta jakthistorier. Kanske är förklaringen att hennes familj har jaktmarker

spännande. Den ser ut som en blandning, av riktigt gammalt museum, en våning från sent 1800-tal och guldsmedsverkstad. Visserligen är företaget gammalt – men inte så gammalt.

Det var Johanna Garmlands morfar Helge Garmland som startade företaget 1939. Han var mångsidig, både skicklig som guld- och silversmed, fattare och handgravör. Här i Katrineholm och i den sörmländska omgivningen fanns en bra och stadig kundkrets. Här låg också Katrineholms tekniska skola, som varje år beställde ingenjörsringar. Johanna är uppvuxen i smedjan och hennes mamma är också guldsmed.

– Jag började som lärling hos morfar i slutet av 1980-talet. Det var i samband med att jag kom in på guldsmedsskolan i Köpenhamn, berättar hon.

här finns den fulaste uppsättning uppstoppade djur som du kan hitta

mattor och djurskelett leta sig fram till montrarna med Johannas smycken. Smycken som visas på ryggen till en uppstoppad hare eller i en rävboa med ögon som betraktar dig. Men visst här finns även ett par bänkar där Johanna filar på en ring och där en av hennes söner sitter och tillverkar smycken för Annika Gustavssons butik på Gotland.

Och då och då dyker det upp kunder – trots att de egentligen måste beställa tid – för att rådgöra om något smycke eller komma med en beställning. Andra

utanför stan. En dag undrade mannen om Johanna ville ha några uppstoppade djur som de inte kunde ta med sig vid en kommande flytt.

– Absolut, sa jag. Och så en dag kommer han, bärande på låda efter låda... Jag sa att det var alldeles för mycket, försökte säga att han borde spara en del. Men hans fru, som stod bakom, ruskade frenetiskt på huvudet. Nej, varken de eller deras barn ville behålla något ur samlingen.

Det är därför verkstaden i dag är så

Utbildningen varvade studier i Köpenhamn med praktiskt arbete som lärling hos morfadern. Att hon hamnade vid bänken var ingen slump.

Redan när Johanna var ett par år gammal satt hon och lekte och travade matsilverkartonger på golvet, allt medan mamma och morfar arbetade vid bänken. Hennes mamma tog sitt mästarbrev precis när Johanna föddes. Under sommarloven arbetade Johanna i butiken.

Genom hennes morfar fick hon möjlighet att göra en praoperiod hos dennes vän, silversmeden och formgivaren

Med sig från Australien har Johanna en vana att arbeta med guld i nio karat, något som är ganska kontroversiellt bland många guldsmeder i Sverige.

Eric Löfman i Uppsala. Det var en ögonöppnare för Johanna, det här ville hon fortsätta med.

– Då kändes det kul på riktigt! Bredvid morfar var det ofta andra tag. Jävlar vad han var hård! Vill du lära dig eller inte! kunde han utbrista. Ja, han var ingen pedagog morfar.

Guldsmedsskolan i Köpenhamn tycker hon var bra. Samtidigt som hon

hemland att de beslutade att flytta dit. Hennes mamma och morfar fortsatte att driva företaget i Katrineholm. Morfar Helge arbetade i verkstaden ett par år efter han fyllt 90 år.

Så strax före millenniumskiftet gick flyttlasset till Australien. På den nya kontinenten valde Johanna inledningsvis att arbeta med helt andra saker än guldsmide. Hon visste inte riktigt om hon

att jag inte hade något att lära henne.

Johanna bröt av sågblad efter sågblad och hade inte hållit i en tång på fem år. Hon önskade bara att provdagarna skulle ta slut. Två dagar var mer än vad hon stod ut med.

– När jag åkte hem var jag så glad över att jag hade möjlighet att tacka nej. Dit skulle jag aldrig mer återvända!

Alternativet att åter hugga ved

gick på skolan gick Charlotte Lynggard på samma skola. Det var en skola som var inriktad på industriell design och man arbetade efter ritning och med precision.

Men något gesällprov blev det inte. Johanna var 20 år när hon träffade den man som hon blev kär i och som strax blev far till hennes barn. Så när det första barnet kom efter tre år som lärling avbröt hon studierna i Köpenhamn. Ytterligare två barn kom sedan i snabb följd.

Hennes man arbetade som jaktledare på den gård utanför Katrineholm som familjen driver. Han kom från Australien och jobbade sig runt på olika gårdar tills han hamnade i Katrineholm och där träffade Johanna.

Under tio år besökte familjen regelbundet Australien. Mellan barnledigheterna så arbetade Johanna i verkstaden i familjeföretaget.

Johanna blev så förtjust i sin mans

verkligen behärskade hantverket. Hon hade ju bara arbetat i familjeverkstaden.

– Mitt självförtroende var inte på topp. Jag hade ju bara arbetat med mamma och morfar. Jag visste inte vilken bredd jag hade i mina kunskaper.

De första fem åren i Australien jobbade hon med helt andra saker, som att hugga ved, arbeta med barn och gräva upp potatis.

Men så en dag fick hon ett samtal från en för henne okänd guldsmedja med två butiker som hört talas om att hon var guldsmed och som erbjöd henne jobb. Johanna ställde sig tveksam till erbjudandet. Men de kom i alla fall överens om att hon skulle komma in och provjobba ett par dagar.

– Jag var jättenervös. Bredvid mig satt en otrevlig brud som skulle vara min lärling. Ägaren var hennes moster. Lärlingen var stor och stark och snygg – men obstinat, tjurig och gjorde klart

eller gräva potatis kändes mycket mer lockande än guldsmide och lärlingen Shannon.

Efter några dagar fick hon ett nytt samtal där företaget undrade vart hon tagit vägen, de hade ju förväntat sig att hon skulle jobba vidare. De var kris och de var i stort behov av en guldsmed.

Lärlingen hade råkat tutta eld på något så att sprinklersystemet hade börjat spruta vatten i köpcentret där verkstaden och butiken låg. Nu skulle de flytta verkstaden. De behövde henne omgående. De lyckades till slut på något sätt övertala Johanna.

– Jag lovade att komma in och göra ett nytt försök. Lärlingen var nu ganska stukad och mild mot mig. Sedan blev jag kvar i tolv år.

Shannon blev dessutom en mycket god vän som flera gånger hälsat på i Sverige och som Johanna regelbundet besöker i Australien. Hon arbetar

i australien jobbade hon med att hugga ved, arbeta med barn och gräva upp potatis

ungefär på samma sätt som Johanna hemma i Australien.

Att verka som svensk eller skandinavisk guldsmed och designer är lite speciellt i Australien. Skandinaviskt designspråk och formgivning står högt i kurs. Johannas titel som anställd guldsmed var mycket tjusig: Scandinavian master Jewelry designer, Expert in Nordic Design.

Vigselringar var storsäljare i de kollektioner som Johanna var med om att ta fram. Butikerna nischade sig också mot just skandinavisk design i de märken de tog in. Butikerna var först i Australien med att sälja smycken från Ole Lynggaard. Kontakten förmedlas via Johannas morfar som kände Ole. Ole Lynggaard och hans fru kom ner till butiken i Australien och bodde där en vecka i samband med introduktionen.

– Därefter blev butikerna starkt inriktade på Ole Lynggaard, som sålde väldigt bra.

Men när jag senast besökte butiken

för två år sedan hade märket blivit så himla dyrt.

Familjen som ägde butikerna och verkstaden var ursprungligen från Ukraina. De var inte guldsmeder men frun var mycket kreativ och en duktig formgivare som Johanna lärde sig mycket av. Företaget var också tidiga med att arbeta med Cad.

– Jag lärde mig mycket som guldsmed där eftersom jag var tvungen att komma på egna lösningar och jobba med

andra typer av material – främst nio karat. Ett helt annat sätt att arbeta än här.

Hennes intryck av Australien, i alla fall 150 km från Mellbourn där hon bodde och arbetade var att det påminde om Sverige på 1960-talet.

– Det var mycket folkhemskänsla, nästan lite viktorianskt, där det var helt okej med hemmafruar och det var rejält manschauvinistiskt.

Efter några år i Australien skilde sig Johanna från sin man. Men hon bodde kvar till 2010 då hennes man och barnens pappa gick bort. Efter något år tyckte hon att det var rätt tillfälle att flytta tillbaka.

Ett av barnen blev kvar. Han hade redan etablerat sig som fårklippare och hade en flickvän som han inte ville lämna.

När Johanna kom hem hade hennes mamma stängt butiken men jobbade fortfarande som guldsmed. Själva

återvände när företaget – dock utan butik – återuppstod.

Därmed var Johanna snabbt på banan. Det fanns behov i Katrineholm efter en guldsmed som kunde formge ringar och smycken och där kunder kunde komma in med sitt gamla guld och få något omarbetat eller nytt.

Att vara guldsmed i en ganska liten stad gör att Johanna möter alla typer av kunder. Hon berättar om kunder som kommer in med sina löständer i fickan som de vill ha rensade på guld och damen som kommer in med en diamantring – värd 2,5 miljoner kronor – och som vill ha den justerad.

Hennes verkstad har blivit något av en institution och samlingsplats i Katrineholm, där den ligger centralt i det gamla stationshuset vid järnvägen. Många har historier de vill berätta. Smycken är ofta förknippade med så

ursprungsföretaget – Garmlands guld och silver – hade legat vilande efter hennes morfar. Det företaget blåste Johanna liv i vid hemkomsten och började bygga upp ett nytt kundunderlag. Hennes inriktning blev främst lagningar och om- och nytillverkning.

Hon hade nytta av att företaget funnits ända sedan slutet av 1930-talet i Katrineholm. Många trogna kunder

mycket känslor och minnen.

– Man tänker inte att en trasig kedja kan leda till sådana samtal som de ibland gör. Att den kan bära på en historia som kunden gärna vill berätta. Det kan komma makalösa historier kring minsta smycke.

En gång fick hon en förfrågan om hon kunde hjälpa till att rensa en guldkedja. Dottern berättade att hennes pappa skulle begravas med den. Han

damen kom in med en diamantring som var värd 2,5 miljoner kronor

hade burit den när han brann inne i deras husvagn.

– Klart jag hjälpte henne med det – och jag grät med henne. Jag blir ofta berörd av de historier jag får höra. Jag brukar tacka mina kunder för att de lämnar över sina unika föremål till mig.

Det är ju inte bara en ekonomisk fråga att många väljer att använda ärvda smycken och byrålådeguld när de beställer ett nytt smycke. Genom att behålla det gamla materialet lever historierna och minnena av de som burit dem kvar.

Men hon gillar också att samarbeta och hjälpa in nya aktörer i branschen. Hon använder gärna sina gedigna hantverkskunskaper till personer som har andra kvalitéer som hon tror branschen har nytta av.

Starten var kanske när en barndomskompis bad om hjälp. Kompisen sysslade med PR, foto och försäljning via nätet och flyttade tillbaka till Katrineholm för snart tio år sedan. Kompisen var dessutom en av de första stora instagramprofilerna. Genom företaget Mokkasin berättade hennes kompis historier, fotade och formgav smycken som Johanna tillverkade.

Märket finns inte längre. Men Johanna har hjälpt andra influensers och driftiga kvinnor som velat in i branschen men som saknat hantverkskunskaperna. Vissa har gjort succé.

– Jag tycker att det är så häftigt att följa sådana som satsar och vågar. Som ger sig in i denna ganska gubbiga och tjuriga bransch.

Hon framhåller att man även kan lyckas hantverksmässigt trots att man tar en annan väg in i branschen Själv har hon ju varken något gesäll- eller mästarbrev.

– Jag har stor respekt för framgångsrika och självlärda guldsmeder som Caroline Hjärpe, hur bra och unika är inte hennes grejer. Eller Annika Gustavsson i Visby.

Vissa är inte hantverkare men vill in i branschen för att de gillar smycken och design. Kanske med en bakgrund som marknadsförare eller ekonomer. De kan fungera som viktiga vitamininjektioner i branschen.

Hon minns när Cecilia Kores – på framgångsrika Mumbai Stockholm – på vinst och förlust hörde av sig till henne för åtta år sedan.

– Hon började: ”Hej, jag heter Cecilia och du känner inte mig”. Jag

förstod snabbt att hon inte hade någon guldsmedsbakgrund alls. Cecilia hade gått på Handels, där studenterna under det sista året på utbildningen ska starta ett företag. Cecilia startade Mumbai under en resa i Indien och hade nu kommit hem med en smyckekollektion som tillverkats där.

Men Cecilia var inte nöjd med kvalitén. Det var därför hon ringde Johanna och bad om hjälp. Johanna var först lite avvaktande till denna entusiastiska tjej – som i telefonen pratade fort och bubblade av idéer. Men hon fångades av Cecilias smittande entusiasm och bad henne att komma ner till Katrineholm så att de fick talas vid. För det framkom inte riktigt vad det var hon behövde hjälp med.

När de väl träffades i Katrineholm så upptäckte de snabbt att de fungerade som hand i handske och trivdes förträffligt i varandras sällskap. De kom överens om att Johanna skulle hjälpa Mumbai med produktutveckling och tillverkning. Cecilia hängde kvar i verkstaden och hjälpte till med att slipa, putsa och packa smycken.

– Cecilia körde järnet och var skitduktig på marknadsföring så märket bara exploderade.

Efter att ha arbetat upp en framgångsrik kollektion fortsatte Mumbai med att utveckla företaget mot allt mer exklusiva smycken.

– Så småningom kom vi till en punkt där jag sa stopp. Jag är inte intresserad av att massproducera eller av att göra legojobb, det är inte min inriktning. Vi har behållit vår goda vänskap och talas vid på telefon varje vecka och jag hjälper fortfarande till med produktutveckling.

Hon har även samarbetat med andra influenser och företag som utan guldsmederfarenhet velat ta sig in i smyckesbranschen. Men hon har också sagt nej till sådana som hon uppfattat som oseriösa.

Att det kommer in nytt blod i branschen ser Johanna som en stor tillgång för alla som jobbar med smycken – även för guldsmeder, fattare och gravörer. Visst finns det personer som lägger ut skräp till försäljning på nätet, eller smycken som producerats under tvivelaktiga förhållanden. Men där finns också många seriösa personer och företag som har kunskaper som de flesta guldsmeder vid bänken saknar.

– Att vara influenser är ett jobb i sig. Att hela tiden ta bilder, följa flöden och marknadsföra. Det är ett jobb som

kräver annan utbildning än den jag har som guldsmed. När varumärken blir större är det ju ofta rent professionella marknadsförare som gör detta jobb.

Samtidigt retar sig även Johanna på influensers som lägger ut vilken skit som helst och låtsas att det är bra grejer.

– Att man kan ta sjuka priser för någonting som inte är äkta förstår jag inte. Jag skulle aldrig ställa mig bakom något eller samarbeta med någon som vill kränga något som kvalitetsmässigt inte är bra.

Då kan hon ibland själv känns sig som den tjurigaste gubben i branschen. När hon ser hur de vill ha bra betalt för det som marknadsförs som gedigna smycken, men som egentligen bara är pläterade och limmade bijouterier.

Det finns sätt att göra smycken i ädelmetall som inte behöver bli så dyrt. Som att arbeta med material med en lägre guldhalt. I Australien arbetade Johanna mycket med nio karats guld. Hon lärde sig där att uppskatta materialets egenskaper och tog med sig detta till Sverige. Det är lite kontroversiellt i gudsmedsbranschen i Sverige. Hon har mött en hel del motstånd i branschen när hon framhållit att det är en användbar metall.

– Det finns flera fördelar med nio karats guld. Det är ett homogent material, det är en bly och nickelfri metall som inte changerar. Och det är ingen legering, ingenting är pålagt. Guld, nio karat innehåller 37,5 procent finguld. Färgen regleras sedan med hur stor andel silver och elektrolytisk koppar som blandas i. Det är helt enligt reglerna att stämpla 9 K i denna typ av smycken.

Att hon mött motstånd tror hon har att göra med traditioner. Det här är ingen stor fråga i Australien, inte heller i England och många andra länder. Men vid 9 K tycker hon gränsen går. Dels för att det är viktigt att det finns rejält med guld i ett guldsmycke, dels att materialet annars skulle riskera att bli för hårt att arbeta med.

– Men jag har inte mött någon som vill göra vigselringar eller förlovningsringar i 9 K. Kanske uppfattas det som allt för snålt för den typen av ringar. Det här är främst ett material för vardagssmycken.

En fördel med nio karat är att materialet har lägre densitet. Det passar därför särskilt bra till stora örhängen i guld som blir lättare. Det är också ett

bra material att använda till provkollektioner.

Men framför allt är det ett gediget material som är hållbart och ett bra alternativ till guldpläterat silver som kräver miljöfarliga kemikalier och som dessutom inte är hållbart.

Johanna berättar om en livsstilsbutik i Varberg som hon samarbetat med under några år. Butiken ville ha en kollektion smycken att sälja. Butiken hade tänkt sig ett guldpläterat silverhänge.

Johannas förslag var att ta fram ett antal pläterade löv som olika personer fick bära några veckor. Försöket visade att de inte alls behöll den ursprungliga kvalitén. Butiksinnehavaren beställde guldsmycken.

– Det passar jättebra i hennes marknadsföring att använda nio karat istället för förgyllt. Trots ett lite högre pris har de sålt bra.

Johanna arbetar traditionellt. Cad, lasersvetsar och mikroskop är naturligtvis bra hjälpmedel men inget för Johanna. För ett par år sedan fick hon ett hantverksstipendium för en kurs i gravyr och steninfattning hos JJ handgravyr i Hjo. Företaget säljer mycket av den nya teknik som numera finns i branschen. Visst använder Johanna då och då punktsvets. Men i princip skulle hon kunna arbeta även om strömmen stängdes av.

Hon blev djupt imponerad över Joacim Jansson på JJ Handgravyr och hans tekniska kunskaper, över maskinerna och hur de kan underlätta till exempel vid infattningar och gravyr.

– Det tog ungefär två timmar för mig att förstå vad tråkigt det var. Men det var en trevlig kurs. Jag lärde mig väldigt mycket hur läget ska vara på stenar. Jag kan nu göra ett bättre jobb när jag skickar vidare smycken för infattning och gravyr. Och så blev Joacim och jag också jättegoda vänner!

Hon tycker att kursen var värd varenda krona. Men samtidigt gav det henne styrka att fortsätta jobba på sitt traditionella sätt. Visst kan till exempelvis Cad-ritade smycken vara en möjlighet för vissa guldsmeder att tävla med de stora internationella smyckesmärkena. Och det behövs personer med guldsmedskunskaper för att konstruera bra smycken skapade i Cad. Men det är en annan nisch än den Johanna vill verka i.

Som guldsmed ligger Johannas styrka just i att smida. Hon arbetar helst med

organiska former och har en tydlig linje i sin produktion. Oftast arbetar hon med utgångspunkt i kundens eget guld och deras egna stenar.

– Jag tycker om att göra smycken med tyngd och som är lite större. Ringar som ser flådiga ut.

Eftersom kunderna ofta har med sig eget guld har kunderna ofta råd med det. När ett nytt smycke tillverkats behöver kunden få ett nytt försäkringsvärde. Skrotvärdet på det guld som kunden haft med sig är kanske 350 kronor. I det ”nya” smycket värderas guldet till omkring 1 400 kr grammet. Kunden anser då ofta att arbetet som kanske kostar 7 000 kronor är överkomligt när hen får med sig en ring med ett värderingsintyg som uppskattar värdet på ringen till 20 000 kronor.

Kundernas stenar är oftast diamanter. Men egentligen gillar Johanna färgstenar bättre.

Det finns risker med att använda kundernas egna, infattade stenar. Dels kan de gå sönder, dels är det ganska vanligt att infattningarna döljer skador som kunden inte är medveten om. Det gäller att vara tydlig i kontakten med kunden om riskerna och att dokumentera noga.

– Jag har gått på några nitar genom åren. En gång fick jag in en jättefin Ceylonsafir på flera karat. När stenen

plockades ut var kanten på en sida av. Jag var tvungen att ringa kunden och berätta om skadan.

Kunden hävdade först att den varit felfri. Men efter att Johanna berättat hur skadan såg ut köpte kunden hennes förklaring.

Nyligen kom en stamkund till henne med en bärnsten som kunden ville ha infattad till sin dotter. För kunden var detta en ovärderlig sten som han hittat på en strand för 25 år sedan Hon förklarade mycket noga att det finns en stor risk att den kan gå sönder. ”Det fixar du”, sa kunden.

– Det här är en mycket god kund som jag inte vill krångla med. Nu vet han att den kan gå sönder. Men jag vill inte vara den som ansvarar för detta utan har lämnat över stenen till en duktig kollega och fattare här i Katrineholm som undersöker stenen.

För att undvika problem är det alltså viktigt med dialog tidigt, att skapa förtroende. Kunderna vet sällan att ibland kan 20 procent av de ursprungliga stenarna i en alliansring ha skador.

Johanna upplyser också om att det kan kosta mer att behålla de allra minsta diamanterna jämfört med att ersätta de med nya. Men ibland har ju stenarna ett så stort emotionellt värde att kunden ändå vill behålla dessa. Smycken är så mycket mer än kronor och ören.

Johanna har hjälp flera influerare och andra som inte haft någon erfarenhet av guldsmide att komma in i branschen. – Det är häftigt att följa dem som satsar och vågar ge sig in i denna ganska gubbiga och tjuriga bransch.

Smycken du alltid vill bära – och så snälla mot huden att du kan det. Omtänksamhet som både syns och känns.

Företag stämplar 18K på förgyllda smycken

Lena Carlsson, VD för branschorganisationen Smycken & Klockor är besviken på att Swedac valt att ej gå vidare med ett ärende som rör företaget Kejsar.se.

Smycken & Klockor framhåller att det sker trots att Swedac sedan två år haft vetskapen om att företaget Kejsar.se, enligt Smycken & Klockor, felaktigt satt guldstämplar på smycken som bara är förgyllda eller pläterade. Dessa bijouterier har saluförts på marknaden som om de vore äkta.

Anledningen till att ärendet inte tas vidare är att e-handelsföretaget Kejsar.se efter Swedac:s påpekande har ändrat sin formulering på hemsidan, och inte längre påstår att smyckena som säljs till slutkund är av rent guld.

Företaget uppger att tillverkarna i Kina kontaktats, men att de inte kan påverka deras val av design. Därför fortsätter de att sälja smycken med de enligt Smycken & Klockor felaktiga stämplarna.

Branschen anser dock fortfarande att det är ett problem, eftersom de vilseleder slutkunden. Organisationen Smycken & Klockor har tillsammans med GLF (Guldsmedsbranschens Leverantörs-

förening) och GR (Guldsmedsmästarnas Riksförening) sänt in skrivelser till Swedac.

– Det enda vi kan göra är att påtala de felaktiga arton karat-stämplarna och att dessa inte följer Klimat- och näringslivsdepartementets lag om handel med ädelmetallarbeten, 1999:779, säger Lena Carlsson.

Hon vet inte vilket eller vilka företag som står bakom tillverkningen.

– Vi har själva köpt varor från ehandelsföretaget för att veta vad vi klagar på. Vi har då även kunnat konstatera att det som uppges vara diamanter bara är strass.

Smycken & Klockors VD Lena Carlsson är medveten om att det finns fler företag som felaktigt benämner förgyllda och pläterade smycken som om de vore av rent guld. Efter att organisationen Smycken & Klockor informerat om gällande lagstiftning, brukar dock en förändring ske, menar hon.

Stiftelsen juvelerare

Otto Säfströms minnesfond delar ut bidrag och stipendier

– som understöd åt behövande pensionerade guldsmeder eller guldsmeder som på grund av sjukdom inte har möjlighet att arbeta. Även gravörer, fattare, sliperskor och personer som arbetat med reparationer inom guldsmedsområdet kan söka bidrag. Intyg om inkomst ska bifogas.

– till ambitiösa och lovande guldsmeder med kunskaper motsvarande gesällbrev i samband med vidareutbildning inom guldsmedsyrket.

– till guldsmedslärlingar och till avslutningsprover såsom gesälloch mästarprov inom guldsmide. För gesällprov, bedömt av Guldsmedernas Yrkesnämnd, kan stiftelsen ge stipendium och medalj.

Ansökan ska avse höstterminen 2023. Ansökan om bidrag ska skickas till SEB på särskild blankett senast den 15 april Formulär och informationsblad finns på safstroms.se

Formulär och informationsblad kan även erhållas genom att skicka in ett frankerat svarskuvert till:

Stiftelsen juvelerare Otto Säfströms minnesfond SEB

Private Banking, Stiftelser KG5 106 40 Stockholm

Klockplock – klassiker, rockstjärnstatus och jubilarer

Klockvärldens Oscar

Få modeskapelser har fått samma ikonstatus som Hermès Birkinväska. En begagnad Birkin-väska kan ha en prislapp på – 383 119 kronor (sett på Farfetch).

Men Hermès är klockor också, och Arceau-modellerna är nog på väg att få samma status. Särskilt efter lanseringen av den nya Arceau Le Temps De Voyageur, en modell med utrustad med dubbla tidszoner – på ett synnerligen tjusigt vis där. ”Hemtiden” visas i en liten öppning vid klockan tolv medan lokal tid visas på en separat liten urtavla som kan röra sig runt urtavlan. Nästan poetisk vacker men också komplicerad så det förslår, och därför vann också Hermès första pris i kategorierna Ladies och Men’s Complication Watch Prize i senaste upplagan av Grand Prix d’Horlogerie de Genève, ett evenemang som väl närmast kan beskrivas som klockvärldens motsvarighet till Oscars.

Klassiker i kvadrat

Klockan Tank är en av de mest populära modeller som designats av Louis Cartier. Den lanserades 1917 och som namnet antyder är klockan inspirerad av stridsvagnar. Sedan dess har den älskats ock burits av celebriteter som Cary Grant, Ingrid Bergman, Muhammed Ali och Andy Warhol. Den brukar anses som den ultimata unisex-klockan.

Genom åren har Tank-familjen fått fler modeller och 1996 lanserades Tank Française med metallarmband och nu i januari kommer en ny version i vitt respektive gult guld med eller utan diamanter.

Onödigt (men roligt) vetande: Guy Ritchie har gjort reklamfilmen som spelats in i Paris med Catherine Deneuve och Rami Malek.

Omvärldsredaktör: Kina Andersson

Seiko firar sitt första armbandsur

Seikos historia började 1881 när Kintaro Hattori öppnade en butik i Ginza för att reparera och sälja klockor. 1892 öppnade han en fabrik och tjugo år senare, när fickur fortfarande var standard, började han experimentera med armbandsur. 1913 producerade hans företag Japans första armbandsur: Laurel. I år firar man 110-årsjubileet av det första armbandsuret med lanseringen av en serie minnesklockor – och börjar så klart med en så att säga ny Laurel. Seiko Presage Laurel Re-Edition är återskapad med samma design med arabiska siffror, blå visare i retrostil och med urtavla i vit emalj men utrustad med ett modernt automatiskt urverk.

Klockor som syns

Skotska Fiona Kruger har tagit klockvärlden med storm med sin design och liknas vid en rockstjärna. Det förstår man när man ser Celebration Skull, en skelettklocka (ni fattar humorn :) utrustad med bland annat datumfunktion.

Elegant tidsambassadör

Jennifer Lawrence är inte bara filmstjärna och filmproducent – numer kan hon också titulera sig ”Ambassador of Elegance”. Longines motto är ”Elegance is an attitude” och Lawrence är det senaste tillskottet i familjen av eleganta representanter för märket.

Populärt med pop-up

Lagom till jul öppnade Rado en pop-up butik i Mall of Scandinavia med alla Rados bästsäljande familjer samt exklusiva kollektioner. Bland annat kunde man hittat den senaste lanseringen från Captain Cook-familjen, en skelettklocka nästan helt i keramik och med ett uppdaterat urverk med exceptionell precision och 80 timmars gångreserv.

VI FIRAR 10 ÅR!

”Jag kan knappt förstå att det har gått 10 år sedan vi började denna färgglada resa! Från att ha förvarat skisserna till min första släppta design Perfect Drop Earrings i mina lådor hemma hos mina föräldrar, till att nu ha ett fantastiskt team, återförsäljare och agenter runt om i världen känns obeskrivligt. Ord kan inte beskriva hur tacksam jag är för att jobba med det jag älskar mest; förse kvinnor i alla åldrar med färgglada smycken för att få dem att känna sig som den mest självsäkra versionen av sig själva.”

- Caroline Svedbom, Grundare och designer

OM CAROLINE SVEDBOM

Med inspiration från Sydeuropa, har den svenska designern Caroline Svedbom skapat ett framgångsrikt koncept med sina unika, färgglada och feminina smycken. De gnistrande smyckena är handgjorda med noga utvalt material och Swarovskikristaller.

Som fjärde generation inom smyckesbranschen, har Caroline haften livslång passion för smycken. Hennes farfar startade ett smyckesföretag 1935 som så småningom övertogs av hennes far. Från en tidig ålder fick hon följa med på smyckemässor världen över. Många av dessa hölls i norra Italien, där hennes passion för vackra, gnistrande smycken i starka färger föddes.

År 2013 beslutade sig Caroline för att uppfylla sin dröm om att designa egna smycken och varumärket hittade snabbt en hängiven kundgrupp runt om i världen. Idag erbjuder Caroline Svedbom kollektioner som finns tillgängliga hos 350 återförsäljare i Skandinavien och Europa.

Lamia Saab: Uppvuxen bland dalahästar i Beirut

Lamia Saab är språkbegåvad guldsmed och smyckeskonstnär. Att hon skulle bli guldsmed var inte alls givet. Hon gillade inte ens smycken. När hon visade upp sin första ring som guldsmed fick hon bakläxa av sin mäster. Den var både sned och osäljbar.

Lamia Saab har en spännande och brokig bakgrund. Född och uppvuxen i Libanon med amerikansk pappa flyttade hon i de övre tonåren till Oregon för att studera konst för att sedan hamna som guldsmed i Nordnorge. Lamia bor nu sedan trettio år i Stockholm.

Men låt oss ta det från början. Ingen i familjen har någon anknytning till guldsmedsbranschen eller har konstnärlig bakgrund. Hennes pappa var en duktig amatörtecknare, men han valde att bli ingenjör.

Pappan var amerikansk medborgare. När han besökte sitt gamla hemland Libanon träffade han Lamias mor, blev kär, gifte sig och blev kvar i Beirut. Där växte Lamia upp under 60- och 70-talet som en av fyra barn i familjen Saab.

I dag är det få som förknippar Beirut med något positivt.

Men staden var något helt annat före inbördeskriget. Under 1960-talet och 70-talets första hälft gick charterplanen i skytteltrafik till Beirut. Här fanns ett hett nöjesliv, kulturlivet blomstrade och staden var ett viktigt finanscentrum – Mellanösterns Paris, kallades Beirut.

– I Libanon var det väldigt modernt när jag växte upp, sannolikt mer modernt än Stockholm i mitten på 1970-talet, säger Lamia

Det var dessutom ett land och en stad som då var mycket mer multikulturell och öppnare mot omvärlden, jämfört med Sverige.

– Jag kunde gå ut ensam på kvällarna, gå ut och dansa. Det var en trygg och vacker stad. Jag kände mig fri både i familjen och på stan, minns Lamia.

Lamia Saab arbetar inte bara med smycken utan även i corpus, som dessa ljusstakar i silver med dekorationer inspirerade av föremål hon hittat.

Tanken var att hon, liksom hennes syskon, skulle resa till USA för vidare studier då de fyllde 18 år. Liksom deras pappa hade barnen amerikanskt medborgarskap.

I Beirut gick Lamia först i den franska skolan, och när hon blev lite äldre i den amerikanska. Hemma talades engelska och arabiska.

Smycken var inget hon vare sig intresserade sig för eller bar – jo ett smycke som hon som tonåring fick av sin far – det kommer hon ihåg. Det gillade hon. Det var hippietid och smycket hon fick speglade tiden i silver och turkos.

– Antagligen var det bara bijouteri, men jag blev väldigt glad för presenten. Mamma däremot använde mycket fina smycken, men dessa intresserade inte mig.

Visserligen tecknade och målade hon nog en del, men hon föredrog att spela fotboll, även om killarna sällan passade bollen till henne.

Hon har alltid varit social. Velat hjälpa andra och berätta om hur saker och ting ligger till. Ett tag funderade hon på att bli journalist, en släkting tyckte att hon skulle bli advokat. Hon som alltid ställde upp och försvarade de som var i underläge.

– Att jag funderade på journalistyrket kanske berodde på att jag älskar att umgås med andra och att jag är så nyfiken på andra människor.

Det här med att skriva kom hon fram till var nog ändå inte hennes grej, utan det var just kommunikation som hon brann för. Hon inriktade sig på att läsa språk. Hon hade ju redan en bra grund efter att ha växt upp som mer eller mindre trespråkig.

– Jag ville inte studera språk för att jag var intresserad av språken i sig. Jag ville lära mig språk för att kunna resa och

träffa människor.

När Lamia fyllt 18 år reste hon till USA för att lära känna sin bakgrund och för att studera ännu fler språk. Hennes familj följde snart efter. Kriget hade startat i Libanon och familjen övergav Beirut för alltid.

Hemma i Beirut hade hon på stranden umgåtts mycket med tyskspråkiga ungdomar. Hon hade till och med läst lite tyska på Goethe institutet.

du borde flytta över till avdelningen för konst

När hon kom till USA och skulle börja studera så valde hon därför att läsa tyska, som hon redan behärskade en del, samt kinesiska, som var ett helt nytt språk för henne. Målet var att resa till Kina när hon lärt sig språket.

Efter en tid på universitetet undrade hennes studierådgivare om det verkligen var språk hon skulle läsa.

– ”Du borde flytta över till avdelningen för konst”, ansåg han. Jag stod emot hans råd en tid. Men så flyttade han bara resolut över mig till konstinstitutionen. ”Du ska inte läsa franska, du ska läsa konst”, slog han fast.

Och studievägledaren hade nog rätt. Han såg Lamias konstnärliga begåvning. Hon fick nu arbetade med allt från att fotografera till att måla och göra etsningar. Men huvudinriktningen var just smycken.

Lamia framhåller att hon aldrig har sysslat med någon sorts

Words är en unisex-smyckeskollektion som symboliserar yttrandefrihet. De gjutna pennstumparna i guld eller går att bära. Men vissa som dessa skaver har bara gjorts för att skava.

karriärplanering eller funderat på vad hon ska syssla med om tio år. Hon har hela sitt liv låtit lusten styra. Hennes livsdevis har varit: Go with the flow.

Så trots att Lamia tidigare vare sig intresserat sig för smycken eller ens gillat smycken blev det nu hennes huvudämne. En orsak kanske var att hon nu började förstå smyckens kommunikativa värde.

En orsak till det kan vara att en av hennes bästa kompisar på skolan var nativ american och kom från en smyckesfamilj.

– Jag älskade och inspirerades av hans silversmycken med turkos och korall. De var så vackra och symboliska och jag fick möjlighet att använda dem i mina arbeten. Nu fastnade jag också för hantverket. Det var så roligt att kunna tillverka allt själv. På den här tiden var det heller ingen som funderade på sådant som kulturell appropriering.

Förälskelsen i smycken väcktes när hon förstod att de sa någonting, kunde bära på symboliska budskap. Att de inte bara tillverkades som dekoration. Visst hade hon tidigare förstått att de signalerade något,¬ men då främst som statusmarkering. Det var inte den sortens smycken Lamia ville skapa. Tidsandan på universiteten var dessutom annorlunda jämfört med i dag.

– Jag gillade inte klassiska smycken med stora diamanter. De bärs oftast för att visa att man hade pengar. Jag var så mycket antikapitalist man kunde vara.

Lamia levde en tid ett ganska bohemiskt liv och sålde sina smycken på lokala marknader.

Alla omkring Lamia arbetade med silver, men så fick hon tag på lite guld och en lärare som kunde visa hur det kunde bearbetas. Utbildningen var främst konstnärlig. Det lades inte lika stor vikt vid hantverket som uttrycken, design och formgivning.

Hon upptäckte att guld var ett spännande material och började fundera på möjligheten att göra nåt respektlöst med guld.

– Så fort jag kom ifrån att smycken i guld måste utformas tunna, med stor diamant, så blev guldet ett av mina favoritmaterial och gärna 24K.

Lamia påstår att hon har en något udda och konstig smak. Det gäller inte bara smyckesformgivning utan också musik och andra konstnärliga uttryck.

– Jag förstod att jag ofta skapade saker som var korkade och svårsålda även när jag sedan blev guldsmed på riktigt. Jag har alltid vid sidan om det traditionella guldsmedsarbetet gjort saker som jag har förstått att jag kommer att ha svårt att sälja.

Efter konstutbildningen i Oregon var hon osäker på om det var guldsmed eller smyckeskonstnär hon ville bli. Det går ju knappast att leva som smyckeskonstnär och ännu mindre som okänd smyckeskonstnär. Hon hankade sig fram genom att tillverka sina indianinspirerade smycken som hon sålde på lokala marknader.

Men det här var en tid där hon inte oroade sig för framtiden. Världen låg öppen och det var bara att ta för sig.

– Har en dörr öppnat sig och det verkat roligt att kliva in så har jag gjort det.

Det gäller att se till att livet blir så kul som möjligt, så länge det inte skadar någon annan.

För samtidigt som Lamia låtit lusten styra så har det inte inneburit att hon inte brytt sig om andra eller funderat över det egna ansvaret för samhällsutvecklingen.

– Hela mitt yrkesliv har gått ut på att inte köpa fel saker att inte använda fel produkter, även innan det var trendigt. Så fort jag blev medveten om att människor kunde fara illa av hur guld

bröts så gick över till att bara använda gammalt, återvunnet guld.

Planerna var att ta en master i smyckeskonst. Men som så ofta var det något annat som lockade. Efter Bachelors utbildningen stämplade Lamia ut från skolan, jobbade extra, avyttrade de smycken hon hade kvar, sålde sin kära motorcykel och köpte en biljett till Europa.

– Det var lite snorkigt på skolan. Många på konstskolan tyckte att de var lite finare än andra. Jag kände att jag ville ta en paus.

Planen var att resa runt i Europa ett par år. Hon hade pluggat tillsammans med skandinaver och trivts med dem och deras inställning till livet. Någon sa att hon borde åka till Nordnorge och uppleva midnattssolen.

– Jag tänkte att jag det måste bo där under ett år för att kunna uppleva både mörker och ljus.

Sagt och gjort Lamia reste till Norge. Hon hade hört att det i Kautokeino fanns en guldsmed som gjorde konstnärliga smycken och som brukade anlita guldsmeder från hela världen.

Jag liftade dit och knackade på dörren till verkstaden. Jag påstod att jag var guldsmed – även fast jag ju egentligen inte behärskade hantverket – och frågade om jag kunde arbeta där.

Något jobb vid bänken var inte ledigt. Men hon fick bra kontakt med de andra som jobbade i verkstaden och butiken och tillbringade någon vecka med att ha trevligt och festa tillsammans med sitt nya kompisgäng.

En dag hörde de ändå av sig från butiken. De hade förstått att hon talade franska och flera andra språk. Företaget fick varje vecka besök av busslaster med turister från hela världen. De erbjöd henne arbete i butiken.

Men efter en tid kände hon att hon ville bo i en större stad. Hon slog sig ner i Trondheim och drömmen om att göra smycken fanns kvar. Det var här i stan hon blev guldsmed på riktigt. Lamias plan var att knacka på hos guldsmederna i staden och erbjuda sina tjänster.

Efter att traskat runt i staden utan resultat fick hon ett tips om en guldsmed från en butik och verkstad. De berättade att han aldrig blev klar med de jobb de lade ut på honom för att han hade mycket att göra.

När hon kontaktade verkstaden sa guldsmeden att han precis hade lagt ut en annons och att han främst ville ha någon från Trondheim. Men Trondheimsborna ville inte ha jobbet och Lamia var välkommen till verkstaden. Han var nöjd med att hon hade en konstnärlig utbildning eftersom han även behövde hjälp med design och formgivning. Men sannolikt hade han överskattat hennes hantverkskunskaper.

Ett av Lamias uppdrag var att göra en traditionell enstensring. Hon tillverkade ringen och visade stolt upp sitt arbete för mäster.

– Han tittade frågande på mig och ringen och undrade: ”Vad är det där för något? Den kan jag inte sälja.”

– Jag förstod inte vad han menade. Borde jag ha gjort den i rött guld kanske, eller skulle det vara någon annan sten?

Men ringen var ju inte rak någonstans. Lamia trodde att hon gjort en fin ring, så som den skulle se ut. På skolan var det ingen som hade brytt sig om raka linjer. Var det acceptabla lödningar så ansågs det vara ett bra hantverk. Det var nog nu det gick upp för Helge, som guldsmeden hette, att Lamia nog snarare var konstnär än guldsmed.

Naturligtvis fick Lamia göra om ringen. Helge kompromissade aldrig med detaljerna eller kvalitén. Han satte Lamia att

putsa och lärde henne allt mer av hantverket, tekniker, verktyg och yrkesknep för att lösa kluriga situationer och problem.

– Helge lärde mig hur jag skulle göra och hur jag skulle tänka som guldsmed. Mitt första år i verkstaden blev jag någon slags lärling, trots att jag var anställd som guldsmed.

Hon säger att det är Helges förtjänst att hon lärde sig att lägga så stor vikt vid att detaljerna ska bli bra. Det har hon haft så stor nytta av under hela sitt arbetsliv, både som smyckeskonstnär och som guldsmed och hantverkare. Lamia blev kvar hos Helge under flera år och blev så småningom den guldsmed som hon utgett sig för att vara.

– Jag blev så intresserad av hantverket att jag under ganska lång period glömde bort konsten. Jag älskar att reparera, göra något nytt av något gammalt. Jag upplevde en stolthet i det jag gjorde och kunde göra.

Efter att nu ha bott i Norge några år började hon ändå känna att det var dags att röra på sig. Förverkliga sina planer på att resa till Kina. Hon hade ju läst en del kinesiska.

– Men så träffade jag mannen i mitt liv och livet tog en annan riktning.

Även hennes nyfunna man var trött på Trondheim. De ville båda slå sig ner i en större stad. Eftersom de ville bli kvar i Skandinavien valde de att bege sig till Stockholm. Hennes man hade en bror där och musikkompisar som han kunde spela med. Kanske är det en av Lamias starkaste sidor. Att hon så lätt anpassar sig till nya kulturer och platser och är så genuint intresserad av hur andra personer, med andra bakgrunder ser på världen. Att hon ser olikhet som en tillgång som man kan lära av. Hon gillar mångfald och att röra sig fritt i världen och ser med skepsis på de tilltagande nationalistiska strömningarna. Som amerikans medborgare, uppvuxen i Libanon med franska, arabiska och engelska som modersmål – så är det svårt att tvinga på henne en nationell identitet. Hon har svårt att svara på standardfrågan om vad hon ”känner sig som”, svensk, norsk, amerikan… Kan man inte omfamna många identiteter samtidigt?

Och vad är det som är typiskt svenskt? Dalahästen? Lamia skrattar och berättar att hon länge trodde att dalahästen kom från Libanon. Hon växt upp med dalahästar på en hylla hemma i Beirut.

– Jag och min bror lekte ofta med dem. På en resa besökte jag Stockholm. I ett fönster såg jag massor av sådana hästar som vi hade hemma. Jag var tvungen att gå in och fråga varför de sålde libanesiska hästar i Sverigehuset!

– Efter att ha växt upp med dalahästar och med Saab som efternamn så är det kanske inte så konstigt att jag till slut hamnade i Sverige, skämtar Lamia.

Och hur vad det nu med dalahästarna? Hur hade de hamnat hemma hos familjen Saab i Libanon? Jo, föräldrarna besökte huvudstäderna i Europa på sin bröllopsresa. Det var på den touren de i Stockholm köpte dalahästarna som hamnade på hyllan i Beirut.

Lamia beskriver det som hon bara råkade halka in i guldsmedsyrket. Det var ju ursprungligen inget som hon planerat att bli. Hon gillade ju inte ens vanliga smycken. Hennes väg in i yrket gick genom konsten och hantverket.

Men att vara guldsmed kan vara så mycket. Och Lamia har alltid velat mycket.

– Jag ville göra alla delar. På konstskolan var smycken bara ett sätt för mig att uttrycka mig. Jag blev snart allt mer intresserad av själva hantverket – jag ville göra det bra också.

För sin försörjning tvingades hon göra en hel del traditionella smycken, som egentligen inte var den typ av smycken hon föredrog. Det är en konservativ bransch.

– Samtidigt sökte kunder upp mig för att jag gjorde lite annorlunda saker. Det blev som om jag arbetade i olika jobb. Dels sysslade jag med hantverket som jag älskar. Jag tog emot reparationer, gjorde storleksändringar och sysslade med nytillverkning.

Men det finns även en annan del i yrket som handlar om design och formgivning. Det är något helt annat. Många guldsmeder som jobbar småskaligt är intresserade av form och design, av att sätta ihop smyckena på ett vackert och spännande eller traditionellt sätt. De designar något som ska säljas. Design handlar om att lösa problem, allt från vackra smycken som kunden vill ha till att göra ett lås som fungerar bra.

– Sedan kommer ett tredje område inom yrket som vissa sysslar med och som jag gillar allra mest: smyckeskonst och att ställa ut konsten. Det har alltid legat närmast mitt hjärta.

Ofta har hon känt att hon i samma verkstad sysslat med tre olika jobb. Att driva företag kräver dessutom så mycket mer än att sitta vid bänken och fila. Det är administration, marknadsföring, kontakter med kunder och leverantörer och mycket annat. All denna press och att hon velat göra så mycket har gjort att Lamia haft perioder då hon har känt sig utbränd.

– Det tar mycket energi. I början märker man kanske inte av det. Man jobbar med sin hobby och då är det svårt att säga nej – även till sig själv och det man vill göra. Ingen sa att jag behövde designa nya smyckekollektioner eller jobba för utställningar.

Ofta var det så att hon arbetade som hantverkare och guldsmed under arbetsdagen. När klockan blev sex blev det sedan dags att skapa smyckeskonst.

– Jag gjorde det för att det var så kul! Men till slut sa kroppen ifrån.

Det har varit svårt att komma tillbaka. Nu koncentrerar hon sig på det som hon nu tycker är allra viktigast. Smyckeskonst. Det är svårt för henne som är så nyfiken och vill göra allt.

Och att lyckas på smyckeskonstscenen är ingen barnlek. Kanske extra svårt eftersom hennes smyckeskonst är svår att placera in i ett speciellt fack. Hon beskriver sina verk som ofta stora och klumpiga men mer eller mindre traditionella om man jämför med dagens smyckekonst.

– Jag gillar att vara eklektisk och hör inte hemma någonstans. På gott och ont. När jag har presenterat mina arbeten för gallerier kan de ha svårt att placera in mig eftersom jag blandar friskt mellan olika discipliner.

Tidigt var det viktigt för Lamia att även hennes smyckeskonst också kunde bäras och fungera i vargdasslivet. Att det inte var smyckeskonst som bara visades på gallerier.

Det har hon släppt allt mer på. Hon anpassar sig inte lika mycket numera. Det är okej att ha smycken eller en ring som kanske bara går att bära på en fest – som inte passar om du vill ha händerna i byxfickorna.

– Jag har en ganska konstig i smak. Och är kanske lite före min tid. En del av mina saker kan man tjäna pengar på först tio år efter att jag ställt ut dem.

Hon har tidigare deltagit i flera samlingsutställningar men bara haft en separatutställning. Men under året är planen att hon åter ska ha en stor separatutställning. Förhoppningsvis ska den även turnera runt. Det är den utställningen Lamia nu arbetar med. Succesivt har hon avvecklat brödjobben, sam-

arbetet med andra formgivare för att kunna koncentrera sig helt på sin utställning och smyckeskonsten. Hon har gjort sig av med sin stora verkstad med showroom och har nu en pytteliten verkstad, med bara de allra nödvändigaste verktygen. Hennes unika smycken säljer hon numera på Galleri Platina och i egen webbshop.

I början var det svårt att avveckla andra jobb. Hon tyckte ju att det var så kul. Hon har under många år trivts och samarbetat med Mumbai Stockholm och gjort produktutveckling, nytillverkning och reparationer för dem. Hon behöll den kontakten även i sin lilla verkstad. Efter en tid blev det allt mer jobb. Till slut var hon tvungen att säga stopp och koncentrera sig på egna verk.

Att smyckeskonst ligger så nära Lamias hjärta beror nog även på hennes starka rättvisepatos. Att hon vill hjälpa till att skapa ett bättre samhälle. Det var därför hon funderade på att skriva, det var därför hon en tid arbetade med ett insamlingsprojekt för Läkare utan gränser. Hon kom så småningom fram till att det var just som smyckeskonstnär hon kunde göra största skillnaden. Det är det hon kan och det är det hon är bra på.

Hon har under åren gjort smycken där en del av överskottet gått till olika organisationer som Svenska Pen och Bröstcancerföreningen.

– När jag startade planerna på utställningen var tanken att den skulle handla om mig. Men det har hänt så mycket i samhället under åren så utställningen kommer istället att bli en samhällskritisk kommentar.

Hon har ju alltid i sin smyckeskonst arbetat med viktiga teman, som de mänskliga rättigheterna, mot rasism och miljöfrågor. Det här var frågor som hon kände var viktigare än egot.

– I mitt huvud känner jag att det kan vara min sista utställning. Sedan ska jag kanske inte jobba så mycket med smycken. Bara göra enstaka unika verk. 

Nyheter & Inspiration

Ur-starkt resultat för vintageklockor

Säsongens kvalitetsauktion för klockor på Kaplans, Klockkvaliten, bjöd på många fina samlarur.

– Vi har aldrig tidigare haft så många ikoniska samlarur på en och samma auktion. Alla klockor höll hög internationell standard, vilket märktes på klubbslagen. Det glädjer mig att vi har förmånen att auktionera ut objekt av denna kaliber, berättar Georgios Batselas, chef Kaplans Klockvärdering.

Auktionens dyraste objekt blev det förhandstippade Rolex Daytona Paul Newman-uret med det eftersökta referensnumret 6264 som klubbades för 2 200 000 kr. Den mest intensiva budgivningen stod dock en ovanlig Patek Philippe-klocka i stål (Ref. 1504) för – en klocka som för första gången var ute till försäljning sedan den köptes 1943. Utropspris var 220 000 kr men som vid klubbslag nådde upp till hela 1 120 000 kr.

Filmpärlor!

Det börjar nästan bli tröttsamt att skriva om hur populärt det är med pärlor – men de här pärlorna går det ju inte att låta bli att rapportera om! Listan är sammanställd av Totalfilm.

Emaljera mera

Den norska smyckedesignern Catrine Linder Sandberg älskar emalj. – Jag vill ha med färger i min design utan att använda ett material som redan har sin form som till exempel ädelstenar. Emalj är dessutom en otrolig hållbar teknik att färgsätta med. Jag är helt kär i denna urgamla teknik som använts sedan flera tusen år tillbaka, säger hon.

En av Catrines specialiteter är att emaljera gamla mynt. Här har hon använt svenska tioöringar.

Boktips!

The Jewellery Trendbook 2024+ är tänkt som ett redskap för branschfolk att kunna tolka framtiden: Trendanalytikern Paola de Lucas och hennes team har studerat och analyserat olika fenomen och strömningar i vårt samhälle som kommer att påverka smyckebranschen. Finns att beställa på https://extras. trendvisionforecasting.com

Omvärldsredaktör: Kina Andersson

Syntetiska diamanter ökar i popularitet

Dagens trend med större smycken

även inom fine jewelry verkar bana väg för syntetiska diamanter. På exklusiva varuhuset Saks Fifth Avenue i New York berättar de att man tar in fler och fler designers som använder just syntetiska diamanter.

Gnistrande kristaller direkt på huden

Är smyckedesign ett minne blott? Trendiga juvel- och piercingstudion Mad Lords i Paris tror i alla fall att ”dermal piercing”, eller ”dermal anchor”, kommer att bli allt mer populärt. Det är ett halvimplantat som sätts in i huden och därefter sätts ett smycke fast i huden med hjälp av ett litet ”ankare” (till skillnad från vanlig piercing som har ett ingångs- och ett utgångshål). Det ger helt enkelt intrycket av att smycket sitter direkt på huden. Några diamanter på rad i nacken kanske?

På väg till Paris i vår?

Missa inte utställningen ”Ramses the Great & the Gold of the Pharaohs” som handlar om Ramses II (eller Ramses den store) som levde 1580-1085 före vår tideräkning. Här kommer 181 föremål att visas – däribland några fantastiska smycken, som ett halsband som mäter 30 cm i diameter och väger över åtta kilo… Det består av sju rader kedjor med en trapetsformad guldplatta dekorerad med fint utmejslade kartuscher och allehanda ädelstenar. Vill se!

Utställning: Ramses the Great & the Gold of the Pharaohs.

Var: Grande Halle de la Villette, Paris.

När: 7 april - 6 september 2023.

Hållbar hjälp

Redan i början på 2000-talet började Christina Tatiana Miller fundera på det där med hållbarhet – speciellt inom smyckeindustrin och har arbetat med dessa frågor sedan dess. 2015 grundade hon konsultfirman Christina T. Miller där man erbjuder strategier och vägledning som hjälper juvelerare att bli hållbara och etiskt ansvarstagande.

Det går att boka en 20 minuter lång första konsultation som inte kostar något.

Punken lever

Modet ”goes punk” lite nu och då, och i vår är det definitiv dags igen.

Hos smyckedesignern Paula Pantolin finner man en slags rå skönhet som minner om punken. Paula gillar helt enkelt saker med ”edge” förklarar hon och berättar att musik alltid har varit en stor källa till inspiration. Här smycken ur kollektionen ”Spike”.

Foto: Patricia Reyes

Designtävling:

Artistar Jewels

Artistar Jewels är ett årligt återkommande projekt i Italien som syftar till att lyfta fram smyckedesign. Omkring 200 konstnärer och designers väljs ut och visas under Milano Jewelry Week, samt publiceras i en bok.

Nyfiken på att söka? Kolla www.artistarjewels.com /aj/form-application.html

Mer info på www.christinatmiller.com

Ringen Amelia från VANBRUUN med labbodlade diamanter (VANBRUUN föredrar alltså att använda detta begrepp).

Har du ett intresse för ädelstenar, silver, smycken och gemmologi? Tycker du om att arbeta praktiskt med tillverkning och hantverk? Då är det här utbildningen för dig!

Mer information hittar du på vår hemsida: www.malmfaltensfolkhogskola.se under fliken: Skola och studier

Leveranstid 2-4 veckor

Ordertel: 0142-800 85

info@esa.nu - www.esa.nu

Dags att anmäla sig till guldsmedsgolfen

Ombergs Golfklubb söndagen den 28 maj

första start 12.00, samt måndagen den 29 maj.

Anmälan sker till erik@gemmaab.se eller

08-410 280 10 eller 070-748 49 43.

Nu är det dags att ansöka om bidrag till fortbildning ur Gewers Stiftelse till Åke och Lars minne.

Stipendiets ändamål är att i Gewers anda fortbilda sig inom något område i guldsmedsbranschen. Stipendiet avser kursavgifter, kurslitteratur och annat som är direkt hänförliga till utbildningen, inte till ökade levnadskostnader i samband med utbildningen.

Ansökningshandlingar skall vara stiftelsen tillhanda senast den 30 juni 2023. Blanketten kan beställas på mail info@gemmaab.se

Årets stipendiat/-er erhåller stipendiet i samband med Stockholms Guldsmedsmästare förenings höstmöte 2023.

Vid ansökan så specificera hur stipendiet ska användas. Ju mer specificerad kurs, utbildning desto större är möjligheterna att erhålla stipendiet. Var noga med att ange kursavgifter etc.

Du är välkommen att skicka med bilder på arbeten som du gjort (OBS! EJ original eller produkter), dock har vi inga möjligheter att returnera material som skickats in.

Vi kommer i år att dela ut ett eller två stipendier om maximalt SEK 20 000.

Ansökan skall vara oss tillhanda senast den 30 juni 2023 och skickas antingen per brev till Gemma AB, Box 191 21, 104 32 Stockholm eller E-mail till Info@ gemmaab.se

Giftig grön ring inspirerad av absint

På smyckes- och klockmässan i Upplands Väsby presenterade Håkan Orrling sin nya kollektion av high jewellery-smycken. Smycken som sticker ut och väcker habegär hos många. Med den nya kollektionen vänder han sig även till en internationell kundkrets.

Guldsmeden Håkan Orrling är kanske allra mest känd som chefsdesigner på Arild Links. Hans smycken för Arild Links vill bidra till ett fredligare samhälle. Arild Links smycken är tillverkade av beslagtagna illegala vapen nedsmälta till en ny råvara – Humanium. Delar av intäkterna därifrån går till att motverka våld i olika former.

Håkan Orrling är andra generationen guldsmed. Hans far var guldsmed, men bytte bana. Men en morbror hade en ateljé som en skoltrött Håkan började jobba på när han avbröt gymnasiestudierna. Där kände han att han hamnat rätt och sökte snart och kom in på den treåriga utbildningen till guldsmed.

Efter guldsmedsjobb i Höganäs kände han dock att han ville komma vidare och började på Konst och designskolan i Köpenhamn. Här vaknade och matades hans konstnärliga passion och förståelse av att smycken kan vara så mycket mer än bara ytlig dekoration.

Att smycken även kan vara konstverk som skulpterar fram tankar och känslor och kommunicerar. Så efter Köpenhamn var det dags för Håkan att bygga upp den egna smedjan.

som börjar säljas i år.

Det allra mesta tillverkas av de tre smederna i Helsingborg. Det de inte hinner med själva hjälper en vän och kollega till Håkan med, som har sin

nätet fick den 500-600 likes

Numera finns smedjan och showrummet för Orrling Jewellery i Helsingborg. På smyckesmässan i Upplands Väsby presenterade Håkan sin nya high jewellery kollektion. Smycken som ofta både kan ses som konstverk och skulpturer.

Ariel Links är välkänt och viktigt. Men det är ändå ett sidoprojekt för Håkan. Vid sidan av de vanliga beställningarna och arbetet i smedjan i Helsingborg har han arbetat fram en fast kollektion med high jewellery-smycken

ateljé i Belgien. I kollektionen ryms smycken från omkring 5 000 kronor till 700 000 kronor. Smyckena i kollektionen kan tas fram i olika varianter.

Håkan visar upp en härligt svulstig sockertoppsslipad enstensring. Han förklarar tankarna bakom denna Green hour cocktailring, där priset för kunden är nära 80 000.

– Inspirationen kommer från drycken absint. Det speciella mönster och den färg som den får när varm absint hälls genom en sockerbit, berättar Håkan.

Att folk på den tiden när absint var på modet i Paris sägs ha blivit både blinda och fulla av drycken tar Håkan inget ansvar för, säger han och skrattar och stoppar tillbaka denna härliga ring i roséguld med sin buteljgröna turmalin i asken. Turmaliner i den här storleken är ganska svåra att få tag på.

– Då vi lade ut ringen på nätet fick den 500-600 likes och vi sålde två ringar direkt. Det är något med den ringen som jag tilltalas av, kanske att den verkligen känns giftig, säger Håkan.

Cocktailring ur kollektionen ”Soiree” med en sockertoppsslipad buteljgrön Turmalin. Roseéguld med briljantlipade rosa safirer.

Pink Mojo ring. Om du har bra mojo är du populär, övertygande och framgångsrik. Det är dock inte en permanent sak. Du kan förlora din mojo och Orrlings juveler i kollektionen Mojo för tankarna till att bevara den – Your Mojo.

Det finns inget räddhågat i kollektionen. Här tas svängarna ut ordentligt. Det märks att han inte bara vänder sig till en svensk publik utan också internationella kunder.

Han har redan i dag många kunder

då vi lade ut ringen på

utanför Sverige.

– Vi har kunder i nästan hela världen. Många kommer till vår ateljé. Många kunder finns i Frankrike, Monaco och Italien. Men oftast är det svenskar som har en fot i utlandet och en fot kvar i Sverige.

Men för företaget är det viktigt att ha verksamhet, tillverkning och ateljé på en speciell plats med rötter.

– Vi har ju en annan historik än vad många andra som bara startar upp ett smyckesmärke har, påpekar han.

Det är kanske inte heller så att det bara är för att svenskar anses gilla det nedtonade, rena former utan ornament eller överdrifter som Håkan Orrling även vänder sig mot den internationella marknaden.

– Medan genomsnittssvensken spenderar 2 000 kronor på smycken så spenderar italienaren sex gånger så mycket, påpekar han.

Han håller fram en annan ring som både sticker ut och som även den är inspirerad av en cocktail –ett drinkrecept med likör, gin och grapefrukt. Den bär namnet: Frensh blond ring. En härlig persikofärgad sten – som en lysande äggula i mitten omringad av diamanter.

Men naturligtvis har han även mer rena, enkla ringar i kollektionen. De mer komplicerade ringarna är lite tuffare att sälja.

– Man klarar sig inte utan att även ha en linje som är mer bread and butter, framhåller han.

Håkan Orrling gillar att jobba med traditionella pärlor. Men han gör det gärna på ett otraditionellt sätt. Han visar ett fantastiskt coolt pärlcollier där pärlorna trätts på en vajer med lite silikon mellan varje pärla. Hälften av pärlorna är vita. hälften svarta, halsbandets två färger delas i mitten av en hajtand i guld

– Det är punkigt och annorlunda, utan att det sticker ut och blir allt för punkigt – och låset är en miniatyr av en klassisk nyckelring, förklarar Håkan Orrling. 

– Min styrka är att jag både har den konstnärliga ådran och hantverket och att jag kan kombinera dessa. När jag får en idé så kan jag sätta mig ner och rita den på datorn, 3D-printa den och sedan gjuta den direkt, säger Håkan Orrling.

En av Håkan Orrling förebilder är i Damien Hirst som med sin konst ofta provocerade sin publik. Ett av hans mest berömda verk är ”For The Love of God” från 2007, som består av ett kranium täckt med 8 601 diamanter.

– Det är inte många som vet att Daimen Hirst börjar som guldsmed, säger Håkan Orrling.

Smyckeskonst på Designmuseum Danmark

Att gå in i smyckeskonstnären Gitte Bjørns universum är som att utforska smyckesvärldens Narnia. Ett äventyr av mästerligt utfört guldsmedshantverk med en nyckfull och udda twist. Designmuseum Danmark presenterar nu 100 unika fingerringar i utställningen TAPAS som öppnade i slutet av 26 januari.

Guld, silver, diamanter, pärlor, stenar och trä. Den danska smyckeskonstnären Gitte Bjørn arbetar i både ädla och naturliga material, vilket gör hennes universum till en underbar och omväxlande resa in i smyckekonstens skrymslen och vrår. Motivmässigt rör hon sig med lätthet in och ut ur djur- och växtriket med sin serie av jordgubbsringar, spindelringar, gräshoppsringar och mycket mer.

Gitte Bjørn är guldsmed men har under ett antal år främst sysslat med större silververk. Nu återvänder Gitte Bjørn i TAPAS till sin ursprungliga värld av smycken. Med sina unika fingerringar utmanar hon olika tekniker och material i en lek med form och uttryck. Utställningen visar vikringar, ringar med ljud, ringar med rådiamanter, djur och mer klassiska pärlringar.

Som ett överdådigt spanskt tapasbord, ett kurerat urval av ringar från 20 serier om fem i varje, presenterade på utställningens fem bord. TAPAS är en hyllning till den sublima smaken och verken bubblar av nya idéer, som i serien av ringar designade som champagnekorkar.

TAPAS pågår fram till den 30 april 2023. 

Trendspaning 2023 – från vintage över metaversum till nördens comeback

Kina Andersson

Modeskapare som Prada och Acne Studios tycker att vi ska bära våra favoritkläder oavsett om det är håliga, har slitna kanter eller snart ramlar sönder. Influerarna Emilia de Poret och Ebba von Sydow lottar ut sy-kit på sitt instagramkonto. Stajlisten

Anna Sundelin berättar att hon gärna tillverkar egna broscher eller örhängen och låter modeller använda sina egna smycken i modereportage. Cottagecore, den estetik som präglas av en romantiserad bild av livet på land) glider över i ”folklore grandma” och vi virkar och stickar som aldrig förr. Örhängen tillverkade av blommor (levande) fladdrar förbi i mitt instagramflöde. Och enligt Ungdomsbarometern

är vintage är en av de starkaste trenderna som ungdomar tror på inför 2023.

Det är inte utan man frågar sig om nyproduktion har spelat ut sin roll.

Så klart inte. Men det kan vara bra att komma ihåg att just vintage fortsätter att lysa starkast på trendhimlen. Det gäller inte minst ungdomar – och vad är de om inte framtiden? Som de ser det handlar vintage inte enbart om hållbarhet, det är också det bästa sättet att uttrycka sin personliga stil.

I Ungdomsbarometerns* årliga trendrapport har 15 000 svenskar från

Vårmodet 2023 – minirapport från catwalken

Färg: Olika nyanser av blått (men helst ljusblått).

Starka neonfärger som limegrönt och rosa.

It-plaggen: Bikerjackan, cargobyxan.

Mönstren: Cut outs, blommor, glitter.

Detaljerna: Fickor, fransar, spännen.

Stil: Goth och punk, budoir (underkläder som syns), låg midja, virkat, långa svepande linjer, transparenta plagg.

Smycket: Om du bara får välja ett smycke: armringen.

Väskan: Storlek XXL.

Skorna: Ballerina och knasiga klackar.

hela landet i åldern 15-24 år svarat på vilka trender de tror kommer att bli stora. En långsiktig och stabil trend, som alltså fortsätter att öka i popularitet, är just ungas intresse för hållbarhet i vardagen.

De äter mindre kött, reser med tåg, handlar second hand och reparerar istället för att köpa nytt. Och att handla second hand uppfattas som både klimatsmart och ekonomiskt samtidigt som second handplagg anses som mer unika jämfört med massproducerade plagg.

En allt starkare längtan att uttrycka den egna personliga stilen har också resulterat i att gränserna mellan vad som traditionellt anses som manligt och kvinnligt suddas ut. ”Gender fluid” är uttrycket för dagen: Generation Z gillar inte klassificeringar av produkter som har med kön att göra och driver på utvecklingen.

Det finns fler gränser som suddas ut, den mellan den riktiga världen och den online. Och även här kan man väl säga att Generation Z är med och driver en utveckling. Deras längtan efter att få uttrycka sin individualitet och identitet utan att begränsas av normer gör den digitala världen särskilt lockande – och modevärlden hakar på. Allt fler modehus ger sig in i metaversum** och säljer virtuella accessoarer och kläder anpassade för avatarer i onlinespel. Även H&M har inspirerats av metaversum. Kollektionen

Innovation Metaverse Design Story består av både fysiska plagg och digitala, framtagna i samarbete med Institute of Digital Fashion i London. Smyckemärken vill inte vara sämre: I höstas presenterade det

franska juvelmärket Messika en kollektion i stajling-spelet ”Drest” med Kate Moss som gäst-avatar. Fler exempel lär följa. Att ta del av olika fenomen och strömningar i samhället och analysera hur de påverkar den egna branschen är en förutsättning för att överleva. Och detaljhandeln överlag står inför en verklighet med ständigt skiftande förutsättningar. Utmaningar och förändring är det nya normala. Den italienska trendanalytikern Paola de Luca manar branschen att inte ta något för givet. Även de starkaste varumärke kan tappa sin attraktionskraft om det inte är flexibelt och kreativt nog att möta tillvaron om den förändras radikalt. Man måste vara villigt att lyssna, förändra och anpassa sig efter nya beteenden och förutsättningar.

Då känns det tryggt (kalla mig gärna gammalmodig) att veta att nörden har fått en comeback bland unga. För ordet används inte alls i nedlåtande ordalag, utan snarare som ett sätt att kommunicera att man är insatt eller har ett specifikt intresse för något. Generation Z lägger också mer och mer tid på sina studier. Utnyttja det: Ta med Z-ungdomarna på en spännande, rolig och faktafylld resa in i smyckevärldens förtrollade värld via era egna sociala medier.

En annan viktig trend ur marknadsföringssynpunkt är för övrigt just storytelling. Men mer om det en annan gång. 

* Ungdomsbarometern är Sveriges ledande analysföretag inom områden som påverkas av vad unga tycker, tänker och gör. **Metaversum är ett samlingsnamn för virtuella plattformar, eller världar, som är fokuserade på social interaktion. Exempel är Decantraland, Sandbox och Roblox.

Text:

Knasiga klackar från H&M.

Ljusblått på frammarsch. Skådespelaren och fotomodellen Colton Hayes i limegrönt från Dior.

Tre stilar i en: Goth, budoir och transparent. Diors sommarlook 2023.

Gender fluid i metaversum. H&M:s kollektionen Innovation Metaverse Design Story består av både fysiska plagg och digitala.

Armringen är det smycket i vår. Bild från LaQuan Smiths modevisning.

Foto: Arturo Holmes

Svepande linjer från House of Dagmar.

– Kanske var det mitt silverhalsband och designpriset som gjorde att jag fick den här lärlingsplatsen, säger Johanna Wälivaara.

Designpris ledde till lärlingsplats

Johanna Wälivaara fick ett av de finaste designpris som finns för yngre formgivare i Sverige och blev uttagen till utställningen Ung svensk form. Hennes halssmycke visades på olika utställningar runt om i landet. Nu är Jenny guldsmedslärling.

– Det jag skickat in var ett halsband i silver som visar handens nervtrådar. Jag utgick från min egen hand, berättar Johanna Wälivaara.

Upprinnelsen till halsbandet fick hon när hon studerade slöjd och hantverk på Linköpings universitet. En utbildning som innebär både teori och praktiskt arbete inom olika hantverk och konstnärstekniker. Här fanns även en guldoch silversmedja. Det här en utbildning som är mer inriktad på hantverk än på konst.

Hon uppskattade att det var en bred utbildning och att den gav möjligheten att arbeta med händerna. Men hon visste ännu inte vilka som skulle bli hennes material och tekniker.

Första året får studenterna prova på att arbeta med olika tekniker i olika material.

– Jag tyckte att det var extra roligt att arbeta med metall och att löda och fastnade för guld som material.

Ja, Johanna blev särskilt förtjust i ädlare metaller och försökte ta till sig materialens egenskaper genom praktiskt arbete och med stöd av en handledare

som var guldsmed och som gav henne tips och råd hur hon skulle komma vidare.

– Dessutom praktiserade jag några veckor hos olika guldsmeder, berättar Johanna.

gick hon en konstnärlig utbildning på en folkhögskola som var en förberedande konstnärlig utbildning. Men detta med hantverk har hela tiden varit viktigt.

– Jag tycker om hantverkens historiska bakgrund, att föra vidare gamla tekniker

Att Johanna sökte denna utbildning var ingen slump. Hon har alltid gillat slöjd, att teckna, måla och skulptera. Däremot har hon aldrig varit särskilt intresserad av just smycken.

Men så upptäckte hon att det skapade möjligheter att skulptera någon fint och att det fanns andra möjligheter än att hänga upp objektet på väggen och bara titta på det.

– Jag tyckte det var intressant att man istället kunde använda det, bära det. Därför fortsatte jag med smycken.

Redan före hon gick utbildningen

som nästan är på väg att försvinna. Allt för få guldsmeder utbildas och allt mer tillverkas utomlands.

Det halsbandet som hon skapade och som fick utmärkelsen Ung svensk form var hennes bidrag till detta, en sorts hommage till hantverket.

– Jag blandade konst och hantverk – silverhalsbandet blev lite mer av ett konsthantverk.

Efter utbildningen i Linköping kände Johanna att hon behövde lära sig mer om hantverket. Konst och formgivning är ju oerhört viktigt för smycken, men ska man förverkliga en vision genom eget arbete så måste man lära sig hantverket. Både vad som är möjligt att göra och vilka begränsningar som finns i materialen.

– Det var därför jag bestämde mig för att bli guldsmedslärling. Jag ville testa olika saker och lära mig så mycket som möjligt. Jag ville ha bredden.

Utbildningen i Linköping slutade när pandemin härjade som mest. Johanna flyttade till Stockholm och det var svårt att få jobb.

– Men så tänkte jag att lärling kan jag ju bli. Först fick jag inga svar på mina ansökningar. Samtidigt fick jag svar från Ung svensk form att mitt halsband blivit uttaget. Det var kul att något hände

mitt halsband hade blivit uttaget till ung svensk form

medan jag väntade på besked om lärlingsplats.

Efter att ha arbetat extra i en smyckesbutik blev hon till slut erbjuden en lärlingsplats. Och vilken lärlingsplats!

De som fångade upp Jenny var smedjan i Hägersten som drivs av Anders Fors och dottern Jenny Fors Gentele. Här finns både ett gediget kunnande som gått i arv i generationer och kunskap om den senaste tekniken, till exempel Cad.

– Kanske var det mitt silverhalsband som gjorde att jag fick den här lärlingsplatsen, att den under våren visades på Ung svensk form utställningen, säger Johanna.

Redan nu har hon startat sitt företag. Men under lärlingstiden har hon ännu inte hunnit med så mycket egna jobb.

Hennes dröm är ju att både få möjlighet att göra egna konstnärliga smycken och kunna ta beställningar, fixa sådant som är trasigt eller som behöver arbetas om – traditionellt guldsmedsarbete.

Hon tycker att det var lite tråkigt att priset kom under coronapandemin.

Öppningen av utställningen i Stockholm skedde digitalt, utan besökare eller formgivare på plats.

Det hon upptäckt som lärling – genom skolan besöker lärlingarna varandras verkstäder – är att det går att vara guldsmed på många olika sätt.

– Man kan inrikta sig på olika saker och man kan ha butik. Jag gillar även att få möta kunderna, olika inriktningar har både för- och nackdelar.

Det hon uppskattar med verkstaden är också att den är nära naturen trots att den ligger nära stan. Verkstaden har också en vidunderlig utsikt från arbetsbänkarna ut över Mälaren.

– Det är mycket trevligt här. Det kommer in kunder, men på bokade tider. Det är skönt då vet jag när jag kan sitta och arbeta.

Lärlingstiden börjar lida mot sitt slut. Under sommaren planerar hon att slutföra utbildningen med att få sitt gesällbrev. Sedan gäller det att ha en plan för att kunna försörja sig. En trygghet är det extrajobb hon behållit i en smyckesbutik.

– Jag får vara kvar här i verkstaden när jag ska göra gesällen. Jag har en liten verkstad hemma och kanske hittar jag någon annan verkstad som jag kan arbeta i till hösten.

Ett alternativ på sikt är att flytta hem till Linköping. Johannas pappa har ett hus i hemstan där hon skulle kunna bygga upp en verkstad.

– Visst gillar jag att sitta för mig själv och arbeta. Men jag tycker även om att vara bland kollegor och diskutera yrkesfrågor och idéer som dyker upp. Det gör vi ju här i verkstaden.

Hon känner sig prövande i sin yrkesutövning, har ännu inte skaffat sig någon stil som direkt går att spåras till Johanna Wälivaara.

Men så är det ju med utbildningen – den ska ju vara en tid när man får pröva sig fram och testa olika tekniker, linjer och möjligheter.

– Det gillar jag. Just nu håller jag på med infattningar, jag lär mig mycket under tiden jag testar nya tekniker.

De första ädla metall som Johanna mötte i Linköping var silver som hon

blev så förtjust i. Men nu är det oftast guld hon arbetar med.

– Det är annorlunda att jobba med. Det blir finare, säger Johanna och skrattar. Jag har inte övergett silver, visst är även det fint och jag övar mycket i silver. Visst skulle jag hellre bara arbeta i guld – men det är för dyrt. Stenar var tidigare inte något som intresserade henne.

– Jag har aldrig varit så intresserad av glitter och stenar. Men det har ändrats sedan jag kom hit. Jag gillar stenar allt mer, framför allt färgstenar.

Anders Fors kommer förbi och visar en av Johannas ringar och berättar att hon redan är jätteduktig på att fatta in stenar.

Kanske ska hon satsa på att bli fattare?

– Jag vill i alla fall gärna gå en kurs och lära mig mer om det, men även mer om gravyr.

En sak är att lära sig nödvändiga moment och tekniker som man möter som guldsmed. En annan är att få hantverket att sitta i händerna. Klara av arbetet så snabbt att det går att livnära sig på hantverket.

– Jag märkte det när jag skulle göra tre alliansringar. Den första tog lång tid, de övriga gjorde jag allt snabbare.

Det som en van hantverkare gör kan utifrån ibland se ganska enkelt ut. Men många tekniker och moment i hantverket kräver både stor skicklighet och många års träning.

– Det som jag tycker varit svårast under lärlingstiden är att få till infattningarna på ett bra sätt. Men de saker som varit svårast att göra är oftast de som är roligast att göra. Allting är svårt innan man vet hur det fungerar och man får till det som man vill.

Närmaste ligger nu att börja förbereda sig för tiden efter lärlingstiden. Börja lägga ut fler arbeten på sociala plattformar, skaffa jobb bland vänner och bekanta – så som många startar sin karriär i branschen.

– Jag har en idé att samla ett antal lärlingar och att vi gör en utställning tillsammans och visar vad vi kan. Vi skulle både kunna ställa ut gesällarbeten och annat vi gjort. 

NY hemsida : www.studex.se

Instagram : #studexscandinavia

No1 för skonsammare & säker

öronhåltagning

våra allergivänliga eftervårdsörhängen.

Syntetiska eller äkta diamanter

Lie Lundberg från Sveriges Gemmologiska förening vet det mesta som är värt att veta om diamanter. Både naturliga och syntetiska. Som värderings- och ädelstensexpert på Sefina

Pantbank i 30 år har hon värderat ett oräkneligt antal stenar, inte minst diamanter.

Det är inte konstigt att många fascineras av dessa så hårda stenar som har bildats under miljarder år och där varje sten är unik, och som i olika slipningar får ljuset att reflektera som i inget annat material. Visst kan en rådiamant också den vara något alldeles extra. Men hantverket, vinklarna, ljusreflektionen och resultatet av en slipad diamant är något alldeles extra.

1797 upptäcktes att diamanter var gjorda av kol. Då började en jakt på att på framställa diamanter genom olika slags maskiner. Men det var först 1953 och i Sverige som man hittade en metod att framställa syntetiska diamanter. Asea konstruerade då en maskin som under högt tryck och temperatur klarade av att tillverka diamanter.

– Men den första syntetiska diamanten var inte så rolig. Asea tog inte patent på metoden utan i stället arbetade de vidare med att förfina processen, säger Lie Lundberg.

Men General Electric var mer förutseende. När de ett par år senare lyckades framställa samma lilla konstgjorda diamant så tog de raskt patent på metoden.

Sedan dess har utvecklingen gått snabbt framåt. Teknologin i dag är helt annorlunda. De tidiga syntetiska diamanterna framställdes för industrin. I dag är omkring 30 procent av de syntetiska diamanter som tillverkas av samma kvalitet som riktigt fina diamanter i kvaliteter som F G/Vvs Vs.

De största aktörerna är USA, Ryssland och Kina och de största tillverkarna är företag som Chatham, Gemesis, Apollo, De Beers, Sumitomo och Lucent Diamond. Indien är störst på att slipa diamanter, de slipar både naturliga och syntetiska diamanter.

– Därför kan det ibland ske en viss blandning i påsarna, säger Lie Lundberg.

Det behövs ett vant öga för att urskilja om det är syntetiska diamanter. En första koll av fluorescensen görs vanligtvis med UV-lampa. Fluorescens innebär materials förmåga att absorbera strålning med vissa våglängder och sedan avge ljus med annan våglängd.

– Då är det perfekt att plocka fram den lilla UV-lampan. Lägg stenarna på bordet mot svart bakgrund och lys på dem. Då kommer färgerna fram. Blir det ingen fluorescens så får man plocka fram kortvågslampan och söka vidare, säger Lie Lundberg.

Framför allt blå, men även gul och grön fluorescens innebär att det är en av naturen tillverkad diamant. Avsaknad av fluorescens innebär att det kan vara en syntetisk diamant eller en typ IIa – men det förekommer även syntetiska diamanter typ Ib som är gula. Man uppskattar att ungefär 50 procent av alla diamanter har fluorescens som kan ses under en långvågig UV-lampa, medan tio procent är starka nog för att man ska kunna se en skillnad under direkt solljus eller svagt UV-ljus.

Med UV-lampan kan man också se formen på kristallerna, som är annorlunda i syntetiska diamanter.

– Det kan man se både i långvåg och i kortvåg. Har stenen ingen fluorescens då får man forska vidare, då kan man skicka iväg diamanten till ett institut, så att man får den graderad och typidentifierad.

Olika typer av apparater som kan skanna diamanter och avgöra dess bakgrund har utvecklats snabbt under senare år. Utvecklingen tog fart på 1990-talet när en allt större andel av de syntetiska stenarna uppnådde gem-quality.

diamanter – det är frågan

auktionsbolagen inte säljer dem i andra hand.

De flesta som säljer syntetiska diamanter köper inte tillbaka dem.

– Att köpa en naturlig rosa diamant kostar ju enorma summar, likaså en blå eller en grön. De Beers Lightbox säljer vita, rosa eller blå för samma pris – 1 ct solitär infattad i 14K för 18 000 kr, säger Lie Lundberg.

En nackdel som ofta framhålls är att en syntetisk diamant inte är unik. Färgerna skapas av människor. De krävs dessutom mycket energi att massproducera dem.

En stor nackdel med handeln med syntetiska diamanter är att de är svåra att spåra bakåt, vilket gör att de ibland blandas med naturliga stenar. De som marknadsfört dessa oäkta stenar har heller inte alltid bemödat sig om att i sin marknadsföring avgränsa dem mot naturliga.

Cibjo heter en internationell organsation som har i uppdrag att företräda och främja handelns och konsumenternas intresse när det gäller smycken. De som är medlemmar förbinder sig att följa dess regler, som bland annat handlar om marknadsföring.

Apparaterna har under senare år både blivit billigare, fler och mer transportabla.

– Utvecklingen har tagit ett rejält språng de senaste 10-12 åren, säger Lie Lundberg.

I naturen uppstår diamater under mycket högt tryck och hög temperatur, cirka 3 000 grader. Syntetiska diamanter framställs av en uppvärmd kolvätegas i en vakumkammare under lägre tryck och knappt hälften så hög temperatur.

– De första syntetiska diamanterna var mycket små, under 2022 har de lyckats framställa syntetiska diamanter på upp till 20 carat, beroende på vilken maskin som används. Numera är det stora fabriker som producerar stenarna. Stenarna kan ha en brun- eller gulaktig ton. Men med lite behandling så får man dem ofärgade eller i andra färger. Tillsätter man kväve eller bor så får man antingen gulare eller blåare stenar, säger Lie Lundberg.

Med hjälp av ett mikroskop med en rejäl förstoring går det också att iaktta inneslutningar och med hjälp av dess karaktär avgöra vilken typ av diamant det är.

Problemet är inte att det numera finns syntetiska diamanter utan att de så ofta förväxlas med naturliga diamanter. För visst har syntetiska diamanter fördelar.

– De är ett billigare alternativ till naturliga stenar. De påverkar inte miljön i form av gruvor, de har färre orenheter. Det finns inte heller några syntetiska ”konfliktdiamanter”, säger Lie Lundberg.

De kostar också betydligt mindre för konsumenterna. Speciellt när det gäller större diamanter. Men de har även nackdelar.

– De släpper ut mer växthusgas än vad naturliga stenar gör. Det finns inga syntetiska konfliktdiamanter. Men å andra sidan så skapar naturliga diamanter arbete och tillväxt.

Syntetiska diamanter har dessutom ett mycket lägre andrahandsvärde.

– Andrahandsvärdet på en syntetisk diamant i Sverige är i dag noll. De kan inte säljas på auktion eftersom de större

Reglerna stipulerar bland annat att det tydligt ska framgå när det är syntetiska stenar, inga förkortningar eller varumärkesnamn får dölja det och ädelsten får inte nämnas i detta sammanhang, inte heller ord som: äkta, real, genuin eller odlad får användas om syntetiska diamanter. Används ord som Eco, hållbart måste det vara verifierat av tredje part. 

Vässa era begagnade slöa filar

hos oss

Skicka in era filar eller låt oss hämta dem – ge filarna ”nytt liv” igen – spara miljö, tid och pengar! Jobbet blir mycket roligare och lättare! Flera nöjda kunder!

Vid order om minst

10 filar, oavsett storlek:

20% 10-99 filar

40% vid 100-149 filar

50% vid >150 filar

Ord. pris från 40 kr/st

Ange koden: ”FILA2023-2”

Går ej att kombinera med andra erbjudanden, gäller t.o.m. 16 maj 2023.

Tfn 0729-71 86 11

www.returfil.se

info@returfil.se

Guldbolaget som leverantör och samarbetspartner

Guldbolaget är ett svenskt familjeföretag med lång erfarenhet av branschen och med en nära och okomplicerad relation till våra kunder. Vi kombinerar gammal hantverkskunskap med den senaste tekniken och vi söker ständigt nya lösningar – målet är alltid att tillverka en produkt av förstklassig kvalitet på bästa sätt. Företaget utvecklar vi tillsammans med våra kunder och ofta är det ett kundönskemål som initierar en ny investering.

Med oss som samarbetspartner går du enkelt från tanke till handling – vår kunskap och vår erfarenhet är din och vi är aldrig längre bort än ett telefonsamtal.

Vi erbjuder våra färdiga kollektioner parallellt med att vi utvecklar och tillverkar andras design.

När vi tar fram nya produkter är vår filosofi är att utvecklingsfasen ska vara smidig och enkel. Det viktiga är att vi gemensamt landar i en slutprodukt som är lönsam.

Vår produktion är flexibel och lättmanövrerad och vi äger hela tillverkningsprocessen, från legering till färdig ring. Detta ger oss maximal kontroll över hela tillverkningen.

Allt guld som vi använder är hundra procent återvunnet och alla diamanter är konfliktfria enligt The Kimberley Process Certification Scheme.

Mutterringar

Utsvarvade skenor Ger lätta ringar

VI ERBJUDER BLAND ANNAT:

Kundanpassade navettringar. Denna med utkörda stenlägen

Trendriktiga kompletta kollektioner

Ringar med t ex en klack och utvändig specialgravyr

Utvändig specialgravyr

Box 9, 385 21 Torsås | Tel: 0486-20987 | info@guldbolaget.se | www.guldbolaget.se Följ oss på Facebook och Instagram! www.facebook.com/guldbolaget | instagram.com/guldbolaget

Doserade ringar

Klumpskenor med klack

Unika fräsningar

Små ringar av olika slag

Charms & andra hängen

Guldsmedsmöte i mars

Den 25-26 mars anordnas, för fjärde året

Guldsmedsmötet riktar sig till guldsmeder. En mix av allt det goda som vår bransch behöver för att på ett avslappnat sätt kunna ses, byta minnen och inspiration. Att sedan få frossa i ädelstenar, verktyg, maskiner och tjänster är ju en stor bonus.

Mötet sker på Best Western John Bauer Hotell. Middagen är en trerätters buffé med lokala råvaror och stor variation. På kvällen är det middag och livemusik och de flesta brukar övernatta. Guldsmedsmötet har genom åren haft 100-150 besökare under två dagar.

Minimässan har öppet kl 10-17 på lördagen och kl 10-14 på söndagen. Utställare är i dagsläget Birgitta

Frisk Ädla stenar, Ahrenbecks Ädelstenssliperi, NSG, Crown, JJ Handgravyr, Solid Minerals, Ädelstensgruppen AB, Svema AB, Aktivt Guld, Adjoy och Di Perle.

– Utan hjälp av min familj och det stora engagemang från alla utställare hade detta inte gått att genomföra. Hela evenemanget är ideellt, men det är ju så roligt att arrangera den och den fina responsen är fantastiskt rolig att få, säger Karin Gustavsson.

prova verktyg hos oss från

Hantverk - Verktyg - Utbildning - Support

För bokning av mässan eller för information: info@ guldsmedsmotet.se eller 073-979 39 31. Bokning av hotell och/eller middag görs direkt till hotellet. Följ oss gärna på Facebook.  www.handgravyr.se

i rad, Guldsmedsmötet i Jönköping.

Guld – vackert, åtråvärt och dyrbart

Guld är en ädelmetall som under årtusenden åtråtts och använts inom smyckeskonsten och som betalningsmedel. Den är mjuk, glänsande och formbar och representerar beständighet och värde. Dess sällsynthet har gjort den eftertraktad och använd sedan förhistorisk tid.

Guld är i sig mjukt och måste blandas (legeras) med andra metaller för att få tillräcklig styrka och hållbarhet för att kunna bearbetas till smycken. Beteckningen karat används för att beskriva hur mycket guld ett föremål innehåller. 100% rent guld är detsamma som 24 karat, vilket framför allt förekommer i guldtackor. Den lägsta halten som får benämnas guld är 9 karat. Gulmetall eller förgyllning får inte kallas guld!

Rent guld som legeras får en lägre guldhalt, 18k guld är en legering med 75% rent guld. Beroende på vilka metaller som används för legeringen så kan vi skapa färgvariationer som rött, vitt, gult, rosé, blått eller grönt guld.

Viktiga stämplar

Allt guld som säljs i Sverige ska vara stämplat med två stämplar i kombination, dessa ska enligt lag finnas på allt guld som väger mer än 1 gram. De som får använda guldstämpel är registrerade och garanterar därmed att föremålet uppfyller angiven finhalt. Stämplarna berättar vem som är tillverkare och vilken karat guldet har.

Kattfoten behöver sedan 1986 inte användas, men det måste finnas en namnstämpel (ansvarsstämpel) i kombination med finhaltsstämpel.

För att använda dem måste smeden vara godkänd av Swedac (Sveriges nationella ackrediteringsorgan). Finhalt och äkthet garanteras då av namnstämpelns registre–rade innehavare under lagansvar. Därför kan man vara säker på att guld med korrekta stämplar har den guldhalt säljaren säger att det har.

Ofta stämplas också tillverkningsår in, ibland dessutom orten där smeden är registrerad. Guld- och silversmeder i Sverige är historiskt noggranna med att korrekt stämpla varor tillverkade inom landet, därför kan man vara säker på både kvalitet och kontroll genom att köpa av en registrerad guldsmed i Sverige.

Fakta:

Guld är den mest formbara och kemiskt tåliga av alla kända metaller. Den kemiska beteckningen är Au, densiteten är 19,3 g/cm3 och det smälter vid 1 064 grader.

Guldstämplar som används tillsammans är Namnstämpel – Kattfot – Finhaltsstämpel

Bra att veta

I stort sett allt guld som vi använder är omarbetat i Sverige – om och om igen. Om en vara bara har 18k- eller 750-stämpel måste varan kontrolleras.

Vill du veta mer? Välkommen att höra av dig till info@smyckenochklockor.se

Foto: Jakob Dahlström

Kasta inte filen – slipa den

Slöa filar är inte kul. Det vill Christopher Rung, som är guldsmedmästare och Joachim Mårtensson göra något åt. Inte genom att sälja nya filar utan genom att slipa gamla.

– De blir lika vassa som om de vore nya, framhåller Joachim Mårtensson.

Genom företaget Returfil har de tagit fram en metod för att vässa metallfilar på kemiskt vis. Slöa filar blir åter vassa och kan åter brukas många gånger.

– Det är både en kostnadsbesparing och bra för miljön, framhåller Joachim Mårtensson på Returfil.

Upprinnelsen till företaget var att Christopher ledsnade på att ständigt köpa nya egna filar i verkstaden och utarbetade en kemisk metod för att vässa dem.

– Jag frågade honom om man kunde göra så här med alla typer av filar och när jag förstod att det var möjligt började vi tala om att vi kanske skulle optimera metoden och erbjuda den till andra, säger Joachim.

De blev snart varse att det låg många slöa filar i verkstäder runt om i landet. Filar som man antingen inte kommit sig för att slänga eller som av olika anledningar blivit kvar.

Det låter nästan för bra för att vara sant, men Joachim berättar att de numera har massor av nöjda kunder. De har utarbetat ett system så att guldsmeder enkelt via posten kan skicka sina filar på slipning.

– Det är till och med så att har du en helt ny fil som du sliter ner så att den blir slö och skickar in den till oss så returnerar vi en fil som är vassare än den var som ny, säger Joachim.

De har haft filar som med gott resultat slipats upp mot tio gånger. Det är ungefär som med en kniv. Du kan skärpa den ett antal gånger, framhåller han.

Joachim menar att metoden även är en vinst för miljön. Visserligen kan filen användas flera gånger, men de vässas kemiskt. Är det verkligen bra för miljön?

– Det skulle nog gå att hälla ut vätskan i avloppet. Men det gör vi naturligtvis inte. Man kan till och med använda vanlig citronsyra i det här. Men det är inte lika effektivt och tar mycket längre tid. Vi använder syror som är lite starkare som vi sedan lämnar för återvinning. Och vi vässar filarna i ett dragskåp.

Joachim framhåller att metoden alltså inte innehåller något revolutionerande pulver. Däremot har de lagt lagt mycket arbete på att förfina metoden genom att lista ut bästa temperatur och tid som olika filar kräver för att blir riktigt vassa.

– Nej det är ingen magi inblandad, däremot har vi lagt ner massor av tid och många tester och prover för att uppnå detta, säger Joachim. 

Kommer du ihåg känslan?

Mötet med personer som delar din passion. Inspirationen och glädjen som väcks. Skickligt hantverk med enastående design.

Alla smycken och klockor samlade på en och samma plats. Det är därför du kommer till oss. Det är därför du blir en del av JEWA.

Boka in 8-10 september i din kalender. Vi möts på Inframässan i Upplands Väsby.

arrangeras av Svenska Mässkonsult. Vi har anordnat mässor för branschen i över 20 år, med varumärken som Guldsmedsmässan, Inköpsmässan Smycken & Klockor, Precious och nu senast Branschmötet.

jewa.se • info@jewa.se

Neutrala tider – är herroch damur förlegade begrepp?

Ingen har väl undgått att män nu förtiden vågar vara lite ”feminina” när det kommer till smycken (tänk broscher och pärlcollierer).

Men – vågar män också bära en juvelklocka?

På senare år har vi sett en förnyelse inom modet, en mjukare klädstil som suddar ut gränserna mellan maskulint och feminint. Även en ökad kulturell mångfald har ökat möjligheten och viljan att utforska helt nya sätt att klä sig för att uttrycka sin personlighet. Och smycka sig: Män bär pärlor eller bär en klassisk pärlcollier. Åter andra pryder handleden med ett rivière-armband, lånar flickvännens ringar och mormors brosch. Och googlar man runt på nätet hittar man numer artiklar med rubriker som ”A Complete Guide To Wearing Jewelry For Men” och ”Men’s Jewelery Dos And Don’ts”.

Men gäller det också klockor? Kommer vi att se Harry Styles (han som startade dagens trend med pärlor för män) bära Bulgaris klassiska smycke-

klocka Serpenti? Kanske.

De senaste hundra åren har armbandsuret varit mannens accessoar nummer ett. Men det var kvinnan som var först att bära det. Det allra första armbandsuret tillverkades i början av 1800-talet till Napoleons syster, Caroline Murat och drottning av Neapel. Eller för att vara korrekt: Carolines klocka var inte ett armbandsur som vi menar idag, det var alltså en klocka som hänger från ett armband. Det första kända och certifierade armbandsuret beställdes i stället av 1868 av den ungerska grevinnan Koscowicz hos Patek Philippe.

Hur som helst, höjden av stil och finess och status på den tiden var att bära tiden i en ficka och det var gentlemän som bar dem till sina kostymer. Fina

Den 8 juni 1810 beställde Caroline Murat, drottning av Neapel och Napoleons yngsta syster en ovanlig klocka hos Breguet, dåtidens mest framstående urmakare och favorit bland Europas kungligheter och berömdheter: En klocka med oval boett, fäst på ett armband vävt av guldtråd och – hår. Idag har den fått en egen linje: Queen of Naples.

Text: Kina Andersson

damer förväntades inte bära praktiska kläder med fickor eller befatta sig med sådana praktiska saker som att hålla reda på tiden. I stället bar de små klockor som prydnad i kedjor runt halsen, på skärp eller som brosch.

Med första världskriget vaknade männen och gjorde armbandsuret till sitt. Det blev populärt bland officerare eftersom det var mer praktiskt och efter kriget blev det en trend bland välklädda män och kom med tiden att betraktas som mannens självklara angelägenhet. Kvinnor har förstås fortsatt att bära klockor – men klocktillverkarna har tävlat om just mannens uppmärksamhet.

Utöver rena smyckeklockor handlade kvinnors armbandsur mest om kopior av herrklockor, klockor som liksom krympts, utrustats med kvartsur och prytts med

Det är något med fyrkantiga/rektangulära klockor som gör dem neutrala. Cartiers ”Tank” brukar kallas den ultimata unisexklockan. Den lanserades 1917 och har sedan dess älskats av både män och kvinnor. Den kommer ständigt i nya versioner. Här modellen ”Tank Francaise”.

diamanter för att bli mer, ja, feminina. Ingen förväntade sig att kvinnor skulle bry sig om mekaniken bakom en klocka, men det har definitivt förändrats. Idag är det ingen som höjer på ögonbrynen åt att Heidi Klum, Liz Hurley och Salma Hayek bär en Panerai, ett märke som är känt för sina mycket (mycket) robusta klockor. Uppluckringen av traditionellt manligt och kvinnligt har skett även i klockvärlden.

– Jag tror att både män och kvinnor är trötta på att deras klockval skall definieras efter kön. En snygg klocka är en snygg klocka och idag känns indelningen i herrrespektive damur en smula förlegat. En kvinna kan med fördel bära en klassisk sportklocka och en man (särskilt någon med smalare handleder likt jag själv) passar ofta utmärkt i mindre dressklockor. Jag

När Steve McQueen, King of Cool, bar den fyrkantiga kronografen ”Monaco” från Heuer (idag TAG Heuer) i filmen Le Mans från 1971, blev den en symbol för stil. För mannen. I dag bär kvinnor den också (inklusive skribenten till denna artikel).

Sport-chic och unisex skriver Zenith om sin Defy Classic Skeleton Fusalp.

tror att framtiden kommer handla om unisexklockor i flera storlekar, säger Andreas Weinås, klock- och stilredaktör för King Magazine.

Fler och fler klockmärken presenterar nu också sina klockor efter storlek. Som vanligt verkar det vara generation Z som driver på utvecklingen mot något nytt. Det här är en generation som inte gillar klassificeringar som har med kön att göra. Och klockvärlden lyssnar: I ett pressmeddelande säger Zeniths VD Julien Tornare: ”Vi kommer inte längre att använda termer som herrur, damur eller ens unisex när vi refererar till våra klockor. Vi kommer att visa våra kollektioner med hänvisning till existerande storlekar. Kön är inte längre nödvändigt som en förklaring till vad vi väljer”.

En fråga kvarstår. Den där om smycke-

klockor. Ovan nämnda Harry Styles i egenskap av stilikon kommer kanske att bära en, men kommer vi även att se en gentlemannatyp à la George Clooney bära, säg, Breguets Queen of Naples (den klocka som inspirerad av drottning av Neapels klocka)?

Oklart. Men män verkar i alla fall gilla diamanter.

– Även om stensatta klockor har tillhört damkollektionerna i huvudsak så ser vi ett allt större intresse för detta även bland män. Modeller som Rolex Rainbow Daytona (prydd med diamanter i regnbågens alla färger) är kanske den hetaste klockan på marknaden idag. För tio år sedan såg man på den med helt andra ögon, säger Andreas Weinås.

– Men visst, det finns nog en viss ängslighet hos män när det gäller damur. 

Heidi Klum, Liz Hurley, Salma Hayek – alla tre är de ”Paneristas”, det vill säga en person som älskar det italienska klockmärket Panerai som är känt för sina robusta klockor. Man kan misstänka att det röda armbandet är en flirt riktad mot kvinnor.

Parklocka! Tissot PRX finns i två olika storlekar.

Bulgari Otto Finissimo är väl att anse som en typiskt manlig klocka men den blir mer och mer populär bland kvinnor tack vare sin slimmade design.

Kvalitet, Kunskap och Service sedan 1919

– Sveriges största sortiment av ädelstenar, pärlor och diamanter!