Ansvar, framtid och fantasi – Vicenzaoro september 2022

Nu har de fysiska mässorna återkommit. Tid&Smycken har trendspanat i Vienza. Återbruk och hållbarhet är fortsatt viktigt. På Vicenzaoro märks det inte minst på det nya initiativet VO Vintage med just vintage-klockor och smycken.

Vicenza, Italien. Andrea Palladio, den inflytelserike 1500-talsarkitekten är stadens stora son. Hans idéer kom att prägla den europeiska arkitekturen i sekler, och i och kring Vicenza ligger ett antal av hans mest berömda verk, som tillsammans står på Unescos världsarvlista. Näst efter Palladio är Vicenza berömt för sin långa tradition av guldhandel – inte för inte kallas den för The City of Gold. Det är så klart därför jag är här, för att besöka

Vicenzaoro, Italiens ledande smyckemässa. Sista gången var januarimässan 2020. Ni vet vad som hände sedan. Med epitetet The City of Gold kommer ansvar – det vill säga i den meningen att fortsätta vara ett nav för smyckebranschen. Det ansvaret känner man tydligt hos Italian Exhibition Group (IEG) som arrangerar Vicenzoro (och andra mässor och event).

Vi bad smyckedesignern Elena Donati om en kort trendspaning.

Sicilien hade en alldeles egen avdelning på mässan. Izzo Carlo skapar smycken med naturen i fokus. Örhängen med korall och diamantströssel.

Trenden med tunna smycken fortsätter. Armring i guld med rosa turmalin från Elena Donati.

– Vi har en roll som motor inom industrin och försöker hela tiden utveckla oss, exempelvis med nya format. Vi har också ett ansvar att visa på utveckling och innovation för att branschen ska kunna öka sin konkurrenskraft, säger Marco Carniello, Global Exhibition Director.

När pandemin bröt ut höll Vicenzaoro aktivt kontakt med sin ”publik” genom olika webbseminarier och föredrag, och redan i september 2020 gick VOICE av stapeln (live), en mindre mässa i kombination med digitala presentationer.

Septembermässan 2021 blev den första mässan som gick av stapeln efter covidutbrottet, en hybridmässa mellan fysiska möten och digitala lösningar. Inför mässan i mars i år var nästan allt som vanligt. Men så kom kriget i Ukraina. Förväntningarna inför mässan dämpades något men sedan visade det sig att antalet besökare och utställare överskred vida siffrorna för den mässa som gick av stapeln i september.

Idag kastar kriget naturligtvis en fortsatt skugga över framtiden. Liksom oron över en stigande inflation och ökade elpriser. När jag nu träffar Marco Carniello tycker jag mig ana en lätt inandning när vi talar framtid. Inte en tvekan utan mer av ett sammanbitet ”Det här ska vi klara – också”. Stoltheten är påtaglig (och med rätta) över att ha varit ett stöd för branschen och det tänker man fortsätta med. Hitta nya vägar att mötas för att utvecklas.

Efter mässan får jag ett pressmeddelande om att det totala antalet besökare hade ökat med tio procent jämfört med 2019. Succé.

För vad är väl ett besök på en mässa i verkliga livet om inte alldeles, alldeles –underbart? Tänk bara hur det var på vårt eget branschmöte i början av september. Hur glada alla var över att få träffas igen. Vi har tidigare skrivit om de fysiska mässornas framtid, deras vara eller icke vara som plats för framgångsrika affärer. En sak står i alla fall klar: Vi människor gillar att mötas i verkligheten. Kanske får mässor mer betydelse för nätverkande än handel i framtiden.

Halsband med matt skimrande guldkulor (en speciell gravyrteknik) och med fiffigt diamantlås som gör det enkelt att förändra längd och stil. Från Nanis Italian Jewels.

Elena Donati från Milano ställde ut för första gången på Vicenzaoro nu i september.

– Det var en fantastisk erfarenhet. Den var mycket internationell – men kanske var det mer fokus på nätverkande än på försäljning.

En gissning så god som någon är att vi kommer att se mer hybridmässor framöver.

Nya idéer och förståelse för vad som komma skall är en förutsättning för att överhuvudtaget kunna (fortsätta) göra affärer. Vicenzaoro erbjuder otaliga möjligheter att ta del av nya idéer och information inom olika områden. Ett återkommande favoritinslag (jag tror jag kan tala för de flesta) är trendanalytikern Paola de Lucas föredrag. Tillsammans med sitt team analyserar hon olika fenomen och strömningar i samhälle och hur de påverkar oss – och inte minst hur de tolkas och uttrycks i mode och design. Jag tänker på hennes förra föredrag, då hon talade om hur kriserna fått oss att börja tänka efter vad som är viktigt för att moder jord (och i förlängningen vi själva) ska överleva. Den här gången handlade det om en fantasivärld – som i högsta grad är verklig: Metaversum. I förra numret skrev vi helt kort om betydelsen av att branschen sätter sig in i Metaverse och NFT (non fungible tokens). Det här blir en påminnelse.

Hittills har vi interagerat online genom att gå till webbplatser eller genom sociala medier och appar och betrakta, medan idén om metaversum består av flera interaktioner flerdimensionellt. Användarna kan dyka ned i ett digitalt innehåll istället för att bara se det. Och ja, det rör vår bransch. Se bara på samarbetet mellan exempelvis Balenciaga och online-spelet Fortnite som gjorde det möjligt att köpa kläder inspirerade av olika Balenciaga-designer, inom spelet. Köpare i den digitala världen har möjligheten att lägga vantarna på ett fysiskt plagg i begränsad upplaga, ett plagg som det som finns i spelet.

Oändliga möjligheter för varumärken alltså.

Det är trixigt att greppa det där med metaversum, och jag återkommer när jag själv gjort en djupdykning i den digitala världen. Men det känns i alla fall som om att skärmkläder snart blir det nya streetwear…

För att säkra framtiden blickar vi nu gärna bakåt i allt högre utsträckning. Antik- och vintagemarknaden har fått en rejäl skjuts in i framtiden med den växande miljömedvetenheten. Att återanvända är det nya svarta; inget är så hållbart som att återanvända. På Vicenzaoro märks det inte minst på det nya initiativet VO Vintage med just vintage-klockor och smycken (även antika) liksom fler och fler föredrag på tema gammalt. Mycket populärt. Hur detta påverkar en traditionell tillverkningsbransch (vilken som helst) återkommer jag till. Jag är nyfiken på vilken analys Paola de Luca har gjort i det avseendet.

Och smyckena då? Vicenzaoro är en handelsplattform och konstscen samtidigt. Jag fylls av häpnad och förundran över skickliga hantverkshänder och kreativa sinnen, från Alessio Boschis sagovärld med allehanda knasigheter (OBS komplimang!), som en ring med dansande dervischer, till Picchiottis expanderbara smycken. Hos dem provade jag en ring med svarta och vita diamanter i uppdaterad art deco-stil som kan ”töjas” upp till två storlekar. Och hos Roberto Coin fann jag en minimalistisk skönhet i form av ett fungerande blixtlås. Och för att prata mer hållbarhet, ser man fler och fler smycken med möjligheten att exempelvis byta ut stenar på ett lätt sätt. Och med rådande guldpriser plockar fler och fler juvelmärken in silver i sina kollektioner och trenden med tunna smycken fortsätter (trots alla modebilder med megasmycken). Sist men inte minst: Färg. Gärna emalj. Jag bad Elena Donati om en liten trendspaning:

– Väldigt långa halsband och signetringar. Turkoser och koraller, konstigt nog för med tanke på vintersäsongen, och så klart en massa färgstenar. Retrostil (30- och 40-tal) samt chokers – eller så virar de långa halsbanden runt halsen några varv.

Till sist, ett tips om ni åker hit. Den vackra staden är i sig en juvel att ströva runt i. Och missa inte Museo del Gioiello, juvelmuseet, som ligger inrymd i berömda Basilica Palladiana. Här finns såväl en permanent utställning som berättar om smyckens betydelse ur olika aspekter (smyckena byts ut vartannat år) som tillfälliga utställningar. 