Mästergravören vid Vätterns strand

Joacim Jansson har mästarbrev i gravöryrket – blankstick. Många guldsmeder har varit på kurs och övernattat i hans stora, gula hus och verkstad i Västergötland. I dag är han framgångsrik hantverkare, utbildare och företagare. Men vägen dit var varken enkel eller självklar.

Det är en bedövande vacker väg som leder till JJ Handgravyr, som ligger en mil söder om trästaden Hjo. Betande kor vilar i skuggan av hundraåriga ekar på båda sidor av vägen utefter Vätterns västra strand. I ett stort hus mitt på landet, omgiven av fortfarande böljande sädesfält ligger JJ Handgravyr. Huset inrymmer både bostad, verkstad och utbildningslokal för Joacim Jansson.

Vägen till en skicklig och framgångsrik handgravör, utbildare och företagare var krokig för honom. Många föds in i smyckebranschen. Så inte Joacim. Hans pappa arbetade som mjölkdräng på ett lantbruk och hade inga tankar på något estetiskt yrke

– Dock så vaknade något under slutet av mellanstadiet, då tecknade jag mycket och blev sugen på att bli reklamtecknare, säger Joacim.

Eftersom Han Tyckte Att Jag Hade Talang

F R Att Gravera S Satsade Jag P Det

En gravörs främsta verktyg har under århundraden varit en gravyrstickel. I Joacims verkstad – som alltså även är utbildningsplats för guldsmeder och andra som här vill lära sig handgravyr och juvelinfattning – står rader av moderna verktyg som underlättar. Numera går det att med assistansen av tryckluft eller el styra stickeln, vilket gör att fokus kan läggas på att föra verktyget i materialet. Det underlättar fysiskt, men det är fortfarande handen som styr stickeln som skär i materialet. Hantverket är intakt. Här finns även moderna mikroskop, lasersvetsar och de allra senaste verktygen som inte bara gravörer utan också guldsmeder och fattare har stor nytta av.

Joacim är född i slutet av 1960-talet. För att komma in på utbildningen till reklamtecknare krävdes inga arbetsprover, däremot ett slutbetyg på nästan idel femmor. Allt hängde på betygen.

– Mitt snittbetyg låg på 1,8. Jag hade bara bra betyg i konst, teckning och gympa. Orsaken var att jag har dyslexi, liksom så många andra hantverkare.

Problemet var att redan från lågstadiet, fanns där några klasskamrater som var ännu sämre på att läsa och skriva än Joacim. De drog ner hans utveckling och de andra eleverna var ju alldeles för bra för att han skulle kunna hänga på dem.

– De som är skitdåliga och skitbra, de fick hjälp. Men inte jag som fanns någonstans mitt emellan.

Joacim utbildade sig därför till fordonsmekaniker och fick snabbt arbete på en verkstad för lastbilar och bussar. Men efter 15 år som mekaniker började kroppen säga ifrån. Efter diskbrock nummer två kring millenniumskiftet tyckte läkarna att Joacim borde se sig om efter ett jobb som var mindre ansträngande för ryggen. Till Joacims lycka bekostade Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen en tvåårig lärlingsutbildning.

– En kompis i Tidaholm har guldsmedsverkstad och vi kom överens om att jag kunde sitta hos honom som guldsmedslärling.

Några månader in i utbildningen fick Joacim några enklare stickelövningar. Hans guldsmed såg hur bra Joacim arbetade med stickeln och tyckte att han borde sikta på att bli handgravör i stället för guldsmed. Han fick dessutom möjlighet att finansiera ytterligare två års studier genom ett EU-projekt som syftade till att utbilda vuxna inom olika hantverk.

– Eftersom han tyckte att jag hade talang för att gravera så satsade jag på det.

Han hittade två gravörer i närområdet som han kunde fråga till råds. Men det var svårt att få svar på alla de frågor han hade. Som hur han skulle få till det första lilla a som han startade med. Andra gravörer kunde naturligtvis få till ett a. Men de hade svårt att beskriva hur de gjorde. Varför blev hans a:n inte som deras?

– Min inlärningskurva har varit extremt lång, Efter något år började det funka och resultatet blev allt bättre, säger Joacim.

Joacim har haft några lärlingar och utbildar dessutom i gravyr både på guldsmedskolor i Sverige och utomlands. Hans egen erfarenhet av inlärningsprocessen och de svårigheter han mötte på vägen har varit nyttiga när han själv lär ut sitt hantverk.

Även många erfarna kollegor har svårt att sätt ord på sina kunskaper och förklara varför det blir som det blir. Tidigare fanns ibland även ett motstånd att lära ut ”yrkeshemligheterna”.

– Jag har en kollega som är en mycket duktig gravör och som mest arbetar i stål och med vapen. Han klarar inte ens av att jag står bredvid och tittar när han arbetar. Jag är ofta ute och visar mitt hantverk. Jag kan sitta på en mässa och arbeta med hundratals personer omkring mig. Det är bara kul.

Sin första lärling tog han sig an för tio år sedan. Hon ställde samma frågor till honom som Joacim en gång ställt: ”Jag gör ju på samma sätt som du, ändå blir resultatet annorlunda”.

– Jag satte mig bredvid henne och kollade exakt hur hon gjorde, kände in i min kropp vad jag gjorde annorlunda. Kanske sänkte eller höjde hon handleden lite annorlunda. Det här var väldigt nyttiga övningar både för henne och mig. Det här är ju inget man kan läsa sig till.

Numera finns det filmer på Youtube. Men ofta är det så sublima skillnader godkänt. mellan om det ska bli rätt eller fel att det är svårt att se hur ett handgrepp ska utföras, även om man studerar det på video.

Nästan alla gravyrjobb kommer från guldsmeder. Men just det här dagen dyker det faktiskt upp ett par i verkstaden med en dopskål som de vill ha graverad med barnbarnets namn. Hans goda rykte har spritts via Facebooksgrupper och från mun till mun mellan guldsmeder, vilket gör att han i dag har gott om jobb.

Han visar på en skål som han har fått in. Förklarar hur han ska lägga till ett namn i liknande stil till de tidigare graverade namnen.

– Jag får försöka härma den stil som redan finns där, så att det ser någorlunda likt ut. Vanliga dödliga kanske inte ser så stor skillnad, men det gör naturligtvis jag.

Efter fyra år i guldsmedsverkstaden i Tidaholm var det dags att starta eget. När han skulle renovera huset här utanför Hjo och bygga upp sin nya verkstad så satte ett lyft av en bjälke stopp för hans planer. Diskbrock nummer tre. Joacims rygg stelopererades och påföljande rehabilitering.

– Jag kunde till slut starta hösten 2010 och tog mig an min första lärling 2012, men de första åren var en ganska kämpig tid, minns Joacim.

Nyligen fick Joacims tredje lärlingar sitt gesällprov i gravöryrket-blankstick

Tidigare gjorde han även en del fattningar. Men det sker numera allt mer sällan. Gör man inte fattningar kontinuerligt tappar man fart som hantverkare. Då blir det inga pengar kvar i slutänden.

– Jag fick in så pass mycket gravyrjobb så jag kunde koncentrera mig på dessa.

Det finns naturligtvis standardtypsnitt som man behärskar om man är utbildad gravör. Men det är ett hantverk. Det är det som är tjusningen – det personliga avtrycket.

– Alla har ju lite olika stil. Det är som när man får fatt i en gammal dopskål, även om det är samma typsnitt så kan man se att olika hantverkare utfört gravyren. Det gör varje gravyr unik.

Huvuddelen av jobben som kommer in är smycken. Men en del corpus dyker upp då och då. Skålar och studentkäppar som gått inom släkter under många år. Ofta är de i nysilver, något som kan vara mer utmanande att gravera i. Det händer även att det kommer föremål och smycken av titan och rostfritt stål i kvalitéer som går att gravera.

– Men vissa legeringar är det helt hopplösa, om vissa är för hårda, skapar även allt för mjuka material problem.

– Höga karathalter av guld är väldigt mjukt, det är som att gravera i tuggummi. Silver 925 är även det förhållandevis mjukt. Silver 830 – som oftast bestick och corpus tillverkas i är rena drömmen att gravera i! Resultatet blir blankt och fint.

Vanliga jobb på hans arbetsbänk är att gravera heraldiska vapen och ringar. Ofta är ringarna gjutna och ser mycket fina ut när han startar arbetet med stickeln.

Men när jag börjar skära ner i ringen så kommer porerna fram, ibland stora ihåliga små kratrar. Förr var det ett stort problem när man fick in dessa ringar som var som kexchoklad. Nu kan jag med lasersvetsen snabbt fylla håligheterna med nytt material och gravera vidare. Tidigare hade jag fått skicka tillbaka sådana här ringar. Guldsmeden hade behövt löda på en ny platta.

2019 blev Joacim tillfrågad att titta över gravyren på en av Sveriges mer kända pokaler: Le Mat-pokalen (SMpokalen i ishockey), då denna undgick en större renovering.

Fram till 1979 så var alla klubbnamn handgraverade på locket, för att sedan börja maskingraveras på själva pokalen fram till 1999. Då monterades en sockel med en silverplåt för gravyren stället.

– Gravyren på locket var i hyffsat skick. Men den maskingraverade gravyren på pokalen var på sina ställen näst intill osynlig efter år av putsande. Jag skar upp det maskingraverade typsnittet på pokalen, vilket gjorde att gravyren blev mer tydligt och hållbart.

När Svenska hockeyförbundet fick tillbaka pokalen, så var en av deras första kommentarer att: Skulle vi inte kunna ta bort silverplåtarna från sockeln och flytta upp gravyren på pokalen i stället?

– Jag fick tillbaka den och flyttade upp alla klubbnamn till pokalen. Förutsättningen var att de segrande klubbnamn fram till 2024 skulle få plats – då det är 100 år sedan Le Mat pokalen fick sin första inteckning. Det tog ganska många timmar.

Hantverk ligger i tiden, det signalerar kvalitet och originalitet. Ska en GRstämpel stämplas i ett föremål så bör hantverk utmärka alla moment i föremålets tillkomst. Alltså även handgravyr – inte maskingravyr eller lasergravyr.

– Många kör med GR-stämpeln trots att de använder maskingravyr. Rent formellt är det antagligen okej. Men i min värld är det hemskt att köra maskingravyr GR-stämplad ring.

Vid årsskiftet går företagsnamnet JJ handgravyr i graven. Joacim ska utöka sin verksamhet med tillverkning och prototyping av verktyg.

Det kommer att skötas av hans bror så att Joacim kan lägga mer fokus på handgravyren.

– Jag importerar en del verktyg och jobbar internationellt, så ett engelskt namn passar bättre. Vad det blir är inte helt klart ännu. 