Tid & Smycken nr 1 2020

TIDNINGEN FÖR KLOCK- OCH SMYCKESBRANSCHEN

NR 1 • 2020

 Jenny – mästare i guldsmedsfamilj  New York – Jewelry Week  Werner ledsnar aldrig på Omega 1

OPEN 24 HOURS - 7 DAYS A WEEK SHOP AT AKTIVGULD.COM

AKTIV GULD AB • Sverige • +46 0222-780 100 www.aktivguld.com •

/aktivguld •

/aktivguld

FINISH YOUR LOOK I CO N I C . TO U G H . D I FFE R E N T

g-shock.se GM-5600

For more information about the G-SHOCK collections: g-shock.se

Image shows: GM-5600-1ER

Välkommen till Tid & Smycken i ny kostym

E

fter många år har nu Börje Ohlsson och Lars Magnusson lämnat över Tid & Smycken till mig. Det är både spännande och lite nervöst att ta över en tidning som i så många år tjänat klockoch smyckebranschen så väl. Jag ska göra mitt bästa för att både förvalta det arvet och göra en tidning som följer med i tiden och som försöker peka ut vad som kommer att hända i framtiden.

Jag har i många år sysslat med specialtidningar och branschtidningar. Jag vet hur viktiga de är för att ge bakgrunder och analyser, nyheter och information om vad som händer inom den bransch som vi kallar vår.

Jag behöver hjälp från er läsare. Hör av dig till mig om det är något speciellt du vill att vi ska skriva om: företeelser, problem, eller något roligt som har eller kommer att hända. Tipsa oss gärna om personer, företag eller butiker som du vill att vi ska göra ett reportage om. Tveka inte att höra av dig!

Jag har tidigare både i bokform och i tidningsformat sysslat med design och hantverk. Det är något som ligger mig varmt om hjärtat. Jag tror också att det är något som ligger i tiden. Det är dessutom något som berör hela branschen, även de som inte själva vare sig är urmakare eller guldsmeder.

Allt fler av våra kunder efterfrågar hållbara produkter. Alla har kanske inte möjlighet eller vilja att alltid satsa på personligt designade ringar eller armband. Men även de ska tryggt kunna köpa en klocka eller ett smycke och veta att det finns hantverkare som kan ta hand om deras klocka och smycken när de behöver servas och repareras eller göras om till något nytt. Speciellt i en bransch som denna, som laddar sina produkter med mycket känsla, är det extra viktigt. Hållbarhet och miljöfrågor kan inget företag längre bortse från. Det tror jag kommer att gynna hela klock- och smyckesbranschen – inte minst duktiga hantverkare.

Hasse Hedström Chefredaktör Tid & Smycken

ANSVARIG UTGIVARE Hasse Hedström CHEFREDAKTÖR Hasse Hedström PRODUKTION Tid & Smycken Katarina Bangata 57 116 42 Stockholm 070-320 51 81 tidochsmycken@hassehedstrom.se FACKREDAKTÖR SAMT OMVÄRLDSREDAKTÖR Kina Andersson REDAKTIONELLA MEDARBETARE Johannes Orstadius Victoria Astudillo GRAFISK FORM Zika Reklam AB Staffan Zika staffan@zika.nu ANNONSER Hasse Hedström Katarina Bangata 57 116 42 Stockholm tidochsmycken@hassehedstrom.se ANNONSMATERIAL tidochsmycken@hassehedstrom.se PRENUMERATIONER tidochsmycken@hassehedstrom.se 070-320 51 81 HEMSIDA/SOCIALA MEDIER www.tidochsmycken.se, Facebook TRYCK Holmbergs Tryckeri AB Katrineholm 0150-107 68 ISSN 1652-2230 ÖVRIGT Hasse Hedström är upphovsman till texter och bilder som saknar byline.

4

Ur innehållet

Snabb tillväxt för syntetiska diamanter Familjen guldsmed först med guldanalys

Sid 52

Breitling för henne

Sid 6

Sid 23

Årets högtidsdag för Sveriges hantverkare Sid 24

Årets färg – Classic Blue Sid 15

Werner lever och sover med klockor

New York Jewelry Stories

Sid 16

Sid 46

5

Familjen guldsmed först med guldanalys Här i Mälardalen bor familjen guldsmed. Farfar var guldsmed, pappa Anders är guldsmed, hans dotter Jenny är guldsmed med mästarbrev och sonen börjar snart i verkstaden som lärling.

– På min mammas sida finns guldsmeder i sju generationer – sedan 1806, säger Anders Fors.

M

ed strålande utsikt över Mälaren har guldsmederna Jenny Fors Gentele, Anders Fors och handgravör Arthur Kolehmainen sina arbetsplatser. Genom fönstret, högt upp på Mälarhöjden, siktas Björnholmen, Fågelholmen och lilla Fläsket, strax norr om farleden in mot Stockholm. I dag är det lite gråmulet men panoramat är hisnande.

Huset har huserat en guldsmedsverkstad sedan början av 1990-talet då Anders Fors flyttade in. Då hade dottern Jenny ännu inte börjat skolan, men satt ofta i verkstaden hos pappa Anders och pysslade. I dag har hon ett barn, ytterligare ett barn på väg och mästarbrev på väggen. Hon och hennes man bor högst upp i huset. I våningen ovanför hennes mamma och pappa.

Strax till vänster finns fyra arbetsplatser med utsikt ut mot sjön. Ny ventilation med utsug vid varje arbetsplats har nu kommit på plats.

– Jag har sagt att de får dela på askan efter mig. Tänk vad mycket guld man har sugit i sig genom åren, skrockar Anders.

Verkstaden är nyrenoverad. Vid ingången tas kunder emot. På väggen sitter en stor skärm kopplad till den dator där man med CAD-program kan rita upp, konstruera och visualisera smycken som guldsmederna tillsammans med kunderna tar fram.

Ett steg in i guldsmedsverkstaden möts man av ett städ, monterat på en rejäl träkubbe och ett av guldsmedsverkstadens viktigaste verktyg – valsverket.

Det inhandlades av Anders far och Jennys farfar 1942 till en kostnad av 1 200 kronor från Pejwalls mekaniska verkstad i Sundbyberg. De hävdar att det är den bästa mekaniska valsen som konstruerats.

andra moderna verktyg. Inte minst det senaste tillskottet och stoltheten – guldanalysatorn.

– Vi gillar både traditionella verktyg och ny teknik. En guldanalysator har du inte sett hos många guldsmeder. Sannolikt dröjer det många år innan den finns allmänt hos guldsmeder, säger Anders.

Orsaken är naturligtvis kostnaden.

En guldanalysator kostar omkring en kvarts miljon att köpa i Sverige. Jenny är en duktig förhandlare och har lyckats pressa priset en del genom förhandlingar direkt med kinesiska företag.

Anders Fors tycker att det här är en maskin som han som enskild guldsmed inte skulle behövt köpa in. Det här vore

6

Bland traditionella verktyg som svan-

halsar, puckelankor, dragverktyg, sticklar och hammare finns även lasersvetsar och

en tjänst som branschorganisationerna borde kunna tillhandahålla. Men han och Jenny tycker inte att de kan vänta.

Marknaden översvämmas av metaller med oklart innehåll.

– Egentligen skulle hela branschen ge sig på Swedac (Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll). De struntar i att det säljs underhaltigt guld. Det säljs guld på Blocket som är helt bedrövligt. Swedac säger att deras enda uppgift är att kontrollera företag och övervaka

tänk vad mycket guld man sugit i sig... branschen, säger Anders.

Swedac har alltså att kontrollera svenska företag i branschen, men inte det som konsumenter köper direkt från till exempel Asien. Swedac gör en granskning av ett trettiotal guldhandlare och tillverkare varje år. På Swedacs hemsida säger Vallentina Valestany: – Många håller till i utkanten av stora städer, framför allt i södra Sverige. Det är inte ovanligt att vi upptäcker att deras utbud till 99,9 procent inte uppfyller kraven.

I stället för att klaga och hänga ut oseriösa handlare tycker Anders och Jenny att det är bättre att själva försöka

7

höja ribban. Ett led i det var att skaffa en guldanalysator. Nu kan de snabbt kontrollera om det är nickel i ett smycke och om guldhalten stämmer.

Anders väntar just nu på en kund som strax ska komma och hämta en halskedja som han lagat och polerat.

Det var silver, sa hon. Men den saknade stämplar. Men halskedjan var köpt i någon fin butik i England, framhöll kunden.

– Jag märkte ju när jag polerade att det inte kunde vara silver och analyserade halskedjan. Det var inte silver. Jag har ännu inte berättat det för henne, så antagligen kommer hon bli lite sur när hon om en stund kommer och ska hämta kedjan.

Analysen tar bara 60 sekunder och

visar innehåll i det som analyserats, guld, silver, nickel, järn och så vidare. Allt i smycket visas i procent. ”Silverkedjan” som kunden lämnat in för lagning visade sig innehålla bara en halv procent silver. Det var mest koppar (63 procent), zink (22 procent), nickel (14 procent) och lite järn. Förhoppningsvis har ägaren inte nickelallergi.

Det här är en maskin som de tror de kommer att få stor användning av. De planerar att även erbjuda maskinens tjänster till privatkunder och guldsmeder.

– Det är dessutom viktigt att kunna fastställa guldhalten när man återanvänder och smälter ner kundens eget guld, säger Jenny.

Jenny påpekar att det i dag finns massor av sidor på nätet som säljer importsmycken från Asien. I dag är det

8

dessutom möjligt att saluföra niokaratssmycken och kalla det guld. Tidigare, före EU-reglerna infördes var gränsen 14 K. Anders lägger in ett guldsmycke som

är inne för omarbetning i guldanalysatorn.

Smycket visar sig innehålla 57 procent guld, 23 procent koppar och 18 procent silver och lite annat. Det är mycket riktigt stämplat 14 K. – Överlag så brukar svenska tillverkare lägga sig något över. På tiden när Statens provningsanstalt fanns kvar så slog de

köper när de till exempel köper ett smycke från Asien via nätet. I Sverige finns regler om till exempel nickel.

– Det är svårt för kunderna att förstå vad som skiljer en massproducerad nio karats ring från Kina med en handgjord svensk ring i 18 K. Det är inte alltid det syns på ringarna vilken kunden bör välja. I alla fall inte för ett otränat öga.

– Men det finns alltid något som tar stryk när man köper smycken till ett lågt pris: kvalitén, arbetsmiljön eller naturen, säger Jenny.

antagligen kommer hon bli lite sur... sönder underhaltiga arbeten. Det finns kvar i ryggmärgen, säger Anders.

Hans far sa alltid: ”Är du det minsta osäker, släng då i lite 23 karat” – för strykprov är ingen säker metod.

– Det lever kvar hos mig och det har jag fört över till Jenny. Så tror jag att de flesta guldsmeder resonerar. Ingen vill med berått mod slå in sina stämplar i underhaltiga arbeten.

Problemet är att marknaden översvämmas av halskedjor och smycken som säljs på nätet. Anders påpekar att de kan innehålla vad som helst, kanske är de dessutom stulna eller krigsbyten.

Jenny framhåller att kunderna har väldigt svårt att värdera vad det är de

I dag finns två trender som lever sida vid sida. Samtidigt som många vill vara miljömedvetna och köpa hantverk, närproducerat och återvunnet så ökar samtidigt de snabba köpen av lågprisprodukter.

Guldsmide är ett hantverk som borde ligga i tiden. Guldet är återvunnet, arbetsmiljön är utmärkt och det är närproducerat. Importsmyckens innehåll är ofta dunkelt och få vet under vilka förhållanden de tillverkats och var guldet kommer ifrån.

– Vi som arbetar med hantverk måste bli tydliga med att förklara vad det är vi gör. Vad skiljer oss från andra – men

9

det ska naturligtvis finnas något för alla.

Alla kanske inte har budget för handgjorda smycken.

Jenny har ändå märkt att det börjat spira ett uppvaknande intresse för hantverk och återvinning. Kunder kommer till henne med ett ärvt gammalt smycke som de vill ha omgjort eller nersmält till ett nytt smycke.

– Det här kan ske av affektionsskäl eller för att materialet har ett värde. Det är så roligt med ädelmetaller att de kan användas om och om igen. Alla känner inte till att det är möjligt.

Hon tycker det vore tragiskt om guld-

smedsyrkets unika kompetens försvann, liksom andra hantverk som skomakare, tapetserare, eller urmakare.

– Vi har tagit dessa hantverkare för givet. Försvinner de återstår en marknad där man köper och slänger och aldrig

10

reparerar. Det är ju det vi måste komma tillbaka till för att spara på resurserna.

Själv är hon uppvuxen i föräldrarnas guldsmedsverkstad. Den har alltid legat i anslutning till hemmet. Jennys andra stora intresse i livet är hästar. Därför valde hon en utbildning med denna inriktning när det var gymnasiedags.

Men efter första terminen ringde hon hem och berättade att hon ville sluta när skolåret var slut.

– Pappa blev först ganska arg. Han undrade om jag hade en plan och tyckte att jag skulle slutföra det jag påbörjat.

Men när jag sa att jag skulle söka till guldsmedskolan så blev han glad igen.

Hon berättar att barndomskompisar tidigt förstod att det var guldsmed hon skulle bli. Det var nog bara hon själv som behövde ett par år på sig för att förstå det.

– Kanske att jag ville känna att det

var ett val jag själv gjorde. Jag har aldrig känt någon press att välja guldsmedsyrket.

Redan på guldsmedsskolan i Mjölby så startade hon sitt företag, Jewellery by Jenny. Efter något år som lärling tog hon sitt gesällbrev och jobbade drygt tre år hos hovjuvelerare W. A. Bolin.

Hon ställdes då inför valet att satsa på det egna företaget eller på arbetet som anställd. Jenny ville gå ned i tid, arbetsgivaren ville att hon skulle arbeta heltid.

Sedan dess har hon drivit Jewellery by Jenny. Hon och hennes pappa har sina egna företag, men delar maskiner och lokaler.

– Fördelen är att vi har nytta av varandra och hjälper varandra. Han är bättre på vissa saker och jag på andra.

Men vi kan styra våra egna företag som vi själva vill.

Hennes bror som snart är 16 år är intresserad av både klockor och smycken.

Han gör kundjobb redan i dag och kommer snart att gå som lärling i verkstaden.

Den vanligaste kunden är som i resten av branschen personer som ska förlova eller gifta sig.

– Men en förändring har skett. Fler vågar numera köpa smycken av andra anledningar. Men överlag köper vi få smycken i Sverige. Vi vill inte sticka ut.

Besöken sker antingen genom att kunden kommer till verkstaden eller så bokar kunden ett möte via videolänk.

Jenny ritar upp det kunden beskriver i ett CAD-program och kunden ser hur smycket växer fram på skärmen i form av fotorealistiska bilder. Ett möte brukar ta en till två timmar och kostar 1 500 kronor. Summan dras av om det blir en affär.

Jenny börjar med att ta reda på vilken budget kunden har för till exempel en ring och vilken typ av ring kunden tänkt sig. Är kunden på plats provar de lite ringar för att utröna vilken bredd ringen ska ha, om kunden vill ha stenar och hur stora de ska vara.

– Utifrån det börjar jag rita upp i datorn hur ringen kan se ut. Även om kunden är ganska klar över vad hen är ute efter så är det slutliga resultatet alltid en sammansmältning av kundens och Jennys åsikter.

– Jobbar man inte i yrket har man sällan koll på vad som fungerar att tillverka och vad som kommer att hålla.

Kunderna kan ju se bilder på Pinterest och Instagram och vill att jag gör något liknande.

Ringarna kan se jättefina ut på bild.

Men som guldsmed vet Jenny att de inte

kommer att kunna användas till vardags utan stor risk att de går sönder.

– Jag får då förklara varför det inte är möjligt. Jag vill tillverka något som är bestående.

Ibland har kunden klara idéer hur ringen ska se ut när de kommer till Jenny. De har med sig bilder på hur de vill att ringen ser ut.

– Men ibland blir det inte alls som de tänkt sig från början. När de väl börjar prova och se ringen på skärmen så upptäcker de att det inte alls fungerar på deras hand.

Nu kommer Anders tillbaka. Han har expedierat kunden med det ”falska” silverhalsbandet.

– Kunden förstod att värdet låg i att det var ett gammal Tiffany-smycke. Inte i halskedjans silverhalt, det var dessutom bra för henne att veta att det innehöll mycket nickel. 

11

Pillersmycken ska rädda liv Läkare utan gränser avslutade nyligen en smyckesinstallation på Nobelmuseet. Kollektionen består av gjutna smycken i form av läkemedel, har tagits fram av Beckmans designhögskola.

Den uppmärksammar att miljontals människor inte har tillgång till livräddande medicin på grund av att den är för dyr.

F

ör 20 år sedan tilldelades Läkare utan gränser Nobels fredspris för organisationens banbrytande humanitära insatser världen över. Prispengarna användes till att starta den så kallade Accesskampanjen för allas rätt till livsviktiga läkemedel. Under parollen ”medicin ska inte vara en lyxvara” har

organisationen sedan dess arbetat för att förbättra tillgången till läkemedel, vaccin och diagnosverktyg.

Sedan kampanjens start 1999 har flera livräddande preparat introducerats på marknaden. Vissa diagnoser som för 20 år sedan innebar en säker dödsdom

Eva Åkesson, rektor på Uppsala universitet, bar ett hårsmycke i form av läkemedel på Nobelfesten. Foto: Mikael Wallerstedt.

12

går i dag att leva ett fullgott liv med.

Samtidigt har nya hälsohot och utmaningar dykt upp och fortfarande är många av de mediciner, vacciner och tester som introduceras på marknaden oöverkomliga för fattiga människor.

– I samband med jubileet ville vi hitta ett kreativt sätt att förmedla att höga

Läkare Utan Gränser lanserar nu smycken gjutna i form av läkemedel. De har tagits fram av Beckmans Designhögskola och uppmärksammar att miljontals människor inte har tillgång till livsviktig medicin på grund av att den är för dyr.

Foto: Adam Daver.

13

läkemedelspriser fortfarande hindrar miljontals människor från att få tillgång till livsavgörande behandling. Vi gav därför Beckmans Alumni uppdraget att gestalta oåtkomligheten visuellt, säger Oliver Schulz, generalsekreterare på Läkare utan gränser.

Ett aktuellt exempel är de nya tuberkulos-

läkemedlen Delamanid och Bedakilin.

Preparaten är mycket effektiva för att behandla läkemedelsresistent tuberkulos, som utgör ett växande hälsohot i många länder. Omkring 90 procent av de tbc-sjuka har inte tillgång till de nya medicinerna, till stor del på grund av preparatens höga pris. I stället behandlas de flesta patienter fortfarande med äldre, mindre effektiva mediciner som kan ge allvarliga biverkningar.

– Genom installationen vill vi öka förståelsen kring hur orättvis den medicinska marknaden är. Vinster sätts framför

14

folkhälsa, vilket gör att preparat mot lindrigare åkommor i den rikare delen av världen prioriteras över livräddande medicin mot sjukdomar som framför allt drabbar fattiga, säger Oliver.

Resultatet blev en lyxig smyckeskollektion, bestående av två halsband, tre par örhängen, ett hårspänne och en ring, samtliga gjutna i tenn och i form av läkemedel. Smyckena har tagits fram av Julia Jondell, Mira Bergh Edenborg, Matilda Ström Ellow och Kourosh Hekmatara, alumni från Beckmans designhögskola.

– Som formgivare var det ett privilegium för oss att få chansen att bidra med våra yrkeskunskaper till ett projekt med Läkare utan gränser.

Sällan får man möjligheten att jobba med en så viktig och konkret fråga på ett mer abstrakt sätt, säger Kourosh Hekmatara. 

Missa inte Guldsmedsgolfen Guldsmedsgolfen 2020 spelas på Ombergs Golfklubb 17 och 18 maj. Anmälan görs till Erik@gemmaab.se, Fredrik@gemmaab.se eller på 08-410 280 10.

Årets färg:

Classic Blue I över tjugo år har färginstitutet Pantone utsett årets färg baserat på rådande tendenser i samhället. År 2020 handlar det om trygghet och omvårdnad enligt det amerikanska färginstitutet, om ”mänsklighetens önskan om skydd och en stabil grund att kunna bygga vidare på in i det nya decenniet – 2020”. Med det i tanken har Pantone utsett Classic Blue till årets färg, och beskriver den som en tidlös blå nyans som påminner om det blåa ljuset som syns på himlen när solen är på väg att ta natt.

Stiftelsen juvelerare Otto Säfströms minnesfond delar ut bidrag och stipendier – som understöd åt behövande pensionerade guldsmeder eller guldsmeder som på grund av sjukdom inte har möjlighet att arbeta. Även gravörer, fattare, sliperskor och personer som arbetat med reparationer inom guldsmedsområdet kan söka bidrag. Intyg om inkomst ska bifogas.

– till ambitiösa och lovande guldsmeder med kunskaper motsvarande gesällbrev i samband med vidareutbildning inom guldsmedsyrket.

– till guldsmedslärlingar och till avslutningsprover såsom gesälloch mästarprov inom guldsmide.

För gesällprov, bedömt av Guldsmedernas Yrkesnämnd, kan stiftelsen ge stipendium och medalj.

Ansökan ska avse höstterminen 2020. Ansökan om bidrag ska skickas till SEB på särskild blankett senast den 15 april. Formulär och informationsblad finns på safstroms.se Formulär och informationsblad kan även erhållas genom att skicka in ett frankerat svarskuvert till: Stiftelsen juvelerare Otto Säfströms minnesfond SEB Private Banking, Stiftelser KG5 106 40 Stockholm

Blått guld är ett kännetecken för franska Maison Dauphin.

15

Werner lever och sover med klockor Werner Koch tycker att han har världens bästa jobb. Trots att han ofta jobbar sju dagar i veckan för att urmakeriet ska gå runt.

– Jag har alltid klockor i huvudet. När jag lägger mig på kvällen tänker jag ofta på någon klocka jag haft problem med under dagen. Jag tänker inte på mina ungar eller barnbarn – bara klockor.

Jag kopplar aldrig bort jobbet, säger Werner.

J

ag ärvde två Omegaklockor. Ingen hade varit inne på service. För kvartsklockan räckte det att byta batteri. Den andra var en mekanisk guldklocka från sent 1970-tal. Den behövde naturligtvis en rejäl genomgång och service. Men fanns det någon flink Omegaurmakare på Södermalm i Stockholm?

Efter lite googlande runt i några klockforum så dök ett namn ofta upp.

Vänd dig till Werner Koch, tipsade de.

Många framhöll hans duglighet och att han kunde allt om Omega.

16

Som urmakare är Omega ett ganska säkert kort att inrikta sig på. Sverige var länge ett mycket viktigt exportland för schweiziska Omega. Vissa modeller och broschyrer togs enbart fram för den svenska marknaden.

Att kliva in i urmakeriet på Hornsgatan

är att förflytta sig i tiden. Rakt fram står den gamla affärsdisken. Utefter väggarna massor av uppmaningar att köpa olika schweiziska prestigeklockor, framför allt Omega – men också Breitling, Certina och Burlova. De flesta reklamaffischer

har minst 60–70 år på nacken. En stor glasmonter visar gamla verktyg, klockor och annat som hör branschen till. På hyllor står massor av finurliga maskiner som urmakaren själv tillverkat för bestämda uppgifter i verkstaden. Här finns också hylla efter hylla, låda efter låda med ett oräkneligt antal reservdelar, serviceböcker och mycket annat. Ut från det inre maskinrummet, som rymmer ett par svarvar, borrmaskiner och en hel del annat kommer urmakare Werner Koch.

Werner har arbetat i branschen i över 50 år. I nära 40 av dessa har han

17

drivit urverkstad och butik här på Hornsgatan i Stockholm, just mellan Slussen och Mariatorget. De märken han arbetar med i dag är främst Omega men också Certina, Longines, Tissot och några andra märken.

– Jag jobbade på Krons tillsammans med Erik Johnsson som var en av de bästa urmakare Sverige haft. För mig vara det bara att lära om det jag tidigare trodde jag hade lärt mig.

För att bättra på sina kunskaper

Werner tycker att arbetet bara blir

roligare för varje år han arbetar. Trots att han ofta arbetar sju dagar i veckan.

Men vi tar det från början.

– Jag älskade fickur redan som tioåring, många hade fortfarande fickur.

Redan tidigt bestämde jag mig för att bli urmakare, säger Werner.

Som barn bodde han utanför Graz i Österrike. När han var 14 år gammal började han som lärling, samtidigt som han gick i urmakarskolan några dagar i månaden under fem år. Men verkstaden där han startade sin bana var ingen bra läroplats.

– Senare när jag lärt mig hur saker ska utföras har jag förstått att på det urmakeriet fanns inte mycket kunskap.

När han kom till Sverige 1970 fick han arbete som urmakare hos Krons ur, som då låg på Mäster Samuelsgatan.

Familjen Kron var landsmän till Werner.

De hade flytt Österrike under andra världskriget.

18

började han systematiskt att köpa och läsa fackböcker om klockor och urmakeri.

I dag har han en stor samling på omkring 150 fackböcker på svenska, danska och tyska.

klockor på posten och väntade när jag återvände. Det var ett hårt arbete att jobba ikapp, minns Werner.

Ofta sov han inte hemma i Hägersten. Istället arbetade han sent, sov en stund i jobbsoffan så att han kunde återgå till arbetet tidigt på morgonen.

Det har alltid varit tufft att få ekonomin och företaget att gå runt.

– Den bästa tiden är faktiskt nu, säger Werner.

Tidigare arbetade han i verkstan och

jag älskade fickur redan som tioåring

Så småningom blev han erbjuden att ta över servicen för klockmärket Bulova Accutron. Ett från början amerikanskt märke som flyttade tillverkningen till Schweiz. Det här var en hektisk tid.

Klockor kom från hela landet. Det var ett ständigt spring till posten och det gällde det att hålla reda på adresser och klockor, samtidigt ringde urmakare hela tiden och beställde reservdelar.

– Tog jag semester låg massor av

hans fru skötte butiken, kundkontakter, ekonomi och bokföringen. Omsättningen var egentligen inte så hög så att den tillät två anställda. Numera är han skild från sin fru, men hon kommer in en dag i veckan och bokför och tar hand om en hel del kundkontakter.

Numera får han därför göra mer själv.

Han har öppet fyra dagar i veckan och då är det svårt att få tid att sitta och

19

arbeta med klockorna. Han blir ständigt avbruten av kunder som ska lämna eller hämta klockor, korta en länk eller köpa ett armband.

– Ibland blir det inte mycket gjort.

Speciellt svårt är det att arbeta med kronografer. Då vill jag inte bli avbruten.

Den typen av jobb gör han därför helst fredag till söndag. För Werner arbetar oftast alla dagar i veckan. Ibland kommer hans särbo hem till honom under helgen.

– Då tar jag med mig jobb hem. Men jag undviker isärplockade kronografer.

Det är för många bitar som man kan tappa bort. Men en vanlig klocka kan jag göra ren i verkstaden och sätta ihop hemma. Då kan jag jobba sju dagar i veckan. Men kronografer är ett jäkla bekymmer.

Tidigare arbetade han med Rolex. För omkring fem-sex år sedan var det inte längre möjligt att få tag på delar. Det har aldrig varit fritt fram för vem som helst att beställa delar till Rolex. Men genom goda kontakter var det tidigare möjligt för Werner att få tag på delar som han behövde.

– Nu är det till och med så att de som reparerar Rolex får skicka in gamla delar för att få köpa nya.

Tidigare omsatte Rolex omkring en kvarts miljon per år i hans företag. Det blev en kännbar förlust när han inte längre hade möjlighet att serva det märket. Det var jobbigt en period. Men efter att han inriktat sig mer offensivt på Omega tog urmakeriet fart igen.

20

Det var inte heller bara fördelar med att serva Rolexklockor. Det är ett märke som lockar till sig rövare och banditer.

Står det Rolex på butiken tror de att det där finns många dyrbara klockor. Under Rolextiden hade han två inbrott. Ett i butiken när den låg på Biblioteksgatan och en gång i verkstaden och butiken här på Södermalm.

– När jag kom hit en måndag var båda kassaskåpen uppbrutna och alla kundklockor var borta.

Även om han hade ett kraftigt kassaskåp så trodde polisen att det inte tog mer en kvart för tjuvarna att få upp det.

Han är ändå tacksam att han aldrig blivit utsatt för något rånförsök under affärstid. Hans urmakeri ligger på en del av Hornsgatan där det inte passerar så mycket folk och där det är ganska mörkt så här års. Då kan det vara ganska skönt att Rolexskylten är nedmonterad.

– Jag hade ändå tur. Det här hände natten till en måndag. På fredagen

båda kassaskåpen var uppbrutna...

Det tog ju allt. Även anteckningarna med kundernas namn, som låg i påsarna med klockor i kassaskåpet. Han kunde därför inte meddela kunderna vad som hänt, utan fick vänta tills de kom och frågade efter sina klockor. Det tog lång tid innan den sista kunden fick reda på att klockan som lämnats in var stulen.

– Det blev en riktig cirkus. Vissa kunder försökte tjäna på det som hänt.

En skulle slå ihjäl mig och andra kom med blommor och tyckte synd om mig.

Nu har han gjort om systemet och har uppgifter på vilken sorts klocka det är och kundens kontaktuppgifter på flera ställen. Han har även monterat upp järngrindar.

hämtade en kund ut två Rolexklockor i guld med diamanter, smaragder och rubiner. Jag vet inte om min försäkring hade klarat det.

Men Omega är alls inget nytt märke

för Werner. Det är klockor som han servat och reparerat sedan 1970-talet.

– På den tiden fick alla köpa Omegadelar. Men även Omega införde restriktioner för knappt tio år sedan och har numera krav på maskinparken. Jag fick nyligen komplettera med maskiner för 150 000 kronor för att kunna fortsätta med Omega.

Det finns olika kategorier som urmakare delas in i av Omega. Nivå 1

21

innebär möjlighet att köpa packningar, kronor och länkdelar. Nivå 3 innebär att man får köpa allting i sortimentet.

– Sedan finns även krav på att man går vissa kurser. Kanske har de även andra krav på kunskapsnivån. Det är inget de frågat om, men jag hoppas att jag har ett hyfsat rykte.

Det är tufft att vara urmakare i Stockholm. Många kunder kommer med kronografer och dykarklockor. Det är klockor som det är svårt att tjäna pengar på. De tar tid att åtgärda och reservdelarna kostar mycket.

– På samma tid som jag lagar en kronograf kan jag laga två vanliga Omegaklockor, vilket ger 3 000 mer i kassan.

Trots att han ofta arbetar veckans alla dagar har det inte gjort honom rik.

– Det har aldrig gått att ta ut någon hög lön. Det har varit väldigt tufft många gångar. Det har hänt att man genom åren varit nervös några dagar innan hyran skulle betalas. Man har varit beroende av att kunderna kommer i tid och hämtar sina klockor.

Han sörjer inte att hans barn inte valt att bli urmakare. Även Werner skulle tveka att välja samma yrkesbana igen.

22

Trots att han älskar sitt yrke.

– Det skulle vara svårt med tanke på hur branschen ser ut i dag. Man får ju knappt köpa delar. Fick man göra det på samma sätt som förr då skulle jag välja samma bana. Jag gillar ju jobbet.

Skulle han inte längre få serva Omega skulle han sitta risigt till. Han har ingen lust att gå tillbaka till att laga väggur som han tidigare gjort i många år. Han är inte mycket för hembesök, av att hämta och leverera till kunderna.

– De ringde och sa att klockan stannat och så fick jag åka ut till förorten. Ofta hade de glömt att dra upp klockan eller så hängde den snett. Och man fick ju aldrig något betalt för besöket. De frågade bara om de fick bjuda på kaffe.

Kanske behöver Werner bli bättre på

att ta betalt. Men trots modesta priser får han varje dag höra hur dyr han är.

Han är innerligt trött på kunder som varje dag suckar och stönar.

– Samtidigt förstår jag dem. 4–5 000 kronor är mycket pengar – men det är inte dyrt. De förstår inte hur lång tid arbetet tar, att jag kanske har lagt ner en arbetsdag på deras klocka.

Numera skickar han en bild med den

isärplockade klockan till kunden när den ska hämtas. Kanske ger det större förståelse för vilket arbete som ligger bakom.

– Ofta suckar de mest som antagligen inte har några problem med att betala.

Jag minns inte att någon kund i blåställ gjort det. Har de en riktigt dyr klocka så menar vissa att den aldrig ska behövas servas.

Hans före detta fru brukade gå till frisören fem gånger varje år. På tio år kostade det 100 000. Men hon såg vad de gjorde och klagade aldrig över priset.

En klocka som har servats ser nästa likadan ut när kunden hämtar den.

Kanske tar han för lite betalt?

Werner plockar fram en snart tio år gammal lista från Omega och tittar vad det står där att han borde ha tagit för att serva min Omegaklocka. Den kan hänföras till kategori 4 – 8 800, står det i listan. Det borde alltså ligga på drygt 10 000 i dag.

– Skulle jag ta dessa priser så skulle jag inte få ett jobb! Men kanske skulle jag pröva att dubbla mina priser. Även om jag miste hälften av kunderna skulle jag tjäna lika mycket som i dag. 

Utvalt – nyheter och inspiration från omvärlden Omvärldsredaktör: Kina Andersson

Ögongodis för öronen Halsbandet har tagit över örhängets ställning som it-smycke på catwalken.

Men när de dyker upp, är det förslagsvis bara ett. Ett stort. Här Ole Lynggaards nya Evil Eye-örhänge med en opal, som kommer i februari.

”La Panthère” Pantern är Cartiers välkända symbol.

Den dök upp första gången på en reklamaffisch för det exklusiva juvelhuset i början av 1900-talet och därefter som motiv på ett armbandsur.

Men det var hertiginnan av Windsors panterbroscher som satte fart på Cartiers kärlekshistoria med den stora katten. Broschen skapades av Jeanne Toussaint, Cartiers legendariska konstnärliga ledare på juvelsidan. Hon hade en särskild blick för detaljer och vågade prova nya saker i sin design – som den tredimensionella panterbroschen. Jeannes smeknamn var dessutom ”La Panthère”. Om det nu beror på att hon bar en lång leopardpäls eller på hennes påstått riviga humör låter vi vara osagt.

La Panthère fortsätter i alla fall att göra sig påmind i Cartiers kollektioner, bland såväl klockor som smycken.

Nytt skrin från Cardell Design Cardell med bröderna Jonas och Stefan Cardell vid rodret presenterar nu ett nytt spännande varumärke: Stories smyckeskrin. Rejäla stilrena skrin med god rymlighet. Den lite större modellen har nyckellås och förvaring i två våningar. Färgtonerna är mörkgrå och sand. Mellanmodellen som finns i mörkgrön och svart pryds med en förgylld bricka som kan graveras, för en personlig touch.

Autavia i brons

Breitling för henne

TAG Heuers modell Autavia är kultförklarad. Modellen lanserades 1962 och var också det första armbandsuret som Jack Heuer skapade för företaget. Nu kommer den i brons. Man kan också lätt byta ut läderbandet, länken eller natobandet vilket gör den till en mångsidig klocka som passar i såväl sportiga som mer stilfulla sammanhang. COSC-certifierad.

Breitling vill bredda sin målgrupp; man riktar sig nu mot en bredare publik av män och profilerar sig också inom nya sporter som surfing och triathlon. Men framförallt verkar det som om man vill att kvinnor hittar tillbaka.

Med nya modeller och genom att använda sig av kvinnliga ambassadörer, verksamma inom sport, flyg, film och äventyr vill man även locka kvinnor tillbaka. Här Superocean 36 White Lady med gummiarmband.

23

ร rets hรถgtidsdag fรถr Sveriges hantverkare

24

25

I mitten av november fick nära på 300 hantverkare inom 40-tal hantverksyrken ta emot sina gesäll- och mästarbrev som vittnar om deras hantverkskunnande och yrkesskicklighet i Stockholm. Förutom en dryg handfull lärlingar inom guldsmedsyrket och dubbelt så många gesäller inom urmakaryrket fick bland annat stickare, krukmakare och tatuerare hämta ut sina mästar- och gesällbrev i Blå hallen i Stockholms stadshus.

G

esällprov kan i dag avläggas i ett åttiotal yrken där varje yrke har särskilda bestämmelser om vad som granskas och betygsätts. För mästarbrev krävs ”skicklighet och erfarenhet”, ett antal år i yrket samt kunskap i bokföring och kalkylation.

Nya hantverk kommer till varje år.

Numera går det att avlägga gesällprov som till exempel nagelteknolog, som stickare eller tatuerare.

Gesällprov kan göras efter avslutad lärlingsutbildning på 3–4 år på skola eller hos en mästare inom yrket. Efter ett antal år i yrket är det sedan möjligt att ta mästarbrev.

Efter avslutad lärlingsutbildning, cirka fyra år på skola eller hos mästare, görs ett gesällprov. Provet för guldsmed består av framställning av en medaljong, en armring och ett frivilligt arbete.

Utdelningen i Stockholms stadshus föregås av en utställning med ett trettiotal gesäll- och mästarprov, där besökarna kunde se unik design skapad av skickliga hantverkare. Här fanns

bland annat en fåtölj i glas, en gitarr med intarsia som är en visuell tolkning av Fibonaccis talföljd, broderi, musikmöbler i ek med beslag i mässing, peruker, smidda hästskor och möbler som tapetserare stoppat och klätt.

Det är Stockholms Hantverksförening som står för utdelningen av gesälloch mästarbrev i Blå hallen i Stockholms stadshus. Som hantverkare får man välja

honom att välja att bli urmakare. Ända sedan han var liten har Erik gillat att skruva i saker.

– Om det var någon sak som var trasig skulle det gärna skruvas i för att se om det gick att reparera. Detta gjorde att det kändes intressant med yrket. Jag är även fjärde generationens urmakare i min familj. Det påverkade mig också, säger Erik.

jag trivs mycket bra med mitt yrke var man vill ta emot sitt brev och då många passar på att göra det i Stockholm brukar arrangemanget vara det största i sitt slag under året.

Erik Åkesson, urmakargesäll från Karlstad är en av nio urmakare som kommit till stadshuset för att hämta ut sina gesäll- och mästarbrev denna kväll.

Han berättar att det var helt naturligt för

Han tycker att urmakarskolan var bra och han mer än väl lärde sig grunderna i yrket.

– Det finns givetvis moment som man stöter på i jobbet som man inte lärt sig i skolan. Därför var det bra med praktiken. Kombinationen av arbetet i skolan och praktiken gjorde att jag kände mig redo när jag kom ut i arbetslivet.

Efter examen i somras är Erik nu

anställd som urmakare på Mollstedt Ur i Karlstad.

– Jag trivs mycket bra med mitt yrke och har utvecklats mycket på kort tid.

Min plan är att fortsätta lära mig nya saker och utvecklas ytterligare.

Han tror på en ljus framtid för både klockor och urmakaryrket.

– Dels har mekaniska ur blivit mer populära på senare år, dels har folk ett annat tänk i dag jämfört med förr.

Många vill inte längre ha en slit- och slängklocka utan ett kvalitetsur och lämnar hellre in på reparation framför att köpa nytt.

Erik framhåller därför vikten av att det i framtiden finns kompetenta urmakare som kan utföra dessa arbeten. 

26

Malin Ivarsson – Jag gjorde mitt armband i 18K rödguld.

Mitt valfria arbete är gjort i 18K rödguld och vitguld. Det har Visbys siluett på insidan. Jag har jobbat med kontrasten mellan matt och blankt. Jag fick en liten silvermedalj, efter ett betyg på 4.2 och blev överlycklig!

Efter att jag blev klar som lärling i mars 2019 har jag kunnat jobba 100 procent med mitt företag Malin Ivarsson Jewelry som jag drivit sedan 2016. Jag älskar det och målet är att fortsätta med det och sedan om några år ta mästarbrev, säger Malin Ivarsson.

27

Julia Lind-Lombardi – När jag först hörde om gesällprovet tyckte jag att det lät som en föråldrad tradition. Men under min lärlingstid insåg jag att provet var ett bra sätt att utmana sig och hålla traditionen kvar. Jag valde att göra en brosch för att jag tycker det är kul med skjutkryllor. En skjutkrylla är en extrem liten mekanism, men fyller en stor funktion. Så många små delar som måste passar perfekt!

– Nu när jag har fått mitt gesällbrev, vill jag fortsätta utveckla min kunskap genom att jobba åt andra etablerade guldsmeder, samtidigt som jag bygger upp mitt eget företag. Det är mycket i branschen som ändras, på både gott och ont, och jag vill hitta balansen mellan det gamla hantverket och det moderna, säger Julia Lind-Lombardi.

Julias gesällarbete är en brosch i silver, 18K guld, karneol, turmalin, turmalin kvarts.

28

Magriffe Attack – Jag har gjort en medaljong i form av en pumpa, att ha bilder på mina ”pumpkins”, alltså mina två döttrar. Jag jobbar heltid hos min mäster Kristoffer Löfmark och drömmer om att bo på landet och ha en egen multikreativ hippieverkstad en dag, säger Magriffe Attack.

29

Stefan Isaksson

Markus Eriksson

Markus Mickelsson

Martin Schรถnning Bredberg

Niklas Forsberg

Nils Georgii

Sandra Johansson Lรถtzsch

Viktor Jรถnsson

30

Utvalt – nyheter och inspiration från omvärlden Omvärldsredaktör: Kina Andersson

För honom Ingen har väl undgått att det är ett halsband som gäller? Även för män. Giambattista Valli i en diamantcollier från Chopard.

Klassikern Pärlor är alltid rätt. Ett tight pärlhalsband är extra rätt.

Man ser dem hos Dior liksom hos H&M. Här från Diors Ready to Wear-visning.

Tjugoårsjubileum Victoire de Castellane har precis firat tjugo år som creative director för Diors juveler. Hon var också den första: 1999 fick hon uppdraget att utveckla en juvelavdelning. Genom alla år har hon låtit sig inspireras av Christian Dior och hans värld, som hans kärlek för blommor och spets, och omvandlat dem till ett alldeles eget designspråk: poetiskt lekfullt, ofta färgsprakande och ofta fyllda med symboler – och tekniska finesser. Asymmetri är ett annat nyckelord, det är sällan hennes örhängen matchar varandra.

Här ett par med paraibaturmaliner ur jubileumskollektionen Gem Dior.

Uppdaterad klassiker Årets första nyhet från Longines är en uppdaterad version av dess ikoniska Longines Heritage Classic Chronograph från 1946. En 40 mm stor kronograf med ett urverk (L895.5.) utvecklat exklusivt för Longines.

Många fördelar med lasersvetsning Nu lanserar Aktiv Guld lasersvetsarna SIRO SL100 och SL120 med större flexibilitet för bearbetning av större och längre arbetsstycken. Många är redan bekanta med Desktop-modellen SL20 som är utvecklad för mindre verkstäder. L20 är en maskin som Aktiv Guld framhåller är lämpligt både för reparationer, montering och mindre serieproduktioner.

Företaget framhåller flera fördelar med lasersvetsning: • Högsta precision. Eftersom lasern är så exakt justerbar ger den en hög grad av kontroll och kan användas för att svetsa till och med de minsta detaljerna utan att skada dem.

• Hantera komplicerade monteringar. Med laserteknologin kan du sammanfoga olika material, liksom nå ställen som annars är omöjliga att nå.

• Låg värmespridning. Eftersom svetsningen kan ske utan direktkontakt med ämnet uppstår nästan ingen värmespridning och därmed minskas risken för värmeskador på till exempel

stenar eller annat värmekänsligt material.

• Kostnads- och tidseffektivt. Med laserteknologin är det möjligt att minska tidsåtgången i produktionen reellt, så att företagets drifts- och produktionskostnader kan reduceras betydligt.

• Svetsning av högsta kvalitet. Med Sirolasern kan man finjustera och anpassa strålens styrka och kvalitet efter legeringens egenskap, för att behålla den homogena metallstrukturen som krävs vid tillverkning av kvalitetssmycken.

31

- Kalibrerat - Unikat - Precisionsslipat - Måttslipat utifrån önskemål

REPARATIONSPÅSAR Kontakta oss på info@adelstensgruppen.se eller 0730-61 84 99 Leveranstid 2-4 veckor Ordertel: 0142-800 85 Orderfax: 0142-162 57

ESA Products KB Box 300 • 595 23 MJÖLBY

32

Ädelstenar och hållbarhet: del 1

Varför finns ingen Kimberleycertifiering för färgstenar?

De flesta av oss har mött frågorna kring diamanter och färgstenar:”Var bröts stenen?

Kan ni garantera att den bröts och slipades under goda förhållanden? Hur vet jag att den är konfliktfri? Finns det någon motsvarighet till diamanters Kimberleyprocess för färgstenar?”

Frågorna kring ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet inom ädelstensproduktion blir ämnet för en artikelserie som kommer att spänna över alla 2020 års fem nummer av Tid & Smycken.

Text och foto: Johannes Orstadius

F

rågorna ovan är rimliga och befogade. Att vifta bort dem med ”sådant tänker inte folk på när det gäller diskmaskiner eller mössor, varför ska det vara så noga just med stenar?” slutade fungera under förra decenniet.

Det är möjligt, rentav sannolikt, att det

är en tidsfråga tills dessa diskussioner blir det första som kommer på tal när du ger kunder ett ädelstensförslag.

Det finns två skäl att ha välgrundade svar redo. Ett okunnigt svar kan få kundens samvete att sätta stopp. Det andra skälet är den känsla av mervärde

som ges av historia och bakgrundsinformation. (Vissa tyckare hävdar att story och upplevelser väger tyngst av alla faktorer i den yngre generationens vågskål.)

Så vad är ett kompetent svar?

Generellt handlar det om att balansera

Sortering av morganiter från småskalig brytning i Nigerias Oyo-region.

33

överdrivna farhågor genom information men var öppen med utmaningar. För diamanter är det enklare: börja med att berätta om det samarbete som ligger bakom Kimberleyprocessen (KPCS).

Genom den har 82 länder och ledande civila organisationer samlats sedan 2003 för att kontinuerligt hindra konfliktdiamanters spridning. Om du håller dig till konventionella källor för dina diamanter så omfattas alla era diamanter med största sannolikhet redan av Kimberleyprocesssen – alla seriösa grossister handskas enbart med sådana diamanter för material nyare än 2003.

Kimberleyprocessen är visserligen

skapad för att garantera enbart konfliktfrihet, ej andra hållbarhetsrelaterade faktorer, men det betyder inte att de inte jobbar för ytterligare hållbarhetsaspekter.

En av sju arbetsgrupper inom KPCSorganisationen arbetar exempelvis med att förbättra villkoren för de grupper som bryter diamanter småskaligt, både abstrakt genom att föra dialog med medlemsstater kring regelverk men även praktiskt genom initiativ såsom lokala värderingsutbildningar.

Som motpol till de hemska, delvis diamantfinansierade inbördeskrig under 90-talet i bland annat Sierra Leone och Angola kan nämnas att Botswana tack vare diamantbrytning (diamanter står för 70 procent av export och 32 procent av landets BNP) i dag klassificeras som övre medelinkomstland av Världsbanken och har gratis och obligatorisk grundskola.

Utbildningsnivån och landets universitet utvecklades snabbt efter att diamantfynd gjorts i landet 1966. Botswana når plats 28 på The Economist:s demokratiindex – strax före Frankrike och Belgien. Anser kunder ändå att Kimberleyprocessen och rådande världsmarknad ger för begränsade garantier eller positiv verkan så går det att finna diamanter med specificerade ursprung såsom Kanada eller Australien, gammalslipade diamanter som tack vare sin återvunna status inte bidrar till nya avtryck på miljö, eller syntetiska diamanter.

Men färgstenar då? Varför finns ingen Kimberleyprocess för andra ädelstenar än diamant?

Svaret gömmer sig i att färgstenar och

diamanter bryts på monumentalt olika vis. Diamantförekomster är ofta hög-

koncentrerade. Diamanterna i våra smycken bildades djupt nere i jordens mantel och transporterades våldsamt upp till jordytan genom sprickor i jordskorpan. Transportkanalerna nedifrån mantelns djup når jordytan bland annat i form av vulkanrör. Bergarten som diamanter hittas i kallas kimberlit. I runt en procent av alla kimberlit-vulkanrör hittas brytbara mängder diamant. Det innebär att diamanterna ligger smidigt samlade. Hittar man en diamantförande vulkankanal – som kan vara uppåt någon kilometer på bredden – räcker det att gräva ett cirkelformat hål med någon kilometers bredd för att kunna extrahera alla diamanter.

Att bryta diamanter i en sådan

fyndighet kan vara oerhört lukrativt. En fyndighet där kristallerna hittas direkt i berget på detta vis kallas för en primär fyndighet. Världens största och viktigaste diamantgruvor är byggda på just primära fyndigheter av kimberlitrör. Men diamanter kan också hittas i flodbäddar eller i mark som för längesedan hyste ett vattendrag. En sådan fyndighet kallas sekundär. Dessa diamantförekomster

Det är oftast mycket svårt att veta varifrån safirerna i en färgkalibrerad linje kommer.

Det behöver inte indikera missförhållanden, utan är en konsekvens av färgstensbrytningens ofta småskaliga natur.

34

har uppkommit genom att berg med kimberlitrör för länge sedan vittrat och diamanterna lösgjort sig och anrikats i ett vattendrag. Även sådana diamantförekomster är ofta rika och koncentrerade – även om de inte är lika förutsägbara som de primära fyndigheterna.

I fattiga regioner präglade av jordbruk är det förstås en game changer att finna en diamantfyndighet: Det blev en förbannelse för vissa områden under Afrikas moderna historia, inte minst under ett blodigt inbördeskrig i Sierra Leone under 90-talet. En begränsad yta som kan generera mycket stora kapitalflöden blir lätt en åtråvärd spelpjäs. Det var sådana ”blodsdiamanter” som föranledde instiftandet av Kimberleyprocessen.

Att diamantförekomster ofta är så koncentrerade och rika är samtidigt en välsignelse. Det koncentrerade värdet gör att företag och stater kan investera i en strukturerad brytning, med stabila anställningar, utbildad kompetens, modern utrustning, och krav på sig att följa säkerhetsmässiga och miljömässiga regelverk. Dessutom leder fyndigheternas oftast höga värdekoncentration av rådiamanter till en mycket viktig egenskap: spårbarhet. Antalet mellanhänder mellan en gruvas produktion och diamantsliperiet är förhållandevis litet.

Leverantörskedjan blir, med sina måttligt få länkar och stora kapitalflöden, ganska lätt att hålla koll på. Att skapa en slags kontrollmärkning – Kimberleyprocessen – som fungerar ter sig inte som ett omöjligt uppdrag för en sådan produkt.

För färgstenar ser situationen annor-

lunda ut. Generellt förekommer de inte lika förutsägbart. När man väl lyckats hitta ett hålrum med kristaller i berget så kan det ta månader innan man hittar nästa hålrum – om man alls hittar ett till.

Slumpmässigheten illustreras av citatet här intill.

The tanzanite small-scale mining sector is more organised than the gold small-scale mining sector, but production and revenues are more volatile. (…) The variation in production from one mine to another is influenced by the fact that the gemstones are found in pockets that, for small-scale mining without proper geological data, often prove difficult to identify. (…) Mining can often go on for several months without any serious production and pit financers can often go bankrupt.

Citat ur ”Artisanal and small-scale mining in Tanzania – Evidence to

inform an ’action dialogue’ ” (2018).

Ta därtill i beaktande att värdet för färgstenar per gram råsten i allmänhet är mångfaldigt lägre än för diamant.

Sammantaget ger detta en helt annan typ av situation; svårförutsägbarheten och de förhållandevis låga värdena hos ett fynd gör att färgstensfyndigheter i allmänhet är en mardröm för stora gruvföretag att ge sig in i. Med dagens prisnivåer är bara en handfull färgstensfyndigheter tillräckligt rika och förutsägbara för att kunna exploateras med samma mekaniserade, storskaliga metoder som diamantgruvor. Sprickorna eller hålrummen med ädelstenskristaller skulle oftast vara förbrukade lika snabbt som företaget hinner få dit maskiner och anställa arbetare.

Det uppskattas att 80 procent av alla färgstenar istället bryts småskaligt med handverktyg av enskilda individer, grupper eller kollektiv, enligt Natural Resource Governance Institute (2017).

Motsvarande siffra för diamanter är blott 20 procent enligt Världsbanken (2015).

Arbetet med enkla verktyg, på individeller gruppbasis och utan formell

hängande utmaningar – har en övervägande positiv effekt på lokalsamhällena: ASM, which primarily occurs in the rural area, is expected to have a positive effect on the economic well-being of much of the rural population regarding poverty reduction, as well as rural economic development.

Ur ”A study of the challenges of gemstones artisanal and small-scale mining in Nigeria” (2018) från Business Entrepreneurship Skills and Technology (BEST) Centre, Abuja, Nigeria.

ASM tends to be carried out by people who have no basic formal mining training and no access to formal credit facilities like commercial banks loans. The sector still has considerable potential to reduce poverty, and according to national statistics, ASM communities fare better in terms of poverty levels than other communities. In addition to being a source of wealth creation, asset accumulation and investment, ASM has the potential to increase people’s livelihood security and reduce their vulnerability.

Ur ”Artisanal and small-scale mining in Tanzania – Evidence to inform an ‘action dialogue’ ” (2018) från International Institute for Environment and Development (IIED).

80% av alla färgstenar bryts med handverktyg företagsmässig organisation, bryta mineral går under namnet artisanal small-scale mining (ASM).

Ofta är det lantbrukare från byar i närheten av färgstensfyndigheter som under torrsäsongerna, när arbetsinsatserna inom jordbruket är små, beger sig ut för att gräva efter ädelstenarna och på så sätt dryga ut kassan. I Nigeria bryts de allra flesta ädelstenar till exempel under torrsäsongen mellan oktober och mars.

Konsumenter i väst har ofta en övervägande negativ syn på denna typ av verksamhet, med tanke på att de grävda hålen (som sällan fylls igen förutom i Sri Lanka) påverkar miljön och arbetsskador är en ständigt närvarande risk. I studier gjorda på plats framträder dock ett annat perspektiv. I studier gjorda i de två av de viktigaste färgstensproducerande länderna, i västra Afrika (Nigeria) respektive östra Afrika (Tanzania), framhävs att ASM – trots flera över-

Vi återkommer i nästa nummer till hur

den småskaliga brytningen av färgsten och diamanter ser ut i olika regioner, dess utmaningar och åt vilket håll utvecklingen går. Bland en av småskalighetens utmaningar finner vi dock ett svar på varför någon motsvarighet till Kimberley-certifiering inte finns för färgstenar. Varje individ som gräver efter ädelstenar under en torrsäsong hittar ofta inte mer än några små kristaller av ädelstenskvalitet på en vecka. Inget sliperi har möjlighet att på ett kostnadseffektivt sätt genomföra produktion och marknadsföring baserat på några få kristaller. Här sätter därför ett helt kugghjul av mellanhänder igång. De första mellanhänderna åker kanske runt mellan flera byar, hjälper byborna med sortering, eller så är det någon i byns ledning som samlar ihop produktion från flera personer och färdas till närmaste stad. Ett andra led av mellan-

35

En man visar vägen till byns stolthet, Nigerias sannolikt största akvamaringruva som drivs i samarbete mellan byn och ett lokalt gruvbolag.

händer, kanske i närmaste större stad, samlar ihop produktionen från en mindre region och tar sig kanske till närmaste regionala handelscentrum.

I östra Afrika är det ofta Arusha eller

Nairobi som gäller, i västra Afrika ofta universitetsstaden Ibadan i Nigeria. Där, oftast med ytterligare en mellanhand i form av någon som äger ett kontor i dessa handelscentra, visas råkristallerna för internationella köpare eller exporteras direkt till Bangkok (Thailand), Jaipur (Indien), Colombo (Sri Lanka) eller något annat globalt centrum för ädelstenshantering och slipning. Trots att flera mellanhänder gjort sitt bästa för att samla ihop partier som ska vara enkla för sliperier att hantera och marknadsföra, så är det ofta inte slut där. Ofta behöver

36

sliperierna blanda råmaterial från olika fyndorter för att genomföra en produktion med enhetlig färg. Ett safirsliperi brukar exempelvis blanda råstenar från Madagaskar, Tanzania, Sri Lanka och Nigeria för att kunna få fram tillräckligt många liknande stenar av en specifik färgnyans och möta smyckemarknadens behov.

Den småskaliga brytningen och stora antalet mellanhänder medför att spårbarheten för färgstenar blir mycket begränsad.

Det betyder i sig inte att något fuffens pågår. Dock för det med sig konsekvensen att en typ av standardiserad märkning eller spårning, i stil med Kimberleyprocessen, hade varit en avsevärt mycket större utmaning att genomföra med färgstenar än med diamanter.

Men hade en process med Kimberleycertifikat ens behövts för färgsten?

I de dokument som undertecknad tagit

del av, inklusive tre omfattande (50 – 100 sidors) rapporter om förhållandena inom ASM globalt, i Tanzania respektive i Sri Lanka, samt ett dussin kortare dokument såsom forskningsrapporter och talmanuskript från ledare, har många utmaningar och förbättringsområden nämnts.

Men ingenstans i texterna har omnämnts explicit, eller ens mellan raderna, risker relaterade till finansiering av konflikter.

Anledningen skulle kunna vara att ASM-brytningen av färgsten av lokalsamhällen i Afrika är för småskalig, sporadisk och genererar för låga värden för att vara av intresse som maktpjäs från våldsorienterade gruppers håll. 

Tips för vidare läsning:

Governing the Gemstone Sector: Lessons from Global Experience (rapport 69 sidor)

Artisanal and small-scale mining in Tanzania – Evidence to inform an ”action dialogue” (rapport 101 sidor)

A socio-economic study of small-scale gemstone mining in Sri Lanka (rapport 38 sidor)

A study of the challenges of gemstones artisanal and small-scale mining in Nigeria (forskningsartikel, 12 sidor)

Diamond Mining and the Environment Fact Sheet (sammanfattning för press, 5 sidor)

Butiksdöden – myt eller verklighet ”Butiksdöden”. Det ödesdigra ordet har nära nog blivit vardag i vår vokabulär. ”Överdriven”, säger somliga. ”Den är verklig i allra högsta grad”, säger andra.

Tid & Smycken har tagit en närmare titt på ett av handelshimlens största orosmoln.

V

isst finns det en oro i branschen. Ändrade konsumtionsmönster medför ändrade förutsättningar för den fysiska butiken, det krävs helt enkelt nya insatser att driva en lönsam butik i dag. Men positivt tolkat kan man också säga att oron lever sida vid sida med nya idéer, nya lösningar.

– Det är tydligt att våra medlemmar märker av en större digital konkurrens i dag, men samtidigt verkar de yngre ta utmaningen på allvar och försöker möta upp med både digitalt skyltfönster så som sociala medier med mera. De satsar också på fina och trevliga ateljéer och har personliga möten – vilket jag tror

passar våra varor bättre, säger Lena Carlsson, vd för branschorganisationen Smycken och klockor.

Enligt Svensk handel är farhågorna för en nära förestående butiksdöd betydligt överdriven: ”Den fysiska butiken kommer inte att försvinna, vare sig i dag eller i morgon.”, skriver de i

Hur gör du för att locka in kunden i din butik?

Foto: Pxhere

37

gör dig mer tillgänglig för fler. Jag har även idéer till en app för varumärket, men först ut blir alltså en online-butik, säger Patrik Hansson.

Ateljé TeBoon i Nyköping var tidigt

– Jag jobbar uteslutande med sociala medier i olika former, vilket resulterat i inbokade kundmöten och affärer. En annan viktig del är ”word of mouth”; man måste alltid lämna över en bra produkt och upplevelse är ovärderligt! säger Patrik Hansson, Juvelsalongen i Uppsala.

– De senaste tre, fyra åren har e-handeln expanderat kraftigt för oss och står idag för cirka femtio procent av företagets omsättning, berättar Johannes Sellén på Ateljé TeBoon i Nyköping.

en rapport från förra året. De pekar dock på att det är kombinationen av digital och fysisk handel som är det vinnande koncept.

Patrik Hansson öppnade sin butik, Juvelsalongen i Uppsala, för lite drygt ett år sedan. Nu håller han även på att bygga upp en nätbutik – något han ser som en fantastisk möjlighet: – Jag tror utmaningen ligger i att hitta en bra balans mellan sin fysiska butik och en online-butik i någon form, att se

det som en möjlighet istället för ett hot.

– När det gäller den fysiska butiken tror jag starkt på att skapa en miljö och upplevelse som speglar mitt varumärke och erbjuda något unikt.

Hans tanke med online-butiken är att hitta nya kunder och erbjuda en bra upplevelse av företagets varumärke för de kunder som inte har möjlighet att besöka Juvelsalongen.

– Jag ser det som en fantastisk möjlighet och säljkanal som bara kommer bli viktigare och viktigare och

ute med en nätbutik: – För cirka tio år sedan såg vi att handeln med smycken öppnade upp sig även på internet och hängde tidigt med på det tåget. De senaste tre, fyra åren har e-handeln expanderat kraftigt för oss och står i dag för cirka femtio procent av företagets omsättning. E-handel som marknadsplats är alltså helt avgörande för att vi ska ha en hög omsättning på vårt lager och kunna erbjuda ett brett sortiment av smycken även i vår fysiska butik, berättar Johannes Sellén.

– I dag har vi tre försäljningskanaler.

Ateljé TeBoon som är vår fysiska butik med öppen guldsmedsateljé, Teboon.se som är vår första e-handel samt Jewelrybox.se som är vår renodlade e-handel som vi startade för cirka fyra år sedan.

Här ser vi störst tillväxt och potential.

Vilka är det då som handlar i butiken respektive på nätet? Eller gör man både och?

– Kunden som besöker vår fysiska butik/guldsmedsateljé är betydligt äldre – och mer lokal – än typkunden för Jewelrybox. Här är kunden geografiskt oberoende och inom ett ganska stort åldersspann, mellan 25-65 år, säger Johannes Sellén.

Upplevelser blir allt viktigare.

Kanske du som är guldsmed ska låta kunden få prova på hur det känns att löda?

Foto: Pxhere

38

Det personliga mötet är viktigt för många, menar man på Stjärnurmakarna Mall of Scandinavia.

Generellt sett är det samma kund som köper i butik och på nätet, menar Ewa Kjellin, bakom EwaK Design samt agent för flera italienska smyckemärken.

– Många söker information på nätet och handlar eventuellt i butik om de inte hittar samma vara billigare på nätet.

Många kanske tycker att de bör vara lojala och främja den lokala butiken men tyvärr är det svårt att avstå från att handla där det är billigast. Våra butikskedjor ser att webbförsäljningen ökar och att den motsvarar många fysiska butikers omsättningar per år och den siffran ökar hela tiden.

Webbförsäljning verkar således vara en bra möjlighet – men man får nog räkna med en hel del jobb.

– Att driva en webb-sida samtidigt som butik är som att driva två butiker.

Försäljningen ska vara personlig och kunderna ska ständigt ”uppvaktas” med nyhetsbrev, VIP-inbjudningar och annat.

Produktsortimentet blir också mer betydelsefullt eftersom butikerna blir mer nischade och inte kommer ha ett

fullt sortiment längre. Så det gäller att välja och skapa en egen identitet och inte bara kopiera andra, säger Ewa Kjellin.

Tillbaka till den fysiska butiken. Hur ska den, inte bara överleva, utan leva och frodas?

Kvalitet och personlig service är naturligtvis viktiga inslag.

– Jag anpassar mig med att inte ha för stor ”överrock” och satsar stenhårt på kvalitet och vänder mig till den kundgrupp som, utöver bästa kvalitet, uppskattar personlig service. Jag lämnar inget åt slumpen utan jobbar långsiktigt och konsekvent.

– Jag kan inte tävla mot kvantitet och så kallade ”kändisdesigners” som säger att de gör smycken men enligt mig saluför de bijouterier på nätet. Jag gör det jag är utbildad på och jag viker inte en tum ifrån mitt designtänk och mitt hantverkskunnande, säger Lotta Torstensson, mästarguldsmed och grundare av Goldbar Jewellery och design i Stockholm. Även Stjärnurmakarna Mall of

Scandinavia, Stockholm betonar kvalitet och service.

– Det personliga mötet är viktigt för många. Dels blir det en trevlig stund med lite småpladder runt köpet, dels får de ju professionell hjälp i butiken.

Att marknadsföra sin butik är också en nödvändighet.

– Butiken blir mer av ett showroom.

Det är viktigt att den enskilda butiken också når ut på nätet med information och sortiment. Drop in-kunden blir alltmer ovanlig och butiken måste göra sig uppmärksammad innan hen kommer in, säger Ewa Kjellin.

Sist men inte minst: Upplevelser blir allt viktigare. Stefan Nilsson, en av Sveriges mest kända trendspanare, menar att de butiker som aktivt involverar sina kunder kommer att bestå.

– Beteendet med slentriankonsumtion som vi haft de senast tjugo åren – det är helt slut. Vi går från ett passivt konsumtionsbeteende till ett aktivt upplevelsedrivet samhälle. Jag tror att de guldsmeder som är nära sina konsumenter och pratar, diskuterar, justerar och är involverade i utformningen av smyckena – de kommer att vinna. De som passivt säljer smycken för att en viss ”influencer” haft det på sig – de kommer att ha det svårt.

Stefan Nilsson har två tips: – Det ena är det som är på allas läppar just nu, alltså ”aktiviteter”.

Butikstrenderna i dag handlar väldigt mycket om att göra aktiviteter i butik.

Vi är villiga att lägga mer pengar på unika upplevelser snarare än att passivt köpa produkter. Så här kan man ju tänka smyckeskola, egen tillverkning men kanske också annat som är utanför boxen, som till exempel smyckebytarkvällar.

Inget av detta måste vara gratis – människor är villiga att betala.

– En intressant lösning som det talas om i dag, är att dela butikslokal med någon som inte har samma tider som en själv. Varför inte ha kombinerad blomster- och guldsmedsbutik? Klockan 09-12 är det blommor, och klockan 12-18 är det en smyckebutik, eller kaffehandel, eller galleri, eller nåt annat.

Då blir hyran halv, och om allt funkar så når man dubbelt så många som tidigare.  Text: Kina Andersson

39

Amerikanska juveler under 300 år

En av få exemplar av plique-à-jour-smycken, av New York-firman Marcus & Co som tillverkade denna brosch cirka 1900. Denne tyskfödde juvelerare anlände till New York 1850 och arbetade för ett antal prestigeföretag innan han grundade Marcus & Co 1892.

Efter hans död fortsatte företaget under ledning av hans två söner, George Elder Marcus och William Marcus.

Broschen är ett utmärkt exempel på Marcus & Co:s arbete i plique-à-jour-emaljering, där färgcellerna inte har något stöd, vilket gör att ljuset kan skina genom den transparenta emaljen och därmed skapa en effekt som av målat glas.

40

På Metropolitan Museum of Art kan besökarna just nu se 300 år av amerikansk smyckesdesign.

USA har fött många designikoner och designstilar – allt från Shaker-möbler till ikoner som Frank Lloyd Wright och Calvin Klein. Men finns det en amerikansk smyckesstil?

D

etta försöker nu The Met spåra i utställningen Jewelry for America som pågår till den femte april. Det är den första stora utställningen av smycken som visas på museet, smycken som ägts och tillverkats av amerikaner från början av 1800-talet till i dag.

Ursprungsbefolkningens smycken är sparsamt representerade. Men några vackra halsband av korallpärlor från tidigt 1900-tal finns i alla fall med. De är tillverkat av Pueblofolket i sydvästra

USA. Långt innan de europeiska bosättarna kom till Amerika tillverkade och bar Pueblofolken pärlor och använde dem även för att byta till sig varor.

Museets första smycke förvärvades 1883. I dag har samlingen växt till en imponerande samling av både sentimentala, värdefulla och originella föremål.

De första smyckena i utställningen är främst arvegods som immigranter hade med sig till USA och smycken av lokala guldsmeder. I början av nittonhundra-

talet, i takt med ökat ekonomiskt och tekniskt välstånd etablerades en nationell industri som skulle bli en framgångsrik producent av smycken.

Utställningen visar de stora förändringar i stil, material och teknik som skett under tre århundraden. Här visas tidiga hårarbeten som ofta var minnesmärken över nära och kära.

Hårsmycken blev populära under 1700-talets samtidigt som perukerna blev omoderna. Många perukmakare i Europa försökte kompensera det genom

Ett särskilt amerikanskt mode var att på detta sätt forma en krans av diamanter.

Här ett set med 305 diamanter, gjordes som en kaskad av blommor graderade i storlek från Tiffany & Co. De tre största blommorna kan skruvas loss och bäras som separata broscher. Under tidsperioden monterades diamanter ofta i silver och stödda med guld. Det oxiderade silvret förbättrar lystern i stenarna.

Diamanter hade blivit så närvarande i det amerikanska samhället under slutet av 1800-talet att de noterades i dagspressen. Med upptäckten av rika diamantfält i Sydafrika fick amerikaner en riklig källa för gnistrande ädelstenar, som tidigare hade kommit från Indien eller Brasilien. Det sammanföll med nya fasetteringstekniker som påskyndade produktionen och förbättrade stenens glans och med fattningar som tillät ljus att lysa igenom stenarna.

Redan tidigt skapade Mary Lee Hu ett nytt och ett alldeles eget sätt att tillverka smycken – med samma tekniker som används i textilkonst, men hon använder sig av silver- och guldtråd när hon lindar, tvinnar, stickar och väver fram sina smycken.

Hon använder bara sina fingrar och enstaka tänger som verktyg när hon skapar sina organiska smycken som här i Choker #35.

William Harpers Fabergé-tvillingsbrosch från 1993 hänvisar både till Fabergé-ägg och guldföremål som gjorts av Ashanti-befolkningen i Västafrika.

I konstnärens William Harpers livliga och improvisatoriska smycken sammanflätas alltid hantverk och koncept. Harper kombinerar oväntade material som plastpärlor och ben med pärlor, juveler, ädelmetaller och emalj. I hans arbeten finns ofta en spänning mellan högt och lågt, mellan dyrbart och billigt.

I podcasten Jewelry Journey berättar William Harper skillnaden mellan att vara konstjuvelerare och designer.

– Jag vill ha arbete som inte kan göras av någon annan. Många gör ritningar eller skisser och sedan får de andra göra arbetet. Det är inte att vara en konstjuvelerare. Det är som att någon annan ska göra dina målningar åt dig.

41

att tillverka smycken. Tillsammans med guldsmederna tillverkades smycken av hår med guldbeslag och pärlor. Det spred sig även till Amerika. Ett vanligt smycke bland städernas borgare i Sverige under 1800-talet var klockkedjor tillverkade av hustruns hår. Välkända både i Sverige och i delar av Europa var också de skickliga hårkullorna från Våmnäs i Dalarna. Smyckena fick ibland exklusiva guldlås tillverkade av guldsmeder.

De tidigaste smycken som bärs i det koloniala Amerika var av sentimental karaktär och var ofta kopplade till äktenskap, död och sorg. Även om smycken rutinmässigt importerades producerades även små föremål som ringar och broscher av lokala guldsmeder och juvelerare. Materialen de använde hade ofta speciella betydelser. Korallen sågs ge skydd mot sjukdom och förhindra onda andar. Pärlor, traditionellt förknippade med rikedom och renhet, symboliserade också motsatta egenskaper.

Ringar med diamanter eller andra ädelstenar sågs som tecken på kärlek och vänskap.

Liknande föreställningar fanns ju även i Sverige där bärnsten ansågs skydda mot oknytt och troll samt föra lycka med sig. Bergkristall ansågs vara

helande och halsband av korall sades skydda mot sjukdom och otur.

Den inhemska industrin i Amerika växte sig starkt under 1800-talet. I Newark i New Jersey startades ett par hundra verkstäder för smyckesproduktion. Vid århundrades slut producerades allt från guldmanschetter till diamantbroscher.

Smyckesindustrins framgång förstärktes av ångdrivna maskiner och upptäckten av guld i Kalifornien och silver i Nevada och av att landet nu bands samman av järnvägen.

Upptäckten av diamantfyndigheter i Sydafrika 1867 ledde till att det producerades bländande smycken som aldrig förr.

Skyddstullar uppmuntrade amerikansk tillverkning och teknikutveckling.

Charles L. Tiffany köpte upp de mest spektakulära diamanterna i Frankrike efter kollapsen av Kung Ludvig Filips regim 1848. När den franska regeringen auktionerade ut en stor del av kronjuvelerna 1887 köpte företaget mer än två tredjedelar av partierna.

På New Yorks Fifth Avenue och på andra fashionabla platser etablerade sig nu juvelerare som Tiffany & Co och Cartier.

Från slutet av 1800-talet fram till

Denna hårprydnad från 1900-talet formgiven av Louis C. Tiffany är en anmärkningsvärt realistisk skildring av två trollsländor som landat på var sin maskrosfröboll. Karaktäristiskt för hans arbete visar det inte växterna under höjden av deras blomning utan strax innan fröerna blåses bort. Trollsländorna har skimrande svarta opaler längs ryggen och skira silvertrådsvingar.

42

första världskrigets utbrott blommade jugendstilen i Europa med naturen som inspiration. I Amerika var Louis C. Tiffany den ledande mästaren på jugend.

Nu startade bland andra New Yorkbaserade Marcus & Co av den tyska immigranten Herman Marcus med sina utpräglat konstnärliga smycken. Den amerikanska smyckesproduktionen inspirerades också starkt av en engelska Arts- and Craftsrörelsens betoning av hantverket och experimenterandet med icke-traditionella material.

Den eleganta edvardianska stilen gav under 1920-talet plats för glamour och lyx i Art Deco-stil. På 1930-talet började skulptören och konstnären Alexander Calder och andra amerikanska konstnärer även skapa allt mer konstnärliga smycken.

Modernister som Sam Kramer, Art Smith och Ed Wiener kreerade arbeten i silver, guld, koppar och mässing och skapade nya uttrycksformer. De använde även billiga material som plast, papper och gummi jämte konventionella ädlare material.

De senare decennierna, representerade av samtida utövare som Daniel Brush, Thomas Gentille, William Harper, Mary Lee Hu och Joyce J. Scott. 

Daniel Brush är en visionär målare, författare, skulptör, guldsmed, juvelerare och filosof. För att skapa detta halssmycke, använde han aluminiumrör av hög kvalitet från tillverkare av kylarsystem för flygplan. Han graverade sedan rören fullständigt och infattade en mängd små, mångfärgade diamanter.

Därmed förvandlade han tråkigt, industriellt aluminium till en skimrande och från tjugoförsta århundradet återupprepning av en forntida design.

Utvalt – nyheter och inspiration från omvärlden Omvärldsredaktör: Kina Andersson

Elegant hyllning till naturen Chopard visade tidigt på miljömedvetenhet och socialt ansvarstagande i sin tillverkning, och sedan 2018 använder man enbart fairminedcertifierat guld i tillverkningen av sina smycken och klockor. Här nya LUC XPS Spirit of Nature, utrustad med ultratunna L.U.C 96.12-L calibre som gör att klockan bara är 7,2 mm tjock.

Juveler – det nya svarta I modevärlden är man överens: Inget mer slit och släng. Ny tänker vi hållbart. Och vad är mer hållbart egentligen än ett äkta smycke av bra kvalitet? Ett smycke att bära och älska under lång tid, designat och tillverkat för just dig av din lokala guldsmed.

Juveler är helt enkelt det nya svarta. Här örhängen med turmaline och tahitipärlor av guldsmedsmästare Lotta Torstensson, Goldbar Jewellery & Design i Gamla Stan.

Råttans år Det är råttans år i år, enligt det kinesiska horoskopet, och så klart dyker den upp som motiv i klockoch juvelvärlden. Det hör liksom till att flirta med Kina. Gucci har valt att använda Disneys Musse Pigg till en ny modell i serien Grip.

No time To Die När nya Bondfilmen, No Time To Die, går upp på biodukarna i april, bär allas vår James en ny Seamaster Diver 300M 007 Edition. Daniel Craig och resten av filmteamet har varit med under arbetet med att ta fram klockan.

43

Smyckesuppackning på Strand v Härliga regnbågsfärger i nya Pomona – Vi har mycket nytt. Ska jag framhålla något är det Pomona med de här smyckena som jag har på mig i nya pastellfärger. Vi har haft dem i höstkollektionen och de sålde mycket bra, säger Mia Jansson på Caroline Svedbom.

Pomona finns som armband och halsband både i guld och rodium med färgrika Swarovski-kristaller.

– Nytt för i vår är också Angelina bracelet, som finns i härliga sommarfärger. De finns även i kristallfärgerna, med ringar till. Det här är som små godisbitar och vi tror att det här blir en storsäljare. Nytt är också alla tunna småringar. Bra pris och man kan ha flera.

Nya Skyringar med färgade stenar Paula Pantolin är grundare av Pantolin Fine Jewellery och La Maison bagatelle.

Från början arbetade hon bara med beställda smycken. Men 2016 började hon med kollektioner och tvingades lägga ut tillverkning efter en nackskada.

På Strandvägen visar hon bland annat upp kollektionerna Sky och Ostrich.

– Den senare är inspirerad av strutsskinn, med lite finurliga lösningar, säger Paula Pantolin.

Utbudet växer inte främst genom nya säsongskollektioner utan genom att kollektionerna byggts ut och kompletteras.

Johan Billgren är grundare av by Billgren.

Han väljer att från sitt sortiment, som även innehåller bland annat klockor och solglasögon, lyfta armband i mindre storlekar som en stor nyhet.

Det är den ordinarie herrkollektionen som nu konverterats till en juniorkollektion.

Som vanligt skapas uttrycken i smyckena genom en blandning av stål, läder och beads.

Johan Billgren berättar att allt fler yngre killar vill bära armband. Men ofta är de alldeles för stora och riskerar att ramla av. Nu finns det ett alternativ på denna växande marknad.

Sky-kollektionen är den som senast har uppdaterats, berättar Paula Pantolin och visar upp ringar och örhängen i guld, silver eller förgyllt silver med sötvattenspärlor och färgade stenar.

– Vi har haft stor efterfrågan på Pantolinsmycken. Men yngre kunder har inte alltid råd att betala vad de kostar. Därför startades lillasystermärket La Maison bagatelle med smycken i enklare material, säger Paula Pantolin.

44

Armband för yngre killar

vägen Mycket färgade stenar i vår – Från Syster P kommer det mycket färgade stenar i vår i härliga pastellfärger. Bland annat har vi kollektionen Meja som jobbar med stora stenar, bland annat i jade med lite starkare färger.

Syster P använder ofta ädelstenar i sina smycken och den här gången lite större stenar.

– Kollektionen är inspirerad av Indien, där vi producerar alla våra smycken. Även de smycken som saknar har stenar har ett genomgående tema genom sitt fina mönster, säger Fanny Regnlund på Syster P.

Skummande vågor rullar in

Fanny Regnlund

Ananda Brännerud

Armband som ändrar karaktär

Stränderna ligger iskallt öde

Anders Samuelsson, Moderna smycken, är agent för Les Georgettes och Sif Jakobs.

– Les Georgettes har ett smart koncept för sina armband, i metall och läder. Kunden kan välja att vända på lädret.

Lädret har olika färg på var sida, vilket gör att smycket ändrar karaktär. Armringar är hjärtat i kollektionen. Men de gör även halsband, örhängen och ringar. Dessutom en nyhet som Anders har med sig, klockor med samma koncept.

– Les Georgettes är ett ungt varumärke från Frankrike som funnits i fem år och halva den tiden i Sverige. Jag tror att märket har potentialen att bli riktigt stort, säger Anders Samuelsson.

Långt från sommarens varma sand

Tel 060 - 64 14 40 • Fax 060 - 17 45 10 45

New York Jewelry Stories New York glittrar numer lite extra i november: New York City Jewelry Week är en vecka fylld med evenemang på tema smycken: Utställningar, föreläsningar, workshops, samtal, storytelling, seminarie och bakom kulisserna-besök.

Tid & Smycken var där.

Text: Kina Andersson

New York glittrar lite extra under NYCJW.

46

M

en du av alla människor måste väl ändå besöka NYC Jewelry Week!

Det är smyckekonstnären Märta Mattson som uppmanar mig att åka till New York. Själv ska hon dit – för att ställa ut – och hon berättar entusiastiskt om en vecka jag bara inte får missa: Under en hel vecka pågår detta evenemang över hela Manhattan, från charmiga Greenwich Village och konstgalleritäta Chelsea över Diamond District på 47th Street till fina gatorna på Upper East Side – och även i Brooklyn. Liksom själva staden är den här veckan som en inspirerande berättelse, fylld med spännande möten, människor och händelser.

New York Jewelry Week är öppen för allmänheten – och den får hela spektrat av smyckevärlden att gnistra. Till skillnad mot andra smyckeveckor, som Schmuck i München och Joyja i Barcelona, omfamnar NYCJW alla typer av smycken, fashion, design och juveler, medan de andra är inriktade på art jewelry, det vill säga unika smycken som kan ses som konst.

På en av de mest minnesvärda tillställningarna såg jag dock inga smycken alls – förutom på besökarna. Istället är det kärleken till en bra berättelse, och särskilt den till smycken, som stod i fokus på The Jewelry Library. En grupp storytellers var inbjudna och berättade historier om smycken, några rörande, andra hysteriskt roliga. The Jewelry Library bjuder också på utställningar, föredrag och allehanda andra evenemang

om i världen med sin mobila verkstad.

De bjuder in människor att berätta om ett särskilt smycke som har haft en särskild betydelse för dem. Som tack får de en avgjutning av smycket. Projektet har för övrigt resulterat i en bok.

För att fortsätta på tema berättelser: Att höra Ward och Nico Landrigan, far och son, berätta hur de har arbetat med att föra Fulco di Verduras och Suzanne

hållbarhet var ett självklart tema som luncher med designers, historiker och samlare. Och smyckeböcker förstås.

Ett besök rekommenderas starkt.

Den danska guldsmeds- och designer-

duon Makers Move, det vill säga Gitte Nygaard och Josephine Winther, var där och lyssnade – och vid ett helt annat evenemang berättade de om sin resa runt

Belperrons designarv vidare var också en upplevelse. Och eftersom de nu uppmuntrade publiken att besöka dem gjorde jag förstås det. Kanske är det märkligt, men det är en alldeles särskild känsla att få prova originalsmycken av sådana designikoner. Tips: 92Y är ett kulturcentrum som innehåller allt från hantverkskurser (smycken naturligtvis)

Stella Vilandes, chefredaktör på Town&Country, intervjuade far och son Landrigan, som för designarvet från Verdura och Suzanne Belperron vidare. Foto: Andrea Klerides, Michael Priest Photography.

47

och träning till spännande samtal med intressanta personer. Har ni haft vägarna förbi den 4 februari, kunde ni till exempel ha lyssnat till Diane Keaton.

Självklart hälsade jag på Märta

Mattson också. Tillsammans med bland andra Jelizaveta Suska hade de byggt utställningen ”Finding Dodo”, en magisk sagovärld i en blomsterbutik.

Alla visade smycken med organiska material. Märta gör dödligt vackra smycken. Hennes smycken, eller objekt, har sitt ursprung i verkliga insekter såsom skalbaggar och fjärilar. De transformeras och får ett nytt liv – och ett nytt syfte.

Hållbarhet var ett självklart tema under veckan, och utöver seminarier och

föredrag var det roligt att ta del av Inger Wästbergs ”Man tager vad man haveridé”. Inger, som är samlare och expert på samtida svensk smyckekonst, hade låtit några svenska smyckekonstnärer dyka ned i sitt gamla smyckeskrin och skapa nya smycken av gamla. Eller med inspiration från sitt kök och sin trädgård.

– Jag ville testa intresset för recycling och visa att det kan vara en möjlighet för smyckekonstnärer, berättar hon.

New York har betytt en hel del för mitt smyckeintresse. En utställning på Metropolitan Museum of Art för länge sedan skyndade på min fascination.

Museet har ofta utställningar med smycken och i höstas visade man ”Jewelry for America” som undersöker

amerikansk smyckehistoria, från tidigt 1700-tal till i dag (Läs mer om den på sidan 40). Man ska förstås även passa på att spana in museets permanenta samling med smycken från världens alla hörn, från tidernas ursprung till nu.

Besöket hos Wilensky Minerals, ett

konstgalleri helt tillägnat mineraler var en annan höjdpunkt. Under NYCJW visade man en fantastisk utställning med smaragder (i sin naturliga form): Magnificent Emeralds: Fura’s Tears.

Likaså en utställning med Naomi Sarna, expert på att snida ädelstenar.

Summa summarum av New York Jewelry Week: Jag är glad över att jag hann med vad som känns som en bråkdel av alla evenemang. 

Neha Dani uppmärksammas för sina skulpturala juveler. Här örhängen av titan ur den senaste serien Srishti, med opaler, diamanter, paraibaturmaliner, safirer och tsavoriter.

På lyxvaruhuset Bergdorf Goodman hittar du allt från exklusiva smyckemärken som Van Cleef & Arpels till mer ”knasiga”, som här, brittiska Simon Harrison.

Grekiska Lalaounis driver butik på Manhattan och deltog i veckan.

Jelizaveta Suska arbetar med bärnsten på ett nytt sätt.

Den danska guldsmeds- och designerduon Makers Move bjuder in människor att berätta om ett särskilt smycke som har haft en särskild betydelse för dem. Som tack får de en avgjutning av smycket.

Vogue Italia stod bakom utställningen The Protagonist, på tema hållbarhet. Här juveldesignern Alexandra Mors örhängen med asscherslipade diamanter och freniter.

Andra spännande utställare var, bland flera, Alessio Boschi, Neha Dani, Karen Suen, Liza Borzaya och Lydia Courteille.

48

Smyckeguide till New York New York bjuder på en hel del för oss smyckeintresserade även utanför Jewelry Week.

Här är några favoriter:

Metropolitan Museum of Art Metropolitan har ofta utställningar med smycken. Spana också in den permanenta samlingen med smycken.

Var: 1000 5th Avenue.

Fred Leighton Vackra vintagesmycken hittar man längs Madison Avenue – många Hollywoodstjärnor hittar till Fred Leighton.

Var: 773 Madison Avenue.

Bergdorf Goodman

Den svenska smyckekonstnären Märta Mattson ställde ut sina dödligt vackra smycken. Märtas smycken, eller objekt, har alltså sitt ursprung i verkliga insekter såsom skalbaggar och fjärilar.

Bergdorf Goodman är ett av New Yorks mest berömda lyxvaruhus. Exklusiva smyckemärken, både eleganta och mer ”knasiga”, samt vintagesmycken.

Var: 754 5th Avenue.

MAD The Museum of Arts and Design presenterar nutida konst och design med fokus på hantverket bakom.

Var: 2 Columbus Circle.

Wilensky Minerals Ett konstgalleri helt tillägnat mineraler.

Var: 173 10th Avenue (Chelsea).

The Jewelry Library Utställningar, föredrag, storytelling, luncher med designers, historiker och samlare – allt händer här!

Var: 1239 Broadway, Suite 800.

Fashion Institute of Technology Rörelse var temat på utställningen Set in Motion – The Kinetic Jewelry med den amerikanske skulptören George Rickey och den japanska smyckekonstnären Itoaya.

FIT är ett college för design, mode och konst.

Var: 227 West 27th Street.

Verdura & Belperron Gallery Familjen Landrigan för designarvet från Verdura och Suzanne Belperron vidare.

De har också öppnat galleri.

Var: 754 Fifth Avenue.

Fred Leighton är känd för exklusiva vintagesmycken och under NYCJW bjöd de på ett underhållande föredrag om broscher. Här en av Pierre Sterlé.

Tiffany & Co Med filmen Breakfast at Tiffany’s blev New Yorks legendariska juvelhus en del av filmhistorien. Varför inte äta frukost här?

På The Blue Box Cafe.

Var: 727 5th Avenue.

49

Bakom kulisserna till New York Jewelry

Grundarna av New York City Jewelry Week: Bella Neyman och JB Jones.

50

Bakom New York Jewelry Week hittar man Bella Neyman & JB Jones.

Bella är kurator och skribent med fokus på smycken och design. Tidigare drev hon ett smyckegalleri i New York City och har också kurerat utställningar både i USA och utomlands med fokus på nutida smyckekonst. JB har gjort lite allt möjligt och hamnade i smyckevärlden mest av en slump. Bland annat har hon jobbat som modedesigner i Los Angeles och drivit galleri för gatukonst i New York. De två möttes när Bella fick idén att göra en kombinerad smycke- och gatukonstutställning. Nu har de två upplagor av New York City Jewelry Week bakom sig.

Berätta! Hur fick ni idén?

Bella: ”När jag drev smyckegalleri reste jag mycket och besökte många olika smyckeevenemang, däribland Schmuck i München varje år. Ett år besökte jag också Joya i Barcelona samt Parcours Bijoux i Paris. På så vis fick jag idén att skapa ett liknande event i New York.

JB och jag är vänner, vi har också arbetat tillsammans och ville skapa ett eget projekt. Jag tyckte att det var en fantastisk idé med tanke på våra respektive bakgrunder. Vi har också många vänner inom smyckebranschen och vi ville skapa ett event i stan som lyfte fram deras fantastiska verk.

Vilken har varit er största utmaning?

JB: ”Att behålla vår vision. Eftersom vi började från grunden och ville skapa något helt nytt och annorlunda än andra, redan existerande veckor, hade vi ingen gräns för vad vi kunde göra. Det är fantastiskt att ha en sådan frihet. Bella och jag älskar att drömma stort, men det är också en utmaning att inte ha några

gränser! Nu, när vi är inne på vårt tredje år, kan vi på riktigt analysera vad som har funkat och inte funkat och med den kunskapen börjar det bli riktigt spännande.

Nu står vi inför en ny utmaning: att verka inom de gränser vi själva har skapat!

Vad är ni mest stolta över?

Bella: ”Att folk verkar glömma att NYCJW fortfarande är ett projekt i sin linda. Vi har fyllt det med så mycket kärlek och energi att folk verkar tycka att den här veckan alltid har funnits. Det är

inför nästa NYCJW vill vi bli ännu bättre Hur har det gått? Har veckan utvecklats?

JB: ”Det här året nådde vi ut till fler människor än vi någonsin kunde tro. Vi hade över 170 evenemang i vårt program och deltagare och besökare från hela världen. Smyckevärlden har varit så stödjande och har verkligen hjälpt oss att växa. Det är helt otroligt att se en sådan här idé lyfta, speciellt i New York där man verkligen måste väsnas för att göra sig hörd.

också spännande att se så många inlägg om NYCJW på sociala media, antingen för att man varit på ett evenemang eller för att göra reklam för sitt eget. Vi inser att den här veckan är betydelsefull för så många och det gör oss motiverade att fortsätta och försöka bli bättre för varje år.

Vad händer under New York City Jewelry Week 2020?

JB: ”Vi har just börjat titta på hur vi ska göra. Vi har lärt oss vad som funkar och vad som inte funkar, vad publiken vill ha och inte ha, och den erfarenheten tar vi med oss när vi planerar. Vi vill utbilda och engagera allmänheten på tema smycken, i alla dess former, och inför nästa upplaga av NYCJW vill vi bli ännu bättre.

Till sist – ska jag uppmuntra svenska guldsmeder, designers och smyckekonstnärer att delta? Och i så fall – vad kostar det?

Helen Willians Drutt är en välkänd, ja berömd gallerist och samlare av nutida konsthantverk. Hon visade ringar ur sin samling hos det grekiska juvelhuset Lalaounis butik i New. Lila Lalaounis var på plats, hustru till framlidne Ilias Lalaounis, grundaren av det grekiska juvelmärket.

Bella: ”YES! Vi älskar att den här veckan har blivit så internationell. Och vi vill gärna se fler smycken från andra länder.

Avgifterna för att delta börjar vid 125 dollar. Besök gärna vår hemsida www.nycjewelryweek.com för mer information. Vi uppmuntrar alla som är intresserade av att delta, som utställare eller deltagare, att mejla oss. Vi är ett litet team och svarar så gärna på frågor. 

51

Snabb tillväxt för syntetiska diamanter Syntetiska diamanter är på snabbare frammarsch än vad någon kunde tro för bara några år sedan.

Hur ska de benämnas? Har de mindre miljöpåverkan än naturliga diamanter?

Sveriges Gemmologiska Riksförening reder ut allt om syntetiska diamanter.

Text: Victoria Astudillo för SGRF

Foto: Sia Åkerlund och Linda Klein

N

aturliga diamanter har under årtusenden fascinerat människan och då ska vi komma ihåg att den briljantslipade diamanten endast funnits i 100 år. Dessförinnan såg diamanten annorlunda ut men ändå har den hänfört mänskligheten med skönhet och habegär.

Diamanten är en ädelsten bestående av grundämnet kol, atomerna bildar en molekyl med en speciell diamantstruktur som ger den naturliga diamantens dess hårdhet, högst upp som nr 10 på Moh:s hårdhetsskala av jordens hårdaste mineral. Den naturliga diamanten har bildats i jordens inre, en geologisk process där hög temperatur och högt tryck under miljoner år, har pressat kolatomerna att bilda den starka diamantstrukturen.

Det är kombinationen av dess unika

egenskaper och raritet som gör den så fantastiskt unik och håller priset uppe.

Ekonomiskt är diamanten den viktigaste ädelstenen.

När något är så värdefullt så finns det alltid de som med olika sätt försökt imitera det dyrbara råmaterialet. Men imitationerna har hittills varit relativt lätta att identifiera och inte gjort någon

52

större skada på diamantmarknaden.

Glas, kubik zirkonia och den syntetiska moissaniten har med gemmologisk kunskap och enklare instrument lätt kunnat särskiljas från den naturliga diamanten.

Men nu har en ny variant slagit sin in på marknaden, den går under begreppet syntetisk diamant. Trots samma kemiska och fysiska egenskaper så är det viktigt att komma ihåg att det inte är samma variant som den vi kallar naturlig diamant.

Den syntetiska diamanten är artificiell, genom CVD- och HPHT-processer tillverkad i laboratorium med 100 procent mänsklig inverkan. Dessutom växer den syntetiska kristallen på ett par veckor och massproduktionen är i full gång.

Alltså ingen raritet över huvud taget. År 2016 bestod den totala diamantmarknaden av cirka 2-3 procent syntetiska diamanter och framtidsprognosen sades vara att inom fem år skulle marknaden bestå av omkring 20 procent syntetiska diamanter, men vi är redan där. En enorm summa pengar med tanke på att den naturliga diamantmarknaden i dag omsätter cirka 16 miljarder USD per år.

De stora tillverkarna av syntetiska

diamanter är i dag Ryssland, Indien och Kina medan den stora försäljningen pågår inom och genom USA. The World Jewellery Confederation, eller i korta drag CIBJO, en icke vinstdrivande organisation som kan liknas vid ett FN inom metall-, smyckes- och ädelstenshandeln från gruva till butik.

Det finns i dag över 40 medlemsländer och Sverige är ett av dem.

CIBJO har som uppdrag att reglera frågor, skydda intressen och garantera slutkonsumenten trygghet att kunna lita på juvelindustrin.

CIBJO har en skrift ”The Diamond Blue Book” (IDC Rules PAS 1048:1) vilken definierar graderingsstandard, nomenklatur gällande diamanter, ädelstenar, pärlor, ädelmetall och gemmologiska laboratorium. De har, gällande diamanter, mycket tydligt styrkt följande: • Diamanten är ett mineral av naturen gjord • Syntetisk diamant är en artificiell produkt med samma fysiska egenskaper som en naturlig diamant • En ädelsten är en naturlig mineral som används inom juvelindustrin för dess skönhet, ovanlighet och värde.

De syntetiska diamanterna marknadsförs som en ersättare till de naturliga diamanterna med lovord om att de är miljövänliga och konfliktfria.

Utvecklingsriktningen inom västvärlden är att styra mot de mer miljövänliga alternativen inom alla industrier och marknader, såväl inom diamantmarknaden som under årtionden kantats av rykten om hemska humanitära förhållanden bland arbetarna och stor miljöpåverkan under produktionen.

2017 gjordes en studie (Trucost ESG Analysis) på begäran av The DPA – Diamond Producers Association, bestående av världens sju största diamantproducenter genom företaget Trucost, för att ta reda på dolda och verkliga kostnader som inte når offentligheten. De gjorde bland annat en analys av socioekonomiska förhållanden och miljöpåverkan.

I korta drag kom de fram till att 1 ct

naturlig diamant släpper ut ca 160 kg CO2, jämfört med den syntetiska som under produktionen släpper ut tre gånger mer, alltså 511 kg CO2.

Dessutom kunde de se att medlemmarna av DPA betalde ut fem gånger mer i lön till sina anställda än vad de diamantrika länderna i snitt betalar i lön till övriga befolkning inom andra sektorer.

Sammanfattningsvis så håller inte producenterna av syntetiska diamanter vad de lovar.

De Beers gjorde en kraftansträngning för att få kontroll av den syntetiska diamantmarknaden, de valde att själva träda in i den. Med företaget LightBox lanserade de en hemsida med onlineförsäljning i maj 2018, det består av smycken med syntetiska diamanter, för väldigt låga priser. Deras slogan talar sitt tydliga språk ”For friends, not fiancées”,

”…a gift for special, but not for oncein-a-lifetime occasions”. I dag säljer LightBox färglösa, blå och rosa syntetiska diamanter. På deras hemsida finns en tydlig prislista, oavsett färg eller klarhetsgrad. De menar att tillverkningen är så förfinad att alla stenar håller samma jämna höga kvalitet och de behöver därför ej utfärdas några intyg för dem.

Dock är deras logotyp ingraverad på rondisten av varje sten som en identifikation.

0,25 ct 200 USD 0,50 ct 400 USD 0,75 ct 600 USD 1,00 ct 800 USD

användas, så länge sammanhanget stenen förekommer i gör att kunden förstår att den inte är naturlig så behövs inga benämningar över huvud taget användas.

Vi är troligen just i början av utvecklingen och marknadsplatsen av de syntetiska diamanterna, som vi nämnde tidigare i texten, där det finns ekonomiska möjligheter finns det alltid de som på alla sätt vill tjäna pengar.

För tillfället så finns det inget andra led i hållbarhetsfrågan. Varken pantbank, auktionshus eller försäljare av andrahandsvaror handlar med de syntetiska diamanterna. Så där tar både hållbarhetsfrågan och det ekonomiska värdet på de syntetiska diamanterna slut.

ordet syntetisk ska skrivas ut i sin helhet SGRFs riktlinje inom ämnet syntetiska diamanter är att alla berörda parter bör använda ordet syntetisk som ett prefix då konstgjorda stenar benämns. En diamant tillverkad av människan och inte naturen ska således alltid benämnas som syntetisk. Detsamma gäller alla andra konstgjorda ädelstensmaterial.

Ordet syntetisk ska skrivas ut i sin

helhet utan förkortningar eller omskrivningar, dessa riktlinjer följer CIBJOs Diamond Blue Book och IDC (International Diamond Councils) regelverk angående terminologi kring diamanter.

USA går helt emot CIBJO och har genom sin egen FTC (Federal Trade Commission) i juli 2018 godkänt att prefixet ”synthetic” inte behöver

Dessutom vet vi att nya instrument och ny teknik kommer med säkerhet inom snar framtid kunna särskilja de syntetiska från de naturliga diamanterna och det kommer bidra till att priserna kommer sjunka ännu mer, men även tack vare fler företag som De Beers’ LightBox. En framtidsförhoppning är att förfrågan på etiska stenar ökar, de som går att följa hela vägen från gruva till finger och som har brutits och slipats under humana förhållanden för människan och vår miljö. Traceable Diamonds är ”det nya svarta”, inte syntetiska.

Sveriges Gemmologiska Riksförening har i nästan 70 år bidragit till att informera och öka intresset och kunskapen om ädelstenar. 

53

Trendspaning 2020 – nya och kreativa idéer i

Smycken för utlåning Text: Kina Andersson

S

myckotek. Jag älskar redan ordet – och innebörden av det. Att kunna låna ett smycke lika lätt som att låna en bok. I februari blir det verklighet, på Rian designmuseum i Falkenberg.

Smyckoteket är namnet på museets nya samling av smyckekonst. Från och med februari kan man alltså välja och boka ett smycke via Smyckotekets webbkatalog – och sedan hämta ut det på museet för en låneperiod.

Idén finns redan i Danmark, på Koldinghus där Statens kunstfonds smyckesamling finns.

Där kan man låna smycken om man ska delta i ett officiellt evenemang.

– Vi har inspirerats av Koldinghus, men vår utlåningsverksamhet riktar sig till en större publik. Vår idé är att Falkenbergsborna ska kunna låna smycken att bära till vardags eller till speciella händelser som bröllop och fester, berättar museichefen Love Jönsson.

– Vi har förhoppningar om att publiken kommer vara nyfiken på den nya verksamheten när den drar igång i februari och att utlåningen av smycken ska bli populär.

Idén bakom Smyckoteket är att man vill göra samtida smyckekonst tillgänglig på fler sätt än genom traditionella utställningar. Det handlar också om att försöka tänka på ett nytt sätt Örhängen av Helena Johansson Lindell som finns att låna på Smyckoteket.

Foto: IDNAMADI.

54

både mode- och smyckevärlden

kring museisamlingar och hur de kan användas. Satsningen finansieras delvis via ett regionalt utvecklingsbidrag från Statens kulturråd.

Smyckoteket handlar alltså om konstsmycken som dessutom tillhör en museisamling, och utlåningstanken kanske inte fungerar på andra typer av smycken. Men när vi ändå är inne på ämnet ”ägodela”: Kan uthyrning vara något för smyckebranschen? Att hyra modekläder är något som växer, hos Sabina & Friends hittar man exemplevis märken som Filippa K, Maxjenny och House of Dagmar.

Något jag får anledning att återkomma till kanske? 

Hos Sabina & Friends hittar man exempelvis modemärket Maxjenny.

Brosch av Carina Shoshtary som finns att låna på Smyckoteket.

Foto: IDNAMADI.

55

Modeåret 2020

Hållbarhet, miljötänk och prickigt Modeprofilerna Thomas Hägg och Annika Olmås Nordström skådar i kristallkulan vad som händer under modeåret 2020.

T

homas Hägg är grundare och delägare i PR-firman Carlsson Hägg PR & Communication.

Han ser en framtid som är mer behovsstyrd än trendstyr.

– Jag tycker att trender blivit otrendigt och i viss mån även ointressant, säger han och fortsätter: – Miljötänk och hållbarhet är fortsatt i fokus framöver och jag tror att både leverantörer och konsumenter kommer att se över sina respektive erbjudanden och konsumtionsbeteenden, säger han.

Thomas menar att vi har hamnat i en konsumtionströtthet.

– Våra garderober är redan proppfulla, mycket på grund av den stora överproduktionen av varor, särskilt i modeindustrin. Men – detta öppnar upp för nya, innovativa och intressanta initiativ som jag tror att vi kommer att få se mer av under 2020.

Thomas tror att mindre aktörer kommer att ta täten i utvecklingen mot en mer hållbar modeindustri.

– Att ta tillvara på spillmaterial och utnyttja en resurs som annars skulle slängas bort är något som till exempel ”A New Sweden” har utvecklat. Eller så satsar man på att ta fram kollektioner

Remake är Stockholms Stadsmissions mode- och designmärke. Produkterna tillverkas av insamlat material och målet är att nå ökad kvalitet och livslängd.

Märket A New Sweden tar tillvara gammalt spill från de 840 ton svensk ull som slängs årligen.

56

och plagg med en lång livslängd, både vad gäller kvalitet och stilmässigt.

Moderna klassiker som håller över

tiden eller en uppdaterad basgarderob som kan användas både i jobbsammanhang så väl som på fest. Det är något som till exempel Blank Days, Anna Edsta och WeTwo arbetar med.

– Jag hoppas att 2020 blir året då vi handlar mer behovsstyrt än trendstyrt!

Annika Olmås Nordström är stylist samt en av grundarna av Soulimage.

Hon menar att vi kommer att se ett större hållbarhetsfokus på mode.

– Den största trenden är att vi kommer att få se fler nytänkande idéer om hur vi kan konsumera mode mer hållbart. Grunden är att uppskatta och vårda plaggen och materialen mer, det vill säga en motpol till ”köp, slit och släng”-mentaliteten.

– Vi kommer att se mer re-make/ re-design, där det skapas nya plagg av gamla kläder och andra återvunna material, till att resttyger tas till vara för att göra mindre serier, nytänkande samarbeten där restmaterial i någons produktion blir till råvara i någon annans och även fler samarbeten när det kommer till second hand och vintage och även en del uthyrning av kläder.

Trenden går mot att vi börjar vårda vår egen garderob mer, allt från att lappa, laga och ändra till att helt redesigna plagget.

– Hållbarhet behöver inte vara att det blir sämre utan med öppen kreativitet lär vi om gör på nya sätt, nya hållbara sätt.

Och rent utseendemässigt – hur ser

trenderna ut?

– I vår och sommar kommer vi att se prickigt i alla former. Blanda gärna

prickigt med prickigt! Transparens är en annan trend: plagg med skira och genomskinliga tyger. Men transparens handlar även om tillverkning, var den sker och hur.

– Vi kommer också att se en härlig twist av 70-talet i snitt, mönster och lite virkat, liksom sköna eklektiska mönster à 60- och 70-tal. Och shorts i alla längder.

Västarna blir trendiga igen. Skinn är fortfarande aktuellt, både vanligt traditionellt skinn samt innovativa veganska alternativ. Spännande volanger och en coolt blänkande metallic-skala är en annan trend.

Och så ett tips från Annika:

– Vem vet, kanske kan du hitta något av allt detta i din egen garderob? Med lite kreativitet kan du styla till och styla om dina gamla plagg till en cool sommarlook. 

Annika Olmås Nordström.

57

Bohemchic à la Givenchy.

Tre trender i en: Blommor, transparens och en bralette. Dior.

Sextiotalskänsla hos Louis Vuitton.

Cityshortsen är tillbaka. Wera.

Kragen är i fokus i sommar. House of Dagmar.

58

Skinnliknande plagg är fortfarande aktuellt.

Här Carin Wester.

Sp a rbö ssa

Barnservis

VEM? i

En

ba m buf be

h

ng rö ni

r/

Design Cardell me lam

in ilve r

Matlåda Brokiga bambufber/melamin

Ba

äkt

as

i en k c y rnsm

Barnbestick VEM? i rostfritt stål

www.dacaposilver.se • order@dacaposilver.se • 0510-860 90

Returadress: Tid & Smycken Katarina Bangata 57 116 42 Stockholm

Japansk mästerurmakare mötte Grand Seiko-entusiaster

J

apanska Seiko är känt för prisvärda och pålitliga armbandsur. Men inte bara det. Genom sina märken Grand Seiko och Credor gör Seiko även tekniskt avancerade och välbyggda klockor.

Massor av klockentusiaster hade valt att bege sig till det stora Grand Seiko-evenemang som nyligen arrangerades av Grand Seiko och Klockmaster Globen och Fältöversten. Många hade lockats av möjligheten att se Seikos mästerurmakare Satoshi Hiraga i aktion. Med säkra händer monterade han en Grand Seiko 9S 86 live på scenen.

Publiken följde varje rörelse av Satoshi Hiraga genom ett stereomikroskop som visade allt som hände på en stor skärm ovanför mästerurmakaren.

Med lugna och stadiga händer monterades del efter del. Inte någon gång ryckte det i hans hand och inte minsta lilla skruv föll när han metodiskt skruvade fast varje liten del. Fokuserat och med säkra rörelser växer klockan fram. Imponerade föll publiken in i en kraftig applåd.

I en tidigare intervju har Satoshi Hiraga listat de tre viktigaste egenskaperna en urmakare måste ha: Först förmågan att observera och lära sig.

För det andra, tålamod. För det tredje ett genuint ansvar gentemot det arbete som utförs – att alltid lämna klockan i allra bästa skick – oavsett hur lång tid det tar.

Björn Berg från Optura framhöll att publiken inte kunde förvänta sig att se några nyheter just denna kväll. De kommer att presenteras i Japan under mars. Han berättade att Grand Seiko är ett märke på snabb frammarsch. Flera Grand Seiko-butiker har öppnats och Björn Berg hoppades att en sådan även kan etableras i Stockholm framöver. Till dess får kunderna vända sig till de sex återförsäljare som finns i landet, som de i Fältöversten och i Globen i Stockholm.

Den första Grand Seikon kom 1960. Alla delar till klockorna produceras inom företaget, inga delar köps utifrån. Fokus, framhölls det, ligger på hantverk, design och kvalitet. 