Hela M nummer 1/2013

M H e l a

Magasinet för oss medlemmar i Kungliga Maskinsektionen Nummer 1 • 2013

Karin Mannerstål Vi intervjuar pysselprofilen från Äntligen Hemma

Special:

ölprovning Gustav Marin guidar dig rätt på lagerhyllorna

• Anna på sommarkurs på Svalbard • Maskinare i Guatemala, Skottland och Spanien • Moment – Våra egna arbetsmarknadsdagar • Studiemiljönämnden träder fram • Student och husdjur • Guide – Centraleuropeisk mat i Stockholm • Pyssel

Ledare

Välkomna tillbaka!

S

å har det blivit dags att skriva 2013 i almanackorna och en ny vårtermin ligger framför våra fötter. Jag hoppas att ni också är taggade, för det är ni väl? Om inte annat finns det mycket spännande som händer på Maskinsektionen i vår. Exempelvis går Moment, vår egen arbetsmarknadsdag, av stapeln inom kort efter det att du läser detta. Det kan ju, om inte annat, ge en morot till att kämpa sig igenom den jobbiga kandidatexamensrapporten eller flervariabelanalysen, eller vad det nu är som ligger och spökar i period fyra. Trivs du ändå inte ska du veta att den nystartade Studiemiljönämnden kan hjälpa till med att ta in dina åsikter om hur det kan bli trevligare. De sysslar med precis vad det låter som, otroligt nog. Precis som med Moment har vi en ingående intervju med dem i detta nummer.

En annan intressant person som intervjuas i detta nummer av Hela M är Karin Mannerstål. Även om du inte känner igen namnet lär du känna igen hennes ansikte (som du kanske såg på tidningens omslag).

Som mångårig medverkande i tv-programmet Äntligen Hemma ger hon värdefulla tips på hur studentrummet kan piffas till. Och hon älskar att pyssla, nästan lika mycket som vår egen Pyssel-Emma (Ringqvist), som följer upp wförra numrets handarbetstema med trevliga vintertida pyssel i detta nummer. Kanonkul!

Precis som vanligt har vi också fått

härliga rapporter från maskinare utomlands.

Guatemala, Skottland och Spanien är platserna som korresponderats med denna gång. Dessutom har vi ett stort reportage om en ögrupp långt norrut, norska Svalbard, som du kan åka till med en sommarkurs på KTH. Anna Svensson har gjort det, och vi får läsa utdrag ur hennes dagbok från resan.

Kanske är det dock bara öl du är ute efter när du tänker på att gå ut. Tur då att Maskins ölkännare Gustav Marin valt att redovisa en grundlig ölprovning i just detta nummer. Alkoholfritt alternativ finnes.

Till sist, saknade du ett ytterligare nummer av

Hela M i höstas? Vi också, men pengar och tid finns tyvärr inte alltid i det överflöd vi skulle önska. Och för att värna om att dina kårkronor går till vettiga ändamål utkommer detta nummer först nu.

Väljer du att inte lockas av Svalbard har dock

Hoppas att du har en riktigt trevlig vårtermin

vår egen huvudstad mycket trevligt att locka med, både i form av matkultur och annan kultur. En av de senaste årens trender matmässigt är det centraleuropeiska köket, vilket Hela M naturligtvis tagit tempen på.

tills vi ses igen. Det lär bli i maj, om inte förr.

t

Erik Andrén

Chefredaktör

r

e

Redaktionen det är vi som har gjort tidningen som du håller i din hand.

Erik Andrén Chefredaktör

Emelie Utterström Redaktör

Emma Ringqvist Illustratör

Ola Harström Fotograf

Anita Jankowska AD

Skribenter i detTA nummer Axel Lindmarker

Gustav Frid

Gustav Marin

Marcus karlsson

Katja Rantala

Åsa Thorén

Anna svensson

sandra aidanpää

Skulle du vilja vara med och skriva för Hela M? Skriv ett mail till helam@m.kth.se

M H e l a

Hela M är ett medlemsmagasin från Kungliga Maskinsektionen vid THS. Ansvarig utgivare Sofia Edberg, Maskinsektionens ordförande, ordf@m.kth.se Annonsera i Hela M Jenny Mattson, Näringslivsnämndens ordförande, nno@m.kth.se Tryckeri Elanders NRS Tryckeri

f

y

r

a

38

28

8

30

nummer ETT tvåtusentRETTON 6 Kultur i vår

26 Ölprovning med gustav

Guide till lite av det som händer i Stockholm de kommande månaderna.

Sektionens egen ölkonnässör Gustav Marin låter provsmaka fem ölsorter av varierande karaktär.

14 centraleuropeiskt i stockholm

36 Ett nytt moment i tillvaron

Tysk, polsk, österrikisk och tjeckisk mat är het igen. Vi tar tempen på trenden.

Maskin har snart fått sina alldeles egna arbetsmarknadsdagar – Moment. Vi intervjuar projektledare Erik Nord.

18 Pysseldrottningen Hon har blivit rikskänd genom tv-programmet Äntligen Hemma, men gör mycket annat också.

Vi intervjuar Karin Mannerstål.

f

40 Ordföranden har ordet Maskinsektionens ordförande, Sofia Edberg, talar till sektionen.

e

m

Kultur

Vad händer i vår?

Höst har blivit vinter, och vinter blir snart vår. Hela M har undersökt lite av det utbud som finns på Stockholms kulturscener de kommande månaderna.

Text: E r i k A nd r é n

Le Corbusier på Moderna Muséet P-studenter som har läst designhistoria lär garanterat ha stött på namnet Le Corbusier. Men den franske modernistiske förgrundsgestalten var inte bara arkitekt och formgivare, utan även en renodlad konstnär. Det här uppmärksammar Moderna Muséet som visar upp sällan skådade målningar och skulpturer av Charles-Édouard Jeanneret, som var Le Corbusiers egentliga namn. Temat för utställningen är dessutom något som i alla fall delvis borde locka maskinare – ”förhärligandet av mekaniska ting och sökandet efter lyrisk form”. Utställningen ges fram till 18 april och muséet är öppet alla dagar utom måndag. Inträdet är 100 kronor för studenter.

Schulman bekräftar bekräftelsebehovet Kanske känner du igen Alex Schulman som före detta kändisreporter, programledare i Aftonbladets webb-tv eller från den prisbelönta podcast han har tillsammans med Sigge Eklund. Men Schulman, som ju kanske är en av de personer som bäst personifierar uttrycket ”medieprofil”, är även författare till flera böcker – och nu ska han dessutom stå på scen. Kanske är det för att tillfredsställa sitt eget bekräftelsebehov, ty det är just det (bekräftelsebehov, alltså) som föreställningen ska behandla. Älska Mig, som föreställningen heter, har Schulman skrivit tillsammans med just Sigge Eklund och sätts upp på Maximteatern mellan 7/3 och 28/4.

Biljettpriset är 395 kronor.

s

e

x

Nobel underhållning på Dansens Hus

Klassisk vårsalong på Djurgården

Såg du tv-sändningarna från Nobelfesten före jul?

Eller var du till och med själv på plats på festen (vi hade ju faktiskt några lyckligt lottade maskinare i marskalkkåren)? Oavsett vilket kanske du fascinerades av Nobelmiddagens underhållningsakter. De var verk av nycirkusgruppen Cirkus Cirkör, hämtade ur deras föreställning Knitting Peace. Som namnet antyder ligger grunden till föreställningens scenkonster i garn och trådar i olika former. Föreställningen, som är 95 minuter lång, sätts upp på Dansens Hus vid Norra Bantorget mellan 15/3 och 1/4 och biljetterna kostar 300 kronor för studenter.

En av Stockholms allra äldsta konsthallar är Liljevalchs på Djurgården, som grundades redan 1916.

Sedan 1921 har konsthallen årligen satt upp den så kallade Vårsalongen, där verk gjorda av icke erkända konstnärer visas upp för besökare. Av de 2 183 personer som sökte till vårsalongen har 157 valts ut till utställningen och totalt visas 315 konstverk av varierande karaktär upp. Dessutom är allt som ställs ut till salu, vilket ju kan vara kul att veta ifall det är något konstverk som du fastnar för extra mycket. Fram till 24 mars håller Vårsalongen öppet, och inträdet för studenter är 60 kronor.

s

j

u

Utrikes

Gustav i

Guatemala

Text o c h f oto : g u stav fr i d

P

lanerna på att ta ett sabbatsår fanns ganska tidigt i mitt huvud. Suget efter att uppleva kulturer, äventyr, en varm vinter samt att få göra något meningsfullt ute i världen växte sig allt större och sabbatsår var svaret. Jag är en person som drivs av att lära mig nya saker, så varför inte försöka få lite arbetslivserfarenhet i annat land när jag ändå inte skulle gå i skolan.

Efter att ha kontaktat ett antal företag verksamma i Sydamerika insåg jag att här är det stopp. En

kandidatexamen var inte erfarenhet nog. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Vips så sitter jag där i föreläsningssalen med en föreläsare som bott i Nicaragua. Det ena leder till det andra och nu sitter jag här i staden Antigua i Guatemala och gör ett projekt i hållbar fiskeodling.

bergiga och snittet tolv timmar sömn per natt kan förmodligen skyllas på dessa 1 500 meter över havet. Staden är omgiven av vulkaner varav en är aktiv. Under dagen kan man ofta se små utbrott i form av askmoln som under kvällen förvandlas till glödande lava.

Första månaden ägnade

De första dagarna var intensiva

och språket nytt samtidigt som den höga höjden tog ut sin rätt. Stora delar av Guatemala är otroligt

å

t

t

a

jag mycket tid till studier i det spanska språket. Lektionerna på fyra timmar, fem dagar i veckan, kombinerat med en spansktalande

miljö gör det mycket lättare att lära sig språket. Studierna i spanska är även en god väg att lära känna folk i staden, både backpackers och guatemalaner.

Eftersom den mesta tiden här

går till studier behöver man ibland komma iväg och röra på sig. Från Antigua finns det bussar att ta till alla möjliga delar av Guatemala och angränsande länder. Du som någon gång tänkt sätta din fot i Guatemala bör anteckna namnet Semuc Champey. Det är en naturpark med naturliga pooler med kristallklart vatten, höga berg och vattenfall. I närheten av Semuc finns det även en grotta full med stalagmiter. Det enda problemet är att det går en flod rakt igenom grottsystemet.

En liknande grotta i Europa hade säkerligen varit avstängd, men nu är det Guatemala vi pratar om. 20 turister går således in i grottsystemet följandes en guide.

Med sig har man ett stearinljus och det är upp till var och en att hålla sitt ljus ovanför vattenytan.

Simmande, krälande, krypande och

vadande kommer vi till sist fram till ett några meter högt vattenfall.

Vår enda guide som lyckligtvis har pannlampa pekar på vattenfallet, tar fram ett rep och säger klättra.

Turen fortsatte in i grottan för att tillsist nå en klippvägg som givetvis också skulle klättras upp för. Sen var det bara att hoppa ner i det svarta ingenting och hoppas att djupet var tillräckligt. Vägen tillbaka ut ur systemet blev stressig då ljusen började ta slut, men ut kom vi efter en fantastisk upplevelse i bergets djupa mörker.

Förutom mina resor på

fritiden har jag även gjort en fältstudie tillsammans med de andra svenskarna i Honduras för att studera två industriella fiskodlingar. Dessa var i närheten av staden San Pedro Sula, en av de mest kriminella orterna i hela Centralamerika och kanske även världen. Besöken gick mycket bra och var oerhört intressanta. Det jag upplevde starkast var nog ändå att höra om kriminaliteten som finns i området där en fungerande lösning

n

i

o

är att bygga en mur, ett vakttorn och skjuta några personer för att till slut få respekt och återgå till sin business.

Det jag hittills upplevt av

Centralamerika har varit fantastiskt.

I Sverige hör vi ofta mycket om den kriminalitet och de problem som finns här. Givetvis existerar problemen och varje dag kan man läsa i nyheterna om mord, droguppgörelser och andra problem, men ett land som Guatemala har så många positiva sidor som ofta glöms bort. Ett liv i Guatemala handlar om att vara medveten om de risker som finns, men att ta till vara på chanser som dyker upp och leva livet till fullo. Tro mig, här i Guatemala lever jag livet till 100 %. antigua, guatemala

Utrikes

Marcus i

Skottland Te xt och foto: Marcu s Karlsson

S

äckpipor, haggis, kiltar

och whisky. Det var några av sakerna jag associerade med Skottland utan att tidigare besökt landet. Jag har alltid haft ett intresse för Skottland, kulturen och naturen var det som lockade mig att söka till just Aberdeen när tillfälle för utlandsstudier kom. Aberdeen är en stad med en folkmängd likt Malmö och staden refereras ofta som den gråa staden, då i stort sett alla byggnader är gjorda utav granit vilket har sin egna lilla charm.

Universitetet grundades på

1400-talet. Detta gör att många av byggnaderna är väldigt gamla vilket skapar en speciell stämning när man vandrar runt på kullerstensgatorna på

campus en solig höstdag. Att studera här är annorlunda mot KTH. Jag har betydligt färre lektioner på dagarna vilket gör att det mest är självstudier.

Det skapar en stor flexibilitet över hur dagarna ska spenderas vilket kan vara väldigt skönt.

Studentlivet i Aberdeen skiljer sig till stor del från Stockholm.

Mycket kretsar kring de societies som finns på universitetet. De finns där för att tillfredsställa alla möjliga intressen och alla är välkomna.

Jag är själv medlem i International Society, European Society och Malt Whisky Society. International och European Society är, som framgår på namnen, inriktade mot utbytesstudenter och anordnar resor

t

i

o

till landets alla hörn. Natur är något som Skottland har gott om och det har bland annat har det burit av till Inverness, Aviemore och Edinburgh.

Malt Whisky Society främjar landets stolthet, de gyllene dropparna.

Med jämna mellanrum anordnas whiskyprovningar där kunnigt folk presenterar och serverar whisky från olika delar av landet. Innan jag kom hit var detta inget större intresse för mig, men denna vistelse har definitivt öppnat upp mina ögon för drycken och dess kultur.

Skottar för mig är väldigt öppna och lätta att få kontakt med. Deras dialekt kan vara något utöver den engelskan jag är van vid och ibland har jag frågat mig om vi verkligen

pratar samma språk. Bilden av kiltbärande säckpipspelare är något som inte syns allt för ofta. De dyker dock upp under speciella tillfällen som Ceilidh, vilket är den gaeliska folkdansen där man byter partner oftare än man själv hinner tänka.

Riktigt kul är det i alla fall, om än ganska intensivt.

Utlandsstudier var något som

inte var självklart när jag började på KTH, men så här i efterhand måste jag säga att det har varit en

stor upplevelse som jag inte velat missa. Samtidigt som det är väldigt utvecklande så är det enormt kul att få träffa och lära känna studenter från andra länder och förhoppningsvis skapa kontakter för livet.

Cheers! aberdeen, skottland

›› Bilden av kiltbärande säckpipspelare är något som inte syns allt för ofta‹‹ e

l

v

a

Utrikes

Svenskt julfika med glĂśgg och lussebullar. Uppskattat bland bĂĽde utbytesstudenter och spanjorer.

t

o

l

v

Åsa i S

edan månadsskiftet augustiseptember har jag varit erasmusstudent i San Sebastian, Spanien. Jag tyckte det kändes som en bra idé att läsa hela tredje året av P-programmet utomlands. Tiden flyter på och staden har hunnit förvandlats från ny och spännande till att kännas som ett hem.

San Sebastian är en turiststad, framför allt under sommaren, som är känd för sin mat och som surfort.

Det kan inte heller hjälpas att man blir behandlad som en turist om man har ett nordeuropeiskt utseende. I början blev jag bemött på engelska eller med gester redan innan jag öppnat min mun och avslöjat min knappa spanska.

Nu har jag lyckats bli igenkänd i kvarteret. I grönsaksaffären runt hörnet nere på min gata har jag uppgraderat mig till att bli den typ av kund som kassörskorna artigt småpratar med.

Maten och råvarorna är

både godare och billigare jämfört med Sverige vilket gläder ett studenthjärta. Även på krogarna är det billigt. Det kanske inte är så konstigt att det jämt är så mycket folk på barerna. En klyscha som bekräftats stämma är att folk lever mer på gatorna här än hemma.

Kvällstid är gränder och pubar fulla med folk. Barkulturen är något som jag och mina nyfunna vänner tagit till oss. Det är obrytbar tradition att gå på barrunda på torsdagskvällar då ett glas vin eller en öl inklusive

Spanien Te xt och foto: Åsa Thorén

en pincho, baskisk tapas, kostar två euro.

röda dagar här är minst dubbelt så många som i Sverige.

Efter att ha njutit av livet i

När jag skriver om vardagen i Spanien känns det dumt att inte nämna den ekonomiska situationen.

Krisen tar upp väldigt stor del av nyhetsflödet i tidningar och andra medier. Trots att San Sebastian ligger i Baskien, som lyckats hålla sig mindre drabbat än övriga delar av landet, hålls det demonstrationer och strejker ofta. Kompisar som vill göra sina examensarbeten på företag kommer kanske få göra dem på skolan istället. Likaså överväger folk som är klara med sina utbildningar att fortsätta plugga eller så frågar de nyfiket om arbetsmöjligheter i Sverige.

denna stad, har en insikt kommit smygande – man måste plugga för att klara tentorna här också.

Den största svårigheten är språket och ord som tröghetsmoment och andra tekniska ord ingår inte i den spanska vardagsvokabulären.

Trots att jag till en början kände mig korkad och inte förstod vad föreläsningarna handlade om så blev jag inte helt avskräckt. Det kändes tråkigt nog bekant. När jag började på KTH var det lite samma känsla, men det visade sig ju gå bra ändå.Idag förstår jag vad professorerna säger utan att anstränga mig så att jag får skavsår på hjärnan. Kurserna tycks dessutom ligga på en något lägre men mer praktisk nivå.

Universitet här drivs av en

katolsk sekt kallad Opus Dei. Det märks av genom att det två gånger om dagen hålls frivillig mässa i skolans egna kapell, hållen av skolans egen präst. Dessutom läser eleverna här etik, ur ett religiöst perspektiv, motsvarande 12 hp. Trots att skolan ur svensk synvinkel har strikt hållning är det inte konstigt att ta ett glas vin i lunchkafeterian.

Religionen märks också av på

antalet helgdagar. Det känns som folk här alltid har något helgon att fira och en anledning till att festa. Jag misstänker att antalet

t

r

e

t

t

o

n

Trots att spanjorer anses leva i en mañana-mañanakultur är det nog lite förenklat att säga att alla spanjorer är lata. Det är en tid då uttrycket yolo blomstrar, men TECNUNS utbytesstudenter och andra turistande utlänningar lever nog mer efter detta kortsiktiga och något ansvarslösa måtto än lokalborna.

Tack för mig Åsa Thorén san sebastian, spanien

Reportage

Centraleuropa i

Stockholm Text o c h f oto : E r ik And r én

Trender i matkultur kommer och går. En av de senaste trenderna är en återgång till det som rådde innan pizzan kom till Sverige – det centraleuropeiska. Mat från Tyskland, Österrike, Tjeckien och Polen. Surkålen är helt enkelt het igen. Följ med Hela M på en schnitzlad guide till det centraleuropeiska Stockholm

S:ta Clara är ett klassiskt krognamn i Stockholm, som ursprungligen låg i de numera rivna Klarakvarteren. I dag i Gamla Stan.

TJU f j o

Gr

OTRE t o n

U

nder de senaste decennierna har de olika exotiska mattrenderna avlöst varandra.

Kanske minns du första gången du åt indisk mat, eller när den första sushibaren öppnade i din närhet. Och nog ingår det att varje ort med självkänsla ska ha en thairestaurang? Det hela började kanske med pizzans intåg i Sverige.

Den första pizzan serverades på Östermalm 1968, och den italienska maten var nymodig och exotisk på många platser under hela 1970-talet.

Den senaste trenden bland Stockholms restaurangflora visar dock en återgång till den mat som serverades innan pizzan etablerade sig – maten från det centraleuropeiska köket. Schnitzel, bratwurst eller schweinshaxe.

Gärna med en Hofbräu, Bitburger

eller Paulaner till, och surkål och knödel som tillbehör. Även om vissa restauranger hållit kvar det klassiska utbudet ända sedan 1970-talet, har flera nyöppnade ställen gjort dem sällskap under de senaste två åren.

Låt oss börja vår genomgång

av Stockholms centraleuropeiska restaurangutbud på Södermalm, i Hornstull. Här finns nämligen en liten bit av Österrike, i form av Restaurang Moldau på Bergsundsstrand. På denna gemytliga och familjeägda, men knappast särskilt trendiga, krog med rustik träinredning serveras det som kan vara stans bästa schnitzlar. Rejält tilltagna portioner som gör att du garanterat blir mätt på din beställning. Några ärtor och ansjovis får du inte – det är ju ett svenskt påhitt. Dryckesmässigt utgör Stiegl, som är något av den

f

e

m

t

o

n

österrikiska nationalölen, ett självklart alternativ.

Ett hippare alternativ i den södermalmska krogvärlden är Bar Central på Skånegatan, mitt i det trendkänsliga område som populärt, och måhända lite småtramsigt, kommit att kallas SoFo (Söder om Folkungagatan).

Bar Central, där namnet antyder den geografiska hemvisten för köket, öppnades 2011 och är både stilsäkert, fräscht och snyggt. Tyvärr avspeglar det sig även i prisnivån.

En Schweinshaxe med tillbehör når nära 300-kronorsstrecket och en öl går på över 60 kronor. Men det kanske det kan vara värt när både Hofbräu och Bitburger finns på fat, och du dessutom får de käcka droppkransarna i papper runt glasfoten till de sistnämnda – något av ett unikum i Stockholm.

Reportage

Polska restaurangen Krasnopolski på Regeringsgatan är en av flera nyöppnade centraleuropeiska restauranger i Stockholm. Dessutom på lagom avstånd från KTH.

Ingen guide till Södermalms restauranger är komplett utan ett besök hos Soldaten Svejk på Östgötagatan, ett stenkast från Medborgarplatsen. Det här klassiska tjeckiska ölstället har även helt acceptabel mat, men saknar tyvärr möjlighet till bordsbokning.

För att vara säker på att få ett bord rekommenderas att vara på plats redan vid fem, då restaurangen öppnar. Annars lär någon annan ha hunnit före.

schnitzlar stora som Närke. En särskild rekommendation måste dock ges för deras Nürnberger Bratwurst, som utgör en riktig delikatess. Humlehof har även en systerkrog i Birkastaden, på restaurangtäta Rörstrandsgatan, i riktigt fräscha, men kanske lite opersonliga, lokaler. Restaurangen är liten, och öppnades så sent som i april 2012. Menyn är i stort sett densamma som på Södermalm, men schnitzlarna mindre i storlek.

Något mindre folkmässig

När vi ändå tagit oss över till norrsidan av Gamla Stan kan vi fortsätta in på Östermalm, och Krasnopolski på den sömnigare, norra delen av Regeringsgatan.

anstormning brukar det vara på Bistro Humlehof, ett stycke längre österut längs Folkungagatan, där tysk ölhallskänsla blandas med

S

e

x

t

o

Även denna, vilket namnet antyder, polska restaurang är ett nytt tillskott till Stockholms krogvärld – krogen har bara ett drygt år på nacken.

Krasnopolski erbjuder Bitburger på fat samt schnitzel, piroger och borsjtjsoppa på menyn i en både modern och gemytlig miljö. Det är svårt att tro att det förr i världen huserade en av Stockholms mer kända svartklubbar i lokalerna.

Maten på Krasnopolski är god, men samtidigt inte överdrivet dyrt prissatt. Dessutom på behagligt promenadavstånd från KTH. Om Krasnopolski är en av de

mest nyöppnade restaurangerna så kan dess raka motsats vara

n

Zum Franziskaner på Skeppsbron i Gamla Stan. Detta sägs, i alla fall av restaurangen självt, vara Stockholms äldsta krog, öppnad år 1421. Om man nu ska tro på det. Här är det sällan mycket folk under vinterhalvåret, vilket kan vara förståeligt – inte bara därför att restaurangen ligger mitt i sommarens turiststråk, utan även för att prisklassen är hög. Trots charmig väggfast träinredning lever en middag på Zum Franziskaner, tyvärr, knappast upp till summan på notan.

Då finns ett bättre alternativ

på andra sidan av Gamla Stan, i form av S:ta Clara Bierhaus på Lilla Nygatan. Även detta är ett ställe med rik historik, och låg

ursprungligen i de tidningstäta Klarakvarteren, söder om Sergels Torg, innan de revs på 1960-talet.

I mellanperioden hann S:ta Clara flytta till Södermalm, innan de för några år sedan öppnade i Gamla Stan i en lokal som tidigare hyste en skotsk pub. Här erbjuds också ofta livemusik, så beroende på vad du föredrar bör du därför kolla på restaurangens hemsida vilken dag som är lämpligast för ett besök.

Har du otur (övertecknad råkade exempelvis besöka krogen samtidigt som Österrikiska föreningen var där) kan du riskera att bli placerad i källaren, som är klart mindre mysig än restaurangens övre plan.

En annan restaurang som ursprungligen låg i Klarakvarteren

är Restaurang Löwenbrau, som i dag ligger vid Fridhemsplan, och som kanske mest är ökänd för sin tämligen otrevliga personal. På Kungsholmen finns också österrikiska restaurangen Mozarteum, som stänger redan klockan nio, men som håller en behaglig prisnivå. Något som också kan sägas om kultförklarade gatuköket Günthers korvar på Karlbergsvägen (som för övrigt bara ligger ett par kvarter från Humlehof i Birkastaden). Och kanske är det trots allt det, vad gäller snabbmat alltså, som kan sägas sammanfattningsvis – nästa gång du tänkt köpa en hämtpizza på fredagskvällen, överväg en schnitzel i stället.

Günters korvar kan vara Stockholms mest välsorterade gatukök. Dock stängt när bilden togs.

s

j

u

t

t

o

n

Intervju

Koll på Karin Te xt: E m m a r i n g qv i st | Foto: ola Har str öm

Designer och pysselguru för hela svenska folket. Hela M har intervjuat Karin Mannerstål.

D

et är strax innan elva på förmiddagen. De flesta sitter nog redan framför sitt skrivbord eller slumrar i en föreläsningssal.

Det är lugnt i Östra Stations kupol.

Trots detta tar det några sekunder innan jag ser henne. Den blonda kalufsen jag letade efter är nämligen gömd under en mössa. ”Jag är lite kamouflerad”, förklarar hon.

något alldagligt. Det kan handla om att trycka kuddar, tapetsera byråer eller snickra ihop roliga bokhyllor. I hennes ständigt växande pysselsamling finns något för alla. Karin, som på frågan beskriver sig själv som en sprallig arbetsnarkoman, gör dock mycket mer än spelar in TV. ”Äntligen Hemma är mer som ett extraknäck”, säger hon och skrattar.

Karin Mannerstål är designer

och troligen mest känd som ”hon med håret” från TV4:s program Äntligen Hemma. Det är svårt att tro att någon av Maskinsektionens medlemmar kunnat undgå att se programmet under sin uppväxt, men en sammanfattning är att Karin hjälper tittarna att med små medel göra något speciellt av

Bara några dagar innan

intervjun kom Karin hem från en affärsresa i Malmö, där hon hade marknadsfört barntextiler som hon tagit fram åt en affär. Inte lång dess för innan det designade hon tryckmönster till tandborstar för företaget Jordan, ett projekt hon är riktigt nöjd med. ”Jag gillar att

n

i

t

t

o

n

stå på folks badrumshyllor”, säger hon. Det företag hon kommit att jobba mest för är emellertid Ikea, som hon försöker göra minst ett par saker för årligen. ”Det är trevligt att se i katalogen att den har jag gjort”, säger hon och pekar i en låtsaskatalog.

Karin frilansar alltså åt företag av alla storlekar. Detta medför såklart att jobben skiljer sig mycket åt, men hon uppskattar dem alla av olika anledningar. Hos små företag, förklarar hon, kan hon provtycka ett tyg på morgonen och gå hem med en färdig prototyp vid arbetsdagens slut. Processen hos stora företag kan ta flera år – men å andra sidan kan hon då nå ut till hela världen. ››

Intervju

Kraftfulla färgpaletter och utstickande mönster definierar Karins estetik. Jag undrar om hon har någon särskild inspirationskälla, men svaret är snarare att inspirationen når henne överallt. ”Mönster är ett kall på något sätt”, säger hon, och säger att hon alltid är på jakt efter nya mönster, och skannar omgivningen utan att tänka på det. En idé kan komma från en tegelvägg eller under en dröm.

Det är extra lätt på resande fot, eftersom intrycken blir fler, säger hon. Speciellt tågresor är bra, då man är extra mottaglig för idéer när man är avslappnad. ”Man får inte jaga dem”, säger Karin, och jag får känslan av att Snusmumriken kan ha reinkarnerats bland oss.

(Referens till Tove Janssons ”Vårvisan”, red anm.)

En hel del av Karins jobb

handlar om att snygga till boytor och samtidigt göra dem mer praktiska, och nog vore det dumt att inte ta tillfället i akt att fiska efter lite tips om hur medelteknologens hemvist kan piffas till. Jag försöker beskriva en typisk Kungshamralya så gott det går. Hyfsat stort badrum, en kokvrå i hallen och i runda slängar femton kvadratmeter övrig boyta. Lite trångt och aningen svårt att få riktigt personligt. Stora fönster. Hon tänker lite. ”Det är en svår fråga att besvara”, säger hon, ”man vill ju helst se rummet.” Små rum, liten budget och stor utmaning är annars en vinnande kombination för Karin. ”Det blir som en sport”, förklarar hon, och funderar på om man kanske skulle kunna ha ett sådant inslag i Äntligen Hemma.

›› Mönster är ett kall på något sätt ‹‹

julgran. Eller en julgranshylla. Hon ritar i luften hur hon menar, en grund bokhylla, formad som en hög parallelltrapets, på vars hyllor man kan lägga julgranskulor och annat fint. Kanske något som kommer dyka upp i rutan så småningom?

Vi var ändå inne på

ingenjörsspåret, och eftersom jag började intervjun med en elak fråga, kunde den lika gärna också avrundas med en. ”Vad gör en ingenjör?”, frågar jag. Karin gör en överdriven nervös gest och säger att det är svårt att svara på – det kan vara så väldigt mycket – varpå hon beskriver en byggnadsingenjörs arbetsuppgifter med noggrannhet.

Men vi ska nog inte vara så förvånade över att hon har koll på ingenjörer ändå. Ett väldigt eftertraktat företag av svenska teknlologer är ju, just det, Ikea. Karin, liksom sina konstnärskolleger, kommer med förslag och skisser på nya produkter.

Dessa bedöms genomförbara eller inte av ingenjörerna, som sen ska se till att ge visionen en fysisk form.

Karin medger att hon nog stöter på många fler ingenjörer än hon är medveten om.

Karin berättar att hon bygger

Följdfrågan blir såklart vad

På vägen tillbaka mot

mycket, och håller på med saker som de flesta på maskin uppskattar – verktyg. Kärleken verkar alltid ha funnits där, redan i tolvårsåldern var träslöjd favoritämnet, och störst är kärleken till skalpellen.

Motiveringen är att den är bra till allt, från att skrapa bort färg till att skära schabloner. Den måste vara med.

en trångbodd teknolog som inte har plats för julgran ska göra. Där kommer svaret snabbt. Sätt upp en stor, härlig stjärna i fönstret.

Karin älskar julstjärnor och vill inte packa ihop dem när julhelgen har passerat. De tas vanligen inte ner förrän vid midsommar. Annars tycker hon att vi (maskinteknologer) som kan sådant, kan svetsa en liten

tunnelbanan, innan vi tar farväl, berättar Karin att producenten bakom Äntligen Hemma är Meter Television. De är väldigt lämpliga att kontakta angående önskemål inför kommande avsnitt av Äntligen hemma. Om du har tio minuter över och vill se pysseldrottningen ta sig an en av våra, maskinteknologernas, bostäder, vet du vad du ska göra.

t

j

u

g

o

Guide

Pyssel i vårvintertid Vill du också vara som Karin Mannerstål, Hela M:s stora intervju i detta nummer? Låt oss ge förslag på tre trevliga pyssel att knåpa med.

Text o c h i l lu strati oner : Em m a r i ngqv i st

Kakbollar Vill du ha lite variation på fikabordet? Delicatobollar i all ära, men prova att byta ut dem mot sötsyrliga, kreativitetseggande kakbollar. Allt du behöver är en bit bortglömd kaka (det gör inget om den är lite torr) och några skedar philadelphiaost. Smula kakan och knåda ihop allt till en mumsig formbar massa. Rulla bollar, doppa i smält choklad och dekorera efter behag.

Om du har en choklad-, citron- eller banankaka, doppa

bollarna i vit choklad och rulla i kokos. Trä två eller tre bollar på en tandpetare. Sätt strössel som ögon, mun och näsa och en sur rem som halsduk.

Har du en kaka med vaniljsmak, platta till bollarna lite.

Droppa lite grön samt en droppe gul karamellfärg i vit choklad och doppa ena sidan av bollarna. Dekorera med en liten rosa strösselblomma och några flisor mörk choklad. Prinsesstårtbollar!

Har du hittat lussebullar som glömts i frysen? Gör avlånga bollar. Doppa ena änden i mörk choklad och pensla ränder på resten. Stick i chokladströssel som antenner, taggar och ben och två mandelflagor som vingar. Bzzz!

TJU

G

O

t

v

å

Korkkrukor Är du passionerad vinälskare som inte alltid nöjer sig med bag-in-box? Då går du nog igenom en hel del korkar under ett år. Antagligen slänger du dem i soptunnan. Det är dumt. Det finns nämligen ganska mycket trevligt du kan göra med korkar. En av dessa saker är korkkrukor. Inte bara är de lika tuffa som söta – de kan också hjälpa dig spara plats på fönsterbrädet.

Eller bli en nödgåva.

Du behöver: En kork, en liten suckulent, lite jord, en magnet och lite bra lim. Gröp ur korken med hjälp av en kniv, syl eller liknande. Gör inte väggarna tunnare än ca 5 mm, då kan krukan gå sönder. Limma fast en magnet.

Häll någon tesked jord i krukan (lämpligen tas jorden från mammas krukväxter eller grannens blomlåda) och stick ner suckulenten. Häll på ett par droppar vatten.

Sätt upp krukan på kylskåpet, skrivbordslampan eller annat trevligt ställe. Beundra ditt verk.

(Fotnot: Kork kan mögla. Är du orolig, prova att spraylacka krukan.)

Önskestjärnor Har du tränat på pappersvikning sedan förra numret?

Om ja – toppen, det här kommer att gå fort! Om nej – ingen fara! De här pappersstjärnorna går snabbt och lätt att vika och kan användas till ganska mycket. Strö silverstjärnor över bordet när du har fest eller fyll en hel burk med små stjärnor med fina meddelanden på och ge som en fin present till någon du gillar.

Allt du behöver är pappersremsor i proportionerna 1:20.

Slå en lös knut i ena änden av remsan. Lirka och pressa lätt om vartannat tills du fått en liten pentagon. Vik in den korta änden i fickan på baksidan. Den långa remsan viker du runt, runt tills bara en liten snutt är kvar. Lirka in den i fickan på baksidan. Håll pappersbiten försiktigt och pressa de fem sidorna en efter en med tumnageln.

Nu borde du ha en tjock liten stjärna som är överlycklig att ha blivit till. Den kan knappt vänta på att få lysa upp någons dag!

TJU

G

OTRE

ﾃ僕provning

med Gustav Tex t: G u stav M a ri n | Foto: Patr i k Pi v ﾃｩn

TJU

G

O

s

e

x

Special

Ö En del av oss använder den

Allmänhetens intresse för öl

i mat, vissa häver den, några avskyr den, medan andra är så pålästa att en doktorsavhandling i ämnet inte är speciellt långt borta. I den studentikosa världen framhävs kanske inte alltid de mest avancerade sidorna av öl speciellt ofta. Snarare fungerar drycken mer som ett relativt billigt berusningsmedel på gasquer och pubar. Insikten att man blir rund under fötterna av öl är dock, kanske inte så förvånande, förmodligen en av anledningarna till att drycken fick fäste i vår vardag från första början.

har ökat betydligt på senare år, vilket inte minst syns på hyllorna på Systembolaget. För några år sedan var det inte alls ovanligt att en butik endast hade ljus lager (ni vet, Carlsberg, Sofiero, Kung etc.), eftersom allmänheten inte visste vad IPA, stout och pale ale var för något. Egentligen behöver man inte ens lämna KTH-campus för att se hur intresset för öl har ändrats i Sverige. På föreningsnivå har Bryggmästeriet vuxit som THSförening och anordnar bland annat ölprovningar, och på sektionsnivå börjar sektionspubarna ta in fler och fler alternativ till den ljusa lagerölen.

Det hela började troligtvis

Det händer ofta att folk med

för ca 7 000 år sedan genom att blött bröd spontanjäste till följd av jästpartiklar i luften. Sedan åt någon av brödet och blev lite roligare än vanligt. Det kanske låter absurt att en blöt, jäsande brödbit kan liknas med det som i folkmun kallas en stor stark, men faktum är att det faktiskt är ganska likt. I dag vet vi betydligt mer om öl än för 7 000 år sedan. I dag vet vi att det som ger ölet dess färg och brödiga smak kallas för malt. Vi vet att en växt som kallas för humle bidrar till ölets beska och fruktiga doft. Vi vet även att det som bidrar till ölets fyllighet är restsötma, men även alkohol som är en följd av jästens arbete under jäsningsprocessen.

I dag vet vi exakt hur vi skall kombinera de olika ingredienserna för att kunna få olika färger, smaker och dofter på ölet.

ett gediget intresse för öl kallas för ölsnobbar. Själv skulle jag inte kategorisera mig som en ölsnobb, utan möjligtvis för ölnörd. Det kanske förvisso kan uppfattas som om jag helt föraktar ljus lager. Det gör jag inte. Jag menar inte att det är fel att uppskatta ljus lageröl.

Däremot är det inte heller fel med att vara nyfiken, försöka prova nya ölsorter och skaffa sig nya favoriter. Det är tack vare den här nyfikenheten som gör att vi inte längre behöver äta blöta, jästa limpor utan faktiskt kan avnjuta ett gott öl. Därför har jag plockat ihop lite olika öl som jag rekommenderar alla att smaka, stig ut ur din komfortabla ljusa lager vana och upptäck något nytt. Ölen är några av mina personliga favoriter från Systembolagets sortiment. Men notera att inte alla finns i alla butiker.

l är en besynnerlig dryck.

››

Special napa

smith

Napa Smith Organic IPA – (IPA) – 355 ml – 7,0 % – 21,90 kr

IPA står för India Pale Ale. Trots namnet behöver inte färgen nödvändigtvis vara ljus, utan det som karaktäriserar öltypen är snarare en högre halt humle.

Just den här IPA:n är något mindre besk än många andra, och är i stället mer fruktig. En perfekt inkörsport till de lite tyngre öltyperna, och något av det mest prisvärda man kan köpa på Systembolaget, enligt mig.

g u sta f s

finger

Gustafs finger strong bitter – (Ale) – 330 ml – 5,8 % – 18,90 kr

Det här är en mycket trevlig Ale av typen ”bitter”, som namnet anmärker.

Att en öl är bitter innebär att den har en tydlig beska samtidigt som malten bidrar mycket med mörka toner till smakupplevelsen. Gustafs Finger är relativt lättdrucken och kan därför uppfattas som lite vattning om den dricks efter exempelvis en IPA.

TJU

G

O

s

e

x

oud

beersel

yeti

nanny

stat e

Oud Beersel – (spontanjäst

Yeti – (Imperial stout) –

Nanny State –

öl) – 375 ml – 6,0 % – 39,90 kr

355 ml – 9,5 % – 31,90 kr

(alkoholfritt öl) –

Spontanjäst öl innebär att bryggaren inte har använt någon jäst vid jäsningen. Det här innebär alltså i praktiken att ölet ligger i öppna bassänger och spontanjäser med hjälp av jästpartiklar från luften. Spontanjäst öl beskrivs ibland som ”en doft av stall, sommaräng och svettigt omklädningsrum”, vilket säkert kan avskräcka en del. Det smakar definitivt inte som ”vanlig öl”, och det är inte alla ölfantaster som uppskattar det. Däremot är det ett hett tips för de ciderdrickare som vanligtvis inte gillar öl, då smaken påminner väldigt mycket om torr cider med en liten ton av beska.

Oud Beersel är inte den bästa spontanjästa ölen i världen, men tyvärr en av de få inom kategorin ”spontanjäst” på Systembolaget.

Många associerar ofta ordet stout med Guinness, och vet att det innebär ett mörkt öl som smakar något åt kaffehållet.

Yeti från bryggeriet Great Divide är en så kallad imperial stout, vilket innebär att den är ännu mörkare och ännu extremare (vilket inte minst märks på alkoholhalten).

330 ml – 0,5 % – 12,40 kr

Det finns tyvärr inte många öl på Systembolaget som uppfyller kriterierna god och alkoholfri. Några av lagergiganterna, exempelvis Carlsberg, har försökt sig på det, men inte lyckats speciellt bra. Nanny State från BrewDog är det öl i Systembolagets sortiment som är minst dåligt på att motsvara ett gott alkoholfritt öl.

Att hälla upp en Yeti är lite som att hälla upp olja i glaset.

Smaken drar åt choklad, kaffe och en aning lakrits, vilket inte är ovanligt för stouts. Tycker man att det är svårt med mörk öl är det här inte det första ölet man kanske skall ge sig på, för efter en Yeti kommer en Guinness bara att smaka vatten.

TJU

G

O

Smaken består i en extrem beska (drick inte Nanny State om du inte gillar beska), och hade varit riktigt god om den inte helt saknat fyllighet, vilken den förlorar eftersom den är just alkoholfri.

s

j

u

Reportage

Att vara student och ha husdjur Tänk att alltid ha en bästa vän att komma hem till, någon som alltid är glad när du stiger innanför dörren. Det handlar såklart om ett gosigt husdjur. Men hur fungerar det när man pluggar? Är det okej att ha husdjur i studentrummet? Hela M har kollat vad som gäller och pratat med två studenter som har husdjur. t e xt: Katja ra nta la | Foto: Lotten jungm ar och E rik André n

E

n hund eller kanske en katt.

Eller varför inte två kaniner?

Visst vore det roligt att ha husdjur, och det finns många olika att välja mellan. Men om du funderar på att skaffa husdjur som student är det bäst att först kolla upp vad som gäller där du bor. Om du bor i ett av SSSB:s studentrum får du över

huvudtaget inte ha något husdjur.

Däremot är det okej om du hyr en studentetta eller större, fast då måste du se till att ditt husdjur inte smutsar ner. Håll djuret kopplat i korridorer och trapphus och se till att katten håller sig borta från barnens sandlådor.

Fler regler hittar du på SSSB:s

hemsida. Ungefär samma regler gäller om du bor i en av Svenska Bostäders studentbostäder, men kolla ordningsreglerna för säkerhets skull. Hur det fungerar med husdjur i praktiken? Låt oss höra med Lotten och Susanna, som båda har ovanligt många husdjur.

Susanna Johansson tillsammans med en av sina två katter, Sepiroth

Vad är det för katter du har?

- Jag har två stycken Maine Coonkatter. De härstammar från Maine i USA. Kattrasens namn kommer från en skröna om att bondkatter i Maine parade sig med tvättbjörnar (racoons). De har fluffig svans och gillar att plaska i vatten. De är lite lika norska skogskatt, men något större. Ibland kallas de också ”The gentle giants” eftersom de är så stora och har ett lugnt temperament.

Har de några lustigheter för sig?

Lotten har två kaniner Lotten hade alltid haft kaniner medan hon bodde hemma hos föräldrarna, så för henne var det en självklarhet att fortsätta ha dem när hon flyttade till eget. I dag har hon de två hermelinkaninerna Mi och Pi. Berätta lite om dina kaniner:

- De är som kaniner är mest, men det skiljer sig mycket åt mellan olika kaniner. Mina är gosiga ibland, busiga ibland och ibland vill de bara vara självständiga. Mi och Pi är hermelinkaniner, det är en liten ras med korta öron och trubbig nos. De är lättskötta och bra som husdjur.

Lägger du ner mycket tid på kaninerna?

- Jag lägger inte ner jättemycket tid.

De får mat på morgonen och kvällen.

Sedan måste jag städa buren ungefär en gång i veckan och det tar ungefär en kvart. Jag släpper ut dem så att de får springa på golvet lite varje dag.

Men då är det viktigt att passa dem.

- Annars kanske de gör något bus, som att riva i tapeten eller klättra i gardinen. Sedan brukar jag ha dem i soffan också och gosa med dem när jag tittar på tv. På sommaren tar jag ut dem i sele. Men jag tycker att det går väldigt bra att passa in dem i vardagen.

- Sephiroth blir helt galen så fort det är sol ute för då kan det ju bli solkatter och Marängen låter som en dränkt pipleksak när man leker med fjädervippan. Fjädervippan är en klar favoritleksak förresten. Den tillsammans med plastrankan och ett lädersnöre som är älskat över allt annat och har en tendens att hamna i matskålen. Ett nytt tillskott är en tunnel, den erbjuder ett mörkt hemligt krypin där de kan gömma sig.

Så, vad är det bästa med att

Kräver katterna mycket tid?

ha kaniner?

- De är väldigt sällskapssjuka så de finns alltid i närheten och Marängen vill alltid sitta i knä. Sedan ska lådorna skottas varje dag och så måste de alltid ha mat och vatten.

Det är sammanlagt en 20 minuter om dagen, max. Eftersom jag bor med två helt underbara inneboende (utöver katterna) har jag ju hjälp av dem när jag inte är hemma.

Varför måste de passas?

- Kaniner är ett trevligt sällskap, särskilt när man är ensam hemma.

De är mysiga och roligt knasiga ibland.

Susanna har två katter

Susanna hade haft katt hela livet, så självklart fick tog hon med sig sin katt S*Acrobat’s Shogun Cherokee och hans mamma S*Acrobat’s Miranda Maräng när hon flyttade hemifrån. De långa komplicerade namnen står på stamtavlan men till vardags kallas de Sephiroth och Marängen.

TJU

G

O

n

i

Vad är det bästa med att ha katt?

- Man har alltid någon som väntar på en när man kommer hem och någon som verkligen tycker om en.

o

Utrikes

Nio dagar PÅ spetsbergen Anna Svensson reste till Svalbard med en sommarkurs på KTH. Här är ett utdrag ur hennes dagbok från resan. t e xt o c h F oto : a nna sv enss on

D

et är få förunnat att åka så långt norrut som Svalbard, en ögrupp norr om Sverige och Norge. Ögruppen anses ha ett arktiskt klimat och det finns det goda chanser att få sen en isbjörn.

Anna Svensson har rest till Svalbard med en sommarkurs som går på KTH i samarbete med University of Illinois. Dagboken är utdrag ur de anteckningar Anna förde under exkursionen.

Dag 1 – Resdagen En tystnad lägger sig över kabinen när Spetsbergen majestätiskt breder ut sig under oss. Jag sitter som fastklistrad vid fönstret samtidigt som jag ödmjukt försöker luta mig tillbaka för att de andra också ska kunna se. Det är nu vi inser allt det magiska kring den arktiska atmosfären och vi förstår att det här verkligen kommer bli en naturupplevelse utöver det vanliga.

t

r

e

t

t

i

o

Klockan är halv två på natten när vi landar och det är alldeles ljust ute.

Så fort vi kliver av planet börjar alla ta kort, samtidigt som vi blir helt tagna och bara vill beundra miljön.

Dag 2 – Första dagen på Spetsbergen När vi kommer utanför dörren efter en redig frukost får vi syn på en ren. Allt som hemma skulle kännas alldagligt känns fantastiskt här. Vi

Vägnätet är sparsamt på Svalbard, endast i tätorterna finns bilvägar. Isbjörnar kan dock finnas överallt.

Motstående sida: fossilletning vid Deltanäset.

tar en promenad mot Longyearbyen och reagerar på att de flesta husen har träfasad trots att det inte finns några träd. Det verkar som att det mesta som ett litet samhälle behöver finns, så som skolor, simhall, gym och även ett kulturhus. Vi får syn på långa rör som är uppsatta två meter över marken och får lära oss att det är vattenledningar försedda med värme som inte kan grävas ned på grund av permafrosten.

Dag 3 – Glaciärvandring Det är fem grader varmt, vi är insmorda med solkräm och

t

mätta och belåtna efter ännu en kalasfrukost. Skidintresset vaknar när jag går och dreglar över de rännor som omger oss på bergssidorna när vi närmar oss glaciären. Lite mer snö och det hade känts som vi var i skidhimlen.

Vandringen håller ett otroligt

behagligt tempo, det känns avslappnat och som att alla kan hänga på. För att höja trivselnivån ytterligare fikas det en hel del och jag går ständigt runt med en påse med nötter, choklad och russin som uppskattats av de flesta. När vi är

r

e

t

t

i

o

e

tillbaka avslutas dagen med te på terrassen i midnattssolen.

Dag 4 – Barentsburg 1 Efter att ha hört att båtturen skulle vara häftig, med massa arktiskt vatten stänkande upp över båten, går tankarna tillbaka till alla galna äventyrare som vi läst om.

Men det som verkade häftigt blir i stället en lugn båttur på havet.

Det har blivit nästan stiltje och havet låg spegelblankt. Vi ser en fågel kallad spetsbergsgrissla.

Den har en fjäderdräkt lite lik pingvinens svarta med ett vitt ›› t

t

Utrikes

bröst, men det visar också på hur usel min fågelkunskap är. De kan dyka fem meter under havet för att fånga fisk, är klumpiga och har hög densitet i blodet för att de inte kan ha så mycket luft i lungorna när de dyker, berättar vår guide.

Väl i Barentsburg imponeras

vi till en början där vi står på ett trädäck och beundrar utsikten.

Idyllen bryts dock av känslan att det är skräpigt. Och att de bränner kablar en bit bort bidrar med en lukt av bränd plast.

Dag 5 – Barentsburg 2

Dag 6 – Fossiler

När vi kliver in på museet på Barentsburg känns det lite spännande. Guiden pratar bara ryska så Georgi, student i vårt gäng, måste översätta. Efter att gått runt och antecknat och kikat överallt är jag spänd på att komma ut. Vädret är toppen och detektiven i mig är redo.Vi har fått klara instruktioner att hålla oss inom säkerhetszonen och inte gå på platser som är privata, som exempelvis kolgruvorna.

Utforskningsturen är så spännande att det känns som att vara barn igen.

Efter lunch i byn är det dags att sätta på sig livdräkten och hoppa i båten för att bege oss till Deltanäset för att titta på fossiler.

Det känns som att nu, om någon gång, skulle vi få se en isbjörn.

Men trots att vi sitter med kikare i högsta hugg hela resan ser vi ingen. När vi kommer fram är det alldeles stilla och rogivande.

Leta fossiler? Nej, här behövs

det inte letas, de finns överallt! Och den underbara och trevliga geologen Bruce blir helt överrumplad av alla galna studenter som vill visa alla sina fynd och veta vad de har hittat. ››

Kvitøya

Nordaustlandet

Spetsbergen

Ny-Ålesund Pyramiden

Barentsøya Deltaneset

Longyearbyen Barentsburg Sveagruva

Edgeøya

Svalbard är en av världens nordligaste permanent bebodda platser. Huvudorten heter Longyearbyen och ligger, likt övriga orter, på huvudön Spetsbergen.

t

r

e

t

t

i

o

t

v

å

Ryska, tidigare sovjetiska, gruvbyn Barentsburg ger ett mer slitet intryck 채n de norska orterna p책 Svalbard.

Utrikes

Dag 7 – Svalbardren När vi kommer utanför dörren ser vi några renar, men vyerna anses vara bättre i andra dalen så vi vandrar dit. Som så ofta blir det dock inte riktigt som planerat, och någon ren får vi inte se även om vi får se mycket annat. Både Bruce och Dag berättar allt om Svalbardrenen men även om isbjörnar och om hur fort klimatet förändras i Arktisområdet.

Efter en dag fylld med undervisning beger vi oss tillbaka för att äta och dricka gott på ”Kroa”.

Dag 8 – Intervjuer I uppdraget ingår att intervjua lokalbefolkningen, och jag lyckas få fatt på Kyrre Sommerstad, guide på Spitsbergen Travel. Han är en charmig prick som lever livet och tjänar en hel del på det han gör.

Vi pratar om frövalvet, där en hel del av olika länders fröer förvaras.

Ifall det skulle bli en naturkatastrof och skördar skulle försvinna, går det att hämta fröer där. Jag lyckas övertala Kyrre att ta med mig och några andra studenter dit.

Norge och Ryssland väcks mer och mer och samtalet fortsätter hela natten.

känns lätt att gå uppåt trots den branta sluttningen. Vi får leta och undersöka fritt. Jag kommer till en stor sal där man kan se olika verktyg från hur de tidigare förflyttade kol.

Jag fortsätter in i salen och kommer till en liten trappa. Den är otroligt lång och jag börjar gå försiktigt, vänder mig om och ser ingen. Jag fortsätter lite till och kommer till en liten dörr som leder in i gruvan.

Dag 10 – Sista dagen Vi bestämmer oss för att vi ska luncha på pensionatet innan vi beger oss ned mot byn. Jag skulle gärna vilja posta ett vykort till Farmor och Farfar också. Jag, Anna och Susann smiter därför ner på till byn för att köpa lite souvenirer.

Jag köper en tygkasse från Ica som det står Svalbard på och ett vykort som hastigt skrivs ihop och läggs på lådan. Nu är det dags att åka hem.

När jag kommer hem till min lägenhet i Stockholm sitter jag nöjd och tänker tillbaka på resan. Vilka kunniga professorer och fantastiska kompisar. Det känns lite tråkigt att ha lämnat dem, men jag får se till att träffa dem snart igen. Det var otroligt blandat folk på resan och ett kaos i kaoset som på något sätt skapade struktur med en spontanitet utöver den vanliga.

Jag ser stora varningsskyltar och tar en annan dörr som leder ut på en liten träspång där vi började undersökningen. Jag springer runt gruvan igen och letar upp de några av de andra innan jag går upp till gruvan igen och ser att de andra gått in, jag följer efter och det är otroligt halt, hela marken är fylld med is och man kan dra sig fram mellan små rum. Att springa runt här en dag känns spännande och otroligt häftigt men tanken slår mig att arbeta här. Jag tror knappt jag kan föreställa mig hur miserabelt jag skulle uppleva det.

Vad gav då detta, förutom att jag kan slänga mig med häftiga geologiska termer på engelska, förklara olika metoder på hur man gör en kolgruva eller hur djupt en Svalbardgrissla kan dyka under vattnet? Jag har lärt mig att undersöka saker, inte bara titta på föremål utan även reflektera över varför saker är på ett visst sätt.

Och det är annorlunda gentemot att bara observera på avstånd.

Kanske beror de nya tankarna på den nya miljön. En miljö där man ständigt är på sin vakt för isbjörnar.

Sedan är det dags för Även om vi vet att själva valvet är stängt för allmänheten så är det ändå kul att se. På väg tillbaka mot byn ser vi en svävare komma mot hamnen. Ut hoppar en rund amerikansk forskare som berättar om sina äventyr och sin svävare. Jag blir imponerad och glad över att få ha sett den.

Dag 9 - Vandring I dag ska vi titta närmare på en gruva. Jag känner mig full av energi, det måste vara Svalbardluften. Det

t

r

nattvandring. Vad är det som är så speciellt med nattguide på Svalbard? Egentligen ingenting, då det är i princip likadant som att gå mitt på dagen. Men det är ju det som gör det så speciellt, att just kunna göra det i midnattssolen. Jag hänger i täten med Andreas och han berättar alla möjliga historier om udda turister och möten han haft i Barentsburg med personer som har ett helt annat synsätt på världen.

Otroligt underhållande. Mitt intresset för konflikterna mellan

e

t

t

i

o

f

y

r

a

L Ä S O NLIN

E

DU HAR VÄL INTE MISSAT ...att du kan läsa gamla nummer av Hela M på Internet?

Se mer på www.maskinsektionen.se/hela-m/ t

r

e

t

t

i

o

f

e

m

Sektionen

Ett nytt

Moment Snart är det dags för Maskins alldeles egen arbetsmarknadsmässa – Moment. Vi har intervjuat proketledare Erik Nord inför mässan, som går av stapeln 19 februari. t e xt: ax e l l i nd m a r k er | Foto: ola har str öm

M

oment, Maskins Arbetsmarknadsmässa, kommer att lanseras för första gången det här läsåret. Det kommer att bli ett event riktat exklusivt mot de som läser antingen Maskinteknik eller Design och Produktframtagning, med relevanta företag för båda linjerna. Precis som på Armada är målet att knyta samman studenterna med näringslivet, och ge dem möjligheter för exjobb och sommarjobb, men där börjar Moment hitta sin egen personlighet.

är stort och spexet likaså. Det finns en glimt i ögat.

Projektgruppen för Moment har tittat på vad det är som gör Maskinsektionen så unik i jämförelse med andra sektioner.

Nu finns det en vilja att ta vara på den personlighet som har växt fram.

Projektledare Erik Nord konstaterar glatt att Maskinister är väldigt engagerade i sin sektion. Phöseriet

Exempel på möjliga jippon skulle kunna vara ett företag som drar dit en klättervägg, eller drar igång tennis med jättelika racketar. Det är mycket upp till företagen vad de vill ha för något, och tanken är att just dessa skall fungera som isbrytare för alla studenter. Erik nämner att många kan vara osäkra på hur de

t

r

Moments profilering har då

blivit att det ”inte är lika mycket business” – som Erik uttrycker det – som Armada. Det ska vara mer lättillgängligt för alla, en upplevelse och något som är roligt.

Erik understryker dock att trots att det kommer bli en del jippoevents kommer det också att finnas workshops, föreläsningar, och caselösningar för de som vill ta del av det.

e

t

t

i

o

s

e

skall närma sig företag på mässor, och upptåg likt en klättervägg skulle kunna göra det enklare för dem, samtidigt som det blir minnesvärt.

På frågan om vilka företag

som kommer att närvara vill Erik inte svara. Det är tillsvidare en hemlighet, men det är flertalet företag som har tackat ja redan.

När du läser detta är säkert i alla fall några av dem redan offentliggjorda.

Samtalet glider i stället in på vilken sorts företag som kan tänkas komma, och Erik berättar genast att de letar både stora och små företag, kanske framförallt för design och produktframtagnings räkning. Många designbyråer är mindre företag som kanske inte har råd eller lust att vara med på större mässor som Armada, eller möjlighet att sponsra phösningen. På det stora hela förväntas det komma många företag som är relevanta för både M

x

Erik Nord är projektledare för Maskinsektionens arbetsmarknadsdagar, Moment.

och P, möjligheten att intressenter från andra program letar sig hit finns också.

Målet är att förbättra

kontakterna mellan företag och studenter, något som de mycket väl kan komma att lyckas med. Enligt Erik Nord kommer mässan att riktas till alla årskurserna och ingen är exkluderad. Letar du efter exjobb, sommarjobb, eller en traineeplats kan du komma och tala med de representanter som kommer att finnas där.

och dagarna före. Han vill gärna se att alla har roligt och uppskattar det som har blivit gjort, både från studenter och företagens sida.

ta chansen och besöka Moment. ”Du har rätt att ställa de dumma frågorna då”, säger Erik. ”Det kan du inte lika lätt göra det när du kommer och skall leta ett exjobb eller liknande i de senare årskurserna. Du kan fråga ’Hej, hur jobbar jag hos er?’ utan att behöva skämmas.” Han påpekar att det inte nödvändigtvis genererar något i första taget, men det skall inte heller vara målet, målet skall vara att lära sig hur man går till väga för de senare åren på KTH.

På det stora hela verkar Moment bli någonting riktigt lyckat.

Erik Nord och hans projektgrupp har en vision om hur allting kommer att fortlöpa och vad de vill skall hända. Erik poängterar att det nödvändigtvis inte blir någon klättervägg detta år, men att det mycket väl kan bli verklighet om några år. Moment är ett långsiktigt projekt som skall drivas under många år framöver och har en potential att bli något suveränt.

När Erik får frågan om vad han mest ser fram emot så svarar han att det kommer bli mässveckan,

Ett tips från Erik till alla

de i de yngre årskurserna är att

t

r

e

t

t

i

o

s

j

u

Sektionen

Fram för en bättre studiemiljö t e xt: ax e l l i nd m a r ker | Foto: ola har str öm

Visste du att vi har en studiemiljönämnd på Maskin? Nu vet du! Nämnden är helt nystartad, och Hela M har kollat närmare på vad de sysslar med.

t

r

e

t

t

i

o

å

t

t

a

S

tudiemiljönämnden blev officiellt en nämnd på Maskin under senaste Höst-SM. De existerar för att förbättra och bibehålla studiemiljön på Maskin, helt enkelt se till att vi studenter trivs och har det bra. Det är allt från att se till att lamporna fungerar, till att grupprummen är tillräckligt utrustade för sina ändamål.

Trots att nämnden är helt ny

finns det redan stora planer och en vision: framtidens studiemiljö skall finnas här. Redan nu är nämnden involverad i ett projekt som kommer att påverka oss alla aom vistas på Maskin, nämligen en ombyggnation av Maskinhuset som i dag är på planeringsstadiet. ”Vi är lite off här borta, vi

vet att vi har vårt är och det finns en hemmakänsla att ta vara på”, säger Nina Haskovec. Därför sitter just Studiemiljönämnden i både Smörjis och M-korridoren med en enkät när vi träffar dem. Syftet var att få in så mycket synpunkter och åsikter som bara möjligt för att kunna föra det vidare till den grupp som planerar det nya Maskinhuset. ”Vi vill ha ett hus där alla kan hitta sin studiemiljö, ett hus för alla.

Lokalerna skall vara anpassade för studenterna, det är inte så att vi skall anpassa oss efter dem.”

När vi sitter i M-korridoren

och småpratar och lyssnar till vad alla studenterna kommenterar finns det några åsikter som delas av de flesta studenter. Många anser att grupprummen är för få, och att det generellt är lite mörkt och dystert, särskilt i Spisen.

Studiemiljönämnden är väl medveten om det här och nämner upprepade gånger hur de gärna ser att fler grupprum kommer att tillgås. Även Spisen är någonting de vill ta vara på. Det uppfattas som en bra idé, som inte riktigt fungerar.

troligen att ha en liknande roll här, de kommer fram med lösningar som en annan firma kan rita vidare på.

Både Nina och Robin anser båda att det är roligt att sitta på möten med arkitekterna, då de kommer med idéer från ett annat håll än KTH, det blir lite tänkande ”outside the box”.

När vi åter igen börjar tala om grupprummen konstateras det snabbt att det är ungefär 1 100 studenter på Maskin, som skall tillgå ett fåtal grupprum. I siffran är inte inkluderat de lärare, eller studenter från andra sektioner, som även de använder dessa. Robin drar en parallell till när han besökte Södertörn, och blev förvånad över den mängd grupprum som fanns där. Inte bara grupprum för ett litet större antal personer, utan även för mindre grupper om två till tre personer. Studiemiljönämnden har även noterat att grupprummens popularitet bidrar mycket till slitage på de möbler som finns. Mycket troligen skulle detta slitage minska om det fanns fler ställen att studera på.

Förhoppningen är att det

skall ha kommit ett bra förslag till ombyggnationen när det här numret ges ut. Förslaget ska då förhoppningsvis ställas ut i M-korridoren, för allmän beundran.

Det är också därför enkäterna har varit så viktiga, det har varit Maskinarnas röst i planeringen.

Utöver rent underhåll

av lokaler och planeringen av ombyggnationen ansvarar även Studiemiljönämnden för disponeringen av lokaler. Det knyter till viss del samman med ombyggnationerna, då det ges möjlighet att planera framtidens lokalyta. Men det krävs även planering i nuläget med fördelning av lokaler till olika lektioner. Större grupper skall få tillgång till de större klassrummen, medan de mindre kan klara sig med några av de mindre rummen.

Själva ombyggnationen av Maskinhuset har varit på tal i ungefär ett år. Till en början var det mest en renovering av M-korridoren och grupprummen, men nu har spannet vuxit till att omfatta hela byggnaden. Den första planen var att förlägga bygget under en sommar, men målet blir mindre troligt ju mer omfattande planerna blir.

Avslutningsvis ger Nina en

kommentar angående studiemiljön på Maskin: ”Ta Google som exempel, år efter år blir de utsedda till den populäraste arbetsgivaren.

Deras kontor är helt annorlunda och det lockar. Varför är vår arbetsmiljö så långt från deras? Vi skall få folk hit, men vi saknar en riktigt bra arbetsmiljö.”

Just nu är det arkitektfirman White som hjälper till att planera bygget. De var bland annat med under idéstadiet för det nya Karolinska sjukhuset, och kommer

t

r

e

t

t

i

o

n

i

o

Sektionen

Ordföranden

har ordet

N

u har januari passerat och 2013 är igång på riktigt med allt vad det innebär. Nytt år, nya utmaningar och nya tag. Så går tankarna hos många vid den här tiden på året. Det här yttrar sig på alla sätt, från att träningsanläggningar fylls upp till att cigaretter fimpas och att lär-dig-sticka-böcker går åt i bokhandeln. Även många som inte tror på nyårslöften verkar få en outtalad känsla av att ett nytt kapitel startas och att man vill ta ett bestämt, rätt riktat kliv in i det nya året. Detta gäller inte minst för oss teknologer.

De tidiga vintermånaderna betyder inte bara ett nytt år utan även en ny termin vilket brukar kännas som en viktig nystart för många studenter. För vår del kan detta handla om att köpa in nytt skrivmateriel som ska bli en del av den nya, ordnade strukturen för alla anteckningar eller att vara mer alert på föreläsningar.

Kanske gäller det annars en sådan sak som att bli bättre på att få med matlådor till skolan för att skona den arma studentplånboken. Oavsett hur bra saker fungerar inom vissa områden så finns det oftast saker som kan förbättras inom andra. Om inte för att det är nödvändigt så kanske för att det vore kul.

Det här är inte något som bara finns på

ett personligt plan utan även för sektionen som organisation. Även om vi på styrelsenivå inte ägnar oss åt nyårslöften så går vi in i det nya året med massor av planer på nya saker vi vill göra och saker vi vill förbättra.

För tillfället ligger fokus exempelvis på att strukturera upp sektionens ekonomi och på en av mina personliga hjärtefrågor, nämligen att öka mervärdet för våra medlemmar.

Så vad menas egentligen med mervärde? Jo, vi vill

undersöka och hitta fler sätt för våra medlemmar att känna att det gör en positiv skillnad att vara medlem i kåren och i Maskinsektionen. Det här kan vara på alla möjliga sätt. Det kan vara gemenskapen som sektionen

f

y

r

och engagemanget i den skapar eller att det händer roliga arrangemang som livar upp studentvardagen.

Tidningen du får hem i brevlådan och nu håller i handen är ett annat mervärde. Exakt vad mer som blir av detta får du hålla ögonen öppna under våren för att se. Hur som helst tror jag att det här kommer bli en utomordentligt bra sektionsvår. Hur skulle den inte kunna bli det när vi har så många duktiga engagerade som går in i den med sin alldeles egen nystartsgnista?

Sofia Edberg

Ordförande ordf@m.kth.se

t

i

o

Mexico City har 21 miljoner invånare. Vatten­ utmaningarna är lika enorma som staden.

Det totala behovet ligger på 81,9 m³/sek.

Behovet

av rent vatten kommer

hålla oss

sysselsatta i

många generationer till.

Vi är världsledande inom vattenteknologi och applikationsteknik.

Det betyder att vi gör pumpar och system för att transportera och rena vatten. Bland våra varumärken är Flygt det mest kända i Sverige, som efter 110 år fortfarande har sin tillverkning i Småland.

Läs mer på xyleminc.com/jobbahososs

Hos oss kan du jobba inom teknikutveckling, ekonomi, IT, marknadsföring och produktion. Du kan också vidareutveckla dig genom utbildningar och att testa nya tjänster. Vi har dessutom utnämnts till den mest föräldravänliga och jämställda arbetsplatsen.

Vi vill att våra medarbetare ska ha ett bra liv även utanför jobbet.

Pyssel

Vinterlabyrint D

Lyckas du hitta den snabbaste vägen genom labyrinten, utan att gå in i några återvändsgångar? I så fall lovar vi att lamorna kommer att vara dig evigt tacksam.

e två lamorna har tappat bort varandra i sina lekar i snön, och ingen vill lämna den andra kvar ute i kylan. Ditt uppdrag nu är att hjälpa dem att hitta tillbaka till varandra.

f

y

r

t

i

o

t

v

å

Krönika

Mitt livs stormigaste kärlekshistoria N

är han säger att det är slut nu. Att det här är sista gången vi ser varandra. Vi har vetat det ett tag nu, men nu är det verkligen över. All svett, alla tårar, alla hårstrån jag har rivit av mitt huvud. Alla morgnar jag har vaknat och hatat dig. Alla kvällar jag har kommit hem och du är det enda som finns där. Jag vet inte hur många gånger vi har haft det stormigt och jag har bett mina vänner om råd.

Han tackar för sig, han får en applåd. Det slutar på samma sätt den här gången också. Och det är då vemodet kommer. Jag vet inte vad det är med mig men jag verkar ha en tendens att fälla en tår varje gång läraren får en applåd på sista föreläsningen.

Sista föreläsningen, sista gången vi ses, om vi inte ses i tentasalen. Jag tycker alltid att det är lika sorgligt.

Vi har ju hängt i en period, eller två, ibland till och med så långt som tre. Men det tar alltid slut. Och det är inte som om det tar slut på ett bra sätt, det slutar alltid med att jag, som har ansträngt mig mest i det här förhållandet, ska anstränga mig en gång till och skriva ut alla mina tankar på ett papper i tentasalen.

Att läsa en kurs är verkligen som att vara i ett

förhållande där jag bara ger och ger och ger. Och kursen och läraren bara tar. Men jag älskar ändå. Jag lägger ner hela mitt hjärta och min själ. Mitt riktiga kärleksliv kommer aldrig ens i närheten av att vara så stormigt som mitt förhållande till mina kurser på KTH. Det är ångest och tårar som sprutar och varje morgon när jag vaknar känns det annorlunda.

Första fasen i förhållandet är förälskelsen. Men visst känner ni igen er, det börjar likadant varje gång med frasen ”Den här perioden ska jag vara seriös”. Och så går du till Kårbokhandeln, köper lite nya pennor, nya block och en ny pärm även om du har massvis hemma.

Samma gamla visa varje gång. Du är kär, du är upprymd och så otroligt taggad på det nya, outforskade. Den där perioden då ingenting spelar roll, du kommer att klara

›› Du är kär, du är upprymd och så otroligt taggad på det nya,

outforskade ‹‹

dig även om du inte pluggar. Du kan gå och fika och bara vara glad. Men sedan går det åt pipsvängen ändå.

I slutändan lever jag på att det blir bättre och bättre för varje gång. Att jag tar lärdom från mina tidigare förhållanden och gör det bättre till nästa gång.

Det blir bara roligare kurser för varje period jag går på KTH. Numera när läraren får en applåd i slutet av kursen är jag glad. Det betyder att jag är ett steg närmare ut ur det här stormiga kärlekslivet.

Emelie Utterström

Redaktör

TJU f y r G t OFYRA i o t r e

MEDLEMSTIDNING SVERIGE B-PORTO BETALT Kommunikationsn채mnden Kungliga Maskinsektionen, THS Drottning Kristinas v채g 15 100 44 Stockholm