NÄR JAG KOMMER UT FRÅN REPLOKALEN, DÅ ÄR JAG GLAD Lars Stugemo är en av HiQs grundare. Han är också pappa, rallyförare, gitarrist i ett band och musikälskare. Möt honom i en intervju om David Bowie, sin tidiga tvärflöjtskarriär och glädjen i att göra saker tillsammans. – Jag har alltid hittat energi i musiken. Energi och glädje. Jag var ett stort Beatles-fan när jag var runt åtta, nio år, så det var nog där det började, när jag tröttade ut klassen genom att alltid spela Beatles-låtar på ”roliga timmen”. Det fanns alltid musik hemma när jag växte upp. Cornelis och Fred Åkerström förstås, det var ju den tiden. Men också mycket Abba och en hel del klassiskt. Höll du på med musik själv redan i den åldern?
– Jag spelade tvärflöjt. Från att jag gick i andra klass och ända upp till åttan eller nian. Det blev en lite udda kombination, jag spelade ju hockey och skulle bli NHL-proffs så när jag cyklade till rinken med hockeytrunken stack det upp en flöjt tillsammans med klubban. Hur kom det sig att du valde just flöjt? Det låter oväntat för någon som mest lyssnade på Beatles.
– Nämen jag började med blockflöjt sådär som man gjorde i kommunala musikskolan
6
och sen skulle man välja instrument och jag valde gitarr. Men då behövde de tillskott i blåssektionen så läraren lurade in mig att spela tvärflöjt istället. Det var häftigt när man spelade tillsammans med orkestern, men i slutändan var jag inte tillräckligt intresserad eller begåvad för att ta det vidare. När bytte du till gitarren?
– Det dröjde tills jag var omkring 30. Då sökte jag upp en gitarrlärare och började ta lektioner. Jag har ju alltid gillat gitarrer och velat lära mig, se om jag kunde. Jag kan nog ärligt säga att jag aldrig varit bättre på att spela än vad jag är nu, att spela i bandet ger väldigt mycket. Du är inte så mycket för sologrejer låter det som, med hockeyn, orkestern, och så bandet. Är du en utpräglad lagspelare?
– Det kan man nog säga. Framförallt inom musiken handlar det ju om gemenskap, om att dela en upplevelse, oavsett om man spelar
7
MUSIKEN – EN STOR DEL AV HiQ Flera kontor har aktiva band och på HiQ i Stockholm finns en replokal i källaren.
LARS STUGEMO GÖR:
VD och koncernchef på HiQ
SPELAR: Gitarr
Led Zeppelins ”Physical Graffitti” (svaret kommer blixtsnabbt). ”Den har både blytung hårdrock, bland annat ”Kashmir” som är enorm, men den har också ganska mycket folkmusik. Sedan har den ett av världens ballaste skivomslag också.” EN SKIVA ALLA BÖR HA I SIN SAMLING:
8
ihop eller går på en konsert tillsammans. Eller som tidigare när man spelade in blandband och delade med varandra. Många av mina bästa kompisar har jag träffat genom musiken. Jag minns i lumpen så blev jag och en annan kille utslängda i korridoren för att vi båda lyssnade på punkbandet Docent Död, vilket inte ansågs vara okej. Där hittade vi varandra och är fortfarande kompisar. Bandet HiQ Experience Orchestra, består av dig och ett antal HiQ-konsulter. Är du ”högste chefen” även i replokalen?
– Nej, verkligen inte. Dels är jag inte den bästa musikern i bandet, bara det räcker ju, och sen är det här ett annat sammanhang. I HEO vill jag inte ha ljuset på mig, jag är bara en del av ett väldigt roligt och givande maskineri. Vad skulle du säga är det bästa med att spela i band?
– Att det är så kul. När jag kommer ut från replokalen, då är jag glad. Man är lite svettig, man har fått spela lite fel och lite för högt, och man har lärt sig något nytt av de andra. På dagarna funderar man på utmaningar på jobbet, men allt det försvinner när vi går ner och repar tillsammans. Varför blir det så tror du?
– För att alla är glada, alla är där för att man vill, alla har en äkta passion för musiken. Sen när vi får ihop det så att det svänger – det är en otroligt häftig känsla. När vi är iväg och spelar och gigar så blir ju det lite tävlingskänsla också. Vi övar och repar och har en tydlig målpunkt då vi ska leverera och få allt att stämma.
Som ett team?
– Absolut. Det handlar ju om att lägga ner tid och engagemang, att vara förberedd. Det är som med HiQ på något sätt – vi är inte bättre än människorna som jobbar här. Ska det gå bra så ska man omge sig med bra människor. Oavsett om det är ett band eller ett företag. Man ska gilla människorna, ha kul ihop, det ska funka när man lirar. Man ska få det att stämma tillsammans, att alla gör sin grej rätt och vid rätt tidpunkt – då går det bra och då är det roligt också. "DET ÄR SOM MED HiQ PÅ NÅGOT SÄTT – VI ÄR INTE BÄTTRE ÄN MÄNNISKORNA SOM JOBBAR HÄR" På HiQ är musiken en stor del. Flera kontor har aktiva band och på HiQ i Stockholm finns både replokal i källaren och en årlig musikfestival. Hur kom musiken in i bolaget?
– Det var en konsult för många år sedan som frågade om vi inte kunde ha en replokal. Jag svarade ja men sa att ”då får ni driva det själva”. Visst kan jag se till att skapa vissa förutsättningar, men det måste komma från medarbetarna. Precis som med alla i HEO – de har ett eget driv att göra det här, det gör det inte för pengar eller för att någon säger åt dem. De är väldigt bra förebilder även som konsulter, de har samma engagemang då. Det är viktigt tycker jag. Ett företagsband ska präglas av våra värderingar precis som allt annat. Förutom Beatles, vilka andra musikaliska förebilder har du haft?
när jag fick ”Ziggy Stardust”-plattan på min födelsedag. Det var en period där från ”The man who sold the world” (1970) till ”Scary Monsters” (1980) där varje platta, varje år, var något nytt och häftigt. Han förändrades och utmanade verkligen hela tiden. Jag blev väldigt tagen när han gick bort, han har på något vis alltid funnits. Det känns som att det är en vän som plötsligt bara är borta. Och så sättet han tog avsked på. Det är otroligt medvetet, välregisserat. Och typiskt David Bowie förstås. Så Bowie är definitivt en enorm förebild. Och så har jag alltid gillat Led Zeppelin. Jag kan fortfarande snöa in på att sitta och lyssna på andrastämman som Jimmy Page lägger på gitarren. Tillsammans med HEO har ni förmånen att få spela med Dregen, en av Sveriges främsta rockartister. Vad är det du gillar hos honom?
– Det är flera saker. Dels att han är en jäkligt bra musiker men också att han är en entreprenör som brinner för det han gör. Sedan har Dregen ett sätt som jag uppskattar. Han är generös, har energi som ett helt kärnkraftverk och är en väldigt naturlig ledare. På vilket sätt är han en ledare?
– Dregen leder inte genom att peka och berätta vad folk ska göra, han går bara upp på scen och får andra att bli bättre genom sin energi. Det är rätt häftigt. Han levererar alltid och han får andra att höja sig. Det är precis så jag vill att vi på HiQ ska vara hos våra kunder. Den sortens beteende inspirerar mig.
– Efter Beatles var det nog Bowie som blev den stora ”idolen”, jag måste ha fyllt 12 år
9