Vad i hela världen kan jag göra? · sid

Världen är i oordning. Pandemi, krig, svält och oro basuneras ut i media varje dag. Vad kan lilla jag göra i all denna nöd som människor lider? Präst Cecilia Holmberg ger lite vägledning.

TEXT: Linnéa Malmborg FOTO: Lisa Fotios

ORO FÖR VÄRLDEN Vad i hela världen kan jag göra?

HOPPFULLT. ”Jag menar, Jesus kunde ju ha använt sin gudomliga makt på ett mer spektakulärt sätt för att vinna anhängare men i stället traskade han omkring i några år och visade oss en väg, en fredens väg, som bland annat stavas närvaro.” Präst Cecilia Holmberg (inte med på bilden på denna sida) vill skapa hopp trots den oro som finns i världen. Att bry sig om sin medmänniska är ett första steg på vägen mot en bättre värld.

STEG FÖR STEG.

Förändringen i världen börjar hos var och en av oss, tror präst Cecilia Holmberg.

TYNGD. SÅ KÄNNER MÅNGA med mig under perioder. Horribla nyheter når våra ögon och öron. Effekter av pandemin, krig, orkaner och jordbävningar. Ohyggliga bilder med människor i nöd större än vad vi kan förstå. Att värja sig från det makabra är omöjligt. En värld i obalans basuneras ut i alla medier, och kvar sitter vi med en besk smak i munnen. Oron i världen kryper inpå skinnet. Känslan av maktlöshet sprider sig i kroppen och i sinnet.

En fredagseftermiddag när nyheterna nått oss om ytterligare oro, sitter jag ned tillsammans med präst Cecilia Holmberg för att ställa frågorna: Var är Gud? Vad kan vi själva göra för att hjälpa? Vad kan vi göra med den oro vi känner? Hur kan vi ha det så bra här i Sverige när andra lider? Vad i hela världen kan jag göra? Frågorna är många och svåra och Cecilia säger att det är omöjligt att ge ett enkelt svar på det klassiska Teodicéproblemet.* Cecilia. Foto: Irene Rimansohn

I STÄLLET BÖRJAR HON nysta i hur vi skulle kunna hantera den känsla av skuld som är så lätt att känna när man ser men inget kan göra. – Jag tror att hemligheten ligger i att våga möta sin maktlöshet och ändå envist öva sig i att stå kvar och vara medmänniska. När vi vågar närma oss varandra och varandras liv blir vi till tröst, och hopp ingjuts, även om vi inte kan göra så mycket mer. Vi kan alltid fortsätta se på varandra med respekt och ömhet. Och vi ska fortsätta öva oss i att se och ge. Dela liv, tro, tankar och resurser så att våra hjärtan övar sig i medkänsla.

Hur kan vi göra skillnad i den situation där vi befinner oss? Cecilia nämner närvaron som en livsviktig faktor för att skapa vår egen fredsrörelse, en motrörelse mot det som splittrar och bryter ner. – Vi människor mår väldigt dåligt när vi inte får höra till. I dag lider vi brist på närvaro, bland annat i mötet med varandra. Vad du och jag kan göra är att öka närvaron i världen. En fredsrörelse startar när vi är närvarande i mötet med varandra, lyssnar, ser och ger vår uppmärksamhet till en annan människa eller ett annat sammanhang. Förändringen i världen börjar hos var och en av oss. Världen behöver fler människor som har tid att verkligen mötas.

CECILIA JÄMFÖR med hur Jesus gick omkring här på jorden och just lyssnade på sina medmänniskor, talade med dem, brydde sig, hjälpte dem, åt mat tillsammans med dem. – Den bild Gud ger i Jesus, är: Var med, blunda inte, våga se varandra, dela med dig, säger hon och fortsätter: – Jag menar, Jesus kunde ju ha använt sin gudomliga makt på ett mer spektakulärt sätt för att vinna anhängare men i stället traskade han omkring i några år och visade oss en väg, en fredens väg, som bland annat stavas närvaro. Den vägen håller än. Den vägen vinner. Kärlekens väg. Ett återhållsamhetens mirakel!

VILKEN SKILLNAD GÖR BÖNEN?

– Vi kan ge varandra av vår närvaro och kärlek genom att be för någon eller något. Bara vissheten om att någon tänker på mig gör gott. När jag och min familj var missionärer i Tanzania kändes det oerhört stort och betydde mycket att veta att människor här hemma i kyrkan bad för oss. Jag tänkte att deras böner svischade över Europa, Medelhavet, över Sahara och omslöt mig och min familj i Tanzania. Tänk då när tusentals, ja miljontals människor

»Att tänka på varandra gör skillnad. Bön är ett sätt att engagera sig och förändrar också våra hjärtan.«

. Skribenten Linnéa och präst Cecilia har arbetat tillsammans i Salems församling. Numera är Cecilia präst i Hedvig Eleonora församling i Stockholm.

Cecilias lilla bönemall

För dig som vill ha stöd när du ber din bön:

1. ”Jag tänder ett ljus för dem som jag bär i mitt hjärta (nämn deras namn), som jag saknar, oroar mig för och som jag är tacksam över att få ha i mitt liv...”

2. ”Jag tänder ett ljus för jorden – för alla djur, växter och människor. Just nu vill jag speciellt tänka på... (nämn sådant som sker i världen, blivit berörd av och vill sända goda tankar till). Jag ber om fred, kärlek och hopp!”

3. ”Jag tänder ett ljus för mig och dig Gud. Tack för din kärlek till mig. Just nu lyfter jag fram... (lägg fram det som just nu känns i dig, som du längtar efter, tyngs av eller är glad över). Fyll mig med kärlek, hopp och tro.”

går samman världen över och ber. Det gör skillnad och sätter hjärtan i rörelse.

Hur kan en bön se ut för den som inte är van?

– Att tänka på varandra gör skillnad. Bön är ett sätt att engagera sig och förändrar också våra hjärtan. Det kan vara en sådan enkel tanke som: ’Jag känner mig maktlös, jag tänker på deras utsatthet, jag bryr mig. Hjälp, skydda och befria!’

Och hur gör vi med det dåliga samvetet?

– En orättvis värld skapar tankar om hur vissa människor kan lida nöd när andra lever i överflöd rent materiellt och skyddsmässigt sett. Vi kommer nog inte ifrån det dåliga samvetet. Det kanske är sunt att det gnager lite men samtidigt blir det inte konstruktivt om det tar över helt. Jesus sa: ’Du skall älska din nästa som dig själv’. Vi ska alltså älska andra och oss själva. Så mitt i allt får också glädjen plats: musiken, dansen, teatern, maten, njutningen. Också för dig.

Finns det något vi kan göra själva?

– Ja absolut. Allt vi gör, smått och stort, har betydelse och gör skillnad. Våga tro det! Vi kan öva oss i att se och ge och att vara vänliga mot varandra. När vi sett på nyheterna kan vi välja att sätta oss ned och tända ett ljus för de utsatta människorna, det som oroar och de livsöden som berör oss. Familjen kan sätta sig ner och bestämma att skänka en slant till dem som flyr och behöver hjälp via en hjälporganisation.

Vad kan vi mer göra?

– Vi kan öva empati och tänka ’om jag varit han eller hon eller om han eller hon hade varit min syster eller bror...’ Då sätts våra hjärtan i rörelse och vi agerar. Det sista Jesus bad sina lärjungar var att ’älska varandra såsom jag har älskat er’. Så med Jesus som förebild inbjuds vi att sprida hopp genom att göra som Jesus – bry oss, dra in människor i gemenskap, plåstra om och tro varandra om gott men också att använda vår röst och stå upp för dem som är röstlösa i våra sammanhang och i vårt samhälle. Vi känner hopp om vi känner att vi inte är ensamma.

FUNDERINGARNA går vidare. Maktlösheten är svår att mota bort. Utsattheten hos de drabbade människorna kan jag inte göra någonting åt. Men jag kan se deras tårar, höra deras rop. Jag kan be en bön. Och försöka sprida lite vänlighet som kommer att ge ringar på vattnet. 

FRISK FLÄKT. Maria Frisk är pastoratets nya församlingspedagog och kommer att arbeta med barn i alla åldrar. Intresset för teater och historia tar hon med sig in i det arbetet.

Maria Frisk. Foto: Isabella S. Magnerholt

Maria kallar sig själv en teaterapa.

MARIA FRISK

ÅLDER: 38 år. BOR: Vårsta. FAMILJ: Make och tvåårig dotter. AKTUELL: Som vår nya församlingspedagog. INTRESSEN: Är en teaterapa! Gillar att iscensätta olika händelser och skapa teatrala program. Sjunger i kör i Södertälje.

LÄNGTAR EFTER:

Våren. FAVORITPLATS: Ute i naturen. HUSDJUR: Familjehunden Märta. SER PÅ: Älskar att titta på film. Jag har precis plöjt igenom alla Marvelfilmer.

MED BARNEN I FOKUS Maria tar med sig teatern in i kyrkans värld

HEJ MARIA FRISK, du är vår nya församlingspedagog. Välkommen till oss!

 – Tack! Det känns jättekul att komma hit och jag hoppas att kunna bidra med någonting gott här!

Vad kommer du att arbeta med?

 – Barnen! Mitt fokus kommer att vara öppna förskolan, barn i skolåldern, kontakten med skolan samt söndagsskolan.

 Var kommer du ifrån?

 – Jag har varit församlingspedagog i Grödinge församling i 15 år där jag har arbetat med främst barn och ungdomar. Jag har under denna tid även haft jobb vid sidan av som kulturpedagog där jag arbetat med olika kreativa uttryck. Bland annat har jag jobbat med ett program för skolbarn i en järnåldersby i Botkyrka samt på olika museum.

 Vad är det bästa med att arbeta i kyrkan?

 – Att vara i verksamheterna och att få träffa alla människor. Det ger så mycket tillbaka!

 Hur hamnade du i kyrkan?

 – Jag tror att mitt intresse kommer från min farmor som var den enda i min familj som gick till kyrkan. När jag var ung följde jag med henne för att besöka hennes syster som var diakonissa i Tyskland. Jag fick följa med henne när hon gick till kyrkan varje morgon. Där såddes ett litet frö till min tro. Senare konfirmerade jag mig och fortsatte att gå i kyrkan på söndagarna men var inte jätteaktiv. Som 20åring blev jag tillfrågad om att bli kyrkvärd och det är jag fortfarande ungefär en gång i månaden.

 Vad betyder det för dig att vara kyrkvärd?

 – Det är jättefint att som lekman få delta i gudstjänsterna och fira mässa tillsammans. Det stora i gudstjänsten är att församlingen firar nattvard tillsammans. Att nu få göra det med min tvååriga dotter, som redan har lärt sig hur det fungerar, betyder oerhört mycket.

 Vad hoppas du på med ditt nya jobb?

 – Det finns så mycket potential i församlingarna och jag har höga förväntningar för vad jag ska åstadkomma. Jag hoppas även att kunna få in mitt intresse för teater och skapa olika historiska vandringar och andra teatrala program i barnverksamheten.

 Var kommer ditt teaterintresse ifrån?

 – Det grundar sig i att jag som ung sysslade med lajv, levande rollspel, där man jobbar väldigt mycket med teater från grunden. Rollen skapar spelarna själva och sen improviseras historien fram.

FÖRBEREDELSER I ÖVERJÄRNA KYRKA.

Frauke Sorg hjälper till att visa de förberedelser som kyrkvaktmästarna gör inför en begravning. Här ska psalmsiffrorna upp på tavlan som hänger i främre delen av kyrkan.

PRAO HOS KYRKVAKTMÄSTARNA Mästare på detaljer

Ställa fram kistan, dekorera altaret och ta emot anhöriga. Kyrkvaktmästaren är spindeln i nätet vid en begravning.

VAD GÖR EN KYRKVAKTMÄSTARE i kyrkan? Kyrkobladet ställer frågan till Linda Burnert, kyrkvaktmästare som samordnar några andra personer som tjänstgör som kyrkvaktmästare i våra kyrkor.

Berätta hur arbetet går till vid en begravning, Linda!

– Vid begravning är man i regel på plats en och en halv timme innan gudstjänsten börjar. Då ska eventuella kistbockar redan stå framme så att kistan kan ställas på dessa och därefter ställs ljusstakar runt kistan. En florist ansvarar för att smycka kistan med blommor. Altaret ska dukas med blommor och ljusstakar precis som inför en vanlig gudstjänst. På psalmtavlan ska de rätta psalmnumren sättas upp så att alla vet vilka psalmer som ska sjungas. En viktig del är även att ta emot de personer som ska medverka i gudstjänsten som exempelvis solister och musiker som behöver hjälp med ljud och mikrofoner. Därefter är kyrkvaktmästarens ansvar att ta emot de anhöriga när de kommer in i kyrkan. I stort sett handlar det om att göra kyrkan fin och redo inför gudstjänsten. En halvtimme innan gudstjänsten börjar ska allt vara klart ifall någon av de anhöriga kommer lite tidigare. Under begravningsgudstjänsten, efter överlåtelsen, går vaktmästaren ut för att hissa flaggan i topp (efter att den har hängt på halv stång sedan gudstjänstens början). När allting är slut och alla har gått ut återställer vaktmästaren kyrkan.

Vad kan vara svårt i arbetet?

– Saker och ting kan uppstå som kräver vår hjälp. Många små detaljer kan det vara! Oväntade saker dyker upp som till exempel att någon anhörig är försenad eller andra praktiska detaljer som måste ordnas i sista sekund. En viktig egenskap hos en kyrkvaktmästare är att ha öga för detaljer, vara snabb i tanken och att fort kunna lösa uppkomna situationer.

BLOMSTERBUD. Färska snittblommor står alltid på altaret när det är begravning, dop, vigsel eller gudstjänst. Färgerna på blommorna varierar beroende på kyrkoåret.

BALANSAKT. Rätt siffra på rätt plats är viktigt för att kyrkobesökarna ska veta vilka psalmer som ska sjungas.

LASTNING. Egil Röckner

lastar kistan när alla anhöriga har lämnat kyrkan. FARVÄL. Efter begravningsgudstjänsten rullar vaktmästaren kistan till bilen som personal från begravningsbyrån sedan kör iväg.

Bild till vänster: PÅ VÄG. Kistan rullas ut ur kyrkan på en särskild vagn.