Kyrkobladet nr 2 2024

nr 2 2024

KYRKOHERDEN INLEDER

Ett nådens år!

ETT NÅDENS ÅR! Så lyder gudstjänstens tema på 1:a advent och kyrkoårets första text inleder med orden: Ropa ut din glädje… Adventsfirandet slår ut i alla dess former. Pepparkakor, glögg och clementiner konkurrerar med Hosianna och Bered en väg Och alla ljus man hittar ska tändas, för nu börjar adventsmyset. Det vanliga fikat med vänner blir nu helt plötsligt adventsfika och förmodas vara extra trevligt just därför. I år sammanfaller dessutom advents första söndag med decembers intåg och julkalendern har premiär.

MEN ALLT ÄR INTE MYSIGT I VÅR

värld, vare sig i vårt lilla hörn av tillvaron här i Järna och Vårdinge eller ute i den stora världen. Alla har ingen att äta pepparkakor med och kanske inget annat heller. Alla har inte heller hört något Hosianna-rop. För många är advent bara en början på en ännu större isolering där skillnaden mellan att ha och inte ha, blir extra tydlig.

Detta är ju inget nytt. Det har nog alltid varit så, men vi har kanske mer kunskap om det nu för tiden när vi kan se krig och katastrofer i realtid, medan det händer. Men det är mer som alltid varit och det är den motkraft mot mörker och kyla, fattigdom, isolering och andra otäckheter, som också brukar blomma ut den här tiden på året.

DEN KRAFT SOM UPPSTÅR DÅ alla goda krafter gör en extra uppryckning och gör det där lilla extra som nu behövs ännu mer än vanligt.

Många frivilliginsatser görs under advent och julhelgerna, privat och enskilt, i olika organisationer och där vill också vi i Svenska kyrkan vara. I kyrkan är nämligen alla välkomna oavsett vem du är och vi har ett stort utbud av gudstjänster och annat i advent och jul, bland annat ett julfirande på julafton tillsammans med RIA. Välkommen!

Ove Nyman, kyrkoherde

»Till hög, till låg, till rik, till arm, kom helga julefrid. Kom barnaglad, kom hjärtevarm i världens vintertid.«

PSALM 645

OVES VAL UNDER VINTERN:

HÖJDPUNKT: Min äldste sons examen.

UTFLYKTSMÅL: Klipporna vid Femöre huvud i Oxelösund.

BIBELORD: 1 Johannesbrevet 4:18 –”Rädsla finns inte i kärleken”.

MISSAR INTE: Brynäs framfart i SHL. LÄNGTAR EFTER: När alla tjänster i pastoratet är tillsatta.

Ove gillar ishockey.

EVENT: Julbord med bästa vännerna på Fina fisken

”Och ljuset lyser i mörkret. Och mörkret har inte övervunnit det.”

Johannesevangeliet 1:5

Foto: Fredrik

Bengtsson/Ikon

VI LEVER ALLA UNDER samma himmel men verkligheten ser olika ut. Just nu pågår omkring 200 väpnade konflikter i världen, exempelvis i Ukraina, Israel, Palestina, Libanon, Sudan och Sydsudan. En fjärdedel av jordens befolkning lever i konfliktdrabbade områden.

SOM VÄRLDSVID KYRKA och internationell biståndsaktör finns Act Svenska kyrkan på plats där människor drabbats av krig och konflikt. Genom din gåva är du med och sprider ljus i mörkret!

SWISHA DIN GÅVA TILL: 9001223 Stort tack för din gåva!

Foto: KFL/Adobe Stock

ACT SVENSKA KYRKAN

O ve Nyman

12 16

34

Nr 2 2024

VÄLKOMMEN TILL ett nytt nummer av Stora Kyrkobladet! Eftersom det blev ett långt uppehåll mellan utgåvorna i år bjuder vi återigen på ett extra tjockt dubbelnummer med läsning som räcker

”Döden är ju så mänsklig och någon måste ju jobba med det här.”

Maja Rosenfågel stortrivs med sitt jobb som kyrkogårdsadministratör. Sidan 8.

8

42

länge. Ett nummer som bjuder på såväl personporträtt som välgörande texter om existentiell hälsa och om att vara anhörig till någon som är sjuk. Missa inte intervjun med Maja om livet som kyrkogårdsadministratör på sidan 8. Under året har vi fått en egen husfotograf – Joel Hallström. Med kamera i högsta hugg porträtterar han både personal och kyrkor. Hoppas ni gillar bilderna och artiklarna i detta nummer. Med önskan om en fin vinter! /Redaktörn

GRAFISK FORM

Svenska kyrkan har ny logotyp

HERALDISK. Skölden, tillsammans med namnet Svenska kyrkan, bildar Svenska kyrkans nya logotyp. Svenska kyrkans heraldiska vapen härstammar från ett vapen i Uppsala domkyrka från 1300-talet. Det föreställer en sköld av guld, belagd med ett rött kors med en krona av guld i mitten. Den röda färgen symboliserar Guds kärlek och den gula symboliserar det eviga ljuset, Guds härlighet och makt. Kronan symboliserar Kristi segerkrona.

49,5%

av de 12 423 invånarna i JärnaVårdinge pastorat (Järna, Mölnbo och Vårdinge) är medlemmar i Svenska kyrkan. Det innebär 6 146 medlemmar. I hela Sverige är 52,1 % medlemmar i Svenska kyrkan.

OMSLAGET. På omslaget till Kyrkobladet denna gång syns Vårdinge kyrka med vacker natthimmel. Fotograf är Joel Hallström som arbetar på kyrkogården. Numera är han även flitigt anlitad fotograf i pastoratet.

ÖVERVÄXT. Exempel på en vanvårdad grav på Överjärna kyrkogård. Graven är återlämnad och är nu kyrkogårdsförvaltningens ansvar.

Så ska graven skötas om

MARIE LJUNGSTEN, kyrkogårdsarbetare, berättar om hur gravrättsinnehavaren behöver sköta om sin grav. Vad är man skyldig att göra?  – Att hålla gravplatsen i ordnat och värdigt skick enligt Begravningslagen. När skötsel på en grav uteblir, kan den bli ett vanvårdsärende. Vad innebär vanvård?

– Det kan vara att växten/växterna har blivit alldeles för stora och växer in på grannens grav, eller ut mot en gång, eller in i en häck. Att gravstenen inte syns och att växten ser alltför risig ut. Det kan också bli svårt för oss som arbetar på kyrkogården att komma åt och trimma och klippa runt graven.

Kyrkordet:

POSTILLA är en samling av bibelförklaringar eller predikningar.

Sedan 1300-talet en p opulär form av u ppbyggelselitteratur, avsedd att läsas enskilt, i husandakter el ler som predikoförberedelse. Luthers ”Kyrkopostilla” har v arit av stor betydelse för den s venska folkväckelsen.

Källa: Nationalencyklopedin

Exempel där en växt blivit alldeles för stor.

Vad ska man tänka på om man planterar på sin grav?

– Att buskar och träd ser ut att vara i en rimlig storlek när man köper dem i butik, men med åren växer de och kan bli riktigt stora. Detta kan innebära att de kan komma att ta en alltför stor plats kring graven. Man kan också behöva ha kunskap om beskärning för att ta hand om växten på bästa sätt. Som gravrättsinnehavare kan ni alltid rådfråga oss på kyrkogårdsförvaltningen om växtval. Vad kan man göra om man inte har möjlighet att besöka graven så ofta?  – Om man inte har möjlighet att besöka graven så ofta som gravrättsinnehavare, eller har svårigheter att ta hand om sin planteringsyta, så kan man välja att köpa ett av våra skötselpaket.

Läs mer om skötselpaket på sidan 42 i detta nummer av Kyrkobladet. På vår webb finns mer information: www.svenskakyrkan.se/ jarna ­vardinge/gravskotsel

13 stift i vårt avlånga land

SVENSKA KYRKAN är indelad i tretton geografiska stift med varsin biskop. De bär namn efter biskopssätet (den ort där biskopen residerar). Stiftens grundläggande uppgift är att främja och ha tillsyn över församlingslivet i stiftet.

Varje stift omfattar församlingarna inom stiftets geografiska område.

FÖRVAR. Askpåsar används för gravsättning av aska utan urna.

Hållbar påse för aska på prov i pastoratet

Hej MAJA ROSENFÅGEL, kyrkogårdsadministratör. Berätta om de nya askpåsarna.

– Vi har köpt in en ny typ av askpåsar som vi ska testa. De ska vara hållbart sydda med minimalt klimatavtryck och tillverkas av Svenska kyrkan i Järfälla. Där har de en systuga som bemannas av folk som står långt ifrån arbetsmarknaden och ges möjligheten att arbetsträna med hjälp från utbildade sömmerskor. Materialet består av resttyger som annars slängs.

STILLBILD. Lövblåsning på Överjärna kyrkogård. Många löv singlar ned på marken i november!

STIFTSINDELNING:

1. Uppsala stift

2. Linköpings stift

3. Skara stift

4. Strängnäs stift

5. Västerås stift

6. Växjö stift

7. Lunds stift

8. Göteborgs stift

9. Karlstads stift

10. Härnösands stift

11. Luleå stift

12. Visby stift

13. Stockholms stift

Kyrkoårets

början. Mitt i mörkret kommer advent som en räddning!

MITT I VINTERMÖRKRET kommer advent varje år som en räddning! Äntligen får vi lov att plocka fram ljusstakar ur v indsförråden och hänga stjärnor i fönstren. Äntligen inleds vägen fram mot jul, med luckor att öppna, ljus att tända, kort att skriva. Allt yttre plock och pynt påminner om den inre förberedelsen att ta emot Jesus när han föds i julnatten. I och med advent inleds också kyrkans år. Det är ett alternativt år, en annorlunda

tid, vars rytm kretsar kring livets innersida.

VARJE VECKA får i söndagens gudstjänst en rubrik som en t ydning för livet. Söndagar och högtider, psalmer och texter återkommer, inte enformigt utan som möjligheter till igenkänning och återseende, struktur och tradition, fördjupning och växt i nya livssituationer. Texter, teman och tilltal förändras över tid eftersom vi människor förändras.

I kyrkans år ryms hela livet: djupaste sorg varvas med innerlig tacksamhet, tvivel tampas med tro, och stor förundran paras med trosvisshet. Hela livet ryms, inte bara de delar som vi brukar, eller önskar visa upp.

KYRKANS ÅR är alternativt, och därmed är också kyrkans nyår ett annorlunda nyårsfirande. Andra nyårslöften står i centrum, löften som inte handlar om allt som jag själv ska prestera eller

lyckas med. I kyrkan rör löftet det som jag får ta emot, i ord och sakrament, i bön och gemenskap.

DET ÄR NÅD, och rubrikernas rubrik – k yrkoårets huvudtema – är Nådens år. Tiden och livet som vi får som gåva och ansvar. Mitt in i det livet rider Jesus i advent, för att dela hela livet så som livet är. Också det är ett uttryck för nåd. Att vi söndag efter söndag får stå här vid vägkanten och ropa ut vårt Hosianna: Hjälp oss!

Text: Jonas Eek/Verbum.

Illustration:

30 konfirmander tog chansen att uppleva sitt livs äventyr.

Det ser lika hoppfullt ut för konfan 2024/2025!

FOTO: Ateljé Schulte

PERSONAL

Till minne av

Cecilia ”Cissi”

Lundin

VÅR KOLLEGA Cecilia ”Cissi” Lundin avled i augusti efter en tids sjukdom. Hon började arbeta i pastoratet 2017 och blev snabbt en viktig pusselbit i expeditionens arbete. Som arbetskamrat var Cissi lojal, omtänksam, empatisk och lyhörd.

HENNES KREATIVA

sida fick komma fram i den skapargrupp som hon ledde under ett par år med Frauke Sorg. Vi är många

som upplevde en samhörighet med Cissi kring det djupa, det livsnära, det andliga. Många och långa samtal har vi haft om livsåskådning och existentiella frågor. I samtalen fanns alltid en respekt för den andres syn på livet och på döden.

Just döden var inte ett ämne som Cissi flydde ifrån. Snarare tvärtom. Kanske blev det naturligt att prata om sådant i fikarummet i församlingshemmet med tanke på arbetsplatsens karaktär. Vi vågade öppna upp även oss själva inför det ämne som är så svårt, tungt och otäckt men samtidigt så universellt och naturligt. Som kollega, arbetskamrat och vän är Cissi mycket saknad.

3 4 1 2

PERSONAL

Två lämnar och en kommer tillbaka. En byter tjänst. Och två nygamla stannar kvar. På personalfronten i pastoratet sker en hel del just nu.

1. Tobias Lundmark, organist Slutar i december och blir därefter organist i Frustuna församling.

2. Martin Reberg, präst

Har slutat under hösten och arbetar numera i skogen med trädfällning.

3. Marie Ljungsten, kyrkogårdsarbetare

Har varit säsongsanställd och blir nu permanent anställd på kyrkogården.

4. Hampus Frid, präst

Hampus som lämnade sin tjänst i pastoratet 2022 för att bli församlingsherde i Enhörna församling kommer nu tillbaka till pastoratet.

Joel Hallström, kyrkogårdsarbetare och kyrkvaktmästare

Har varit säsongsanställd och blir nu permanent anställd på k yrkogården och som k yrkvaktmästare. Joel är fotograf så han bidrar med fotografier till Kyrkobladet, webben och andra sammanhang för pastoratet.

Annelie Wagnefors

Annelie lämnar sin tjänst som barnoch ungdomsansvarig efter årsskiftet för att arbeta på expeditionen samt som kyrkvaktmästare. C e cilia

/Arbetskamraterna i Järna-Vårdinge pastorat

Foto: Kelly Sikkema

FÖRBEREDELSE. Maja Rosenfågel har sedan länge planerat för kyrkogårdsförvaltningens största helg på året – allhelgona. Då ska kyrkogårdarna vara i perfekt skick och personalen ska vara redo att svara på frågor från de många besökarna som kommer för att tända ljus. ”Alla gravar på kyrkogården är lika viktiga” säger Maja.

» Döden är ju så mänsklig och någon måste ju jobba med det här, att bemöta livet, sorgen, att arbeta nära det svåra.«

MAJA ROSENFÅGEL

»Alla är vi lika inför döden, alla gravar är lika viktiga«

Hon jobbar nära sorgen varje dag. För Maja Rosenfågel är kyrkogården en plats där alla är lika inför döden.

»I mitt yrke känner jag verkligen att jag gör något viktigt.«

TEXT: Linnéa Malmborg FOTO: Joel Hallström

J»AG TRODDE ALDRIG att jag skulle jobba på en kyrkogård! Här känner jag verkligen att jag jobbar med något betydelsefullt.

O rden kommer från Maja Rosenfågel, 25 år, kyrkogårdsadministratör i Järna-Vårdinge pastorat. Sedan två år tillbaka huserar hon nere på kyrkogårdsexpeditionen med sin kollega, tillika mor Maria Rosenfågel samt flera kyrkogårdsarbetare.

– H är är en sådan fin stämning, säger hon och kryper upp i den gröna plyschfåtöljen.

ÄNDA SEDAN BARNSBEN har Maja varit fascinerad av kyrkogårdar, historia och a rkeologi. På kyrkogårdarna upplever hon historiens vingslag och får ta del av mycket som ligger inom hennes intresseområden.

– H istorien gör sig påmind med alla levnadsöden som gravarna utgör. Här finns en anknytning till det förflutna.

Det var sommaren 2022 som Maja fick chansen att sommarjobba här när kyrkogårdsadministrationen behövde hjälp med att digitalisera vård- och underhållsplanerna. Sedan har hon blivit kvar.

– Det fanns ett stort behov av hjälp inom administrationen. Arbetsgivaren insåg att jag var duktig på att projektplanera och ta tag i utvecklingsarbetet. Kanske såg de också möjligheten med en ung person med mycket energi, säger hon och ler.

Just detta med att vara ung i en bransch som kanske inte är kopplad till de yngre åldrarna, gör att Maja känner att hon sticker ut.

– Jag vill förmedla att kyrkogårdsf örvaltningen är en spännande plats att jobba på!

– Som ung kan man känna att det är svårt att hitta något betydelsefullt att jobba med. I mitt yrke känner jag verkligen att jag gör något viktigt.

ATT ARBETA MED kyrkogårdens administration innebär inte ”bara en massa dokumenthantering", enligt Maja. Utan även möten med människor, som då ofta är i sorg. Vanligen träffar de anhöriga administrationen vid planering av en gravsättning. Mötet sker via telefon eller direkt över disk på expeditionen där Maja och kollegorna hjälper de anhöriga att boka en gravsättning och se ut en gravplats.

– Att möta människor i sorg kan vara svårt, berättar Maja. Jag har mött unga vuxna som grav-

satt sin förälder, och föräldrar som gravsatt sitt barn. Sorgen är så påtaglig. Hon vill hitta balansen mellan att vara professionell och att inte vara hård och kall. – Jag försöker att lyssna och ge människor den tid de behöver. Även om jag försöker att skärma av mina egna känslor blir jag ofta berörd.

IBLAND BLIR HON ledsen och gråtmild efter ett möte med anhöriga, och då tar hon stöd av sina kollegor. De pratar med varandra och reflekterar över det som uppstått. Stämningen är varm.

– Döden är ju så mänsklig och någon måste ju jobba med det här, att bemöta livet, sorgen, att arbeta nära döden.

Trots att det är tungt ibland så upplever Maja sitt jobb som väldigt meningsfullt.

jättemånga som kom in och som ringde. Samtalen kan handla om allt från att ha kontakt med dödsbo när gravrättsinnehavaren har dött, ta emot urna och aska och att svara någon som undrar över en gravsatt släkting.

Även om inte pappersarbetet upptar all tid, så går många a rbetstimmar främst under v interhalvåret åt till att h antera gravskötselavtal, gravböcker, kulturgravar och återtagande och återanvändning av gravar, skyltar och å rsavslut med utdrag av statistik från gravböcker. Maja utvecklar även designförslag på askgravplatser och andra projekt för kyrkogårdarna. – Ö vergångsf asen till att digitalisera kartor, g ravböcker och andra dokument tar en hel del tid, inflikar hon.

– Även den minsta lilla grej som kan verka obetydlig bidrar till att någon får det lättare. Att vara i sorg är svårt och även fast det gått 30 år kan man fortfarande vara i sorg.

För att kunna hantera samtal med sörjande har Maja gått en kurs i att möta människor i sorg. Dessutom har hon en hel del i bagaget kring mötet med människor. Dels har hon en examen i HR där sociologi och psykologi ingår, dels har hon växt upp i ett hem där bemötande och god kommunikation var ständigt närvarande. På somrarna åkte hon på läger där de lärde sig ”Non Violent Communication”, ett sä rskilt sätt att kommunicera med andra. – Jag har alltid velat jobba med människor på något sätt, att medla och reda ut konflikter. Men samtidigt har jag haft en viss nervositet i samband med att till exempel tala inför andra människor. Senaste åren har jag jobbat aktivt med det och har utvecklat mig jättemycket.

LÄNGST IN PÅ Överjärna kyrkogård vid Mölnbovägen i Järna sitter alltså Maja och Maria på kyrkogårdsexpeditionen. Varje vardag har de öppet för besök och telefonsamtal mellan klockan 09.00 och 16.00. Förutom anhöriga och gravrättsinnehavare ringer begravningsbyråer, transportörer som lämnar aska till bisättningslokalen och andra som söker information om g ravar eller annat kyrkogårdsrelaterat.

– V i avsätter mycket tid till att prata med människor, inflikar Maja. Igår var det

L ikaså att kontakta gravrättsi nnehavare som har gravrätter vars upplåtelsetid bör f örnyas eller har skötselavtal att förnya. Mycket sker enligt ett årsarbetshjul där varje arbetsuppgift sköts en viss tid på året.

UNDER SOMMAREN ÄR

Maja mer ute på k yrkogårdarna där hon fotograferar gravar för att uppdatera gravboken samt håller rätt på de olika skyltarna som sitter

MAJA ROSENFÅGEL

ÅLDER: 25 år.

BOR: Gnesta.

YRKE: Kyrkogårdsadministratör. Är utbildad inom HR och spelutveckling.

INTRESSEN: Teknik: ”Som liten växte jag upp med datorer, gick spelutveckling på gymnasiet och byggde min första egna dator på gymnasiet”. Streamar och driver en podcast med kompisar. Spelar rollspel, främst fantasy och skräck. Experimenterar med kläder och har börjat dansa igen.

INSTRUMENT: Har spelat blockflöjt och är sugen på att lära sig spela tvärflöjt och nyckelharpa.

NY VANA: ”Varje gång jag är utomlands måste jag kolla in minst en kyrkogård och ta en massa foton. Det har blivit min nya grej!”

ÅTERFUNNA. Maja berättar att mycket av kunskapen kring kyrkogårdarna har försvunnit då det inte har dokumenterats. Men häromåret hittades plötsligt en gammal kyrkvaktmästares dagbok med uppgifter om vilka som gravsatts på det så kallade allmänna varvet – vilken skatt!

Maja Rosenfågel.

MULTIKONSTNÄRER. Maja ser kyrkogården som en fantastisk arbetsplats med många möjligheter. ”Så många yrken finns sammankoplade med arbetet på kyrkogårdarna – historiker, trädgårdsmästare, landskapsarkitekt, arkivarie, byggnadsantikvarie, administratör, stenhuggare, arborist, kyrkogårdsarbetare... Vilken mångfald av yrken!”

vid gravarna, till exempel de gröna som sätts ut då de söker gravrättsinnehavare.

– Jag gillar att jobba ute, säger Maja med ett leende. Ofta kommer jag hem helt skitig om kläderna efter att ha klippt eller rensat vid de gravar som är återtagna och nu tillhör pastoratet. Jag vill att de ska se schyssta ut. Vad är allra roligast bland dina arbetsuppgifter?

– Den största positiva aspekten inom kyrkogårdsadministrationen är att det är så varierande. Jag tycker mycket om att skicka ut en massa blanketter! Och att reda ut något som varit riktigt trassligt och jobbigt, som att klargöra en gravrätt när det finns många arvingar.

Vad tycker dina vänner om ditt arbete?

saker som ska göras. Även hon som jobbar med allt detta har svårt att förstå vissa saker. Själv tänker hon skriva ett testamente för att underlätta för sina anhöriga.

– M in förståelse för döden har blivit djupare sedan jag började arbeta här. När man blir exponerad för döden blir den mer verklig.

»Min förståelse för

döden har blivit djupare sedan jag började arbeta här. När man blir exponerad för döden blir den mer verklig.«

– De tycker att det är coolt, säger hon och skrattar. Men de förstår inte vad jag gör. Många av mina vänner är från England och där ser kyrkog årdarna helt annorlunda ut, ofta nedgångna och igenväxta. Så de blir lite förvånade att vi har det så fint. Att arbeta nära döden innebär oundvikligen att man också konfronteras med sin egen död. För Majas del har det inneburit att hon insett hur komplicerad döden kan vara i ett byråkratiskt samhälle med alla blanketter och

Även privat har livet förändrats för Maja. Hon prioriterar att leva mer i nuet och att ha en balanserad livsstil. – Jag vågar att testa nya saker och vara lite obekväm som att till exempel lära mig ett nytt instrument eller att tala inför folk.

ATT HÅLLA GOD ordning på dokument och arkiv är en av Majas ambitioner. Som bränsle har hon känslan av att vara behövd.

– På de utbildningar jag har gått säger de att vi har ett livsviktigt arbete. När man får höra det så tar man det på allvar. Vi har omkring 6 500 gravsatta på våra k yrkogårdar. Ingenting får bli fel.

V iktigast av allt för Maja är att behandla alla på ett respekt f ullt sätt. För henne är kyrkogården en jämlik plats.

– A lla är vi lika inför döden, alla gravar är lika viktiga.

En historisk stund!

I oktober klev biskop Johan Dalman in i Överjärna k yrka för att leda visitationsmässa. Något som hans många företrädare gjort i tusen år. En tradition är till för att hållas!

TEXT: Linnéa Malmborg

FOTO: Joel Hallström

UTTÅG UR KYRKAN. Processionen med biskopen, pastoratets präster, diakon samt kontraktsprosten på väg ut ur kyrkan efter visitationsmässan. En mycket högtidlig stund.

BISKOPSVISITATION

Historiskt besök av biskop Johan i Överjärna kyrka

BISKOPSVISITATION

Visitationer i stiftets församlingar hör samman med biskopens uppdrag att värna kyrkans enhet och samhörighet. I Strängnäs stift sker detta arbete i den så kallade Strängnäsmodellen. Den bildar en tolvårscykel där visitationer, möten i Strängnäs och årliga möten i församlingen ingår. Genom de regelbundna mötena får församlingen ett kontinuerligt stöd, samtidigt som stiftet bättre kan anpassa sitt arbete efter församlingarnas behov. Att visitera församlingar och pastorat är en av biskopens viktigaste uppgifter.

ILL DEN HÄR KYRKAN har det kommit en biskop vart tolfte år sedan 1100-talet. Och nu är det min tur.”

O rden kommer från Strängnäs biskop Johan Dalman som är i Järna för att göra en så kallad biskopsvisitation i pastoratet. En h istorisk händelse med långa anor inom Svenska kyrkan, alltså. V isitationen görs genom möten med kyrkoherde, f örtroendevalda och personal i pastoratet vart tolfte år. Avslutningen sker genom en v isitationsmässa, som den här gången gick av stapeln i Överjärna kyrka.

DENNA SÖNDAG DEN 6 oktober var kyrkan fylld till sista bänkplats (och så även extrastolarna i m ittgången). Organist Tobias Lundmark spelade orgel och präst Annica Avengaard , diakon Laila Larsson samt kontraktsprost Åsa Lindgren medverkade i mässan. Johan Dalman välkomnade Ove Nyman till ny kyrkoherde i pastoratet. Kyrkokören och B arnkören sjöng ledda av Tobias Lundmark respektive Agneta Axelson

EFTER MÄSSAN BJÖDS DET på smörgåstårta i församlingshemmet för alla som ville. Biskopen delgav även sitt visitationstal där han beskrev sin syn på församlingarnas arbete.

EMOTTAGEN. Pastoratets nye kyrkoherde Ove Nyman välkomnades i visitationsmässan.

Biskopen välsignar Ove Nyman i hans nya uppdrag som kyrkoherde.

Barnkören tog plats längst fram i kyrkan i väntan på att få sjunga.

VILKEN VIBE! Biskopen gör high five med två av pastoratets konfirmander –Noomi och Lamulie.

FORMIDABELT.

Samkvämet efter visitationsmässan bjöd på många goda samtal och skratt. ”Smörgåstårta är näst intill obligatorisk för den här typen av sammankomster i kyrkan.” Det menar biskopens adjunkt, Magdalena Öhrling, som samspråkar med Kyrkobladets redaktör. ”Och den här smörgåstårtan höll riktigt bra kvalitet. Som präst har jag ätit mååånga smörgåstårtor genom åren”, tillägger hon.

INTÅGANDE. Pastoratets ungdomsansvariga Annelie Wagnefors i täten framför ungdomarna i processionen in i kyrkan under pampiga orgeltoner spelade av organist Tobias Lundmark.

Magdalena Öhrling, biskopens adjunkt.

Eftertraktad tårta.

FORMATION. En glad biskop Johan Dalman bredvid (från vänster) präst Annelie Avengaard, diakon Laila Larsson, kyrkoherde Ove Nyman och Åsa Lindgren, kyrkoherde i Hölö-Mörkö församling samt kontraktsprost.

SLAY. Biskop Johan Dalman satte sig vid ungdomarnas bord under måltiden. Sociala medier var ett av samtalsämnena och fler än en passade på att ta en selfie. Kanske kunde de unga lära biskopen ännu fler så kallade Gen-Z-ord? Här flexar han biskopsstaven.

MÅNGA ANSIKTEN. Anhörigskapet har många ansikten. Mer än en miljon i Sverige lever som anhörig till en person med psykisk eller fysisk sjukdom eller funktionsnedsättning. Många känslor ingår i livet med en sjuk familjemedlem. Hjälp finns att få för den som kämpar med att räcka till för någon annan.

Tema: Att vara anhörig

Att leva med, eller nära, en person som är psykiskt eller fysiskt sjuk eller har en funktionsnedsättning innebär att många känslor är i omlopp – oro, ilska, sorg, hopp, kärlek och allt däremellan. I det känslohavet behöver man som anhörig själv stöttning. Det menar Maria som skrivit en bok om att vara anhörig och har skrivit en för Kyrkobladet exklusiv text om livet som anhörig. Missa inte heller att anmäla ditt intresse för boken. Vi lottar ut flera stycken. Med önskan om stöttande läsning. Är du själv anhörig och vill berätta om ditt anhörigskap? Kontakta gärna Kyrkobladet!

Fokus: Att vara anhörig

MARIA SKREV BOK OM ANHÖRIGSKAP

»Vi sitter inte i samma båt men vi befinner oss i samma storm«

EN BOK OM ATT VARA ANHÖRIG. Just det saknade

Maria Estling Vannestål när hon som mest behövde det. Så hon skrev den själv – Anhörig i ett hav av känslor. Med bakgrund i egna erfarenheter och intervjuer med anhöriga, har hon dykt ned i det ämne som mer än en miljon svenskar kämpar med – att vara en anhörig som vårdar eller stöttar en närstående med fysisk eller psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning.

– Alla blir anhörig någon gång i sitt liv, även om man kanske inte har den vårdande rollen. Därför är det viktigt att kunna ha redskap för att hantera anhörigskapet, säger Maria över Zoom när vi samtalar om boken.

I BOKEN TAR MARIA UPP alla typer av känslor som kan uppkomma – ovisshet och oro, otillräcklighet och frustration, skuld och skam, sorg och maktlöshet.

Anhörigskapet är enligt henne en situation som kan utveckla oss som människor, men som också kan utmana och slita ut oss.

Med boken hoppas hon skapa igenkänning och stöttning samt få läsaren att förstå att hon eller han inte är ensam om gå igenom det svåra.

Maria berättar att hon av läsare fått kommentarer om att upplägget i boken gör det enklare att sortera tankarna.

– Man kan inte plocka bort det jobbiga i livet som anhörig, men man kan bli lugnare av att sortera i kaoset och få struktur på alla känslor.

ALLA FORMER AV ANHÖRIGSKAP är inkluderade i boken, allt ifrån att ha en mamma med demens till att ha en dotter med NPF-diagnos.

Anhörigstöd i Södertälje kommun

STÖDJER DU EN familjemedlem eller vän, gammal eller ung, som på grund av funktionsnedsättning, sjukdom, psykisk ohälsa eller ålder behöver ditt stöd? A nhörigstöd är en förebyggande verksamhet som genom individanpassade lösningar kan underlätta livssituationen för dig.

Källa: sodertälje.se

BEHÖVD. Maria

Estling Vannestål skrev en bok om anhörigskap när hon som mest behövde den själv.

– Jag ville få med det bredare perspektivet, inte fokusera på en viss typ av sjukdom eller funktionsnedsättning. Även om vi är anhöriga på många olika sätt så finns det mycket som förenar oss. Vi sitter inte i samma båt men vi befinner oss i samma storm.

Att ens förstå att man faktiskt är anhörig, kan det vara första steget?

– Ja, absolut! Jag själv kunde först inte ens se mig som anhörig. Jag var mitt i känslohavet men kunde inte sätta ord på att jag var anhörig igen, när min son fick en NPF-diagnos. Polletten trillade plötsligt ned.

Vad är det allra viktigaste att förstå som anhörig?

– Att inse att man faktiskt måste tillåta sig att ta hand om sig själv. Annars håller man inte. Basbehoven är grundläggande och där är sömnen nummer ett.

EN ANNAN VIKTIG SAK ENLIGT Maria är att förstå att det faktiskt går att få hjälp som anhörig. I varje kommun finns ett anhörigstöd som kan hjälpa till.

– Alla ska kunna veta att det finns hjälp att få. Alla behöver någon som ställer frågorna: Hur har du det?

Vad behöver du hjälp med?

Kontakta anhörigstöd

E ­ post: anhorigstod@sodertalje.se

För anhöriga till personer med psykisk ohälsa och psykisk funktionsnedsättning: 08-523 062 14

För anhöriga till personer under 65 år med funktionsnedsättning eller långvarig sjukdom: 08-523 020 07

För anhöriga till personer över 65 år: 08- 523 020 07

Mer information finns på kommunens hemsida.

Vem kan kallas för anhörig?

à Räknas jag som anhörig?

Om du stöttar någon som är äldre, långvarigt sjuk, har en funktionsnedsättning eller lider av psykisk ohälsa. Det spelar ingen roll om du är make/maka, barn, vän, granne eller något annat. Du som stöttar är anhörig. Källa: sodertälje.se

Foto:

Privat

EXISTENTIELL HÄLSA

Anhörig i ett hav av känslor –igenkänning och stöd när livet utmanar

Minst 1,3 miljoner svenskar lever som anhörig till någon som har en fysisk eller psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning. Maria Estling Vannestål ger sina råd och tips om hur anhörigskapet kan bli hållbart i längden. För den anhörige måste också hålla!

TEXT: Maria Estling Vannestål

FOTO: Marias privata

ILLUSTRATION: Adobe Stock

SEDAN NÅGRA ÅR TILLBAKA

är jag där igen. Med osäkerhet kring, oro för och sorg över någon som inte mår väl psykiskt. Med stress och trötthet över alla vårdkontakter – massor av samtal att ringa, massor av papper att fylla i, massor av möten att gå på. Med skuld- och skamkänslor när jag inte räcker till, när jag inte bemöter på rätt sätt, när jag känner mig frustrerad över situationen vi hamnat i och avundsjuk på alla som slipper gå igenom det vi går igenom.

SÅ HÄR SKREV JAG SJU år efter att min mamma hade dött i en demenssjukdom. Hon hade fått sin diagnos samma månad som jag fick veta att jag väntade mitt fjärde barn. Som mamma till en utflyttad tonåring, en sjuåring och en fyraåring och med en spirande karriär som universitetslektor hade jag redan fullt upp med att räcka till för alla, och det blev några riktigt kämpiga år. Men jag hade inte reflekterat så mycket över mitt anhörigskap medan det pågick.

Nu hade jag skrivit en roman om att leva i ”sandwichgenerationen”, klämd mellan behov från barn och åldrande föräldrar, och börjat föreläsa om mina erfarenheter. Det var under ett föredrag som jag insåg att alla de känslor jag upplevt som anhörig till en demenssjuk m amma fanns där igen, i anhörigskapet till ett barn med ångest, depression och neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF).

UR DEN HÄR INSIKTEN VÄXTE idén att skriva en stödbok som vänder sig till alla a nhöriga, oavsett typ av anhörigskap. Enligt A nhörigas Riksförbund är det minst 1,3 miljoner svenskar som vårdar, hjälper eller stöttar någon med en fysisk eller psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning, och även om var och en av oss har sin unika historia är det många erfarenheter, tankar och känslor som förenar oss.

Anhörig igen, men mindre dränerad Vad var det då som gjorde att jag inte hade känt mig lika sliten den här gången som när min mamma var sjuk, trots att känslorna var ungefär desamma? Till stor del tror jag att det beror på att livet utanför a nhörigskapet var a nnorlunda. Under de här åren hade jag förändrat min arbetssituation på ett sätt som gjort stor skillnad för min känsla av mening och mitt välmående. Jag hade också skapat mig en meningsfull fritid, bland annat genom odlande och mer tid i skog och mark. En annan stor skillnad var den inre omställning jag hade gått igenom med hjälp av mentala verktyg som acceptans, tacksamhet, självmedkänsla och tillit, liksom de olika former av stöd jag hittat för att möta mina tankar och känslor.

Varför prata om jobbiga känslor?

Under mitt arbetet med boken Anhörig i ett hav av känslor intervjuade jag drygt trettio a nhöriga, och vi pratade bland annat om de känslor de upplevt. Somliga hade stundtals överväldigats av känslor, ibland motstridiga sådana (såsom frustration och kärlek), medan andra tvingats stänga av dem helt för att orka ta sig igenom tuffa perioder.

I bland måste man stänga av, men om det blir vårt vanligaste sätt att hantera tunga känslor finns också risken att vi begränsar vårt register åt andra hållet, så att vi får svårare att uppleva sådant som tacksamhet, förundran och djup livsglädje.

Undantryckandet kan också ta mycket energi och ibland leda till osunda flyktbeteenden, som överkonsumtion av alkohol. Inom den psykologiska modell jag arbetar utifrån (Acceptance and Commitment Therapy, ACT) pratar man om vikten av att tillåta oss att känna alla typer av känslor, att det helt enkelt är något vi mår bättre av i längden. Vi kan också ha nytta av att sätta ord på känslorna och dela dem med andra. Genom varandras berättelser kan vi både hitta igenkänning och nya perspektiv.

Vill du ha Marias bok?

Kyrkobladet har 5 exemplar.

Maila eller skriv till oss senast 1 februari.

Känslor förknippade med anhörigskap

Här är de känslor jag själv oftast har mött, både hos mig själv och hos många andra anhöriga, liksom några exempel på deras orsaker:

Osäkerhet och ovisshet – som innan man har fått en diagnos, när man har en diagnos men ingen prognos eller man inte vet hur man ska bemöta en närstående med depression, demenssjukdom eller liknande.

Oro och rädsla – för att en närstående inte ska få den vård som behövs, för att någon med psykisk ohälsa ska ta sitt liv, för att inte orka stötta eller för att själv få en sjukdom som är ärftlig.

Frustration och ilska – över orimligt långa kötider, borttappade remisser eller bristande kunskaper i vården, när man inte blir tagen på allvar som anhörig, ibland gentemot den närstående själv, trots att det ofta är situationen man egentligen är arg på.

Maktlöshet och hopplöshet – som att stå bredvid och se på när någon drunknar, som en anhörig beskrev det.

Stress och otillräcklighet – som kan handla om alla praktiska saker som ska fixas, men också om den känslomässiga pressen och känslan av att aldrig riktigt räcka till.

Trötthet och utmattning – ibland av sömnbrist, som när en närstående håller en vaken eller man ligger och oroar sig på nätterna, men också skapad av ett mer eller mindre ständigt pågående ”anhörigskav”.

Avundsjuka och känslan av orättvisa – ofta skamfyllt men mycket vanligt, som när vänner reser i väg med sina partners medan man själv sitter fast i hemmet eller när vänners föräldrar hjälper till med barnpassning medan man själv kämpar för att stötta sin egen förälder.

Skuld och skam – över allt man inte gör eller gör fel, över ”förbjudna” tankar och känslor som ilska och avundsjuka, längtan efter att lämna en sjuk partner eller lättnad när en närstående går bort.

Mer stöd och inspiration

– Maria tipsar

● Min bok Anhörig i ett hav av känslor – igenkänning och stöd när livet utmanar

● Boken När livet slår till – ACT i svåra stunder av Russ Harris

● Appen Insight Timer: gratismeditationer och avslappning (sök tex på mitt namn)

● Instagramkontot @anhorigietthavavkanslor

● Kropp och själ i P1, tex om anhörigskap (11/9 2018) och acceptans (2/3 2021)

● Fler tips: kompassforlag.se/anhorig-tipslista/

Sorg och saknad – den självklara när man förlorat någon man älskat, men ibland ”en sorg utan grav”, som när någon gradvis försvinner in i demensdimma eller över ett ”verklighetsglapp” mellan det man hade hoppats på och det som blev.

Ensamhet och utanförskap –ibland konkret genom att man blir isolerad, men ibland mer av en ”mental ensamhet” för att man inte har någon att dela sina tankar och känslor med. Vi behöver få upp ögonen för att vi inte är ensamma om det vi går och bär på. Alldeles för många anhöriga kämpar i det tysta och stöttar sina närstående utan att få något stöd för egen del. Många har berättat om hur befriande det är att få känna igen sig i andras berättelser.

MYCKET BEHÖVER GÖRAS på systemnivå, för att skapa mer förståelse för anhörigas situation och ge det stöd som behövs. Samtidigt finns det en hel del vi som anhöriga kan göra själva för att ta hand om oss.

Det är ok att gråta.

Du ska hålla.

Ta hand om dig.

En kram behövs!

Hjälp finns!

Det är ok att va' svag.

Du är inte ensam.

Sök eget stöd.

VÅRDANDE. Att ta hand om sig själv som anhörig är något av det viktigaste man kan göra i sitt anhörigskap. Orkar inte du din egen vardag, orkar du heller inte ta hand om din närstående som behöver dig.

Vandringsstavar och syrgasmask

JAG HAR IBLAND

FÅTT frågan ”Hur har du orkat?”. Ja, ibland har jag förstås brutit ihop och inte velat vara med en endaste sekund mer. Periodvis är vi starka superhjältar med manteln fladdrande i vinden, och emellanåt behöver vi krypa in och gömma oss under den. Men jag kan också konstatera att det finns en hel del som har hjälpt mig att orka: mina vandringsstavar, med ett uttryck lånat av Bodil Jönsson.

JAG HAR TAGIT DEL av många anhörigberättelser om människor som gått så helt och fullt in i sin roll som ”projektledare” att de mer eller mindre tappat sin egen identitet. Och även när det inte är riktigt så illa brottas många med dåligt samvete över att inte räcka till för sina närstående. Tanken att då göra något för sin egen skull kan k ännas avlägsen. Vi är ofta betydligt strängare mot oss själva än vi skulle vara mot en vän i samma situation. Men hur vår anhörigverklighet än ser ut blir

det svårare att orka finnas till för någon annan om vi inte tar hand om oss. Du har kanske hört liknelsen med att sätta syrgasmasken i ett flygplan på oss själva innan vi sätter den på våra barn. Så här berättar en ensamstående mamma som levde i ett tufft anhörigskap: Det blev en ögonöppnare när kuratorn frågade mig vem som var viktigast i mitt liv. Då sa jag att det var mina barn såklart. Han svarade: ”Men om inte du orkar, vem ska då ta hand om barnen?” Det var då jag insåg att jag måste vara rädd om mig.

I DE ALLRA FLESTA FALL gör vi helt enkelt något bra även för våra närstående genom att tillåta oss att ta hand om oss själva. Om vi kan släppa skuldkänslor och orimligt stort ansvar i anhörigskapet och hitta sätt att fylla på vår egen energireserv kan det också bli lättare att ge kärlek, stöd, vård och omsorg till den som behöver det.

Exempel på vandringsstavar för ett hållbart anhörigskap

Slarva inte

Försök att inte slarva med sömn, mat och fysisk aktivitet, hur svårt det än kan vara.

Känn

Tillåt dig att känna. Det är okej att vara trött, ledsen, arg och avundsjuk.

Sätt ord på känslor

Sätt ord på dina känslor – i skrift som i en dagbok eller i samtal med andra som i en anhöriggrupp.

Hitta kraftkällor

Hitta just dina kraftkällor –stärkande aktiviteter eller bara små oaser av ansvarsfrihet –t ex natur- och kulturupplevelser, odling, umgänge med djur, handarbete, fika med en vän, ett avslappnande bad, yoga, meditation, bön eller något annat du mår bra av. Tillåt dig att hämta kraft.

Acceptans

Lär dig mer om och träna acceptans för det du inte kan göra något åt, tacksamhet för det som faktiskt fungerar, själv medkänsla för att lyssna på dina behov och tillit till att riktigt svåra perioder oftast går över.

Be om hjälp

Be om hjälp, t ex avlastning eller samtal hos din kommuns anhörigstöd eller i kyrkan.

KYRKOHERDE OVE NYMAN

Ove är herden som vill blicka utåt

För Ove Nyman var det ingen självklarhet att bli präst. Nu har han burit sin krage i snart trettio år och ser stor mening i att dela den största glädjen men också den djupaste sorg. Möt pastoratets nya kyrkoherde som helst kopplar av med en deckare och en avstängd telefon.

TEXT: Linnéa Malmborg

FOTO: Joel Hallström

»Jag skulle aldrig ta en tjänst som inte innebär att jag också är präst. Alla präster måste ha sitt altare.«

OOVE KALLAR SIG EN ”KYRKLIG BROILER”. Som präst sedan snart trettio år tillbaka beskriver han hur han ”växlade in” i prästyrket genom att börja som barnledare och sedan konfirmandledare i kyrkan innan han tog steget vidare.

– Att bli präst var aldrig självklart för mig, även om jag är skolad in i kyrkans värld, säger han. Nu tar vi plats i det stora k yrkoherder ummet i församlingshemmet i Järna. I ett par veckor har han varit här i Järna-Vårdinge pastorat för att påbörja sin nya k yrkoherdetjänst. För bara en kort tid sedan skedde den stora biskopsv isitationen då han blev välkomnad som k yrkoherde. En uppståndelse han tar med ro.

– Hela den grejen handlar ju egentligen väldigt lite om mig. När folk gör grejer t illsammans kan jag sitta bakom och mysa och se på alla duktiga människor omkring mig.

EFTER EN KORT TID I JÄRNA har nyfikenheten väckts kring att möta dem som bor och verkar i bygden. Ove beskriver Järnas andliga och kulturella klimat som bygdens ”signum”. Och här finns en vilja att vara kyrka.

Hur ska du ta dig an Järna-Vårdinge pastorat, då?

– H är finns massor med goda viljor och gott om energi. Nu handlar det om att alla måste ena sig om vad man egentligen ska göra. Vi måste tillsammans med förtroendevalda, personal och församlingsbor lyfta blicken och hitta vad det är att vara kyrka idag och i framtiden. Nu ska vi blicka utåt och växa tillsammans.

OKEJ, NU BÖRJAR VI FRÅN början i den lokala KU-gruppen (Kyrkans Ungdom) i Franciskusgården hemma i Nyköping. Att få umgås med ”roliga människor” lockade honom in i gruppen. Och pizza och pingis på torsdagarna. Med tiden ökade den kyrkliga prägeln och de började med bibelstudier och skrev en musikal som tog dem till en turné (med en föreställning i Järna!)

SIN FÖRSTA ORDFÖRANDEPOST för Kyrkans Ungdom hade han lokalt, och därefter satt han i stiftet som ordförande fram tills han nuddade 25-årsstrecket.

– Då var jag inte en ungdom längre!

Nyfikenheten kring att arbeta i k yrkan ledde honom till det så kallade Diakonala året som var en möjlighet att testa att jobba med konfirmander under en tid.

– Under det året bestämde jag mig för att söka prästutbildningen och se vart det skulle ta vägen, berättar Ove. Men otvivelaktigt var det inte. Att bli präst är ju heller inget som man bara kan bestämma själv, utan det är en lång process där man ska bli godkänd av biskopen och andra.

Tillsammans med några av sina bästa vänner från ungdomstiden prästvigdes Ove 1996 och hamnade därefter i Oxelösund för sin första prästtjänst. Därefter bodde han med hustrun Erika i Järna en kort period när hon tjänstgjorde som präst här, och Ove i Västertälje. Stiftet såg ledarpotential i Ove och skickade honom på kyrkoherdeförberedande utbildning. Och så blev han tillslut headhuntad till Tystbergabygdens församling där han verkade som kyrkoherde i 18 år.

– Jag var ensam präst där och fick ta hand om det mesta själv. Att delegera till någon annan gick inte. Det var mycket jobb!

VI SPOLAR FRAM TILL 2021 då han återigen handplockades till en församling som var i stort behov av ett starkt ledarskap. Hällby församling med Tumbo och Råby-Rekarne i Eskilstuna blev hans nya bas tills 2024 då han i slutet av augusti påbörjade sitt nya äventyr i Järna.

– Jobbet som kyrkoherde har f örändrats mycket under senaste tjugo åren, kommenterar Ove. Fler a rbetsuppgifter har lagts på tjänsten – att arbeta med krigsplacering, beredskapsplan, arbetstidsdirektiv, nya ekonomiska system, fastighetsregister, lokalförsörjningsplan, församlingsinstruktion, GDPR…

– A llt det ansvaret ligger på kyrkoherden, säger Ove och pustar. I Sörmland finns pyttesmå församlingar där det inte finns någon annan än en själv att fråga. Effekten blir högre krav där mycket dessutom kräver utbildning. Inte helt lätt!

ATT VARA KYRKOHERDE benämns av många i kyrkan som ett mycket svårt uppdrag, med tanke på de krav som ställs från alla håll. Kyrkoherdar och präster ligger i topp för utbrändhet. Stora förändringar skedde i kyrkan när den skildes från staten år 2000. Ove beskriver det som en brytningstid som nu har

ALTARPLATS.

En präst måste ha sitt altare. Det menar Ove som varit präst i snart trettio år.

kommit ikapp oss. Fler och fler avsäger sig sitt medlemskap i kyrkan och färre besöker gudstjänster. Något behöver göras och där har k yrkoherden en nyckelroll.

Men nu ska vi inte bli nedslagna. Ove utstrålar bestämdhet och glädje i sin nya roll. Med sin långa erfarenhet vet han vad som krävs för att ta sig an även ett i stort sett omöjligt uppdrag. Allt är möjligt för att ta sig an kyrkans uppdrag att jobba med ”predika syndernas förlåtelse, evigt liv och Guds villkorslösa kärlek, strösslat med hopp” som han själv uttrycker det. – M ånga kyrkoherdar tycker inte att det är så kul att vara kyrkoherde på grund av alla krav. Men jag tycker ju att det är kul, säger han och skrattar. Vad är dina styrkor som ledare?

– Att underlätta för människor att göra sina jobb. Att hjälpa människor att få tid till att göra det de egentligen ska göra. Det genuint roliga är att få folk att inse hur duktiga de är och se dem växa. Många förstår inte hur bra de är!

TILLSAMMANS MED nuvarande präst Annica Avengaard kommer Ove och präst Hampus Frid som börjar efter å rsskiftet, att dela på gudstjänster, vigslar, dop och begravningar. Och så tillkommer konfirmandarbetet, något av det roligaste Ove vet.

– Jag skulle aldrig ta en tjänst som inte innebär att jag också är präst. Alla präster måste ha sitt altare. Det som är skillnaden

TROSVISS. För Ove är tron självklar. ”Min tro är det som motiverar att jag ens är här!”

»Många kyrkoherdar tycker inte att det är så kul att vara kyrkoherde på grund av alla krav. Men jag tycker ju att det är kul.«

* Domkapitlet är ett självständigt inomkyrkligt organ som har till uppgift att tillsammans med biskopen stödja och utöva tillsyn över verksamheten i stiftets församlingar och pastorat.

på prästyrket och andra yrken är att vi har vigts att vara präster dygnet runt i resten av våra liv. Det är ett väldigt stort åtagande och är något man kan luta sig emot. En styrka!

Vad är det mest meningsfulla i arbetet som präst, tycker du?

– Att hålla i en begravning. Att vara präst är en mix av att dela den största glädjen men också den djupaste sorg.

Vad betyder din egen tro?

– M in tro är det som motiverar att jag ens är här! Min tro är ganska enkel och jag har väldigt sällan tvivlat på Guds existens. Däremot har tvivel ibland dykt upp kring Guds specifika omsorg om just mig.

VID SIDAN AV SITT PRÄSTYRKE har Ove arbetat fackligt under två decennier. I det fackliga engagemanget finns många frågor som intresserar – rättigheter, skyldigheter och arbetsmiljö. Dessutom har han suttit i domkapitlet* i tio år vilket tar en del tid i anspråk. Nä r han jobbat en lång vecka med möten, telefonsamtal, pappersarbete, gudstjänster, sammanträden och datasysslor gillar han att vara ledig. Riktigt ledig. Då stängs jobbtelefonen av, och inga mailpling stör deckarläsandet eller filmtittandet. För när han är ledig från kyrkoherderollen njuter han av att vara i sitt hem med hustrun Erika och katten Daim.

DE MÅNGA KONTAKTERNA han skapat i sitt y rkesliv i kyrkans många sammanhang stannar just på jobbet. Antalet nära vänner är ganska få.

– Jag är ganska privat av mig, kommenterar han. Folk funkar olika men för mig är det viktigt att stänga av allt när jag är ledig och bara vara med mina nära.

OVE NYMAN

GÖR: Ny kyrkoherde i Järna-Vårdinge pastorat.

BOR: Nyköping.

ÅLDER: 57 år.

FAMILJ: Fru Erika Nyman, präst i Frustuna församling, katten Daim (Exotic Shorthair), två utflugna sönder, en i G öteborg och en i Stockholm.

SPECIALOMRÅDE INOM

YRKET: Religionsdialog.

LÄSER: Mycket deckare och thrillers. Tom Clancy är en av favoriterna.

LYSSNAR PÅ: Är allätare inom musik. Men gillar inte improvisationsjazz och blockflöjt. Har spelat gitarr, bas, trummor och har sjungit i kör.

TITTAR PÅ: Film och foto. Gillar serier och främst engelska deckare som Kommissarie Lewis. ”När det gäller film gillar jag allt! På julen är det ett måste att se Love Actually och Livet är underbart!”

FAVORITPLATS: Öland och hemma.

RADARPAR. Ove

samspråkar med sin hustru Erika Nyman, också hon präst till yrket.

RESER: Så ofta det går. Teneriffa på vintern och Öland på sommaren. Tycker om att vara i Sydafrika. Gjorde fältstudier där i tre månader när han s tuderade. Har sedan återvänt för att hålla kurser om barn och ungas plats i demokratiseringen.

MÄRKLIGASTE

RESAN: Ett flyktingläger i Västsahara. ”Jag reste dit när jag satt i styrelsen för LSU (ungdomsrörelse som främjar barns och ungas rättigheter). Det var 52 grader varmt och vi fick testa att äta kamelkött. En helt klart annorlunda resa.”

IDROTT: Går på gym. Har tidigare i livet stått i mål i alla sporter man kan tänka sig, främst handboll. Är fäktfarsa.

De två sönerna var aktiva fäktare så det blev mycket fäktning i familjen.

Typisk katt av rasen Exotic Shorthair.

Oves julfilmsfavorit

I familjen Nyman gillar de fäktning.

Giraff i Sydafrika. Landet dit Ove gärna återvänder.

Spänningsromaner av Tom Clancyom Ove får välja.

EXISTENTIELL

HÄLSA

Hälsa genom acceptans

FORSKNINGSBASERAT. Det kommer ständigt studier som visar hur acceptans kan göra det lättare att börja röra sig mer, sluta röka eller hantera stress och oro.

Ett liv i acceptans är ett mer hälsosamt liv. Det menar

Livsstilsverktyget som vill få oss att förstå metoden att acceptera sin situation. Acceptans handlar om konkreta metoder och ett förhållningssätt till livet som gör det lättare att hantera oro, stress och motgångar. Kyrkobladet delar med sig av några tips på vägen.

TEXT: Livsstilsverktyget

REDIGERING: Linnéa Malmborg

FOTO: Unsplash

IDENNA TEXT FÅR DU UTFORSKA det som kallas acceptans, som handlar om konkreta metoder och ett förhållningssätt till livet som gör det lättare att hantera oro, stress och motgångar. I gamla tider var det vanligt med ödestro, fatalism. ”Det som sker det sker.” Dagens individualistiska hållning är den rakt motsatta. ”Jag formar själv mitt liv och allt är möjligt.”

Mellan dessa båda ytterligheter finns verkligheten. En verklighet som rymmer omständigheter och villkor som är bortom vår kontroll men också en rad faktorer som vi själva, åtminstone i viss grad, kan påverka.

Detta tema handlar om acceptans som ett sätt att förhålla sig nyanserat och hälsosamt till denna verklighet.

ACCEPTANS MISSTOLKAS IBLAND som ett uttryck för att ge upp eller foga sig. Den engelska motsvarigheten, 'acceptance', fungerar egentligen bättre och gör det tydligare att det handlar om att ta emot verkligheten som den är, att de händelser som lett till dagens situation inte går att ändra och att vi ofta finner bättre lösningar och tydligare vägar framåt om vi utgår från den faktiska situationen och inte från hur vi önskar eller anser att den borde vara. Det kan ge en självkännedom och nyorientering som främjar hälsan på lång sikt.

De flesta människor är ganska bra på vardagsacceptans. Sommarfesten regnar bort, men vi gör det bästa av situationen och flyttar inomhus. Vi kanske missar flyget till en gammal väns bröllop, men i stället för att grubbla över hur det kunde blivit om vi varit där så tar vi oss samman och ställer in oss på en mysig helg hemma eller ser det som en möjlighet att göra något oplanerat. När vi drabbas av svåra livshändelser är det naturligtvis mycket svårare. Det finns dock många

Foto: Fa Barboza

»Om vi förmår att acceptera vår sårbarhet och våra sår kan det bli lättare att läka dem eller leva med dem och bredvid dem ändå få rum åt annat.«

studier som visar att acceptans i dessa situationer kan vara centralt för hälsan.

Det finns många skäl till varför acceptans är så väsentligt för hälsan. Att acceptera våra aktuella vanor utan att försköna eller svartmåla är ofta nödvändigt för att kunna ändra dem.

Att acceptera åldrandet, att vi med åren naturligt försvagas och att ut seendet förändras, kan hjälpa oss hantera det värdigt och se det som en period av ökad livskunskap och mognad. Att acceptera våra skiftande känslor kan hjälpa oss att få en viss distans till dem.

ACCEPTANS

KAN INNEBÄRA att se vår egen roll i konflikter i stället för att söka fel hos andra. Det kan handla om att sluta stånga pannan blodig mot ouppnåeliga mål och använda tiden till mer väsentliga saker. Och det kan handla om att acceptera det okända, att ta vara på vardagen trots all ovisshet om framtiden.

Bristande acceptans och förvrängda bilder av situationen kan i många fall orsaka större lidande än situationen själv. Det finns ju synsätt där hälsa målas upp som avsaknad av obehag, som om livet inte tillåts rymma någon smärta, men det är varken realistiskt eller särskilt hjälpsamt i vardagen. Om vi förmår acceptera vår sårbarhet och våra sår kan det bli lättare att läka dem eller leva med dem och bredvid dem ändå få rum åt annat.

TILL SIST KAN DET OCKSÅ vara viktigt att acceptera att allt inte alltid går att acceptera. Ibland är verkligheten för smärtsam eller för svår att fullt ta in. Författaren Lars Björklunds tankar får avsluta:

”En förenkling av verkligheten säger att alla problem går att lösa, men jag menar att det finns problem och händelser som är omöjliga att påverka och som aldrig går att lösa eller hitta någon mening i. Vid sidan av kärlek, förlåtelse och försoning är glömskan en av livets möjliga vägar ur mörker och tomhet. Förakta inte glömskan, den ger dig möjlighet att leva.”

Acceptans i praktiken

HUR GÅR DÅ acceptans till i praktiken?

Varför inte prova några tips från Anna Kåvers utmärkta bok ”Att leva ett liv, inte vinna ett krig” (Natur och Kultur).

Du behöver naturligtvis inte gå så här metodiskt till väga, det kan räcka att du väljer några av punkterna. Vi kan behöva öva om och om igen.

1. Andningen

Ta några djupa andetag!

2. Uppmärksamma din omgivning

Uppmärksamma din omgivning utan att värdera. Var befinner du dig? Vad finns runtomkring? Beskriv det du observerar. Tolka inte och döm inte, utan beskriv det sakligt.

3.

Uppmärksamma dina egna tankar och känslor

Låt intrycken och tankarna komma och gå. Försök inte ändra dem utan lägg bara märke till hur de uppstår och klingar av. Observera dem, som om du såg dem på en filmduk eller som moln som sakta glider förbi. Om du fastnar i en tanke, släpp den utan att lägga någon värdering i det. Vilka olika känslor har du? Ger känslorna upphov till i mpulser att göra något? Fundera i så fall på om den handlingen skulle vara till nytta eller till skada för dig.

»Det är ok!«

Falsk acceptans –om att vara är lig mot sig själv

4. Acceptera

det du uppmärksammar

Välj att aktivt acceptera det du uppmärksammat. Uttala det högt eller tyst för dig själv: Det är ok!

5. Tryck på acceptansknappen gång på gång

Det räcker inte med att besluta sig en gång för att acceptera verkligheten. Det är lätt att falla tillbaka i f örvrängningar och låsningar. Vi behöver därför acceptera om och om igen. Tänk dig att du har en acceptansknapp som du gång på gång måste trycka på för att behålla den inne.

6. Små steg framåt

Vad är väsentligt för dig? Hur vill du ha det, hur vill du tänka och känna? Det handlar inte om att sätta upp stora mål utan att se vilken riktning du vill ta utifrån nuvarande situation, vad du vill prioritera. Beskriv vilka små steg du måste ta just nu. I en del fall kan det rentav handla om att inte vidta någon åtgärd. Ibland löser vi en situation bäst genom att saktmodigt vänta i stället för att impulsivt skrida till handling. Acceptans innebär ofta att agera t värtemot den första impulsen.

Vad i din tillvaro känner du att du har accepterat?

Skriv ned några saker som kommer för dig och försök vara ärlig mot dig själv.

DET ÄR VANLIGT med så kallad ”falsk acceptans”, där vi intalar oss själva eller andra att vi har accepterat verkligheten men innerst inne stretar emot. Ett sätt att observera falsk acceptans hos sig själv är att lägga märke till att ett ”ja” följs av ett ”men”.

JÄMFÖR DESSA:

”JA, jag har accepterat att mer motion krävs för att jag ska må bättre, MEN det har ju varit så dåligt väder/stressigt på jobbet/förkylningstider. ”

”JA, jag har accepterat att mer motion krävs för att jag ska må bättre OCH försöker hitta andra sätt att träna när det är dåligt väder/ lägga in motion i mitt

schema/promenera i lugn takt när jag är förkyld. ”

”JA, jag märker att jag har svårt att sluta dricka när jag väl har börjat, MEN jag dricker ju bara vin och mest på helgerna. ”

”JA, jag märker att jag har svårt att sluta dricka när jag väl har börjat, OCH jag inser att det här snabbt kan bli ett sluttande plan. ”

ACCEPTANS med reservation (JA–MEN) är ofta inte så effektivt, till skillnad från acceptans med handlingsberedskap (JA–OCH).

Låt oss titta på det som du angett att du har accepterat: Sätt JA –OCH respektive JA–MEN framför för att bli medveten om vad du på allvar har accepterat.

Vacker

teaterkonfektyr

Teaterkonfektyr är klassiskt marsipangodis som inte bara är gott, utan också en fröjd för ögat.

Ca 60 stycken

Ingredienser:

50 g smör

1 1/2 dl vispgrädde

1 1/2 dl vetemjöl

3 1/2 dl mandelmjöl

6 dl florsocker

2 tsk vaniljsocker

1 krm bittermandelarom

Karamellfärg, gärna 3 olika färger

Strössel

Gör så här:

Smält smör i en kastrull, tillsätt grädde, sjud upp. Rör i vetemjöl tills det lossnar från kanterna. Låt svalna.

Lägg blandningen i en bunke och tillsätt mandelmjöl, florsocker, vaniljsocker och bittermandelarom. Blanda ihop till en smidig deg.

Dela degen i tre delar och färga in varje del med valfri hushållsfärg. Kavla ut varje del mellan två bakplåtspapper. Lägg ihop dem, strö över strössel och kavla lite lätt på dem.

Skär degen i 2 cm stora kuber och låt torka i rumstemperatur. Förvara i burk med lock.

Text: Sophie Ekman. Foto: Eva Hildén

SMAKFULLT HEM. Kjell och Märta Beijer i sitt hus i Ytterjärna med utsikt över fjärden. Huset fick de hjälp att inreda och renovera av självaste Josef Frank. Stiftelsen som paret inrättade kom att köpa Svenskt Tenn där Josef Frank huserade. Foto: Beijerstiftelsen

Vad finns det för koppling mellan Ytterjärna och Svenskt Tenn? Jo, Kjell och Märta

Beijer som är gravsatta på Ytterjärna kyrkogård. Kyrkobladet reder ut sambandet.

TEXT: Linnéa Malmborg

FOTO: Beijerstiftelsen, Svenskt Tenn, Pastoratet

KÄLLA: Beijerstiftelsen

KULTURGRAVAR

Till bords med Beijers i Ytterjärna

PÅ VÅRA TRE KYRKOGÅRDAR finns många gravar som blivit utmärkta som kulturgravar, så att de i tid och evighet kan bevaras. I vissa g ravar är personer gravsatta som på ett eller annat sätt är kända i det lokala samhället. Vissa av dem är även n ationellt erkända. På Ytterjärna kyrkogård återfinns den blygsamma gravvården för Kjell och Märta Beijer, två personer som kommit att ge avtryck i historien genom den stiftelse de upprättade 1974 – Kjell och Märta Beijers stiftelse, Beijerstiftelsen.

KJELL BEIJER FÖDDES i Limhamn 1899 i en släkt med långa anor av sjöfart och handel. Hans farbror Waldemar bildade 1915 en filial i Stockholm till familjens handelsvaruhus G&L Beijer, som 1967 skulle komma att bli Beijerinvest. Bolaget bedrev handel med industrivaror som kol, kemikalier och stål. Kjell tog anställning i Stockholm och blev snart huvudägare till

NYANSRIK. Firma Svenskt Tenn har en koppling till Ytterjärna genom paret Beijer. Vem blir väl inte glad av den färgsprakande inredningen i butiken på Strandvägen i Stockholm?

bolaget. Märta Beijer, tidigare Sahlqvist, arbetade under sent 1930-tal som affärsbiträde på firman Svenskt Tenn på Strandvägen i Stockholm. En dag besökte Kjell butiken för att få hjälp med att inhandla möbler till sin nyinköpta lägenhet på Norr M älarstrand. Tycke uppstod och paret gifte sig 1941.

PARET BEIJER BOSATTE sig 1948 på Säby gård i Ytterjärna. De anlitade då arkitekten och Svenskt Tenn- baserade Josef Frank för om - och tillbyggnader av huset. På gården fanns även en förvaltare vid namn Wall, vars systerson sedermera skulle komma att få en tydlig koppling till Beijers bolag och stiftelse:

”Jag lärde känna Kjell och M ärta Beijer redan som ung. Min morbror var i nspektor på deras gård i Ytterjärna och jag fick komma dit och vara där på somrarna. Kjell och Märta hade inga egna barn, och en

KULTURGRAVAR

På våra kyrkogårdar finns hundratals gravar med kulturhistoriska värden. Kyrkobladet har nu kommit till den sista delen i artikelserien om kulturgravarna – Ytterjärna kyrkogård. I detta nummer av Kyrkobladet presenteras en av kulturgravarna. I nästkommande nummer följer ett reportage om hela kulturgravsinventeringen på Ytterjärna kyrkogård.

FÄRGEXPLOSIVT. Svenskt Tenn är ett inredningsföretag med butik, inredningsateljé och tesalong vid Strandvägen 5 i Stockholm. Färg är ständigt närvarande i Svenskt Tenn-stilen.

Beijerstiftelsens jubileumsbok

relation växte fram mellan oss som varade livet ut” berättar Anders Wall i den bok som ges ut av B eijerstiftelsen lagom till 50-årsjubileet.

Huset från 1908 finns nu med i Södertälje kommuns kulturinventering eftersom det är av särskilt stort kulturhistoriskt intresse.

BEIJERSTIFTELSEN har under femtio år delat ut stora summor till olika forskningsändamål inom det naturvetenskapliga området eftersom jordbruk och naturvetenskap var två av Kjells egna intresseområden.

B eijerstiftelsen köpte 1975 bolaget Svenskt Tenn där Märta tidigare var

anställd. Överskottet från bolaget utgör en viktig del av de anslag som stiftelsen delar ut. Stiftelsens inriktning vidgades i och med köpet till att omfatta även kulturella ändamål, såsom arkitektur, design och kreativa utbildningar med anknytning till Svenskt Tenns verksamhetsområden.

KJELL BEIJER VAR ordförande, och senare hedersordförande, i stiftelsen ända fram till sin bortgång 1987. Anders Wall efterträdde 1988 Kjell Beijer som ordförande. Märta Beijer avled 2002, 101 år gammal.

I å r fyller Beijerstiftelsen 50 år och Svenskt Tenn firar 100 år. Dubbeljubileum som nu firas på flera olika håll.

G rattis säger Kyrkobladet!

Beijerstiftelsen står som gravrätt sinnehavare till Kjell och M ärta Beijers grav på Ytterjärna kyrkogård.

K-MÄRKT. Beijers villa uppfördes 1908 som huvudbyggnad vid Säby med ett vackert läge utöver Järnafjärden. Den finns med i Södertälje kommuns inventering av kulturmiljöer.

ÄLSKAD, VÄRDEFULL & DYRBAR

Annelie vill se det unika i varje människa

Hon gick från att vara en citytjej till att bli en ”lantis” – allt på grund av ett jobb i k yrkan. Arton år senare lämnar hon den framgångssaga hon varit med om att bygga upp. Nu landar hon på expeditionen. Möt ungdomsansvariga Annelie Wagnefors.

TEXT: Linnéa Malmborg

FOTO: Joel Hallström och Annelies privata bilder

VÄLKOMNANDE.

I januari är det A nnelie Wagnefors som möter besökare i församlingshemmets expedition, redo att hjälpa församlingsbor med allehanda uppgifter.

”Det ska bli så kul”, säger hon om sina nya arbetsuppgifter, även om hon kommer att sakna alla ungdomar förstås.

FÖR ARTON ÅR SEDAN KLEV hon på pendeltåget i Sundbyberg för att åka till Järna. Sen återvände hon aldrig. Nåja, riktigt så är det inte, då hennes mamma fortfarande bor kvar i stan. Men själv har Annelie inte en tanke på att bli citytjej igen. Landet är hennes plats.

– Jag älskar lukten av koskit, jag hör hemma på landet, säger hon och fyrar av sitt välkända skratt.

I n ära två decennier har Annelie Wagnefors, 40 år, lett och förgyllt ungdomsverksamheten i Järna-Vårdinge pastorat. Med parollen ”Du är älskad, värdefull och dyrbar precis som du är” som ledord, har hon sett hundratals ungdomar växa och få stärkt självförtroende. Deras glädje har blivit hennes glädje.

ÅRLIGEN HAR HON lett två konfirmandgrupper, en ungdomsgrupp och en ledargrupp med hejarop. Tidigare i år blev hon utsedd till Årets Järnabo på grund av sitt engagemang. Medvinden i ungdomsverksamheten beror mycket på Annelies hårda arbete.

Sedan länge bor hon granne med kyrkan i Ytterjärna. Men under första året i Järna pendlade hon 90 minuter enkel väg. På grund av strulande tåg tog det sedan stopp. Tack vare en av pastoratets lediga lägenheter invid kyrkan övergick pendlingen till buss och sedan bil.

– Att flytta till landet är det bästa jag har gjort! Varje dag hälsar jag på kossorna, säger hon och ler.

Så tar vi oss vidare från kossorna till konfaundervisningen – Annelies fasta punkt under alla år. Där hon har sett hundratals ungdomar växa och ta plats, hitta nya vänner och en tro på sig själva. Och ibland också en tro på Gud.

UNDERVISNINGEN BESTÅR av såväl praktiska som teoretiska delar. Viktigt är att undervisningen inte blir för mycket ”skolbänk” enligt Annelie själv. Därför tar hon med konfirmanderna till kyrkorummet, kyrktornet och även till en riktig kista, under temadagen ”döden”. De får göra egna små julkrubbor, måla gudsbilder och skapa med händerna.

– Undervisningen i konfan ska bli bra för alla oavsett bakgrund och begränsningar. Därför vill vi arbeta mycket upplevelsebaserat. Hit kan alla komma och hänga med, förklarar hon.

För att allt ska fungera jobbar hon och hennes kollegor, präst och diakon, mycket med grunden. Teambuildning, lek- och samarbetsövningar är stående inslag.

– A llra viktigast är att skapa en trygg och stabil grupp, konstaterar Annelie. Är ungdomarna trygga med sig själva och varandra så vågar de vara aktiva på ett annat sätt.

Tryggheten måste också finnas på hemmaplan. Därför är Annelie noga med att informera vårdnadshavare skriftligt i god tid kring alla detaljer.

– K änner sig inte föräldrarna trygga med oss så funkar det inte. Att relationer till föräldrarna är viktigt har jag förstått ännu mer sedan jag blev förälder själv.

UNDER SINA MÅNGA ÅR INOM konfirmations- och ungdomsarbetet i kyrkan har hon sett att intresset och frågorna kring kyrka och andlighet ökar. Frågorna kan handla om hur man slår i Bibeln, vad f rälsark ransen är, vad som finns i k yrkorummet och hur man ber.

– Nyfikenheten växer under konfirmandåret och frågorna ändrar k araktär under terminen i takt med allt de lär sig och upplever.

Höjdpunkten under konfirmandåret är sommarlägret. Över fyrtio läger har Annelie hunnit med att anordna och hon ser att de ger mersmak.

– M ånga känner en stolthet över att ha åkt iväg själva på lägret. Kanske är det första gången de sover borta så många nätter själva. De som blir kvar som ungdomsledare efter konfirmationen gör det ofta för att lägret var så himla kul.

Många kan alltså inte slita sig från kyrkan. Varför blir så många kvar tror du?

ANNELIE WAGNEFORS

YRKE: Har jobbat med barn och ungdomar i Järna-Vårdinge pastorat i 18 år. Ö vergår efter årsskiftet till att bemanna expeditionen i församlingshemmet i Järna och att vara kyrkvaktmästare.

ÅLDER: 40 år.

BOR: Ytterjärna.

FAMILJ: Sambo Stefan 47 år, Emma 6 år, Olle 4 år, Marcus 18 år.

HUSDJUR: Två katter.

FAVORITSNACKS: Popcorn.

UPPVÄXTORT:

Sundbyberg

INTRESSEN: Skapande av olika slag: broderi, gjuta i betong, göra tittskåp. Friluftsliv, camping. ”Jag älskar att tälta!”

IDROTT: ”Gillar utmaningar. Gjorde tjejklassikern 2016. Att träna inför olika lopp på cykel och skidor har alltid stått mig nära. Har åkt skidor sen jag var liten.”

FÖRENINGSLIV: ”Hoppas att barnen ska vilja vara med i någon förening. Jag har alltid varit engagerad. När jag fl yttade hit blev jag ordförande för Järna gym och var med i Mölnbo gymnastik förenings styrelse i många år.”

1

BILDTEXTER:

1. Ledarresan 2016 är ett varmt minne för Annelie. 2 . Annelie blev tidigare i år utnämnd till Årets Järnabo. ”Det visar hur viktig vår verksamhet är för ungdomarna och att kyrkan är en viktig plats”, säger Annelie.

Foto: Johan Karlsson/ÖSP. 3. A nnelie och forna kollegan Kerstin Jansson fjällvandrar med en julspelsgrupp.

2 3

SMITTANDE LEENDE.

Annelies entusiasm inför sin nya tjänst går inte att ta miste på. Att skapa bästa tänkbara service för våra församlingsbor blir hennes nya kall på expeditionen.

»Alla är vi unika på vårt sätt. Det finns bara en av varje och det är så häftigt. Vi måste se varandra mer. Att titta någon i ögonen kan ha en väldigt stor betydelse för den människan.«

– Gemenskapen, svarar Annelie kort och koncist. De känner sig sedda och omtyckta. Och älskade, värdefulla och dyrbara. Vi har en Snapchat-chatt som är döpt till ”Ledarfamiljen”. Det säger något om hur mycket alla betyder för varandra. Vi är som en andra familj!

ANTALET UNGDOMAR

har alltid varit åt det positiva hållet i Järna, men i år sprängs gränserna ytterligare. Hela 70 ungdomar är anmälda till konfan.

– Det är ett personligt rekord för mig, säger Annelie med ett skratt. Vad är då framgångsreceptet?

Annelie förklarar att det är viktigt att se ungdomsverksamheten som en blomma. Slutar man sköta den så vissnar den, och då försvinner ungdomarna.

– Det måste alltid finnas något nytt, en riktning framåt.

I u ngdomsrummet där vi sitter vittnar detaljerna om aktiviteter och minnen. Foton på glada a nsikten från ett läger för länge sedan. Biljardbord. Pingisrack. Lådor staplade med material för skapande.

ATT ARBETA I KYRKAN är inte bara ett vanligt jobb. För Annelie har varenda ungdom satt sina spår. I en kommentar på Annelies Instagramkonto har en vän kommenterat hennes hejdå-inlägg med ”du är otrolig, tänk så många barn du har!”

– Jag minns alla ungdomar jag har haft under åren. Var och en har en plats i mitt hjärta. De ger sådan energi och glädje, säger hon och berättar när hon senast såg en av de gamla ungdomarna i parken utanför församlingshemmet. Han strålade av glädje och gick fram för att hälsa.

– Och för att inte tala om känslan då gamla konfirmander får barn och kommer förbi församlingshemmet för att säga hej. Så stort och fint att få vara med om!

VAD KOMMER DU att sakna mest när du lämnar din tjänst?

– A lla relationer, säger A nnelie med emfas där hon sitter i den turkosa soffan. Relationer till ungdomar, föräldrar, anhöriga, skolan, kommunen, fältare, föreningar och andra jag lärt känna. Vid kriser har folk vetat vem de ska vända sig till i kyrkan för att få stöd

och hjälp, då har jag kunnat samordna det med mina kollegor.

Och du blir igenkänd på byn?

– Ja, det är svårt att vara anonym, säger hon och ler. Senast igår var det en dam på Ica som ville gratta till Årets Järnabo och sa att hon följde mig på sociala medier.

– Julspelet med konfirmander och ledarungdomar! När jag började här tog jag över julspelet som en dåvarande präst gjorde. Sedan har det växt för varje år med kulisser, kläder och upplägg. Vi ökade till visningar för skolklasser och allmänhet.

Ett år hade vi tusen besökare! Absoluta höjdpunkten är att se ungdomarna växa i sitt engagemang för julspelet. Då smälter hjärtat. I år blir det dock inget julspel då tiden inte riktigt finns till.

ÄVEN OM HJÄRTAT säger annat, är nu Annelie redo att lämna över stafettpinnen. Sena kvällar, helger och läger har gjort sitt, och nu behöver hon prioritera hälsa och familj.

– Att sluta känns vemodigt men jag måste göra det för min skull.

E fter årsskiftet gör hon sig redo för en ny tjänst i pastoratet då hon blir kombinerad kyrkvaktmästare och expeditionsansvarig.

– Det ska bli så kul, säger hon ivrigt med ett litet tjut. Jag älskar den här arbetsplatsen så jag känner tacksamhet att jag får vara kvar i en tjänst där jag kan

BLICKEN. ”Vi är alla unika” är Annelie paroll i livet. Hon vill att vi ska se varandra mer.

fortsätta att möta människor som bor här.

Som kyrkvaktmästare tjänstgör hon vid dop, vigslar och gudstjänster. På expeditionen ansvarar hon för bokningar och en mängd andra servicefunktioner till församlingsbor, personal och förtroendevalda. Och hon har höga förväntningar.

1

2

3

– Jag drömmer om att expeditionen i församlingshemmet ska bli en öppen mötesplats dit man kan komma för att få hjälp och för att bli sedd. En plats för liv! Att möta andra människor med ett leende är så avgörande.

SÅ TILLBAKA TILL det där samtalsämnet jag inte kan låta bli att beröra. Annelie bor trots allt med kossorna och kyrkogården som sina närmsta grannar.

Blir du någonsin mörkrädd?

– A ldrig att jag har varit rädd att bo nära kyrkogården, säger hon lugnt. Jag ser gravarna när jag tittar ut från köksfönstret och känner ett lugn. De har respekt för mig och jag för dem. Så fort det kommer en ny gravsten på kyrkogården måste jag dit och hälsa.

Har du varit med om något som skrämt dig?

– B ara en gång. En man gick runt mitt i natten och lyste med en ficklampa på gravstenarna. Det var läskigt. Annars känner jag igen de flesta besökare som kommer dit. Man kan inte vara rädd om man ska bo där ute.

OAVSETT TJÄNST VILL Annelie sätta människan främst och se till att vi verkligen ser varandra.

4 5

1. Förberedelse för skolbesök 2016 . 2. Med kollegan Cissi Andersson, köksdisco på ett tjejläger. 3. Som tomte 2010. 4. Bergscykling i Järvsö 2017. 5. Familjeskoj på lekplats!

– A lla är vi unika på vårt sätt. Det finns bara en av varje och det är så häftigt. Vi måste se varandra mer. Att titta någon i ögonen kan ha en väldigt stor betydelse för den människan. Kan jag bidra med det så är det fantastiskt.

Som slutord ber hon tydligt om att få säga något till alla hon varit i kontakt med under den tid som gått. – Jag vill från djupet av mitt hjärta rikta ett stort tack till alla ungdomar och föräldrar jag har mött. Utan er hade vi aldrig kunnat bedriva den här ungdomsverksamheten.

Tack själv Annelie för din stora insats!

BETRAKTELSE OM RÄDSLAN FÖR DÖDEN

Martyrernas svar

Går det att tvivla när

det finns människor som

riktigt inte verkar vara rädda för döden?

TEXT: Eric Schüldt

FOTO: Birmingham Trust/Unsplash

DET FINNS EN SCEN I DEN fantastiska franska filmen ”Gudar och människor” från år 2010 som har etsat sig fast i mitt minne.

B erättelsen handlar om några franska trappistmunkar i ett kloster i norra Algeriet vid mitten av 1990-talet. Stridigheter bryter ut i trakten, det ryktas om att terrorister är på väg mot klostret. Myndigheterna uppmanar bröderna att återvända till Frankrike, att vara kvar är alltför farligt.

Men munkarna bestämmer sig för att stanna.

Och det är då den där filmscenen kommer, den som så tydligt är kvar i mitt minne.

Ni måste ge er av, har en algerisk tjänsteman tidigare förklarat. Och bröderna samlas, alla ska få säga sin mening, vem väljer att åka, vem vill stanna kvar. En av de äldsta munkarna, han som också arbetar som den fattiga traktens läkare, tar till orda. Jag är en fri man, jag är inte rädd för att dö!

ERIC SCHÜLDT är journalist och kulturskribent. Texten är tidigare publicerad i tidskriften Pilgrim nr 1 2023. Publicerad med tillstånd av redaktör Peter Halldorf.

Filmen är baserad på en sann, tragisk, händelse. Det mest fasansfulla hände, döden gick inte att undvika. Men trots gevären som riktades mot dem den där n atten då snön föll över de algeriska bergen, trots våldet och förnedringen, gick sju munkar genom morgondimman längs med en slingrande stig där ett lätt snöfall hade gjort allting vitt. Fängslade, men fria. De var inte rädda för att dö.

NÄR DEN TIDIGA

kristendomen i en oerhörd hastighet spreds över länderna kring Medelhavet var det inte först och främst läran som förvånade omgivningen. Den antika världen var full av förkunnare, profeter, helare och heliga människor som både kunde utföra under och locka till sig stora folkskaror. Det som var så märkligt med de tidiga kristna – och som verkligen förvånade den brutala romerska militärmakten –var att just de kristna inte verkade vara rädda för att dö.

Det finns många nutida forskare och debattörer som har försökt bevisa att kristendomen bygger på en stor lögn. Evangelierna är då en efterhandskonstruktion skapad av några besvikna lärjungar som fick sin andlige vägledare avrättad. Vissa vill gå så långt som att den h istoriske Jesus inte ens har funnits.

MEN NÅGOT SOM alla dessa kritiker, även om vissa av dem ibland har en eller annan poäng,

har haft svårt att förklara är vad det var som gjorde att så många människor kunde gå i döden för sin tro. En död som ofta var så brutal och sadistisk att det knappt går att förstå. Ändå talar berättelserna om kristna som möter slutet med ett leende på läpparna. Inget i denna värld skrämde dem längre. Inte ens det som människor räds allra mest. Inte ens döden.

M artyrernas svar inför våldet ekar genom historien än idag.

Jag är fri. Jag är inte rädd för att dö.

SOM LITEN VAR DET ändå döden som skrämde mig allra mest. Sanningen är att tanken på döden lade en mörk slöja över stora delar av min barndom. Jag tänkte på det där hemska varje kväll, det var något ofattbart svårt. Inte ens mina föräldrar vågade jag tala med. Utifrån barnets lite skeva logik tänkte jag att mina rädslor skulle skrämma dem. Den stora ofattbara rymden där uppe, ensamheten i graven, evigheten som en enda stor kyla, och så tiden som bara fortsatte och fortsatte utan mig, som en pil genom kosmos, allt längre bort från det som en gång varit mitt liv.

som hemlig drivkraft. Hur ska jag överkomma rädslan för döden?

Helt enkelt: Hur ska jag bli fri? P recis i början av pandemin hade jag ett samtal med en av mina andliga vägledare. Vi hade alla hört larmrapporterna från Kina och Italien, nu verkade det som att smittan var på väg även hit. Det var nog innan restriktionerna slog till, men vi förstod båda två att vi stod inför något nytt och farligt som skulle få enorma konsekvenser för hela samhället. Som präst, ja kanske särskilt som katolsk präst, vilket min samtalspartner var, fanns det ytterligare en dimension: de sjukas smörjelse, att försöka ta sig till vårdhemmen, sjukhusen, de coviddrabbades dödsbäddar. Han skulle kanske smittas, som många präster i norra Italien redan hade blivit.

JAG VET INTE OM femåringens ångest inför döden hade varit annorlunda om jag vuxit upp i ett kristet hem. Jag vet faktiskt heller inte vad mina föräldrar hade sagt om jag till slut kommit till dem med mina tankar. Men som vuxen, och som förälder, har jag en känsla att barn på något märkligt vis listar ut vad som också tynger de vuxna. Kanske bar vi allihop på samma skräck.

Det enda jag idag är helt säker på är att mina långa vindlande år som sökare inom nästan alla tillgängliga andliga i nriktningar hade barndomens stora fråga

Ä r du rädd? frågade jag. Samma svar som i filmen. Nej, jag är inte rädd för att dö. Och skulle jag dö, vet jag att min plats snart övertas av någon annan.

Nä r jag i efterhand tänker tillbaka på det där samtalet kan jag konstatera att få svar har gjort samma intryck på mig. Det var tron gestaltad fullt ut. Det var en tro som medförde risker. Det var på riktigt. Det var en övertygelse som jag själv alltid längtat efter.

KANSKE KAN MAN tycka att jag borde ha kommit längre. Döpt redan som litet spädbarn, sedan många år av kristet sökande, och så till sist konfirmationen i samband med att jag blev katolik för några år sedan. Inte borde jag väl vara rädd för döden längre? Jag borde vara en bättre kristen, mer lik min andlige vägledare, eller den gamle munken i de algeriska bergen, eller de allra första kristna.

Men för mig har det här varit den stora frågan, den som varit

så svår att komma till rätta med. Det är barndomens skräck som ibland griper tag i mig. Alla jag älskar kommer försvinna, allt jag äger ska tas ifrån mig, jag kommer tyna bort, jag kommer läggas i den kalla g raven, och där ska jag ligga i evigheters evighet.

Det går att tvivla på det mesta. Men någonting som ständigt fyller mig med hopp är ändå alla de människor som på riktigt inte verkar vara rädda för döden. När man möter dem så är det a lldeles självklart. Det är något som n ästan lyser. En tydlighet, något lätt i steget som är omöjligt att i frågasätta.

H är tänker jag särskilt på min vän som flera gånger mött döden i sin egen familj. Det har varit djupt smärtsamma upplevelser, med en sorg så svår att den nästan inte går att förstå. Men döden krossade honom aldrig, han förlorade inte tron, och han är inte rädd.

DET ÄR DET DÄR magiska som verkar ha burit de allra första kristna. Alla de första lärjungarna, utom Johannes, dog som martyrer. K anske med rädsla inför avrättningen, men aldrig inför döden. Och i deras efterföljd: tusentals och åter tusentals som viskat några av de starkaste ord en människa kan formulera. Jag är fri. Jag är inte rädd för att dö.

Jag gissar att det är den sanna innebörden av att vara frälst, det vill säga fri. Och jag gissar att det är en övertygelse som förändrar precis allt i livet.

så märkligt fri. Och i efterhand kan jag konstatera att det har varit sådana där dagar när inga slöjor funnits. Jag har varit så glad, det där jag aldrig var som barn. Kanske var jag redan i himmelriket sådana dagar.

JAG HAR OFTA HAFT svårt att läsa Bibeln. Någon tröst i den heliga skrift har jag i princip aldrig funnit. Och allra svårast har jag haft att möta Jesus, särskilt i evangelierna. Jag har uppfattat honom som väldigt sträng. Arg, kompromisslös. Kanske är det därför jag sökt mig till en kyrka där mässans korta evangelieläsning är god nog. Och där kyrkans och prästernas tolkning av texten är det som jag ska ta till mig. Att läsa själv har aldrig varit något för mig.

Det är bara en Jesus som alltid kunnat komma mig nära. Den uppståndne, den som klivit upp ur graven för att återigen visa sig för lärjungarna. Här har aldrig något skrämmande funnits.

DET ÄR JESUS som sitter på strandkanten och tillreder fisk över öppen eld när lärjungarna återvänder från sina båtar. Det är han som förlåter Petrus och tar Johannes åt sidan för att berätta en hemlighet.

För jag tror att frihet och glädje hänger samman. En glädje som ofta är det yttersta beviset på att livets pilgrimsfärd har gett frukt. Den går inte att frammana om den inte är på riktigt, inte ens den skickligaste bedragare kan låtsas vara glad. Det vet jag, för jag kan själv blicka tillbaka på korta ögonblick av nåd. Jag har känt mig uppfylld av något,

Det är han som vandrar mot Emmaus och som gått före till Galileen. Han känns bara så oändligt fri, och det är ju precis vad han också är. Visst är han glad också? Med ett hemlighetsfullt milt leende.

Den uppståndne Kristus skrämmer mig inte. Hur skulle han kunna göra det? Han uppvisar ju det där ljuset som kommer till dem som inte längre är rädda för att dö.

LÄNGE LURAS MAN att tro att ett mirakel ändå ska ske. Kanske kommer terroristerna som hotar klostret i de nordafrikanska bergen där snön ibland faller om v intrarna

att ändra sig. Varför ta några gamla munkar som gisslan? Varför döda dem när lösensumman aldrig betalas ut? De säger sig ju också vara troende, de tillhör bara en annan religion som också den talar så mycket om barmhärtighet.

Och munkarna ber, för sig själva och sina banemän. De sitter i en ut kyld cell och hoppas att en oväntad vändning kommer ske. De flyttade ju hit till bergen för att göra gott, inte har de hotat någon, bara sett till sina medmänniskor och botat de sjuka, precis som deras tradition lärt dem. Ändå kommer de att dö, på ett brutalt och omänskligt sätt.

Hur kan en sådan här berättelse stärka min tro? Hur kan det vara så att just den här berättelsen är något jag klamrat mig fast vid när barndomens hotfulla skuggor återigen tornar upp sig? Kanske för att jag nu förstår att lidandet inte går att undvika. Det var ju länge just det som jag hoppades på. Om jag ska vara helt ärlig så var det just det där som i vuxen ålder fick mig att söka mig mot den kristna tron. Jag tänkte att den var en amulett, något att hänga runt halsen och som på så sätt skulle hålla både döden, sjukdomarna och olyckan borta.

Det var väl därför som Jesus i evangelierna ofta skrämde mig. För han var aldrig någon magisk amulett, även om jag hoppades på det. Han sa aldrig att jag inte skulle lida. Han sa nog inte ens att han skulle skydda mig från döden. Han sa bara en enda sak. Gång på gång. Samma sak som änglarna alltid säger när de visar sig för människan i hela sin heliga gestalt. Var inte rädd.

NÄR JAG VAR fem år, och som mest rädd för döden, vågade jag aldrig prata med mina föräldrar. Men om min egen dotter kommer till den ålder då livets slut plötsligt blir en tanke som går att tänka, då hoppas jag att hon kommer till mig. Jag kommer inte kunna säga något om lidande, för det är ett mysterium som går bortom mitt förstånd. Men kanske kan jag till sist efter många, många år säga något vettigt om döden – var inte rädd. Och kanske kommer hon då, med Guds hjälp, erövra en frihet som aldrig varit möjlig för mig.

»Han sa nog inte ens att han skulle skydda mig från döden. Han sa bara en enda sak. Gång på gång.

Samma sak som änglarna alltid säger när de visar sig för människan i hela sin heliga

gestalt. Var inte rädd.«

ERIC SCHÜLDT

Fleråriga växter blir ett klimatsmart val på graven

LJUV LJUNG.

Kyrkogårdsförvaltningen har tagit fram ett nytt perennpaket som kan kompletteras med säsongsbetonade dekorationer på gravarna, som bland annat påskliljor och ljung.

Foto: Mekht/Unsplash

FOTO: Unsplash, Adobe Stock, Wikipedia, privat KYRKOGÅRD

”Perenner är mer hållbara och klimatsmarta.”

Det säger Marie Ljungsten som varit med att ta fram ett nytt gravskötselpaket med perenner som växer i flera år.

TEXT: Marie Ljungsten

Hej Marie Ljungsten, kyrkogårdsarbetare, kan du berätta om det nya perennpaketet som ni erbjuder dem som vill köpa ett skötselavtal?

– I perennpaketet får du ett klimartsmart gravskötselavtal som inkluderar fleråriga växter och vårlökar. Istället för att plantera nya växter varje år, så kallade vår- och sommarblommor, kan man välja att vi på kyrkogårdsförvaltningen planterar perenner.

Vad är viktigt att känna till om man bestämmer sig för att köpa perennpaketet?

– Perenner blommar inte hela sommaren, men vi försöker att kombinera tidigt blommande växter med perenner som blommar senare. Perenner kan behöva en säsong för att växa till sig. Vårblommande lökväxter syns först det andra året då de planteras ut på hösten, och är viktiga när insekterna vaknar till liv. Många perenner har också dekorativa blad som smyckar gravplatsen.

Varför har ni infört detta?

– V i ser detta som ännu ett steg i att arbeta för ett mer hållbart miljöarbete.

I perennpaketet ingår:

● Väl utvalda perenner för platsen, samt vårlökar, som väljs ut av personal på kyrkogårdsförvaltningen.

● En växtgaranti som innebär att om någon växt inte etablerar sig, så ersätts den av oss.

● Skötsel som vårstädning, t rimning av gräs runt planteringsyta och gravsten. Vattning, ogräsrensning, jordförbättring vid behov, gödsling en gång per år. Delning av perenner vid behov, k antskärning, höststädning och utbyte av döda plantor vid behov.

I perennpaketet ingår ej

Vår-, sommar- och höstblommor. Kan kompletteras med säsongsbetonad dekoration.

Inget annat får planteras

Inget annat får planteras då perenner ska ha möjlighet att breda ut sig. Om blommor planteras där perenner är beställt kommer de att plockas bort. Du får gärna ha med dig snittblommor och sätta i en vas.

Fördelarna med perennpaket

MILJÖN. Det är mer hållbart med perenner då det blir mindre svinn, då vår- och sommarblommor endast överlever en säsong och därefter slängs. Det är resurskrävande att producera vår- och sommarblommor varje år. De ska drivas upp i växthus som värms upp under vintern, det går åt mycket vatten att odla dem och de transporteras ibland lång väg.

HANTERING. För oss som jobbar med skötsel av gravrabatter är det fördelaktigt med perenner, då vi planterar en gång och sköter om befintliga växter. H antering, förberedning, plantering är ett slitsamt och tungt arbete som minimeras vid perennplantering.

EKONOMISKT. Vi behöver inte köpa in nya plantor varje år.

Växtval

Växtvalet anpassas efter platsen till exempel planterings y tans storlek och läget – om det är soligt, torrt, halvskugga, skugga, fuktigt och höjden på gravstenen.

Exempel för soligt läge

Vårlökar: snödroppar och pärlhyacint.

Perenner: stäppsalvia (`Marcus`, låg sort) blommar juni-aug, gillas av fjärilar och andra pollinerande insekter. Kärleksört (`granlunda`) blommar sensommar/höst och är mycket omtyckt av bin och andra pollinerande insekter.

Exempel för halvskugga

Vårlökar: krokus i olika färger

Perenner: Alunrot (`Timeless treasure`,) blommar maj–september, vackert bladverk. Oktoberaster (`Early blue´), blommar juli– oktober och uppskattas av pollinerande insekter.

Exempel för skugga

Vårlökar: Scilla och snödroppar

Perenner: spetsmössa (`Pink Sky Rocket`), blommar i maj–juli och gillas av insekter, får även en fin bronsröd höstfärg. Hasselört är en vintergrön marktäckande perenn.

Prislista och utbud 2025

Grundskötsel 250 kr Årsskötsel (skötsel av befintlig plantering eller egen planteringslåda): 650 kr

Planteringspaket

● Liten skötsellåda, vår- och sommarblommor, samt vinterdekoration, samt skötsel: 950 kr

● Stor skötsellåda, vår- och sommarblommor, samt vinterdekoration, samt skötsel: 1 050 kr

Perennpaket

Första året har perennpaketet en högre kostnad pga inköp av växter. Andra året är skötselkostnaden lägre än för planteringspaket och årsskötsel.

● Etablering enkel planteringsyta, 3–5 st perenner (beroende på sort), vårlökar, samt skötsel: 1 050kr

● Etablering dubbel planteringsyta, 5–7 st perenner (beroende på sort), vårlökar, samt skötsel: 1 600 kr

● Skötsel av perennplantering från år 2: 550 kr

Tillval

● Påsklilja i kruka 80 kr/st

● Ljung 80 kr/st

● Ljuständning och gravljus 80 kr/st

● Granrisdekoration 170 kr/st

● Vinterdekoration 250 kr/st

● Övrigt arbete 500 kr/timme

● Köpa ny skötsellåda, stor med montering, jord och band 1 900 kr

● Köpa ny skötsellåda, liten med montering, jord och band 1 800 kr

● Köp av begagnad skötsellåda kan erbjudas om det finns. Stor eller liten låda med montering, jord och band 1 000 kr

● Avbetalningsmöjlighet ersätter erbjudandet med att hyra låda som funnits tidigare år.

Sn ö droppar

Pär l hyacint

Stä ppsalvia

Kär l eksört

Kr o kus

Alu nrot

Ok t oberaster

Sci lla

Sn ö droppar

Spe tsmössa

Ha s selört

På s klilja

PSYKOLOGI Sluta jaga lyckan –fyll livet med mening istället

LAtt sträva efter lycka är ett självklart mål för många. Men lycka är bara en kortvarig känsla, påminner filosofen Frank Martela. Skifta fokus och hitta bestående mening genom kontakt med dig själv och andra.

TEXT: Linda Newnhamn/Verbum FOTO: Kajsa Nordlund

IVETS MENINGSLÖSHET SLÅR till ibland. Som när du mikrar ännu en lunchlåda för hastigt intag mellan möten. Eller när något tragiskt händer, som att någon drabbas av en allvarlig sjukdom. Då är det lätt att inse hur snabbt livet kan vända, och undra varför du ägnar dig åt så många betydelselösa saker istället för att vara med dina älskade eller göra det du verkligen vill.

– Som människor vill vi att våra liv ska ha betydelse, vi är hårdkodade att söka mening. Den religiösa traditionen kan vara en orsak till att vi fortfarande, trots att vår kultur i hög grad sekulariserats, suktar efter en större ovanifrån given mening, säger fi losofen Frank Martela , som forskat på ämnet mening och

även skrivit boken ”A wonderful life – insights on finding a meaningful existence.”

Som filosof får Frank Martela ofta frågan ”Vad är meningen med livet?” Men han tycker att frågan är svår.

VI BÖR ALLTSÅ INTE FRÅGA OSS vad som är meningen med livet, utan meningen i livet. Vad får ditt liv att kännas meningsfullt och värt att leva?

I d agens västerländska kultur är vi många som hamnar på villovägar när vi istället börjar söka efter lyckan genom resor, självförverkligande och köksrenoveringar. Och det är inte så konstigt, för det kommuniceras ofta att vi borde söka lycka. Ja, lyckan

har snarast blivit vår heliga ko, ett självklart mål i livet.

– Men lycka är bara en känsla, som inte kan ge en bestående k änsla av mening. Det är heller inget bra sätt att undvika existentiellt obehag.

FRANK MARTELA SKRIVER I SIN BOK att strävan efter att maximera den egna lyckan till och med kan slå tillbaka.

– Forskning visar att personer med ett exklusivt fokus på den egna lyckan är de som njuter minst av livet. Det kan också förstöra ens relation till andra, ”jag ser att du mår dåligt, men tyvärr jag ska yoga idag”, trots att nära relationer är den sanna källan till lycka. Strävan gör också att vi inte tolererar l ivets jobbiga stunder lika bra, för vi känner oss m isslyckade när vi inte är lyckliga. Men livet går ju upp och ner.

SÅ HUR FYLLER DU livet med mer mening? Det exakta svaret är såklart individuellt, men Frank Martela berättar att forskningen har hittat fyra vägar till ett mer meningsfullt liv.

Den första handlar om att investera i dina nära relationer.

– V i är sociala varelser med ett behov av att tillhöra. Och när man frågar människor om vad som gör livet värt att leva, pratar de flesta om familj eller goda vänner. Och i nära relationer spelar vi en unik roll för andra bara genom att finnas, ta exempelvis förhållandet mellan pappa och barn.

DEN ANDRA VÄGEN är närbesläktad; genom att hjälpa andra hjälper du dig själv. Förutom nära relationer är du betydelsefull för människor vars liv du kan ha en positiv inverkan på. Och när du kan bidra till världen, även på enkla små sätt, ökar känslan av mening i livet.

– Det tycks till och med förbättra både den f ysiska och psykiska hälsan. Fler än tio studier visar att regelbundet volontärarbete förlänger livet. Och nej, du behöver inte göra grandiosa M andela-insatser, du kan engagera dig i frivilligarbete, skänka pengar till välgörenhet, hjälpa en vän, engagera dig i grannsamverkan eller supporta en politisk kampanj du känner starkt för.

DEN TREDJE VÄGEN handlar om att vara i kontakt med sig själv, att leva och agera autentiskt.

– O m vi mest jobbar på kontakten till andra men glömmer kontakten inåt, till oss själva, blir vi bara ett tomt skal. Att sedan ta sina förmågor i bruk och lära sig nya saker, det är den fjärde vägen mot mening. Att göra saker du är bra på. Vi upplever en känsla av att göra något meningsfullt när vi gör saker vi är skickliga på. Så för att summera: Nästa gång du känner meningslösheten slå till, engagera dig i andra människor, och bidra med något du är bra på.

Frank Martela, filosof

TÄVLING!

Vinn Andreas bok

Du har tid. Lös krysset här intill och maila sedan Kyrkobladet.

DU HAR TID. Andreas nya bok om tid är en guldgruva för alla som kämpar med att känna tidsbrist. Låt A ndreas ord peppa dig till att våga greppa tiden på ditt sätt. Tiden finns där. Foto: Kim Zetterström

REDAKTÖREN TIPSAR 3 poddar för sinne & själ

Kyrkobladets redaktör Linnéa lyssnar mycket på poddar. Här är några av poddarna som hörs i lurarna just nu:

Sökarna

Andliga samtal med kända och mindre kända personer som exempelvis

Björn Wiman, Gustaf Norén och nunnan

Syster Sofie. Intervjuer av allra högsta klass av Eric Schüldt.

Mästerverken

EXISTENTIELL HÄLSA

Andreas: »Sluta vänta, börja agera. Du har tid.«

ANDREAS Forsén Jonsson är ett välkänt ansikte i pastoratet. Under flera års tid har han kommit till församlingshemmet i Järna för att föreläsa för åttondeklassare, och i år även för allmänheten. Andreas är en viktig inspiratör för alla som behöver mer boost i sitt självförtroende. För honom har alla chansen att leva sina liv fullt ut.

NU HAR ANDREAS precis kommit ut med en ny bok som Kyrkobladet vill uppmärksamma. Boken Du har tid –Nyckeln till att leva ett rikt liv varje dag är en inspirerande guide för alla som känner att tiden inte räcker till.  Genom personliga berättelser, djupgående reflektioner och praktiska verktyg visar Andreas hur vi alla kan frigöra tid i våra liv – tid att älska, tid att leva och tid att vara närvarande. I bokens inledning beskriver han

tiden som den enda resurs vi alla har lika mycket av varje dygn.

– Men det är också den resurs vi ofta hanterar allra sämst. Ibland känns det som om den flyger förbi utan att vi riktigt kan greppa den, skriver Andreas.

HAN FORTSÄTTER med att beskriva vad boken är tänkt ska ge sina läsare:

– Den här boken handlar om att sluta vänta och istället börja agera. Det handlar om att ta makten över din tid, över dina val och över ditt liv. Det handlar om att inse att vi inte kan förändra hur många timmar vi har på dygnet – men vi kan förändra hur vi använder dem. Det är en inbjudan att reflektera över vad du verkligen värdesätter och att börja leva ett liv som speglar det.

Tack Andreas för en värdefull bok som berör oss alla som kämpar med tiden!

Frosseri i klassiska mästerverk! Halvtimmeslånga avsnitt med experter som på ett spännande och kul sätt presenterar klassiker som Dvořáks episka cellokonsert, Haydns magnifika skapelse och Bruckners överjordiskt vackra 7:a.

Signumpodden

Samtal om kultur, teologi, kyrka och samhälle med lärda personer. Högt och lågt, men alltid djupt. Avsnitt som ”Vad är meningen med livet, Nina Björk?” och ”Varför vara kristen?”

...och så två musiktips: Mirando av Olivia Belli

Ett vackert pianostycke att drömma sig bort till när man som bäst behöver det.

I will not be sad in this world av Djivan Gasparyan

Djivan spelar det melankoliska och udda instrumentet duduk. En upplevelse att lyssna till.

KYRKOÅRET BÖRJAR FÖRSTA I ADVENT

RÖRA SIG UPPÅT

ETT SINNE LITEN

KAN ANVÄNDAS SOM BEVIS

BATTERI

BYGGER MUSKELSTYRKA

MINNESHJÄLP NYTTODJUR

SAKNAR KÄNNEDOM SKULDRA

PÅHÄNGSVAGN WEBBADRESS

LUK 2:11

IDAG HAR EN FÖTTS

ÄR HAWAII DEL AV

ETT ÄR INGEN STOR SUMMA

MITT I HALL GRUNDADES 1945

TYDER PÅ OSÄMJA RENDERADE

PENNDEL

DIREKT

SVÄVAR LYCKLIG PÅ

KLANGLÖS KLOCKA

FEM STYCKEN VISA OM STAFFAN

STANNAR KVAR

STJÄRNTECKEN

KAN

GÖRS INKAST PÅ

PANTAS SAUROPODER ÄRMSLUT

SKÄRA SES MED BRÅD DÖD

FÅR KANSKE SLARVERN

LITEN KÄNGURU

TYCKER

NAVELN ÄR ETT

FILT

SÄGER DEN SOM STÅR ÖVER

LITET UTRYMME

SJUNGANDE MISS

ALLRA SIST I BREV

FALLENHET SMAKAR VITLÖK

SYRE

RIKTNING

VID NÖD OCH SILLTALLRIK

SÅGS VID JESUS DOP TENN

ARKEIKUM SNÖRSTUMP

SES MED LIBRIS

FABRIKSNY

SKYMMER SIKTEN

KANSKE MED BADET MOTORFORDON

GNETA GLASBEHÅLLARE

GEGGAMOJA

RYMDVARELSE

SLUGA DJUR SES MED SKALLE

KLIMPMAT

KRYDDA SOM NÄMNS HÖGA VISAN 4:14

PROPRIETÄR

Håll hjärnan i god trim

VARDE LJUS. Vintern är nu här med sin kyla och burrighet. Tänd en massa

ALLA FÅGLAR KOMMIT? VASS

SLÅ VAKT OM

SES MED BÅDE KOSTYM OCH TOMTE

SKYLTGAS HANDSAK

BIBELAVSNITT KLAGAN

MEDELBETYG FÖRR

ANDAS MAN PÅ ATLANTEN SES MED BÅGE

RAKELS SYSTER

HÖRS INTE FRÅN TIGER

OSYNLIGT VÄSEN ÖVERST I HIERARKI

HITTAR DU ROMARBREVET

HAR TIDEN FÖR SIG ÄMNAR FORTFARANDE NEDANFÖR

STOREBROR TILL MOSES

STAD VID GIBRALTAR SUND

VISAR FLITIG

BESTÅR AV FLER ÄN EN

PENSER

BLIDVÄDER

ljus för högsta mysfaktor! Perfekt läge för en hemmakväll i soffan med ett klurigt korsord. När du listat ut orden i de färgade rutorna, skicka in dessa ord för att ha chansen att vinna Andreas Forsén Jonssons nya fina bok om tid som du kan läsa om på sidan här

intill. Maila redaktör Linnéa eller skicka ett kort, senast 1 februari 2025. Se adress längst bak.

Korsordsmakare: Hanna Fredholm

Tidevarv

Tillhöriga församlingsbor som har har avlidit. Aktuell period: 22 april till 30 oktober 2024.

AVLIDNA

ÖVERJÄRNA FÖRSAMLING

Maria Cecilia Lundin

Bo Torkel Falkenberg

Reijo Eero Ensio Salo

Hans Gunnar Roots

Erkers Stig Erling Hansson

Shoichi Muto

Hans Evert Gustafsson

Karl Vilhelm Evert Arldén

Rolf Erland Hejdenborg

Hans Gunnar Ingemar

Westerdahl

Inga Anita Birgitta Hedvall

Herbert Daniel Ramström

Ingrid Margareta Sundqvist

Lennart Anundsson

Raili Onerva Rydh

Elsa Kristina Karlsson

Edit Ulrika Sehlstedt

VÅRDINGE FÖRSAMLING

Olivia Ester Amalia Kristina

Kihlberg

Kathrin Helena Lindblom

”Öppna ditt hjärta för ömhetens Gud och tag emot välsignelsen för de sörjande: Må tröst falla över er likt ett stilla vårregn, må era kära vila i frid och må det eviga ljuset lysa över dem.”

Hänt sen sist

Tävlingsvinnare

Vinnare av goodiebagen i nummer 1-2024 var Margith Eckervig. Stort grattis till dig!

Och tack till alla som skickar in sina krysslösningar!

Retreat med meditation på schemat

Kyrkobladets redaktör som testade meditationen i Ytterjärna kyrka under våren åkte på en tredagars tyst meditationsretreat på Berget i Rättvik:

– Det var en väldigt fin upplevelse att vara med om. Att meditera flera timmar per dag var en helt ny upplevelse som var väldigt välgörande. Definitivt något jag kommer att göra igen!

Tack för beröm!

Stort, stort tack ni fantastiska läsare för att ni hör av er med s ynpunkter på Kyrkobladet. Här är några av de mail som inkommit:

”Tack för det fina k yrkobladet med mycket intressant information.”

”Tack för att jag får Kyrkobladet delat i brevlådan! Stora Kyrkobladet är både intressant och vackert. Vackra bilder. Tack än en gång!”

”Det är imponerande hur många olika frågor Kyrkobladet belyser i varje blad. Jag är övertygad om att det är många som får ett ökat intresse för vad som händer i kyrkan genom att läsa Kyrkobladet.”

Utgivningstakten

I förra numret informerades om ändrad utgivning för Kyrkobladet . Ännu är inget klart för minskad utgivning, så detta och nästa nummer hamnar i alla brevlådor.

Hör gärna av dig med synpunkter på Kyrkobladets innehåll, eller om du vill dela med dig av något!

Kyrkobladet

STORA KYRKOBLADET

Redaktör, formgivare och skribent (alla texter där ingen annan anges):

Linnéa Malmborg, linnea.malmborg@ svenskakyrkan.se

Vill du prenumerera? Maila namn och adress: jarna-vardinge.pastorat@svenskakyrkan.se

LILLA KYRKOBLADET

Varje månad ger vi ut ett litet kyrkoblad med kalender. Vill du prenumerera? Maila: jarna-vardinge.pastorat @svenskakyrkan.se

Ange namn, adress samt Stora/Lilla Kyrkobladet.

november 2024

KONTAKT

TELEFON 08-551 747 20 (växel)

ÖPPETTIDER EXPEDITIONEN & TELEFONTIDER

Måndag 10.00–12.00

Tisdag 10.00–12.00

Torsdag 10.00–12.00 Övriga tider bokas i förväg.

BESÖKS- OCH POSTADRESS

Kyrkvägen 10, 153 32 Järna

WEBB & E-POST svenskakyrkan.se/jarna-vardinge

jarna-vardinge.pastorat @svenskakyrkan.se

KYRKOHERDE

Ove Nyman, 08-551 782 03

PRÄST

Annica Avengaard, 08-551 782 07

DIAKON

Laila Larsson, 08-551 782 11

KYRKOGÅRD

Maria Rosenfågel, 08-551 782 14

Maja Rosenfågel, 08-551 782 25

lilla kyrko bladet

Alla våra verksamheter

Alla våra grupper och verksamheter har paus under viss tid i december–januari. Se vår webb för verksamheters terminsslut­ och början: svenskakyrkan.se/jarna ­vardinge

GUDSTJÄNSTER

Varje söndag har vi gudstjänster i våra kyrkor. Se vår webb eller annonsering för tid och kyrka.

KRISTEN DJUPMEDITATION

Torsdagar 19.00–20.00

Ytterjärna kyrka

Hålltider:

18.30. Introduktion för nya deltagare. 19.00–20.00. Meditation. Inget insläpp efter 19.00. 20.00. Örtte finns för den som vill stanna en stund.

Ett andrum mitt i vardagen i Guds närvaro där vi låter t ystnaden tala. Tillsammans kliver vi in i en mångtusenårig tradition där meditationen är en hjälp att uppleva enighet med Gud. Genom en inre, ordlös bön. Ett kravlöst vara där vi får landa med hela våra jag i Guds stora kärleksfulla närvaro. Meditation är en väg att finna Gud, sitt inre lugn och sin egen andning. Känner vi frid och harmoni fungerar vardagen bättre. Vi mediterar för att komma i balans, öka vår stresstålighet och koncentrationsförmåga. Drop-in-grupp, ingen anmälan.

BARN & UNGDOMAR

AFTER SCHOOL

Tisdagar 13.30–14.45 Postillan, Mölnbo

Alla barn mellan 7 och 12 år som gillar att pyssla, leka och lyssna på berättelser är välkomna. Mer info och anmälan: svenskakyrkan.se/ jarna-vardinge/

BARNKÖREN

Tisdagar 14.45–15.30 Postillan, Mölnbo

Tisdagar 16.00–17.00 Församlingshemmet, Järna

En kör för alla barn mellan 7 och 12 år som gillar att sjunga. Här träffar ditt barn nya vänner och barnen får sjunga och ha roligt tillsammans.

ÖPPNA FÖRSKOLAN

Drop-in-lek för barn 0–3 år med syskon. Fika till självkostnadspris. På fredagar är vi utomhus. Ingen anmälan behövs. Varmt välkomna!

Måndagar 10.00–12.30 Församlingshemmet, Järna

Tisdagar 10.00–12.00 Postillan, Mölnbo

Fredagar 10.00–12.00 Parken utanför församlingshemmet, Järna

UNGDOMSGRUPPEN

Tisdagar 18.00–21.00 Församlingshemmet, Järna Ungdomsgruppen är till för dig som är från 14 år och uppåt. Här finns en gemenskap där du kan vara precis som du är.

MÖTESPLATSER

MÅNDAGSCAFÉ

Måndagar 13.00–15.00

Församlingshemmet, Järna

Kom och fika med oss i församlingshemmet. Fika till självkostnadspris. Alla åldrar är välkomna och ingen anmälan behövs, det är bara att dyka upp.

SOPPLUNCH

Ojämna torsdagar 12.00

Församlingshemmet, Järna

Jämna torsdagar 12.00

Postillan, Mölnbo

Vi börjar med en andakt och sedan serverar vi soppa, kaffe och kaka för 40 kronor.

MELODIKRYSSFRUKOST

Jämna lördagar 09.00–11.00

Församlingshemmet, Järna

Vi löser melodikrysset samtidigt som vi äter en god frukost. Varmt välkommen!

Kostnad: 40 kronor.

Foto: Magnus Aronson/Ikon

VÅRDINGE & ÖVERJÄRNA

KYRKLIGA SYFÖRENINGAR

Ojämna onsdagar 13.00–15.00

Postillan, Mölnbo

Jämna torsdagar 13.00–15.00

Församlingshemmet, Järna

Vi träffas för att handarbeta, samtala och dricka kaffe. Ingen anmälan.

TRÄFFPUNKTEN

Onsdagar 10.00–12.00

Klockaregården, Mölnbovägen 2, Järna

Vi träffas för att dricka kaffe, umgås och ibland lyssna till musik eller föredrag.

KÖRER

PROJEKTKÖREN VÄXANDE RÖSTER

Onsdagar 18.30–20.00

Överjärna kyrka

KYRKOKÖREN

Tisdagar 19.00–21.00

Församlingshemmet, Järna

DAGLEDIGKÖREN

Tisdagar 13.00–14.00

Församlingshemmet, Järna

Våra körer har inga sångprov. Varmt välkommen att vara med en gång för att testa!

FÖR DIG MED

FUNKTIONSVARIATION

GLADA KÖREN

Onsdagar 18.30–20.00

Församlingshemmet, Järna

Foto: Unsplash

Glada kören sjunger kanon, en- och tvåstämmiga gudstjänstsånger.

MUSIKCAFÉ 13.30–15.00

En lördag i månaden

Församlingshemmet, Järna

Musikcafé för funktionsvarierade.

MÅNDAGSKLUBBEN

Måndagar ojämna veckor 18.00–20.00

Församlingshemmet, Järna

Vi fikar och pysslar. Kostnad 20 kr.

december & januari

SÖNDAG 1 DECEMBER

Första söndagen i advent

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Ove Nyman

Musiker: Tobias Lundmark

Diakon: Laila Larsson

Kyrkkaffe

SOLÅKRAGUDSTJÄNST

Ytterjärna kyrka 14.00

Präst: Ove Nyman

Musiker: Tobias Lundmark

Diakon: Laila Larsson

MÄSSA

Vårdinge kyrka 16.00

Präst: Ove Nyman

Musiker: Tobias Lundmark

SÖNDAG 8 DECEMBER

Andra söndagen i advent

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Stellan Bengtsson

Musiker: Agneta Axelson

MÄSSA

Vårdinge kyrka 16.00

Präst: Stellan Bengtsson

Musiker: Agneta Axelson

FREDAG 13 DECEMBER

Luciadagen

LUCIAFIRANDE

Överjärna kyrka 17.00 och 19.00

Barnkören sjunger Luciasånger.

LÖRDAG 14 DECEMBER

JULMARKNAD MED

SYFÖRENINGEN

Församlingshemmet, Järna 12.00–16.00

Välkommen till syföreningens traditionsenliga julmarknad.

Kaffeservering, tomtelotteri och handarbete till försäljning.

JULKONSERT MED

KYRKOKÖREN

Överjärna kyrka 16.00

Järna-Vårdinge kyrkokör

Mauritz Larsson, kornett

Anders Ellman, kornett

Cecilia Wennerström, tenorsax

Sven Larsson, bastrombone

John Beck, piano

Tobias Lundmark, dirigent

SÖNDAG 15 DECEMBER

Tredje söndagen i advent

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Annica Avengaard

Musiker: Birgitta Sigbrandt

MÄSSA

Vårdinge kyrka 16.00

Präst: Ove Nyman

Musiker: Birgitta Sigbrandt

MÄSSA

Ytterjärna kyrka 18.00

Präst: Annica Avengaard

Musiker: Birgitta Sigbrandt

ONSDAG 18 DECEMBER

MORGONMÄSSA

Ytterjärna kyrka 09.00

Präst: Ove Nyman

Musiker: Agneta Axelson

SÖNDAG 22 DECEMBER

Fjärde söndagen i advent

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Stellan Bengtsson

Musiker: John Beck

MÄSSA

Vårdinge kyrka 16.00

Präst: Stellan Bengtsson

Musiker: John Beck

TISDAG 24 DECEMBER

Julafton

JULSPEL

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Annica Avengaard

Musiker: Agneta Axelson

Barnkören medverkar.

SAMLING VID KRUBBAN

Vårdinge kyrka 11.00

Präst: Stellan Bengtsson

Musiker: Barbro Frostegren

JULFIRANDE TILLSAMMANS

MED LP-RIA

Församlingshemmet, Järna 09.30–13.30

Julgröt och skinksmörgås samt lite julgott. Musikinslag och en liten julklapp. Kostnad: 40 kr.

MIDNATTSMÄSSA

Överjärna kyrka 23.00

Präst: Ove Nyman

Musiker: Agneta Axelson

MIDNATTSMÄSSA

Vårdinge kyrka 23.00

Präst: Stellan Bengtsson

Musiker: Fredrik Halldorf

ONSDAG 25 DECEMBER

Juldagen

JULOTTA

Ytterjärna kyrka 07.00

Präst: Annica Avengaard

Musiker: Lars R Nyström

TORSDAG 26 DECEMBER

Annandag jul

MÄSSA PÅ LJUNGBACKEN

Ljungbackens äldreboende 14.00

Präst: Stellan Bengtsson

Musiker: Agneta Axelson

MUSIKGUDSTJÄNST:

Sjung och lyssna till julens

älskade psalmer och sånger

Vårdinge kyrka 18.00 (OBS: tiden!)

Präst: Stellan Bengtsson

Musiker: Agneta Axelson

Medverkande: Alice Bransell, Julia Axelson och John Beck.

SÖNDAG 29 DECEMBER

Söndagen efter jul

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Annica Avengaard

Musiker: Birgitta Sigbrandt

TISDAG 31 DECEMBER

Nyårsafton

NYÅRSBÖN

Ytterjärna kyrka 16.00

Präst: Ove Nyman

Musiker: Agneta Axelson

Erika Nilsson, flöjt

ONSDAG 1 JANUARI

Nyårsdagen

NYÅRSMÄSSA

Överjärna kyrka 18.00 (OBS: Tiden!)

Präst: Ove Nyman

Musiker: Agneta Axelson

SÖNDAG 5 JANUARI

Söndagen efter nyår

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Ove Nyman

Musiker: Agneta Axelson

MÄSSA

Vårdinge kyrka 16.00

Präst: Ove Nyman

Musiker: Agneta Axelson

god jul och god fortsättning på det nya året önskar Järna-Vårdinge pastorat!

MÅNDAG 6 JANUARI

Trettondedag jul

FAMILJEGUDSTJÄNST

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Annica Avengaard

Musiker: John Beck

SÖNDAG 12 JANUARI

Första söndagen efter trettondedagen

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Ove Nyman

Musiker: Birgitta Sigbrandt

MÄSSA

Vårdinge kyrka 16.00

Präst: Ove Nyman

Musiker: Birgitta Sigbrandt

MÄSSA

Ytterjärna kyrka 18.00

Präst: Annica Avengaard

Musiker: Birgitta Sigbrandt

SÖNDAG 19 JANUARI

Andra söndagen efter trettondedagen

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Annica Avengaard

Musiker: Agneta Axelson

MÄSSA

Vårdinge kyrka 16.00

Präst: Annica Avengaard

Musiker: Agneta Axelson

SÖNDAG 26 JANUARI

Tredje söndagen efter trettondedagen

HÖGMÄSSA

Överjärna kyrka 11.00

Präst: Vikarierande

Musiker: Birgitta Sigbrandt

MÄSSA

Vårdinge kyrka 16.00

Präst: Vikarierande

Musiker: Birgitta Sigbrandt

GUDSTJÄNST

Ytterjärna kyrka 18.00

Präst: Ove Nyman

Musiker: Birgitta Sigbrandt

»Jag välsignar er i namn av honom som kommer till din längtan, konungen av hoppet, bäraren av Guds kärleks ljus.«

Foto: Anders

Gustafsson/Ikon

»Gud, inför natten lämnar jag dagen som varit i ditt minne, glöm det som inte är minne värt.«

MARTIN LÖNNEBO

Omslag: Vårdinge kyrka fotad av Joel Hallström