Familjen Först 2023 nr1

HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN FAMILJEN FÖRST

FAMILJEN först Tid för barnen sid 4-7 Att förebygga utanförskap sid 8-13 Kön och identitet sid 16-21 Livs- eller dödshjälp? sid 22-23

Familj och skola är viktigast när brott ska förebyggas 1

Foto: Tommy Hvitfeldt

HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN FAMILJEN FÖRST

J

Välkommen till FAMILJENförst!

o, det är klart att det går att tömma ett stort badkar på vatten, om man öser med ett litermått. Det tar tid, men det går! Men man klarar inte att göra detta, om badkaret samtidigt fylls på med två liter.

Om myndigheter har rätt – och det verkar tyvärr så – fyller tusen barn och ungdomar varje år på de gängkriminella kretsarna. Då ter det sig omöjligt att tömma samhället på den nu så aktuella kriminaliteten. Påfyllningen måste stoppas.

Vi har säkert alla idéer om vad som borde göras. Lås in och/eller utvisa. Det är ganska vanliga utrop och krav.

Men, bildlikt talat, det tömmer inte badkaret.

Inga pojkar eller flickor föds till mördare. Det tultar inte runt en enda tvååring som är dömd till att senare i livet använda vapen eller dynamit. Det finns ingen sexåring som stegar över tröskeln till förskoleklassen som funderar på att sälja narkotika. Är det möjligtvis så att individualiseringen drivit oss så långt att vi glömmer, eller själviskt bortser ifrån, att barnen är det absolut viktigaste vi har? Vi vet att små barn måste ges möjlighet att anknyta,

men att anknyta till 15 personer går inte!

Detta vet vi! Och varför, varför inrättar vi inte samhället efter detta?

Jag minns våra barns fyraårskontroller.

När de skulle visa om de kunde gå på en rak linje, när hörsel och syn kontrollerades. Och alla sprutor de skulle ha! Och doktorn lyssnade på hjärtat. Och vi föräldrar log av förnöjsamhet, om allt var OK. Men allt är inte OK om barnet inte också får kärlek och omsorg!

Och då är familjen oumbärlig.

Det går knappast att stoppa in trygghet och harmoni i en 13-åring, om detta saknats tidigare! Det duger inte att tro att en pojke i tonåren klarar sig helskinnad och i själslig balans om han inte fått karta och kompass med sig genom livet.

Under min avlägsna barndom gällde att skolans viktigaste uppgift var personlighetsdaning. Det handlade om etiskt fostrande. Hur är det i dag?

Det har ordats om att skolan skall vara ”etiskt neutral”? Det är att plantera vilsenhet!

Nyligen publicerades en bok, skriven av en rektor, som inte orkade utan hoppade av. Gangsterfasoner, förnedrande tilltal, unga pojkar som tog kommandot och gjorde precis vad de ville i klassrum och

FAMILJEN först info@familjenforst.nu | www.familjenforst.nu

2

korridorer.

Det är hög tid att skolan restaureras till Ordning och Uppförande från första klass. Och skolan måste veta vilka värderingar skolan ska stå för. Annars bäddar vi för gängbildningar.

Se framför er 13-åringar som kommer från andra kulturer och sammanhang, placeras i en skola där svenska språket förstås gäller. Man kan inte hänga med och klarar inte proven. Underkänt termin efter termin. Då bildas det lätt ett gäng i skolan och i klassrummet som vill hävda sig. Och för detta blir beteendet och uppförandet något man ska överträffa varandra med.

Alla vill vara någon. Om man inte är det hemma och inte i skolan, om tron på framtid och framgång är noll – då har vi i samhället sått vind och skördar nu storm.

Vi måste börja från början. Annars kommer vi inte att kunna, bildlikt talat, tömma badkaret.

Alf Svensson Styrelseledamot i FAMILJENförst PS. På nästa sida kan du läsa vad jag och den övriga styrelsen för FAMILJENförst vill i fyra viktiga frågor. DS.

FAMILJENförst ges ut av insamlingsstiftelsen Institutet Familjen Först, som är en obunden tankesmedja, med utgångspunkt i kristen etik och demokrati samt människans värde och värdighet.

REDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE OLA NILSSON SÄLJARE MATTIAS OSCARSSON ART DIRECTOR JESSICA NYSTRÖM TRYCKERI KROONPRESS VID FRÅGOR KONTAKTA: OLA.NILSSON@FAMILJENFORST.NU

HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN FAMILJEN FÖRST

Detta vill

FAMILJEN först

I sitt arbete utgår FAMILJENförst från FN:s Barnkonvention, som sedan 2020 är svensk lag och bland annat säger: – Familjen, såsom den grundläggande enheten i samhället och den naturliga miljön för alla dess medlemmars och särskilt för barnens utveckling och välfärd, bör ges nödvändigt skydd och stöd så att den till fullo kan ta på sig sitt ansvar i samhället.

– Barnet, för att kunna uppnå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en familjemiljö, i en miljö präglad av lycka, kärlek och förståelse.

FÖRÄLDRAR OCH SMÅ BARN: MER INTE MINDRE TID

GÄNGKRIMINALITET OCH FAMILJ: RÄDDADE INTE RÄDDA BARN

Utifrån denna lagstiftning vill FAMILJENförst:

Utifrån denna lagstiftning vill FAMILJENförst:

• att stat och kommun ger stöd inte bara till individerna som utgör familjen, utan till familjen som enhet.

• att Sverige erkänner familjen som den viktiga brottsförebyggare den är. Detta gäller såväl mammans som pappans stora betydelse för varje barn.

• att detta även ska omfatta den ekonomiska familjepolitiken, där tvångskvoteringen av föräldraförsäkringen upphör, eftersom det är föräldrarna som bäst känner sitt barn och inte ska hindras att ta sitt ansvar till fullo.

• att familjen ges förutsättningar att under barnets tre första år själv ge barnet omsorg genom föräldraförsäkringssystemet eller annat stöd.

• att staten på sikt åter erkänner familjen som enhet i alla sammanhang, också skattepolitiskt.

KÖNSDYSFORI OCH BARN: OMSORG INTE IDEOLOGI

• att större satsningar görs på barn som växer upp utan sin pappa och mamma och att kommunerna ger familjehem de bästa förutsättningarna.

FAMILJENförst vill också: • att Sverige erkänner skolan som den viktiga brottsförebyggare den är, att skolan arbetar ”normpositivt” med etik och moral, så att elever lär sig social samvaro, självkontroll och konsekvenstänk och att lärare ges tillbaka sitt mandat i klassrummet, bland annat genom betyg i Ordning och Uppförande.

• att fritidsgårdar hjälper barn lyckas i skolan och arbetar ”normpositivt”.

Barn och unga som inte känner sig hemma i sitt kön och upplever könsinkongruens eller könsdysfori är bland de mest sårbara barnen i vårt samhälle, och de behöver allas vår omsorg. Vad barn inte behöver är vård styrd av ideologi eller behandlingar som ger irreversibla konsekvenser.

• att ett nytt grepp tas mot narkotikabruket, där familj, skola, när- och civilsamhälle samt myndigheter står sida vid sida.

FAMILJENförst sympatiserar med den förändring i transvården som The Cass Review, en statligt tillsatt utredning i England, föreslagit: ”En fundamentalt annorlunda vårdmodell krävs som är mer i linje med all annan barnsjukvård … den måste inkludera stöd för alla andra kliniska symptom som uppvisas.” Vi vill:

VÅRD I LIVETS SLUTSKED: LIVSHJÄLP INTE DÖDSHJÄLP

• att Sveriges regering eller dess myndigheter tillsätter en oberoende granskningsgrupp av svensk könsdysforivård för barn, lik den ovan nämnda i England, för att könsdysforivården av barn och unga ska kunna utföras med förtroende efter de många mediala granskningar som skett och som visat både på brister i vården och på motsättningar i beskrivningarna av hur den bedrivs.

Ord från redaktören: I detta nummer av magasinet FAMILJEN först har det skett en förändring av upplägg, där styrelsen ansvarar för texterna på detta uppslag och sista sidan. Här uttrycks

FAMILJENförst tar bestämt avstånd från dödshjälp och assisterad suicid, men erkänner komplexiteten i vården vid livets slutskede, där professionen har att ge bästa möjliga palliativa vård. Vi vill: • att en bred, parlamentarisk utredning om palliativ vård tillsätts, men menar – också med hänvisning till de utmaningar svensk sjukvård står inför på olika sätt – att en utredning om dödshjälp och assisterad suicid inte behövs.

åsikter i tidningens fyra teman, som du ser ovan/bredvid.

I resten av tidningen finns artiklar i samma ämnen, där de som intervjuas (med något uppenbart undantag) inte har någon relation till FAMILJENförst. Vi delar kanske inte ens åsikter i mångt och mycket.

Här har det varit mitt ansvar som redaktör att journalistiskt återge vad en handfull personer sagt, utifrån att de har kunskap eller erfarenheter inom något av magasinets fyra teman. Jag hoppas att du berörs, och kanske utmanas, av både åsikter och Ola Nilsson insikter.

3

HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN FAMILJEN FÖRST

Olagligt på ena sidan sundet – lagligt på den andra Det har bara gått åtta år sedan det blev olagligt för svenska kommuner att ge föräldrar någon form av ekonomiskt stöd för att små barn ska få mer tid och omsorg i hemmet. FAMILJENförst har besökt Helsingør i Danmark och intervjuat Amanda Hestehave som fått ett extra år hemma tack vare ett sådant tillskott.

TEXT OLA NILSSON FOTO OLA NILSSON OCH ADOBESTOCK

4

HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN FAMILJEN FÖRST

När danska Amanda Hestehave blev mamma väcktes engagemanget för större frihet i barnomsorgen och under föräldraledigheten i Danmark. – Familjer ska kunna värdera vad som är rätt för dem. De ska kunna sätta barnen först.

I

våra nordiska grannländer vill en majoritet av rikspolitiker att barn och föräldrar ska kunna få mer tid tillsammans hemma, inte bara genom föräldrapenningen utan även genom det som i Sverige kallats vårdnadsbidrag men numera benämns barnomsorgspeng. Mest generöst är Danmarks ramverk kring så kallat tilskud til pasning av egne børn, i folkmun rätt och slätt kal�lat tilskud.

– Har du fått tillskott i familjen? Då kan du få tillskott i kassan.

Från Helsingborg och den svenska sidan av Öresund är det bara 18 minuters färjeresa till Helsingør, en av de många kommuner som valt en frikostig linje när det gäller tillskottet. Den nya koalition med Socialdemokraterna i spetsen som i höst bildar budgetmajoritet i fullmäktige, har inte skrivit in något avskaffande i budgeten. Just nu ges ersättning för 57 barn genom tillskottet, medan det går ett par tusen barn i kommunalt och privat driven barnomsorg.

När jag träffar Amanda Hestehave på en plats utanför Helsingørs centrum – där barnen Vilde, 5 år, och Selma, 2 år, kan leka medan vi pratar – säger hon att precis hur de olika lösningarna ser ut spelar mindre roll. Det viktiga är att barn och

föräldrar får mer tid tillsammans.

– Men det ska inte bara vara de priviligierade i samhället som ska kunna vara hemma längre med sina barn, framhåller hon, samtidigt som hon planterar tygmorötter med barnen i ett låtsat trädgårdsland. Hon och hennes mans önskan har varit att barnen börjar børnehave först när de är tre år.

I dag har familjen Hestehave inte längre tillskott, då året de fick det precis har passerat. Amanda tar åter ut föräldrapenning, men hon värdesätter att tillskottet gav familjen ett extra års föräldraledigt.

– Det mest positiva är att jag kunnat vara hemma, närvarande med barnen, utan stressen att få in pengar till räkningar.

Reglerna i Helsingør är långt ifrån ovanliga, med minst åtta veckors och som mest tolv månaders ersättningsperiod. Tillskottet kan användas från det att barnet är 24 veckor tills det börjar skolan.

Upp till två års ålder uppgår det till 7 035 och därefter 3 705 danska kronor per månad och barn, motsvarande cirka 11 250 respektive 5 930 svenska kronor.

Tillskottet är beskattat, men ger inte rätt till semesterersättning, pensionspoäng eller A-kassa.

Enligt dansk lagstiftning är det kommunfullmäktige som beslutar om införan-

det av tillskottet, ersättningsnivåer och lokala tidsregler. Lagen ger ett ramverk, som att tillskottet får utbetalas under max ett år, för som mest tre barn per familj och inte över den statligt reglerade ”dagpenningen”, som 2023 uppgår till 19 700 danska kronor per månad, motsvarande cirka 31 500 svenska kronor.

Det finns kommuner som valt en låg ersättningsnivå, som Viborg med 2 500 danska kronor i månaden, men belopp mellan 5 000 och 7 500 danska kronor är inte ovanliga. Frederiksberg toppar med 7 986 danska kronor. Några kommuner har valt en procentsats av den ersättning som utgår för privata alternativ i barnomsorgen.

Det finns kommuner som aldrig infört tillskottet. Andra har avskaffat det efter en prövoperiod, inte sällan till ljudet av högmälda protestlistor. Men antalet kommuner med tillskott har ökat successivt.

I dag erbjuder 4 av 5 danska kommuner tilskud til pasning av egne børn.

Till yrket är Amanda fotograf. En entreprenör som förutom egen studio i Köpenhamn satsat på modefotografering. I dag är hon bosatt på lagom avstånd från huvudstaden i ett bostadsområde utanför Helsingør. För henne var det självklart 5

HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN FAMILJEN FÖRST

I dag tar Amanda huvudansvaret för barnomsorgen av Vilde och Selma i hemmet, en lösning hon och hennes man Jonas kommit överens om tillsammans. – Det är inte längre en fotojobb i Paris som gör mig lycklig.

att hon och hennes man skulle dela lika på föräldraledigheten, berättar hon. Tills barnen kom.

– I och med graviditeten och när vårt första barn föddes upptäckte jag att det finns en biologi, som vi aldrig kan dela fifty – fifty. Oavsett om det gäller att bära barnet, föda eller amma barnet.

– Och så småningom insåg jag, att jag inte heller skulle gå ut och arbeta med det samma. Det är inte längre en fotojobb i Paris som gör mig lycklig, när jag har ett barn hemma som är sex månader. Det hade jag rätt och slätt inte lust till längre.

Sitt entreprenörsdriv har hon också använt för att driva frågor relaterade till föräldraskap – och moderskap. Att kunna amma enligt WHO:s rekommendationer.

Att barn inte ska behöva börja förskolan för tidigt. Valfrihet för familjerna.

Före 2022 var två veckors föräldrapenning öronmärkta i Danmark, medan mamman var garanterad fyra veckors ledighet före och 14 veckor efter barnets födelse. De resterande 32 veckorna kunde föräldrarna fördela fritt emellan sig.

När EU genom Balansdirektivet införde en tvingande mininivå på två månaders föräldraledighet vardera för mamman och pappan, ställde Amanda sig bakom ett medborgarförslag om en utbyggd föräldraförsäkringen med två månader.

Initiativtagarna såg att några barn skulle 6

få starta förskolan tidigare annars.

Och att inte göra detta skulle enligt Amanda avslöja en djupt sittande aversion mot kvinnors villkor. Hennes argumentationslinje uttryckte hon bland annat i detta inlägg: ”När det pratas om lika lön och reformer för tjänstemän så förstår folk att man inte kan ta från den priviligierade gruppen med högre löner och därmed pensioner (generellt så kallade mansyrken) och

Det är fler och fler som vill ha det så, och det parti som inte lyssnar på det kommer att tappa i stöd.

ge till den mindre privilegierade gruppen (generellt så kallade kvinnoyrken). Det är ju självklart. Nej, nej – det går bara inte.” ”Därför är det också upplysande att det med självklarhet inte gäller i motsatt riktning; alltså kan man uppenbarligen ta mammaveckor och därmed ekonomiska rättigheter från kvinnor och ge dem till män. Jo, jo – det är ju jämställdhet!”

Att det inte blev förlängning av föräldraledigheten i Danmark 2022. Vad tänker du kring det i dag?

– Det är respektlöst, det politiker fortfarande visar mot kvinnor.

– Och det har redan kommit ut att det blev som vi varnade: några barn får en kortare ledighet då den kvoterade ersättningen inte kan överföras till modern, även om fadern inte kan ta ut den.

Varför är dessa frågor om mer tid med barnen så viktiga för dig?

– Jag tycker att man ska få bestämma själv, och familjer ska kunna värdera vad som är rätt för dem. De ska kunna sätta barnen först, säger Amanda och pekar även på utvecklingen bland yngre föräldrar.

– Det är fler och fler som vill ha det så, och det parti som inte lyssnar på det kommer att tappa i stöd.

Det är dags att avsluta. Några vänner från ett familjenätverk Amanda är med i, med ett 20-tal vuxna och ett 30-tal barn som träffas regelbundet för att leka och umgås, har dykt upp.

För mig är det dags att ta färjan tillbaka till Helsingborg och ett land – 18 minuter bort – där få politiker tycks ta striden för att något som liknar tilskud ska bli lagligt igen. Och jag funderar, medan jag cyklar mot hamnen: är det inte en annan frihetskänsla i Danmark än i Sverige ändå?

HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN FAMILJEN FÖRST

VALFRIHET SÅ IN I NORDEN: 3 FÖRÄLDRAFÖRMÅNER I 4 NORDISKA LÄNDER

Info.

Tidigare gav EU-direktiv mammor rätt till 14 veckors mammaledighet, vilket 2019 års Balansdirektiv utvidgade till fyra månaders föräldraledighet, där två förbehålls mamman och två pappan, eller medföräldern, som även gavs rätt till tio jobblediga dagar vid barnets födelse. Här är vad som nu gäller kring tre föräldraförmåner i Sverige, Norge, Finland och Danmark.

SVERIGE

FINLAND

1. Föräldrapenningen betalas ut under 390 dagar med knappt 80% av inkomsten och under 90 dagar på lägstanivån (180 kr/dag).

Föräldrarna får 240 dagar vardera, varav 150 går att överlåta till den andra föräldern eller till den som är gift/sambo med en av barnets förälder. Graviditetspenning kan betalas ut 60 dagar före beräknad förlossning, och ”10-dagarna” ligger utöver de 390 dagarna.

1. Föräldrapenningen uppgår till 70% av inkomsten och betalas generellt ut sex av veckans dagar (aldrig sön- eller röd dag). Föräldrarna får 160 vardagar vardera, vilket tillsammans blir knappt 13 månader. 63 vardagar (10 ½ veckor) går att överlåta till andra föräldern, annan vårdnadshavare, den egna eller andra förälderns partner. Graviditetspenning kan betalas under 40 vardagar.

2. Vårdnadsbidrag fanns i Sverige som en statlig ersättning på 2000 kronor per barn och månad (1994) och kommunal på 3 000 kronor per barn och månad upp till tre års ålder (2008–2016).

3. Barnbidrag uppgår till 1 250 svenska kronor per barn och månad, med ett stigande flerbarnstillägg från 75 sek (två barn) upp till 1 740 sek (fyra barn) varefter det ökar med 1 250 sek per barn.

Jämför för en familj: 1 barn = 1 250 sek. 3 barn = 4 480 sek. 7 barn = 14 240 sek.

2. ”Stöd för hemvård” ges (sedan 1985) tills familjens minsta barn fyllt 3 år, och då även för syskon som ej börjat skolan: 4 510 sek/mån (378 €) för första, 1 348 sek andra (113 €) och 871 sek (73 €) för följande barn. Kommunal barnomsorg får ej nyttjas samtidigt. Ett behovsprövat tillägg (avhängigt barn och inkomst) kan utbetalas upp till 2 410 sek/mån (202 €). Kommunerna får ge tillägg.

3. Barnbidrag ökar stegvis från 94,88 för första barnet till 182,69 euro för femte och följande barn. 1 barn = 1 132 sek. 3 barn = 3 979 sek.

7 barn = 12 465 sek. 1 euro = 11,93 sek (2023-09-18)

NORGE

DANMARK

1. Föräldrapenningen kan väljas på två nivåer, där mamman har 3 veckors föräldrapenning före förlossning i båda fallen. 100%-nivån innebär sedan 15 mamma-, 15 pappa- och 16 delade veckor, totalt 49 veckor / 343 dagar. 80%-nivån innebär 19 mamma-, 19 pappaoch 18 delade veckor, totalt 59 veckor / 413 dagar. Mamman måste arbeta, studera, vara sjukskriven eller gå intro för invandrare på heltid när den andra föräldern nyttjar de delade veckorna. (Tvärtom gäller inte.)

1. Föräldrapenning ger mamman rätt till 4 veckors föräldrapenning före förlossningen, och därefter har varje förälder 24 veckors föräldrapenning efter förlossningen – totalt 52 veckor (364 dagar).

11 veckor (77 dagar) kan inte överlåtas till den andra föräldern och måste tas ut innan barnet fyller 1 år (annars gäller 9 år).

2. ”Kontantstötte” ges (sedan slutet av 1990-talet) för barn mellan 1 och 2 år under högst 11 månader som ett statligt stöd. Olika procent kan nyttjas, med motsvarande nedgång i kommunal barnomsorg.

5 års medlemskap i folkförsäkringen krävs för att kunna få kontantstöd. Fullt stöd uppgår till 7 725 sek/mån (7 500 nok).

2. ”Tilskud til pasning af egne børn” är kommunalt och finns i 80 av landets 98 kommuner, som beslutar belopp, åldersgrupper och andra lokala regler. Lagen ger ett ramverk, som att barnomsorg inte får nyttjas samtidigt, att sökanden inte får ha annan arbetsinkomst eller annat offentligt stöd, men måste ha bott i Danmark 7 av de senaste 8 åren. Tillskottet får ges max under ett år, för tre barn och får totalt inte överstiga högsta dagpenning: 31 520 sek/ månad (2023, 19 700 dkk).

3. ”Barnetrygd” uppgår till 1 766 och 1310 nok för barn under respektive över 6 års ålder. 1 barn = 1 819 sek. 3 barn (0, 2, 4 år) = 5 457 sek. 7 barn = 10 854 sek. 1 nok = 1,03 sek (2023-09-18)

3. ”Børne- og unge-ydelsen” uppgår till 1 582 dkk (0-2 år), 1 252 dkk (3-6 år) och 985 dkk (från 7 år) 1 barn = 2 531 sek. 5 barn (2 års intervall) = 7 065 sek. 7 barn = 13 369 sek. 1 dkk = 1,6 sek (2023-09-18)

AT T NOTERA Samtliga länders regler bygger på att föräldrar i någon utsträckning kvalificerar sig för föräldrapenning genom löneinkomst (åtminstone för de högre ersättningsnivåerna). Kvoterna gäller generellt inte när en förälder har ensam vårdnad. Ytterligare ekonomiska stöd finns, såsom bostadsbidrag. Valutakurser: 1 EURO = 11,89 SEK. 1 NOK = 1,04 SEK. 1 DKK = 1,59 SEK. 2023-09-18.

Föräldraförsäkringen är ett samlingsbegrepp för flera socialpolitiska åtgärder i Sverige för föräldrar. Den består av föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning, mammaledighet, pappaledighet och rätt till förkortad arbetstid. Källa: Wikipedia

7

HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN FAMILJEN FÖRST

N E I G H B O U R H O O D

Att bygga förtroende och lyckas i skolan 8

HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN FAMILJEN FÖRST

Jonathan Ekros (till höger) har bott i Växjö sedan han var 24 år för att långsiktigt bygga ett arbete som hjälper unga invandrargrabbar in i det svenska samhället. Det har inte varit en rak och enkel väg, men i dag finns en längtan att sprida Neighbourhoods koncept till fler platser i Sverige. Varför? Arbetet fungerar.

Två kvällar i veckan anordnar Neighbourhood läxläsning i Växjö. De andra dagarna är deras elevcoacher ute på kommunens skolor för att bygga relationer till killar och tjejer. I ledning för arbetet står Jonathan Ekros som drog i gång arbetet 2015.

TEXT OLA NILSSON FOTO TOMMY HVITFELDT

D

et är en vanlig torsdag i Ulriksbergskyrkan och klockan har passerat 16.30. Pö om pö fylls lokalerna med grabbar som går till Magnifiket, cafeterian, där Ahmed bjuder på slajsar av stora familjepizzor.

Vid borden sitter redan några av de 20 volontärer som är aktiva vid läxläsningen.

Emanuel går runt och frågar vilka ämnen grabbarna behöver hjälp med, för att para ihop dem med rätt volontär. Strax efter att klockan slagit 17.00 har grabbarna spritts ut i olika rum med varsin volontär.

– Vi skapar ett sammanhang där väldigt många tonårskillar får vara den de egentligen vill vara, säger Jonathan på frågan vad Neighbourhood gör för skillnad.

– Det finns en massa grabbar i Växjö, i sammanhang där normen är att inte sköta skolan, att käfta emot lärare och poliser och hitta på dåligheter. Men i och med att Neighbourhood finns, och det är socialt accepterat i de här grupperna, får de en tillgänglig utväg ur det destruktiva.

ETT ÅR I NEW YORK Redan innan Jonathan själv fyllt tonåring visste han att han ville hjälpa tonåringar bort från tomhet och destruktivitet.

Skälet var högläsningen av den före detta gängkriminelle Nicky Cruz självbiografi Spring för livet, Nicky! i kyrkans mellanstadiegrupp.

Efter gymnasiet gick Jonathan en utbildning i Götabro, med en termins praktik i Brooklyn, New York, hos organisationen Teen challenge – förknippad med Nicky Cruz och hans mentor David Wilkerson. 24 år gammal flyttade Jonathan sedan till Växjö.

Han hängde i de kommunala verksamheterna, på sociala medier och Araby arena. Även om han var anställd av Ulriksbergskyrkan, tog kommunens fältassistenter emot honom som en resurs.

ARBETET I VÄXJÖ TAR FART 2017 hade Jonathan byggt relation till 10 – 15 grabbar, varav en blev nyckelpersonen för det som nu skulle hände. Det var

även då namnet Neighbourhood började användas. Grabben frågade om de inte kunde åka och spela paintball, och Jonathan gav honom ansvaret att planera och dra ihop gänget. När nästa fråga kom, om att få åka till Isabergs skidanläggning i Hestra, insåg Jonathan att det inte går att bara ”hälla” aktiviteter över grabbarna.

Det behövs krav på motprestation för att kvalificera sig för en aktivitet.

– Vi höll ett informationsmöte och berättade att de som ville åka till Hestra behövde jobba en dag på Erikshjälpen först.

Då tyckte de att det var fair, men sedan kom de inte.

– När vi frågade varför, svarade de att de inte litade på att skidresan skulle bli av.

Varför? Det hade varit flera andra projektledare där tidigare, som lovat saker de inte hållit. När det kostade dem en hel dags praktik, men de inte litade på belöningen, var det ett logiskt beslut att inte komma.

GRABBARNA LÄR SIG ANSVAR I dag är systemet utvecklat till en digital 9

HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN FAMILJEN FÖRST

Drogerna ger miljardvinster – och över 450 döda på ett år

Det bjuds på glass och snackas om ett slagsmål som utkämpats på ett av stans gymnasier under dagen.

Vilken skola var det? Vilka slogs?

Elevcoacherna bestämmer sig för att besöka den i morgon. När de kommer dit har de antagligen redan en relation med de som slogs.

Neighbourhood är inte en one-manshow. Tillsammans med Jonathan arbetar i dag fem medarbetare varav fyra elevcoacher, som även rör sig på högstadierna och gymnasierna i Växjö.

När det är rast i kvällens läxläsning samlas de på kyrktorget och spelar pingis eller hänger i sofforna.

app, som verksamheten inte fungerar utan. Motprestationen är bytt mot bland annat läxläsning för varje aktiv minut erhålls poäng som byts in mot aktiviteter: bio, go cart, övningskörning, skidresa eller truckutbildning.

Men allt startade med förtroendet från de 13 grabbar som faktiskt gjorde sin praktik, fick åka till skidbacken, och började snacka med andra: ”Här håller de vad de lovar.”

– Vi lägger ansvaret hos ungdomarna själva. De bestämmer vad de vill tjäna ihop till, och vi kan lägga fokus på att motivera.

– Då blir det också tydligt: ”Det är upp till mig. Det kommer aldrig att vara någon annans fel. Det enda jag behöver göra här är, inte att få A i betyg, utan att läsa mina läxor.”

Under förra läsåret hade Neighbourhood 55 deltagare i läxläsningen.

Under samma period betalades 79 belöningar ut.

Hur tror du att Neighbourhood ser 10

ut om ytterligare sju, åtta år?

– Då finns vi i fler städer. Och kanske fler länder. I Växjö kommer det se ut ungefär som i dag, om behovet inte blir mycket större än så här.

Vilka faktorer kan man inte vara utan för att det ska vara ett ”Neighbourhood”?

– För det första: volontärer. Väldigt många ungdomar är så trötta på att vara någons jobb. Alla vuxna de möter får betalt för att vara med dem. Förtroendet är grunden och då är frivilligheten avgörande för att visa: jag tjänar själv ingenting på det här.

– Sedan behövs en församling, som står bakom, och en eldsjäl.

I grund och botten handlar det nämligen om en sak, säger Jonathan, som han och medarbetarna tillsammans ger vidare: – Gud har lagt på mitt hjärta att han älskar de här grabbarna. Det som behövs är några som visar dem den kärleken.

E

SO-rapporten Kriminella på kartan av Amir Rostami och Hernan Mondani visar att den kriminella ekonomin i Sverige omsätter mellan 100 och 150 miljarder kronor årligen.

Hit räknas ekonomisk brottslighet som bedrägerier, skattebrott och välfärdsbrott, men också de kriminella ligornas narkotikahandel.

Exakt hur mycket narkotikaförsäljningen i Sverige uppgår till är – av förklarliga skäl – svårt att veta, men CAN bedömde under 2010-talet försäljningen till mellan 2,7 och 6,9 miljarder kronor årligen.

När fransk polis år 2020 knäckte Encrochat avslöjades dock kommunikation inom de kriminella ligorna som pekade på mångdubbelt större försäljning. Bedömningen av svensk polis var att det rörde sig om försäljning på mellan 10 och 15 miljarder kronor bara i Sverige, och en vinstmarginal på cirka 20 procent.

Alltså mellan två och tre miljarder kronor i vinst årligen.

I spåren följer skjutningar, sprängdåd och överlagda mord. När denna artikel skrivs har nästan 35 personer hittills drabbats av dödligt skjutvapenvåld under året som relaterar till den gängkriminella miljön. Många unga män. Flera tonåringar.

Och alldeles för många utomstående.

En starkt bidragande orsak till dessa mord är uppgörelser mellan olika kriminella ligor om narkotikamarknader, där uppgörelsen om Sundsvall mellan Foxtrot och Dalennätverket är ett uppmärksammat exempel under 2023.

Men de många som dör i spåren av gängens verksamhet får sällan rubriker.

Bara 2021 dog 450 personer i Sverige av narkotikarelaterade orsaker, enligt Folkhälsomyndighetens senaste rapport. Av dessa var 310 män och 140 kvinnor.

CAN = Centralförbundet för alkoholoch narkotikaupplysning ESO = Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi.

HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN FAMILJEN FÖRST

Info.

5 av de 88 förslagen i KD:s nya familjepolitik: • SGI skyddas vid föräldraledighet under 3 år, inte 2 år som i dag.

• Kvotering och begränsningar för dubbeldagar slopas i föräldra-försäkringen.

• Lagstadgat maxtak införs i förskolans barngrupper på 12 barn för 1-3-åringar och 15 barn för 4-5-åringar.

KD överger barnomsorgspeng – men inte principen bakom

• Indexerad maxtaxa för att skapa resurser till barnomsorgen.

• Intjänad pension delas lika mellan småbarnsföräldrar.

Det är länge sedan något av de politiska partierna presenterade ett helt nytt familjepolitisk program. När Kristdemokraternas partistyrelse nu lägger fram sitt förslag inför partiets riksting, vill de förlänga föräldraförsäkringen med ett halvår, samtidigt som förslaget om kommunal barnomsorgspeng skrotas.

D

et är ett gediget utkast till nytt familjepolitiskt program som läggs fram, med 88 punkter som på olika sätt berör familjen.

Arbetsgruppen har bestått av Ella Kardemark, Magnus Kolsjö, Camilla Rinaldo Miller, Mikael Oscarsson och Sarah Kullgren, under ledning av Bengt Germundsson, partiets andre vice ordförande.

Det är partistyrelsen som nu lägger fram programmet inför rikstinget, som har att besluta om de 88 förslagna punkterna men inte ändra i programmets texter. Den punkt som partistyrelsen frontat är förslaget att stegvis bygga ut föräldraförsäkringen med sex månader, inledningsvis genom att de tre månaderna på lägstanivå uppgraderas till fullbetalda.

Vårdnadsbidrag eller barnomsorgspeng finns inte längre med i som en punkt i Kristdemokraternas politik. Är ni som arbetat fram rapporten inte rädda att media och era politiska motståndare kommer ha samma fokus som TT när nyheten släpptes: ”KD:s partistyrelse vill slopa hjärtefråga”, men att utbyggd föräldraförsäkring hamnar i skymundan?

– Jag tillhör dem som starkast tagit strid för barnomsorgspengen genom åren, det vi gör med detta förslag är att hålla

TEXT OLA NILSSON

fast vid principen om mer tid med barnen, säger Mikael Oscarsson.

– Fördelen jag ser är möjligheten att kommunicera detta med väljarna.

– Detta är något vi i arbetsgruppen har diskuterat, erkänner Camilla Rinaldo Miller. Men med de beräkningar som visar på bättre ekonomiskt utfall, står vi bakom förslaget.

– Jag stänger inte heller några dörrar för framtiden, men nu vill vi hitta nya vägar att lyfta familjen och perspektivet att föräldrarna är de allra viktigaste för barnen de tre första åren.

där siffor upp emot 15 miljarder kronor har nämnts. Är det rimligt?

– Ja, om vi i ekvationen tar med exempelvis Per Kågesons beräkningar i boken Jämställda, där han visar att den direkta kostnaden i statsbudgeten för en utbyggnad till 24 månader – alltså längre än vi nu föreslår – i stort uppvägs av samhällsekonomiska effekter.

– Men det väsentliga är att vi vill göra en investering i framtiden. Trygga barn är en vinst för Sverige på alla sätt, avslutar Mikael Oscarsson.

En familj som drygar ut föräldraledigheten och tar föräldrapenning fem dagar per vecka, kan med nuvarande system vara hemma ett år och sex månader. Med KD:s förslag och samma nivå i uttag kan de vara hemma närmare två år, två månader och två veckor. Med svensk medianlön (34 000 kr, år 2022) får de i båda fallen ut ungefär 19 600 kronor i föräldrapenning per månad.

Om familjen i stället väljer att vara hemma i tre år, innebär det en föräldrapenning på 14 355 kronor per månad.

– Det är mer än vad vi föreslog med barnomsorgspengen, säger Mikael Oscarsson.

Det är en ekonomiskt kostsam reform,

FAMILJENförst har intervjuat två av ledamöterna i arbetsgruppen som tagit fram förslaget till Kristdemokraternas nya familjepolitiska program: Mikael Oscarsson och Camilla Rinaldo Miller, som även är partiets familjepolitiska talesperson.

11

HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN FAMILJEN FÖRST

Familj och skola är viktigast när brott ska förebyggas

Krävs det mer mod av svenska politiker att införa betyg i ordning och uppförande, som kan verka brottsförebyggande bland unga, än att införa strängare straff när de redan dragits in i gängen? Familj och skola pekas ut som de viktigaste brottsförebyggande aktörerna av en professor, som får medhåll av en fängelsechef.

TEXT OLA NILSSON

S

eptember avslutades med att regeringen rullade ut en rad tuffa åtgärder efter att gångvåldet eskalerat. Månaden hade inletts med att 13-årige Milo hittats död, enligt media mördad i en gängrelaterad uppgörelse.

Inte långt dessförinnan hade två andra pojkar, bara 14 år gamla, bragts om livet.

Vad är det som får unga män – pojkar! – att dras in i kriminella miljöer? Och hur får vi stopp på det?

När Jacques Mwepu, chef för Kumlaanstalten, besökte Sveriges riksdag för ett seminarium som FAMILJENförst stod bakom tidigare i år, framhöll han stabiliteten i det svenska rättsväsendet. Ett bevis för detta är att anstalter som Kumlaan12

stalten numera behöver överbeläggas, då fler lagförs. På anstalterna arbetar Kriminalvården för individuell förändring, med människans värdighet i centrum. Och i förvånansvärt många fall lyckas de, förklarade Mwepu.

Men, frågade han retoriskt: ”Räcker det?”

– Nej, vi kan inte lösa problematiken med gängen så länge vi inte har lyckats stoppa rekryteringen.

– Och ni ser ju hur de går längre ner i åldrarna, till barn som inte begriper vad de ger sig in på, som imponeras av dessa ”robusta” vuxna som de ser vinster hos på grund av den kriminella livsstilen, framhöll han och exemplifierade med de fina bilarna, de ”snabba cashen”.

– Då gäller det för oss som samhälle att

ha lika robusta riskreducerande och främjande åtgärder som kan bemöta denna attraktion.

Faktorerna i det enskilda fallet kring 13-årige Milo går inte för utomstående att uttala sig om. Berättelserna om hur en grabb för första gången får några hundralappar nedstuckna i fickan, i utbyte mot att han springer ett ärende åt en yrkeskriminell, går det att läsa om på många håll.

Och kanske går det lättare att förstå hur svårt det är att säga: ”Nej!” – när vi nu vet att dödligt våld finns i hotbilden.

Men det finns dessutom forskning som visar vad som bygger motståndskraft.

Marie Torstensson Levander är senior professor vid Malmö universitet och har i

HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN FAMILJEN FÖRST

Info.

Källor för dig som vill veta mer

en av de största studierna i Sverige på området kunnat visa vad det ofta är som felar när rekryteringsförsöken lyckas.

– Synen på regler, eller att värdera regelefterlevnad positivt, skiljer ungdomar som väljer att begå brott från andra ungdomar. En annan viktig faktor är förmågan till självkontroll, att kunna motstå frestelser och provokationer i en situation där brottsbeslutet är nära, sa Torstensson Levander i en intervju i magasinet Kvartal den 8 september 2022.

– En tredje faktor är de miljöer man väljer att vistas i. Resultaten visar att det är betydligt vanligare att ungdomar med svag moral och självkontroll väljer att röra sig i miljöer som kan vara brottsalstrande.

Underlaget för studien är 500 Malmö-ungdomar, en femtedel av alla de barn som föddes 1995 och som bodde i Malmö när studien inleddes 2007. Fokus ligger på faktorer som påverkar barnens utveckling och erfarenheter. Såväl vårdnadshavare som barn har intervjuats, vid upprepade tillfällen.

Det råder ingen tvekan hos Marie Torstensson Levander om vad som gör att några blir kriminella och andra inte. Och förklaringen ligger enligt henne inte i om du är född i Rosengård eller på Limhamn.

Visst är invandrare överrepresenterade bland de gängkriminella. Enligt Amir Rostami, forskare vid Institutet för framtidsstudier, är 90 procent män, 70 procent födda i Sverige och 60 procent första eller andra generationens invandrare.

Men det är inte faktorer som fattigdom eller etnicitet som i sig orsakar brott, betonar Torstensson Levander. Fattigdom förklarar bara två procent, medan de tre faktorerna hon blottlagt i sin forskning förklarar drygt hälften av variationen i brottslighet.

– Brottslighet är alltså resultatet av ett samspel mellan moralvärderingar, självkontroll och exponering för riskfyllda miljöer, säger Marie Torstensson Levander säkert.

Just nu arbetar regeringen Kristersson

med flera olika åtgärder mot gängbrottsligheten inom olika sektorer av myndighetssverige. Men att förebygga denna typ av brott måste också, som Jacques Mwepu poängterade i sin föreläsning, inkludera att stärka föräldrar, skola och närsamhälle.

Enligt Torstensson Levander är familj och skola ”de viktigaste brottsförebyggande aktörerna i samhället”. En enkel åtgärd hon förespråkade redan på 1990-talet var att åter införa betyg i ordning och uppförande i svensk skola.

Mwepu lyfter behovet av att papporna åter tar en positiv plats: – Det är nästan alltid mammorna som hör av sig till mig, när de oroar sig för sina söner på anstalten. Men var är papporna?

– Det är familjen som är grunden för vår existens; för tryggheten, framtiden och hoppet.

– Och frågan: ”Vad ska du bli när du blir stor?” kan inte besvaras utan mamma och pappa med i bilden, avslutade Jacques Mwepu sin föreläsning i riksdagen.

”Vem blir kriminell och varför?”, artikel av Henrik Höjer i magasinet Kvartal, 202209-08 Malmöbarn – en studie av den sociala miljöns betydelse för barns och ungdomars utveckling, om Marie Torstensson Levanders arbete på mau.se ”Gängkriminella inte bara arga unga män från förorten”, text på iffs.se, 202112-13 Myndigheter i samverkan mot den organiserade brottsligheten 2022, rapport 2023 från Polismyndigheten m.fl., Kriminella på kartan – en ESO-rapport om den organiserade brottslighetens geografi, rapport 2023:3 av Hernan Mondani och Amir Rostami till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) Narkotikamarknader: En studie av smuggling, gatuförsäljning, internethandel och köpare, rapport 2021:10 från Brottsförebyggande rådet Den svenska narkotikasituationen 2022, rapport från Folkhälsomyndigheten 2023

Familj och skola är de viktigaste brottsförebyggande aktörerna, enligt professor Marie Torstensson Levander. Papporna behöver finnas där för sina barn, säger anstaltschefen Jacques Mwepu.

13

HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN FAMILJEN FÖRST

F

FAMILJEN först

AMILJENförst är en insamlingsstiftelse och tankesmedja som grundades 2016. De kommande åren prioriterar vi fyra områden i vårt arbete: mer tid med barnen, gängkriminalitet, könsdysfori och vård i livets slutskede.

Vad vi vill inom respektive område framgår på sidan 3 i det här magasinet.

Frågorna är inte valda av en tillfällighet, utan utifrån att det finns stora utmaningar inom dessa områden i vårt land. Vad som händer här kommer att ha stor inverkan på Sveriges framtid, då de berör grundläggande värderingar och människors värde.

En viktig del av vår verksamhet är de seminarier vi står bakom i Sveriges riksdag, där vi också vill belysa dessa frågor, med hjälp av kunniga och insatta talare. På så sätt kan vi påverka de som stiftar vårt 14

lands lagar och även granskar regeringens arbete. Du kan se flera av våra seminarier i efterhand på vår facebook-sida: facebook. com/familjenforst Vi bygger även allianser med enskilda personer och andra organisationer, eftersom vi är övertygade om att vi är starkare tillsammans. Genom det arbete vi utför ser vi förändringar ske som ligger i linje med våra mål. I en del frågor har vi stått relativt ensamma, i andra finns många fler som höjer sin röst.

En annan viktig del av vårt arbete är att finansiera forskning och kunskapsproduktion – alltså att ny kunskap tas fram och sprids. Möjligheten finns att söka stipendier, exempelvis om du ska skriva magister- eller masteruppsats, och även ekonomiskt stöd för spridning av kunskap, exempelvis genom tryckbidrag till

böcker. Prioriterade områden är åter igen dessa fyra områden, och du hittar mer info på vår hemsida: familjenforst.nu/ verksamheten För att kunna genomföra vårt opinionsbildande och kunskapsproducerande arbete behöver vi fler understödjare. Är du en av dem? Det spelar ingen roll om din gåva är stor eller liten. Är du företagare finns lösningar för sponsring. Varje krona är betydelsefull. Tack för ditt stöd!

Frågorna är inte valda av en tillfällighet, utan utifrån att det finns stora utmaningar inom dessa områden i vårt land.

HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN FAMILJEN FÖRST

Det finns flera sätt du kan delta i vårt arbete!

1

2

Håll dig informerad genom att anmäla dig till vårt elektroniska nyhetsbrev på familjenforst.nu eller skicka ett mail till info@familjenforst.nu

Ta del av våra seminarier och andra events genom facebook.com/familjenforst och prenumerera gärna på vår Youtube-kanal: tiny.one/familjenforst

3 Stöd vårt arbete ekonomiskt genom att swisha en gåva till Swish-nummer 123 602 90 94 redan i dag.

Varje krona räknas.

4 Stöd vårt arbete genom att bli månadsgivare med autogiro.

Eller ge en enskild gåva.

Varje gåva är värdefull.

VAD STÅR VI FÖR! FAMILJENförst finansieras inte av något parti eller mäktig intresseorganisation. Uppstarten föddes ur idealitet och insikten om att det är bråttom med fler engagerade röster för Sveriges familjer.

Vi är en insamlingsstiftelse som är helt beroende av gåvor för att kunna fortsätta vår verksamhet. Du kan bidra genom att skicka en gåva redan i dag.

I styrelsen sitter Alf Svensson, Elisabeth Sandlund, Rolf Åbjörnsson, Kjell Blückert och Mikael Oscarsson.

Vi tror på värdet att forma något större tillsammans för våra barns och familjers skull genom mångas idealitet och engagemang.

Vi är oberoende för att kunna utmana.

Stöd vårt arbete ekonomiskt genom att swisha en gåva redan i dag.

Scanna qr-koden för fler möjligheter att stödja vårt arbete.

123 602 90 94

familjenforst.nu 15

H A N N A H

B A R N E S

En medicinsk skandal?

2022 kom Hilary Cass rapport som ledde till stängningen av GIDS, Storbritanniens då enda offentligt drivna mottagning för barn och unga med könsdysfori. Ett år senare gav Hannah Barnes röst åt de som följt kollapsen inifrån. FAMILJENförst har intervjuat henne om boken Time to Think.

Anser hon att det som hände på GIDS är en vårdskandal?

TEXT OCH FOTO PER DANIELSSON

E

n person som lagt ner många timmar på att granska vården vid GIDS är Hannah Barnes, som sedan 15 år arbetar på BBC, Storbritanniens public service-bolag. I dag är hon producent för grävande inslag vid nyhetsprogrammet Newsnight, BBC:s flaggskepp på nyhetssidan sedan länge.

Det var också där hon först kom i kontakt med GIDS, och sedan 2019 rapporterat ingående om situationen.

Hennes bok om GIDS – Time to Think: The Inside Story of the Collapse of the Tavistock’s Gender Service for Children – bygger på mer än 100 timmar intervjuer med berörda personer, granskning av interna dokument, emails och några tidigare hemliga rapporter.

Det är inte mycket Hannah Barnes skriver om som inte harmonierar med Hilary Cass rapport. Skillnaden är att en 16

bok på mer än 500 sidor, med både fakta och vittnesmål, ger en fullödigare bild än en rapport på strax över 100 sidor riktad till en myndighet.

Det hindrar inte Hannah Barnes att beskriva Hilary Cass rapport som ”kraftfull”.

– Det hon säger är att det saknas vetenskaplig bas för vården som getts, och att det är särskilt illa för den största gruppen som vårdats, säger Hannah Barnes när FAMILJENförst får den första intervjun för en svensk publik om hennes bok.

– Rapporten bekräftar berättelserna från de kliniker som verkligen oroades av vad de såg och var en del av vid Tavistock.

Det blir smärtsamt när Hannah Barnes ger dessa röster möjlighet att höras. Hur ideologiska hänsyn i vården i vissa fall tog över. Hur kliniker intog en affirmativ (bekräftande) hållning – att barns syn på sin kropp som ”fel” togs som

en fråga om identitet, och hur de normala utredningsrutinerna åsidosattes.

Här finns också de mer objektiva invändningarna.

Som att vetenskapligt stöd inte bara saknas för att barn med könsdysfori ges stopphormoner, särskilt inte flickor som utvecklar könsdysfori sent i tonåren.

Medicinen används dessutom off label, då medicinbolagen av etiska skäl, helt enkelt, inte får utföra tester på barn. Men den vanligast använda drogen, triptorelin, är utvecklad för behandling av prostatacancer och används vid kemisk kastrering av sexförbrytare. I båda fallen män. Inte barn. Inte flickor.

– Rapporten understryker det som många redan hade sagt, att medan medicinsk behandling kan vara bästa utväg för några, är den inte rätt för alla. Och utgångspunkten är att det handlar om medicin, inte om identitet.

HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN FAMILJEN FÖRST

Time to Think (Swift press, 2023) är en av sex finalister i the Baillie Gifford Prize for non-fiction, Storbritanniens mest prestigefyllda pris för faktaböcker.

Vinnare meddelas den 16 november.

Boken var även en av de nominerade till The Orwell Prize for political writing.

Första gången BBC Newsnight rapporterade om det som hände vid GIDS, var efter läckan av Dinesh Sinhas rapport, där tio klinikers upplevelser vid GIDS kom till uttryck. Barnes beskriver läsningen av transkriptionerna som ”chockerande”.

– Detta var yrkesfolk, som hade arbetat kliniskt på andra mottagningar med andra sårbara barn, som nu berättade att GIDS inte fungerade som någon annan del av sjukvården.

– Och det handlade om de mest sårbara, mest traumatiserade barn dessa kliniker någonsin mött, och i vissa fall – inte en majoritet, men i vissa fall – remitterades de till medicinsk behandling efter bara en, möjligtvis två timmars utredning, där så mycket i deras liv inte undersöktes.

När jag senare i intervjun frågar om det är något hon vill tillägga, pekar hon på kapitlet Across the Sea. Där kommer erfarna läkare från Irland till tals, som

mötte irländska ungdomar som utretts av GIDS. Avtalet mellan irländsk sjukvård och GIDS gällde utredningsfasen, medan hormonbehandlingen sedan utfördes vid ett sjukhus på Irland av irländska läkare.

– Dessa ifrågasättanden av utredningarna som hade gjorts av GIDS team, kom från läkare som har dedikerat sitt liv åt att hjälpa vuxna patienter transitionera [ung. byta kön].

– Att bortförklara dessa läkares kraftiga ifrågasättanden, oro och farhågor som transfobi, låter sig helt enkelt inte göras, säger Hannah Barnes.

Så rättvist som möjligt har hon i boken återgett bevis och erfarenheter från olika personer, lugnt och lyhört. Det gäller både dem som är nöjda med sin transition och dem som inte är det. Men hon säger att det har varit svårt att inte också beröras på djupet av ungdomarnas berättelser.

Men då remitterades de i stället vidare till vården för vuxna och behandling med testosteron eller östrogen. Efter bara första eller andra besöket på GIDS. – Så många av dessa ungdomar ville inte påbörja behandling med stopphormoner, för de var 15, 16 eller 17 år gamla, så det fanns inga skäl för dem att göra det.

De hade redan genomgått puberteten.

– Men då remitterades de i stället vidare till vården för vuxna och behandling med testosteron eller östrogen. Efter bara första eller andra besöket på GIDS. 17

Foto: Swift Press

HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN FAMILJEN FÖRST

HANNAH, VARFÖR VALDE DU TITELN ”TIME TO THINK” FÖR DIN BOK? – ”Tid att tänka” var under många år den grundläggande motiveringen till stopphormoner: om unga personer, som mår dåligt när deras kropp utvecklas på ett sätt som inte stämmer med deras könsidentitet, får en paus i utvecklingen får de tid att tänka vad de ska göra.

– Men det är högst diskutabelt att det fungerar så.

Vad jag vet finns det inga bevis för det. I princip alla som börjar med stopphormoner går vidare till könskonträra hormoner.

– ”Tid att tänka” var för det andra vad personalen vid GIDS inte hade.

– Och för det tredje är det en fråga: Är det dags att ta ”tid att tänka över” hur vi ger bästa vård åt denna grupp ungdomar?

Hannah Barnes är författare och journalist vid BBC.

Något som förvånat henne är att data inte samlades in strukturerat kring de tusentals barn och unga GIDS haft ansvar för under snart 30 år. Inte ens Cass tycks ha fått tillgång till någon datasammanställning värd namnet, konstaterar Barnes.

– Ingen vet ens hur många unga människor som remitterats för stopphormoner av GIDS. Hon kan för sig själv rekonstruera ett försvar för GIDS val kring den medicinska vägen i dess tidiga skede. Men inte från det att en studie de själva gjort, visade helt andra resultat än de i en studie från Nederländerna, som inriktningen vilade på.

Mottagningens högsta chef Polly Carmichael svarade inför brittiska parlamentet att jo, de remitterade ungdomar det inte utförts någon forskning kring, säger Barnes och hänvisar direkt till deras uttalande om medicinsk behandling utan ”evidens att utfallet sannolikt blir ’framgångsrikt’” och att det inkluderade unga med ”en bredd av psykosociala och psykiatriska svårigheter [och] autism.”

– Det är detta, att en förändring i vårdens inriktning uteblir när nya bevis fram18

kommer, som jag menar visar att ideologin trätt in. För vad förklarar annars att de inte ändrar riktning?

– Bernadette Wren, som tillhörde ledningsteamet under tio år, sa även om GIDS att det ”var ett rättviseprojekt lika mycket som ett terapeutiskt projekt”. För många är det ideologiskt.

Ingen vet ens hur många unga människor som remitterats för stopphormoner av GIDS. Det mest uppseendeväckande kring GIDS verksamhet blir därför, enligt Barnes, de många förlorade tillfällen då en omvärdering kunde ha ägt rum. Och även om hon menar att majoriteten av personalen inte satt fast i ”ett ideologiskt grepp”,

utan arbetade utifrån en genuin längtan att hjälpa barn och unga, är det här hon ser ideologi få övertaget över vetenskap och beprövad erfarenhet. Personalen var även utsatt för tryck från patientorganisationerna Mermaids och GIRES, och några menade att det var av rädsla för deras reaktioner som någon omvärdering inte kom till stånd.

Sist i intervjun ställer jag frågan Hannah Barnes, trots alla alarmerande beskrivningar, inte besvarar på bokens över 500 sidor.

Var det en medicinsk skandal som ägde rum i vården av unga transpersoner?

– Min uppgift är att presentera bevis, inte att säga till människor vad de ska tänka om dem.

– Men det jag kan finna slående är att några som arbetade vid GIDS, som var delaktiga i dessa bedömningar och remisser, fruktar att de deltagit i en medicinsk skandal. De är bekymrade över det som hänt och hur det kommer bedömas i framtiden.

– Detta menar jag är mer kraftfullt än om jag skulle svara ja eller nej på frågan.

Foto: The Cass Review

HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN FAMILJEN FÖRST

Hilary Cass rapport ledde till GIDS stängning.

Hilary Cass vill bort från ”affirmativt” synsätt inom nya transvården FAMILJENförst har tidigare skrivit om Keira Bell, som 2019 stämde den statliga fond som driver sjukhuset Tavistock and Portman i London, där Gender Identity Development Service, GIDS, huserat sedan 1994.

G Senior konsult inom insolvensrätten (konkurs, företagsrekonstruktion och skuldsanering) Därutöver biträde av jur.kand. LL.M. Liselott Martynenko Agerlid med bland annat tvistemål, bolagsrätt och ekonomisk familjerätt (inkl arvskifte, testamente, stiftelser).

Agerlid tar även uppdrag som rekonstruktör.

Senior konsult inom insolvensrätten (konkurs, företagsrekonstruktion och skuldsanering) Därutöver biträde av jur.kand. LL.M. Liselott Martynenko Agerlid med bland annat tvistemål, bolagsrätt och ekonomisk familjerätt Munkbron 11, 3 tr. SE-111 28 Stockholm (inkl+46 arvskifte, Telefon/växel: (0) 8 551testamente, 125 90 Mobil:stiftelser). +46(0)730-25 11 11 Agerlid tar även uppdrag som rekonstruktör. rolf@abjornsson.com www.abjornsson.com

Munkbron 11, 3 tr. SE-111 28 Stockholm Telefon/växel: +46 (0) 8 551 125 90 Mobil: +46(0)730-25 11 11 rolf@abjornsson.com

IDS var tills nyligen Englands enda offentligt drivna mottagning för barn med könsdysfori.

Stämningen gällde att pröva det rimliga i att GIDS remitterade barn under 18 år till behandling med hormoner som stoppar puberteten.

Tillsammans med andra granskningar ledde rättegången till att den engelska hälso- och sjukvårdsmyndighet NHS tillsatte en oberoende granskning av GIDS, ledd av Hilary Cass, barnläkare och tidigare ordförande för Kungliga kollegiet för pediatrik och barns hälsa.

Kort efter att Cass lagt fram sin delrapport i februari 2022 beslutade NHS att stänga GIDS. – Det tog lång tid, men det känns som om David besegrat Goliat, uttryckte Keira Bell då.

I rapporten skriver Cass att barn och unga med könsdysfori nu måste få samma kvalitet i bemötande, diagnostisering och behandling som andra barn vid de nya mottagningar som öppnas. Detta visar att Cass bedömer att de som sökte vård på GIDS inte fick det.

Risken för att vården var ideologiskt styrd bekräftas också.

Cass kräver en förändring i vårdideologi, bort från en ”affirmativ” hållning där könsdysforin är en identitetsfråga. Hon skriver: ”En fundamentalt annorlunda vårdmodell krävs som är mer i linje med all annan barnsjukvård… den måste inkludera stöd för alla andra kliniska symptom som uppvisas.”

Efter rapportens publicering har NHS även valt att stoppa medicinsk behandling med stopphormoner för barn under 18 år, med en öppning om det sker inom ramen för ett forskningsprogram. Endast i exceptionella fall är det aktuellt för unga med sent utvecklad könsdysfori. Ett expertråd för forskning om könsdysfori har också bildats, för att tillse att vården i fortsättningen är evidensbaserad.

19

Missade tillfällen också i Sverige? ”Anneli” är överläkare i barnpsykiatri och beskriver hur behandlades av kollegor när hon inte intog en affirmativ hållning i transvården för unga. I SVT vågade hon av rädsla för repressalier inte framträda med namn och bild.

Redaktionen för SVT:s Uppdrag granskning har under flera år skärskådat svensk transvård, till att Socialstyrelesn tvärvände om stopphormoner för minderåriga. I höst har deras senaste granskning lett till nya debatter. Pekar en debatt i Svenska Dagbladet på fler brister att åtgärda?

TEXT OLA NILSSON FOTO SKÄRMDUMP SVT ”TRANSKRIGET”

S

ituationen i Sverige liknar på många sätt den Hannah Barnes beskriver gällande England.

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, finner i den studie de utfört på regeringens uppdrag, att det inte finns några vetenskapliga svar på varför antalet unga som söker sig till transvården ökar så kraftigt.

Det finns dock statistik och fakta som visar att ökningen främst består av unga flickor, och att dessa ofta utvecklat könsdysforin senare i barndomen än de grupper som tidigare dominerat.

I en sammanfattning skriver Socialstyrelsen angående SBU:s studie att ”de vetenskapliga underlagen är otillräckliga för att bedöma effekterna av pubertetshämmande och könskonträr hormonbehandling på bl.a. könsdysforin, den psykosociala hälsan/ohälsan och livskvaliteten för ungdomar med könsdysfori”.

Trots detta hänvisar Louise Frisén, överläkare vid KID, Stockholms-mottagningen för barn och unga med könsdysfori, i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet till en 25 år gammal holländsk modell 20

som KID:s underlag för att behandla barn med stopphormoner.

– Då den nya gruppen av barn skiljer sig så markant ifrån den grupp som de holländska riktlinjerna bygger på, så är det mycket tveksamt att idag erbjuda barn med könsdysfori denna behandling, svarar sex läkare med Sven Román som förstanamn.

Därmed hamnar de nära de slutsatser Hannah Barnes landar i med sin mer djupgående granskning.

De sex läkarna ifrågasätter även om KID följer Socialstyrelsens nya, striktare riktlinjer.

– Enligt Socialstyrelsens nya riktlinjer ska hormonbehandling endast ges till barn med könsdysfori inom ramen för kliniska studier. Vi blir därför mycket oroade när Frisén skriver att 15 procent av barnen på KID-mottagningen får stopphormoner och 5 procent könskonträra hormoner.

– Ingår alla dessa barn i kliniska studier? Oss veterligt har ingen sådan studie godkänts.

Frisén svarar att de inte gör det, då riktlinjer egentligen inte är så strikta.

En av de brister Hannah Barnes reagerar kraftigt på är avsaknaden av datainsamling för att möjliggöra uppföljning. En situation som SBU och Socialstyrelsen bekräftar även gäller Sverige.

Inte heller här har någon en samlad bild av hur många barn som behandlats med stopphormoner, könskonträra hormoner eller, sedan de fyllt 18 år, genomgått kirurgi i könsorganen.

Det mest svårförståeliga när det gäller GIDS, är enligt Hannah Barnes de många förlorade tillfällen till omvärdering, när de granskades och kritiserades. Det finns de som menar att också här kan svensk transvård kännas igen. Bland dem finns psykiater Fredrik Lundqvist som deltog som en röst i Transkriget, men även replikerade på Frisén i Svenska Dagbladet.

– Transvården behöver byta perspektiv från att försvara sina egna dogmer till att i stället utgå från patientens bästa och dennes rätt till trygg och säker vård.

En mening som är hämtad, inte från Barnes, men väl Hilary Cass’ råd som ledde till en omläggning av transvården i England.

HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN FAMILJEN FÖRST

Röjning • Markberedning • Planteringsuppdrag Försäljning av skogsplantor I samarbete med

OM- TILL- & NYBYGGNATIONER

Rågvägen 3, 612 94 Finspång • 0706-84 80 97 • skogsvardstjanst@finspong.com • www.skogsvardstjanst.se

OMOM- TILLTILL- & & NYBYGGNATIONER NYBYGGNATIONER

0731-81 27 69 info@mattisbygg.se www.mattisbygg.se

FÖRSÄKRAD VS FÖRTVIVLAD Vi ser till27att 0731-81 69ert företag har rätt försäkring!

0731-81 27 69 www.fkomp.com | 018-37 01 45 info@mattisbygg.se info@mattisbygg.se www.mattisbygg.se www.mattisbygg.se

Försäkringskompetens är försäkringsförmedlare med stor erfarenhet inom företagsförsäkring och riskhantering

Ajea´s

Telefon 073 401 95 80 Kontor 018 444 02 20 magnus.thor@magnusthorab.se www.magnusthorab.se

Renoverar tak, fasad och fönster

BYG G S E RV I C E A B

21

N Y

B O K

O C H

S V E R I G E B E S Ö K

De ekonomiska skälen att legalisera dödshjälp är starka John Wyatt har lämnat frontlinjen i neonatalvården och forskningen kring hjärnskador hos för tidigt födda, för att i stället fokusera på dagens etiska utmaningar. I höst besöker han Sverige på inbjudan av bland annat FAMILJENförst, med en ny bok om dödshjälp precis utgiven på svenska.

TEXT OLA NILSSON FOTO THE FARADAY INSTITUTE

S

om chefsläkare inom vården av för tidigt födda barn på ett av Englands ledande sjukhus, var frågorna om liv och död en naturlig del av vardagen för John Wyatt.

Han säger att undersökningar visar att ju närmare en läkare står vården i livets slut, desto starkare blir motståndet till legalisering av dödshjälp. Politiker står generellt långt bort från denna vård och har sällan helt förstått vad som sker där, säger Wyatt frankt.

Detta ger han som en förklaring när jag frågar om hans syn på att Centerpartiet som första parti i Sverige inte bara vill utreda, utan aktivt driva på för en legalisering av dödshjälp, efter ett beslut under hösten vid deras partistämma.

– Detta är ett internationellt fenomen,

22

som startade i Nederländerna. Och bakom ligger stora, underliggande förändringar i samhället, som att den moderna människan strävar efter att slippa all smärta, allt lidande.

Samtidigt föreställer sig människor smärtan i livets slutskede som outhärdlig, och den medicinska vetenskapen som otillräcklig, säger Wyatt innan han utbrister: – Men det är en myt.

– Alla kompetenta läkare med tillgång till modern medicin kan lindra eller ta bort smärtan. Möjligheten till smärtlindring har aldrig varit bättre; fråga bara hur någon som genomgått en större operation känner sig direkt efteråt med höga doser smärtlindring i kroppen!

Ett viktigt ingångsvärde för John Wyatt i samtalet om dödshjälp är just att möta människor i den rädsla de har för döden,

eller att dö i svår smärta. Det är också där han inleder sin bok Eutanasi och läkarassisterat självmord. Han ser hur viktigt det är att ge en sann beskrivning av verkligheten för att motverka den ökande acceptansen för en legalisering av dödshjälp.

I boken skriver han även att legaliseringen av dödshjälp är den enkla utvägen för politiker som inte vill finansiera god palliativ vård. Är den ekonomiska utmaningen med en åldrande befolkning ”elefanten i rummet” när vi talar om dödshjälp?

– Det är inte den enda elefanten, det finns en större: vad som värderas högt i medicinska kretsar.

– Där står palliativ vård lägst i rang, tillsammans med funktionshindermedicin och inkontinensforskning. Den har

HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN FAMILJEN FÖRST

John Wyatt är i dag verksam vid the Faraday Institute vid Cambridge University, och förordar palliativ vård som alternativ till dödshjälp. I höst besöker han Sverige för att bland annat tala i Sveriges riksdag.

varken status eller värde, som de specialiseringar som står högst i hierarkien har: neurovetenskap, kardiologi, cancerforskning, hur vi kan förlänga livet.

– Dit går pengarna, och där finns statusen. Och då är det också det en del politiker prioriterar.

Att ekonomi är en fråga som behöver tas upp i relation till dödshjälp råder det dock ingen tvekan om, menar Wyatt, även om det finns de som vill tysta ner det. De demografiska utmaningarna är verkliga, med åldrande befolkning, sjunkande födslotal och förändrade försörjningsstrukturer i samhället.

– Jag förutser, tyvärr, att inom en överskådlig framtid kommer det finnas regeringar som säger till medborgaren: ”Om du är beredd att acceptera dödshjälp, kommer vi att ge dina efterlevande dessa förmåner. Du kan avsluta ditt liv värdigt och utan smärta, och samtidigt hjälpa samhället att klara sina utmaningar.”

Många ryggar säkert tillbaka för påståendet, men för den som följt utvecklingen kring dödshjälp i exempelvis Kanada, är det inte uteslutet att detta är ett möjligt framtidsscenario. I den amerikanska delstaten Oregon uppger en för-

vånansvärt stor andel av de som önskar dödshjälp, att de inte vill vara till besvär för anhöriga och samhället.

I ett kapitel i sin bok beskriver Wyatt ett historiskt skede där ett första politiskt beslut om dödshjälp, inte gick att förutse som starten på ett mycket större dödande, när den första svagare vinden blåste upp till orkanstyrka.

I det nazi-tyska T4-programmet gavs människor med olika funktionsnedsättningar, med början 1939, dödshjälp av påstått ”humanitära skäl”. När det avslutades hade 275 000 män, kvinnor och barn avsiktligt dödats – mördats – inom sjukvården.

I boken återger Wyatt den förklaring den amerikanske psykiatrikern Leo Alexander gav till att respekterade läkare kunde delta i detta frö till Förintelsen: grupperna som inkluderades breddades efter hand. Alexander sa också: ”Men det är viktigt att inse att den oändligt lilla hävstång från vilken denna uppfattning fick sin kraft var attityden mot de obotligt sjuka.”

Men är det adekvat att peka mot nazisternas illgärningar i dagens diskussion om dödshjälp?

– Det är möjligt att missbruka nazisterna som ett varnande exempel, och jag påstår inte att ett nytt gestapo kommer att samla ihop folk och föra dem till gaskammaren.

– Men om det presenteras som en fråga om autonomi, i lugna, vänliga termer, kommer en äldre, kanske dement, kvinna, då inte se det som ett val hon själv gjort, även om det också fanns ekonomiska vinster med i bilden hos de som presenterade förslaget för henne?

Finns det även ett annat framtidsscenario? Ja, säger Wyatt utan tvekan. När mörkret tätnar kan alternativa, ljusa scenarier växa i styrka. Och en satsning på palliativ vård är möjlig.

– Ärligt talat måste vi både mobilisera för att stå emot utvecklingen mot en legalisering av dödshjälp, och samtidigt planera för det värsta. Det vi inte kan göra är att lägga oss på rygg och acceptera kraven på legalisering av dödshjälp utan motstånd.

Wyatts bok finns att köpa i bokhandeln, på adlibris.se och bokus.com Teckna dig för FAMILJENförsts digitala nyhetsbrev för info om John Wyatts Sverige-besök: familjenforst.nu

23

HELA DENNA TIDNING ÄR EN ANNONS FRÅN FAMILJEN FÖRST

”Den som räddar ett liv – räddar hela världen”

I

somras hade jag förmånen att besöka både Auschwitz-Birkenau och det heliga Landet. Som du förstår var detta två väldigt olika resor, och samtidigt går det ett historiskt band från den ena platsen till den andra.

Ett band av hoppets överlevnad, som förbinder människor och deras öden.

Förintelsens dödsmaskineri var en unik företeelse, i dess industriella ansträngning att mörda så många som möjligt, och helst hela det judiska folket. Känslan av att stå på helig mark på grund av dessa människors bestående värdighet, trots vad bödlarna hävdade, blandas med så många andra känslor.

Men besöket vid detta fruktade dödsläger väcker också tankar om hur vi människor tycks dömda att inte lära av historien. Och så finns, i detta till synes kompakta mörker, ikoniska personer – som Maximilian Kolbe.

Efter att en fånge lyckats rymma från just Auschwitz, plockades tio män ut för att svältas till döds. När Franciszek Gajowniczeks namn ropades upp, skrek han: ”Hur skall det gå för min fru och mina barn? Jag får aldrig se dem igen”. När Maximilian hörde det, höjde han sin röst: ”Jag är katolsk präst och har ingen familj.

24

Jag kan ta hans plats.”

Till allas förvåning fick han göra det.

Tillsammans med de andra nio placerades han i en jordkällare. Där höjde han sin röst på andra sätt: i psalmsång, uppmuntran och bön. Det har beskrivits hur känslan i dödskällaren var som i en helgedom.

Till slut var det bara Kolbe och tre andra medfångar kvar i livet, och den 14 augusti 1941 fick de varsin dödlig giftinjektion.

Franciszek Gajowniczek överlevde och gjorde det till sin livsuppgift att berätta om Kolbe, och när han helgonförklarades av påven Johannes Paulus II var Gajowniczek på plats i Rom. Maximilian Kolbe var inte ensam. I Israel besökte vi Yad Vashem, med minnesplatsen för De rättfärdiga bland nationerna. Män och kvinnor som, likt vår Raoul Wallenberg, gick mot strömmen. Även i dag finns det skäl att höja sin röst.

Kanske vet du vad judiska Talmud säger: ”Den som räddar ett liv, räddar hela världen.”

Hör du hur livets okränkbarhet ropar till dig?

Höj din röst på det sätt du kan! Räck ut handen till någon i nöd! Hjälp den som hjälper! Det kan vara mot drogerna som dödar, mot den materialism som gör mammor och pappor till kuggar i ett hjul

där barnen är förlorarna, eller mot den vilsenhet som får unga att söka identitet och bekräftelse på fel ställen.

Ingen kan göra allt, men du kan göra något. Och min erfarenhet säger mig att många gånger får du då se resultat. Upprättelse. Liv. Eller åtminstone vetskapen att jag inte satt tyst.

Mikael Oscarsson Styrelseledamot i FAMILJENförst och riksdagsledamot för Kristdemokraterna