Dokumentation innovationslabb inredia tibro 23 24april2013 hur ser morgondagens skola ut by Jon Liinason

INNOVATION SLABB 24 TIM på inredia 23-24 APRIL 2013 ”Hur ser morgondagens skola ut?”

Taka-Tuka Land, Berlin (www.baupiloten.com)

RAPPORT Konstnärsdrivet 24-timmars innovationslab på Inredia i Tibro 23-24 april 2013

“Hur ser morgondagens skola ut?” KONSTNÄR: Johan Rödström, SKOGEN PROCESSLEDARE: Jon Liinason, TILLT Rapport av Ulla Johansson, Ph.D., professor Torsten and Wanja Söderberg Chair in Design Management Business & Design Lab.- School of Design and Crafts in cooperation with School of Business Economics and Law University of Gothenburg, Sweden

Innovationslabbsresultaten sammanställda av Jon Liinason, TILLT Foton: ArtByVideo

Klockan är bara kvart över sju på morgonen när jag stiger in i en minibuss utanför TILLT. Vi är sammanlagt 7 personer som ska åka till Tibro för att vara med på ett innovationslabb. Chaufför är Jon Liinason, projektledaren från TILLT som sålt in projektet och den som processleder det tillsammans med konstnären Johan Rödström, som sitter bredvid. Johan är scenograf och arbetar med SKOGEN, en konstnärlig plattform för teater och alternativ scenkonst. Med är också Tiago Prata som är praktikant på TILLT och allmän praktisk hjälpreda, samt tre personer från Art by Video - som ska dokumentera labbet. Själv har jag den här gången bestämt mig för att vara ”deltagande observatör” i labbet. Jag vet inte så mycket om labbet mer än att vi deltagare ska arbeta med idéer kring framtidens skola. Det är ett ”24-timmars innovationslabb” med formatet “lunch till lunch” och ett dussintal deltagare. Labbet är beställt av inredia, en internationell arena för inredningsdesign i Tibro, och vi ska hålla till i inredias nyinvigda lokaler. Jag tar därför mer eller mindre för givet att det kommer att sluta med ideer kring inredning och förändrad miljö i den framtida skolan. Men så blev inte fallet… Vi får inte reda på särskilt mycket i förväg – och det är en del av pedagogiken att skapa en viss mystik. Dessutom är man från TILLTs sida angelägna om att det ska vara en öppen process vilket innebär att man “inte vet vart det kommer att leda”. Men detta är en sanning med modifikation. För det är en ganska tydlig process jag

får vara med om under tisdagen och onsdagen. Dvs processen är tydlig, men resultatet av den är det ingen som vet i förväg. Vi som deltar i innovationslabbet är ett brokigt gäng av personer med ganska olika bakgrund och åldrar. Två är elever i tonåren (eller snarare en tonåring och en 20åring som hon lite ironiskt påpekar ett antal gånger). 4 eller 5 är deltagare på ledningsnivå i möbelriket i Tibro och ytterligare ett par personer arbetar inom möbelbranschen i vid bemärkelse. En kommer från museivärlden, en från ett bildningsförbund och en arbetade med yrkesutbildning och ytterligare en kom från inredia, som var det beställande företaget som betalade och i sin tur tog in deltagaravgifter. Vi börjar med att äta lunch tillsammans och småpratade utan att något särskilt hände. De två skoleleverna får naturligtvis lite extra uppmärksamhet och vi konstaterar att det tyvärr inte finns någon från skolförvaltningen i Tibro närvarande, då de prioriterat budgetmötet dessa dagar.

1:A ÖVNINGEN – EN VANDRING I ”RYMDDRÄKTER” UTOMHUS När lunchen är klar går vi upp en trappa till ett öppet rum där det står lika många pallar som vi är personer. På pallarna ligger något märkliga kläder som vi uppmanas att ta på oss:

Det ser ut som en blandning av rymddräkter och safarikostymer och består av byxor och jacka (i en enda storlek!), gammeldags stickade raggsockor och stora stövlar samt stickade vantar som visade sig ha en liten mjuk tofs invändigt längst ut på handen. Vi får också glasögon som tar bort store delen av synfältet och hörlurar som först spelar lite märkliga ljud snarare än musik och sedan berättar olika korta historier som mestadels handlar om olika kulturer och känslan av utanförskap.

Plötsligt börjar konstnären gå och får med sig oss andra. På rad travar vi ut som vore vi en märklig samling av rymdvarelser. Vi rör oss sakta och bildar tillsammans en ormliknande formation som vandrar runt både i en park och på en skolgård – där barnen kommer springande mot oss med frågor. Men där en vuxen förklarar att vi inte är välkomna! Vi tar en annan väg in i skolan (där det redan gjorts en överenskommelse om att vi ska få låna ett klassrum) och sätter oss ner i bänkarna i det klassrum som en av deltagarna säger såg likadant ut när han gick där för mer än 40 år sedan!

Så får vi fika och varsin vit heliumuppblåst ballong, som vi andäktigt tar emot utan att alls undra vad vi skulle ha den till. Så småningom kompletteras ballongerna med post it lappar där vi uppmanas att skriva ner olika problem som vi upplever att skolan har. Själv tänker jag på Tora Dahls underbara beskrivningar av en kunskapstörst jag alltför sällan möter idag och skriver “avsaknad av kunskapsglädje”. Andra skriver “mobbing” eller “för dåliga kunskaper”.

Nu är klockan lite över 3 och vi får en halvtimma på oss för dagens nästa övning, som ska göras enskilt. På vägen tillbaka till inredia uppmanas vi att tala med

personer vi möter och fylla i nya postitlappar med speglingar och reflektioner kring de problem, som vi tidigare skrivit upp på våra balonger. Reflektionerna ska inte vara våra egna, utan resultatet av samtal vi haft med de vi mött. Den som får flest post it lappar “vinner” (oklart vad) och min tävlingsinstinkt väcks. Jag pratar med några skolbarn. Ett par lärare och föräldrar. Samt några personer jag möter när jag är tillbaka till inredia. Med mina 9 lappar är jag först övertygad om att jag vunnit. Men så kommer en av eleverna och har nästan dubbelt så många – så då är det kört…

MED HÖRLURAR OCH ÖGONLAPPAR SATT VI I MÖRKRET UTANFÖR TOALETTERNA… Nu är klockan snart fyra på eftermiddagen och det är dags för nästa stora övning. Vi hade hunnit få av oss de tidigare kläderna och ombads den här gången att ta med oss våra pallar och gå ner och sätta oss i ytterrummet till toaletterna (Ett något märkligt rum att genomföra övningar i kan det tyckas. Men det visade sig bero på att det var det enda riktigt mörka rummet där vi alla fick plats. Dessutom tror jag i efterhand att det ”märkliga” i situationen inte var någon nackdel!). Vid dörren in står Johan och ger oss någon liten sak som vi inte får visa för någon. Väl inne i rummet sitter redan en handfull personer på pallarna som vandrat ner från mötesrummet och med mängder av sladdar på golvet. Vi får hörlurar och svarta ögonmasker. Jag tar på mig hörlurarna och de kopplas samman i ett ljudnätverk där vi alla hör varandra. När ljuset släcks och de svarta ögonbindlarna gör sitt till befinner vi oss i en nästan sagolik stämning där vi inte ser något men där vi hör vad som sägs – men inte hör varifrån ljudet kommer. Hela rumsuppfattningen har försvunnit. Vi befinner oss i ett svävande mörker allihop.

I detta svävande mörker uppmanas vi att känna efter vad vi fått för något i vår hand. Det visar sig att en del fått en tärning, andra fått en liten kon och ytterligare några fått en liten kula. De som fått en tärning ska berätta om ett positivt minne från sin egen skoltid medan de som fått en kon ska berätta om ett negativt minne. De som fått en kula ska hitta på ett fiktivt minne som får vara positivt eller negativt, vilket de själva vill. Så sitter vi där i vad som i efterhand visar sig vara ungefär en timma och berättar om våra minnen i en helt mörkerlagd lokal med mörka ögonbindlar på oss och hörlurar som stänger ute allt ljud utom det som kommer från vår interna hörslinga. Själv fick jag en tärning och valde att berätta om ett tillfälle av upprymd kunskapsglädje – något jag tyckte passade bra med tanke på mina tidigare problemformuleringar. Andra valde att berätta om mobbingtillfällen – både verkliga och fabulerade. Det kändes starkt. När vi tog av oss lurarna var vi definitivt en grupp – inte bara en samling individer. Reaktionerna på båda dessa första övningar – som för mig är väldigt mycket av teaterövningar – var genomgående mycket positiva. “Lättare att prata när man inte såg varandra…” tyckte någon när vi i efterhand reflekterade över dagen. Och flera instämmer. ”Både och”, menar en annan och tillägger ”För när man sitter så här i ring som vi gör nu så ser man ju varandra och när det är läge att tala.” Vi enades

emellertid om att det i mörkret uppstod en tystnad mellan de olika inläggen som var ganska intressant.

SKAPA VISIONER FÖR MORGONDAGENS SKOLA – EN ÖVNING I FLERA STEG – MED SKRIVANDE OCH MED FEED BACK När vi kom tillbaka från toaletterna började en ny fas. Från att tidigare ha arbetat med att ta fram problem och förslag till hur dessa skulle lösas gick vi nu in i en “visionsfas” som innehöll flera övningar där vi i olika steg fick arbeta med visioner för morgondagens samhälle. Det första som händer är att vi får ett genomskinligt plastblad (ett vanligt gammeldags OH-blad) och en OH-penna med uppmaningen att formulera våra enskilda visioner. Själva ordet visioner hade tidigare berörts i mörkerövningen på toaletten, så en viss koppling till tidigare övningar fanns. Våra kortfattat formulerade visioner som vi skrivit ner å de genomskinliga OH-bladen sätter vi så upp på fönstren och så går vi runt och tittar på det dussintalet visioner som vi konstruerat, innan en fas med förbättring av sättet att formulera dem tog vid.

Det börjar med att vi får en hög med ”notisar” att skriva positiv feedback på. Till vår hjälp har vi dessutom ett blad där det står angivet vad som karaktäriserar positiv feedback. Efter en runda där vi alla gett skriftlig feedback på alla andras visioner fick

vi så ge muntlig feedback innan vi fick tillfälle att ändra och förbättra visionen mot bakgrund av den feedback vi fått. När så arbetet med den individuella visionen var klart, så var det dags att slå ihop visionerna – något som skedde i flera steg. I grupper om tre personer fick vi först enas om en gemensam vision. Så långt hade vi kommit när klockan var 18.00 och det var dags för att hämta middag.

MIDDAG – MED GIVET SAMTALSÄMNE OCH MATANDE… Just den middagen blev för flera personer en av de starkaste sinnliga upplevelserna – och en som inte enbart uppfattades som positiv. Under middagen fortsatte arbetet genom att vi fick i uppgift att – samtidigt som vi matade varandra (!) intervjua varandra om visionen och varför den uppkommit och hur den hängde ihop med livet i övrigt. För mig och min partner var sambanden uppenbara. Han hade ett barn som behövde individuell behandling och som, när man gav honom det, fick en oproblematisk situation, vilket gjorde att han fått upp ögonen för behovet av individualisering. Dessutom hade han när han besökte skolan blivit klar över behovet av teknisk utrustning och motståndet mot detta från lärarhåll. Slutligen hade hans arbete lett honom till att se vikten av kreativa miljöer. Det var därför naturligt att hans vision handlade om individualisering, teknisk utrustning och kreativa miljöer. Min egen vision hade också tydliga kopplingar till speciella händelser i mitt eget liv. Jag ville ha ”en skola där varje elev självständigt lär sig baskunskaperna samtidigt som man uppmuntras att samverka och lära sig ytterligare spännande kunskaper på alla upptänkliga sätt (via böcker, internet, samtal/intervjuer).” Kopplingen till de Hermodsbrev jag tog studenten med – och de fördelar jag upplevde med dem - är tydlig för baskunskaperna. Men det finns också en koppling till de stora nackdelar jag samtidigt förknippar med ett så starkt individualistiskt(för att inte säga ensamt) studerande. I min vision är därför det bästa av de två världarna kombinerat..Jag fick också mycket positiv feed back på mitt förslag. Matandet av varandra blev intressant. För mig framstår det som ännu intressantare när vi i efterhand talade om det än under tiden vi utförde matandet. Det går självfallet ganska långsamt att ta en sked soppa och föra den till och i en annan persons mun. Och det upplevs som en ganska intim handling som kräver respekt och försiktighet – och tillit. Även om jag inte såg någon som matade !

varandra med all maten så var det heller ingen som vare sig opponerade sig eller verkade tycka att det var larvigt. Tvärtom provade vi alla på det hela och fick uppleva både hjälplöshetskänslor och omtänksamhet och svårigheter som hänger samman med att bli matad av en främmande människa.

Vid utvärderingen nästa dag framkom att övningen att varandra ”kändes extremt obekväm”, säger flera personer. En av deltagarna erkänner att: - Det var då jag var närmast att säga att ‘det här går jag inte med på’. Vilket var lite förvånande eftersom man kan tycka att kan man gå klädd genom Tibro i de kläderna som vi gjorde så … så borde man väl kunna göra detta. Men det var uppenbarligen svårare att mata varandra än att gå omkring i rymdliknande dräkter på led ute på stan. Något som diskuterades en del.

TILLVERKA SYMBOLER FÖR VÅR VISION Efter maten fick vi först i uppgift att gå ut i naturen för att hämta material till en symbol, som skulle representera vår egen vision. Eftersom min vision byggde på att man dels arbetade med gemensamma basfärdigheter och dels fritt sökte kunskap utefter intresse, förmåga mm så fick jag nästan med en gång en bild av något mer kompakt föremål (som skulle symbolisera baskunskaperna) från vilket

10!

det spretade ut flera olika saker med skilda storlek, form och färg (som symboliserade de varierande tilläggskunskaperna). När vi nästa dag talade om erfarenheterna enades flertalet om att det är lättare att tala om erfarenheterna än att ta fram symboler för erfarenheterna. Detta trots att symboler är så starka. Men det kan ju kanske ha med vana och erfarenheter att göra. Vi är ju visserligen ständigt omgivna av symboler och logotyper – men vi brukar se dem snarare än tillverka dem.

HANDFAST ARBETE I FLERA STEG FÖR ATT FÅ FRAM EN GEMENSAM VISION Sedan delade Jon handfast in oss i grupper om 3-4 personer som fick arbeta tillsammans under ett par timmar i olika steg. Först fick vi ta tag i våra ballonger som hängde i taket och på vilka vi skrivit ner ett problem per person.

Vi satt i tre grupper om 4 personer vid varsitt bord. Uppgiften som tilldelades oss nu var att gå igenom våra olika visioner och se vilken av dem som täckte samtliga problem. Den intressanta iakttagelsen som de flesta gjorde var att nästan alla visionerna täckte flertalet problem! Vilket säger en del om relationen mellan problem och visioner och deras karaktär.

11!

Nu hade klockan hunnit bli nästan 9 på kvällen och själv började jag bli ganska trött när Jon deklarerade 20 minuters paus innan vi övergick till en mer action-orienterad uppgift som dessutom följdes av dunka dunka musik som var svår att somna in till… Nu kommer en intensiv aktionsfas på en dryg halvtimma då vi ”TILLTar” perspektivet flera gånger. Först börjar vi med att skriva ner så många lösningar vi kan komma på som kan lösa de problem som vi några timmar tidigare angett och skrivit ner på ballongerna. Nu blev det full fart på skrivandet. Så fort en grupp hade kommit på 10 nya idéer gick Jon runt och delade ut chokladtryfflar som uppmuntran. Till vår grupp kom han inte mindre än 5 gånger! Sammanlagt hade de tre grupperna på cirka en halvtimma kommit på inte mindre än 120 idéer.

Efter 20 minuters paus började klockan att närma sig halv tio på kvällen. Men jag tror att jag var den enda som gäspade och öppet visade mig trött. De två eleverna var kanske trötta men visade det i stället genom att vara extra uppspelta.

12!

Men nu gick arbetet undan i en rasande takt – och med koncentration. De 120 lapparna som tre grupper satt upp var för sig i rader hade som genom ett trollslag under pausen blivit blandade och uppsatta huller om buller. Uppgiften blev nu att kategorisera dessa bilder och sortera in dem i olika grupper. Detta löstes snabbt och elegant vid 22-tiden på kvällen av nästan alla deltagare gemensamt (jag vet att jag hade smitit undan och satt och skrev på datorn men jag är osäker på om det fanns någon mer smitare). På en kvart hade man sorterat alla 120 aktionsförslagen i 7 kategorier!

13!

Så presenteras ytterligare en övning, nämligen att välja ut de viktigaste aktionerna från aktionslistorna på väggen och koppla dom till en vision. Men här var det inte den egna visionen som gällde utan en annan grupps vision (vi var vid det här laget nere på sammanlagt 3 grupper och visioner som utkristalliserats genom övningarna ovan). Också den här uppgiften hanterades skickligt och snabbt och nu var vi ”nästan klara”. Vi hade tre bra visioner som utkristalliserats och 3-4 förslag till aktioner som kunde kopplas till varje vision. Nu gällde bara den sista uppgiften innan vi kunde gå och lägga oss: Nu skulle dessa tre förslag göras till ett enda! Hur skulle detta ske? Här hade Jon ingen lösning utan lämnade det öppet till oss att välja hur vi skulle göra. Skulle vi rösta? Eller skulle vi arbeta om dom till ett gemensamt förslag? Vilka skulle i så fall göra det? Frågorna diskuterades intensivt samtidigt som kvällen närmade sig sitt slut. Då uppstår en åtminstone för mig oväntad reaktion. Jon föreslår att det kanske räcker att vi bestämmer oss för hur vi ska gå tillväga – och att vi sedan genomför det under morgondagen. Men se nu protesterar de flesta. Något sådant ”fuskande” vill man inte vara med om. Har vi hela dagen arbetat och genomfört precis vad vi blivit ålagda så ska vi väl kunna göra det här också! Lösningen blir enkel och genomförs snabbt. Man ska låta någon utanförstående rösta. Men vem? Först föreslås Eddie Jelinek, skolchefen i Tibro kommun. Man inser emellertid att det inte är läge att ringa honom när klockan håller på att passera 22 på kvällen –även om någon tror sig känna till att han är en nattuggla. Detta gör att man väljer att sända ett SMS och vänta 5-10 minuter för att se om man får reaktion. När reaktionen uteblir väljer man därför att utse filmteamet till den grupp som ska åstadkomma en gemensam vision av de tre visioner som finns uppsatta på väggen.

STRAX EFTER 22 VAR DET DAGS ATT REPETERA DAGENS ARBETE OCH REFLEKTERA ÖVER DET Nu är dagen slut. Vi har nått dagens mål – att enas om en vision och ett antal vägar att nå dit. Nu sätter vi oss i en ring för ett antal avslutande reflektioner innan vi går till sängs för att åter ses till frukost.

14!

Vad har hänt? De flesta verkar framhäva att vi har knutit personliga band och att vi blivit en grupp från att vid lunchtid ha varit ett antal individer. Jon förklarar att ”halva resultatet av att vi knyter band och blir en grupp… och andra halvan är de projektidéer som kommer fram.” När vi tillfrågas om våra förväntningar i relation till hur det blev svarar de flesta att de var nollställda. En del hade förväntat sig åtminstone några föreläsningar. Men det verkar som om alla tyckte att det hade blivit en bra och upplevelsefylld dag. Åtminstone var det ingen som vågade sig på att blanda in några klagomål i den positiva kören. Här kommer några citat från kvällens avslutande samtal: , , ,

Vandringen var en bra inledning för att tömma hjärnan. Vandringen blev riktigt bra. Man släppte alltsammans. Att vi gick till skolan var bra. Det var inget som ändrats sedan jag gick där.

Vad var grejen med kläderna, undrade någon? Vi blev en grupp under den promenaden, svarar en annan. Alla verkade vara överens om att det måste ha sett väldigt märkligt ut när vi kom gåendes – men man brydde sig inte särskilt om det… , Barnen blev inte rädda. Men vi blev avvisade av en av lärarna som sa att hon inte orkade förklara för barnen vad vi var för något! , Ingen ifrågasatte egentligen att vi skulle ha kläderna. Vi var egentligen väldig beskedliga… , Vi hade inte fått samma mentala öppenhet inför besöket i den vanliga skolan om vi inte gått dit på detta speciella och magiska sätt.

DAG 2 – BÖRJAR MED ATT BERÄTTAR HUR VI UPPLEVDE GÅRDAGEN Nästa dag startar med att vi ska sammanfatta gårdagen. Det ska vara kortfattat: ett enda ord!

…OCH FORTSÄTTER MED ETT LÅNGT GRUPPARBETE SOM VARAR ETT PAR TIMMAR Sedan ska vi ta den gemensamma visionen som vi kom fram till strax innan läggdags dagen - eller snarare natten - innan. Om vi dagen innan med hjälp av olika tekniker arbetade med att abstrahera en enda vision så gäller det att under dag 2

15!

snarare konkretisera visionen. Vi får i uppgift att göra det i grupper om tre personer. Den grupp jag deltog skulle arbeta med konkretisering på temat “inflytande”. En annan grupp hade “kompetensutveckling” som tema och en tredje grupp hade “flexibel inredning” som tema för sin konkretisering av visionen. Vi fick arbeta med uppgiften i hela två timmar och uppmanades att använda så manga av de tekniker vi lärt oss under gårdagen som möjligt. Därefter kom en något kortare övning då vi arbetade i tvärgrupper om fyra personer för att diskutera resursbehovet för att genomföra de planer vi diskuterat under den första delen av förmiddagen (tex hur realisera inflytande i skolan). Efter en kort tids arbete slogs vi ihop med en annan grupp som hade ”lokaler och inredning” som sitt tema. Nu skulle vi göra ett projekt för genomförande. Ett projekt som skulle handla om att förändra ”lokaler och inredning” så att de stod mer i överensstämmelse med den vision vi satt upp för skolans framtid. Vi upplevde det inte särskilt svårt att tänka oss ett sådant projekt. Tvärtom blev det nästan enklare med kombinationen av ”inflytande” och ”möbler och inredning” Men vi hade svårt att lägga upp planer för genomförande utan att ha en person som är villig att arbeta med genomförandet framför oss. För där måste givetvis också vara både en anpassning och ett inflytande. Vi saknade en verklig person som skulle kunna vara spindel i nätet. Vi saknade en rektor och ett par lärare. ”Vi måste samla en helt ny grupp med helt nya kompetenser,” sa någon. Och själv blev jag lätt matt bara vid tankeexperimentet.

EFTER LUNCH BLIR DET REDOVISNING FÖR ”ALLMÄNHETEN” Labbet är egentliigen slut vid lunchtid. Men ingen ger sig iväg. För nu kommer en annonserad redovisning av våra resultat för allmänheten. “Allmänheten” visar sig I detta fall bestå av två personer – men två i sammanhanget viktiga personer. Det är skolchefen Eddie Jelinek och det är Bertil Lindström, ägare till Brittgårdens bostadsområde och Citymöbler, och en allmän initiativtagare och donator i Tibro. Gruppen diskuterar själva hur man ska presentera sina idéer. En helt ny faktor har smugit sig in i arbetet – via lokaltidningens artikel på morgonen. Där står nämligen att skolan går med flera miljoner i back gentemot budget. Det är därför inte läge att presentera idéer som kostar pengar. Vi konstaterar dock att en del av idéerna snarare har med mentala föreställningar att göra – de handlar mer om att ”tillta perspektivet” än nya pengar. Och i den mån som lokalerna behöver förändras för att möjliggöra nya pedagogiska former så kanske företagarna i Tibro kan hjälpa till !

16!

med detta – och få både utställningslokaler och publicitet på köpet. Det var ett förslag till anpassning till den nya kontexten som väcktes. Den viktiga slutklämmen på seminariet och labbet blir att man utser en delegationsgrupp som ska träffa hela skolnämnden och tradera erfarenheterna från labbet.

AVSLUTNINGSVIS… En av deltagarna säger så här när vi slutar: ,

Jag har varit på många möten som varit mycket kortare än det här, men där jag tycker att jag har kastat bort tiden. Men för det här känner jag att trots att det är det längsta möte jag varit på på länge – så, ja jag har inte alls kastat bort tiden. Utan det har varit värt tiden.

Flera andra håller med om detta påstående. Samtidigt säger någon av dem att det självfallet beror på om det blir en uppföljning av arbetet så att “något händer”. För att dagarna inte ska ha varit bortkastade krävs att de här dagarnas arbete blir en del i något som fortsätter. För blir det inte så – då kommer man att uppleva det som meningslös tid. Och hur det blir med den saken kan ingen uttala sig om förrän till hösten – då jag hoppas kunna göra en uppföljning. TOLKNING, ANALYS OCH REFLEKTIONER Separat del som skrivs när jag har 2-3 olika innovationslabb att reflektera över.

- Ulla Johansson Professor i Design Management, Handelshögskolan, GBG Universitet

17!

PROBLEMINVENTERING

Den fysiska inlärningsmiljön problematisk Hur hanterar vi traditioner/kulturer som hindrar utveckling? Praktiska, estetiska och sportsliga ämnen värderas för lågt Ger skolan rätt kunskap för arbetslivet? Vi hänger inte med I den tekniska utvecklingen För lite pengar till utveckling av skolan Mobbing Otydliga direktiv från skolverket

Reformhysteri Utbildningsnivån har sjunkit I Sverige Mobiltelefonerna används på fel sätt Luftkvalitén undermålig För lite fysisk träning För dåliga lokaler För lite resurser Dålig social kompetens För tråkigt Iiskolan Lågmotiverade elever För lite träning av båda hjärnhalvor Kommunikationen mellan lärare och elever behöver utvecklas För lite lyssnande För lite religionskunskap i förhållande till den multikulturella verkligheten runt omkring oss Dåtidstänk: tuggummi, keps, dricka Inte snåla på skolan Uppdatera lärare inom teknik För lite droginfo För få kreativa labb i skolan Kombination av betygshets och avsaknad av betyg Eleverna har för dåliga baskunskaper För lite språk

Allas behov hinns inte med

18!

För homogena elevgrupper För få lärare som brinner för sitt ämne För få kompisförebilder För lite stöd vid läs och skrivsvårigheter Handlingsförlamade lärare För många personrelaterade konflikter Mer variation på inlärningsmetodiker Byt ut den tråkiga skolmiljön För tråkiga lektioner för små barn Fler fysiska alternativ till idrotten (alla gillar inte sport) Mer musiklektioner behövs Bättre betygssystem Fler lärare med lärarbehörighet Föråldrade arbetssätt

Dålig kontinuitet För många olika lärare i klassen För stora klasser Individen kommer bort i massan För snäva bedömningsmallar av elever Undervisningen inte individanpassad idag, det behöver den bli För lite respekt för elevernas varierande ekonomiska och sociala förutsättningar För dålig skolmat Idrott och estetiska ämnen bedöms inte utifrån individen För många förutfattade meningar om elever och föräldrar För dåligt föräldraengagemang För hög ljudnivå För lite mognadsanpassad utbildning Sociala medier är inte bara bra, ger upphov till mobbing ibland Större personaltäthet behövs Segregation Bättre möbler för förbättrad inlärningsmiljö

19!

PRIORITERADE PROBLEM 8 röster på: - För lite koppling till näringslivet 3 röster på: - Stressig miljö - För lite individanpassad undervisning - Fokus på problem, inte på möljigheter - För lite kreativa miljöer 2 röster på: - För lite respekt för lärare och varandra - Mobbning 1 röst på: - Kunskapsglädjen saknas - För lite nytänk - För lite omsorg till den enskilde eleven - Dålig akustik - Vi behöver gå från att ha all info, till att veta var jag ska söka den - Dålig vuxennärvaro utanför klassrummet - Många lärare vantrivs - För lite lärartid för undervisning (för mycket administration)

20!

VISIONER FÖR MORGONDAGENS SKOLA -

Framtidens skola är o S kapande o K reativ o O rädd o L ärande o A ktuell

Morgondagens skola är en kreativ, rolig och teknisk skola där barn och ungdomar blir behandlade utifrån sina egna behov, och där även skoltrötta barn lär sig!

Morgondagens skola har ett gemensamt mål där alla drar åt samma hall oavsett kön, religion, nationalitet, eller ekonomisk status.

Morgondagens skola är en plats där man visar respek och ansvar för varandra och skolan. Den är en trygg och kreativ miljö producerad med miljötänk.

I morgondagens skola ska alla få utvecklas till sin fulla potential – och ha roligt samtidigt!

Morgondagens skola är individanpassad utifrån den enskildes behov, teknikanpassad för framtiden och har kreativa miljöer anpassade efter morgondagens aktiviteter.

I morgondagens skola skapas lust till kunskap genom kreativa arbetssätt och miljöer, där alla människor har lika värde.

I morgondagens skola är miljöerna öppna så att alla ser och syns, vilket minskar mobbing och utanförskap. Miljöerna är också ändamåls- och lärstilsanpassade.

21!

Morgondagens skola är den plats där barn och ungdomar utvecklas till sitt rätta jag utifrån sitt eget sätt att lära.

Morgondagens skola är en skola fri från utanförskap och mobbing, där kreativa miljöer och ansvarfulla vuxna ger barn och ungdomar alla möjligheter att växa och utvecklas I sin egen takt och efter sina egna förutsättningar.

PRIORITERADE VISIONER -

Morgondagens skola är den kreativa mötesplats där elever och lärare kan utvecklas och växa tillsammans, där alla har lika värde och möjlighet till individuellt lärande.

Morgondagens skola är en plats som passar alla barn och ungdomar, oavsett kulturbakgrund. Skolan har en positiv och rolig miljö så att man presterar sitt bästa. Man ska känna sig delaktig I vad som sker. Alla får vara med oavsett vem man är.

22!

VINNANDE VISION Morgondagens skola ska vara kreativ, flexibel, aktuell och kunna anpassas till varje individs särskilda behov. Mål -

Egna studier – självständigt lärande Eleverna tar själva ansvar för den sociala miljön Eleverna är aktiva i planering av matsedel osv – som del i lärandet Fysiska miljön – elverna ska tillåtas vara med i utformandet som en del i lärandet Elevinflytande över estetiska ämnen/kulturella och sinnliga aktiviteter

Idrott & Hälsa ersätter idrott

Resursbehov - Eleverna är den viktigaste resursen! - Tekniska resurser – datorer - Ändrade personella resurser – från lärare mot moderator – uppföljning och stödfunktion - Ändrad lärarutbildning - Uppföljning av att ansvaret för den sociala miljöar fungerar. Ny tjänst: social kulturmentor - Ny roll för ”mat-tanten” – har även ansvar för att lära ut näringslära, hemkunskap, mm. - Ekonomiska resurser för att skapa elevstyrd inredning - Extern kompetens inom ergonomi och aktiviteter - Resursbank av konstnärer och kulturarbetare som deltar i undervisningen - Samarbete med idrottsföreningar när det gäller idrott och hälsa Lösningar - Initiera forskningsprojekt runt den fysiska miljön – sök finansiering från leverantörer och institutioner - Utnyttja utbildningar, projektkoordinatorer, TTC, HVC, Fågelvik, AME - Höj skolans status genom externt engagemang och samarbete - Bjud in teknikföretag -

Skapa mer med händerna

23!

Få med föräldrar Styr lärarnas arbetstid mer Lär genom lek Praktik Använd konstnadsfria resurser utifrån Workshops Använd befintliga resurser smartare Rollspel Fler kunskaps och erfarenhetsutbyten via nätet Skapa lust att lära genom tekniken

Deltagande parter/roller - Projektledare/forskare - Elever -

Internationella lärare Finansiärer Producerande företag Skolchef Lärarhögskolan Arkitekter Rektorer Politikerna Skolarkitekter

24!

SAMMANFATTNING AV VISIONSBASERADE PROBLEMLÖSNINGAR

Arbeta med kreativa undervisningsmetoder Mer ny teknik Tydligt värdegrundsarbete Flexibel inredning

Tydlig politisk vision om vad man vill med skolan Skolan ska vara närmare samhället Skolan anpassas till näringslivets behov Involvera föräldrar Skapa mer utbyte med andra skolor Skapa nya lärarroller, ex kreativ mentor Mer utbyte med andra länder Hemlig kompis Lobba mer mot politiker Fler mentorer och faddrar Låt politikerna praoa I skolan Mer pensionärer i skolan Skapa ett öppnare klimat Utnyttja de resurser som finns på ett smartare, mer kreativt sätt Skapa tydligare samhällsansvar att alla ska vara med på utvecklingsresan mote en bättre skola Skolan ska hålla allt material, såsom böcker, skridskor, etc. Större skolbudget Ställ högre krav på skolledning Mer personalresurser Ny individbaserad pedagogik Korsbefrukta ämnen Öva mer på samarbete

Arrangera fler kunskapstävlingar

25!

Mer emotionell intelligens i undervisning Mer aktivitetsbaserat lärande Mer slöjd Mer brainstorming i skolan Mer idrott Mer forumteater Mer inlämningsuppgifter Individuella läxor och uppgifter Större elevinflytande Individuella uppvisningar Mer samarbetslekar Mer rollspel Roligare skoluppgifter Anpassa mål efter individuella förutsättningar

Ställ högre krav på elever och lärare Enskilda brev Större elevansvar Individuella studieplaner Mer musik Mer artighet i skolan Tydliga värdegrunder Mer positiv attityd Fler klassrådsmöten Lärare som verkligen lyssnar på eleverna Elever som lär elever Morgonsamling med smågrupper Ökad medvetenhet om mobbing Prata mer om problemen I skolan med elever och föräldrar Uppmana eleverna att våga fråga Mindre grupper Mer öppen dialog Se till att alla får vara med Fler enskilda samtal Fler mobbningsteam Stärka eleverna att våga vara sig själva Mindre elevgrupper Skapa store delaktighet hos eleverna

Uppmärksamma det positiva

26!

Fostra i: “så du vill att andra ska göra för dig, bör du göra mot dem” Mer feedback till eleverna Lärare ska alltid vara snälla Skapa utrymme för diskussioner om nya möjligheter Lämna dåliga saker bakom oss och sikta framåt Lös saker direct Skapa utrymme för “Dagens person” Uppfostra I att inte vara långsint Fokusera mindre på problem, mer på lösningar Mer enskild elevtid med lärare Felaktiga handlingar kräver åtgärd Diskutera mitt och ditt Bra handlingar ska uppmuntras Prata mer om socialt samspel och öva kroppspråk

Tala mer om rätt och fel Bättre ljudabsorbenter Flexibel inredning På och avmiljöer Mer hållbarhetstänk Roligare exteriörer Tysta rum Flera miljöer i samma rum Anpassad inredning Välj miljö efter arbetssätt Bättre luft Höj och sänkbara stolar och bord Mjuk sittning Föränderlig belysning Ergonomiska stolar Nya tapeter Regelbundet underhåll av lokaler iPads till alla Mer digitala hjälpmedel Se och lär via film Skapa nätvandringar Inga mobiler under skoltid Webbaserad undervisning och studier

Bättre internet

27!

Mer kompetensutveckling Duktigare lärare Bättre kunskap hos personal kring olika diagnoser Mindre administration för lärare Fler lärare på rasterna Mer skolmässor

28!

SAMMANFATTNING KONSTRUKTIV FEEDBACK

•

Konstruktiv feedback ska alltid vara väl genomtänkt innan.

•

Den ska alltid utgå från att man vill den andra väl.

•

Den ska syfta till att utveckla individen professionellt.

•

Ge tydliga exempel på vad som var bra.

•

Ställ frågan vilka konsekvenser idén får.

•

Ställ frågan: ”… och har du tänkt på vad som skulle hända om du gjorde så här istället?” Avsluta med sammanfattning.

29!

SAMMANFATTNING BRAINSTORMINGREGLER

•

Idéer får inte kritiseras innan de är färdiga.

•

Vilda idéer uppmuntras. Utgångspunkten är att alla idéer är bra idéer. En idé som inte verkar bra kan utvecklas till en lysande idé.

• •

Var generös med dina idéer, dela med dig! Var visuell, rita gärna upp din idé, det stimulerar idéarbetet! Alla deltagare utvecklar och förbättrar varandras idéer. Kvantiteten av idéer är viktig, då det ofta genererar kvalitet.

30!

SAMMANFATTNING CHECKLISTA Tekniker som användes under labbet: • Påkoppling av alla sinnen • Tillitsbygge • Värdegrundsallokering via minnesteknik • Brainstorming • Kategorisering av problem och idéer • Urval av problem och idéer • Visionsbaserad problemlösning • Feedback från omvärlden • Tvärsektoriellt erfarenhetsutbyte • Komfortzons-utmaningar • Konsensustekniker

31!