ra12_19

Arbete och liv på landsbygden – Landsbygdens förutsättningar i kunskapsekonomin

• Naturgivna tillgångar gör landsbygden till en fördelaktig plats för vissa typer av verksamheter, exempelvis råvaruproduktion och naturnära turism, trots att en allt större del av den övriga ekonomin koncentreras till städerna.

• Låga markpriser och bra transportinfrastruktur gör landsbygden attraktiv för företag inom tillverkningsindustrin. Sysselsättningstillväxten är dock svag i stora delar av denna sektor, vilket försämrar förutsättningarna för långsiktig tillväxt i många landsbygdskommuner.

• Landsbygdens attraktivitet för såväl företagande, besökande som boende är kopplat till ett rikt och varierat landskap. Ett aktivt jordbruk bidrar till att skapa attraktiva landsbygdsmiljöer.

Rapport 2012:19

Förord Denna rapport är framtagen som underlag till Jordbruksverkets seminarium ”Landsbygden Levererar – ett seminarium om jobb och lycka” vid Almedalsveckan 2012. Rapporten syftar till att ge en översikt över de möjligheter och hinder som finns för en långsiktigt positiv utveckling av Sveriges landsbygder. Rapporten är tänkt att ge en faktabakgrund för en vidare diskussion kring landsbygdens roll i en kunskapsbaserad ekonomi.

Författare Lina Bjerke Sara Johansson Lars Pettersson

Author(s) Lina Bjerke Sara Johansson Lars Pettersson

Sammanfattning Ett hållbart samhälle bygger på att resurser används på ett effektivt sätt. En effektiv ekonomi bygger på att olika typer av verksamheter utförs på de platser där de kan utföras på ett effektivt sätt. Vissa platser har bättre förutsättningar för att skapa ekonomiskt välstånd. Både teoretisk och empirisk forskning visar att produktivitet, förnyelse och tillväxt gynnas av den täthet och mångfald som finns i befolkningstäta områden. Detta gäller inte minst för kunskapsintensiva verksamheter, vilka tenderar att koncentreras till urbana miljöer. Syftet med denna studie är att ge en översikt över vilka utvecklingsvägar som finns för landsbygden i en ekonomi som i växande grad koncentreras till kunskapsintensiva verksamheter.

Denna studie belyser det faktum att landsbygden, trots urbaniseringskrafter, är en fördelaktig plats för verksamheter som är direkt beroende av fasta naturtillgångar som återfinns utanför urbana miljöer. Landsbygden är således en fördelaktig plats för att bedriva råvaruproduktion, tillverkningsindustri samt för många företag som är inriktade på exportmarknader. Även den småskaliga livsmedelsindustrin och delar av besöksnäringen drar nytta av landsbygdens specifika resurser. Det är främst inom besöksnäring, rekreation och småskalig förädling som man kan se en potential för sysselsättningstillväxt på landsbygden, eftersom stora delar av den storskaliga industriproduktionen fortgående ersätter arbetskraft med kapital och därmed visar på en svag tillväxt i sysselsättning.

Både småskalig livsmedelsförädling och besöksnäring är växande branscher i flera landsbygdskommuner, inte minst i fjällvärlden och i kustområdena. Man ser emellertid också att det finns många platser i Götalands och Svealands inland som har en stark livsmedelsproduktion (både storskalig och småskalig) och dessutom har en attraktiv miljö för friluftsliv och därtill kopplad besöksnäring.

Avgörande för möjligheterna till ekonomisk tillväxt på landsbygden är att miljön är attraktiv. Viktigt för att skapa en attraktiv miljö är att landskapet är varierat, och för detta förutsätts i många avseenden ett aktivt jordbruk. Jordbruksproduktion är nödvändig för att hålla marken öppen och bidrar till en stor artrikedom och bevarade natur- och kulturmiljöer. Att odlingslandskapet bevaras torde vara av stor vikt för landsbygdens långsiktigt positiva utveckling.

En annan förutsättning för att en plats ska visa på en långsiktigt positiv utveckling är att det finns en lokal marknad med stark köpkraft. Denna studie visar att en kommun behöver ha ett lokalt tätortscentrum med minst ca 25 000 invånare för att den förväntade befolkningsutvecklingen ska vara positiv. Närhet till grannkommuner med större tätortscentra inom avstånd som upplevs som pendlingsbara, kan kompensera avsaknaden av egen större tätort.

Avsaknad av en köpstark lokalbefolkning kan också kompenseras av en stark besöksnäring, vilken temporärt flyttar den inhemska köpkraften från storstadsregionerna till landsbygden. Ytterligare köpkraft kan också komma från utländska besökare. Det tycks finnas ett ömsesidigt positivt samband mellan besöksnäring och uppkomst av småskaliga lokala produkter i vissa delar av landet. Många sådana produkter har en direkt koppling till det lokala jordbruket, vilket påtalar jordbrukets roll för en levande landsbygd.

Innehåll 1. Inledning.................................................................................................. 3 2. Från ett landsbygdsbaserat jordbrukssamhälle till en urbaniserad kunskapsekonomi........................................... 4 2.1 Den nya ekonomiska geografin: skalfördelar transportkostnader och kunskapsspridning.......................................................................................................... 4 2.2 Den ekonomiska geografins förändring under 1900-talet ............................. 6

3. Landsbygdens fördelar.....................................................................16 4. Efterfrågan på landsbygdens varor och tjänster.....................22 5. Landsbygdens lokaliseringsmönster – problem och möjligheter.............................................................27 5.1 Möjligheter för tillväxt på landsbygden................................................................27 5.2 Hinder för tillväxt på landsbygden.........................................................................28

6. Landsbygden i kunskapsekonomin – några slutsatser.........33 Källförteckning...........................................................................................35

1

2

1. Inledning Ett långsiktigt hållbart samhälle bygger på att man använder givna resurser på ett effektivt sätt. En effektiv ekonomi bygger också på att olika typer av verksamheter utförs på de platser där de utförs mest effektivt. Vissa platser har bättre förutsättningar än andra när det kommer till att producera specifika varor och tjänster.

Detta innebär att olika platser har olika förmåga att skapa ekonomiskt välstånd, vilket gör att olika regioner utvecklas på olika sätt.

Både den ekonomiska och demografiska utvecklingen skiljer sig mycket åt mellan olika delar av Sverige. Det finns regioner som visar stark tillväxt i befolkning, inkomster, och arbetsplatser. Samtidigt finns det svagare regioner där såväl befolkning, som sysselsättning och företagande minskar. Generellt sett är det storstadsregionerna som står för den starkaste utvecklingen i både demografiska och ekonomiska termer. Vad gäller stads- och landsbygdsområden utanför storstäderna finns en stor variation i tillväxt under det senaste decenniet.

I rapporten studeras regionala skillnader i demografi- och sysselsättningsutveckling samt hur lönesummor och produktionsvärden (BRP) fördelar sig mellan Sveriges kommuner. Analysen tar sin utgångspunkt i frågan om i vilken utsträckning som urbaniseringskrafter medför en utveckling som gör att människor och arbetstillfällen flyttar från landsbygderna till städerna. Studiens övergripande syfte är att beskriva landsbygdens roll i dagens svenska ekonomi, vilken i växande grad koncentreras till verksamheter som är intensiva i kunskap och forskning. Rapporten syftar till att besvara frågan om vad landsbygden har för komparativa fördelar1 i en kunskapsekonomi och diskutera hur efterfrågan på landsbygdens varor och tjänster kan förväntas utvecklas ur detta perspektiv. Målet med studien är att utifrån teoretiska resonemang och beskrivande statistik ge en översikt över vilka möjliga utvecklingsväger som finns för den svenska landsbygden och samtidigt peka på omständigheter som försvårar en positiv utveckling utanför städerna och deras omedelbara omland.

Studien behandlar inte alla aspekter av landsbygdens utveckling utan fokuserar på de faktorer som är mest kritiska för att bevara en levande landsbygd, d.v.s. utveckling av befolkning och arbetstillfällen. En annan avgränsning är att miljökonsekvenser av olika landsbygdsverksamheter och boende på landsbygden inte beaktas. Rapporten inleds med en beskrivning av regionala skillnader i tillväxt i befolkning och sysselsättning och diskuterar i vilken grad den ekonomiska och demografiska utvecklingen drivs av underliggande urbaniseringskrafter. I avsnitt 3 analyseras landsbygdens fördelar i en kunskapsbaserad ekonomi, vilken följs av en diskussion kring efterfrågan på landsbygdens varor och tjänster i avsnitt 4.

Avsnitt 5 diskutera möjligheter och hinder för en långsiktigt positiv landsbygdsutveckling och avsnitt 6 presenterar avslutningsvis några slutsatser kring landsbygdens förutsättningar i en kunskapsbaserad ekonomi.

1 Även om vissa regioner i viktiga hänseenden har fördelar framför andra regioner, så kan andra regioner i vissa hänseenden ha en relativ (komparativ) fördel för vissa typer av produktion. Därför kan även regioner som allmänt sett har låg konkurrenskraft ändå hävda sig på vissa områden.

3

2. Från ett landsbygdsbaserat jordbrukssamhälle till en urbaniserad kunskapsekonomi I detta avsnitt ges en översiktlig beskrivning av det svenska samhällets utveckling ur några valda perspektiv som kan antas ha särskilt stark koppling till den geografiska fördelningen av befolkning och arbetstillfällen. Både den ekonomiska, demografiska och sociala utvecklingen på en given plats beror i hög grad på i vilken utsträckning arbetsplatser växer fram, att det finns tillgänglig service i form av handel och andra tjänster, exempelvis skola och omsorg.

Avsnittet inleds med en kort presentation av den teoribildning som förklarar sysselsättning och tillväxt ur ett geografiskt perspektiv, vilken följs av en redogörelse för befolkningsutvecklingen i Sverige utifrån några olika synvinklar. Skillnader mellan stad och landsbygd är särskilt i fokus i presentationen nedan.

2.1 Den nya ekonomiska geografin: skalfördelar transportkostnader och kunskapsspridning Inom ekonomisk teori ges förklaringar till skillnader i regional utveckling inom den s.k. ”nya ekonomiska geografin”. Denna teoribildning framhåller regioners storlek och inifrån kommande drivkrafter till ekonomisk tillväxt som betydelsefulla. Förklaringen till att regional utveckling kan förväntas bero på den egna marknadens storlek är att stordriftsfördelar och efterfrågan på produktvariation fungerar som drivkrafter för såväl ekonomisk tillväxt som befolkningsutveckling.

Hörnstenen inom denna teoribildning är att stora marknader har konkurrensfördelar eftersom de lockar till sig företag vars produktion kännetecknas av skalfördelar. Såvida inte trängseleffekter, i form av exempelvis höga fastighetspriser, urholkar attraktionskraften hos den större marknaden lockas också hushåll och arbetskraft av den variationsrikedom i utbud som större marknader kan erbjuda.2 På detta sätt uppstår ett ömsesidigt förstärkande utvecklingsförlopp, som brukar kallas för agglomerationsekonomi, vilken driver på tillväxten hos de större regionerna. Agglomerationsekonomier förklarar varför städer och storstadsregioner, med sin täthet, mångfald och tillgänglighet till olika ekonomiska aktiviteter stimulerar ekonomisk tillväxt.3 Skalfördelar kan vara interna eller externa för det enskilda företaget. Interna skalfördelar beror på storleken på det egna företaget och innebär att produktionskostnaden per producerad enhet minskar när produktionsvolymen ökar. Externa skalfördelar innebär att produktionskostnaden minskar med storleken på hela näringsgrenen snarare än med storleken på ett enskilt företag. Externa skalekonomier uppstår till följd av att underleverantörer, arbetskraft och transportsystem koncentreras till ett geografiskt område, som genom sin storlek och variationsrikedom erbjuder företag i området kostnadseffektiva lösningar i många olika delar av produktionssystemen. Denna typ av externa skalfördelarna relaterar till kon2 Fujita, M., P. Krugman och A. Venables (1999) The Spatial Economy, MIT Press, Cambridge MA. 3 Krugman, P. (1991) ”Increasing Returns and Economic Geography” Journal of Political Economy, Vol. 99, sid 486 – 499.

4

centrationens storlek snarare än till dess inriktning och kallas därför för urbaniseringsekonomier.

Externa skalfördelar kan förstärkas ytterligare av att underleverantörer, arbetskraft och transportsystem på en viss plats anpassar sig till en viss produktionsgrens specifika krav. Dessutom sprids information och kunskap enklast mellan företag och individer som ägnar sig åt likartade verksamheter. Externa skalfördelar kan därför förstärkas av geografisk närhet till andra företag med samma produktionsinriktning. Denna typ av skalfördelar kallas för lokaliseringsekonomier och leder till att vissa produktionsgrenar koncentreras till specialiserade kluster.4 I kluster frodas sådana nyttigheter som alla företag i klustret har nytta av. Således kan externa skalfördelar betraktas som en kollektiv nyttighet.

Styrkan i interna skalfördelar beror på storleken på fasta produktionskostnader i förhållande till storleken på rörliga produktionskostnader. Styrkan i externa skalfördelar beror huvudsakligen på hur faktorproduktiviteten påverkas av ett klusters storlek och/eller specialisering. Forskning på detta område visar att det främst är produktiviteten i kunskapsintensiv verksamhet som påverkas av näringslivets koncentration och densitet.5 Detta beror på att kunskap är en produktionsfaktor som åtminstone delvis är en kollektiv nyttighet i den mening att den utgör en tillgång som inte är helt exkluderbar och som det inte råder någon direkt rivalitet kring: att en person använder en viss kunskap för ett visst ändamål hindrar inte att andra personer använder samma kunskap i samma eller helt andra syften.

Eftersom kunskap oftast följer med vissa personer tenderar den att spridas när dessa personer interagerar med eller flyttar mellan i olika typer av miljöer.6 Kunskap är därför en tillgång som har en benägenhet att spridas, avsiktligt eller oavsiktligt. Interaktion mellan personer i olika företag och olika produktionsmiljöer är emellertid sällan helt kostnadsfri, vilket innebär att interaktion tenderar att vara mer frekvent mellan personer som befinner sig geografiskt nära varandra.7 Kunskapsspridning är därför starkast i kunskapstäta miljöer. I sådana miljöer spiller kunskap lätt över mellan olika företag och organisationer, vilket ger upphov till extern nyttighet. Dessa externa kunskapsflöden utgör en lokal kollektiv nyttighet som är fritt tillgänglig för lokala aktörer. I kunskapstäta miljöer finns således en kollektiv nyttighet som ökar produktiviteten i kunskapsbaserade verksamheter.

Sådana verksamheter gynnas därför av att samlokaliseras.

4 Skillnaden mellan sådana agglomerationsekonomier som beror på en koncentrations storlek (urbainseringsekonomier) och sådana som beror på en koncentrations specialisering (lokaliseringsekonomier) diskuterades av Bertil Ohlin i dennes avhandling som senare publicerades i volymen Interregional and International Trade, Harvard University Press, Cambridge, (1933).

5 Se exempelvis Fischer, M. och J. Frölich (2001) Knowledge Complexity and Innovation Systems, Springer, Heidelberg och Johansson , S. (2010) Knowledge, Product Differentiation and International Trade, JIBS Dissertation Serie No. 63, Jönköping University, Jönköping 6 Modern forskning visar på att kunskapsspridning hänger nära samman med arbetskraftens rörlighet, se bl.a. Moen , J. (2000) ”Is Mobility of Technical Personnel a Source of R&D Spillovers?”

NBER Working Paper No. 7834, NBER, Cambridge MA och Agrawal, A. K., I. M. Cockburn and J. McHale (2006) ”Gone but not Forgotten: Knowledge Flows, Labor Mobility and Enduring Social Relationships” Journal of Economic Geography, Vol. 6, pp. 571 – 591, samt Thulin, P., (2009) ”Labor Mobility, Knowledge Diffusion and Regional Growth” CESIS Working Paper No. 209, Royal Institute of Technology, Stockholm 7 Feldman, M. (1994) The Geography of Innovation, Kluwer Academic Publishers, Boston.

5

Mot denna bakgrund är det intressant att studera hur den geografiska fördelningen av befolkningen och arbetstillfällen har förändrats med ekonomins inriktning. I nästa avsnitt beskrivs översiktligt hur Sveriges befolkningsgeografi har förändrats under 1900-talet då svensk ekonomi transformerats från att vara i stora delar jordbruksbaserad och råvaruproducerande ekonomi vid 1800-talets slut till att vara i hög utsträckning kunskapsbaserad vid början av 2000-talet. Vidare är det intressant att studera hur utvecklingstrenderna sett ut ur ett kortare perspektiv och vi fokuserar här på förändringen under det senaste decenniet.

2.2 Den ekonomiska geografins förändring under 1900-talet Vid 1800-talets början levde 9 av 10 personer i Sverige på landsbygden och hade sin inkomst från, jordbruk, skogsbruk eller fiske. Den omfattande urbaniseringen som ägde rum till följd av industrialiseringen 1870-1970 innebar en omflyttning av befolkning och arbetstillfällen från landsbygden till städerna. Befolkningens fördelning mellan tätorter (minst 200 personer) och landsbygden utanför dessa tätorter visas i figur 1. Figuren visar att flyttströmmen från landsbygd till tätort avstannar omkring år 1970 och stabiliseras till en befolkningsfördelning där omkring 85 procent bor i tätorter samt 15 procent bor landsbygden.

100 90 80 Procent

70 60

Tätort

50

Landsbygd

40 30 20 10 0

1800 1820 1840 1860 1880 1900 1920 1940 1960 1980 1995 2000 ÅR

Figur 1 Sveriges befolkning fördelad på landsbygd och stad/tätort 1800-2000, andelar Källa: SCB, egen bearbetning.

I absoluta tal uppgick landsbygdens befolkning till drygt 2 miljoner år 1800. När landsbygdsbefolkningen nådde sin topp under slutet av 1800-talet var landsbygdens invånarantal ca 3,6 miljoner. Under det senaste seklet har landsbygdens invånarantal således mer än halverats och uppgår i dag till omkring 1,4 miljoner invånare.

Trots att landsbygdens andel av den totala befolkningen varit i princip konstant sedan 1970-talet har en annan typ av urbaniseringstrend tagit vid. Under de senaste tre-fyra decennierna har en omflyttning skett från mindre till större tätorter och städer. Denna utveckling blev extra kraftfull under 1990-talets första hälft när den svenska ekonomin genomgick en djup lågkonjunktur. Framförallt minskade sysselsättningen inom tillverkningsindustrin, vilken utgjorde en stor andel av alla jobb på många mindre orter. Flyttströmmarna från mindre orter till större städer

6

med utbud av högre utbildning och större marknader för tillväxtbranscher inom service och handel förstärktes under 1990-talet och pågår alltjämt (se figur 2).

Andel av rikets befolkning, % 65 60 55 50 45 40 35 30

1950

1960

1970

1980

Storstadsregioner

1990

2000

2010

Övriga regioner

Figur 2 Sveriges befolkning fördelad på storstadsregioner och övriga regioner 1950 – 2010 Källa: SCB, egen bearbetning.

Det finns idag inte någon vedertagen definition av vad som är landsbygd respektive stad. Det är ofta relevant att göra en definition av landsbygd utifrån den specifika frågeställning eller det sammanhang som begreppet ska användas.

Jordbruksverket har tagit fram en indelning av den svenska landsbygden som lämpar sig för deskriptiva och tillämpade analyser av boende, arbete och företagande utanför stadsområden. Denna indelning utgår från perspektivet att jordbruk och annan verksamhet i allt större utsträckning ses som integrerade på landsbygden med ett ömsesidigt beroende mellan landsbygd och städer.

Den landsbygdsindelning som används i denna rapport har en klassificering på kommunnivå och utgår från SCBs statistik över pendlingsflöden mellan kommuner, nattbefolkningens storlek i kommuner, samt befolkningstäthet (invånare per kvadratkilometer). Varje kommun har klassificerats utifrån följande villkor: 1. Storstadsområden: Kommuner där 100 procent av befolkningen bor i tätort eller tätortsnära landsbygd. Dessa kommuner finns endast i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö.

2. Stadsområden: Kommuner med en befolkning av minst 30 000 invånare och/ eller där den största tätorten har minst 25 000 invånare. Mindre kommuner som är grannar till dessa större kommuner och där utpendlarna som andel av nattbefolkningen överstiger 50 procent kopplas också till respektive stadsområden eftersom de kan betraktas som influensområden.

3. Landsbygd: Kommuner som inte ingår i de två tidigare klasserna (storstadsområden och stadsområden) och som samtidigt har en befolkningstäthet av minst 5 invånare per kvadratkilometer.

4. Gles landsbygd: Kommuner som inte ingår i de tre övriga klasserna och som följaktligen har befolkningstäthet som är mindre än 5 invånare per kvadratkilometer.

Kategoriseringen enligt ovanstående fyra punkter genererar fyra olika kommuntyper som presenteras i Figur 3.

7

Figur 3. Indelning av Sveriges kommuner i 4 olika kommuntyper

Trots att de fyra olika kommuntyperna är definierade på ett sådant sätt att kommunerna inom respektive grupp kan förväntas vara någorlunda homogena, finns det en del skillnader inom respektive grupp. Tabell 1 visar antalet kommuner för respektive kategori och den största gruppen finner man i kategorin landsbygd. Av dessa har 25 kommuner ökat sin befolkning, 107 kommuner har minskat och 31 har en oförändrad befolkningsstorlek. Med oförändrad menas här att befolkningen inte har ökat eller minskat med mer än 3 procent under perioden 1990 2011. För några av kommunerna har befolkningsminskningen varit stor men för andra har befolkningen enbart minskat i mycket liten utsträckning. I kommunerna som definieras som gles landsbygd har nästan samtliga minskat sin befolkning sedan 1990, utom 2 kommuner haft en oförändrad befolkningsstorlek. För majoriteten av de kommuner som definieras som stadsområden och storstadsområden har befolkningen ökat under de två senaste decennierna. Sett till hela kommungruppen har både typerna av landsbygd minskat sin befolkning även om förändringen i den mer befolkade landsbygden kan betraktas som marginell (-2,75 %). I båda typerna av stadskommuner har befolkningen ökat och det är storstadsområdena som haft den starkaste tillväxten (se även figur 2).

8

Tabell 1 Antal kommuner inom respektive kommunkategori samt hur många av dessa som har haft en negativ eller positiv befolkningstillväxt mellan åren 1990 och 2011* Antal kommuner

Antal kommuner som har växt 1990-2011

Antal kommuner som har minskat 1990-2011

Antal kommuner Med oförändrad befolkningsstorlek mellan 1990-2011**

Tillväxt för hela gruppen av kommuner mellan 1990-2011

Gles landsbygd

33

0

31

2

-16,35%

Landsbygd

163

25

107

31

-2,75 %

Stadsområden

45

35

6

4

14,35%

Storstadsområden

44

43

1

0

25,12%

*Antalet kommuner summeras i tabellen till 285 vilket orsakas av de utbrytningar av kommuner som har skett under 1990- och 2000-talet såsom Trosa, Bollebygd, Knivsta, Heby och Gnesta. ** Oförändrad befolkningsstorlek innebär att befolkningen varken har ökat eller minskat mer än 3 %.

Källa: SCB, egen bearbetning

Det postindustriella samhällets framväxt innebär att service, tjänster och kunskapshantering sysselsätter en allt större andel av arbetskraften. Tjänstesamhället innebär att närhet till både kunder och leverantörer ofta spelar en större roll för var arbetestillfällen skapas jämfört med den traditionella tillverkningsindustrin. Till detta kommer att stora delar av tillverkningsindustrin under en lång tid fortgående ersatt arbetskraft med kapital, vilket har inneburit att arbetstillfällen inom industrin minskat medan sysselsättning inom tjänstesektorer ökat. Numera återfinns ungefär tre fjärdedelar av alla sysselsatta i Sverige inom offentliga och privata service- och tjänstesektorer. Tabell 2 visar sysselsättningen i den privata tjänstesektorn i fyra olika kommuntyper. Tabellen visar att den privata tjänstesektorn är större i stadskommuner än på landsbygden men att tillväxten varit relativt stark i samtliga kommuntyper under det senaste decenniet. Detta gäller också för de tjänstesektorer som är särskilt kunskapsintensiva och därför brukar kallas för avancerade tjänster. Dessa är också mer representerade i stadskommuner men tillväxten är stark i såväl glesbygd som landsbygd.

Tabell 2 Andel sysselsatta i privat tjänstesektor och avancerad tjänstesektor Privat tjänstesektor

Avancerad tjänstesektor*

Andel sysselssatta 2010 (%)

Tillväxt 2000-2010 (%)

Andel sysselssatta 2010 (%)

Tillväxt 2000-2010 (%)

Gles landsbygd

29,50

11,44

7,26

32,77

Landsbygd

26,80

14,90

5,80

37,01

Stadsområden

35,25

17,13

11,27

29,81

Storstadsområden

44,74

16,48

17,71

25,82

* Notera att den avancerade tjänstesektorn är en del av privat tjänstesektor Källa: SCB, egen bearbetning

Det bör nämnas att en stor del av sysselsättningstillväxten och efterfrågan på arbetskraft i de industrialiserade delarna av världen har varit starkt associerat till

9

mer avancerade serviceyrken8. Den avancerade tjänstesektorn är mer kunskapsintensiv än övriga sektorer och består i stor utsträckning av arbetsuppgifter inom forskning och utveckling och avancerade företagstjänster. I Sverige som helhet har den avancerade tjänstesektorn haft en stark tillväxt i antalet arbetsplatser men även i antalet sysselsatta. Sektorn klarade sig relativt sett bättre än andra branscher ur den ekonomiska krisen på 1990-talet men även under krisen som tog sin början under 2008. Antalet sysselsatta i den avancerade tjänstesektorn har ökat med 119 procent sedan 1990-talet, vilket ska jämföras med den genomsnittliga tillväxten av sysselsatta i alla sektorer som uppgår till 17 procent under samma period.

De delar av ekonomin som utsätts för konkurrens från utländska aktörer blir också allt större. Företag inom dessa sektorer har svårt att hävda sig när konkurrensen kommer från länder med avsevärt lägre kostnader för såväl löner som andra insatsvaror. Svenska företag måste därför konkurrera med andra medel än en låg kostnadsnivå som möjliggör låga priser. Konkurrenskraft som inte tar formen av låga priser bygger istället i hög grad på unika produktegenskaper och ett stort teknologiskt innehåll i produkter och tjänster. Forskning och utveckling blir därför alltmer avgörande för företagens konkurrenskraft och därför kännetecknas svensk ekonomi allt större utsträckning av ett högt kunskapsinnehåll i produktionen av såväl varor som tjänster. Resultatet är att både befolkning och arbetstillfällen blir alltmer koncentrerade till storstadsregionerna.

Tabell 3 visar koncentrationen av befolkning, sysselsättning, företag och högutbildad arbetskraft till de fyra olika kommuntyperna. Tabellen visar att ungefär två tredjedelar av befolkning, sysselsättning och företag finns i stads- eller storstadskommuner. Den högutbildade arbetskraften är emellertid än mer koncentrerad till stadsområden än befolkning och sysselsättning totalt sett och det finns också en starkare koncentration till storstadsregionerna. Dessa mönster indikerar att det i stor utsträckning är kvalificerade arbetstillfällen som koncentreras till de mest urbana miljöerna. Som diskuterats i tidigare avsnitt beror denna utveckling på att kunskapsintensiva verksamheter drar mest nytta av att befinna sig i täta regioner, eftersom den kollektiva nyttighet som kunskap ofta utgör frodas bäst då den koncentreras.

Tabell 3. Koncentration av befolkning och ekonomisk aktivitet i Sverige 2010 Andel av befolk- Andel av sysselning (%) sättning (%)

Andel av arbetsställen (%)

Andel av befolkning med högre utbildning* (%)

Gles Landsbygd

2,97

3,72

2,69

1,64

Landsbygd

30,84

32,05

26,76

19,67

Stadsområden

29,83

26,13

29,63

30,02

Storstadsområden

37,08

38,10

40,93

48,66

*Avser personer i arbetskraften med minst tre års eftergymnasial utbildning.

Källa: SCB, egen bearbetning

8 Se bl.a. Florida, R. (2002). The Rise of the Creative Class: and how it’s transforming work, leisure, community & everyday fife. New York, NY: Basic Books, Glaeser, E. L., & Saiz, A. (2004). The Rise of the Skilled City [with Comments by G.T Burtless & W.S Strange]. Brookings-Wharton Papers on Urban Affairs, 5, 47-105, och Saxenian, A. (1994). Regional Advantage: Culture and Competition in Silicon Valley and Route 128. Cambridge, MA: Harvard University Press.

10

Såväl interna som externa skalfördelar förklarar varför allt fler arbetsställen och arbetstillfällen återfinns i storstäderna. Mindre orter som befinner sig på långa avstånd från större stadsregioner är de som i flera avseenden uppvisar den svagaste utvecklingen. Ett problem för mindre orter i glest befolkade regioner är svårigheten att förnya sitt näringsliv och skapa nya arbetstillfällen. En analys av förändringar i antal arbetsställen och sysselsatta per arbetsställe visar att både landsbygds- och glesbygdskommuner generellt sett har en lägre sysselsättningstillväxt än kommuner med större tätorter.9 Det faktum att en större andel av personer i arbetsför ålder driver egna företag på landsbygden än i stadsområden förändrar inte denna bild eftersom merparten av landsbygdsföretagen är enmansbolag utan anställda.10 Den demografiska utvecklingen är starkt kopplad till individers benägenhet att flytta mellan olika kommuntyper. Möjligheten för kommuner att attrahera personer i arbetsför ålder och företrädesvis personer med högre utbildning är en viktig aspekt för långsiktig tillväxt. Tabell 4 och 5 ger en bild av hur migrationsmönstret ser ut mellan 2007 och 2008 då ungefär 300 000 valde att byta bostadsort11. Det finns en rad olika skäl till att individer väljer att byta boendekommun, vilka skiljer sig mellan åldersgrupper, yrkeskategorier och utbildningsnivåer. Generellt sett är individer mer benägna att flytta innan de bildar familj men det finns också studier som visar att vissa individer har en tendens att byta boendekommun efter sin pension. Tabell 4 visar hur många av dessa 300 000 personer som valde att bosätta sig i gles landsbygd, landsbygd, stadsområden eller storstadsområden.

Tabell 4 Andel inflyttare utav de 300 000 personer som bytte boendekommun 2007–2008 Kommunkategori

Andel inflyttare av alla som bytte boendekommun mellan 2007 och 2008 (%)

Gles landsbygd

4,42

Landsbygd

40,00

Stadsområden

28,86

Storstadsområden

27,14

Källa: SCB, egen bearbetning

Av de dryga 300 000 personerna som valde att flytta var omkring 1 % högutbildad12. Tabell 5 visar hur högutbildade personer flyttat mellan de olika kommunkategorierna. Urbaniseringstrenden är tydlig i de högutbildades flyttmönster, vilket visar att den högutbildade arbetskraften efterfrågar en diversifierad arbetsmarknad där det finns fler möjligheter till jobb än vad som erbjuds på mindre orter.

9 Tillväxtanalys (2009) Befolkning, service och företagande i Sveriges gles- och landsbygder, Rapport 2009:10 10 Nilsson, J., Pettersson, M., & Pettersson, L. (2009). Företagande på landsbygden. Stad eller land, gör det någon skillnad? Jordbruksverkets rapportserie No. 2009:2.

11 Detta belyser flyttmönster enbart mellan 2007 och 2008 för att få en mer precis bild av hur individer byter boendeort. Vid en belysning av ett längre tidsperspektiv uppstår problemet av att individer byter ort flera gånger. Dock har flyttmönstret i generella drag varit desamma de senaste två decennierna (SCB 2003) 12 Med högutbildad avses personer med minst tre års eftergymnasial utbildning.

11

Tabell 5 Högutbildades flyttmönster 2007 - 2008.

Kommunkategori

Andel av alla som bytte boendekommun mellan 2007 och 2008 (%)

Gles landsbygd

2,55

Landsbygd

2,59

Stadsområden

31,86

Storstadsområden

39,73

Källa: SCB, egen bearbetning

Att personer i arbetsför ålder och i synnerhet den högutbildade arbetskraften söker sig till de större städerna bidrar till att befolknings- och köpkraftsunderlaget för privat och offentlig service utarmas (se figur 4a och 4b), vilket i sin tur minskar attraktionskraften för inflyttning till glest befolkade regioner. Utveckling av befolkning, arbetstillfällen och service är således krafter som förstärker varandra.

9,3 – 16,6

0,3 – 1,3

16,7 – 18,7

1,4 – 1,8

18,7 – 20,3

1,9 – 2,3

20,3 – 21,9

2,4 – 2,9

21,9 – 28,7

3,0 – 8,8

Figur 4a. Andel av befolkningen över 65 år 2005, (%)

Figur 4b. Genomsnittligt avstånd (km) till service, 2005

Källa: SCB, egen bearbetning

Källa: SCB, egen bearbetning

Under det senaste decenniet har landets befolkningstillväxt varit starkare än under 1900-talets sista decennier. På länsnivå ökade befolkningen i 12 län under perioden 2002 – 2011 medan befolkningen minskade i 7 län och var i princip oförändrad i 2 län. Befolkningsutvecklingen i landets kommuner under perioden 2000 – 2011 visas i figur 5. Den vänstra kartan i figur 5 visar utvecklingen i absoluta tal, vilken varit starkast i kommuner i landets mest urbaniserade områden, d.v.s.

Stockholm, Göteborg och Malmö. Den glest befolkade landsbygden, framförallt Norrlands inland, uppvisar en i många delar omfattande minskning i folkmängd.

Städerna och dess omland – som fungerar som s.k. urbana skuggområden – attraherar inflyttande hushåll på ett annat sätt jämfört med den landsbygd som ligger utanför städernas influensområden.

12

Den högra kartan i figur 5 presenterar en kvintilindelning av landets kommuner med avseende på procentuell befolkningstillväxt. De 20 procent av landets kommuner som utvecklats svagast åren 2000-2011 har upplevt en minskning i folkmängd med mellan 6 och 16 procent. Samtidigt har de 20 procent av landets kommuner som haft den starkaste tillväxten i folkmängd växt med mellan 8 och 23 procent de senaste tio åren. Kartorna visar att utvecklingen skiljer sig mycket åt mellan olika kommuner och olika delar av landet.

Figur 5 Befolkningsutveckling 2000 – 2011 i absoluta tal och i procentuell tillväxt Källa: SCB, egen bearbetning

Kartorna i Figur 5 visar att närhet till större tätortcentra är betydelsefullt för befolkningsutvecklingen. En enkel statistisk analys visar att en kommun behöver ha ett lokalt tätortcentra med minst ca 25 000 invånare för att den förväntade befolkningsutvecklingen ska vara positiv. Närhet till grannkommuner med större tätortscentra inom avstånd som upplevs som tillgängliga, d.v.s. pendlingsbara, kan motverka avsaknad av egen större tätort. Detta kännetecknar exempelvis många utpräglade utpendlingskommuner och förortskommuner i de större stadsregionerna. Sambandet mellan befolkningsutveckling och närhet till tätortscentra med olika storlek visas i figur 6.

13

y = 0,0414x - 0,4214 R2 = 0,3528

0,3 0,25

Befolkningstillväxt

0,2 0,15 0,1 0,05 0 -0,05

6

7

8

9

10

11

12

13

14

-0,1 -0,15 -0,2

Log (befolkning i kommunens största tätort)

Kommuner med tätorter med fler än 25000 invånare, 2010

Samband mellan tätortsstorlek och befolkningstillväxt

Figur 6 Tätortsstorlek och befolkningsutveckling Källa: SCB, egen bearbetning

Figur 6 indikerar att det är den absoluta folkmängden snarare än befolkningsandelen som är av central betydelse för tillväxt och utveckling på en given geografisk plats. Tabell 6 visar befolkningsutveckling i perspektivet landsbygd-stadsbygd i absoluta tal och som procentuell förändring över perioden 2000 – 2010. I den glesa landsbygden har befolkningen minskat under det senaste decenniet medan den varit i princip oförändrad i den mer stadsnära landsbygden. Tillväxten i sysselsättning och arbetsställen har dock varit positiv i alla kommuntyper men utvecklingen är starkare i stadsområden än på landsbygden. Tillväxten i högutbildad arbetskraft har varit ungefär lika stark i stadsområden som på landsbygden men den glesa landsbygden tycks ha en något svagare utveckling än övriga områden. Vad gäller den glesa landsbygden kan man dock konstatera att andelen högutbildade ökat med 52 % trots att den totala befolkningen i dessa kommuner minskat med 8 %. Detta indikerar att den generella utbildningsnivån ökar även i glesbygden trots att dessa kommuner generellt sett har en åldrande befolkning.

Statistiken i tabell 6 ger således ingen tydlig indikation på att koncentrationen av den högutbildade arbetskraften ökar i relativa termer, även om de glesa landsbygdskommunerna tycks ha svårare att attrahera högutbildad arbetskraft än de övriga kommuntyperna. I absoluta tal är det emellertid tydligt att en växande andel av befolkningen med högre utbildning återfinns i städerna.

14

Tabell 6 Tillväxt av population, ekonomisk aktivitet och högutbildade i fyra kommuntyper i Sverige 2000 – 2010.

Tillväxt i befolkning

Tillväxt i sysselsättning

Tillväxt i antal Tillväxt i befolkning arbetsställen med högre utbildning*

-23 279

2 450

2 631

7 711

(-7,7 %)

(13,7 %)

(2,4 %)

(51,8 %)

Landsbygdskommuner

-19 714

20 063

-149

104 292

(-0,7 %)

(12,9 %)

(-0,01 %)

(62,7 %)

Stadskommuner

189 689

20 853

96 894

158 948

(7,3 %)

(17,1 %)

(8,5 %)

(62,6 %)

Storstadskommuner

(386 082)

37 653

209 636

252 648

(12,7 %)

(22,0 %)

(14, 0 %)

(60,6 %)

Glesa landsbygdskommuner

*Avser personer i arbetskraften med minst tre års eftergymnasial utbildning.

Källa: SCB, egen bearbetning

Sammanfattningsvis har landsbygden – definierad som områden utanför tätorter med minst 200 invånare – behållit ett i det närmaste konstant invånarantal från 1970-talet och framåt (jfr figur 1) varefter urbaniseringstrenden skiftar till att omflytta befolkningen från mindre till större tätorter. Befolkningen på landsbygden utanför tätort har omfattat drygt 1,4 miljoner invånare i Sverige under de senaste tre decennierna. I dagens svenska landsbygd finns ca en halv miljon färre invånare jämfört med vid 1800-talets början. Dagens landsbygdsbefolkning utgör ungefär 40 procent av den folkmängd som bodde på landsbygden under slutet av 1800-talet, då landsbygdens invånarantal nådde sin topp. Därefter inleddes en lång epok av urbanisering som pågår än idag. Flyttströmmarna från landsorter till större städer under det senaste seklet innebär att merparten av befolkningen idag lever i relativt stora urbana samhällen. Samtidigt finns det vissa verksamheter som har en positiv utveckling utanför stadsområdena. I nästa avsnitt diskuteras vilka verksamheter som inte gynnas av att befinna sig i täta, folkrika miljöer utan istället ser fördelar med att lokalisera sig på landsbygden.

15

3. Landsbygdens fördelar Den kunskapsbaserade ekonomin kännetecknas av att en allt större del av ekonomins produktionsvärde genereras genom användningen av kunskap i olika delar av produktionsprocessen. Som diskuterats i föregående avsnitt är det den kunskapsintensiva produktionen som har störst nytta av de ömsesidigt förstärkande utvecklingsförlopp, s.k. agglomerationsekonomier, som uppstår i täta miljöer. De externa skalfördelar som företag i sådana miljöer kan dra nytta av uppväger högre kostnader för lokaler i urbana centra. Företag som inte har så stor nytta av de externa skalfördelar som uppstår i urbana centra väljer sannolikt att lokalisera sig på platser där markpriserna och lokalhyrorna är lägre. Om ett företag har nytta av att ligga nära en stor marknad men ingen direkt nytta av att befinna sig mitt i centrum lokaliseras det sannolikt i utkanten av storstäderna. För företag som har mindre nytta av att befinna sig nära den inhemska marknaden och istället har nytta av att befinna sig på platser där man enkelt kan distribuera sina produkter till utländska marknader kan infrastrukturer för väg- och sjötransporter vara avgörande för val av lokalisering. Verksamheter som drar nytta av att befinna sig nära vissa naturresurser eller andra typer av geografiskt fasta insatsvaror låter sådana faktorer styra lokalisering.

Det är således inte optimalt för alla företag att befinna sig i centrum av urbana miljöer. Landsbygdens roll i en kunskapsbaserad ekonomi handlar därför i stor utsträckning om att erbjuda en attraktiv produktionsmiljö för näringar som drar nytta av landsbygdens resurser och låga lokalkostnader snarare än av de agglomerationsekonomier som uppstår stadsområden.

Landsbygdens resurser i form av skog, jordbruksmark, vatten, mineraler och natur- och kulturmiljöer används idag främst till produktion av råvaror, energi, livsmedel, samt inom verksamheter för naturnära rekreation och upplevelser. För dessa näringsgrenar kan landsbygden erbjuda flera komparativa fördelar jämfört med stadsregionerna. Ser man till behovet av arbetskraft i olika typer av näringar är det främst jordbrukets animalieproduktion, livsmedelsförädling samt turismoch rekreationsverksamhet som är av vikt för sysselsättning på landsbygden.

Råvaruutvinning och energiproduktion ger jämförelevis små avtryck i sysselsättningsstatistiken eftersom dessa typer av verksamheter är mycket kapitalintensiva och kräver lite arbetskraft i förhållande till de produktionsvärden som skapas.

Kapitalintensiteten är också förhållandevis hög inom jordbruket, men det finns en del väsentliga skillnader inom sektorn. Växtodlingen är i stora delar starkt kapitalintensiv medan animalieproduktionen förutsätter större insats av arbetskraft.

Ett sätt att studera komparativa lokaliseringsfördelar är att undersöka om vissa näringsgrenar har en större vikt i den totala sysselsättningen i en region eller kommun jämfört med landet som helhet. Om andelen sysselsatta i en viss näringsgren är större i en kommun än vad sysselsättningsandelen i näringen är i landet som helhet är detta en indikation på att det kan finnas vissa lokaliseringsfördelar i kommunen för denna näringsgren. Kartorna i figur 7 nedan illustrerar lokaliseringsmönster för de näringsgrenar som kan tänkas vara starkast kopplade till de sådana resurser som företrädesvis återfinns på landsbygden, nämligen råvaruproduktion (jord- och skogsbruk, fiske samt utvinning av mineral) livsmedelsförädling samt turism och rekreation.

16

Den vänstra kartan i figur 7 visar att utvinning och produktion av råvaror har en större sysselsättningsandel än riket som helhet i princip alla kommuner utanför storstadsområdena, eftersom denna produktion som regel är direkt kopplad till geografiskt spridda naturresurser. Kartan i mitten i figur 7 visar att livsmedelsindustrin är utspridd i landsbygden snarare än koncentrerad till stadsregionerna.

Livsmedelsindustrin är i vissa delar kopplad till primärproduktionen av jordbruksvaror och därför kan man se en koncentration av sysselsättning inom livsmedelsindustrin i många kommuner i Götalands slättbygder samt på Öland och Gotland.

Man kan emellertid också se att livsmedelstillverkningen är överrepresenterad i regioner där det finns unika råvaror (exempelvis Kalixlöjrom) eller starka lokala mattraditioner och kunskaper (Västerbotten, Grythyttan, Filipstad, Frödinge m.fl.) som stimulerar framväxt av livsmedelskluster13.

Råvaruproduktion

Livsmedelsförädling

Besöksnäring

Kommunenhar harenenstörre störreandel andel sysselsatta i näringsgrenen än riket helhet Kommunen sysselsatta i näringsgrenen än riket somsom helhet Kommunens i näringsgrenen motsvarar rikets sysselsättningsandel i näringen Kommunenssysselsättningsandel sysselsättningsandel i näringsgrenen motsvarar rikets sysselsättningsandel i näringen Kommunen sysselsatta i näringsgrenen än riket somsom helhet Kommunenhar harenenmindre mindreandel andel sysselsatta i näringsgrenen än riket helhet

Figur 7 Lokaliseringsmönster för näringar som baseras på landsbygdens resurser.

Källa: SCB, egen bearbetning

Vad gäller besöksnäringen (den högra kartan i figur 7) är lokaliseringsmönstret baserat på antal besöksnätter istället för sysselsättning och justerat för befolkningsstorlek14. Kartan visar således hur besöksnäring som inte är direkt kopplad till attraktionskraft i urbana miljöer lokaiseras i geografin. Kartan visar att det 13 Se Johansson, S., Norman, T., & Norrman, M. (2010). Matlandet ur ett regionalt perspektiv Jordbruksverkets rapportserie 2010:13.

14 Besöksnätter ger en bättre uppfattning om turismsektorns storlek eftersom sysselsättningsstatistiken inom den sektorn omfattar mycket restaurangverksamhet. Det är därför svårt att urskilja hur stor del av omsättning eller sysselsättning som avser besökare respektive lokalbefolkningen. Att justera för befolkningsstorlek är nödvändigt eftersom en stor del av besöksnäringen är kopplade till personliga relationer. Besöksnäringens lokaliseringsmönster följer därför i hög grad befolkningens geografiska spridning. När man justerar för befolkningsstorlek kan man istället studera besöksnäringens lokaliseringsmönster utifrån faktorer som inte är direkt kopplade till folkmängd och urbana miljöer.

17

främst är fjällvärlden och kustområdena som attraherar besökare utanför storstäderna.

Vid sidan om sådan produktion som är direkt kopplad till geografiskt fasta resurser kan landsbygden, genom sina relativt sett låga markpriser, vara en fördelaktig lokalisering för produktion som kräver stora lokaler och samtidigt inte drar särskilt stor nytta av att befinna sig i centrum av urbana miljöer. Således kan tillverkning av produkter med förhållandevis lågt kunskapsinnehåll ha vissa fördelar av att lokaliseras utanför storstadsområdena liksom produktion som inte är avsedd att avsättas på den inhemska marknaden. Exportorienterad produktion kan istället gynnas av att befinna sig på platser med bra infrastruktur med avseende på utländska marknader. Ur dessa perspektiv är lokaliseringsmönstren för tillverkningsindustrin respektive exportföretag av särskilt intresse. Figur 8 visar att koncentration av både tillverkningsföretag och exportföretag är starkast utanför storstadsområdena15. Kommuner i Götalands och Svealands inland samt vissa kommuner längs Norrlandskusten har en jämförelsevis stark specialisering mot tillverkning. Tillverkningsindustrin är i hög grad exportinriktad och figur 7 visar att infrastrukturen för vägtransporter är av viss betydelse för lokalisering av tillverkningsindustri för utländska marknader eftersom de exportinriktade företagen koncentreras längs med de stora vägarna (E4:an, E6:an, och delar av Riksväg 40).

Tillverkningsindustri

Exportföretag

Kommunen har en större andel sysselsatta i tillverkningsindustrin än riket som helhet Kommunens sysselsättningsandel i tillverkningsindustrin motsvarar rikets sysselsättningsandel

Antal exportföretag är fler än 85

Kommunen har en mindre andel sysselsatta i tillverkningsindustrin än riket som helhet

Antal exportföretag är färre än 26

Antal exportföretag är fler än 85

Figur 8 Lokaliseringsmönster för tillverkningsindustri respektive exportföretag.

Källa: SCB, egen bearbetning 15 Notera att stora delar av tillverkningsindustrin återfinns bland exportföretagen.

18

Ett annat sätt att jämföra lokaliseringsfördelar mellan stads- och landsbygdskommuner är att studera vilka verksamheter som växer i respektive kommuntyp. I tabell 7 ges en beskrivning av hur olika industrier har utvecklats i termer av sysselsättningstillväxt mellan åren 2000 och 2008 i stadskommuner respektive landsbygdskommuner.16 Med landsbygd menas här både landsbygdskommuner och glesa landsbygdskommuner och med stadsområden avses både stadkommuner och storstadskommuner enligt Jordbruksverkets definition17. Rutan i det övre vänstra hörnet visar de näringsgrenar som har haft stor sysselsättningstillväxt i landsbygdskommuner såväl som i stadskommuner. Rutan i det nedre högra hörnet visar de branscher som haft en minskande sysselsättning i båda kommuntyperna.

Alla rutor som inte ligger på den diagonala axeln mellan övre vänstra hörnet och nedre högra hörnet visar de näringsgrenar där landsbygdskommuner och stadskommuner skiljer sig från varandra vad gäller tillväxt i antal sysselsatta.

Tabell 7 Sysselsättningstillväxt för branscher i stads- och landsbygdskommuner 2000-2008

STAD

LANDSBYGD Stor tillväxt

Medel tillväxt

Liten tillväxt

Stor tillväxt

-Skogsbruk -Hotell- och restaurang -Utbildning -Återvinning, vatten-, byggverksamhet -Företagstjänster

-Rekreations-kultur och sportverksamhet -Fastighetsverksamhet -Avlopp, avfall, renhållning

-Kol, råpetroleum, naturgas -Läderberedning

Medel tillväxt

-Fiske, vattenbruk -Uthyrning av fordon och maskiner -Mineralutvinning

-Detaljhandel -Råvaruutvinning -El-gas-ång- och hetvattenförsörjning -Landtransport, sjötransport

- Förmedling -Databehandling mm.

-Offentlig förvaltning och försvar

Liten tillväxt

-Tillverkning av maskiner -Parti- och agenturhandel -Stödtjänster till transport -Försäkring och pensionsfondsverksamhet

-Forskning och utveckling

Minskar

-Stål- och metallframställning -Tillverkning av motorfordon, släpfordon o påhängsvagn

-Tillverkning av ickemetalliska mineraliska produkter

Minskar

-Jordbruk & jakt -Tillverkning av Livsmedels, Textil, Trä, massa, papper, kemikalier, gummi, plast, metallprodukter, teleprodukter, möbler, medicinska instrument, mm -Förlagsverksamhet -Lufttransport, - Post-och telekommunikation -Hälso- och sjukvård, sociala tjänster, veterinär

De fetstilade näringsgrenarna i tabellen är sektorer som baseras på landsbygdens specifika tillgångar och komparativa fördelar.

Källa SCB, egen bearbetning

Av tabell 7 framgår att många näringsgrenar följer samma utveckling oavsett lokalisering i landet. Detta är ett mönster som gäller för såväl de näringsgrenar som är 16 Anledningen till att de tre senaste åren inte igår i analysen är att den kraftiga konjunkturnedgången som Sverige och Europa drabbades utav 2008 och som många sektorer ännu inte återhämtat sig från, kan ge en skev bild av sysselsättningsutvecklingen ser ut i stads- respektive landsbygdskommuner.

17 Se Figur 3.

19

inne i en stark tillväxtfas likväl för sådana branscher som befinner sig i en nedgångsfas. Branscher som växer starkt i sysselsättning återfinns i hög grad inom tjänstesektorer såsom utbildning, företagstjänster, turism, handel och transport men även inom naturresurskopplade näringar som skogsbruk och fiske- och vattenbruk. Dessa sektorer växer både i landsbygds- och stadskommuner, vilket också är fallet för verksamheter inom renhållning och återvinning. Många branscher befinner sig dock i en fas där sysselsättningen minskar. Detta är ett mönster som särskilt utmärker majoriteten av sektorer inom tillverkningsindustrin, vilka haft en minskad sysselsättningstillväxt i såväl landsbygdskommuner som stadskommuner. Detta gäller även för jordbruket, flygsektorn samt för och hälso-och sjukvården.

Det kan emellertid finnas flera skäl till att sysselsättningen inom en viss näringsgren minskar. En orsak är att hela branschen är på tillbakagång till följd av försämrad konkurrenskraft. Detta förklarar den vikande sysselsättningstillväxten i flera sektorer som under de senaste decennierna utsatts för en tilltagande konkurrens från lågkostnadsländer, bl.a. bilindustrin, papper- och massatillverkning och textilindustri. Andra näringsgrenar har minskat sin sysselsättning som en följd av att produktionsprocesser moderniserats och maskiner i hög grad har ersatt den mänskliga arbetskraften. Denna utveckling återfinns inom bl.a. livsmedelsindustrin, jordbrukssektorn och kemi- och läkemedelsindustrin. Med hänseende på ekonomisk tillväxt och ökat välstånd är denna produktivitetsutveckling positiv, dels för att den stärker företagens konkurrenskraft, dels för att en växande arbetsproduktivitet skapar förutsättningar för en god löneutveckling. En baksida av en stark produktivitetstillväxt kan dock vara en minskning i antalet arbetstillfällen (åtminstone på kort sikt), vilket kan vara särskilt negativt för regioner som har svårt att attrahera nya verksamheter inom sektorer som är på frammarsch. Det senare kan tänkas vara fallet för många mindre kommuner på landsbygden där tillverkningsindustrin dominerar sysselsättningen men där en svag tillgång på utbildad arbetskraft och avancerade företagstjänster kombinerat med en svag köpkraftsutveckling på lokala marknader gör det svårt för nya verksamheter att etablera sig. Detta gäller särskilt inom de verksamhetsområden som är kärnan i kunskapsekonomin, d.v.s. kunskapsintensiv varuproduktion och avancerade tjänstesektorer.

Tabell 7 visar att sysselsättningstillväxten i stora drag följer samma mönster i stad och landsbygd; sysselsättningstillväxten i en kommun styrs huvudsakligen av kommunens näringslivsstruktur. Det finns dock några verksamheter som växer starkare i landsbygdskommuner än i stadskommuner. Dessa återfinns inom tillverkningsindustrin för maskiner, motorer och fordon, råvaruutvinning och framställning av stål och metall samt inom tjänsteverksamheter kopplade till logistik, distribution och transport. Vidare kan man konstatera att flertalet av de sektorer som visar på en god sysselsättningstillväxt på landsbygden kan kopplas till komparativa fördelar som diskuteras i inledningen till detta avsnitt, d.v.s. sektorer som är kopplade till geografiskt fasta naturresurser (skogsbruk, fiske- och vattenbruk, råvaruutvinning, stål-och metallproduktion samt turism- och rekreationsverksamheter), sektorer som är beroende av stora ytor men som inte direkt drar någon nytta av att befinna sig nära den inhemska köpkraften (delar av tillverkningsindustri, partihandel och godstransporter inriktade på utländska marknader).

20

Sammanfattningsvis kan man konstatera att de observerade lokaliseringsmönstren för olika sektorer och sysselsättningstillväxten i olika branscher visar att landsbygden har vissa komparativa fördelar som gör att råvaruproduktion och tillverkningsindustri i hög grad är överrepresenterad i landsbygdskommunerna.

Arbetstillfällen på landsbygden växer i ett några sektorer som är på stark frammarsch i såväl urbana miljöer som på mindre orter. Bland dessa återfinns tjänstesektorer för utbildning, olika typer av tjänster och service till företag samt verksamheter inom turism- och rekreation. Vad de observerade lokaliseringsmönstren betyder för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen på olika platser diskuteras närmare i avsnitt 5.

21

4. Efterfrågan på landsbygdens varor och tjänster Konsumtionsmönster påverkas av många olika faktorer. Utveckling av inkomst är en viktig förklaringsfaktor men även medvetenhet om olika produktionsformer och produktionsvillkor påverkar vilka varor den enskilda konsumenten föredrar.

Under senare år kan man skönja ett ökat intresse för varans ursprung (inte minst inom livsmedelsområdet) och för hur produktionen av en viss vara eller tjänst påverkar miljön, sociala förhållanden eller andra etiska aspekter. Detta är delvis en följd av kunskapssamhället; allt fler människor har den kunskap och erfarenhet som krävs för att kunna tillgodogöra och förhålla sig till ny information.

Utifrån ett efterfrågeperspektiv är det relevant att skilja på sådana varor och tjänster som produceras på landsbygden till följd av att produktionen idag har lokaliseringsfördelar på landsbygden men som kan omlokaliseras till andra typer av områden om underliggande konkurrensvillkor förändras, och sådana varor och tjänster vars produktion bygger på geografiskt fasta resurser som bara återfinns på landsbygden. I den första gruppen återfinns stora delar av tillverkningsindustrin som idag ser lokaliseringsfördelar på platser med låga hyror/markpriser och samtidigt har en välfungerande transportinfrastruktur som ger god tillgänglighet till såväl inhemska som utländska marknader. I den andra gruppen återfinns merparten av råvaruproduktionen, som bygger på sådana naturresurser som företrädesvis finns på landsbygden. I denna grupp återfinns också delar av turism- och rekreationsnäringen samt de delar av livsmedelsindustrin och även annan tillverkningsindustri som baseras på produktionsresurser som bara finns på en viss geografisk plats. Näringsgrenar i den andra gruppen baseras på resurser som är specifika för landsbygden och kan inte omlokaliseras till andra miljöer.

Ur ett konsumtionsperspektiv kan de varor och tjänster som baseras på landsbygdsspecifika resurser delas in i ytterligare två huvudsakliga grupper: • Varor/tjänster som är direkt beroende av geografiskt fasta naturresurser som återfinns på landsbygden men inte nödvändigtvis är kopplade till en specifik plats.

• Varor/tjänster vars efterfrågan stimuleras av produktegenskaper som kopplas till en specifik plats på landsbygden.

I den första kategorin av varor och tjänster återfinns stora delar av landets råvaruproduktion, vilken omfattar bl.a. gruvindustrin, skogsbruket, jordbruksproduktionen. I denna grupp ingår också sådana näringar som är beroende av tillgång till vatten, exempelvis vattenkraft och fiske. Även sådana verksamheter som är kopplade till en attraktiv natur kan räknas till denna kategori. Här återfinns verksamheter som erbjuder olika former av rekreation och upplevelser, exempelvis anläggningar för skidåkning, golf, sportfiske, jakt, camping och friluftsliv.

Att det finns en stor efterfrågan på varor och tjänster som baseras på geografiskt fasta naturtillgångar återspeglas av en stark prisutveckling på flertalet råvaror under det senaste decenniet (även om utvecklingen mattats av under de sista årens konjunkturnedgång). Detta har resulterat i en uppgång i både gruv- och skogsindustri men även ett uppsving för produktionen av jordbruksråvaror. Mellan 2006 – 2010 växte antalet anställda i jordbrukssektorn med 7 % och förädlingsvärdet med

22

hela 37 %.18 En viktig förklaring till den starka efterfrågan på råvaror är den höga ekonomiska tillväxten i många utvecklingsländer samt ett ökat intresse för förnybara energikällor. Man kan också se att den svenska besöksnäringen har haft god utveckling under det senaste decenniet och detta gäller inte minst för landsbygdsturismen19 (jfr tabell 7). Ser man till antalet besöksnätter i förhållande till befolkningens storlek är bilden likartad (jfr figur 7) men här är det framförallt de mest glest befolkade områdena som framträder med många besökare i förhållande till den permanenta befolkningens storlek. Dessa besökare kan förmodas lockas till dessa områden p.g.a. dess natur och gleshet. Detta gäller också i hög grad för friluftslivet. Kartan i figur 9 visar områden som är av särskilt intresse för friluftsliv.20 Dessa områden ligger företrädesvis i fjällvärden samt i kust- och skärgårdsområden. Det finns emellertid också ett stort antal mindre områden med goda förhållanden för friluftsliv i de inre delarna av Svealand och Götaland.

Figur 9. Områden av särskilt intresse för friluftsliv Källa: Naturvårdsverket och Länsstyrelserna, egen bearbetning

Till den kategori av konsumtion som relaterar till geografiskt fasta naturresurser kan också boende räknas. Som illustreras i tabell 8 återfinns drygt hälften av landets småhus som används som permanentbostäder i tätorter med minst 3000 invånare. Av övriga permanentbebodda småhus finns nästan samtliga inom 45 minusters bilresa till dessa tätorter. Ser man till fritidsboende är bilden delvis 18 SCB, Basfakta för industri- bygg och tjänstesektorn 2006 – 2010.

19 Ulver, S. (2012) Den nygröna människan – En översikt av landsbygdens status i förändring 20 Områden av riksintresse för friluftsliv. Områden vilka av Naturvådsverket utpekats som riksintresse enligt 3 kap. 6 § miljöbalken.

23

annorlunda. Hela 73 % av landets fritidshus ligger i tätortsnära landsbygd (vilket också inkluderar skärgårdsområdena) och 13 % av fritidshusen finns i glesbygden.

Dessa siffror visar att de allra flesta fritidshus ligger utanför tätorter med 3000 invånare och endast en bråkdel återfinns i tätorter med fler än 3000 invånare.

Således finns det en åtskillig mängd svenskar som efterfrågar landsbygdens miljö för fritidsboende.

Tabell 8 Antal småhus och fritidshus i olika områdestyper 2008 Områdestyp

Tätort

Antal

Antal

Småhus för permanent boende

Fritidshus

Andel av landets Andel av landets småhus, % fritidshus, %

1 073 764

80 988

58

14

725 388

420 129

39

73

52 710

71 468

3

13

(minst 3000 invånare) Tätortsnära landsbygd (5 – 45 min bilresa till tätort med minst 3000 inv.)

Glesbygd (Mer än 45 min bilresa till tätort med minst 3000 inv.)

Källa: Tillväxtanalys, egen bearbetning

I den kategori varor och tjänster som efterfrågas till följd av produktegenskaper som kopplas till en specifik plats återfinns framförallt olika typer av livsmedel, exempelvis jämtländsk getost, Västerbottenost, Småländsk mjölk m.fl. Det finns också exempel på tillverkade produkter utanför livsmedelsområdet som relaterar till olika lokala hantverkstraditioner, exempelvis dalahästar och glasprodukter från Kosta. Det geografiska ursprunget hos dessa produkter genererar ett specifikt värde för konsumenten, vilket ger konkurrensfördelar eftersom producenter på andra platser inte kan producera en likvärdig produkt. Detta gör att producenter av produkter med platsbundna produktattribut kan ta ut ett högre pris för sin vara än producenter av liknande varor med annat ursprung. En ytterligare trend inom detta område är intresset för produkter som har sitt ursprung i konsumentens närområde, d.v.s. konsumenten värderar produkten utifrån närheten mellan producent och konsument. Också i detta fall är trenden mest märkbar inom livsmedelsområdet. Olika konsumentundersökningar visar att mellan 40 – 90 procent av Sveriges livsmedelskonsumenter anser att det är viktigt att köpa närproducerade livsmedel.21 Intresset för matens ursprung har medfört att småskalig livsmedelsförädling fått ett uppsving under senare år22. Figur 9 visar lokaliseringsmönstret för småskalig livsmedelsförädling. De mörka kommunerna i kartan är de kommuner som har en större andel småskalig livsmedelsförädling än riket som helhet och dessa kommuner återfinns huvudsakligen i Norrlands inland, Dalarna och på Öland och Gotland. Detta lokaliseringsmönster är sannolikt kopplat till att dessa regioner lockar många besökare. Vidare ser man att den småskaliga livsmedelsförädlingen är för21 Wretling-Clarin, A. (2010). Hållbar konsumtion av jordbruksvaror- vad får du som konsument när du köper närproducerat? Jordbruksverkets rapportserie 2010:19.

22 Riksdagens miljö- och jordbruksutskott (2009), Uppföljning avstatens insatser för småskalig livsmedelsproduktion.

24

hållandevis stark runt Storstadsområdena. Detta tyder på att småskalig livsmedelproduktion är beroende av stark köpkraft från på den lokala marknaden23.

Kommunen har en större andel sysselsatta i småskalig livsmedelsförädling än riket som helhet Kommunens sysselsättningsandel inom småskalig livsmedelsförädling motsvarar rikets sysselsättningsandel Kommunen har en mindre andel sysselsatta i småskalig livsmedelsförädling än riket som helhet

Figur 9 Lokaliseringsmönster för småskalig livsmedelsförädling.

Källa: SCB, egen bearbetning

Att det finns ett växande intresse för de varor och tjänster som produceras utifrån resurser som är specifika för landsbygden yttrar sig också genom att människor i växande utsträckning efterfrågar autenticitet. Intresset för äkthet och ursprung genomsyrar merparten av de trender som i hög grad påverkar medelklassens konsumtionsmönster, av vilka lantlig inredning och hantverk, lokalproducerad mat och upplevelser i naturnära miljöer är särskilt utmärkande24. Sökandet efter det autentiska yttrar sig också genom konsumtion av lantlig kultur och livsstil genom TV-rutan. Program som ”Sommartorpet”, ”100 % Bonde”, ”Drömmen om landet”, ”Bonde söker fru” m.fl. målar upp en idyllisk bild av livet på landet i allmänhet och bondelivet i synnerhet. Dessa program har varit stora tittarsuccéer men det återstår att se om de ger avtryck i flyttmönster, yrkesval osv.

Det är emellertid otvetydigt att många människor försöker att kombinera ett urbant liv med en lugnare tillvaro på landsbygden. Människors rörlighet har ökat till följd av högre inkomster, förbättrade kommunikationer och förändrade villkor på arbetsmarknaden. Den ökade rörligheten märks genom längre pendlingsavstånd och genom att människor i högre utsträckning har flera bostäder25. Det finns flera motiv till att ha mer än en bostad; man vill ha kontraster i vardagen, närhet till natur, närhet till olika familjemedlemmar, möjlighet att arbeta på distans m.fl.

Detta utmanar den traditionella bilden av att den geografiska fördelningen av befolkning och sysselsättning måste vara starkt sammankopplad. Inom kulturgeografisk forskning framhålls att arbets- och boformer är under stark utvekling glo23 Se även Johansson, S., Norman, T., & Norrman, M. (2010). Matlandet ur ett regionalt perspektiv Jordbruksverkets rapportserie 2010:13.

24 Ulver, S. (2012) Den nygröna människan – En översikt av landsbygdens status i förändring 25 Tillväxtanalys. (2009). Befolkning, service och företagande i Sveriges gles- och landsbygder Tillväxtanalys Rapportserie No. 2009:10.

25

balt och många befolknings- och yrkesgrupper utformar ständigt mer flexibla arbetsformer som gör att mobiliteten i samhället ökar26.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att det finns en god efterfrågan på de varor och tjänster som baseras på landsbygdens specifika resurser. Detta gäller såväl för sådana varor som är direkt kopplade till geografiskt fasta naturresurser, som för varor som är kopplade till en specifik plats. I många avseenden kan naturoch kulturmiljön på den specifika platsen vara avgörande för efterfrågan på de varor och tjänster som platsen kan producera. Ekonomisk forskning visar att platsspecifika egenskaper kopplade till landskap, natur-och kulturmiljöer påverkar både priserna på jordbruksmark27 och priserna på småhusfastigheter28. Att ett rikt och varierat landskap har ett värde i sig visas således genom en högre betalningsvilja för fastigheter som ligger i rika natur- och kulturmiljöer. En annan typ av studier, baserade på tillfrågade individers betalningsvilja för att bevara ett öppet och varierat jordbrukslandskap, indikerar att det finns en vilja att betala för att bevara både det landskap, de natur- och kulturelement samt den biologiska mångfald som ett aktivt jordbruk medför29. Jordbruket torde därmed ha en central roll i skapandet och bevarandet av attraktiva miljöer för boende, rekreation och företagande på landsbygden.

Att en attraktiv landsbygdsmiljö är av central betydelse för företagande, boende och rekreation utanför urbana områden påtalas också i Regeringens skrivelse till Riksdagen ”En strategi för att stärka utvecklingskraften i Sveriges landsbygder”30: ”Där [På landsbygden] finns attraktiva miljöer för såväl företagande, besökande som boende. Efterfrågan på landsbygdernas särskilda tillgångar och produkter växer också långsiktigt, till exempel på natur- och kulturmiljöer och förnybara energiråvaror.” Hur dessa efterfrågemönster påverkar landsbygdens möjligheter diskuteras mer ingående i nästa avsnitt.

26 Tillväxtanalys. (2009). Befolkning, service och företagande i Sveriges gles- och landsbygder Tillväxtanalys Rapportserie No. 2009:10.

27 Se exempelvis Chesire, P.och Sheppard. S. (1995). On the Price of Land and the Value of Amenities. Economica, Vol. 62. sid. 247-267, Le Goffe, P. (2000). Hedonic Pricing of Agriculture and Forestry Externalities. Environmental and Resource Economics. Vol. 5, (4).397-401 samt Ready, R.C. (2005). The Amenity and Disamenity Impacts of Agriculture: Estimates from a Hedonic Pricing Model in Southeastern Pennsylvania.

28 Nilsson, P (2010) Ängs- och betesmarkers betydelse för fastighetsvärden. Jordbruksverkets Rapportserie RA10:5 29 Se bl.a. Campbell, D. (2007) Willingness to Pay for Rural Landscape Improvements: Combining Mixed Logit and Random-Effects Models. Journal of Agricultural Economics. Vol 58, sid.467 – 483, Cicia, G. och R. Scarpa (2000) Willingness to Pay for Rural Landscape Preservation: A Case Study in Mediterranean Agriculture, FEEM WP Nr. 59/2000 samt Drake, L. (1992). The Non-Market Value of the Swedish Agricultural Landscape. European Review of Agricultural Economics, Nr 19, sid. 207-217.

30 Regeringens Skrivelse 2008/09:167

26

5. Landsbygdens lokaliseringsmönster – problem och möjligheter I avsnitt 3 konstaterades att landsbygden har en del fördelar som gör att vissa typer av verksamheter i högre utsträckning väljer att lokalisera sig i landsbygdskommuner snarare än stadskommuner. I avsnitt 4 konstaterades att det finns en växande efterfrågan på sådana varor och tjänster som baseras på resurser som bara finns på landsbygden. Detta innebär att det finns goda förutsättningar för ekonomisk tillväxt också på landsbygden. Samtidigt implicerar de observerade produktions- och konsumtionsmönstren att landsbygden står inför vissa utmaningar. I detta avsnitt diskuteras de möjligheter och problem som påverkar landsbygdens förmåga till ekonomisk tillväxt och utveckling.

5.1 Möjligheter för tillväxt på landsbygden Som diskuteras i avsnitt 4 finns det en god efterfrågan på många av de varor och tjänster som produceras på landsbygden. Detta gäller såväl för sådana varor och tjänster som baseras på resurser som är specifika för landsbygden som för vissa varor vars produktion kan förläggas var som helst men där landsbygden utgör en attraktiv lokalisering.

Starka exportsektorer Trots en tilltagande konkurrens från låglöneländer har Sverige en stark export av många råvaror och tillverkade varor som produceras på landsbygden. Klassiska exportprodukter såsom skogsvaror, metall- och mineralråvaror samt verkstadsprodukter är de varugrupper som ger störst överskott i handelsbalansen.31 Exporten stimuleras av att efterfrågan på många råvaror ökar i takt med att världsekonomin växer. Exportsektorn är också framgångsrik till följd av hög kostnadseffektivitet och hög kvalitet på de varor som produceras, vilket gör att Sverige hävdar sig väl inom många näringar trots en tilltagande global konkurrens. Sveriges konkurrenskraft beror i stor utsträckning på en hög utbildningsnivå, högteknologiska produktionsprocesser och hög kapitalintensitet. Produktivitetsutvecklingen är god inom många av dessa näringsgrenar vilket ger utrymme för god tillväxt i avkastning på arbete och kapital, även om det finns exempel på branscher där utvecklingen varit svag. Många grenar inom råvaruproduktionen och tillverkningsindustrin bör dock inte ha svårt att attrahera vare sig arbetskraft eller investerare.

Växande turism Besöksnäringen i Sverige befinner sig i en stark expansionsfas och antalet sysselsatta inom turismsektorn ökade med 24 % mellan 2000 – 2010 jämfört med en total sysselsättningstillväxt på 5 % i landet som helhet under denna period32. Som visas i tabell 7 är detta en sektor som växer både i stadskommuner och landsbygdskommuner och inom hotell- och restaurangsektorn växer sysselsättningen i samtliga av landets regioner. Detta indikerar att landsbygdsturismen har en stor potential för att öka sysselsättningen på många håll i landet. Enligt en enkätundersökning som genomförts av Sveriges hotell- och restaurangföretagare (SHR/ 31 SCB, Handel med varor 32 Tillväxtverket (2010) Fakta om svensk turism.

27

Visita, 2012) uppger 74 % av landets kommuner att en ökad turism stimulerar till ökad inflyttning.33 Detta förbättrar förutsättningarna för service- och tjänstesektorer vilket ökar attraktivitetskraften för inflyttning och ytterligare arbetstillfällen.

Turism och besöksnäring tycks således ha en potential att skapa tillväxtspiraler som kan resultera i en positiv befolkningsutveckling på platser utanför de större tätorterna.

Attraktiv boendemiljö Vad gäller befolkningsutveckling så är möjligheterna till arbete och meningsfull fritid, samt närhet till familj och vänner sannolikt de faktorer som styr valet av bostadsort mest. Landsbygden visar på stor variation i att skapa en attraktiv bostadsort och det finns inga tydliga socio-ekonomiska mönster i flyttströmmarna mellan stad och landsbygd34. Det är tydligt att merparten av befolkningen föredrar att bo i stadsmiljöer men det finns också grupper som väljer att bo utanför städerna och antingen pendla till arbete i staden eller försörja sig inom de näringar som finns på landsbygden. En fördel som boende på landsbygden har är att bostadspriserna är avsevärt lägre än i storstäderna, vilket gör att landsbygdsbor lägger en mindre andel av sin inkomst på sitt boende. De höga bostadspriserna i landets storstadsområden utgör ibland ett hinder för inflyttning till dessa områden, vilket gör att vissa människor väljer att pendla över längre avstånd. Goda kommunikationsvillkor, både vad avser transporter och IT, är en viktig förutsättning för att individer ska kunna bosätta sig på andra platser än arbetsorten. De teknologiska framsteg som görs på dessa områden ökar förutsättningen för en positiv utveckling av både befolkning och arbetstillfällen utanför städerna. Ökat intresse för produkter med identitet och ursprung Intresset för äkthet och identitet är en växande konsumtionstrend, inte minst inom livsmedelsområdet. För många konsumenter är autenticitet detsamma som det naturliga och oförvanskade, vilket upplevs bäst i en naturnära miljö. Således ökar efterfrågan på lokalproducerad mat, lokalt hantverk och naturnära måltidsupplevelser. Även om det inte finns statistik som kan visa på ökade marknadsandelar för småskalig och lokal produktion, tyder intresset för lokala produkter, lantlig heminredning och TV-program om lantlig livsstil på att nya marknadsmöjligheter växer fram för landsbygdens kreativa entreprenörer.

5.2 Hinder för tillväxt på landsbygden Avsnitt 3 presenterar lokaliseringsmönster och tillväxt i sysselsättning i olika näringar och där konstaterades att landbygden är en attraktiv lokalisering för stora delar av primär- och tillverkningsindustrin. Även exportsektorn dras till kommuner utanför storstadsregionerna. Det är emellertid inte i dessa sektorer som sysselsättningen växer.

33 Ulver, S. (2012) Den nygröna människan – En översikt av landsbygdens status i förändring 34 Ulver, S. (2012) Den nygröna människan – En översikt av landsbygdens status i förändring

28

Branscher med svag sysselsättningstillväxt är överrepresenterade på landsbygden Vissa sektorer minskar sin sysselsättning till följd av att hela branschen minskar sin produktionsvolym. Detta kan bero på försämrad konkurrensförmåga som gör att marknadsandelar går förlorade eller på att verksamheten omlokaliseras till utlandet. Detta är förvisso ett problem för sysselsättningen på de orter som drabbas, men på lång sikt är denna utveckling nödvändig för att upprätthålla en hög inkomstnivå – arbetskraften måste sysselsättas i sektorer som har förmåga att betala hyggliga löner, vilket i hög grad beror på konkurrensförmågan på internationella marknader. Andra sektorer minskar sin sysselsättning till följd av modernisering av produktionsprocesser där arbetskraften ersätts med kapital. Också denna utveckling är nödvändig för att upprätthålla en hög lönenivå. Det är emellertid ett problem för de regioner där sysselsättningen minskar därför att näringslivet domineras av branscher där arbetskraft ersätts av kapital eller av branscher som inte klarar konkurrens från låglöneländer.

I avsnitt 3 konstateras att såväl råvaruproduktion som förädlingsindustri i hög grad lokaliseras till landsbygdskommuner. I avsnitt 3 visas också att det just inom tillverkningsindustrin finns många branscher som minskar sin sysselsättning både i stad och på landsbygd. Ett strukturellt hinder för sysselsättningstillväxt på landsbygden tycks därför vara att landsbygden erbjuder lokaliseringsfördelar företrädesvis för sektorer där sysselsättningstillväxten är svag.

Kapitalintensiv produktion ger svag köpkraftsutveckling Många av de sektorer som är överrepresenterade på landsbygden kännetecknas av en hög kapitalintensitet. Detta innebär att en förhållandevis stor andel av de förädlingsvärden som produceras går till att ersätta kapitalägarna. Kapital är en produktionsfaktor som är snabbrörlig och som sällan har någon stark lokal förankring.

Tillväxt i produktionsvärden i kapitalintensiva verksamheter leder således sällan till stark tillväxt i lokal köpkraft eftersom en jämförelsevis liten andel av dessa värden landar i regionens lönesummor.

I figur 10 sammanfogas produktionsperspektivet och marknadsperspektivet genom att kartan visar skillnaden mellan produktionsvärde (BRP) per capita och lönesumma per capita i landets kommuner. Denna differens ger en indikation på hur mycket produktionsresultaten, mätt som förädlingsvärden per capita, överstiger lönesummor per capita, vilket utgör köpkraftunderlag för den lokala och regionala marknaden. Mörkare skuggning innebär relativt stora produktionsvärden och relativt låga lönesummor. Figur 10 visar därmed att produktionsvärden och lönesummor inte alltid sammanfaller geografiskt och att ett stort gap mellan de två inte drivs av befolkningstäthet eller urbaniseringsgrad. Istället är produktionsvärdena i förhållande till lönesummor jämförelsevis höga i stora delar av norra Sverige, vilket innebär att en jämförelsevis stor andel av produktionsvärdet går till kapitalränta. Kapitalägarna finns ofta på helt andra platser, inom och utanför landets gränser, vilket innebär att tillväxt i produktionsvärden inte stimulerar den lokala ekonomins tillväxt på samma vis som i kommuner där skillnaden mellan produktionsvärden och lönesummor är mindre.

29

Figur 10 Skillnaden mellan BRP per capita och lönesummor per capita 2008.

Källa: SCB, egen bearbetning

Kunskapsgap mellan stad och landsbygd I avsnitt 2 visas att det främst är högutbildad arbetskraft som flyttar från landsbygden till städer vilket delvis beror på att efterfrågan på utbildad arbetskraft är större i städerna än på landsbygden. Det finns emellertid många näringsgrenar utanför städerna som också är i behov av utbildad arbetskraft för att upprätthålla sin konkurrenskraft på den internationella marknaden. En utmaning för landsbygden är således att attrahera utbildad arbetskraft till primär- och förädlingsindustrier som blir allt mer kunskapsberoende.

En konsekvens av att utbildningsnivån generellt sett är lägre på landsbygden är att lönenivåerna är högre i stadsområden än på landsbygden. Detta illustreras i figur 11 och beror på att en större andel av produktionsvärdet i kunskapsintensiv verksamhet används till att ersätta arbetskraften, eftersom det i hög grad är arbetskraften som besitter kunskapsresurserna. När tillväxt i produktionsvärdena åstadkoms genom ökade insatser av kunskapsresurser växer också ersättningen till den arbetskraft som äger kunskapsresursen. Detta resultera i att lönenivåerna är högre i regioner med mycket utbildad arbetskraft, vilket förstärker köpkraftsutvecklingen och attraktionskraften hos dessa miljöer. En svag tillväxt i lönesummor på landsbygden jämfört med stadsområden riskerar därför att ytterligare försvaga tillväxtkraften i mindre orter.

30

350 000 330 000 310 000 290 000 Gles landsbygd

270 000

Landsbygd

250 000

Stadsområden

230 000

Storstadsområden

210 000 190 000 170 000 150 000 2002 2003 2004

2005 2006 2007

2008 2009 2010

Figur 11 Utveckling av lönesummor per capita (dagbefolkning) mellan 2002 och 2011

Svag utveckling på fastighetsmarknaden Trots att de flesta individer främst låter den kortsiktiga boendekostnaden styra investeringsbeslut på bostadsmarknaden kan den långsiktiga avkastningsförväntningen på en investering inte helt ignoreras. Den svaga utvecklingen på landsbygden jämfört med stadsområden innebär att den faktiska boendekostnaden på lång sikt, när reavinst/förlust kan räknas med i boendekalkylen, ofta blir högre på landsbygden än vad den blir i stadskommuner. Detta beror på att en bostadsinvestering ger en betydligt lägre avkastning på landsbygden än i stadsområden (se figur 12). Den svaga prisutvecklingen har resulterat i att bostadspriserna generellt sett är lägre på landsbygden, vilket har gjort att nybyggnation av bostäder på landsbygden har stagnerat. Nyproduktionspriset på en standardvilla är helt enkelt betydligt högre än marknadsvärdet på denna villa när den står färdigbyggd ute i landsorten. Detta leder till att bostadsstandarden på landsbygden halkar efter, eftersom marknadsvärdet på en nybyggnation eller renovering blir för lågt i befolkningsglesa områden.

Relationen mellan landsbygd och icke landsbygd kan därför i stor utsträckning relateras till prisutvecklingen på husmarknaden, vilket har två viktiga implikationer. Efterfrågan på bostäder i de mer urbana delarna avspeglas i de högre priserna och den kraftigare prisutvecklingen i stadskommuner sedan 1980-talet (se figur 12). Fördelar som god tillgänglighet till en stor och diversifierad arbetsmarknad och närhet till olika typer av tjänster och service har gjort att betalningsviljan för bostäder ökat snabbt i landets mer urbana områden. En annan implikation av prisbilden på husmarknaden är att just huspriserna ibland kan utgöra hinder för människor att bosätta sig i de mest urbana områdena. Val av bostadsort för en familj eller individ kan ibland vara en fråga om tillgång till kapital snarare än tillgång till jobb35.

35 McCann, P. (2001). Urban and Regional Economics. Oxford, UK: Oxford University Press.

31

4000 3500

Medelvärden för försålda småhus (permanentbostad ej tomträtt) 1981–2011

3000 2500

Gles landsbygd Landsbygd

2000

Stadsområden

1500

Storstadsområden

1000 500

2011

2009

2007

2005

2003

2001

1999

1997

1995

1993

1991

1987

1987

1985

1983

1981

0

Figur 12 Medelvärden för försålda småhus i respektive kommunkategori

1981–2011

Generellt kan man dock förmoda att en svag investeringsvilja på landsbygdens bostadsmarknader gör att landsbygdens attraktionskraft för boende undermineras.

Samtidigt måste prisutvecklingen för bostäder på olika platser tolkas som ett mått på olika platser attraktionskraft och fastighetspriserna reflekterar delvis människors betalningsvilja för att bo på en given plats. Effekterna av prisutvecklingen på investeringsviljan innebär emellertid att utvecklingstrender förstärks, vilket kan vara ett hinder för befolkningstillväxt på platser med svag prisutveckling på fastighetsmarknaden.

32

6. Landsbygden i kunskapsekonomin – några slutsatser Ett hållbart samhälle bygger på att givna resurser används på ett effektivt sätt. En effektiv ekonomi bygger på att olika typer av verksamheter utförs på de platser där de kan utföras på ett effektivt sätt. Vissa platser har bättre förutsättningar än andra för att skapa ekonomiskt välstånd. Ekonomins förmåga att fördela resurser på ett sådant sätt att de används effektivt är därför en viktig aspekt av hållbar utveckling.

Både teoretisk och empirisk forskning visar att produktivitet, förnyelse och tillväxt gynnas av den täthet och mångfald som finns i urbana miljöer. Detta förklaras av såväl interna som externa skalfördelar, vilka gör att produktiviteten ökar och kostnader minskar med storleken på den lokala marknaden. Dessa effekter är dessutom självförstärkande eftersom stora regioner med avseende på befolkning och ekonomisk aktivitet har bättre förutsättningar för ekonomisk tillväxt. En god ekonomisk tillväxt genererar nya arbetstillfällen och tillströmning av invånare från andra regioner, vilket förbättrar tillväxtkraften i regionen ytterligare o.s.v. Det är dessa krafter som förklarar den starka urbanisering som pågår, både i Sverige och på de flesta andra håll i världen.

Att ekonomin blir alltmer koncentrerad till verksamheter som har ett stort kunskapsinnehåll innebär att ekonomins inneboende tendens att koncentrera sig till täta miljöer förstärks. Detta beror på att kunskapsspridning underlättas av geografisk närhet och en generellt hög kunskapsnivå i det lokala näringslivet. I täta och kunskapsrika miljöer spiller kunskap och information lätt över mellan olika företag och organisationer. Kunskapsintensiva verksamheter gynnas därför av att samlokaliseras. Resultatet av detta är att den högutbildade arbetskraften i hög grad koncentreras till urbana områden. Detta gör att landsbygden har svårt att attrahera kunskapsintensiva verksamheter. Många av de näringsgrenar som återfinns utanför städerna blir även de mer beroende av utbildad arbetskraft för att upprätthålla sin konkurrenskraft på internationella marknader. En utmaning för landsbygden är således att attrahera utbildad arbetskraft till primär- och förädlingsindustrier som blir allt mer kunskapsberoende.

Samtidigt finns det många olika typer av geografiskt fasta tillgångar som är lokaliserade utanför de täta urbana miljöerna. Dessa tillgångar ger landsbygdens vissa komparativa fördelar, trots att ekonomin blir alltmer kunskapsbaserad. Denna studie bekräftar att landsbygden är en fördelaktig plats för att bedriva verksamheter inom råvaruproduktion, tillverkningsindustri samt för produktion inriktad på exportmarknader. Även den småskaliga livsmedelsindustrin och delar av besöksnäringen drar nytta av landsbygdens specifika resurser. Det är främst inom småskalig förädling, turism och rekreation som man kan se en potential för sysselsättningstillväxt på landsbygden. Detta beror på att stora delar av den storskaliga industriproduktionen fortgående ersätter arbetskraft med kapital och därmed visar på svag tillväxt i sysselsättning.

Både småskalig livsmedelsförädling och besöksnäring växer i flera landsbygdskommuner, inte minst i fjällvärlden och längs med kusterna. Man ser emellertid också att det finns många platser i Götalands och Svealands inland som har en stark livsmedelsproduktion (både storskalig och småskalig) och dessutom har en attraktiv miljö för friluftsliv och därtill kopplad besöksnäring.

33

En grundläggande förutsättning för en långsiktigt positiv utveckling är att det finns en lokal marknad med stark köpkraft. Denna studie visar att en kommun behöver ha ett lokalt tätortscentrum med minst ca 25 000 invånare för att den förväntade befolkningsutvecklingen ska vara positiv. Närhet till grannkommuner med större tätortscentra inom avstånd som upplevs som pendlingsbara, kan kompensera avsaknaden av egen större tätort.

Avsaknad av en köpstark lokalbefolkning kan också kompenseras av en stark besöksnäring, vilken temporärt flyttar den inhemska köpkraften från storstadsregionerna till landsbygden. Ytterligare köpkraft kan också komma från utländska besökare. Det tycks finnas ett ömsesidigt positivt samband mellan besöksnäring och uppkomst av småskaliga lokala produkter i vissa delar av landet. Många sådana produkter har en direkt koppling till det lokala jordbruket vilket indikerar att jordbrukssektorn spelar en viktig roll i en levande landsbygd.

Att den lokala marknadens storlek är av väsentlig betydelse för en orts långsiktiga tillväxt innebär att platsens förmåga att locka bofasta invånare och besökare är avgörande för dess utveckling. I detta sammanhang är attraktiva landsbygdsmiljöer sannolikt en viktig förutsättning för att locka till folk till områden utanför urbana centra. Forskning kring landsbygdens och naturens upplevda värden visar att en attraktiv landsbygdsmiljö i hög grad är kopplad till ett rikt och varierat jordbrukslandskap. En central fråga som behöver analyseras i fortsatta studier av landsbygdens utveckling är vad som krävs för att dessa miljöer ska säkras. Den nuvarande til�lämpningen av gårdsstödet säkrar i princip att marken inte växer igen. Mycket talar dock för att detta inte är tillräckligt för att långsiktigt upprätthålla det attraktiva landskapet. Marken behöver användas mera produktivt. I skogsbygd utgörs sådan användning i allmänhet av produktion av grovfoder. Därför behövs också djur för kött- och mjölkproduktion, vilka samtidigt bidrar till att skapa arbetstillfällen på landsbygden.

I slättbygd kan problemet istället vara förlust av biologisk mångfald genom till exempel ensidig odling och frånvaro av refuger för olika arter. Dessa två exempel visar att situationen är olika i slättbygd och i skogsbygd. Det gemensamma för båda exemplen är dock att ett hävdat jordbrukslandskap torde vara en avgörande faktor för ett områdes attraktivitet, eller annorlunda uttryckt en nödvändig förutsättning för en långsiktigt positiv utveckling på landsbygden.

34

Källförteckning Agrawal, A., Cockburn, I. M., & McHale, J. (2003). Gone But Not Forgotten: Labor flows, Knowledge Spillovers , and Enduring Social Capital NBER Working Paper No. W9950.

Andersson, M., & Thulin, P. (2008). Globalisering, arbetskraftens rörlighet och produktivitet (in Swedish) (Vol. Underlagsrapport ). Stockholm: Globaliseringsrådet Campbell, D. (2007) Willingness to Pay for Rural Landscape Improvements: Combining Mixed Logit and Random-Effects Models. Journal of Agricultural Economics. Vol 58, sid.467 – 483 Chesire, P.& S. Sheppard. (1995). On the Price of Land and the Value of Amenities. Economica, Vol. 62. sid. 247-267 Cicia, G. och R. Scarpa (2000) Willingness to Pay for Rural Landscape Preservation: A Case Study in Mediterranean Agriculture, FEEM WP Nr. 59/2000 Drake, L. (1992). The Non-Market Value of the Swedish Agricultural Landscape.

European Review of Agricultural Economics, Nr 19, sid. 207-217.

Feldman, M. P. (1994). The Geography of Innovation. Dordrecht: Kluwer Academic Publishers.

Fischer, M. M., & Fröhlich, J. E. (2001). Knowledge, Complexity and Innovation Systems. Germany and New York, NY: Springer-Verlag.

Florida, R. (2002). The Rise of the Creative Class: and how it’s transforming work, leisure, community & everyday fife. New York, NY: Basic Books.

Fujita, M., Krugman, P. R., & Venables, A. J. (1999). The spatial economy : cities, regions and international trade. Cambridge, Mass.: MIT Press.

Glaeser, E. L., & Saiz, A. (2004). The Rise of the Skilled City [with Comments by G.T Burtless & W.S Strange]. Brookings-Wharton Papers on Urban Affairs, 5, 47-105.

Johansson, S. (2010). Knowledge, product differentiation and international trade.

Jönköping University, Jönköping.

Johansson, S., Norman, T., & Norrman, M. (2010). Matlandet ur ett regionalt perspektiv Jordbruksverkets rapportserie 2010:13.

Jordbruksutskott, R. m.-o. (2009). Uppföljning av statens insatser för småskalig livsmedelsproduktion.

Krugman, P. (1991). Increasing Returns and Economic Geography. Journal of Political Economy, 99(3), 483-499.

Le Goffe, P. (2000). Hedonic Pricing of Agriculture and Forestry Externalities.

Environmental and Resource Economics. Vol. 5, sid. 397-401 McCann, P. (2001). Urban and Regional Economics. Oxford, UK: Oxford University Press.

35

Moen, J. (2005). Is Mobility of Technical Personnel a Source of R&D Spillovers?

Journal of Labor Economics 23(1), 81-114.

Nilsson, J., Pettersson, M., & Pettersson, L. (2009). Företagande på landsbygden.

Stad eller land, gör det någon skillnad? Jordbruksverkets rapportserie No. 2009:2.

Nilsson, P (2010) Ängs- och betesmarkers betydelse för fastighetsvärden.

Jordbruksverkets Rapportserie RA10:5 Ohlin, B. (1933). Interregional and International Trade. Cambridge, MA: Harvard University Press.

Ready, R.C. (2005). The Amenity and Disamenity Impacts of Agriculture: Estimates from a Hedonic Pricing Model in Southeastern Pennsylvania.

Saxenian, A. (1994). Regional Advantage: Culture and Competition in Silicon Valley and Route 128. Cambridge, MA: Harvard University Press.

SCB (2003). Flyttströmmar i Sverige 1999-2001,Demografisk analys och jämställdhet- demografiska rapporter 2003:2 Tillväxtanalys. (2009). Befolkning, service och företagande i Sveriges gles- och landsbygder Tillväxtanalys Rapportserie No. 2009:10.

Tillväxtverket. (2010). Fakta om svensk turism 2010 Tillväxtverket No. 0322.

Ulver, S. (2012). Den nygröna människan- En övesikt av landsbygdens status i förändring.

Wretling-Clarin, A. (2010). Hållbar konsumtion av jordbruksvaror- vad får du som konsument när du köper närproducerat? Jordbruksverkets rapportserie 2010:19.

36

Publikationer inom samma område En livskraftig landsbygd, Jordbruksverkets Rapportserie RA08:34 Företagande på landsbygden, Jordbruksverkets Rapportserie RA09:2 Matlandet ur ett regionalt perspektiv, Jordbruksverkets Rapportserie RA10:13

37

Rapporten kan beställas från Jordbruksverket • 551 82 Jönköping • Tfn 036-15 50 00 (vx) • Fax 036-34 04 14 E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se www.jordbruksverket.se

ISSN 1102-3007 • ISRN SJV-R-12/19-SE • RA12:19