STENSKVÄTTA
Foto: Tomas Lundquist
Stenskvättan trivs i soliga öppna betesmarker Visste du att såväl svenska som nordamerikanska stenskvättor övervintrar på Afrikas savan ner? Stenskvättan lever ett utpräglat markliv och föredrar öppna och torra miljöer med kort markvegetation som till exempel naturbetesmark, åkermark samt kalfjäll. I Sverige har sten skvättan minskat kraftigt och mer än halverats sen 1975. Stenskvättan lever i öppna landskap, där den föredrar torra soliga betesmarker. Den trivs där stenar, stenrösen och andra markhåligheter ger förutsättning för häckning. Men den kan också bo under tegelpannor på till exempel lador intill åkermark. Häckningsframgången är tydligt bättre i miljöer med kort eller sparsam vegetation som till exempel betade gräsmarker. Orsaken är att risken för boplundring av till exempel katter, hugg ormar, vesslor, hermeliner, rävar och grävlingar är lägre. Samtidigt är tillgängligheten på föda god i dessa miljöer.
Stenskvättan äter småkryp Stenskvättans föda består av allehanda småkryp som den oftast tar från marken, men även jagar i luften. Par som häckar på ren åkermark letar ofta föda i åkerkanter och vid småvägar. De är ofta tvungna att flyga långa sträckor mellan boplats och miljöer med sparsam vegetation.
Hot mot stenskvättan • Stenskvättan hotas av jordbruksmetoder som minskar tillgången på lämpliga boplatser genom • Upphörd betesdrift i steniga betesmarker • Ökad omfattning av täta grödor runt boplatserna som till exempel gödslad slåttervall och höstsäd, men även trädplantering eller ohävd i åkermark • Ökad rationalisering med större åkrar färre kantzoner och färre restbiotoper som till exempel steniga åkerholmar och gamla körvägar. Text: texten är framtagen inom projekt Fågelskådare och lantbrukare i samarbete © Eggers, S., Eriksson, S., & Haldén, P. (2009) Sveriges Ornitologiska Förening (SOF) och Hushållningssällskapet (HS).