ra08_16 by Jordbruksverket

Begreppet kvalitet inom livsmedelssektorn

Rapport 2008:16 Foto: Mats Pettersson

Begreppet kvalitet inom livsmedelssektorn

Enheten fรถr handel och marknad 2008-06-30 Referens Olof Skรถld

Innehåll 1

Sammanfattning ............................................................................................................... 3

Inledning ........................................................................................................................... 5 2.1

Bakgrund .................................................................................................................... 5

2.1.1

Kommissionens grönbok om kvalitetsproduktion.............................................. 5

2.2

Målsättning................................................................................................................. 7

2.3

Metod ......................................................................................................................... 7

2.4

Avgränsningar ............................................................................................................ 7

Kvalitet .............................................................................................................................. 9 3.1

Vad är kvalitet? .......................................................................................................... 9

3.1.1

Grundläggande krav – obligata ........................................................................ 11

3.1.2

Grundläggande egenskaper - fakultativa.......................................................... 14

3.1.3

Subjektivt värderade - produktionsaspekter..................................................... 16

3.2

Hur signaleras kvalitet till konsumenterna idag? ..................................................... 26

3.3

Kvalitetsmärkning .................................................................................................... 28

3.3.1

Varumärken...................................................................................................... 28

3.3.2

Geografiska beteckningar................................................................................. 29

3.4

Exempel på kvalitetsmärkning ................................................................................. 32

3.4.1

KRAV............................................................................................................... 32

3.4.2

Änglamark........................................................................................................ 33

3.4.3

Svanen .............................................................................................................. 33

3.4.4

Demeter ............................................................................................................ 33

3.4.5

SNF – Bra miljöval .......................................................................................... 34

3.4.6

Svenskt Sigill.................................................................................................... 34

3.4.7

Krav/Svenskt Sigill .......................................................................................... 34

3.4.8

Rättvisemärkt ................................................................................................... 35

3.4.9

Nyckelhålet....................................................................................................... 35

3.4.10

Allergimärket ................................................................................................... 36

3.4.11

Sädesaxet.......................................................................................................... 36

3.4.12

Kaprifolkött ...................................................................................................... 36

3.4.13

Norrländskt Utmärkt ........................................................................................ 37

3.4.14

Nästgårds.......................................................................................................... 37

3.4.15

Skyddade geografiska beteckningar och traditionella specialiteter ................. 37

3.4.16

EU-blomman .................................................................................................... 38

3.4.17

Ekologiskt jordbruk.......................................................................................... 38

3.4.18

MSC-Marine Stewardship Council .................................................................. 39

Kvalitetsmodell ............................................................................................................... 41

Standarder och certifieringar ....................................................................................... 45 5.1

Offentliga standarder................................................................................................ 45

5.1.1

Codex Alimentarius.......................................................................................... 45

5.1.2

UNECE – United Nations Economic Commission for Europe........................ 46

5.2 6

Privata standarder..................................................................................................... 46

Legala ramverk .............................................................................................................. 49 6.1

Lagstiftningen inom EU ........................................................................................... 49

6.2

Lagstiftningen internationellt ................................................................................... 49

6.2.1

TBT-avtalet om tekniska handelshinder .......................................................... 50

6.2.2

SPS-avtalet om åtgärder för liv och hälsa ........................................................ 50

6.2.3

Brott mot avtalen kan bestraffas....................................................................... 50

Diskussion ....................................................................................................................... 51

Källförteckning............................................................................................................... 55

1 Sammanfattning På senare år har konsumenternas efterfrågan på livsmedel som är säkra, näringsriktiga och välsmakande ökat i Sverige. Samtidigt har olika krav på livsmedlens produktionsmetoder fått en allt större betydelse för konsumenternas val. Begreppet kvalitet är om inte avgörande så mycket viktigt för konsumenterna, vilket har visat sig i olika konsumentundersökningar. Också inom EU har intresset för matens kvalitet ökat och det pågår för närvarande flera olika projekt inom unionen där målet är att öka produktionen och konsumtionen av livsmedel med väldefinierad kvalitet. Kvalitetsbegreppet är samtidigt komplext, och denna utredning fokuserar därför på att definiera kvalitet inom livsmedelssektorn med avsikt att främja kvalitetssäkringen av livsmedel och uppmuntra produktion av livsmedel med högsta möjliga kvalitet. För att öka produktionen av kvalitetsprodukter är den samlade nationella livsmedelsstrategin ett verktyg som möjligen kan användas. Genom att bland annat ge stöd till forskning och innovationer i livsmedelssektorn så kan produkter med mervärden utvecklas och produceras, exempelvis ekologiska produkter, närproducerade produkter och klimatvänliga produkter. Genom att ge stöd via den nationella livsmedelsstrategin till olika livsmedelsproducenter för att utveckla nya produkter kan en ökning av produktionen av kvalitetsprodukter åstadkommas. För att kunna bestämma kvaliteten på livsmedelsprodukter så anser Jordbruksverket att livscykelanalyser (LCA) är ett viktigt verktyg. En livscykelanalys visar hur produkter och processer påverkar miljön genom hela kedjan, och resursförbrukning samt utsläpp till luft, vatten och mark kan därmed kartläggas. LCA-metodiken kan därmed klargöra exempelvis vilken klimatpåverkan en livsmedelsprodukt har. Metodiken kan även användas för att se över och effektivisera livsmedelsproduktionen. Utredningen anser att begreppet livsmedelskvalitet kan bestå av tre olika kriterier: 1. Grundläggande krav hos livsmedlet, där definitionen av säkra livsmedel är av central betydelse. 2. Grundläggande egenskaper, där livsmedlens näringsinnehåll och organoleptiska egenskaper är viktiga. 3. Subjektiva värderingar, där olika produktionsaspekter har betydelse för konsumenternas uppfattning om ett livsmedels kvalitet. För att kunna signalera livsmedelskvalitet till konsumenterna är märkning av livsmedel en avgörande faktor för kvalitetssäkring. Märkning av livsmedel är en viktig kanal som företagen använder för att signalera en produkts kvalitet till konsumenten, och spelar en viktig roll när det gäller konsumenternas val av produkt. Märkningen, som består av både obligatoriska och frivilliga uppgifter, får inte vilseleda konsumenterna och är samtidigt ett viktigt hjälpmedel för konsumenten för att kunna göra ett val. En stor mängd olika märkningar finns numera, och utredningen visar på olika exempel på märkning som ska informera konsumenterna om livsmedlens särskilda egenskaper. Konsumenterna vill snabbt och enkelt kunna välja de livsmedel som speglar deras efterfrågan, vare sig det är en produkt som härstammar från ett specifikt geografiskt område, eller har producerats enligt vissa specifika produktionsmetoder. Det kan dock bli en konflikt mellan att informera konsumenterna om vilka egenskaper en viss produkt har och behovet att märkningen inte blir för omfattande eller komplicerad. Ju fler olika märken desto svårare blir

det för konsumenterna att snabbt och enkelt göra ett val, samtidigt som informationsbehovet är stort. Möjligen kan en ny form av märkning införas där ett och samma märka kan signalera olika saker till konsumenterna. En symbol med olika tårtbitar som visar vilka egenskaper en produkt har kan vara en möjlighet. Det är också viktigt att märkningen är öppen och konkurrensneutral. Krav på olika märkning kan leda till en minskning av handeln över gränserna om kraven försvårar märkning av livsmedel från tredje land. Märkning innebär ofta ytterligare krav för den enskilde aktören på marknaden. För att kunna åstadkomma en korrekt märkning är utvecklandet av standarder och certifieringar viktigt. En standard är en norm eller måttstock på kvalitet som hjälper till att skapa ett gemensamt sätt att arbeta. Syftet med standarder är bland annat att underlätta kommunikation mellan köpare och säljare, att möjliggöra för grupper av producenter att erbjuda ett harmoniserat utbud samt att höja kvaliteten och därmed skapa ett mervärde. Utvecklingen av privata standarder kan till viss del förklaras av konsumenternas behov av att få en korrekt information avseende de olika kvalitetskriterierna som konsumenterna efterfrågar. Det kan konstateras att handel med produkter har behov av standarder. Den pågående minskningen av antalet offentliga standarder innebär därför att privata standarder får större betydelse En möjlighet att utveckla GU-lagstiftningen vore att införa en tydlig koppling till specifika och objektiva kvalitetskriterier vilka ska uppfyllas för att en produkt ska få märkas med en geografisk ursprungsmärkning. Ytterligare kvalitetskriterier bör uppfyllas för att det ska gå att säkerställa att en produkt håller en god kvalitet. Dessa kvalitetskriterier kan baseras på standardiserade kvalitetsnormer inom olika varugrupper eller genom att använda livscykelanalyser för att bestämma kvaliteten.

2 Inledning 2.1 Bakgrund Under senare år har EU-kommissionen lyft fram frågan om livsmedelskvalitet. Olika händelser som till exempel BSE, fågelinfluensa och dioxinskandalen har påverkat konsumenternas förtroende för livsmedel, och som en konsekvens av detta har kommissionen initierat en rad olika åtgärder för att öka livsmedlens kvalitet och stärka konsumenternas förtroende för maten de konsumerar. Kommissionen har som en åtgärd startat ett tvåårigt forskningsprojekt under namnet Food Quality Schemes Pilot Project, för att undersöka hur man kan förbättra livsmedlens kvalitet på den inre marknaden och se hur detta i sin tur kan påverka den globala handeln. Ett annat viktigt initiativ som kommissionen genomför är upprättandet av en grönbok som kommer att presenteras hösten 2008. Syftet med denna grönbok är att öka konsumentförtroendet i en tid där antalet certifieringar ökar, förbättra kommunikationen mellan producenter och konsumenter, trygga marknadsandelar för europeiska produkter och garantera ett väl fungerande kvalitetsprogram på den inre marknaden. Som en konsekvens av dessa initiativ har Jordbruksverket på uppmaning av Jordbruksdepartementet utrett ett antal frågor som rör temat kvalitet. Konsumenternas intresse för livsmedlens kvalitet är stort. En undersökning som genomfördes 2007 av branschorganisationen Livsmedelsföretagen visade att 74 % av de tillfrågade konsumenterna ansåg att matens kvalitet var viktig eller mycket viktig. 66 % trodde att de i framtiden skulle köpa en större andel mat av högre kvalitet. Samtidigt angav 59 % att de hade större tillgång till mat med högre kvalitet 2007 än fem år tidigare. Undersökningen visade även att 67 % av de tillfrågade konsumenterna hade valt en höjd kvalitet med befintligt pris medan 33 % angav att de hellre hade valt ett lägre pris med befintlig kvalitet. Avslutningsvis visade undersökningen att 69 % av de tillfrågade konsumenterna var villiga att betala lite extra för hög kvalitet. En av tre valde oftare det billigare alternativet. Det fanns således hos konsumenten ett stort intresse för kvalitet1. Inom EU har intresset för matens kvalitet också ökat. På begäran från Europaparlamentet lanserade kommissionen ett pilotprojekt om kvalitet. I projektet undersöks hur man på europeisk nivå kan öka produktionen av livsmedel som omfattas av olika former av kvalitetscertifieringar som exempelvis skyddad ursprungsbeteckning (SUB), skyddad geografisk beteckning (SGB) eller garanterad traditionell specialitet (GTS).

2.1.1 Kommissionens grönbok om kvalitetsproduktion Kommissionen har tagit fram ett initiativ till en grönbok om kvalitetsproduktion av jordbruksprodukter. Bakgrunden till denna grönbok är att kommissionen konstaterar att jordbrukare och producenter av jordbruksprodukter upplever en allt starkare konkurrens som pressar priserna på deras produkter, samtidigt som konsumenterna allt oftare efterfrågar produkter av hög kvalitet. Därmed konstaterar kommissionen att de producenter som kan öka kvaliteten på sina levererade produkter har större förutsättningar att förbättra sitt ekonomiska resultat.

Livsmedelsföretagen, Li.

Grönboken är enligt kommissionen ett första steg mot en eventuell revidering av nuvarande policy, och den kommer att baseras på de slutsatser som kommer ur den kvalitetskonferens som genomfördes i Bryssel i februari 2007. Revideringen kommer även att utgå från nuvarande regler om -

skyddade ursprungsbeteckningar (SUB), dvs. råvarorna och tillverkningsmetoderna för ett specifikt livsmedel är beroende av den region eller område där livsmedlet tillverkas,

skyddade geografiska beteckningar (SGB) dvs. ett visst livsmedel tillverkas enligt en metod som förknippas med en viss region som har samma namn, eller

garanterade traditionella specialiteter (GTS) som får användas då ett livsmedel har vissa egenskaper som skiljer det från liknande produkter och tillverkas på ett för regionen eller området eller även landet traditionellt sätt.

Sverige är engagerat i arbetet med EU:s kvalitetsbeteckningar och Livsmedelsverket är tillsynsmyndighet när det gäller skyddade beteckningar. De främsta problem som kommissionen identifierat är följande: •

Ökad konkurrens och allmän prispress.

•

Svårigheter för producenter att kommunicera produkternas kvalitetsattribut till konsumenterna.

•

Svårigheter för producenterna att öka kvalitetsproduktionen och nå marknaden för kvalitetsprodukter.

•

Behovet att få konsumenternas förtroende avseende olika kvalitetspåståenden som ges på olika produkter.

•

Behovet att få fungerande kvalitetssystem på den inre marknaden.

Målen med grönboken är att: •

Få in synpunkter på existerande kvalitetssystem inom EU.

•

Konsultera marknadsaktörerna om utmaningen att öka kvalitetsproduktionen och marknadsföringen av jordbruksprodukter.

•

Få in synpunkter om möjliga alternativ i fråga om utvecklingen av en kvalitetsproduktionspolicy, marknadsföringsregler och om ett legalt ramverk.

2.1.1.1 Aktuella diskussioner inom EU Frankrike presenterade nyligen ett memorandum om import av livsmedel, foder, djur och växter från tredje land, där man bl.a. föreslår konkreta åtgärder om hur man bör definiera vilka skyddsnivåer som ska eftersträvas inom EU och hur information om dessa skyddsnivåer ska framföras till tredje land. Frankrike nämner exempelvis att högre krav på djurskydd och miljöhänsyn i vissa fall kan medföra en bättre djurhälsa, högre avkastning och i vissa fall även en högre kvalitet. Frankrike framför i sitt memorandum att högre krav bör på ställas på importerade produkter då kraven mellan EU-producerade varor och importerade varor skiljer sig och att information om vilka produktionskrav som uppfyllts bör nå konsumenterna. Frankrike nämner vidare att livsmedelskvalitet baseras på en produkts produktionsmetod och

ursprung och att det finns risk att konsumenterna får produkter de inte vill ha genom import av varor som inte uppfyller EU:s krav2. Inom EU framför även Tyskland detta resonemang. Horst Seehofer, Tysklands jordbruksminister, anser att andra länder bör anta EU:s högre krav när det gäller både miljöaspekter och säkra livsmedel om de vill kunna exportera livsmedel till EU3. Andra länder inom EU gör dock bedömningen att både de franska och tyska inläggen i debatten är tecken på smygprotektionism och att om deras förslag antas finns det risk att konsumenternas kostnad för livsmedel kan komma att öka.

2.2 Målsättning Syftet med utredningen är att undersöka: •

hur en definition av begreppet kvalitet skulle kunna lyda;

•

möjligheterna att öka produktionen av kvalitetsprodukter;

•

hur andelen jordbruksprodukter som täcks av existerande kvalitetssäkringssystem kan öka;

•

vilka olika privata och/eller offentliga kvalitetsstandarder man bör sträva efter och hur dessa ska certifieras;

•

om det är önskvärt med ett harmoniserat europeiskt ramverk för skydd av kvalitetsprodukter på jordbruksmarknaden;

•

vilka eftersträvansvärda europeiska privata och/eller offentliga kvalitetsstandarder man bör sträva efter och hur en certifiering av dessa kan se ut.

2.3 Metod Begreppet kvalitet är mycket brett och det finns många olika studier som genomförts i ämnet. Även olika konsumentaspekter har analyserats av olika myndigheter, företag och organisationer. Den huvudsakliga metoden under arbetets gång har varit att ta del av och analysera det material som redan skrivits i ämnet. Utredningen har gjorts i samråd med Livsmedelsverket och diskussioner har förts med utgångspunkt från uppdraget. Livsmedelsverket har också bidragit med tidigare studier, utredningar och ståndpunkter.

2.4 Avgränsningar Utredningen fokuserar på definitionen av begreppet kvalitet och de frågor som rör kvalitetsproduktion inom jordbruket, samt frågorna om märkning och om standarder och certifieringar. Frågor kring legala ramverk berörs men pga. deras omfattning görs bedömningen att framtida studier behövs för att närmare undersöka dessa frågor.

http://www.ft.com/cms/s/0/939ee094-148d-11dd-a741-0000779fd2ac.html

www.ft.com

3 Kvalitet 3.1 Vad är kvalitet? Ordet kvalitet betyder beskaffenhet eller sort och är ett komplext begrepp eftersom det har mer än en innebörd. Förutom att det kan användas för att beskriva en produkt objektivt så är det ett begrepp som ofta används för att värdera en produkt mer subjektivt, det vill säga om en produkt är av god eller dålig kvalitet. Ur konsumentsynpunkt är kvalitet en egenskap som är ett resultat av en mängd olika interaktioner mellan konsumenten och produkten, vilket därmed innebär att begreppet kvalitet har olika innebörd för olika konsumenter. Uppfattningar om kvalitet kan också variera från en situation till en annan, och både själva produktens egenskaper och psykologiska och ekonomiska faktorer påverkar individens uppfattning. Begreppet kvalitet kan definieras med att en produkts samlade egenskaper skapar en förmåga att tillfredsställa ett uttalat eller underförstått behov. Objektivt syftar begreppet kvalitet på hur man uppnår definierade kvalitetsparametrar. Detta kan även gå längre då en varas kvalitet helst ska överträffa kundernas behov och förväntningar. I ekonomiska sammanhang brukar konsumenten betraktas som en aktör som fattar sina beslut för att nå en behovstillfredsställelse. Därmed väljer konsumenten kvalitet på livsmedel för att nå sina mål, och dessa mål varierar från individ till individ. Det är dock viktigt att konsumentens förväntningar på produktens kvalitet uppfylls. Produkten ska alltså ha rätt kvalitet ur konsumentens synvinkel. Oftast bygger konsumenten steg för steg upp kunskap om kvaliteten av olika produkter genom att testa olika märken för att genom erfarenhet bilda sig en uppfattning om produktens relativa kvalitet. Dessa produkter kallas erfarenhetsvaror (experience goods). Detta kan dock ibland vara svårt när det gäller produkter där konsumenten, trots att produkten konsumeras, inte får kunskap om kvaliteten. Produkter där kvaliteten inte framgår trots att de konsumeras brukar kallas för trovärdighetsvaror (credence goods). Exempel på sådana varor kan vara livsmedel med vissa tillsatser där producenterna hävdar att det finns vissa hälsobringande effekter. Inom EU-kommissionen arbetar man idag mycket aktivt med kvalitetsfrågor. Man konstaterar på sin webbplats att europeiska konsumenter efterfrågar alltmer produkter som är hälsosammare och mer välsmakande, som har högre näringsvärde och som produceras på miljövänligare sätt. Kommissionen har identifierat följande huvudkriterier i sitt kvalitetsbegrepp4: 1. Hållbarhet – framförallt ekologisk produktion 2. Kvalitetslivsmedel beteckningar

–

här

poängterar

kommissionen

framförallt

geografiska

3. Djurens välbefinnande 4. Livsmedelssäkerhet 5. Kontrollsystem Begreppet kvalitet kan delas in i tre olika delar som måste uppfyllas.

http://ec.europa.eu

1. Del ett omfattar obligatoriska krav som inte är förhandlingsbara eftersom de är lagstadgade krav, dvs. dessa krav måste uppfyllas av producenterna. Här ingår säkra livsmedel, dvs. att de är fria från hälsofarliga ämnen eller mikroorganismer och att de är korrekt märkta. Spårbarhet är en viktig del i begreppet säkra livsmedel. 2. Del två omfattar sådana egenskaper som oftast bör uppfyllas för att produkten ska uppfylla konsumenternas förväntningar. Här ingår näringsinnehåll och organoleptiska egenskaper, t.ex. färg, arom, smak eller textur. 3. Del tre omfattar sådana kriterier som slutligen bestämmer konsumenternas uppfattning om produktens kvalitet och som kan variera från konsument till konsument. Dessa kriterier är subjektiva och är inte enbart kopplade till produkternas egenskaper, utan även till själva produktionsprocessen. Dock anses dessa kriterier vara av betydelse för konsumenternas uppfattning av produktens kvalitet. De viktigaste kriterierna som identifierats är följande: •

Ekologiska/miljövänliga produkter

•

Rättvisemärkta produkter

•

Klimatvänliga produkter

•

Produkter producerade med ett gott djurskydd

•

Fria från genetisk modifierade organismer

•

Närproducerad mat

•

Skyddade geografiska beteckningar och traditionella specialiteter

Konsumenterna kan välja en eller en kombination av flera av dessa kriterier för att produkten ska tillgodose konsumenternas förväntningar på kvalitet. Det finns flera studier5 som visar just konsumenternas bedömning av kvalitet. En studie av konsumenternas värdering av olika inköpskriterier vid köp av matvaror visade att det viktigaste var att maten var god, därefter kom andra kriterier som hållbar, nyttig, billig och ekologisk6. Sådan inköpskriterier sammanfattas i tabell 1. Tabell 1: Viktiga inköpskriterier för konsumenten vid val av livsmedel Mjölk (%)

Kött (%)

Potatis (%)

Bröd (%)

Smak

Hållbarhet

Nyttig

Billig

Ekologiskt producerad

Arvola et al, Faktablad nr 16, Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, 2000

Acta Horticulturae Number 604, Proceedings of the International Conference on Quality in Chains, An Integrated View on Fruit and Vegetable Quality, Volume 1 6

Arvola et al, Faktablad nr 16, Sveriges Lantbruksuniversitet, (SLU), 2000.

Andra studier visar också på rangordningen av olika inköpskriterier som visar på betydelsen av matens smak för konsumenten. Tabell 2 redovisar konsumenternas svarsfrekvens på en specifik fråga rörande val av livsmedel. Tabell 2: Vad är viktigt för konsumenten vid val av livsmedel?

Fräschhet Smak Inga tillsatser Miljövänlig produktion

Mycket viktigt (%)

Ganska viktigt (%)

Lite viktigt (%)

Ej viktigt (%)

Inget svar (%)

79 75 46 26

18 22 37 47

2 1 12 19

0 0 2 2

3 2 3 6

Torjusen et al, Food Quality and Preference, 2001

Ytterligare en studie som bekräftar detta genomfördes av Loureiro och McCluskey (2003) och påvisade att smak, kvalitet och fräschhet var de viktigaste kriterierna som konsumenterna tog hänsyn till då de skulle köpa färska äpplen7. Det finns ett antal olika faktorer som påverkat konsumenternas förändrade inköpsvanor. En ökad disponibel inkomst innebär ofta att konsumenterna har möjlighet att avsätta mer pengar till inköp av livsmedel och väljer allt oftare att lägga detta på exempelvis ekologiska produkter eller varor producerade med gott djurskydd. Konsumenterna anser också att livsmedel som producerats på ett ekologiskt sätt och med gott djurskydd är mer naturliga och därför också hälsosammare. Därmed associeras dessa produkter allt oftare till begreppet säkra livsmedel, vilken är av central betydelse för konsumenterna8.

3.1.1 Grundläggande krav – obligata 3.1.1.1 Säkra livsmedel Begreppet säkra livsmedel är den första och mest grundläggande faktorn som måste uppfyllas då begreppet kvalitet diskuteras. Om inte livsmedelsproduktionen är säker och framförallt uppfattas som säker av konsumenterna så kan övriga faktorer som påverkar kvalitet läggas åt sidan. Säkra livsmedel är alltså ett grundläggande krav inom livsmedelsproduktionen då man diskuterar kvalitet. För konsumenten är det en fundamental och självklar princip att konsumtionen av ett livsmedel inte innebär risk för hälsan, vilket innebär att en producent inte kan bortse från denna fråga. Säkra livsmedel utgör därmed basen för begreppet kvalitet och är inte något en producent kan välja bort. Begreppet säkra livsmedel omfattar flera olika områden ur vilka följande kan nämnas som exempel: •

Rester av bekämpningsmedel.

•

Mikrobiologisk status.

•

Förekomst av naturligt förekommande ämnen med toxisk verkan.

•

Andra oönskade produktfrämmande ämnen.

Journal of Food Distribution, November 2003

IGD, Consumer Attitudes Towards Animal Welfare, maj 2007

Kommissionen framför att: ”EU:s integrerade strategi för säkra livsmedel syftar till att se till att livsmedelssäkerheten, djurs hälsa, djurskyddet och växtskyddet i Europeiska unionen är på en hög nivå, vilket sker genom enhetliga från-jord-till-bord-åtgärder och lämplig övervakning, samtidigt som man ser till att den inre marknaden fungerar väl.”9 Just säkerhetens viktiga roll när det gäller livsmedel innebär att det är ett område som är starkt reglerat runt om i världen, inte minst inom EU där i princip all lagstiftning om livsmedel är gemensam för de olika medlemsstaterna och gäller inom hela unionen. Lagstiftningen i sig är uppbyggd av: •

EU-förordningar, som gäller som svensk lag,

•

Livsmedelslagen och livsmedelsförordningen, som publiceras i svensk författningssamling,

•

Livsmedelsverkets författningssamling. nationella föreskrifter, samt

•

EU-beslut, som arbetas in i Livsmedelsverkets föreskrifter.

Implementering

EG-direktiv

samt

Den huvudsakliga EU-förordning som styr all livsmedelslagstiftning är EU-förordning 178/2002, som innehåller allmänna principer, skyldigheter som ska uppfyllas av livsmedelsföretagen och hur EU:s myndighet för säkra livsmedel (EFSA) ska arbeta. Förutom denna förordning finns det en mängd olika EU-förordningar som styr olika delar av livsmedelssektorn. I Sverige kompletteras EU-förordningen av den svenska livsmedelslagen, SFS 2006:804, som innehåller olika regler som styr livsmedelsproduktionen i Sverige. Då det gäller kontroll av olika livsmedelsanläggningar och vilken myndighet som ska utföra denna kontroll styrs detta av den svenska livsmedelsförordningen, SFS 2006:813. Livsmedlens säkerhet är alltså grundläggande och noga reglerat och ska ses som ett myndighetsansvar, vilket tydligt framförs av EU-kommissionen. Detta till trots så förekommer det alltid risker i samband med livsmedelsproduktion. Kommissionen framför två viktiga faktorer som ska minimera dessa risker. I första hand hänvisar kommissionen till HACCP-principerna (Hazard Analysis Critical Control Point) enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien. Dessa principer innebär att livsmedelsproducerande företag ska göra en riskanalys av verksamheten. Enligt Livsmedelsverket kan livsmedelsföretagen hantera HACCP-principerna på följande sätt: 1. För detaljhandelsföretag som bara hanterar förpackade livsmedel räcker grundförutsättningarna. Dessa företag behöver inte göra en riskanalys. 2. Företag som med stöd av en riskanalys kan visa att grundförutsättningarna räcker. Dessa behöver ingen HACCP-plan. 3. Övriga företag skall inrätta, genomföra och upprätthålla ett eller flera förfaranden grundande på HACCP-principerna, dvs. de skall göra en riskanalys, identifiera kritiska styrpunkter med kritiska gränser och övervakningsrutiner och korrigerande åtgärder. Dessa företag kan använda sig av nationella branschriktlinjer eller en generisk plan, om det finns sådana.

http://ec.europa.eu/food/intro_sv.htm

Kommissionen anser att spårbarhet i det här sammanhanget är en nyckelfaktor som ska tillämpas. Spårbarhet inom livsmedelskedjan ska säkerställa att man kan spåra ett livsmedel från jord till bord och tillbaka igen, eller minst ett steg framåt och ett steg bakåt i kedjan. Detta är nödvändigt för att dels minimera riskerna och för att kunna förebygga fusk inom livsmedelsproduktionen, för att kunna spåra och dra tillbaka livsmedel som inte anses säkra, och inte minst för att kunna informera konsumenterna. Spårbarhetsmärkningen (identifikationsmärkning) är inte till för konsumenten utan i första hand för myndigheter att kunna spåra livsmedel vid återtag m.m. Man bör inte blanda ihop det med konsumentens behov av ursprungsmärkning. Spårbarhet kan läggas på olika nivåer av vilka följande kan nämnas: •

EU/Icke-EU

•

Ursprungsland

•

Avsändare

•

Producent

•

Lot-nummer

•

Skifte

•

Korrekt märkning

Kravet på spårbarhet gäller för alla typer av livsmedel, och inkluderar även produkter som kan tänkas ingå i livsmedelsproduktionskedjan, exempelvis djurfoder. Från och med den 1 januari 2005 tillämpas nya EG-regler om spårbarhet där grundidén är att man ska kunna följa ett livsmedel från jord till bord och tillbaka till jord igen. EG-reglerna ställer vissa minimikrav på livsmedelsproducenterna att kunna spåra ett steg bakåt och ett steg framåt i livsmedelskedjan.

3.1.1.2 Korrekt märkta livsmedel Märkningens syfte är att ge konsumenten information om livsmedlet för att kunna göra medvetna val. Informationen kan exempelvis gälla livsmedlets innehåll och hållbarhet. Enligt gällande regler ska märkningen vara korrekt och icke vilseledande. Det finns både obligatorisk märkning och frivillig märkning. Obligatoriska uppgifter är exempelvis ingrediensförteckning och vikt. Frivilliga uppgifter är exempelvis näringsvärdesdeklaration, dock finns det särskilda regler om detta för att ge konsumenterna möjlighet att jämföra olika livsmedel. Inom EU finns det harmoniserade regler avseende märkning av livsmedel, vilket regleras genom EU-direktiv nr 2000/13/EG. Utöver detta direktiv så finns det ett antal kompletterande regleringar för olika typer av livsmedel, exempelvis ekologiska livsmedel. I januari 2007 trädde en förordning i kraft om regler för hur man får märka livsmedel med närings- och hälsopåståenden. Livsmedelsverket, som är den centrala kontrollmyndigheten för livsmedelskontrollen, länsstyrelserna och kommunerna delar på ansvaret för hur livsmedelskontrollen genomförs. Både säkerhets- och redlighetsaspekter kontrolleras, vilket även omfattar provtagning för att se att livsmedlen inte innehåller några otillåtna ämnen och att förpackningarna är korrekt märkta. Den huvudsakliga livsmedelskontrollen görs av kommunerna. Kommunernas miljöoch hälsoskyddsnämnder kontrollerar cirka 52 000 anläggningar i Sverige. Livsmedelsverket

kontrollerar större anläggningar, exempelvis slakterier. Livsmedelsverkets kontrollansvar omfattar cirka 600 anläggningar10.

3.1.2 Grundläggande egenskaper - fakultativa 3.1.2.1 Närings- och hälsopåståenden på livsmedel Information om ett livsmedels näringsinnehåll kan vara ett sätt att förmedla information om produktens kvalitet till konsumenten. Huvudsyftet med att ha information om ett livsmedels näringsinnehåll är att göra det enklare för konsumenterna att identifiera vilka livsmedel de vill välja att köpa och som stämmer överens med deras behov. Den 16 juli 2003 antog kommissionen ett förslag till en ny förordning om närings- och hälsopåståenden på livsmedel. Detta förslag om påståenden på livsmedel omfattar både reklam, märkning och presentation av närings- och hälsopåståenden inom EU och omfattar alla livsmedel. Idag finns det generella regler för märkning och presentation av livsmedel samt reklam för livsmedel. Inom Codex Alimentarius diskuteras också hälsopåståenden, och förslag till rekommendationer för hur dessa bör användas håller på att tas fram i Codex märkningskommitté. Flera utredningar har genomförts av Livsmedelsverket där man analyserat livsmedlens hälsopåståenden och den nya förordningen om närings- och hälsopåståenden11 har välkomnats av Sverige. Den nya förordningen leder till ett högt konsumentskydd och den kommer även att gynna den europeiska livsmedelsindustrin, särskilt när det gäller produktutveckling och innovation. Då det gäller konsumenterna anser Livsmedelsverket att det är viktigt att konsumenterna får sanningsenlig information om produkten, samtidigt som reglerna kan komma att få positiva effekter på folkhälsan genom att konsumenterna i Europa lättare kommer att kunna välja hälsosamma produkter. Viktiga faktorer avseende ett livsmedels näringsinnehåll kan vara fett, kolhydrater, protein, kostfibrer, vitaminer och mineraler, samt tillsatser. En viktig aspekt avseende livsmedlens närings- och hälsopåståenden är frågan om berikning av livsmedel. Berikning av livsmedel utförs: 1. för att återställa de halter av näringsämnen som gått förlorade i livsmedlet under lagring, hantering och tillverkning, 2. för att uppnå en näringsmässig likvärdighet hos ett ersättningsmedel (t.ex. margarin), eller 3. för att berika ett livsmedel oavsett om näringsämnena förekommer ursprungligen i livsmedlet eller inte. Livsmedelsverket konstaterar i sin ståndpunkt att det är viktigt att säkerställa konsumenternas behov av säkra och icke vilseledande produkter, och att det är viktigt att det leder till att konsumenterna får bättre matvanor. Det finns en stark koppling mellan berikning och ett livsmedels hälso- och näringspåstående och därmed är även frågan om berikning av livsmedel en fråga som har bäring på ett livsmedels kvalitet. Den 14 december 2000 antog Ministerrådet en resolution som understryker nutritionens betydelse som en viktig faktor för människors

www.regeringen.se

Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 1924/2006

hälsa, och kommissionen uppmanas i denna resolution att aktivt främja en bättre nutrition inom EU. Livsmedelsverket framför i sin ståndpunkt att återställande av näringsvärdet i industriberedda livsmedel, och att tillsätta näringsämnen för att likställa näringsinnehållet i ett ersättningslivsmedel, måste åtföljas av särskilda kriterier som leder till att den tillsatta mängden ska motsvara nivån i den ursprungliga råvaran eller det aktuella ersättningslivsmedlet. Då det gäller berikning i livsmedel som inte är naturliga bärare av näringsämnet i fråga anser Livsmedelsverket att berikning endast ska tillåtas: •

i ett begränsat antal varugrupper som ska ha en lämplig näringsprofil,

•

med ett begränsat antal ämnen och i begränsade mängder.

En orsak till att berika livsmedel är att förebygga folkhälsoproblem. Exempel på detta är jodberikning av salt eller berikning av andra livsmedel med folat. Här kan nämnas att olika länder väljer olika vägar när det gäller berikning av livsmedel.

3.1.2.2 Organoleptiska egenskaper I organoleptiska egenskaper ingår framför allt: •

Smak (sött, surt, salt, beskt)

•

Arom (stor mängd flyktiga ämnen)

•

Färg

•

Textur (mjölighet, saftighet, seghet etc.)

Ett livsmedels färg, i synnerhet för frukt och grönt, är en av få egenskaper som konsumenten kan bedöma utan att röra eller smaka på produkten ifråga. Färgen har en särskild betydelse för hur konsumenten uppfattar exempelvis mognaden hos en produkt. Färg är således en faktor som ofta används som en generell kvalitetsindikator12. Smaken är oftast en viktig faktor för hur en konsument bedömer en produkt. Även om smaken i sig endast består av en blandning av de fyra klassiska smakerna, sött, surt, salt och beskt, så är kombinationen av dessa smaker en viktig faktor för konsumenterna, vilket i sin tur påverkar deras uppfattning om en produkts kvalitet. Samma vikt kan läggas på en produkts arom som även den påverkar hur konsumenten uppfattar kvaliteten på en produkt13. I en studie som genomfördes vid Slippery Rock University i Pennsylvania i USA så undersöktes hur viktiga olika egenskaper var för konsumenterna då de bedömde kvaliteten på frukt och grönt. Den egenskap konsumenterna ansåg vara viktigast då de bedömde produktens kvalitet var smaken. Maten ska vara god 14.

Dr. L. M. M. Tijskens, ATO, Wageningen University, The Netherlands, Acta Horticulturae Number 604, Proceedings of the International Conference on Quality in Chains, An Integrated View on Fruit and Vegetable Quality, Volume 1.

B. Brückner, Quality department, IGZ, Tyskland, Acta Horticulturae, Number 604, Proceedings of the International Conference on Quality in Chains, An Integrated View on Fruit and Vegetable Quality, Volume 1.

B. Borsari, Slippery Rock University of Pennsylvania, USA, Acta Horticulturae, Number 604, Proceedings of the International Conference on Quality in Chains, An Integrated View on Fruit and Vegetable Quality, Volume 1.

Enligt de undersökningar som redovisades i inledningen till detta kapitel så måste egenskaperna färg, smak, arom och textur tillfredsställa konsumenterna för att de ska kunna klassificera produkter som varande av bra kvalitet.

3.1.3 Subjektivt värderade - produktionsaspekter Konsumenterna uppfattar inte enbart ett livsmedels kvalitet utifrån dessa baskriterier utan även utifrån en mängd andra kriterier som kan tänkas utgöra varierande krav vilka är subjektivt värderade och oftast kan sägas vara produktionsaspekter. Olika konsumenter kommer att välja livsmedel och bedöma dess kvalitet utifrån sina egna preferenser. Vissa konsumenter kanske anser att ett livsmedel som är ekologiskt uppfyller deras krav på god kvalitet. En annan konsument kanske föredrar eller lägger större vikt på att djurskyddskraven har uppfyllts vid produktionen av ett livsmedel. Vissa konsumenter väljer troligtvis en kombination av olika kriterier som kvalitetsmått. De främsta produktionsrelaterade kriterier som kunnat identifieras i olika litteraturstudier är följande •

Ekologiska/miljövänliga produkter

•

Rättvisemärkta produkter

•

Klimatsäkra produkter

•

Djurskydd

•

Genetisk modifierade organismer

•

Närproducerad mat

•

Skyddade geografiska beteckningar och traditionella specialiteter

Ingen rangordning av dessa specifika egenskaper har gjorts.

3.1.3.1 Ekologiska produkter Ekologisk produktion av livsmedel innebär att framför allt jordbrukets produktion sker under andra förutsättningar än i den konventionella produktionen, t.ex.: •

att kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel inte används i produktionen

•

att stallgödsel och kvävefixerande grödor används istället för konstgödsel

•

att förebyggande åtgärder och mekanisk bekämpning används för att minska ogräsmängden

•

att god djuromsorg ombesörjs och det ställs särskilda krav på djurhållningen i fråga om utevistelse, stallmiljö och utfodring.

Konsumenternas efterfrågan på ekologiska produkter har flera olika orsaker, bl.a.: •

Miljöaspekter.

•

Frihet från kemiska bekämpningsmedel.

•

Förväntningar på ett högre näringsinnehåll.

Kommissionen har på senare år ökat fokuseringen på ekologiska produkter och det är en viktig aspekt i kommissionens framtida arbete med kvalitet av livsmedel15. Kommissionen

European Commission, Agriculture and Rural Development

antog den 21 december 2005 ett förslag till en ny förordning om ekologisk produktion. Denna förordning ska ersätta nuvarande regelverk om ekologisk produktion, och syftar till ökad klarhet för både producenter och konsumenter. Förordningen 834/2007 är färdig och ska börja tillämpas 1 januari 2009. Under senare år har marknaden för ekologiska produkter ökat. De stora detaljhandelskedjorna redovisar en ökning av försäljningen av ekologiska livsmedel med mellan 7 % för Coop, 10 % för ICA och 17 % för Axfood under år 2006. Marknadsvärdet för ekologiska livsmedel i Sverige uppskattas till 3,5 miljarder kronor samma år, vilket är 2-3 % av den totala livsmedelsförsäljningen i Sverige16. Den globala marknaden för ekologisk mat och dryck uppgick år 2004 till 23 miljarder dollar. Traditionellt sett har den europeiska marknaden varit störst men den snabba tillväxten för dessa produkter i Nordamerika har gjort att den europeiska marknaden nu hamnat på andra plats. Marknaden för ekologiska livsmedel är den snabbast växande sektorn inom livsmedelsindustrin globalt sett17. När det gäller kvaliteten på ekologiska livsmedel har vissa internationella studier visat att det är större sannolikhet att vissa halter av näringsämnen är högre i ekologiska livsmedel jämfört med sådana som odlats på traditionellt vis18. Dessa påståenden kan dock ifrågasättas eftersom andra studier inte visar på någon skillnad. Enligt uppgifter från Livsmedelsverkets webbplats innehåller ekologisk mat generellt inte mer av olika näringsämnen än annan mat. Då det gäller bekämpningsmedel beror det på hur och när dessa medel används om det kan finnas kvar bekämpningsmedelsrester i livsmedlen då dessa äts. Innehållet av naturliga gifter (toxiner) skiljer sig inte mellan ekologiskt och konventionellt odlade grödor enligt Livsmedelsverket, och detsamma gäller mögelgifter (mykotoxiner). Det har gjorts flera konsumentundersökningar som visar varför konsumenterna väljer ekologiska livsmedel. Konsumenterna förknippar ekologiskt främst med ”obesprutat” och ”giftfritt” och det främsta skälet att köpa ekologiska livsmedel är hälsa, följt av att det är bra för miljön och att ekologiska livsmedel smakar bättre19. En annan studie visar att den främsta anledningen att köpa ekologiskt är miljöhänsyn, därefter kommer bättre kvalitet och hälsoaspekter20. Man kan alltså konstatera att ekologiska livsmedel uppfattas av vissa konsumentgrupper som en garant för att ett livsmedel har en högre kvalitet än motsvarande konventionella livsmedel. Undersökningarna visar att hälso-, miljö- och smakaspekter är viktiga delar av kvalitetskonceptet som konsumenterna beaktar när det gäller ekologisk livsmedelsproduktion. Detta visar sig dessutom i olika undersökningar som pekar på att konsumenterna är villiga att betala ett högre pris för en miljövänligt producerad produkt21 .

Ekologiska Lantbrukarna, Växande Marknad, Försäljning, volymer & trender för ekologisk mat, 2007

International Federation of Organic Agriculture Movements, IFOAM, www.ifoam.org

Mathisson Et. Al, Konsumentaspekter på ekologiskt odlade grönsaker – en jämförande studie, Institutionen för växtodlingslära, SLU, 1994

H. Holmberg, Livsmedelsundersökningar Insikt, 1999

Wandel, M. & Bugge, A. (1997) Environmental Concern in Consumer Evaluation of Food Quality, Food Quality and Preference 8:1

3.1.3.2 Rättvisemärkta produkter Begreppet rättvis handel har diskuterats i Sverige sedan slutet på 1960-talet. Under 1970-talet diskuterades under FN:s ledning hur rättvisare villkor i världshandeln skulle kunna åstadkommas. Bland annat genom Millenniedeklarationen, vilken antogs av världens statsoch regeringschefer vid ett millennietoppmöte i FN i New York i september 2000, har FN fortsatt att försöka påverka handelsvillkoren. Enligt organisationen Rättvisemärkt/Fairtrade har många producenter i utvecklingsländerna begränsade resurser och har dessutom svårt att kunna sälja sina produkter på världsmarknaden. Detta leder ofta till att de har svårt att klara sig ekonomiskt. Det är mot denna bakgrund som den handelsrörelse som benämns ”rättvis handel” har vuxit fram. Denna rörelse lägger fram ett antal kriterier som ska uppfyllas för att begreppet rättvis handel ska kunna uppfyllas. Dessa är enligt organisationen Rättvisemärkt/Fairtrade följande: •

Goda arbetsförhållanden, långsiktighet, en skälig lön/betalning och miljömedvetenhet

•

En öppen, demokratisk organisationsstruktur

•

En utvecklande och tillmötesgående dialog mellan alla aktörer, där delaktigheten är grundläggande

•

Främja långsiktiga och stabila handelsrelationer

•

Främja jämställdhet mellan män och kvinnor

•

Sprida information, utbilda och genomföra kampanjer i utbildnings- och upplysningssyfte

•

Prioritera produkter som i så hög grad som möjligt förädlats i ursprungslandet

SKOP genomförde 2004 en undersökning beställd av Konsumentföreningen Stockholm där man undersökte konsumenternas kännedom och inställning till rättvisemärkta varor. Undersökningen visade att 27 procent av svenskarna mellan 18 och 84 år mycket eller ganska bra kände till rättvisemärkt, och att 41 procent kände till det ganska bra. I undersökningen framkom det också att 39 procent av de tillfrågade konsumenterna var beredda att betala mer för en rättvisemärkt vara. Det fanns således en positiv attityd till dessa produkter hos konsumenterna hos en relativt stor grupp av konsumenterna22. Andra källor understryker också ökningen av konsumenternas intresse för rättvisemärkta varor. Ett exempel är att många varumärken avseende kaffe använder sig av rättvisemärkning i sin marknadsföring. Detsamma gäller produkter som bananer och kakao. Det har dock gjorts relativt få studier om konsumenternas attityder till dessa varor. Loureiro och McCluskey (2003)23 har visat att vissa konsumentgrupper, bland annat yngre konsumenter, var beredda att betala mer för produkter producerade under så kallade rättvisa förhållanden, som tog hänsyn till arbetsförhållanden under förutsättning att produkterna av konsumenterna ansågs ha en bra kvalitet.

SKOP, Rapport till konsumentföreningen Stockholm, oktober 2004

Journal of Food Distribution, November 2003

3.1.3.3 Klimatvänliga produkter Under senare år har växthuseffekten och konsekvenserna av ett förändrat klimat uppmärksammats mer och mer. Påverkan på klimatet kommer framför allt från gaserna •

metan (CH4)

•

lustgas (N2O)

•

koldioxid (CO2)

Enligt organisationerna Svenskt Sigill och Krav står livsmedelskedjan för minst 20-25 % av utsläppen av dessa gaser24. Den största delen av Sveriges totala klimatförsämringsbidrag, framförallt genom utsläpp av växthusgaser, uppstår i primärproduktionen, där de största källorna är: •

Lantbrukets husdjur

•

Användning av konstgödsel

•

Bortodlingen av mull

•

Bränsle till transportfordon

•

Uppvärmning av växthus

Det finns dock stora variationer mellan olika produkter. EU, Klimatkonventionen och regeringen styr i huvudsak Sveriges arbete med klimatfrågorna. Sveriges riksdag har antagit 16 miljökvalitetsmål. Naturvårdsverket är ansvarigt för ett av dessa miljökvalitetsmål som heter ”Begränsad klimatpåverkan”. Det lyder enligt följande: ”Halten av växthusgaser i atmosfären skall i enlighet med FN:s ramkonvention för klimatförändringar stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig. Målet skall uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras. Sverige har tillsammans med andra länder ett ansvar för att det globala målet kan uppnås25.” Sveriges klimatstrategi har som mål att minska utsläppen under perioden 2008-2012 till en nivå som är fyra procent lägre än utsläppen år 199026. Ur konsumentsynpunkt har intresset för livsmedels klimatpåverkan ökat och det finns ett allt större intresse för frågor som rör exempelvis klimatmärkning av livsmedel. Opinionsundersökningsföretaget Demoskop gjorde 2007 en enkätundersökning för att undersöka de svenska konsumenternas syn på livsmedel som kan påverka klimatet. På frågan om konsumenten brukade välja matvaror som de trodde var bättre ur klimatsynpunkt svarade 34 % ofta och 46 % svarade ibland, och på frågan om de skulle välja livsmedel som var klimatmärkta svarade 57 % att de ofta skulle göra det och 16 % svarade att de alltid skulle göra det. Enkätundersökningen visade att det finns hos konsumenterna ett stort intresse att handla livsmedel som de tror är bättre ur klimatsynpunkt. Intresset för klimatmärkta livsmedel 24

Toivonen, Konsumenternas syn på klimatmärkta livsmedel, SLU, 2007

Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige

Jordbruksverket, Förutsättningar för en minskning av växthusutsläppen från jordbruket, Rapport 2004:1

var högt. Vid fördjupade intervjuer visade sig att intervjudeltagarna var enhälliga om att det finns ett stort intresse för klimatmärkta livsmedel hos konsumenterna27. Detta intresse för livsmedlens klimatpåverkan har inneburit att Krav tillsammans med Svenskt Sigill tillsammans under 2007 och 2008 driver ett projekt för att utveckla klimatmärkning av mat. Syftet med detta projekt är att ge konsumenterna en möjlighet att genom ett märkningssystem välja livsmedel som minskar klimatpåverkan. De regler som håller på att utvecklas kommer att omfatta produktion, förädling och distribution av livsmedel, det vill säga hela kedjan, och ett certifieringssystem kommer att utvecklas för att kunna kontrollera de företag som ansluter sig. Svenskt Sigill har tagit fram följande exempel på regler som föreslås, vilka citeras nedan: •

I växthusodling är det uppvärmningen av växthuset som står för den allra största delen av klimatpåverkan. Därför ställs kravet att minst 80 % av bränslet som används till uppvärmningen skall vara förnybart, t.ex. flis. Krav på isolering finns också. Dessa åtgärder innebär att utsläppen av växthusgaser minskar dramatiskt.

•

Handelsgödsel som används i konventionell odling måste vara tillverkat i anläggningar som har lustgasfilter. Studier har visat att hälften av utsläppen av växthusgaser i den svenska spannmålsproduktionen kan komma från produktionen av själva mineralgödseln. Att minska utsläppen vid produktionen av mineralgödseln kan därför minska de totala utsläppen väsentligt.

•

Kväve och gödsel får inte tillföras i större mängd än Jordbruksverkets riktlinjer. Eftersom den lustgas som avges från jordbruksmarken troligen är det största enskilda bidraget till klimatpåverkan från svenskt jordbruk, är detta en mycket viktig regel.

•

För fisk och skaldjur gäller att fisk från hotade bestånd inte kan klimatmärkas. Krav på energisnåla metoder ställs vilket innebär att bottentrålning, bomtrålning eller s.k. skrapning inte tillåts. Även krav på förnybar energi i fodertillverkningen ställs.

(Källa: www.svensktsigill.com ) Märkningssystemet som föreslås av Krav och Svenskt Sigill kommer att omfatta vissa produktkategorier. Den kommer även att baseras på produktionsregler och inte på livscykelanalyser, vilket innebär att det blir svårt att jämföra olika produkters klimatpåverkan. Förslaget kommer från början att omfatta endast svenska produkter, eller nordiska när det gäller fisk, vilket kan innebära konkurrensnackdelar för importerade produkter. Tittar man på konsumenternas betalningsvilja för klimatmärkta produkter så framgår det av Demoskops undersökning att många (41 %) är beredda att betala ett pris som är 10 % högre eller mer. Även detta resultat visar att frågan om klimatmärkning av livsmedel är viktig för konsumenterna och kan för vissa konsumenter utgöra en del av det samlade kvalitetsbegreppet för livsmedlen de köper. Det kan här noteras att Kommerskollegium ser vissa grundläggande problem med Krav och Svenskt Sigills förslag till klimatmärkning. Det synpunkter som förs fram av Kommerskollegium är att märkningssystemet endast avser ett begränsat antal produkter, att märkningen inte baseras på en livscykelanalys utan på vissa regler för produktionen, att det inte ligger i linje med de internationella standarder som finns på området, samt att det inte blir möjligt att märka importerade produkter28. 27

Toivonen, Konsumenternas syn på klimatmärkta livsmedel, SLU, 2007

Yttrande 2008-05-30, Dnr 119-0464-2008, Kommerskollegium

3.1.3.4 Djurskydd Intresset bland konsumenterna för djurskyddsfrågor har ökat och forskning visar att höga välfärdskrav hos livsmedelsproducerande djur ofta associeras till högre livsmedelskvalitet och bättre hälsa. Olika problem som förekommit i livsmedelskedjan under senare, särskilt BSEfrågan och spridningen av fågelinfluensa har bidragit till konsumenternas ökade medvetenhet om djurskyddsfrågor. Forskning utförd av institutet Food & Grocery Information, Insight & Best Practice, (IGD), har visat att konsumenterna i ökad grad tänker på maten de konsumerar och särskilt hur maten har producerats. Detta har lett till att efterfrågan på ekologiska produkter, rättvisemärkta produkter och djurskyddsfrågor har ökat och att det är viktiga frågor för konsumenterna. Kulturella och etiska värderingar om rättigheter gentemot djur styr bestämmelserna i den svenska djurskyddslagen. Den svenska djurskyddslagen fick sin grundläggande utformning 1988 och omfattar endast djur som hålls av människan. Målet med djurskyddslagen är att så långt som möjligt förhindra att djur utsätts för lidande. Det lagar och föreskrifter som reglerar djurskyddet i Sverige är: •

Djurskyddslagen

•

Djurskyddsförordningen

•

Djurskyddsföreskrifter

Dessutom finns EU-förordningar och EU-direktiv som påverkar våra svenska djurskyddsregler. Det område som är mest harmoniserat är djurtransporterna, där finns det dock möjligheter för kompletteringar med nationella regler som är strängare. Detta har Sverige utnyttjat för ett antal bestämmelser. För övrigt styrs djurskyddet av minimidirektiv som införlivas i den nationella lagstiftningen. Det innebär att inom de flesta områdena finns skillnader mellan olika EU-länder. I vissa fall har andra länder strängare regler men i de flesta fall är de svenska reglerna strängare. Frågan om bl.a. gott djurskydd är också viktig för producenterna och företagen, som ofta använder sig av denna typ av kvalitetsparameter för att marknadsföra sina produkter. En studie som genomfördes av kommissionen visade att konsumenterna i Sverige gärna ser att ännu mer åtgärder genomförs för att öka djurskyddet i livsmedelsproduktionen. Djurskyddsfrågan anses av konsumenterna vara ytterst viktig. Denna studie visade att 54 % av de svenska konsumenterna inte var nöjda med djurskyddsreglerna i nuvarande lagstiftning, dvs. man önskade hårdare krav på produktionsmetoderna. 41 % ansåg att nuvarande regler var lagom, och endast 3 % ansåg att reglerna var för strikta. Resultaten för EU-25 var 55 %, 29 % respektive 7 % 29. Även priset på produkten är en nyckelfaktor. Då kommissionen utförde sin Eurobarometerstudie ställdes frågan hur mycket extra konsumenterna var villiga att betala för livsmedel producerade med högre djurskydd. Resultatet visade att 85 % av de svenska konsumenterna var villiga att betala minst fem procent mer för dessa produkter, varav 21 % var villiga att betala 25 % eller mer. För EU-25 som helhet var dessa siffror 66 % respektive 11 %30. Kommissionen har också framfört vikten att fokusera på djurskyddsfrågorna på sin hemsida då det gäller livsmedelsproduktionen inom EU. Kommissionen uttalar att konsumenterna ofta 29

Eurobarometer, Attitudes of Consumers Towards Welfare of Farmed Animals, juni 2005

kopplar djurskydd till andra produktattribut, såsom säkra livsmedel, kvalitet och hälsa. Just denna koppling mellan djurskydd och kvalitet är något kommissionen lyfter fram särskilt.

3.1.3.5 Genetisk modifierade organismer, GMO GMO står för genetiskt modifierad organism. Enligt miljöbalken har det genetiska materialet i en genetiskt modifierad organism ändrats på ett sätt som inte inträffar naturligt. EU-ländernas lagstiftningar om genteknik har anpassats efter Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EC om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och tidigare efter det upphävda rådets direktiv 90/220/EEG31. Genetiskt modifierade grödor har funnits på världsmarknaden i över tio år. Genom genteknik har olika egenskaper hos grödor tagits fram. Främst dominerar herbicidtolerans (68 %) följt av insektsresistens (19 %) och grödor med båda egenskaperna (13 %). Fördelen med dessa är att odlaren inte behöver använda lika mycket bekämpningsmedel som när man odlar konventionella växter. Denna typ av genteknik används också för att ta fram grödor med bättre näringsinnehåll och på så sätt har man t.ex. fått fram ris som innehåller mer A-vitamin. EU har världens hårdaste lagstiftning kring genetiskt modifierade organismer och EUlagstiftningen ställer hårda krav på märkning så att konsumenten ska ha möjlighet att identifiera produkter som består av, innehåller eller har framställts av GMO. I USA däremot behöver genetiskt modifierade organismer inte märkas eftersom de anses vara ofarliga för människors hälsa. Andra ämnen som enzymer, aminosyror och vitaminer framställda av genetiskt modifierade mikroorganismer (GMM) behöver dock inte märkas inom EU. Den europeiska lagstiftningen ska också garantera att endast säkra genetiskt modifierade livsmedel släpps ut på marknaden32. Konsumentföreningen Stockholm gav 2007 SKOP i uppdrag att intervjua cirka 500 av föreningens medlemmar för att ta reda på deras attityder till GMO. De intervjuade medlemmarna fick frågan om de skulle köpa genmodifierade livsmedel om de fanns i butik. Av de tillfrågade svarade 26 % att de absolut inte skulle göra det och 35 % att de troligen inte skulle göra det. 38 % svarade att de skulle absolut eller kanske köpa genmodifierade livsmedel om de fanns i butikerna. Jämfört med år 2001 då en liknande undersökning gjordes så hade motståndet mot genmodifierade livsmedel försvagats en del. Motståndet är dock fortfarande stort.33 Kommissionens opinionsundersökningar genom Eurobarometer 2002 visar att GMO väcker starka känslor hos de europeiska konsumenterna. En av slutsatserna i denna Eurobarometer var att konsumenterna ansåg att genmodifierade livsmedel både är onödiga och riskabla för samhället och en majoritet av de europeiska konsumenterna säger nej till GMO-livsmedel. Argumenten varierar dock. En del av konsumenterna säger nej av etiska skäl, en del av konsumenterna anser att GMO-livsmedel minskar deras kontroll över vad de äter eller att genteknik är något onaturligt som människan inte bör göra. De europeiska konsumenterna ser inga fördelar med GMO-livsmedel34.

Marknadsöversikt - Genetiskt modifierade organismer, GMO, SJV rapport 2007:18

Livsmedelsverket

Konsumentföreningen Stockholm, KfS-medlemmar om genteknik och livsmedel 2007

GMO-livsmedel och säkerhet - lägesrapport från Norden och Baltikum, Nordiska Ministerrådet, 2005

3.1.3.6 Närproducerad mat Konsumenternas intresse för lokal och regional mat ökar allt mer. För konsumenterna är närproducerad mat ofta förknippad med begrepp som småskalig, hälsosam, miljövänlig, djurvänlig och traditionell. Att just intresset för denna typ av mat ökat kan därmed ses som en följd av att intresset för t.ex. ekologisk mat ökat. Konsumenterna anser även att närproducerad mat ger ett mervärde i form av trygghet, dvs. att livsmedlet är ”säkrare” och att det väcker associationer om en bättre livsstil. Ur klimatsynpunkt är det livsmedel som inte transporterats långa distanser. Begreppen lokal och regional är inte enhetligt definierade och kan variera mellan olika individer. Det är svårt att precisera en klar gräns för när lokalt producerade livsmedel övergår till att vara regionalt producerade livsmedel. Organisationen Livsmedelssverige har definierat lokal mat som mat där såväl produktion som konsumtion sker inom ett begränsat område och avsändaren är tydlig. Begreppet regional mat har av organisationen definierats som mat med en tydlig avsändare som har anknytning till det ”regionala köket”. I denna utredning har begreppet närproducerad mat valts för livsmedel som är antingen lokalt eller regionalt producerade. Begreppet närproducerad mat kan ha en mängd olika betydelser för olika konsumenter, förutom att den är producerad inom ett visst område eller en viss region. Det är således inte enbart den geografiska produktionsplatsen som är viktig för konsumenterna utan en mängd andra kriterier brukar kopplas till begreppet närproducerad mat. Konsultföretaget IpsosEureka gjorde på uppdrag av Sveriges Lantbruksuniversitet en konsumentundersökning där man studerade konsumenternas inställning till lokalt eller regionalt producerad mat. Studien genomfördes vintern 2003-2004 genom gruppdiskussioner med konsumenter och genom telefonintervjuer35. Då de tillfrågade konsumenterna utifrån ett antal påståenden fick avgöra hur viktiga dessa är för att definiera lokalt eller regionalt producerad mat fick de fram följande lista: •

Djuretik

90 %

•

Tydlig avsändare

77 %

•

Geografisk märkning

51 %

•

Råvarorna kommer från mitt landskap/grannskap

34 %

•

Produktionen sker i mitt landskap/grannskap

32 %

•

Ekologisk

29 %

•

Rötter i den traditionella matkulturen i området

28 %

•

Småskaligt producerad

21 %

Att man behandlar djuren väl och har ett gott djurskydd sågs alltså av en stor del av de tillfrågade konsumenterna som ett viktigt krav som måste uppfyllas för att definiera ett livsmedel som lokalt eller regionalt producerat. Då konsumenterna fick ta ställning till vad de tycker är utmärkande för lokalt eller regionalt producerad mat så svarade 80 % att det bidrar till en levande landsbygd och 75 % svarade att

Ipsos-eureka, Rapport 10659, SLU, Lokal och regional mat, 2004

det bidrar till sysselsättningen i närområdet. Drygt 50 % ansåg dessutom att maten var mer miljövänlig, höll en bättre kvalitet och var småskaligt producerad. Då det gäller de tre främsta orsakerna till varför konsumenterna köper lokalt eller regionalt producerad mat så fick man fram följande siffror (andel som nämner): •

Främja sysselsättningen

45 %

•

Miljön

43 %

•

Levande landsbygd

42 %

•

Stödja bönderna

37 %

•

Djuretik

27 %

•

Högre kvalitet

22 %

•

Smaken

18 %

•

Hälsosammare

11 %

•

Ekologi

10 %

•

Småskaligt producerad

•

Främja regional mattradition

En aspekt som framkom i undersökningen var att konsumenterna ofta värderar lokal och regional mat utifrån sina emotionella kvaliteter vilket värderas högt inom vissa konsumentgrupper. Det som kan vara intressant att notera är att till stor del sammanfaller de emotionella kvaliteter som konsumenterna nämner i undersökningen med de kvalitetskriterier som behandlats tidigare i utredningen. Rapporten som Ipsos-eureka sammanställt konstaterar avslutningsvis att konsumenterna ser positivt på svenskproducerad mat och att de konsumenter som intervjuades hade en positiv inställning till lokal och regional mat eftersom den uppfattas som miljövänlig, djurvänlig och viktig för den lokala sysselsättningen. Denna typ av mat väcker associationer till en bättre livsstil och skapar förutsättningar för den regionala maten. Om man utgår från livsmedlens egenskaper och åldrandeprocesser har närproducerade livsmedel en fördel genom att avståndet till konsumenterna är kortare och de kan därför konsumeras inom en kortare tidrymd efter skörd eller slakt. Hur stor denna fördel är beror dels på livsmedlets känslighet dvs. hur snabbt det åldras, men också på hur det hanteras. Den enskilt viktigaste faktorn för att bibehålla kvaliteten under hanteringen av livsmedel är temperaturen. Hastigheten hos kemiska processer fördubblas om temperaturen höjs med tio grader. Detta gäller även de komplexa biokemiska processer som är en stor del av livsmedlens åldrande med frukt och grönsaker som ett tydligt exempel. Åldrandet hos kött (”mognad”) påverkas av den enzymatiska aktiviteten som har ett temperaturberoende likt det hos växtprodukter. Det påverkas dessutom starkt av den mikrobiella aktiviteten som har ett exponentiellt temperaturberoende36. 36

Hos en process som påverkas exponentiellt av temperaturen blir processens hastighetsökning högre för varje grad temperaturen höjs.

Ett livsmedels åldrande, och därmed graden av färskhet när det når konsumenten, är sålunda starkt beroende av en kombination av tid och temperatur. Närheten till konsumenterna skapar förutsättningar att reducera den ena faktorn, nämligen tiden. Om man inte hanterar den andra faktorn, temperaturen, på ett optimalt sätt kan dock ett livsmedel som inte producerats i närområdet vara färskare än det närproducerade. Åldrandet hos sockermajs kan tas som ett exempel. Sockret som i sockermajs ger den eftersträvade sötman omvandlas efter skörd till stärkelse. Vid en temperatur på 25 grader Celsius kan hälften av sockret på ett dygn omvandlas till stärkelse, något som sålunda kan ske om majsen skördas en varm dag och inte kyls. Om produkten däremot omedelbart efter skörd kyls till 10 grader Celsius tar det 7-10 dagar innan motsvarande förluster uppnåtts.

Sockerförluster vid förvaring av majs i tre olika temperaturer 0

0º C

20 Sockerförlust, % 40 20º C 10º C

60 30º C

80 0

Förvaringstid, dagar Kvalitetsförlusterna kan också omfatta näringsinnehållet och då inte minst innehållet av askorbinsyra37 i frukt och grönsaker som kan minska snabbt i produkter som inte kylts. I en studie av persilja38 halverades innehållet av askorbinsyra under förvaring en vecka i 20 grader Celsius medan inga förluster uppmättes efter fyra veckors förvaring i 0 grader Celsius. Sammanfattningsvis skapar sålunda ett kort avstånd till konsumenten förutsättningar för att erbjuda färska livsmedel. Detta förutsätter dock att de hanterats på ett optimalt sätt. Dessutom har livsmedlets egenskaper stor betydelse. För produkter som socker och mjöl med ett långsamt åldrande har varken tid eller temperatur någon större betydelse ur kvalitetssynpunkt. Närheten kan dock ha betydelse ur andra synvinklar som nämnts ovan.

Askorbinsyra omvandlas i kroppen till Vitamin C

Rognerud & Rönnevig, 1977

3.1.3.7 Skyddade geografiska beteckningar och traditionella specialiteter Enligt kommissionen delas skyddade geografiska beteckningar och traditionella specialiteter in i tre kategorier: 1. Skyddad ursprungsbeteckning (SUB) 2. Skyddad geografisk beteckning (SGB) 3. Garanterad traditionell specialitet (GTS) Dessa beteckningar finns närmare beskrivna i avsnitt 3.3.2.

3.2 Hur signaleras kvalitet till konsumenterna idag? Förpackningar och olika märkningar på förpackningarna är viktiga kanaler som företagen använder för att signalera en produkts kvalitet till konsumenten, i synnerhet i de fall då det inte är möjligt för konsumenten att på förhand testa en produkt innan inköp. Idag inhandlas de flesta livsmedel färdigförpackade och förpackningen som sådan spelar en viktig roll när det gäller konsumenternas val av produkt. Förpackningarna gör det dessutom lättare att hantera och transportera livsmedlet. Förpackningar spelar även en viktig roll som skydd mot olika externa faktorer som kan påverka livsmedlet negativt. Förpackningarna är även ett medel som används av företagen för att kunna presentera sina produkter på ett både korrekt och lockande sätt. Företagen kan på förpackningar skriva ner information om livsmedlet och använda det i marknadsföringssyfte. Utifrån denna information kan konsumenterna välja mellan olika märken beroende på vilka preferenser de har. Märkning är därmed ett viktigt hjälpmedel för konsumenten och de uppgifter som behövs för att göra ett för konsumenten medvetet val bör finnas med på förpackningen. Denna information består av både obligatoriska och frivilliga uppgifter. Det finns idag detaljerade regler avseende de uppgifter som är obligatoriska. Dessutom ska märkningen inte vilseleda konsumenterna. En huvudregel när det gäller märkning är att den inte får vara vilseledande och den måste innehålla korrekt information om produkten. Enligt Livsmedelsverket ska alla livsmedelsförpackningar vara märkta med följande information39:

•

Beteckning

•

Ingrediensförteckning

•

Mängd av vissa ingredienser eller kategorier av ingredienser

•

Nettokvantitet

•

Bäst före-dag eller sista förbrukningsdag

•

Speciella anvisningar för förvaring eller användning,

•

Namn eller firmanamn och adress

•

Bruksanvisning

•

Verklig alkoholhalt

•

Uppgifter om innehåll av allergena ingredienser

Vägledning till (LIVSFS 2004:27) om märkning och presentation av livsmedel

Det finns olika bestämmelser gällande märkning både på EU-nivå och på nationell nivå, och dessa regler kan vara både generella i sin karaktär såväl som specialiserade. Olika märkningsbestämmelser måste ta hänsyn till WTO:s regler och dessutom ta hänsyn till det arbete som bedrivs inom Codex Alimentarius. Enligt Livsmedelsverkets märkningspolicy för livsmedel och jordbruksprodukter kan man konstatera att staten kan styra märkningen på olika sätt. Livsmedelsverket nämner följande: •

Ett livsmedel skall märkas med vissa uppgifter; obligatorisk märkning.

•

Producenten själv får välja om ett livsmedel skall märkas med vissa uppgifter, men om märkning sker skall den följa vissa bestämmelser; frivillig märkning med regler.

•

Det behövs inte några regler för märkning utan producenterna, om de så önskar, får märka som de själva vill; frivillig eller oreglerad märkning.

Vidare konstaterar Livsmedelsverket att märkningen kan ha olika syften, och detta bestämmer i sin tur vilken typ av märkning som bör gälla. Syftet med märkningen kan vara följande: •

Märkningen skall ge konsumenten vissa upplysningar om livsmedlet.

•

Märkningen skall minska konsumentens oro.

•

Märkningen skall ge producenterna möjlighet att framhålla att hennes vara har vissa kvaliteter.

•

Märkningen skall ge kontrollmyndigheten vissa upplysningar.

När det gäller syftet att märkningen skall ge konsumenten vissa upplysningar om livsmedlet förespråkar Livsmedelsverket i första hand obligatorisk märkning. Detta kan gälla sådana frågor som information om livsmedlets sammansättning, näringsinnehåll, hur det ska ´hanteras och information om produktionsmetoder som påverkar livsmedlets egenskap. När det gäller att minska konsumentens oro är Livsmedelsverkets slutsats att det möjligen bör vara en obligatorisk märkning med hänsyn till konsumentintresset, men att det finns skäl att söka alternativ till krav på märkning. För märkning som ska ge producenterna möjlighet att framhålla att deras vara har vissa kvaliteter och som ger konsumenten en information för att välja livsmedel utifrån andra aspekter än hälso- eller säkerhetsskäl så anser Livsmedelsverket att denna märkning bör vara frivillig med regler eller helt frivillig, särskilt om märkningen sker främst i producenternas intresse. Slutligen då märkningen skall ge kontrollmyndigheten vissa upplysningar så är Livsmedelsverkets ståndpunkt att denna märkning bör vara obligatorisk. Under 2006 gjorde Synovate Temo på uppdrag från Livsmedelsverket en konsumentundersökning för att undersöka attityderna avseende märkning av livsmedel. Beställningen var ett initiativ från livsmedelsmyndigheterna i Sverige, Finland, Norge, Danmark och Island40. Resultaten av undersökningen visade att konsumenterna efterfrågade framför allt information om ingredienser, bäst före datum och ursprungsland (som idag inte är ett krav). Dessa uppgifter är önskvärda för att konsumenterna ska kunna göra medvetna val då de handlar livsmedel.

Nordic Consumers’ Attitudes to Food Labelling, Nordic Council of ministers, Tema Nord 2007:513

Även etisk information om exempelvis miljö, djurskydd och mänskliga rättigheter anses vara viktiga frågor för nordiska konsumenter, dock anses denna information mindre viktig bland den information som konsumenterna anser ska finnas på förpackningarna. Frågan om ursprungsland anses dock som mycket viktig.

3.3 Kvalitetsmärkning Det finns många olika sätt för företagen att signalera kvalitet till kunderna. Dessutom finns standarder avsedda att användas mellan olika företag (Business-to-Business, B2B). Exempel på kvalitetsmärkning som kan förekomma på ett livsmedel är följande: •

egna varumärken

•

geografiska ursprungsbeteckningar

Det kan diskuteras vad som är kvalitet och vad som är andra egenskaper hos produkten. En produkt är inte nödvändigtvis bättre för att den kommer från en viss region, och en del varumärken kan signalera lågpris snarare än hög kvalitet. Ett gemensamt drag för alla märken är dock att de inte används för att markera att produkterna uppfyller lagstadgade krav – det är inte en konkurrensfördel att exempelvis klara obligatoriska hygienkrav. De flesta systemen är nationella, och ibland regionala. EU:s kvalitetsmärkning avser skyddade beteckningar och ekologiska produkter, därtill finns det en uppsjö av olika privata märkningar i Europa. Statlig inblandning varierar. Ofta finns ett regelverk i botten, men märkena är frivilliga. Vissa märken drivs helt av privata intressen. En grundförutsättning för att kvalitetsmärkning ska fungera är att konsumenterna är beredda att betala mer för att få en produkt med de egenskaper som märkningen gäller. Den betalningsviljan beror bland annat på hur pålitlig konsumenten tycker att märkningen är, och hur mycket bättre den märkta produkten tros vara jämfört med omärkta konkurrerande varor. Det kan vara mycket svårt att mäta betalningsviljan i förväg, inte minst för att folk gärna säger sig vara beredda att betala mer än de faktiskt är när de står i affären.

3.3.1 Varumärken I varumärkeslagen definieras ett varumärke som ett "särskilt kännetecken för att från andras varor skilja sådana varor, som han tillhandahåller i sin rörelse”. Varumärken kan bestå av flera olika former av märkningar exempelvis figurer, bokstäver, ord eller siffror. I litteraturen definieras ofta ett varumärke med att namn, tecken, symbol eller design eller en kombination av dessa identifierar en vara eller tjänst och differentierar det från konkurrenternas varor och tjänster. David Aaker41 beskriver att det mervärde som ett varumärke uppnår hos konsumenten ofta baseras på fyra dimensioner:

•

Associationer

•

Kännedom

•

Upplevd kvalitet

•

Lojalitet

Aaker, Building Strong Brands, 1996, Bath CPI Press

Då det gäller associationer så handlar det om vad producenterna vill att konsumenterna ska förknippa en särskild produkt med, till exempel kan ett visst varumärke associeras till en god miljö eftersom företagen profilerat sig i denna fråga. Kännedom om ett varumärke visar ofta hur starkt ett varumärke fastnat i konsumenternas medvetande, och grundläggande kännedom om ett varumärke innebär ofta att det blir lättare för konsumenten att få ett större förtroende för produkten. En viktig faktor är den upplevda kvaliteten varumärket har hos konsumenten och denna upplevda kvalitet är viktig för ett köpbeslut, för varumärkesassociationen och för lojaliteten. Varumärken signalerar ofta vissa mervärden till konsumenterna. Dessa mervärden kan vara egenskaper i en produkt som kan innebära att de säljs med ett högre pris på marknaden. Konsumenten måste dock uppfatta varan som prisvärd42. Varumärken ska signalera att produkten innehåller flera olika typer av positiva mervärden. För producenterna betyder detta att de dels måste uppfylla köparnas krav, och dels att de måste kunna bevisa detta. Det sker genom att de certifieras av en tredje part.

3.3.2 Geografiska beteckningar Geografiska beteckningar (GU) ger producenter inom en viss region rätt att kalla sina produkter vid vissa namn som vanligen har en anknytning till regionen. Den grundläggande idén är att produkten får vissa önskvärda egenskaper just för att den är producerad i regionen. Producenter utanför regionen får därför inte använda dessa beteckningar, även om de använder samma produktionsmetoder och samma råvaror. GU-märkningen är gemensam för hela EU. Då en ny beteckning ska registreras i EU sker detta i två steg. Först ska en ansökan prövas på en behörig myndighet på nationell nivå där det geografiska området är beläget. Därefter sker registreringen på EU-nivå av kommissionen. Ansökningarna ska därmed göras i två steg och kan vara mycket omfattande, vilket innebär ett omfattande ansökningsförfarande. EU:s system för geografiska beteckningar är mycket grundligt och ligger till grund för den klassificering som ett stort antal produkter innehar. Dessa produkter kan exempelvis vara frukt, grönsaker, charkuterier och ostar. De skyddade beteckningarna delas in i tre olika grupper: •

Skyddad ursprungsbeteckning (SUB)

•

Skyddad geografisk beteckning (SGB)

•

Garanterad traditionell specialitet (GTS)

Begreppet skyddad ursprungsbeteckning (SUB) innebär att råvarorna och tillverkningsmetoderna för ett specifikt livsmedel är beroende av den region eller område där livsmedlet tillverkas. Begreppet skyddad geografisk beteckning (SGB) innebär att ett visst livsmedel tillverkas enligt en metod som förknippas med en viss region som har samma namn. Exempel på detta är skånsk spettkaka och svecia som är de två svenska beteckningarna som är klassificerade i denna grupp. Sverige har inga skyddade ursprungsbeteckningar (SUB). Begreppet Garanterad traditionell specialitet (GTS) får användas då ett livsmedel har vissa egenskaper som skiljer det från liknande produkter och tillverkas på ett traditionellt sätt. Produktionen är till skillnad från den för SUB och SGB inte förbehållen vissa regioner i EU utan kan ske i hela unionen. I denna grupp finns det två svenska produkter, falukorv och

Svensk Livsmedelsexport, Rapport 2004:1, Livsmedelsekonomiska Institutet, SLI

hushållsost. Idag finns det inom EU cirka 700 produkter som har antingen klassificeringen SUB eller SGB. Dessa produkter är fördelade enligt följande tabell: Fördelning av SUB/SGB mellan produktkategorier Produkt

Antalet SUB/SGB

Ostar Frukt, grönsaker samt spannmålsprodukter Färskt kött Oljor & fetter Charkuteriprodukter Vatten och cider Övriga produkter med animaliskt ursprung Öl Bröd, kakor, bakverk etc. Färsk fisk etc. Övriga produkter (ej livsmedel) Kryddor etc. Totalt

155 140 101 89 75 39 22 18 17 16 9 9 694

Källa: Europeiska Kommissionen, http://europa.eu.int/agriculture/qual/en/1bbaa_en.htm

3.3.2.1 Lagstiftning om geografiska ursprungsbeteckningar, GU GU regleras både av WTO och av EU. WTO-reglerna finns i Avtalet om handelsrelaterade aspekter på immaterialrätt (TRIPS), närmare bestämt i artikel 22-24. Huvudregeln är att produkter inte får saluföras med namn som kan få konsumenten att tro att de kommer från en viss region trots att de i själva verket inte gör det. Detta är samma princip som EU-lagstiftningen vilken säger att märkning inte får vara vilseledande. För vin och spritdrycker är reglerna mer långtgående. För sådana produkter är det också otillåtet att använda uttryck som ”av XX-typ” eller ”XX-imitation”. Artikeln säger även att parterna ska förhandla fram ett internationellt register för godkända vinbeteckningar. Länder behöver dock inte agera mot beteckningar som användes mer tio år innan avtalet trädde i kraft, och det är också tillåtet att använda vedertagna namn på druvsorter som produktnamn. EU:s regler finns i förordning nr 510/200643. Den räknar upp ett antal produkter med beteckningar som bara får användas om produkten kommer från rätt region och har framställts på rätt sätt. Den förbjuder också uttryck som ”av XX-typ” och liknande, liksom översättningar av de skyddade beteckningarna. Namn som hunnit bli generiska skyddas inte. En särskild produktspecifikation måste göras för att produkten ska kunna skyddas. Specifikationen ska bland annat avgränsa det geografiska området, redogöra för hur produkten framställs, och visa att produkten på något sätt har samband med området ifråga. 43

Det kompletta namnet är ”Rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel”

Förordningen inför begreppen SUB och SGB (för skyddad ursprungsbeteckning respektive skyddad geografisk beteckning). Dessa termer får bara användas av produkter som uppfyller kraven i specifikationen Produkter från tredje land kan ges samma skydd, men det förutsätter dels att landet kan upprätta liknande produktspecifikationer, och dels att EU-produkter skyddas i det tredje landet ifråga. Den överväldigande majoriteten av GU hör hemma i Sydeuropa: Italien, Frankrike, Portugal, Spanien och Grekland. Även Tyskland har många GU (mest öl och mineralvatten).44 En enda beteckning avser produkter från ett land utanför EU, nämligen Café de Colombia.

3.3.2.2 Förenligheten med WTO Kommerskollegium undersökte, på begäran från Livsmedelsverket, huruvida förordning 510/2006 ”Skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel” är förenlig med WTO:s regelverk. Detta skedde med anledning av WTO-panelens utslag den 15 mars 2005 (antaget vid WTO:s tvistlösningsorgan den 20 april 2005)45. Kommerskollegium ansåg att det i samband med anmälnings- och registreringsförfarandet fanns en del frågetecken när det gäller frågan om likabehandling mellan medlemsstaterna och tredje land, särskilt då hur invändningsförfarandet ska gå till för att få ett beslut om nationellt erkännande. Enligt förordningen så är detta invändningsförfarande endast öppet för personer som bor eller är etablerade i den enskilda medlemsstaten och alltså inte för aktörer som är etablerade i tredje land. Vidare konstaterar Kommerskollegium att förordningen gynnar möjligheterna att registrera geografiska och ursprungsbeteckningar i förhållande till möjligheterna att registrera varumärken. Förordningen ger alltså en möjlighet att registrera geografiska och ursprungsbeteckningar även om det redan i samma område skulle finnas ett varumärke som har samma beteckning. Livsmedelsverket ser dock inget behov att ändra lagstiftningen om geografiska ursprungsbeteckningar till att omfatta även varumärkesskyddet, och konstaterar att varumärkeslagstiftningen hör till en annan klart definierat lagstiftning.

3.3.2.3 GU: s roll för utvecklingen på landsbygden Ett uttalat syfte med EU:s lagstiftning på området är att gynna landsbygdens ekonomi. Tanken är att stimulera efterfrågan på produkter med ”särskilda” egenskaper, för att ge producenter i mindre gynnade områden en möjlighet till bättre inkomster. En rimlig fråga är då om det verkligen fungerat. En studie av Folkesson46 kommer fram till att svaret är ja, oftast. GU-märkning är ett sätt att skapa ett värde som inte kan flyttas från regionen vid rationalisering, och som ofta är kopplat till traditionella – och mer arbetskrävande – produktionsmetoder. Priset på sådana produkter är ofta högre, eftersom antalet producenter begränsas av den regionala anknytningen, produkterna ofta kostar mer att producera. Detta kan öka intäkterna och sysselsättningen i regioner som förknippas med framgångsrika GU-produkter. Om produkten är riktigt välkänd

En lista över registrerade GU per land finns här: http://ec.europa.eu/agriculture/qual/en/1bbab_en.htm.

Yttrande Dnr 324-0200-2006, Kommerskollegium

Carina Folkesson, Geografiska ursprungsbeteckningar och landsbygdsutveckling i EU, SLI-skrift 2006:01

– som parmaskinka eller parmesanost – kan den också locka turister till bygden och på så sätt ge ökade inkomster för en bredare krets än ett fåtal producenter. Det är dock inte självklart att GU-produkter gynnar landsbygdens utveckling. Även om produkten är framgångsrik innebär det i första hand att ett begränsat antal producenter ökar sina inkomster – det är givetvis bra för dem, men kanske inte nog för att lyfta en hel region. Det är inte heller säkert att GU är kopplat till småskalighet. Fetaost är ett exempel på motsatsen, där stora (grekiska) producenter drar nytta av skalfördelar och konkurrerar ut mindre producenter i marginalområden. GU-märkning fungerar bara om konsumenterna verkligen uppfattar varan som bättre, och är beredda att betala lite mer för den än för konkurrerande produkter. Märkningen i sig är ingen garanti för att det går att ta ut ett högre pris; det enda regelverket åstadkommer är att se till att inga oberättigade producenter kan använda just det säljargumentet. Det är också svårt att säga att de positiva effekter som uppstår som en följd av produktion av GU-produkter verkligen orsakats av just skyddet för GU-produkter. Märkesskyddet kan vara mycket viktigt för produkter som är välkända i stora delar av världen, men det är inte detsamma som att GU-skyddet skapat produktens renommé. Själva GU-märkningen (gul och blå cirkel med EU-stjärnor och en plöjd åker) är inte heller särskilt välkänd, och används ofta i kombination med andra märken.

3.4 Exempel på kvalitetsmärkning 3.4.1 KRAV

Krav är en svensk förening som utvecklar regler för ekologisk odling, förädling och tjänster. Krav tar fram regler, kontroll och märkning av ekologiska produkter för att underlätta för konsumenterna att välja produkter som odlats eller producerats ekologiskt. Kravmärket på en produkt anger att den är framställd enligt Kravs kriterier. Krav bildades för att skapa en trovärdig märkning av ekologiska livsmedel och förenkla för konsumenter att välja ekologiska livsmedel av hög kvalitet. Kravmärket visar att produktionen sker enligt riktlinjerna för ekologisk produktion47. Reglerna för ekologisk produktion finns i en EU-förordning, dock kan Krav ställa vissa krav som går utöver EUreglerna.

www.krav.se

3.4.2 Änglamark

Änglamark är Coops varumärke för produkter som odlats utan kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Produkterna inkluderar även kött- och mejeriprodukter från djur som får vara utomhus och får ekologiskt foder. Enligt Coop är målet med Änglamarks produkter att verka för en hållbar konsumtion där hälsa, miljö och etik är av central betydelse48.

3.4.3 Svanen

Svanen är ett nordiskt miljömärke där hårda miljökrav kombineras med uttalade krav på kvalitet. Produkternas miljöpåverkan under hela livscykeln från råvara till avfall granskas och man strävar efter att uppnå ett hållbart samhälle med en hållbar konsumtion. Arbetet med att ta fram olika kriterier och utföra kontroller görs av SIS Miljömärkning49.

3.4.4 Demeter

Svenska Demeterförbundet är en kontrollorganisation för biodynamisk odling i Sverige som kontrollerar och auktoriserar växtodling, djurhållning, slakterier, butiker, förädlare, grossister och importörer50.

www.coop.se

www.svanen.nu

www.demeter.nu

3.4.5 SNF – Bra miljöval

Bra Miljöval-märket är ett miljömärke där kriterierna formulerats av Svenska Naturskyddsföreningen. Kraven på produkterna utvecklas successivt för att dessa ska bli mindre skadliga för miljön. Produkter med Bra Miljöval-märket kontrolleras av auktoriserade revisorer som Svenska Naturskyddsföreningen godkänt och även stickprov används för att kontrollera att produkterna uppfyller kraven51.

3.4.6 Svenskt Sigill

Svenskt Sigill är en kvalitetsstandard som visar att produkterna har producerats på svenska kontrollerade gårdar och som uppfyller särskilda krav avseende säkra livsmedel, god djuromsorg, miljöansvar och öppna svenska landskap. Inom jordbruksproduktionen finns begreppet IP vilket står för Integrerad Produktion. Detta innebär att man tar hänsyn till den senaste forskningen för att på så vis förena en hög produktion med högsta möjliga miljöhänsyn genom bl.a. behovsanpassad gödsling och besprutning. I Sverige har bland annat Svenskt Sigill utvecklat en kvalitetsstandard under benämningen IP SIGILL. Standarden har utvecklats av Sigill Kvalitetssystem AB med deltagande från både branschen och experter på de områden som reglerna omfattar. Reglerna är uppdelade i både IP SIGILL-lantbruk och IPträdgård och i dessa finns det tydliga riktlinjer avseende kvalitetssäkring och certifiering. Förutom dessa regler omfattar även IP SIGILL ett antal mervärdeskrav såsom säkra livsmedel, god djuromsorg och öppna landskap52. IP Sigill är ett certifieringssystem och utgör grunden i Svenskt Sigill.

3.4.7 Krav/Svenskt Sigill

KRAV kommer tillsammans med Svenskt Sigill att under 2008 ta fram regler för klimatmärkning av mat. Projektet genomförs med hjälp av finansiering från olika myndigheter och organisationer, bl.a. LRF, Jordbruksverket, Lantmännen, Milko och Skånemejerier. Reglerna kommer att omfatta hela produktionskedjan från odling till 51

www.snf.se

Handbok för IP SIGILL, Gård 2008, Svenskt Sigill

distribution. Projektet omfattar även utveckling av en certifieringsprocedur som kommer att omfatta anslutna företag. Ovan syns symbolen som används för presentationen av projektet på Kravs hemsida, tillsammans med logotyperna för Krav och svenskt Sigill53.

3.4.8 Rättvisemärkt

Rättvisemärkt är en märkning som visar att odlingen, tillverkningen och distributionen av en produkt har uppfyllt ett antal fastställda kriterier. I Sverige är det organisationen Rättvisemärkt som ansvarar för märket. Olika kriterier för olika produkter måste uppfyllas. Exempel på dessa kriterier är förbud mot barnarbete, organisationsrätt för arbetarna och att anställningsavtal är tillåtna. Odlingen av en viss produkt måste även ske med respekt för mänskliga rättigheter54.

3.4.9 Nyckelhålet

I Sverige har Livsmedelsverket tagit fram symbolen nyckelhålet. Denna symbol är till för att hjälpa konsumenterna att hitta de hälsosammare alternativen när de handlar livsmedel och när de äter på restaurang. De livsmedel som är Nyckelhålsmärkta är magrare och innehåller mindre socker och salt men mer fibrer än andra livsmedel av samma typ. Vissa villkor måste uppfyllas för att märka ett specifikt livsmedel med nyckelhålet. Dessa villkor fastställs av Livsmedelsverket. Villkoren – om hur mycket fett, fibrer, socker och salt ett nyckelhålsmärkt livsmedel får innehålla – bygger på vetenskaplig forskning. Olika villkor gäller för olika grupper av livsmedel, men huvudsyftet med märkningen är att konsumenten ska veta att den nyckelhålsmärkta produkten är ett hälsosammare alternativ än motsvarande livsmedel som inte får nyckelhålsmärkas. Nyckelhålet är en frivillig märkning. Det är livsmedelsföretagen själva som ansvarar för att de livsmedel som nyckelhålsmärks uppfyller Livsmedelsverkets regler. Kontrollen av märkningen görs i första hand av den kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnden55.

www.krav.se / www.svensktsigill.com

www.rattvisemarkt.se

www.slv.se

3.4.10 Allergimärket

Märkningen ska ge information om att produkterna är fria från allergen, parfym och irriterande ämnen och ge vägledning till konsumenterna angående produkter som kan vara bra ur allergisynpunkt56.

3.4.11 Sädesaxet

En märkning som visar att en produkt är fri från gluten. Kriterierna tas fram av Livsmedelsverket och godkänns av Svenska Celiakiförbundet57.

3.4.12 Kaprifolkött

Kaprifolkött är konsumentpackat ekologiskt kött från Bohuslän-Dal som säljs inom butiker i Bohuslän och Dalsland. I dagsläget är det cirka 70 uppfödare som producerar Kaprifolkött. Produktionen sker i överensstämmelse med Kravs kriterier för ekologiskt kött. Syftet med Kaprifolkött är att produktionen ska bidra till en god djuromsorg och ett öppet landskap, samtidigt som konsumenterna ska få insyn i hela produktionskedjan. En viktig grundtanke för Kaprilfolkött är att en närproducerad vara medför korta transportsträckor. Kaprifolkött ägs av LRF Väst ihop med de 70 bönder som idag levererar djur58.

www.astmaochallergiforbundet.se

www.celiaki.se

www.konsumbohus.com

3.4.13 Norrländskt Utmärkt

En produkt med märkningen Norrländskt Utmärkt är en vara som är tillverkad eller förädlad i Norrland vilket i detta fall betyder Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten. Många olika typer av produkter är inkluderade, bland annat bröd, grönsaker, potatis, mejerivaror, kött och chark, fisk, honung, saft, läsk och ägg59.

3.4.14 Nästgårds

Märkningen Nästgårds visar att en produkt är tillverkad i Värmland och inkluderar bagerioch charkprodukter samt olika typer av färskvaror som potatis, sallad, honung, bär och frukt60.

3.4.15 Skyddade geografiska beteckningar och traditionella specialiteter

Geografiska beteckningar ger producenter inom en viss region rätt att kalla sina produkter vid vissa namn som vanligen har en anknytning till regionen. Den grundläggande idén är att produkten får vissa önskvärda egenskaper just för att den är producerad i regionen. Märkningen är gemensam för hela EU. För skyddade geografiska beteckningar räcker att antingen produktion, bearbetning eller beredning sker inom det geografiska området. För garanterade traditionella specialiteter är det enbart själva receptet som är skyddat61.

www.konsumnord.se

www.konsumvarmland.se

www.slv.se

3.4.16 EU-blomman

EU-blomman är ett gemensamt europeiskt miljömärke som är beslutat av kommissionen. Produkterna granskas ur ett livscykelperspektiv från råvara till avfall. Produkterna måste uppfylla höga krav på miljö, funktion och kvalitet. Produkternas miljöpåverkan bestäms genom undersökning av deras interaktion med miljön under hela livslängden, och tar även hänsyn till inverkan på luft- och vattenkvalitet, energibesparing, markskydd och minskade avfallsmängder. I Sverige är det SIS miljömärkning som kontrollerar om produkter uppfyller kraven62.

3.4.17 Ekologiskt jordbruk

Märkningen Ekologiskt Jordbruk är en frivillig märkning som visar att bestämmelserna i EUförordningarna om ekologiskt jordbruk är uppfyllda. Märkningen visar att: •

minst 95% av varans ingredienser är ekologiskt producerade,

•

varan stämmer överens med det officiella inspektionssystemets regler,

•

varan kommer, i ett förseglat paket, direkt från producenten eller den som bearbetat varan

•

namnet på producenten, företaget som bearbetat varan, eller försäljaren, liksom namnet eller koden på inspektionsorganet anges på varan63.

www.svanen.nu

http://ec.europa.eu/agriculture/qual/organic/logo/index_sv.htm

3.4.18 MSC-Marine Stewardship Council

Märkningen visar att fisken har fiskats med godkända metoder ur bestånd som tål fiske. Kriterier och certifieringsprogram är framtagna av organisationen Marine Stewardship Council64.

www.msc.org

4 Kvalitetsmodell Genomgången av nuvarande kvalitetskrav och av olika konsumentundersökningar som visar på konsumenternas olika preferenser av livsmedel och i synnerhet konsumenternas syn på livsmedlens kvalitet visar att begreppet kvalitet avseende livsmedel kan byggas upp i tre nivåer: •

Grundläggande krav - obligata

•

Grundläggande egenskaper - fakultativa

•

Subjektivt värderade – produktionsaspekter

Kraven på att ett livsmedel ska vara säkert att äta och att eventuella hälsorisker är spårbara bör betraktas som obligatoriska. För att åstadkomma detta krävs både nationell och internationell lagstiftning vilken redan existerar idag. Både inom Sverige, EU och i globala sammanhang finns det i dagens läge en lagstiftning som ska säkerställa att livsmedlen som säljs och konsumeras både är säkra och där eventuella smittoämnen går att spåra. Konsumenterna utgår i dagens läge från att detta fungerar och beaktar egentligen inte detta när livsmedel köps och konsumeras. Där det gäller livsmedlens hälsopåståenden så kan det diskuteras om detta bör vara ett krav som ska uppfyllas när det gäller att klassificera ett livsmedel som hållande en god kvalitet eller inte. Troligtvis, vilket en del tidigare gjorda studier visar, så anser konsumenterna att ett livsmedel av god kvalitet bör vara hälsosamt och innehålla en viss näring. Detta kan dessutom åstadkommas med hjälp av berikning eller inte. I fråga om livsmedlens organoleptiska egenskaper så visar flera studier att konsumenterna betraktar dessa egenskaper som viktiga då de väljer produkt. Ett livsmedel ska se bra ut och dessutom dofta och smaka gott för att konsumenten ska anse att det håller en hög kvalitet. När det gäller andra egenskaper som ekologiskt, rättvisemärkt eller närproducerat så är dessa egenskaper viktiga för konsumentens upplevelse av kvalitet. Studierna visar också att dessa egenskapers betydelse har ökat på senare år och olika undersökningar visar dessutom att deras betydelse förmodligen kommer att öka i framtiden. Egenskapernas betydelse för uppfattningen om kvalitet varierar dock från konsument till konsument. För vissa konsumentgrupper så är kanske det faktum att livsmedlet är ekologiskt det viktigaste när det gäller att bedöma om livsmedlet har en hög kvalitet eller inte. För en annan konsumentgrupp så är det kanske istället att det är rättvisemärkt, klimatmärkt eller närproducerat som är det viktigaste. Det kan dessutom troligen vara att konsumenter väljer en kombination av olika egenskaper för att kunna tillfredsställa upplevelsen av kvalitet. Följande figur visar hur de grundläggande kraven och egenskaperna kan ligga till grund för konsumentens uppfattning om kvalitet, vilket därefter byggs på med subjektiva värderingar som är varierande för olika konsumenter.

Grundläggande Grundläggande krav egenskaper

Subjektivt värderade Ekologiska Rättvisemärkta

•Säkra livsmedel

•Näringsinnehåll/ hälsopåstående •Organoleptiska egenskaper

Klimatsäkra Djurskydd GMO-fritt Närproducerat

Obligata

Fakultativa

Produktionsaspekter

Figuren ovan visar att konsumenterna tar hänsyn till tre olika aspekter då de bedömer kvaliteten hos ett livsmedel. Först och främst ska ett livsmedels grundläggande krav vara att det är säkert att konsumera. Därefter finns det några grundläggande egenskaper som oftast bör uppfyllas ur konsumentens synvinkel. Livsmedlen bör oftast ha ett visst näringsinnehåll och dessutom bör vissa organoleptiska kriterier uppfyllas som ska motsvara konsumenternas förväntningar om livsmedlets fakultativa egenskaper. När dessa krav och egenskaper är uppfyllda bedömer konsumenterna ett livsmedels kvalitet utifrån olika subjektiva värderingar som speglar konsumentens preferenser. Olika produktionsaspekter eller en kombination av dessa bedöms av konsumenterna som betydelsefulla i den slutliga kvalitetsbedömningen. Begreppet kvalitet bör därmed inkludera både de obligata och fakultativa egenskaperna hos produkten och även information om de produktionsaspekter som använts vid produktionen av livsmedlet. För att konsumenterna ska kunna göra denna bedömning så krävs det en viss informationsmängd som visar på dels att de grundläggande kraven, att de grundläggande egenskaperna och slutligen vilka produktionsaspekter har uppfyllts. Detta åstadkoms genom dels obligatorisk märkning av livsmedlet, och dels genom en frivillig märkning. Denna märkning ska även följa de bestämmelser som finns på både EU-nivå och på nationell nivå, och dessutom ska den följa de internationella regler som finns inom bl.a. WTO och Codex Alimentarius. Codex standarder och riktlinjer är dock inte bindande till sin karaktär. Samtidigt som konsumenterna efterfrågar denna information för att på ett korrekt sätt kunna göra ett medvetet val av produkt, så finns det en oro för att uppkomsten av fler och fler märkningar försvårar konsumenternas valmöjligheter. Flera konsumentorganisationer anser att det redan idag finns för många olika märken som skapar förvirring. Organisationen Sveriges Konsumenter välkomnar t.ex. följande förslag: 42

•

en obligatorisk näringsvärdesdeklaration på alla relevanta produktgrupper,

•

en obligatorisk ursprungsmärkning,

•

att en minsta textstorlek anges,

•

att kontrast mellan text och bakgrund säkerställs för den obligatoriska informationen på förpackningen.

Organisationen framför även att information om allergena ingredienser ska finnas även för oförpackade livsmedel. Dessutom framför man att när det gäller övrig märkning så ska denna vara tydlig för att ge konsumenterna möjligheten att fatta snabba och korrekta beslut. En enkel märkning är mest informativ. Det svenska nyckelhålet framförs som ett bra exempel på sådan märkning65. Det finns således en möjlig konflikt mellan konsumenternas efterfrågan på olika märkning samtidigt som det kan uppstå problem om det uppkommer flera olika märken som istället kan göra det svårare för konsumenterna att göra sina val. Att produkter uppfyller vissa specifika kvalitetskrav är ofta förknippat med extra kostnader för producenterna. Produkterna måste kunna generera ett mervärde som täcker dessa extra kostnader för att producenterna ska motiveras. Detta kräver att det finns en märkning som särskiljer produkterna. Ett tydligt exempel är kvalitetsnormer för frukt och grönsaker, där produkten kategoriseras i följande klasser: •

Klass extra

•

Klass I

•

Klass II

Huvuddelen av produkterna som säljs är klass I. Produkter i klass II betingar vanligen 30-50 % av priset för en klass I-produkt medan klass extra betingar 20-30 % högre pris. Klassificeringen möjliggör för odlare som producerar en högre kvalitet att få ut ett högre pris för dessa produkter. Andra exempel kan vara de kvalitetsregler som finns inom EU, exempelvis reglerna om skyddade beteckningar och reglerna om ekologisk produktion, som ska signalera kvalitet till konsumenterna. Därmed är det vikigt att det finns system för att kunna urskilja produkterna för att stimulera en ökad produktion av kvalitetsprodukter, samtidigt som det är viktigt att floran av kvalitetsmärken inte blir alltför stor eftersom detta urholkar märkningens värde. För att kunna åstadkomma en korrekt, enkel och informativ märkning krävs att det utvecklas standarder och metoder att certifiera dessa standarder. Dessa kan utvecklas både av offentliga och av privata aktörer. Det krävs dessutom att det finns tydliga legala ramverk.

www.sverigeskonsumenter.se

5 Standarder och certifieringar En standard är en norm eller måttstock på kvalitet och som hjälper att skapa ett gemensamt sätt att arbeta. Syftet med standarder är att: •

Underlätta kommunikation mellan köpare och säljare.

•

Möjliggöra för grupper av producenter att erbjuda ett harmoniserat utbud.

•

Särskilja olika kvalitetsnivåer.

•

Specificera krav för påståenden rörande innehåll, tillverkningsmetoder, etc.

•

Specificera krav rörande märkning.

•

Höja kvaliteten och därmed skapa ett mervärde.

•

Skydda konsumenterna.

Standarder kan delas in i två huvudgrupper: •

Offentliga standarder

•

Privata standarder

5.1 Offentliga standarder Offentliga standarder har utvecklats för att underlätta handeln med olika produkter mellan olika länder. Avseende livsmedelsprodukter är Codex Alimentarius och UNECE två organisationer som utvecklat en rad standarder på jordbruks- och livsmedelsprodukter.

5.1.1 Codex Alimentarius FAO (Food and Agriculture Organization) och WHO (World Health Organization) har gemensamt utarbetat ett program under namnet Joint FAO/WHO Food Standards Programme, vars sekretariat finns i FAO:s huvudkvarter i Rom. Det regelverk som existerar inom ramen för detta program går under namnet Codex Alimentarius. För att genomföra standardiseringsprogrammet så bildades år 1963 Codex Alimentarius Commission (CAC). Denna består idag av representanter för FAO:s 175 medlemsländer och de sammanträder vartannat år. Betydelsen av Codex Alimentarius underströks i FN resolution nr 39/248 i vilken riktlinjer antogs för att stärka det internationella konsumentskyddet66. Codex Alimentarius har 22 aktiva underkommittéer. Dessa arbetar inom i huvudsak tre olika huvudområden:

•

Generella eller övergripande kommittéer: dessa arbetar med alla typer av livsmedelsregler och tar upp frågor som märkning, hygien, bekämpningsmedel, tillsatser och främmande ämnen.

•

Varukommittéer: dessa kommittéer utarbetar olika standarder för olika varor vilka har stor betydelse för den globala handeln.

•

Samordningskommittéer: dessa kommittéer är indelade i kommittéer för olika världsdelar och arbetar med särskilda regionala frågor.

www.codexalimentarius.net

Arbetet inom Codex Alimentarius har resulterat i fler än 200 standarder för olika livsmedel, ungefär 3 000 gränsvärden för pesticidrester och 41 riktlinjer för hygienhantering67.

5.1.2 UNECE – United Nations Economic Commission for Europe UNECE är en av fem regionala kommissioner organiserade av FN. UNECE bildades 1947 för att stimulera det ekonomiska samarbetet mellan dess medlemsstater, vilka idag består av 56 länder. Ett av målen med UNECE är att genom utarbetande av bl.a. standarder underlätta handeln mellan medlemsstaterna. En av underkommittéerna heter Working Party on Agricultural Quality Standards. Inom denna kommitté har man utarbetat olika standarder inom fyra huvudkategorier: •

Färsk frukt & grönt

•

Torra och torkade produkter

•

Sättpotatis

•

Kött

Man har även utarbetat standarder för snittblommor samt ägg- och äggprodukter. De utarbetade standarderna kan ha tydliga riktlinjer för definition av produkt, kvalitet, klassning, storlek, avvikelser, packning och märkning68

5.2 Privata standarder Företag ställer ofta egna krav på de produkter de köper in. Det kan gälla både egenskaper hos själva produkten och hur den har producerats. Sådana regler kallas ofta för privata standarder, för att skilja dem från offentligt beslutade regler. Privata standarder går ofta längre än de offentliga reglerna och kan ofta vara betydligt mer detaljerade än vad lagstiftningen säger. Detta är möjligt eftersom SPS-avtalet endast gäller offentligt beslutade regler.69 Formellt sett är privata standarder frivilliga, men ofta är det bara de leverantörer som uppfyller standarderna som hittar köpare. Privata standarder har funnits länge. En ny trend är dock att de stora detaljisterna börjat samarbeta om standarder. De har bland annat startat Global Food Safety Initiative (GFSI), som slår fast riktlinjer för hur en privat standard (om säkra livsmedel) bör se ut. Syftet är att företagen ska kunna vara säkra på att de levererar säkra produkter på ett så effektivt sätt som möjligt. Under senare år har utvecklingen av privata standarder inom livsmedelsindustrin ökat. Enligt OECD finns det tre huvudorsaker till denna utveckling: •

Tillkomsten av frivilliga system inom process- och tillverkningsmetoder

•

Nya sammanslutningar av privata företag för utveckling av frivilliga privata standarder

•

Ökad användning av globala business-to-business (B2B)-standarder

www.slv.se

www.unece.org

En del länder, framför allt u-länder, håller inte med om detta utan anser att SPS-avtalet också bör tillämpas på privata standarder.

Då det gäller tillkomsten av frivilliga system inom process- och tillverkningsmetoder är dessa kopplade till metoder för att övervaka olika produktionsprocesser som används av olika privata företag. Dessa inkluderar exempelvis ISO 9000 för kvalitetskontroll, ISO 14000 för miljöfrågor eller SA 8000 för sociala förhållanden. Användandet av dessa olika kontrollmetoder har ökat, inte minst inom livsmedelssektorn, och appliceras på hela produktionsprocessen, både när det gäller säkerhetsfrågor, kvalitet och miljöfrågor. Den tidigare nämnda HACCP-metoden är ett specialiserat system med säkra livsmedel som mål. Detta är dessutom en metod som rekommenderats av Codex Alimentarius och förespråkas av många länders myndigheter70. Det finns ett flertal privat standarder, inte sällan har enskilda affärskedjor egna specifika krav. Leverantörer kan därför tvingas uppfylla, och även certifieras för, olika standarder för att kunna leverera till olika företag. Detta är kostsamt och kan vara ett direkt hinder för t.ex. små företag i u-länder att komma in på marknaden. Nya sammanslutningar av privata företag för utveckling av frivilliga privata standarder har även det ökat där privata initiativ som Eurep (Euro Retailer Produce Working Group) och GFSI är exempel på detta. Målsättningen med tillkomsten av dessa initiativ är att företag ska inte enbart konkurrera med varandra när det gäller kvalitet, pris, service och sortiment, utan företagen ska även samarbeta i strävan att nå gemensamma mål. GFSI-samarbetet strävar som nämnts tidigare efter riktlinjer och standarder för säkra livsmedel, medan Eurep strävar efter både säkra livsmedel och att utarbeta riktlinjer för en god jordbrukarsed (good agricultural practices) och ett hållbart jordbruk. Det nya med dessa system är att de är framtagna och drivs av företagen och inte av producenterna som var vanligt tidigare i form av producentorganisationer. Business-to-business-standarder har utvecklats av företag för att förbättra upphandlings- eller ledningsmetoder. Dessa standarder används mellan företag och kommuniceras sällan till konsumenterna. Enligt OECD är utvecklingen av dessa olika initiativ en konsekvens av ökade konsumentkrav i fråga om hur den globala livsmedelssektorn fungerar; konsumenterna har större krav och förväntningar på livsmedel. Det finns idag ett större krav avseende information och kvalitet. Konsumenternas fokuserar mer och mer på frågor som säkra livsmedel, kvalitet och produktionsmetoder, och livsmedel väljs allt oftare med olika kvalitetsbegrepp som grund. En viktig slutsats som OECD drar är att konsumenterna inte längre väljer livsmedel enbart utifrån de organoleptiska egenskaperna eller utseendet hos livsmedlet, utan väljer numera också in andra egenskaper som produktionsmetod, djurskydd, miljö, arbetsförhållanden och hälsa. Utvecklingen av privata standarder kan till viss del förklaras av konsumenternas behov av att få en korrekt information avseende de olika kvalitetskriterierna som konsumenterna efterfrågar. Med andra ord kan privata standarder ge konsumenterna information om ett livsmedels kvalitet, men endast om standarden är känd. Idag går man emot en minskning av offentliga standarder men samtidigt kan det konstateras att handel med produkter har ett behov av standarder, vilket därmed betyder att privata standarder får större betydelse. Dessa kan vara betydligt mer långtgående än de offentliga och dessutom variera mellan olika företag vilket kan försätta producenten i en svår sits.

Final Report on Private Standards and the Shaping of the Agro-Food System, AGR/CA/APM(2006)9/Final, OECD

6 Legala ramverk 6.1 Lagstiftningen inom EU Inom EU finns idag ett omfattande regelverk avseende livsmedel vilka gäller inom hela EU. Livsmedelslagstiftningen kompletteras i vissa fall med nationellt utarbetade regler. Lagstiftningen har följande struktur: •

EU-förordningar: publiceras i Europeiska unionens officiella tidning, EUT, och som gäller som svensk lag.

•

Livsmedelslagen och livsmedelsförordningen: publiceras i svensk författningssamling, SFS.

•

Livsmedelsverkets föreskrifter: finns i Livsmedelsverkets författningssamling, LIVSFS och grundar sig ofta på EG-direktiv eller så kompletterar de EG-förordningarna.

•

EU-beslut: arbetas in i Livsmedelsverkets föreskrifter eller som föreskrifterna hänvisar till.

EU-förordning nr 178/2002 är grundläggande för all livsmedelslagstiftning och innehåller allmänna principer för hur EU och medlemsstaterna ska lagstifta inom livsmedelsområdet. Den svenska livsmedelslagen (SFS 2006:804) kompletterar EU-förordningarna. På Livsmedelsverkets webbplats finns en årlig förteckning, ”Livsmedelsverkets förteckningar över gällande författningar och allmänna råd inom verkets ansvarsområde”, som listar de aktuella regler som gäller för livsmedelsområdet. Denna lista kompletteras löpande. Det finns även sammanfattningar av EU:s lagstiftning på EU:s hemsida som heter SCADPlus. De delar som rör livsmedel finns framför allt under rubrikerna Säkra livsmedel (Allmänna bestämmelser), Jordbruk (Säkra livsmedel och Jordbruksprodukter) och Teknisk harmonisering (Harmoniserade sektorer/Livsmedel)71.

6.2 Lagstiftningen internationellt Världshandelsorganisationen (WTO) har som sin främsta uppgift att se till att den internationella handeln fungerar smidigt. Inom organisationen finns många avtal som reglerar olika aspekter av handeln. Två avtal är särskilt relevanta för kvalitetsfrågor, nämligen avtalet om tekniska handelshinder (TBT) och avtalet om sanitära och fytosanitära frågor (SPS). WTO har drygt 150 medlemsländer, och fler länder förhandlar om medlemskap. I mars 2008 är Ryssland det största landet som fortfarande står utanför organisationen. De regler som behandlar geografiska ursprungsbeteckningar och varumärken finns uppställda i det av WTO framtagna TRIPS-avtalet (Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights) som undertecknades 1994. Detta avtal var det första avtal som behandlade immaterialrättens område, dvs. frågor som rör exempelvis upphovsrätt, varumärken, geografiska ursprungsbeteckningar, mönster, samt litterära och konstnärliga verk. Uppkomsten av TRIPS-avtalet berodde delvis på EU:s och USA:s försök att motverka varumärkesintrång och piratkopiering.

www.slv.se

6.2.1 TBT-avtalet om tekniska handelshinder Avtalet om tekniska handelshinder (TBT) slår fast att tekniska regler inte ska vara mer handelshindrande än nödvändigt för att uppfylla ett legitimt mål (som exempelvis hälso- eller miljöskydd eller andra konsumenthänsyn). Tekniska regler får inte användas för att diskriminera utländska produkter. Om det finns internationella standarder för en viss fråga ska länderna helst utgå från dessa. De har också en skyldighet att delta i standardiseringsorganens arbete. Ett land som planerar att införa regler som inte bygger på sådana internationella standarder ska i ett tidigt skede informera om detta så att deras handelspartners får tid att reagera och komma med synpunkter. Sådana synpunkter ska beaktas när regeln får sin slutliga utformning. Vid akuta problem kan ett land införa regeln först och informera om det efteråt.

6.2.2 SPS-avtalet om åtgärder för liv och hälsa Avtalet om sanitära och fytosanitära frågor (SPS) gäller åtgärder som kan ha påverkan på handeln och som införs i syfte att skydda människor, djur eller växter från sjukdomar, skadegörare eller oönskade ämnen i livsmedel och foder. Den grundläggande principen i avtalet är att alla länder har rätt att skydda sin egen befolkning, men detta ska göras på ett sätt som stör handeln så lite som möjligt och som inte innebär godtycklig diskriminering mellan länder. Rätten att skydda sin egen befolkning utövas enklast genom att länderna håller sig till de standarder och rekommendationer som slås fast av de internationella standardiseringsorganen. Ett land får dock tillämpa striktare regler om det vill, men måste då ha vetenskapliga belägg för att de striktare reglerna är motiverade. En regel som däremot är baserad på en internationell standard antas vara förenlig med avtalet utan att landet behöver bevisa det. 72 Om det inte finns tillräckligt med vetenskapliga belägg för att avgöra en fråga får ett land tillfälligtvis införa restriktioner även utan vetenskapligt stöd. Det är dock viktigt att komma ihåg att den rätten är just tillfällig, och att landet har en skyldighet att söka mer kunskap och ompröva sitt beslut efter en viss tid.

6.2.3 Brott mot avtalen kan bestraffas Både TBT- och SPS-avtalet är WTO-avtal, och omfattas därmed av organisationens regler för tvistlösning. Det normala är att handelsproblem blir lösta på fredlig väg. Länderna är skyldiga att hålla varandra informerade om vilka regler de är på väg att införa, så att handelspartners har tid att reagera. Det finns dessutom kommittéer för de båda avtalen där länder kan träffas och diskutera aktuella händelser, både informellt och formellt. Om diskussioner inte leder någon vart kan ett land som anser att en motpart bryter mot ett avtal begära en formell prövning av frågan. En sådan process kan ta flera år. Om prövningen kommer fram till att en åtgärd bryter mot reglerna ska åtgärden helst avskaffas så snart som möjligt. En annan möjlighet är att parterna kommer överens om att den otillåtna regeln får vara kvar, i utbyte mot någon form av kompensation. Om ingen av dessa möjligheter utnyttjas har den segrande parten rätt att ta ut strafftullar på produkter från den förlorande parten.

Detta gäller i första hand standarder från tre olika organ. OIE hanterar djurhälsa, IPPC växthälsa, och Codex Alimentarius sköter livsmedelsfrågor.

7 Diskussion Vad bör innefattas i begreppet kvalitet? Begreppet kvalitet varierar från konsument till konsument beroende på olika subjektiva värderingar som görs av konsumenterna. Dessa subjektiva värderingar baseras ofta på olika produktionsaspekter. För en konsumentgrupp kan ett gott djurskydd vara avgörande för bedömningen av livsmedlets slutliga kvalitet och för en annan konsumentgrupp kan det istället vara att livsmedlet är ekologiskt eller närproducerat. Det kan även vara en kombination av olika värderingar. Vidare är det vissa grundläggande krav och vissa grundläggande egenskaper som är viktiga för den totala bedömningen av kvalitet. I första hand finns det krav att livsmedlet är säkert att konsumera, och dels att livsmedlets uppfyller vissa organoleptiska egenskaper som är viktiga för konsumenten. Inom området säkra livsmedel finns det idag tydliga regler. Avseende de organoleptiska egenskaperna så finns det även där olika normer, exempelvis för frukt och grönsaker, som tydlig signalerar olika kvalitetsnivåer. Bland de subjektiva egenskaper som konsumenterna efterfrågar kan följande ses som exempel: •

Ekologiska produkter

•

Rättvisemärkta produkter

•

Klimatvänliga produkter

•

Djurskydd

•

Genetisk modifierade organismer

•

Närproducerad mat

Begreppet kvalitet kan alltså anses bestå av flera olika delar, både obligatoriska, fakultativa och subjektiva som till slut bestämmer konsumentens uppfattning om produktens kvalitet. I och med detta så är det svårt att ha en absolut definition av begreppet kvalitet, eftersom den slutliga bedömningen görs av konsumenten beroende på individuella preferenser vilka utvecklats genom att antingen testa olika märken och till slut bilda sig en uppfattning om kvaliteten genom erfarenhet, eller genom att bygga upp ett förtroende för en viss produkt/ett visst varumärke. Flera konsumentundersökningar visar att ursprungsmärkning är något konsumenterna efterfrågar. Kravet på information om ursprung för vissa varor var högre än information om pris. Detta talar för att även information om produktens ursprung efterfrågas av konsumenterna som ett kvalitetsbegrepp. Vilka kvalitetsstandarder bör man sträva efter? Att genom privata initiativ utveckla tydliga gemensamma kvalitetsstandarder för de subjektiva egenskaperna och som på ett tydligt sätt kan förmedlas till konsumenterna genom märkning kan vara en framtida utveckling i den europeiska marknaden. Konsumenterna behöver tydlig och korrekt information som visar på dels att de grundläggande kraven, att de grundläggande egenskaperna och slutligen att olika produktionsaspekter har uppfyllts. En metod för att uppnå detta är att utveckla tydliga standarder och certifieringsprocesser som leder till en tydlig märkning. Ökade konsumentkrav i fråga om kvalitetsstandarder och konsumenternas ökade krav och förväntningar på livsmedel 51

innebär att det finns ett stort behov av information om produkterna. Det har dock framförts tidigare i utredningen att informationen måste vara tydlig och enkel för att den inte ska få motsatt effekt och försvåra valet för eller vilseleda konsumenterna. En frågeställning som bör diskuteras är om dessa standarder i första hand ska utvecklas av offentliga aktörer eller privata aktörer. Offentliga standarder som Codex Alimentarius och UNECE är väletablerade och används i globala handelssammanhang. Det arbete som pågår inom offentliga organisationer bör fortsätta. Privata företag certifierar allt oftare sina produkter enligt olika standarder för att möta den ökade efterfrågan hos konsumenterna. I första hand bör det även fortsättningsvis vara marknadens aktörer som sköter utvecklingen och certifieringarna av dessa kvalitetsstandarder, inte minst med hänsyn till WTO-reglerna som tillåter relativt långtgående privata standarder jämfört med offentliga regler eftersom SPS-avtalet endast gäller offentligt beslutade regler. Det är dock viktigt att företagen följer de lagar och riktlinjer som gäller avseende märkning av livsmedel som existerar idag. Förutom den obligatoriska märkning som ska finnas med på en förpackning så ska utökad märkning angående ett livsmedels kvalitetsstandard vara korrekt och icke-vilseledande. En tydlig och korrekt märkning är önskvärd för att möjliggöra för konsumenterna att göra medvetna val. Konsumenterna vill snabbt och enkelt kunna välja de livsmedel som speglar deras efterfrågan, vare sig det är en produkt som härstammar från ett specifikt geografiskt område, eller har producerats enligt vissa specifika produktionsmetoder. Det kan dock bli en konflikt mellan att informera konsumenterna om vilka egenskaper en viss produkt har och behovet att märkningen inte blir för omfattande eller komplicerad. Ju fler olika märken desto svårare blir det för konsumenterna att snabbt och enkelt göra ett val, samtidigt som informationsbehovet är stort. Möjligen kan en ny form av märkning införas där ett och samma märka kan signalera olika saker till konsumenterna. En symbol med olika tårtbitar som visar vilka egenskaper en produkt har kan vara en möjlighet. Hur kan man öka andelen kvalitetsprodukter som täcks av kvalitetssäkringssystem? För att på sikt öka andelen produkter som täcks av olika kvalitetsstandarder kan detta ske genom att fler företag certifierar sina produkter enligt gällande certifieringsmetoder. På så vis är det företagen med sina respektive varumärken som utvecklar kvalitetsstandarder och certifieringen och märkningen av dessa standarder. Det bör dock vara grundläggande handelsprinciper som styr denna utveckling genom att konsumenterna visar detta genom sin efterfrågan av kvalitetsprodukter, dvs. om konsumenterna föredrar särskilda kvalitetsprodukter jämfört med andra produkter som inte uppfyller dessa krav så köper de dessa produkter. Detsamma kan sägas gälla för livsmedlens organoleptiska egenskaper. Avseende geografiska ursprungsbeteckningar så fungerar denna princip framförallt för vissa produkter i Sydeuropa. När det gäller geografiska ursprungsbeteckningar och varumärken har Kommerskollegium konstaterat i sina yttranden att det i dagens läge från svensk sida inte finns ett större intresse av skydd för geografiska ursprungsbeteckningar73. Vidare konstaterar Kommerskollegium att nuvarande regler om geografiska ursprungsbeteckningar inte ligger i svenska intressen eftersom det finns en möjlighet att registrera dessa även i de fall där ett varumärke som innehåller samma beteckningar redan existerar74.

Yttrande, dnr 1001-0447-2000, Kommerskollegium

Yttrande, dnr 324-0200-2006, Kommerskollegium

Om konsumenterna tycker att denna egenskap är viktig så kommer de att välja den produkten framför produkter om inte har en tydlig geografisk ursprungsmärkning, även om den märkta produkten är dyrare. Detsamma gäller för andra varierande kvalitetsalternativ. Konsumenterna väljer förmodligen produkter som överensstämmer med de preferenser konsumenten har, oavsett om priset är högre än alternativa produkter som inte uppfyller kraven. Hur kan man öka produktionen av kvalitetsprodukter och hur kan ett framtida regelverk som stimulerar kvalitetsproduktion byggas upp? För att stimulera kvalitetsproduktion så har det tidigare konstaterats i utredningen att det är viktigt att producenterna kan särskiljas för att kunna skapa ett mervärde som ska kunna täcka kostnaderna som troligtvis uppstår då producenterna utvecklar särskilda kvalitetsparametrar som uppfyller konsumenternas krav. Denna fråga, liksom frågan om hur ett framtida regelverk som stimulerar kvalitetsproduktion kan byggas upp bör dock utredas närmare i en framtida utredning. Ytterligare ett verktyg som kan användas för att öka produktionen av kvalitetsprodukter är den samlade nationella livsmedelsstrategin. Genom att bland annat ge stöd till forskning och innovationer i livsmedelssektorn så kan produkter med mervärden utvecklas och produceras. Dessa mervärden kan kopplas till de subjektiva värderingar vilka är associerade med olika produktionsaspekter vilka diskuterats i utredningen, exempelvis ekologiska produkter, närproducerade produkter och klimatvänliga produkter. Genom att ge stöd via den nationella livsmedelsstrategin till olika livsmedelsproducenter för att utveckla nya produkter kan en ökning av produktionen av kvalitetsprodukter åstadkommas. För att kunna bestämma kvaliteten på livsmedelsprodukter så anser Jordbruksverket att ett viktigt verktyg är livscykelanalyser. En livscykelanalys, (LCA), visar hur produkter och processer påverkar miljön genom hela kedjan och resursförbrukning samt utsläpp till luft, vatten och mark kan därmed kartläggas. LCA-metodiken kan därmed klargöra exempelvis vilken klimatpåverkan en livsmedelsprodukt har. Metodiken kan även användas för att se över och effektivisera livsmedelsproduktionen. Är det önskvärt med ett harmoniserat europeiskt ramverk för skydd av kvalitetsprodukter och hur kan ett eventuellt legalt ramverk för skydd av kvalitetsprodukter byggas upp på unionsnivå? När det gäller att utveckla ett harmoniserat europeiskt ramverk för skydd av kvalitetsprodukter på jordbruksmarknaden så är det tveksamt om detta är i linje med frihandelsambitionerna. Däremot kan det vara värt att diskutera ett möjligt värde av ett ramverk som anger riktlinjer för frivillig märkning med olika kvalitetsparametrar, dels för att konsumenterna ska få relevant och korrekt information, och dels för att likriktade krav kan underlätta för producenterna. Hur ett sådant ramverk skulle kunna byggas upp på EU-nivå är en mycket stor fråga som borde utredas vidare i framtiden. Hur kan EU:s regelverk för geografiska beteckningar omformuleras för att stärka varumärkesskyddet? Livsmedelsverket framhåller att det inte ser möjliga ändringar i nuvarande förordning om geografiska beteckningar som eventuellt skulle kunna leda till att stärka varumärkesskyddet eftersom varumärkeslagstiftningen hör till en annan lagstiftning. Livsmedelsverket anser att det inte finns något särskilt intresse att ändra nuvarande regler om geografiska beteckningar så att de ska omfatta varumärkesskyddet.

Enligt Livsmedelsverket finns ingen anledning att verka för att inskränka skyddet för geografiska beteckningar till förmån för skyddade varumärken. Varumärkesskyddet fyller andra syften än skyddade geografiska beteckningar och dessa system kan i viss mån samexistera redan idag. Det kan dessutom vara till fördel för företag som har varumärkesskyddade produkter att kunna komplettera med en skyddad geografisk beteckning, förutsatt att detta inte degenererar varumärket. Förordning (EG) nr 510/2006 bör dock, som kommissionen deklarerat att man avser att göra, klargöra hur geografiska beteckningar relaterar till varumärken. En möjlighet att utveckla GU-lagstiftningen vore att införa en tydlig koppling till specifika och objektiva kvalitetskriterier som ska uppfyllas för att en produkt ska få använda en geografisk ursprungsmärkning. Det bör således inte bara krävas att råvarorna måste komma från samma område där produktionen sker eller att produktionen sker inom ett visst område. Detta anser Jordbruksverket är inte tillräckligt för att garantera att en produkt håller en god kvalitet. Det krävs att ytterligare kvalitetskriterier uppfylls för att det ska gå att säkerställa att en produkt håller en god kvalitet. Dessa kvalitetskriterier kan baseras på standardiserade kvalitetsnormer inom olika varugrupper eller genom att använda livscykelanalyser för att bestämma kvaliteten på livsmedelsprodukter.

8 Källförteckning Acta Horticulturae Number 604, Proceedings of the International Conference on Quality in Chains, An Integrated View on Fruit and Vegetable Quality, Volume 1. Aaker, Building Strong Brands, 1996, Bath CPI Press. Arvola et al, Faktablad nr 16, Sveriges Lantbruksuniversitet, (SLU), 2000. B. Borsari, Slippery Rock University of Pennsylvania, USA, Acta Horticulturae, Number 604, Proceedings of the International Conference on Quality in Chains, An Integrated View on Fruit and Vegetable Quality, Volume 1. B. Brückner, Quality department, IGZ, Tyskland, Acta Horticulturae, Number 604, Proceedings of the International Conference on Quality in Chains, An Integrated View on Fruit and Vegetable Quality, Volume 1. Ekologiska Lantbrukarna, Växande Marknad, Försäljning, volymer & trender för ekologisk mat, 2007. Eurobarometer, Attitudes of Consumers Towards Welfare of Farmed Animals, juni 2005. Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 1924/2006. Final Report on Private Standards and the Shaping of the Agro-Food System, AGR/CA/APM(2006)9/Final, OECD. Carina Folkesson, Geografiska ursprungsbeteckningar och landsbygdsutveckling i EU, SLIskrift 2006:01. Förutsättningar för en minskning av växthusutsläppen från jordbruket, SJV rapport 2004:1. GMO-livsmedel och säkerhet - lägesrapport från Norden och Baltikum, Nordiska Ministerrådet, 2005. H. Holmberg, Livsmedelsundersökningar Insikt, 1999. IGD, Consumer Attitudes Towards Animal Welfare, maj 2007. Ipsos-eureka, Rapport 10659, SLU, Lokal och regional mat, 2004. Journal of Food Distribution, November 2003. Mathisson Et. Al, Konsumentaspekter på ekologiskt odlade grönsaker – en jämförande studie, Institutionen för växtodlingslära, SLU, 1994. Marknadsöversikt-Genetiskt modifierade organismer, GMO, SJV rapport 2007:18. Nordic Consumers’ Attitudes to Food Labelling, Nordic Council of ministers, Tema Nord 2007:513. Rognerud & Rönnevig, 1977. SKOP, Rapport till konsumentföreningen Stockholm, oktober 2004. Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige. Svensk Livsmedelsexport, Rapport 2004:1, Livsmedelsekonomiska Institutet, SLI. Dr. L. M. M. Tijskens, ATO, Wageningen University, The Netherlands, Acta Horticulturae Number 604, Proceedings of the International Conference on Quality in Chains, An Integrated View on Fruit and Vegetable Quality, Volume 1.

Toivonen, Konsumenternas syn p책 klimatm채rkta livsmedel, SLU, 2007. V채gledning till (LIVSFS 2004:27) om m채rkning och presentation av livsmedel. Wandel, M. & Bugge, A. (1997) Environmental Concern in Consumer Evaluation of Food Quality, Food Quality and Preference 8:1. Yttrande 2008-05-30, Dnr 119-0464-2008, Kommerskollegium. Internet - webbsidor www.astmaochallergiforbundet.se www.celiaki.se www.codexalimentarius.net www.coop.se www.demeter.nu http://ec.europa.eu/ www.ft.com www.ifoam.org www.konsumbohus.com www.konsumnord.se www.konsumvarmland.se www.krav.se www.li.se www.msc.org www.rattvisemarkt.se www.regeringen.se www.slv.se www.snf.se www.svanen.nu www.svensktsigill.com www.sverigeskonsumenter.se www.unece.org

Jordbruksverkets rapporter 2008 1.

Terminshadel med jordbruksprodukter – översikt

Förädlade livsmedel på den internationella arenan – studie över handeln med livsmedelsindustriprodukter 1995–2005

Växtskyddsmedel och miljöeffekter – rapport från projektet CAP:s miljöeffekter

Myndigheters kostnader och åtgärder vid hanteringen av EG-stöd 2007

Mervärden för svenskt kött – studie 2007

Jordbruksverkets foderkontroll 2007 – Feed Control by the Swedish Board of Agriculture 2007

Kartläggning av mark som tagits ur produktion

Utformning av stöd till biogas inom landsbygdsprogrammet

Kartering av jordbruksmark med höga naturvärden (HNV) i Sverige

10.

Prisutveckling och lönsamhet inom ekologisk produktion

11.

Minska jordbrukets miljöpåverkan!

12.

Jordbruket om tio år – Hur påverkar omvärlden?

13.

Miljöeffekter av slopad uttagsplikt – rapport från projektet CAP:s miljöeffekter

14.

Hållbar användning av växtskyddsmedel – förslag till handlingsprogram

15.

Samordning av informationskrav

Rapporten kan beställas från Jordbruksverket, 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) Fax 036 34 04 14 E-post: jordbruksverket@sjv.se Internet: www.sjv.se

ISSN 1102-3007 ISRN SJV-R-08/16-SE SJV offset, Jönköping, 2008 RA08:16