ra08_24 by Jordbruksverket

Ett djurskydd i förändring – genom tillämpning av djuromsorgsprogram, likvärdiga och riskbaserade kontroller samt en utvecklad förprövning

Rapport 2008:24 Foto: Mats Pettersson

Ett djurskydd i förändring – genom tillämpning av djuromsorgsprogram, likvärdiga och riskbaserade kontroller samt en utvecklad förprövning

Avdelningen för djurskydd och hälsa 2008-10-30 Referens Alexandre Barchiesi Elisabeth Lindkvist-Ottow Johan Loberg Gunnar Palmqvist

Sammanfattning Regeringen har inlett ett arbete med syfte att undersöka möjligheterna till att, med bibehållet eller förbättrat djurskydd, modernisera och utveckla djurskyddslagstiftningen. Inom ramen för detta arbete har Jordbruksverket fått tre uppdrag enligt följande: • • •

Uppdrag att utreda hur djuromsorgsprogram för lantbrukets djur kan tillämpas i framtiden, Uppdrag om åtgärder för likvärdiga och riskbaserade djurskyddskontroller, Uppdrag om översyn av systemet med förprövning av stallar från djurskyddsoch djurhälsosynpunkt.

De tre uppdragen har många beröringspunkter och regeringen har därför efter framställan från Jordbruksverket beslutat att uppdragen ska redovisas sammanhållet och vid samma tidpunkt den 30 oktober 2008. De förslag som lämnas i rapporten är ett första steg mot en systemförändring inom djurskyddsområdet. Det förebyggande djurskyddsarbetet som utförs av såväl branscher som myndigheter kommer att utvecklas och moderniseras utifrån förslag på förenklade och mer flexibla strategier. Förslagen kommer därför att leda till att förhållandena för djuren förbättras och att myndighetsarbetet blir mer effektivt och likvärdigt. Sammantaget medför förslagen också att djurägarnas administrativa kostnader minskar. Arbetet har utförts i projektform. Samråd har hållits med myndigheter, näringen och övriga intressenter. Jordbruksverket har inhämtat underlag från extern expertis. Remisser har sänts till berörda, ett stort antal samrådsmöten har hållits i arbetsgrupper, studiebesök har genomförts, statistiskt material har bearbetats och två hearingar har hållits i slutfasen av arbetet. Under arbetet har många olika synpunkter och förslag lämnats till Jordbruksverket. Detta har dels skett skriftligt sedan Jordbruksverket i uppdragens inledande faser gav berörda branschorganisationer, myndigheter, och övriga intressenter möjlighet att ge sin syn på de frågor som tas upp i uppdragen. Det har även skett under de olika samrådsmöten som Jordbruksverket haft under arbetets gång. Dessa synpunkter och förslag har utgjort ett viktigt underlag för arbetet med uppdragen och utformning av de förslag som lämnas i rapporten. Flera synpunkter och förslag kommer också att vara värdefulla och bearbetas vidare i det fortsatta arbetet. I rapporten beskrivs hur djuromsorgsprogram, djurskyddskontroller och förprövning bedrivs idag och vilka problem som har identifierats under utredningsarbetet. Förslag till hur dessa kan utformas för att uppnå ett mer effektivt, flexibelt, likvärdigt och rättssäkert djurskydd lämnas i rapporten. Flertalet av de lösningar som presenteras är också nödvändiga åtgärder för att harmonisera det svenska kontrollsystemet med de krav som ställs i EG-rätt. I arbetets samtliga delar har regeringens handlingsplan för att minska företagens administrativa kostnader beaktats. De frågor som de tre uppdragen behandlar har stor betydelse för det framtida djurskyddet. De är också komplexa och relativt komplicerade vilket gör att det är svårt att finna självklara och färdiga lösningar. En del av de förslag som lämnas i denna rapport är därför inte så detaljerade att de kan genomföras omedelbart. Dessa förslag behöver vidareutvecklas innan de kan tillämpas i praktiken.

Jordbruksverkets förslag Djuromsorgsprogram I uppdraget om djuromsorgsprogram framgår att särskild lagstiftning ska kunna följas för den som uppfyller vissa kriterier vad gäller skötsel eller miljö för djuren. Detta benämns kontrollprogram och kan till exempel vara ett djuromsorgs- eller djurhälsoprogram som är förankrat och har godkänts av en myndighet och formellt knutits till en lagstiftning. Det måste beslutas om en djurhållare får tillämpa särskild lagstiftning, det vill säga om kontrollprogrammets kriterier är uppfyllda. Efterlevnaden av programmets regler samt övrig djurskyddslagstiftning måste kontrolleras och själva programmet måste revideras. Tre modeller för uppbyggnad av kontrollprogram presenteras. Vilken modell som kommer ifråga för respektive program ska framgå av programmet och fastställs i och med att programmet beslutas. I samtliga förslag ska kontrollprogrammet godkännas av Jordbruksverket via ett beslut och följas upp genom revisioner. 1. Kontroll av programmets efterlevnad sköts av branschen eller genom en oberoende kontrollorganisation som branschen anlitar. Länsstyrelsen eller Jordbruksverket fattar beslut om att djurhållaren ska få tillämpa särskild lagstiftning. Den offentliga djurskyddskontrollen i övrigt utförs av länsstyrelsen. 2. Kontroll av programmets efterlevnad sköts av en oberoende kontrollorganisation som branschen anlitar. Kontrollanten fattar beslut om att djurhållaren ska tillämpa särskild lagstiftning. Detta alternativ innebär delegering av myndighetsutövning till denna kontrollorganisation. Den offentliga djurskyddskontrollen utförs av länsstyrelsen. 3. Kontroll av programmets efterlevnad genomförs av ackrediterat kontrollorgan anlitad av branschen. Kontrollorganet fattar beslut om att djurhållaren ska tillämpa särskild lagstiftning. Detta alternativ innebär delegering av myndighetsutövning samt offentlig djurskyddskontroll, för den del som omfattas av programmet, till kontrollorganet. Krav på åtgärder vid bristande efterlevnad kan inte delegeras till kontrollorganet. Länsstyrelsen utför den offentliga kontrollen av djurskyddet som inte omfattas av programmet och beslutar om åtgärder vid bristande efterlevnad av djurskyddslagstiftningen. För att kunna tillämpa förslagen enligt ovan krävs i viss mån en ändring av gällande lagstiftning. I förslag ett behövs en ändring i djurskyddsförordningen om det är länsstyrelsen som ska fatta beslut inom programmet. Är det Jordbruksverket som fattar dessa beslut är gällande lagstiftning tillämplig. I förslag två behöver en delegering av myndighetsutövningen göras, det vill säga en ändring i både djurskyddslagen och djurskyddsförordningen. Det kan också krävas en ändring av sekretesslagen för att säkerställa offentlighetsprincipen vid delegerad myndighetsutövning. I förslag tre behöver inga andra ändringar än de som faller under förslag två göras. Jordbruksverket ser att det finns vissa risker med att delegera myndighetsutövning, men att det i princip inte finns några hinder för det om man beaktar riskerna. Det är framförallt viktigt att säkerställa den enskildes rättssäkerhet med en tydlig besvärsanvisning och göra förvaltningslagen och offentlighetsprincipen tillämplig på den som fått delegerad myndighetsutövning för de delar som delegeringen avser. Jordbruksverket ser positivt på att i framtiden använda djurskyddsindikatorer som en del av djuromsorgsprogrammen. Praktisk tillämpning av djurskyddsindikatorer måste dock

utvecklas och resultat från pågående forskning måste därför inväntas innan en praktisk tillämpning av djurskyddsindikatorer kan bli möjlig. Förutsättningarna för att starta, driva och att gå med i ett kontrollprogram är att fördelarna med det är större än nackdelarna. Skulle vinsterna inte överstiga kostnaderna kan djurhållarna välja att följa ordinarie djurskyddslagstiftning. Kostnaderna, både de administrativa och de direkta kostnaderna, för företagarna torde således minska om man väljer att gå med i ett kontrollprogram. Riskbaserade djurskyddskontroller Jordbruksverket anser att den offentliga djurskyddskontrollen kan bli mer effektiv, flexibel, likvärdig och rättssäker om de förslag som lämnas i rapporten genomförs. Jordbruksverket föreslår att datorbaserade checklistor ska introduceras. Användning av checklistor i djurskyddsarbetet kommer att hanteras i enlighet med sekretessbestämmelserna och personuppgiftslagen. Det är verkets uppfattning att fördelarna med sådana checklistor överväger de nackdelar som framförts. Jordbruksverket föreslår vidare att en modell för riskklassificering för prioritering av djurskyddskontroller introduceras. Modellen kommer att vidareutvecklas med en riskvärdering som ska bygga på vetenskaplig information och andra expertbedömningar. Ett komplett system beräknas vara klart ungefär år 2010 då klassificering av branscher, produktionssystem och faror inom varje bransch beräknas vara klar. Jordbruksverket stödjer ett särskilt forskningsprojekt som drivs av Sveriges Lantbruksuniversitet. Projektet kommer att bidra till modellens utveckling. Riskklassificeringsmodellen bygger på tre självständiga moduler: 1. En modul för klassificering av branscher, produktionssystem och faror inom varje bransch 2. En modul för bedömning av branschens kvalitetssäkringssystem 3. En modul som kopplar ovanstående information till erfarenheterna från den offentliga kontrollen av enskilda verksamheter. Den slutliga riskklassen kommer att utgöra ett underlag för planeringen av den offentliga kontrollen då kontrollbehovet för enskilda djurhållare identifierats. Länsstyrelsen kommer då att kunna göra ett strategiskt urval av kontrollerna genom att fördela kontrollresurserna och prioritera kontrollerna där risken är som störst. Att införa riskbaserade djurskyddskontroller fullt ut kommer att ta tid. Verket har därför utvecklat en förenklad modell som kan användas redan från år 2009. Denna modell tar i första hand hänsyn till de erfarenheter från den offentliga kontrollen och den tid som förflutit från den senaste kontrollen. Beräkning av riskklass görs i ett matrissystem och ger länsstyrelserna en möjlighet att redan vid start kunna planera sin verksamhet på ett effektivt sätt. Jordbruksverket presenterar en modell för värdering av de kvalitetssäkringssystemen som används inom näringen. De egenskaper, eller framgångsfaktorer, som ett branschsystem bör ha för att kunna användas i den offentliga kontrollen har identifierats. Granskningen av dessa kvalitetssäkringssystem som Jordbruksverket avser initiera inom kort måste ske i nära samarbete med näringen och andra berörda kontrollmyndigheter. Målet med det arbetet är att komplettera riskklassificeringsmodellen med en vär-

dering av branschkontrollerna, förenkla viss administration för företag och inte minst bibehålla förtroendet mellan producenter, branscher och myndigheter. Verket har undersökt hur överföring av information från branschens program till myndigheter och mellan myndigheter kan utformas. Uppgifter som genereras vid besiktning av djur före slakt samt slaktfynd bör särskilt vara föremål för vidare undersökning. Näringen har betonat vikten av att arbetet fortskrider även efter att de tre uppdragen redovisats och tar gärna en aktiv del i detta arbete. I det fortsatta arbetet ska följande särskilt beaktas -

Identifiering av relevant djurskyddsinformation som bör överföras

Medgivande av producenter för att på lämpligt sätt kunna överföra information

De juridiska förutsättningarna för överföring av information (sekretesslag, personuppgiftslag mm)

De administrativa konsekvenserna för företag

Feedback av information från myndigheter till branschen samt

Strävan efter en utökad samordning mellan myndigheter i denna fråga.

Jordbruksverket bedömer att de administrativa kostnaderna för företagarna kommer att minska, till exempel genom att kontrollerna blir mer effektiva, att djurhållare kan placeras i lägre riskklasser och att resultat från branschkontroller kan användas i den offentliga kontrollen. Några konkreta exempel redovisas här. -

Effektivare kontroller för djurhållare anslutna till kvalitetssäkringssystem (minskning med en timme per kontrolltillfälle)

Effektivare offentlig kontroll genom användning av datorbaserade checklistor (minskning med 0,5 timmar per kontrolltillfälle)

Placering av djurhållare i lägre riskklass genom användning av kvalitetssäkringssystem (minskning med ca 1,5 timmar per företag och år för varje riskklass).

Förprövning av stallbyggnader från djurskyddsoch djurhälsosynpunkt. Jordbruksverket anser att systemet med förprövning kan förenklas, utvecklas och bättre anpassas efter de förutsättningar som råder idag och som också kan förväntas i framtiden. Förslagen rörande förprövning i denna rapport bedöms sammantaget ge ett förbättrat djurskydd samt minskade administrativa kostnader med minst 30 procent för djurägarna. Förslagen bedöms också ge ett effektivare myndighetsarbete som leder till kortare handläggningstider och lägger grunden till att det förebyggande djurskyddsoch djurhälsoarbetet kan utvecklas. Jordbruksverket lämnade en delrapport den 20 december 2007 där det bland annat redovisades att verket inte finner skäl att föra över ansvaret för förprövningar till t.ex. en central myndighet eller till länsstyrelser i grupp. Jordbruksverket har inte under den resterande uppdragstiden identifierat någon ny information eller ändrade förutsättningar som föranlett att ansvarsfrågan i stort har omvärderats. Utöver de förslag som lämnats i delrapporten föreslår Jordbruksverket i övrigt att systemet med förprövning bör utvecklas, förenklas och effektiviseras på följande sätt. 4

System med typgodkännande av nya system eller ny utrustning införs Ansökningsblanketter och informationsmaterial om förprövning förbättras

Nytt IT-stöd tas fram för hantering av förprövningsärenden Fler undantag från förprövningskravet införs Förprövningskravet ersätts med ett obligatoriskt anmälningsförfarande i vissa ärenden En förenklad form av förprövning införs (reducerad förprövning) för vissa typer av förprövningspliktiga åtgärder Samordning av besiktningen och den ordinarie djurskyddskontrollen utökas Samordna förprövningen med andra tillstånd och verksamheter inom länsstyrelsen Utöka länsstyrelsens samordnande insatser och informationsutbyte med andra myndigheter Förprövningen utökas till att även beakta smittskyddet Förprövningen utökas till att även beakta förutsättningarna att uppfylla beteskravet.

De förslag som lämnas i rapporten utgör en god grund för det fortsatta arbetet med att modernisera och utveckla djurskyddet. En rad konkreta förslag kan genomföras omgående. Andra förslag måste utvecklas och genomföras i takt med att resultat från bl.a. pågående forskning blir klart. De frågor som tas upp i de tre uppdragen har stor betydelse för djurskyddet samtidigt som de är komplexa och i många fall också komplicerade. Det gör att det är svårt att finna självklara lösningar. Flera av förslagen måste därför vidarebearbetas med innan de kan genomföras. Huvuddragen även i dessa förslag har ett brett stöd. Det gör att förutsättningarna är goda för att ett gemensamt arbete mellan myndigheter, branschorganisationer och övriga intressenter kommer att leda till att även dessa förslag kan genomföras inom en snar framtid. Särskilt fokus måste läggas på att ta fram nödvändiga riktlinjer och utveckla fungerande system för offentlig kontroll. Utbildningsoch informationsinsatser som stärker och säkerställer kompetensen i alla led måste prioriteras. Jordbruksverket har för avsikt att tillsammans med övriga samarbetspartners snarast påbörja detta arbete. Effekterna av förslagen kommer att utvärderas löpande.

Innehållsförteckning 1

Författningsförslag .............................................................................................................. 11 1.1

Djuromsorgsprogram ..................................................................................................... 11

1.1.1

Förslag till ändring i djurskyddslagen..................................................................... 11

1.1.2

Förslag till ändring i djurskyddsförordningen ......................................................... 12

1.1.3

Förslag till ändring i Sekretesslagen ....................................................................... 13

1.2 2

Förprövning ................................................................................................................... 13

Inledning .............................................................................................................................. 15 2.1

Regeringens målsättning ................................................................................................ 15

2.2

Jordbruksverkets syn på djurskyddet .............................................................................. 16

2.3

Rapportens upplägg ....................................................................................................... 17

2.4

Definitioner och begrepp................................................................................................ 17

Uppdragens omfattning....................................................................................................... 23 3.1

Djuromsorgsprogram ..................................................................................................... 23

3.2

Riskbaserade djurskyddskontroller................................................................................. 25

3.2.1 3.3 4

Avgränsningar........................................................................................................ 25

Förprövning ................................................................................................................... 26

Metod ................................................................................................................................... 29 4.1

Djuromsorgsprogram ..................................................................................................... 29

4.2

Riskbaserade djurskyddskontroller................................................................................. 30

4.3

Förprövning ................................................................................................................... 31

Nulägesbeskrivning ............................................................................................................. 33 5.1

Djuromsorgsprogram ..................................................................................................... 33

5.1.1

Befintliga kontrollprogram ..................................................................................... 33

5.1.2

Djuromsorgs- och djurhälsoprogram ...................................................................... 34

5.1.3

Kontrollerna av efterlevnaden av kontrollprogram.................................................. 36

5.1.4

Myndighetsutövning .............................................................................................. 37

5.1.5

Djurskyddsindikatorer i kontrollprogram................................................................ 37

5.2

Riskbaserade djurskyddskontroller................................................................................. 38

5.2.1

Gällande bestämmelser rörande offentlig kontroll .................................................. 38

5.2.2

Offentliga kontrollers likvärdighet och riskbedömning i nuläget............................. 39

5.2.3

Checklisteprotokoll som används i den offentliga kontrollen .................................. 48

5.2.4

Användning av kvalitetssäkringssystem i djurskyddet ............................................ 49

5.3

Förprövning ................................................................................................................... 56 7

5.3.1

Förprövningens omfattning .................................................................................... 56

5.3.2

Handläggningen ..................................................................................................... 57

5.3.3

Besiktning.............................................................................................................. 62

Problembeskrivning. ........................................................................................................... 63 6.1

Djuromsorgsprogram ..................................................................................................... 63

6.1.1

Myndighetsutövning och kontroll........................................................................... 63

6.1.2

Befintliga program ................................................................................................. 65

6.1.3

Utvecklingspotential för kontrollprogram............................................................... 66

6.2

Riskbaserade djurskyddskontroller................................................................................. 67

6.2.1

Anpassning av kontrollsystemet till gällande regelverk .......................................... 67

6.2.2

Vägen till likvärdiga djurskyddskontroller.............................................................. 69

6.2.3

Vägen till riskbaserade djurskyddskontroller .......................................................... 69

6.2.4

Användning av databaserade checklistor ................................................................ 70

6.2.5 Användning av kvalitetssäkringssystem och annan information i den offentliga kontrollen .............................................................................................................................. 71 6.3

Förprövning ................................................................................................................... 75

6.3.1

Förprövningens omfattning .................................................................................... 75

6.3.2

Handläggningen ..................................................................................................... 78

6.3.3

Besiktningen .......................................................................................................... 80

6.3.4

Smittskydd ............................................................................................................. 81

6.3.5

Bete och rasthagar .................................................................................................. 82

Förslag och överväganden................................................................................................... 83 7.1

Djuromsorgsprogram och deras övergång till kontrollprogram....................................... 83

7.1.1

Beslut om att följa särskild lagstiftning tas av kontrollmyndighet ........................... 85

7.1.2

Delegerad myndighetsutövning .............................................................................. 85

7.1.3

Delegerad myndighetsutövning och offentlig kontroll ............................................ 87

7.1.4

För- och nackdelar med överlämnande av myndighetsutövning .............................. 87

7.2

Riskbaserade djurskyddskontroller................................................................................. 89

7.2.1

Introducering av datorbaserade kontroller med checklistor ..................................... 90

7.2.2

Introducering av ett system för riskbedömning av djurskyddskontroller.................. 92

7.2.3

Delrapportering av RAWA................................................................................... 107

7.2.4 Utveckling av näringens kvalitetssäkringssystem för att kunna användas i djurskyddskontrollen ........................................................................................................... 107 7.2.5

Överföring av information till kontrollmyndigheter inom djurskyddsområdet....... 117

7.3

Förprövning ................................................................................................................. 123

7.3.1

Omfattning........................................................................................................... 124

7.3.2

Handläggningen ................................................................................................... 141

Konsekvensanalyser .......................................................................................................... 145 8.1

8.1.1

Ekonomiska, organisatoriska och administrativa konsekvenser............................. 145

8.1.2

Juridiska konsekvenser......................................................................................... 147

8.2

Riskbaserade djurskyddskontroller............................................................................... 148

8.2.1

Ekonomiska, organisatoriska och administrativa konsekvenser............................. 148

8.2.2

Juridiska konsekvenser......................................................................................... 151

8.3

Djuromsorgsprogram ................................................................................................... 145

Förprövning ................................................................................................................. 156

8.3.1

Ekonomiska, organisatoriska och administrativa konsekvenser............................. 156

8.3.2

Administrativa bördan.......................................................................................... 159

8.3.3

Juridiska konsekvenser......................................................................................... 163

8.3.4

Hälsokonsekvenser för konsumenterna................................................................. 163

Diskussion .......................................................................................................................... 165

Författningskommentarer ............................................................................................. 167

10.1

Djuromsorgsprogram ................................................................................................... 167

10.1.1

Ändringar i djurskyddslagen................................................................................. 167

10.1.2

Ändringar i djurskyddsförordningen..................................................................... 167

10.1.3

Ändringar i sekretesslagen.................................................................................... 168

10.2

Förprövning ................................................................................................................. 168

Referenser ...................................................................................................................... 169

Bilagor............................................................................................................................ 175

1 Författningsförslag 1.1 Djuromsorgsprogram 1.1.1

Förslag till ändring i djurskyddslagen Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse X§ Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får godkänna organisationers kontrollprogram som syftar till att upprätthålla god djuromsorg. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får ge organisationer eller andra sammanslutningar rätt att anordna kontroll av sådana kontrollprogram. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter för kontrollen.

38 §

Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.

Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.

Beslut, som en statlig förvaltningsmyndighet i särskilt fall meddelat enligt lagen, enligt de Beslut enligt lagen eller med stöd av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen meddelade föreskrifter som har lagen eller enligt de EG-bestämmelser som meddelats av en sådan organisation eller sammanslutning som avses i X § kompletteras av lagen, får överklagas hos får överklagas hos Jordbruksverket. allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Beslut, som en statlig förvaltningsmyndighet i särskilt fall meddelat enligt lagen, enligt de föreskrifter som har meddelats 11

Andra beslut av en statlig förvaltningsmyndighet får överklagas hos regeringen. Lag (2007:362)

med stöd av lagen eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen, får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Jordbruksverket för det allmännas talan hos förvaltningsdomstol om en organisation eller en sammanslutning först har beslutat i saken. Andra beslut av en statlig förvaltningsmyndighet får överklagas hos regeringen. Lag (2007:362).

1.1.2 Förslag till ändring i djurskyddsförordningen Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse O§ Jordbruksverket får godkänna de kontrollprogram som avses i X § djurskyddslagen (1988:534). Jordbruksverket får ge organisationer eller andra sammanslutningar rätt att anordna sådan kontroll som avses i x § Jordbruksverket får meddela föreskrifter för kontrollen.

1.1.3 Förslag till ändring i Sekretesslagen Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Bilaga

---

Chalmers tekniska högskola aktiebolag

all verksamhet

Chalmers tekniska högskola aktiebolag

all verksamhet

Enskilda organisatio- kontrollproner eller sammanslut- gram enligt ningar djurskyddslagen (1988:534) Familjemedicinska Familjemedicinska institutet i Sverige, ideell förening

all verksamhet

institutet i Sverige, ideell förening

all verksamhet

---

-----

---

1.2 Förprövning De förslag som Jordbruksverket har lämnat när det gäller systemet med förprövning torde enligt Jordbruksverkets bedömning inte föranleda några ändringar i djurskyddslagen (1988:534) eller djurskyddsförordningen (1988:539). Jordbruksverket har bedömt att de föreskriftsförändringar som behöver göras i stället kan ske i Jordbruksverket författningar med stöd av de bemyndiganden som verket har i 5 och 7 §§ djurskyddsförordningen.

2 Inledning 2.1 Regeringens målsättning Regeringen har inlett ett arbete med syfte att undersöka möjligheterna till att, med bibehållet eller förbättrat djurskydd, modernisera och utveckla djurskyddslagstiftningen. Inom ramen för detta arbete har Jordbruksverket fått 3 uppdrag enligt följande: - uppdrag att utreda hur djuromsorgsprogram för lantbrukets djur kan tillämpas i framtiden - uppdrag om åtgärder för likvärdiga och riskbaserade djurskyddskontroller - uppdrag om översyn av systemet med förprövning av stallar från djurskyddsoch djurhälsosynpunkt. Inom ramen för regeringens regelförenklingsarbete har Jordbruksdepartementet satt upp en särskild arbetsgrupp för att förbättra och förenkla regler på djurskyddsoch djurhälsoområdena samt att ta fram underlag till kommissionen inför den fortsatta översynen av gemenskapens djurhälsopolitik. Målet är att förbättra EG:s lagstiftning inom djurhälsoområdet på ett sätt som tillvaratar djurhälsan, djurskyddet och folkhälsan, samtidigt som lagstiftningen förenklas och de administrativa kostnaderna för företagare minskar. Regeringen har fått önskemål från intresseorganisationer att deltagande i kontrollprogram under vissa förutsättningar skulle innebära att en djurhållare undantas från vissa delar i djurskyddslagstiftningen. Det har framhållits att detta skulle kunna bidra till en förbättrad ekonomi i produktionen samtidigt som djurskyddsnivån bibehålls eller förbättras. Regeringen vill därför att Jordbruksverket ska utreda hur kontrollprogram kan tillämpas och hur djurskyddsindikatorer kan användas i framtiden samt undersöka intresset och möjligheten att ta fram fler kontrollprogram. Regeringens mål är att ytterligare likrikta djurskyddskontrollerna i landet, att bättre kunna göra dessa kontroller baserade på riskbedömningar och att underlätta informationsutbytet mellan branscher och myndigheter. I detta uppdrag ska Jordbruksverket särskilt beakta Livsmedelsverkets system med datorbaserade inspektioner och hur företagens egenkontrollprogram ska kunna utnyttjas i den offentliga kontrollen. En viktig bakgrund av uppdrag om riskbaserade djurskyddskontroller återfinns i Avdelning II kapitel I artikel 3 kontrollförordningen1 som stadgar att medlemsstater ska se till att den offentliga kontrollen ska vara riskbaserad. I riskbedömningen ska följande fyra delar ingå: klarlagda risker inom branscher, resultat från tidigare offentlig kontroll, bedömning av tillförlitligheten av eventuella egna kontroller (i denna redovisning benämns dessa som kvalitetssäkringssystem) samt annan information som tyder på bristande efterlevnad av regelverket. Jordbruksverket redovisar i detta uppdrag en beräkningsmodell för riskbedömning av djurskyddskontroller som baseras på dessa fyra grundkrav.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd. Även kallad kontrollförordningen.

Regeringen anser att förprövningen är en viktig del för att tillgodose ett gott djurskydd och en god djurhälsa och anser därför att det är viktigt att den är effektiv och sker på ett likartat sätt i landet. Det är därför angeläget att det görs en översyn av systemet. Regeringen anser vidare att hygieniska och lättskötta byggnader kan minska både samhällets och näringens kostnader för vissa djursjukdomar. Regeringen har i sitt arbete med att modernisera och utveckla djurskyddslagstiftningen haft diskussionsmöten med representanter från näringen, myndigheter samt intresseorganisationer. Dessa har framfört önskemål om att förbättra systemet med förprövning. De skäl som bl.a. angetts har varit att det förekommer stora olikheter i bedömningar inom landet och att handläggningstiderna ofta är långa. Det har också framförts önskemål från såväl myndigheter som branschorganisationer att smittskyddet bör ingå, f.f.a. i stora besättningar.

2.2 Jordbruksverkets syn på djurskyddet Djurskyddsområdet är inne i en dynamisk period. Konsumenterna och allmänheten visar ett ökande intresse för om våra animaliska livsmedel produceras i enlighet med våra grundläggande etiska värderingar. Det innebär att djuren ska behandlas väl, få sina fysiska behov tillgodosedda och få möjlighet att utöva de viktigaste naturliga beteendena. Dessutom lägger man vikt vid att produktionen sker på ett långsiktigt hållbart sätt. Om livsmedelsproducerande djur hålls på ett bra sätt från djurskyddssynpunkt kan det även bidra till god livsmedelskvalitet, bland annat genom att risken för överföring av smitta från djur till människor kan minimeras. Från dem som håller djur, såväl sällskapsdjur som lantbruksdjur, har kritiska röster höjts mot det traditionella systemet med djurskyddsregler och kontrollen av reglernas efterlevnad. Regelverket har ansetts vara allt för krångligt och inriktat på detaljer. Kontrollen har bland annat kritiserats för att fokusera på detaljer i byggnad och inredning, inte ta tillräcklig hänsyn till djuren. Regeringen har genom sina uppdrag till Jordbruksverket visat på en ny färdriktning mot ett moderniserat och utvecklat sätt att reglera och kontrollera djurskyddet. Jordbruksverket verkar för en utveckling mot ett förenklat och flexiblare regelverk med inriktning på krav med lägre detaljeringsnivå. De gamla gränserna mellan smittskydd och djurskydd bör luckras upp så att reglerna på ett ännu bättre sätt än idag täcker in djurens hela livssituation. Långtgående integrering av djurskydd och smittskydd kan till exempel ske i djuromsorgs- eller kontrollprogram. Ett stort hopp ställs till det arbete med välfärdsindikatorer som för närvarande pågår inom EU, och där Sverige intar en framträdande roll. Grunden för djurskyddslagstiftningen är att förebygga lidande och olika slags problem för djuren. Jordbruksverket ser det som absolut nödvändigt att det förebyggande momentet inte försvagas. Ett fullständigt systemskifte kan därför inte ske från den ena dagen till den andra. Kunskapen om välfärdsindikatorer måste öka ännu mer så att vi kan utveckla systemet efter positiva indikatorer, inte indikatorer på att djuren har utsatts för bristande djurskydd.

Att fokus förskjuts från djurskydd mot djurvälfärd innebär en positiv utveckling för djuren. Istället för att endast förebygga något negativt så blir inriktningen att ge djuren en god livssituation. Parallellt med de tre aktuella regeringsuppdragen pågår ett annat systemskifte inom djurskyddskontrollen. Ansvaret för kontroll enligt djurskyddslagen förs över till staten, och länsstyrelserna blir operativ kontrollmyndighet från och med den 1 januari 2009. Jordbruksverket satsar mycket resurser på denna överföring för att samordna kontrollmyndigheterna och ge dem stöd råd och vägledning. Verket ser positivt på de framtidsmöjligheter som det innebär att med en ny kontrollorganisation modernisera djurskyddskontrollen bland annat med erfarenheter från dessa regeringsuppdrag.

2.3 Rapportens upplägg I arbetet med de tre uppdragen har Jordbruksverket sett tydliga kopplingar mellan dessa och gjort bedömningen att genomförandet blir bättre om uppdragen redovisas sammanhållet. Genom regeringsbeslut 2008-06-18 blev det klart att uppdragen skulle samredovisas. I föreliggande rapport har dispositionen utformats dels med gemensamma avsnitt och dels med avsnitt där bakgrund, analyser, problembeskrivning och konsekvenser behandlar de olika sakfrågorna separat för de olika uppdragen. De uppdragsspecifika avsnitten redovisas i följande ordning - djuromsorgsprogram - riskbaserade djurskyddskontroller mm - förprövning

2.4 Definitioner och begrepp Ett antal centrala begrepp definieras i rapporten. Det är viktigt att harmonisera begreppen som används när man behandlar frågor som rör kontrollprogram, egenkontroll, riskvärdering mm. En praktisk svårighet uppstår på grund av att EG-förordningarna har slagit fast en viss nomenklatur avseende exempelvis riskanalys, riskhantering, riskvärdering mm. Samma ord används ibland med annan betydelse av andra myndigheter och företag som utför riskanalyser. I första hand har definitionerna hämtats från relevant lagstiftning (EG-förordningar i det s.k. Hygienpaketet). Det har också varit ett önskemål från de flesta näringsorganisationer att centrala begrepp som förekommer i uppdragen ska definieras. Som skäl för detta uppgavs att arbetet med uppdragen riskerar att vara ineffektivt om olika tolkningar av centrala begrepp görs i arbetsgrupperna. Näringen anser därför att det krävs en gemensam plattform med gemensamma definitioner att arbeta utifrån. Några definitioner är ett resultat av diskussioner som gjorts inom arbetsgrupperna för användning i vårt arbete, till exempel samlingsbegreppet kvalitetssäkringssystem. I bilaga 6 återfinns en rad definitioner om kvalitetssäkringssystem och de viktigaste roller som identifierats kring dessa (särskilt ansvarsförhållanden). Detta dokument har haft en central betydelse för utredningen och har därför varit föremål för en fördjupad analys tillsammans med näringen och organisationerna.

Administrativ kostnad (för företagare) Företagarens kostnad för att upprätta, lagra eller överföra information eller uppgifter som föranletts av krav i lag, förordningar, myndighetens föreskrifter eller anvisningar i allmänna råd. Med företag menas i detta sammanhang en juridisk eller fysisk person som bedriver näringsverksamhet. Beträffande offentlig kontroll är det tiden som företagaren lägger på att följa med inspektören under själva kontrollen som räknas som informationskrav. Den tid myndighetens kontrollpersonal lägger på förberedelser, kontroll och efterarbete räknas inte som en administrativ kostnad. Detsamma gäller för olika typer av tillståndsansökningar (till exempel förprövning). Det är företagens tid för informationsinsamling, upprättande samt inskickande av handling till myndigheten som räknas in i tiden, inte myndighetens tid för behandling av ärendet. Behörig myndighet Den centrala myndigheten i en medlemsstat som har behörighet att genomföra offentlig kontroll eller varje annan myndighet som har tilldelats sådan behörighet. Bransch Med bransch avses produktionsgren med djurhållning såväl inom primärproduktionen, till exempel mjölkproduktion, som annan djurhållning, till exempel hållning av sällskapsdjur, försöksdjur eller pälsdjur. Av praktiska skäl indelas ofta branscherna djurslagsvis. I riskklassificeringsmodellen som redovisas i uppdraget har dessa branscher i sin tur delats in i olika uppfödningssystem, till exempel djur som hålls på ströbädd eller på spaltgolv, lösgående eller i bur. Denna indelning är nödvändig för att kartlägga faror inom varje bransch, då dessa skiljer sig i olika uppfödningssystem. Inom vissa branscher är det användningsområdet eller verksamheten, och inte djurslaget, som karaktäriserar en bransch. Som exempel kan nämnas slakteriverksamhet, tävling med djur eller djurtransporter. Djuromsorgsprogram Ett av näringen initierat frivilligt program som ska vara till hjälp för producenterna att bibehålla eller förbättra djuromsorgen. Det är inte reglerat eller upptaget i någon djurskyddslagstiftning så till vida att speciallagstiftning kan tillämpas. Egenkontroll Begreppet egenkontroll beskriver de upprättade rutiner som en djurhållare har för att säkra att lagstiftningen efterlevs, djurhållaren själv utför dessa rutiner och ansvarar för den egna kontrollen. När man använder begreppet egenkontrollprogram menas ofta ett program med rutiner för dokumentation av egenkontrollen. Egenkontrollen kan antingen vara obligatorisk (till exempel reglerat i miljöbalken och livsmedelslagen) eller frivillig (till exempel ej reglerat i djurskyddslagen). En frivillig egenkontroll är en kontroll som företagaren själv väljer att utföra för att kvalitetssäkra sin verksamhet. Kravet på obligatorisk egenkontroll kan utformas enligt två huvudlinjer: •

lagstiftaren ställer krav på vad egenkontrollen ska uppnå för mål och företagaren bestämmer själv hur dessa mål ska uppnås, eller

•

lagstiftaren ställer mer detaljerade krav på vilka delar som ska omfattas av egenkontrollen.

Fara En händelse, som inträffar mellan djurens födelse och dess slakt/avlivning, som skulle kunna ha en negativ effekt på djurens välfärd. Faror som identifieras inom djurhållning kan av praktiska skäl grupperas i tre kategorier: utfodring (inklusive vattning av djur), hållande (stallmiljö, uppbindningssystem mm) och hantering av djur (djuröga, social kontakt, tillsyn över djuren mm). Foderföretag Varje privat eller offentligt företag som med eller utan vinstsyfte bedriver någon av de verksamheter som hänger samman med produktion, framställning, bearbetning, lagring, transport eller distribution av foder, samt alla producenter som producerar eller lagrar foder för utfodring av djur på sin egen jordbruksanläggning Foderföretagare De fysiska eller juridiska personer som ansvarar för att kraven i livsmedelslagstiftningen uppfylls i det foderföretag de driver. Kontroll Kontroll av om specificerade krav har uppfyllts, genom undersökning och bedömning av sakligt underlag. Kontrollobjekt Se Verksamhet. Kontrollorgan En oberoende tredje part till vilken den behöriga myndigheten har delegerat vissa kontrolluppgifter. Kontrollprogram Ett program, kan vara t.ex. ett djuromsorgs- eller djurhälsoprogram, som är förankrat och har godkänts av en myndighet och formellt knutits till en lagstiftning. En djurhållare som är ansluten till ett kontrollprogram kan t ex åta sig extra skötselåtgärder eller andra åtgärder som är mer långtgående än de krav som ställs i föreskrifterna, och underställa sig särskild kontroll. Detta kan då resultera i att djurhållningen omfattas av särskilda djurskyddsbestämmelser, vilka medger lättnader i förhållande till de föreskrifter som gäller för djurhållare som inte är anslutna till kontrollprogrammet. Kontrollvägledning Tidigare benämnd tillsynsvägledning. Med kontrollvägledning förstås en samordning av offentlig kontroll inom en hierarki av kontrollmyndigheter. Kvalitetssäkringssystem Kvalitetssäkringssystem (KSS) har i denna rapport använts som samlingsbegrepp för alla former av organiserade kontroller som djurhållaren, ibland i samarbete med branschen, ansvarar för. Exempel på KSS är egenkontroll, djuromsorgsprogram, kontrollprogram, tvärvillkorsrådgivning. Livsmedelsföretag Varje privat eller offentligt företag som med eller utan vinstsyfte bedriver någon av de verksamheter som hänger samman med alla stadier i produktions-, bearbetnings-, och distributionskedjan av livsmedel.

Livsmedelsföretagare De fysiska eller juridiska personer som ansvarar för att kraven i livsmedelslagstiftningen uppfylls i de livsmedelsföretag de bedriver. Myndighetsutövning Utövande av befogenhet att för enskild bestämma om förmåner, rättigheter, skyldigheter eller något därmed jämförbart förhållande. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får enligt grundlagen bara överlåtas till ett enskilt organ om det finns lagstöd för det. Offentlig kontroll Varje form av kontroll som utförs av den behöriga myndigheten eller av gemenskapen i syfte att kontrollera efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen, samt bestämmelser om djurs hälsa och om djurskydd. Operativ djurskyddskontroll Sådan kontroll som riktar sig direkt mot den som har djur eller på annat sätt ansvarar för djur. Utövas i huvudsak av kommunerna och, efter 1 januari 2009, tas över av länsstyrelserna. Inom djurskyddsområdet utför även polismyndigheten, länsstyrelsen och officiella veterinärer vid slakterier viss operativ djurskyddskontroll. Primärproduktion Produktion, uppfödning eller odling av primärprodukter inklusive skörd, mjölkning och produktion av livsmedelsproducerande djur före slakt. Jakt, fiske och insamling av vilda produkter omfattas också. Begreppet primärproduktion i vår rapport begränsas till primärprodukter av animaliskt ursprung och inbegriper även därmed sammanhängande verksamhet som hantering av primärprodukt på produktionsplatsen och transportverksamhet för leverans av primärprodukter från produktionsplatsen till en anläggning förutsatt att produktens natur inte väsentligen har ändrats (till exempel transport av levande djur). Risk Produkten av sannolikheten för en negativ effekt på djurens välfärd och denna effekts allvarlighetsgrad till följd av en fara. Riskanalys Förfarande som består av tre sammanhängande delar, nämligen riskvärdering, riskhantering och riskkommunikation. Riskbedömning/Riskvärdering Vetenskapligt baserat förfarande som består av fyra steg: bestämning av faror, beskrivning av faror, bedömning av exponeringen och beskrivning av risken. Riskhantering Förfarande, till skillnad från riskbedömning, där olika strategiska alternativ vägs i samråd med berörda parter med beaktande av riskvärdering och andra berättigade faktorer och där vid behov lämpliga alternativ för förebyggande kontroll väljs. Riskkommunikation Interaktivt utbyte under hela riskanalysförfarandet av information och synpunkter om faror och risker, riskrelaterade faktorer och riskuppfattning mellan riskvärderare, riskhanterare, konsumenter, foder- och livsmedelsföretag, universitet och andra berörda parter, inbegripet redogörelse för resultaten av riskbedömningen och grundvalen för riskhanteringsbeslut

Tillsyn De tidigare begreppen tillsyn och tillsynsmyndighet har ersatts av begreppen offentlig kontroll och kontrollmyndighet efter anpassning av nomenklatur till de nya EGförordningarna. Då begreppet tillsyn används idag måste man skilja på djurhållarens och kontrollmyndigheternas tillsyn. Djurhållarens tillsyn består av en rad åtgärder som han själv måste vidta för att uppfylla lagstiftningens tillsynskrav (3 § djurskyddslagen 1988:534 m. m.). Kontrollmyndigheternas tillsynsarbete består huvudsakligen av två delar. Dels en oberoende och självständig granskning av kontrollobjekt som genomförs med stöd av lag med syftet att kontrollera efterlevnaden av regelverket (offentlig kontroll). Dels andra verksamheter, såsom rådgivning, allmän information och stöd till djurhållarna eller allmänheten. Skyldigheten att utföra offentlig kontroll stadgas bland annat i EG förordningen 882/2004. Övriga skyldigheter följer av bland annat förvaltningslagens bestämmelser om myndigheters serviceskyldighet. Tillsynsvägledning Se Kontrollvägledning Verksamhet/Kontrollobjekt Med verksamhet avses den enskilde verksamhetsutövaren, d v s den fysiska eller juridiska personen som kan identifieras med djurhållaren i djurskyddslagens mening (till exempel djurägaren, djurskötaren eller djurtransportören). För en kontrollmyndighet utgör varje sådan djurhållare minst ett kontrollobjekt. Den offentliga kontrollen ska säkerställa en persons lagefterlevnad. Detta sker i de flesta fall genom undersökning av djur och byggnader, men kan även utföras utan kontakt med djur (till exempel dokumentkontroll).

3 Uppdragens omfattning Regeringen har inlett ett arbete med syfte att undersöka möjligheterna till att, med bibehållet eller förbättrat djurskydd, modernisera och utveckla djurskyddslagstiftningen. Inom ramen för detta arbete har Jordbruksverket fått följande tre uppdrag. Uppdrag att utreda hur djuromsorgsprogram för lantbrukets djur kan tillämpas i framtiden, uppdrag om åtgärder för likvärdiga och riskbaserade djurskyddskontroller och uppdrag om översyn av systemet med förprövning av stallar från djurskyddsoch djurhälsosynpunkt. Arbetet ska ske efter samråd med berörda myndigheter och organisationer samt ses som en del i regeringens handlingsplan för att minska företagens administrativa kostnader (”Regelförenkling” N2006/10426). Uppdragen redovisas i en sammanhållen rapport till regeringen senast den 30 oktober 2008.

3.1 Djuromsorgsprogram Ett djuromsorgsprogram är ett av näringen initierat frivilligt program som ska vara till hjälp för producenterna att bibehålla eller förbättra djuromsorgen. Det är inte reglerat eller upptaget i någon djurskyddslagstiftning så till vida att särskilda djurskyddsbestämmelser kan tillämpas. Ett kontrollprogram kan vara t.ex. ett djuromsorgs- eller djurhälsoprogram, som är förankrat och har godkänts av en myndighet och formellt knutits till en lagstiftning. En djurhållare som är ansluten till ett kontrollprogram kan t.ex. åta sig extra skötselåtgärder eller andra åtgärder som är mer långtgående än de krav som ställs i föreskrifterna och underställa sig särskild kontroll. Detta kan då resultera i att djurhållningen omfattas av särskilda djurskyddsbestämmelser, vilka medger lättnader i förhållande till de föreskrifter som gäller för djurhållare som inte är anslutna till kontrollprogrammet. Regeringen har gett Jordbruksverket i uppdrag att utreda hur djuromsorgsprogram för lantbrukets djur kan tillämpas i framtiden. Jordbruksverket ska särskilt undersöka möjligheten att fastställa särskilda djurskyddsbestämmelser för producenter som är anslutna till ett djuromsorgsprogram som innebär att de åtar sig t.ex. vissa extra skötselåtgärder och underställer sig särskild kontroll. Även producenter som inte är medlemmar i en särskild branschorganisation ska i sådana fall beredas möjlighet att delta i djuromsorgsprogrammen. Verket ska också undersöka om s.k. djurskyddsindikatorer kan användas som en del av djuromsorgsprogrammen. I uppdraget ingår att analysera för- och nackdelar med att överlämna uppgifter som innebär myndighetsutövning till enskilda organisationer, utreda hur kontroll över dessa organisationer ska säkerställas samt att lämna erforderliga författningsförslag. Vidare ska Jordbruksverket undersöka vilka kostnader som kontrollen av organisationerna kan komma att medföra. Jordbruksverket ska därutöver delta i lantbruksnäringens förberedelser och diskussioner med att utveckla kontrollprogram. Vid framtagandet av program ska erfarenheter från bl. a europeisk och svensk forskning och från redan befintliga program, framför allt svensk Fågels omsorgsprogram, inhämtas. Resultat från forskningen kommer inte att vara tillgängliga före redovisning av detta uppdrag. 23

Vid arbetet med detta uppdrag ska beaktas de erfarenheter som framkommer om egenkontrollprogram i uppdraget om åtgärder för likvärdiga och riskbaserade djurskyddskontroller (Jo 2007/1304). Beaktas ska även regeringens mål om en minskad administrativ börda för företagarna. Förslag ska utformas så att företagens administrativa kostnader hålls så låga som möjligt. Vid möten som regeringen höll med representanter från näring, myndigheter och enskilda intresseorganisationer i slutet av år 2006, framkom önskemål om att deltagande i djuromsorgsprogram, under vissa förutsättningar, skulle innebära att djurhållare får tilllämpa särskilda bestämmelser i djurskyddslagstiftningen. Det framhölls då att detta skulle kunna bidra till en förbättrad ekonomi i produktionen samtidigt som djurskyddsnivån bibehålls eller förbättras. En modell skulle kunna vara att införa kontrollprogram som innebär att vissa särskilda bestämmelser i djurskyddslagstiftningen blir tillämpliga (bestämmelser som normalt inte är tillämpliga för djurhållare). Ett exempel är Svensk Fågels kontrollprogram som medger en högre beläggningsgrad i stallarna förutsatt att man kan visa upp ett gott resultat vad gäller skötsel, teknik och fothälsa. Inom uppdraget ska det utredas vilka kriterier som bör gälla för att ge näringen möjlighet att skapa kontrollprogram som sanktioneras i lagstiftningen. Det ingår också att undersöka intresset hos näringen och vad de anser att det finns för möjligheter att upprätta sådana kontrollprogram. Uppdraget omfattar inte de djuromsorgsprogram som näringen själva ansvarar för och som inte ligger till grund för särskilda bestämmelser i lagstiftningen. Jordbruksverket ska i detta skede inte skapa specifika kontrollprogram för olika branscher då detta initiativ måste komma från branscherna själva. Jordbruksverket ska delta i lantbruksnäringens förberedelser och diskussioner med att utveckla kontrollprogram. Jordbruksverket undersöker i detta uppdrag hur kontrollprogram kan göra lagstiftningen mer flexibel. Det har framkommit synpunkter från delar av näringen att Jordbruksverket inom ramen för detta uppdrag skulle se över detaljnivån på föreskrifterna. Detta ingår inte i uppdraget. Jordbruksverket har, den 15 februari 2008, redovisat en delrapport i uppdraget. I denna rapport lämnades erforderliga författningsförslag samt analyser av delegering som innebär myndighetsutövning till enskilda organisationer. Slutsatsen av denna rapport var att om myndighetsutövning ska delegeras avseende kontroll av djuromsorgs/kontrollprogram måste detta styras upp med tydliga krav och villkor till de organisationer som ska utföra kontrollerna. Uppdraget ska genomföras efter samråd med berörda myndigheter och organisationer. Uppdraget ska slutrapporteras senast den 30 oktober 2008.

3.2 Riskbaserade djurskyddskontroller Regeringen gav Djurskyddsmyndigheten i uppdrag att utreda och föreslå åtgärder för att göra djurskyddskontrollerna i landet mer likvärdiga och riskbaserade, bilaga 5. Jordbruksverket tog över arbetet efter myndighetens avveckling och ansvarar för redovisningen av uppdraget. I arbetet ska samråd ske med berörda myndigheter och organisationer och uppdraget skulle ha redovisats senast den 15 december 2008. Genom nytt beslut 2008-06-18 har regeringen ändrat tidpunkt för redovisning för uppdraget som nu ska rapporteras tillsammans med övriga två senast den 30 oktober 2008, bilaga 9. Enligt regeringen skall arbetet syfta till att, med bibehållet eller förbättrat djurskydd, göra djurskyddskontrollerna mer likvärdiga över landet och baserade på en riskbedömning. Följande delaktiviteter har behandlats inom ramen för uppdraget. -

Se över möjligheterna till att introducera datorbaserade kontroller med checklistor. Utveckling av checklistor, eller förstudie om IT-lösningar för genomförandet, ingår inte i uppdraget och genomförs parallellt i projektet ELOF2. Jordbruksverket ska, i samråd med Livsmedelsverket, studera hur motsvarande datorbaserade protokoll på livsmedelsområdet mm kan vara tillämpbart för djurskyddskontrollen

Se över hur näringens egenkontrollprogram behöver utvecklas för att kunna användas i den offentliga djurskyddskontrollen samt undersöka hur ett system för överföring av information från branschens program till myndigheter kan utformas

Införa ett system för att genomföra kontrollerna efter en riskbedömning (riskbaserade kontroller). Till denna aktivitet har forskningsprojektet RAWA3 knutits. Projektet RAWA drivs av SLU och stöds ekonomiskt av Jordbruksverket via forskningsmedel.

Redogöra för konsekvenserna av förslagen till åtgärder och förslagens förenlighet med EG-rätten. I detta uppdrag har Jordbruksverket att beakta regeringsuppdraget om införande av ett djurskyddskontrollregister och regeringens mål om minskade administrativa kostnader för företagarna.

3.2.1 Avgränsningar Uppdraget syftar till att föreslå åtgärder för att likrikta och riskanpassa de offentliga djurskyddskontrollerna. Vissa avgränsningar har gjorts av såväl praktiska (till exempel tidsbegränsningar) som effektivitets- eller principiella skäl. Verket har tolkat och begränsat arbetet enligt följande. Checklistor Arbetet innebär en viss genomgång av befintliga system (egenkontroll, checklistor mm) som rör djurskyddskontrollen inom primärproduktionen. Kopplingar med andra kontrollområden som inte ingår i livsmedelskedjan kommer att belysas. Livsmedelsverkets erfarenheter beskrivs och problematiseras. Ingen framställning av checklistor kommer dock att ske inom ramen för uppdraget, detta arbete har redan påbörjats och drivs parallellt inom projektet ELOF.

ELOF. ”Enkel och Likvärdig Offentlig kontroll”, projekt som drivs av Jordbruksverket och länsstyrelserna för att stödja överflyttningen av djurskyddsansvaret mm från kommunerna till länsstyrelserna. 3 RAWA. Riskbaserad bedömning av djurvälfärd, forskningsprojekt som drivs av Sveriges Lantbruksuniversitet

Riskbaserade kontroller En första modell kommer att presenteras, se bilaga 5. Modellen ska kunna tillämpas i förenklad form redan från 1 januari 2009 och implementeras inom ELOF för att stödja länsstyrelsernas övertagande av djurskyddskontrollen. Riskmodellen utvecklas samtidigt i samarbete med RAWA i takt med att välfärdsparametrar utarbetas (EFSA projektet och Welfare Quality). Sveriges Lantbruksuniversitet ska redovisa delresultat av projekt RAWA i början av oktober i år, delrapporten återfinns i bilaga 13. En analys av faror och risker som förekommer i olika djurhållningsformer är en process som kommer att ta några år. Modellen för riskbaserade djurskyddskontroller kommer att utvecklas under de närmaste åren främst med avseende på identifiering av faror och risker knutna till varje typ av djurhållning och uppfödningssystem samt värdering av de kvalitetssäkringssystem som kan användas i djurskyddet. Näringens kvalitetssäkringssystem innebär i första hand en utredning om hur dessa program bör utvecklas för att täcka djurskyddslagstiftningen och övriga förutsättningar för att kunna användas för riskbedömning i den offentliga kontrollen. Denna kartläggning ska leda till en värderingsmall för de olika system (hur värdefull information levererar varje KSS för att kunna användas i offentlig kontroll/påverka riskmatrisen för anslutna företagare). Denna värdering av de olika systemen slutförs senare i ett särskilt uppföljningsprojekt. I detta arbete ingår att skapa förutsättningar för ett effektivt utbyte av information från näringens olika kontroller till myndigheter som utför de offentliga kontrollerna. Utredningen kommer dock inte att utveckla specifika kontrollprogram, egenkontrollprogram eller liknande. Övrigt Näringen har framfört önskemål om att uppdraget kompletteras med en redovisning av gällande rätt inom djurskyddsområdet samt efterfrågat en analys om hur undantag från sekretess i sekretesslagen ska tillämpas i djurskyddsärenden. I samband med detta har särskilt efterfrågats en analytisk redovisning av hantering av sekretess i tillsynsärenden hos statliga myndigheter. Av tid- och resursskäl har en sådan utredning inte kunnat genomföras i anslutning till uppdraget.

3.3 Förprövning Förprövning är en förebyggande djurskyddsoch djurhälsoåtgärd och kan närmast beskrivas som en form av bygglov. Förprövning innebär i korthet att den som ska göra en byggnadsåtgärd i ett stall för häst, för djur som hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn och päls eller för djur som hålls för undervisning måste ha ett förhandsgodkännande från länsstyrelsen innan åtgärden får påbörjas. Förprövningskravet omfattar också hägn. (se kap. 5.3.1). Regeringen gav den 29 mars 2007 Jordbruksverket och Djurskyddsmyndigheten i uppdrag att se över systemet med förprövning av stallbyggnader från djurskyddsoch djurhälsosynpunkt (Jo2007/1305). Myndigheten redovisade den 20 december 2007 en preliminär bedömning avseende om det finns skäl att föra över ansvaret till t.ex. en central myndighet eller till flera länsstyrelser i grupp. Uppdraget i sin helhet ska slutrapporteras senast den 30 oktober 2008. Slutrapporten ska bl.a. innehålla förslag på förprövningens framtida omfattning, möjliga förenklingar samt avgifternas storlek. Myndigheten ska också beakta att djurhållare som bygger och som omfattas av flera tillstånd m.m. ska ha kontakter med så få tillståndsgivare som möjligt. 26

Arbetet med uppdraget ska syfta till att med bibehållet eller förbättrat djurskydd ge effektivare förprövning, ökad enhetlighet inom landet samt enklare regler för minskade administrativa kostnader för djurägare. De bedömningar och ställningstaganden som Jordbruksverket redovisat i delrapporten den 20 december 2007 redovisas inte i denna slutrapport. Delrapporten återfinns i stället som bilaga till denna slutrapport (se bilaga 11 Delrapport rörande förprövningsuppdraget, dat 2007-12-20). Vissa kompletterande uppgifter m.m. till delrapporten kan dock förekomma och redovisas med tydliga hänvisningar i slutrapporten. Uppdragets omfattning • Analysera vad som bör omfattas av förprövningen. Särskilt smittskyddsaspekten •

Utreda hur förprövningen kan förenklas •

Särskilt regelverket om när förprövning ska krävas

•

Särskilt förprövningsreglerna för stallar med flera djurslag

•

Särskilt förprövningsreglerna för tillbyggnad

• Beakta att djurhållare som bygger och som omfattas av flera tillstånd m.m. ska ha kontakter med så få tillståndsgivare som möjligt. • Undersöka om det finns skäl att förprövningen flyttas till central myndighet eller länsstyrelser i grupp I övrigt ska uppdraget ske efter samråd med berörda myndigheter och organisationer samt ses som en del i regeringens handlingsplan för att minska företagens administrativa kostnader (”Regelförenkling” N2006/10426).

4 Metod Jordbruksverket har i ett tidigt skede av arbetet givit intressenter, som är direkt eller indirekt berörda i frågor som kommer att utredas, möjlighet till att lämna synpunkter. Detta för att få frågeställningarna belysta från många infallsvinklar och få in ett brett underlag från så många parter som möjligt innan själva utredningen påbörjas. Arbetet med uppdragen inleddes därför genom att en ”förremiss” skickades ut till en bred grupp av remissinstanser. Inhämtning av synpunkter från näringen, myndigheter och organisationer har skett i dialog vid arbetsgruppsmöten samt genom utskick av frågeställningar och annat material till arbetsgrupperna. Arbetet har utförts i projektform. Styrgruppen har bestått av representanter från Jordbruksverkets avdelning för djurskydd och hälsa samt utredningsrådet. Avdelningens processchefer för kontroll och djurskydd samt verkets utredningsråd har ansvarat för kvalitetssäkringen. Arbetet har även inneburit en del studier, utskick av enkät till kontrollmyndigheter för att belysa vissa frågeställningar, samt bearbetning av statistik från exempelvis den årliga rapporteringen av den offentliga djurskyddskontrollen på lokal och regional nivå. Arbetet har bedrivits i nära samarbete med experter och de mest berörda intressenterna. Uppdraget har därför genomförts efter samråd med dessa, vilka också har varit en gemensam förutsättning för uppdragen. I uppdragets slutfas har Jordbruksverket hållit två större möten (hearing I och hearing II) där utkast till slutrapporten presenterades. Syftet med dessa hearingar var att ge intressenterna möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i rapporten. Dessa lämnades muntligen vid hearingarna, ett flertal myndigheter och organisationer inkom även med skriftliga yttranden. En sammanställning på deltagare och vilka instanser som inkom med skriftliga yttranden återfinns i bilaga 14. En genomgång har gjorts av samtliga synpunkter som har tillfört värdefull information och medfört kompletteringar.

4.1 Djuromsorgsprogram I december år 2007 skickades en inbjudan ut till berörda myndigheter och organisationer där dessa gavs tillfälle att komma med synpunkter och förslag som Jordbruksverket kan beakta i samband med arbetet med regeringsuppdraget. Jordbruksverket har haft två inledande samrådsmöten. Det första mötet var ett gemensamt möte som även berörde uppdraget att utreda åtgärder för likvärdiga och riskbaserade djurskyddskontroller (Jo2007/1304). Detta möte syftade bl.a. till att höra vilka tankar deltagarna hade kring djuromsorgsprogram och egenkontrollprogram och utveckling av dessa. På detta möte deltog representanter från LRF, Fåravelsförbundet, Sveriges Grisproducenter, Sveriges Nötköttsproducenter, Svensk Mjölk, Svenska Ägg, Svensk Fågel, Svenska Djurhälsovården, Veterinärförbundet, Länsveterinärföreningen, DIRF, SLU, Djurens Rätt och Djurskyddet Sverige.

Det andra samrådsmötet syftade främst till att diskutera för- och nackdelar med att överlämna uppgifter som innebär myndighetsutövning till enskilda organisationer. Förutom Jordbruksverket deltog representanter från LRF, Sveriges Grisproducenter, Sveriges Nötköttsproducenter, Svensk Mjölk, Svenska Ägg, Svensk Fågel och Svenska Djurhälsovården. Näringen har även getts möjlighet att inkomma med skriftliga synpunkter över de för- och nackdelar som framkommit under detta arbete. Vidare har Jordbruksverket inhämtat underlag från extern expertis, t ex från SLU angående aktuellt om forskning och om EFSA:s arbete mm, som underlag för arbetet med uppdraget. Jordbruksverket har även gjort studiebesök, inbjudna av bl a Svensk Mjölk för att se hur deras gårdsbesök inom ramen för ”Arla Gården” och IP Sigill fungerar, etc. Det har hållits sammanlagt 6 stycken samrådsmöten med näringen under april månad. Dessa möten delades in djurslagsvis i får och nöt (köttproduktion), mjölkkor, gris, udda djurslag (fisk, pälsdjur och hjort), häst och fjäderfä. Det har hållits två samrådsmöten under juni månad dels med representanter från kommun och länsstyrelse och dels med djurskydds – och djurrättsorganisationer. Jordbruksverket har fört diskussioner med Nutek angående hur de administrativa kostnaderna kan minskas inom ramen för uppdraget. Samtal har förts med Livsmedelsverket angående revision av kontrollen av kontrollprogrammen. Juridisk utredning har gjorts för att utreda i vilken omfattning kontrollen av kontrollprogrammen omfattas av kontrollförordningen (EG/2004/882) samt om det rör sig om myndighetsutövning. Det har hållits två hearingar under hösten, där material skickats ut inför varje hearing. Synpunkter på materialet har lämnats muntligt under hearingarna och skriftligt.

4.2 Riskbaserade djurskyddskontroller Djurskyddsmyndigheten inledde arbetet med uppdraget genom att identifiera några viktiga moment som arbetet skulle medföra (bilaga 1). Ingen aktivitet eller utredning utfördes dock under myndighetens tid. Jordbruksverkets arbete påbörjades genom att identifiera de resurser, interna och externa, som skulle kopplas till projektet. Då djurskyddskontroller inte begränsas till lantbrukets djur erbjöds även andra representanter från exempelvis Svenska Kennelklubben, SVERAK, hästnäringen, zooaffärer m. fl. att inkomma med synpunkter eller delta i den arbetsgruppen som verket bildade. Arbetet har organiserats genom bildande av fler arbetsgrupper som träffades vid några tillfällen eller levererade material på annat sätt. En arbetsgrupp tillsattes med representanter från näringen, djurskyddsorganisationer, myndigheter på lokal och regional nivå samt universiteten. En mindre grupp bildades med representanter från myndigheter med erfarenhet inom ämnesområdena offentlig kontroll, riskbedömning, egenkontroll och datorbaserade checklistor. En tredje grupp bildades med representanter från Sveriges Lantbruksuniversitet som arbetar med projektet RAWA och utgör spetskompetens inom forskning och djurvälfärd. Jämförelse med vissa system som tillämpas i andra länder har gjorts, till exempel Danmarks egenkontrollsystem för grisproduktion och några checklistor med anvisningar för offentlig djurskyddskontroll i Tyskland. I delrapporten som presenteras av RAWA åter-

finns en kort redovisning av arbetet med riskbaserat djurskydd i Storbritannien och på Irland. En fullständig organisationsplan för uppdraget redovisas i bilaga 2. Arbetet har genomförts genom projektmöten, workshops, studiebesök och två hearingar. Av praktiska skäl har vissa aktiviteter hållits med olika grupper, till exempel samråd med myndigheter, samråd med SLU (RAWA), studiebesök med representanter från en viss näring eller projektmöten med hela gruppen. Aktiviteter som levererats inom projektet finns redovisade i bilaga 3. I och med regeringens beslut att samordna redovisningen av uppdraget tillsammans med uppdragen om omsorgsprogram och förprövning har det i senare skedet bildats en intern arbetsgrupp för identifiering av beröringspunkter och behandling av särskilda frågeställningar gemensamma för samtliga uppdrag. I uppdraget redovisas särskilt huruvida de förslag som denna utredning tagit fram är förenliga med gällande rätt, om anpassningar av nationell lagstiftning behövs för att genomföra förslagen och om förslagen är förenliga med andra relaterade mål som rör det fortsatta djurskyddarbetet, till exempel införandet av ett djurskyddskontrollregister och minskade administrativa kostnader för företagarna.

4.3 Förprövning I maj 2007skickades en förfrågan ut till berörda myndigheter och organisationer där dessa gavs tillfälle att komma med synpunkter på hur de olika frågeställningarna i regeringsuppdraget kan lösas. Sammanlagt har 50 myndigheter och organisationer yttrat sig till Jordbruksverket. Jordbruksverket arbetade under hösten 2007 med en särskild arbetsgrupp bestående av, förutom Jordbruksverket, tre representanter från LRF och två representanter från länsstyrelserna. Arbetsgruppens syfte har varit att bearbeta de förslag och synpunkter som kommit in till Jordbruksverket. Syftet har också varit att fördjupat diskutera hur den framtida förprövningen ska organiseras och utformas. LRF har mellan mötena i arbetsgruppen diskuterat frågan med berörda branschorganisationer. Även länsstyrelsernas representanter har diskuterat det pågående arbetet med sina länsveterinärer och byggnadskonsulenter. Arbetsgruppen kom fram till att frågan om smittskyddsaspekter ska tillgodoses i förprövningen närmare borde diskuteras i en särskild expertgrupp med smittskyddskompetens. Jordbruksverket bidade därför en särskild samrådsgrupp för smittskydd (smittskyddsgruppen). Denna grupp har under haft två möten, ett under år 2007 och ett under år 2008. Under våren 2008 har utöver dessa två samrådsmöten ytterligare sju samrådsmöten hållits med representanter från LRF, näringens branschorganisationer, myndigheter samt andra organisationer.

5 Nulägesbeskrivning I detta avsnitt beskrivs hur djuromsorgsprogram, de offentliga kontrollerna samt förprövningsverksamheten ser ut i nuläget. Analys av dessa förutsättningar och förslag till åtgärder för att modernisera och effektivisera djurskyddet redovisas längre fram i rapporten. I enlighet med de önskemål som framförts från flera näringsorganisationer har nulägesbeskrivning samt en studie om hur brister på likvärdiga bedömningar i tillsynen tar sig uttryck och påverkar kontrollsystemet gjorts.

5.1 Djuromsorgsprogram 5.1.1 Befintliga kontrollprogram Jordbruksverket har i uppdraget undersökt hur befintliga program fungerar idag. Det finns idag två djuromsorgsprogram som tillämpas som kontrollprogram. Det ena är Svensk Fågels kontrollprogram för slaktkyckling och kalkon och det andra programmet är Svenska Äggs kontrollprogram för värphöns. Svenska Ägg har ytterligare ett kontrollprogram som är under uppbyggnad och som är tänkt att unghönsuppfödare (värphöns) ska kunna ansluta sig till. Detta program är dock inte färdigutvecklat ännu och har därför inte tagits i drift. Sveriges Nötköttsproducenter håller också på att utveckla ett kontrollprogram som är tänkt att nötköttsproducenter med utegångsdjur ska kunna ansluta sig till. Programmet är under utveckling och forskning med anknytning till programmet har pågått under några år och pågår i viss mån fortfarande. Ett av målen med utvecklande av programmet är att anslutna besättningar ska kunna hålla utegångsdjur utan ligghall utan att djurskyddsnivån för dessa djur sänks. Svensk Fågels kontrollprogram omfattar 31 kontrollpunkter om uppfödning av slaktkyckling och kalkon samt riktlinjer vid transport och slakt. Hanteringen följs upp på ett antal kontrollpunkter med ett klassningsprogram och genom rapportering på slakteriföretagen. En årlig bedömning av de 31 kontrollpunkterna vilket omfattar stallar, den tekniska utrustningen och skötseln utförs av en rikslikare. Rikslikaren är anställd av försäkringsbolaget Agria och anlitas av Svensk Fågel för att, genom besök, besiktiga anslutna anläggningar. Den totala uppnådda klassningspoängen, som fastställs av rikslikaren, ligger till grund för beläggningsgraden i stallet. Det är djurägarens ansvar att se till att antalet kilo djur per kvadratmeter inte överskrider tillåten beläggningsnivå. Slakteriet beställer antalet kycklingar som ska levereras till ett stall (beräknat på erfarenhet från tidigare slaktresultat) men det är formellt djurägaren som är ansvarig för sin djurhållning. Vid tvist mellan rikslikaren och djurhållaren angående bedömningar enligt kontrollprogrammet är det rikslikarens ord som gäller. Fastställandet av vilken poäng som tilldelas ett visst stall saknar besvärsinstanser. Det finns möjlighet för djurägaren att när som helst kalla ut rikslikaren på ett nytt besök för att denne ska göra en ny bedömning av poängsättningen. Rikslikaren rapporterar skriftligen två gånger per år samt muntligen till Jordbruksverkets referensgrupp om den årliga bedömningen. Rapporteringen lämnas även till samtliga länsveterinärer samt berörda kommunala nämnder som handlägger djurskyddsärenden. Referensgruppen består av representanter för myndigheter (SLV, SJV, SVA och SLU), djurskyddsorganisationen (Djurskyddet Sverige) och Svensk Fågel. Referensgruppen tillkom för att vara ett stöd till kontrollprogrammet och underlätta kontakter mellan näringen, myndigheter och representanter för djurskyddsorganisation. Referensgruppen har utvecklats till att även diskutera vidare frågor än de som endast rör 33

kontrollprogrammet, men ändå är relevanta för branschen. Ändringar av kontrollprogrammet passerar alltid gruppen, men det är Jordbruksverket som beslutar om ändringar. Referensgruppen är endast rådgivande och inte beslutande. I kontrollprogrammet ingår ett fothälsoprogram. Under överinseende av officiella veterinärer vid slakterier (OVS), anställda av Livsmedelsverket, utförs bedömning avseende fotskador hos slaktkyckling och kalkon. Fothälsoprogrammet innebär att ett antal fötter från varje slaktkycklingflock bedöms och klassificeras vid slakt. Beroende av totalsumman som fastställs vid bedömning vidtas åtgärder enligt ett fastställt åtgärdsprogram som bland annat kan innebära rådgivning, uppföljning och i förekommande fall sänkning av beläggningsgraden. 99 % av slaktkycklingbesättningarna är anslutna till kontrollprogrammet. Det är frivilligt att vara med i programmet, men det ger en så stor ekonomisk fördel så att det i praktiken indirekt är tvingande att ansluta sig till kontrollprogrammet. Är man ansluten till kontrollprogrammet får man maximalt ha en beläggning på 36 kg/m2 för slaktkycklingar mot 20 kg/m2 om man inte är ansluten. Svenska Äggs kontrollprogram har ett antal kontrollpunkter vilka omfattar djuromsorg och bedömning av djuren, hygien och smittskydd, livsmedelshantering och bygg- och inredningsteknisk standard. De flesta bedömningarna görs i momenten teknik och skötsel vilket gör att dessa parametrar får störst inverkan på vilken den slutliga beläggningsgraden blir. Det praktiska fältarbetet med bedömningar av vilka poäng som en djurhållare får enligt kontrollprogrammet görs av en rikslikare. Rikslikaren är en fristående konsult som anlitas av Svenska Ägg för att ansvara för besiktningar och administration kring kontrollprogrammet. Vid förfrågan har besiktningar skett tillsammans med en lokal djurskyddsinspektör. Kommunen informeras inte fortlöpande om vilka anläggningar som ska besiktigas eller när besiktningar ska utföras. Vid tvist mellan rikslikaren och djurhållaren angående bedömningar enligt kontrollprogrammet är det rikslikarens ord som gäller. Fastställandet av vilken poäng som tilldelas ett visst stall saknar besvärsinstanser. Det finns möjlighet för djurägaren att kalla ut rikslikaren på ett nytt besök för att denne ska göra en ny bedömning av poängsättningen. Vid poängsättning av de olika delmomenten i bedömningsprotokollet är det alltid de djurskyddsmässiga och livsmedelshygieniska aspekterna som väger tyngst. Bedömningen genomförs via poängsystem från fyra för högsta nivå till ett för respektive delmoment. För tolv av de 25 bedömningspunkterna måste anläggningen uppnå en miniminivå med minsta poäng för att bli godkänd i hela programmet. Avviker teknik eller skötsel från djurskyddsbestämmelserna, ges noll poäng. I varje delmoment multipliceras poängsumman med en faktor, vilket ger delmomentets totalpoäng. Faktorn är ett sätt att vikta de olika bedömningspunkterna mot varandra, faktorns storlek är från ett till fyra. Det är i grunden frivilligt att ansluta sig till kontrollprogrammet, men fördelarna av att vara med i kontrollprogrammet är så stora att de flesta är med. Det kan också vara ett krav från andra intressenter (exempelvis handeln, försäkringsbolag etc.) att producenterna är anslutna till kontrollprogrammet för att få leverera ägg eller teckna försäkring för sina djur.

5.1.2 Djuromsorgs- och djurhälsoprogram Det finns utöver dessa två kontrollprogram ett antal djuromsorgs- och djurhälsoprogram med olika inriktning och för olika djurslag. I tabell 5.1.2 finns några exempel på djuromsorgsprogram för nötkreatur återgivna. Inga av dessa eller några andra är sanktionerade i djurskyddslagstiftningen på så sätt att de ger rätt för djurhållaren att tillämpa några speciella djurskyddsbestämmelser på grund av anslutningen till programmen. Ingen av programmen är uppbyggda på ett sådant sätt att de skulle kunna införlivas i djurskyddslagstiftningen på samma sätt som Svensk Fågels och Svenska Äggs program har 34

gjorts. Det har heller aldrig varit syftet att de skulle tillämpas på det sättet då de konstruerades. De flesta av programmen är heller inte primärt framtagna för att förbättra djurvälfärden, även om det i vissa fall kan ses som en bieffekt av vissa åtgärder som vidtas inom ramen för programmet. Till exempel kan frihet från sjukdom (som är grunden för många djurhälsoprogram) ge en viss nivå av djurskydd, men kan knappast ensamt ge möjlighet för djurägare att tillämpa speciallagstiftning. Dessa program måste således byggas ut till att även omfatta delar som lyfter djurhållningen över djurskyddslagstiftningens miniminivå för att kunna komma ifråga som kontrollprogram. Ett annat exempel är de djuromsorgsprogram (som Arlagården och IP-Sigill Mjölkkor) som endast omfattar djurskyddslagstiftningens miniminivåer avseende djuromsorgen och primärt är framtagna för att säkra ett bra livsmedel. Dessa måste höja ambitionen för djuromsorgen över djurskyddslagstiftningens miniminivå för att kunna tillämpas som kontrollprogram. Tabell 5.1.2 Några exempel på djuromsorgs- och djurhälsoprogram för nötkreatur. Kategori

Huvudman

BVD

Svensk Mjölk Alla

Paratuberkulos

SvDHV

Omfattning

Kostnad

Kontroll

(nationellt program)

240 kr/bes o år + ca 20 kr per analys i adm. avg.

Provtagning i samband med slakt alt blodprov på djur på gården

Avelsbesättningar, ca 600 st

500 kr/bes o år i adm.avg

Träckprovtagning

Analyskostna d betalas av staten Frivilliga salmonellaprogrammet

Svensk Mjölk 558 nötköttsbesättningar

420 – 600 kr/bes o år (varierar mellan olika husdjursföreningar) samt kostnad för besök (minuttaxa)

Årlig tillsyn beträffande smittskyddsregler, provtagning vid misstanke. För stora bes. med inköpta kalvar ingår salmonellaprogrammet i försäkringskraven och SvDHV sköter dessa besök.

Stora paketet Nöthälsovården

SvDHV

1700 kr/bes o år

Ett årligt veterinärbesök (SvDHV eller besättningsveterinär på uppdrag av Sv DHV) för genomgång/rådgivning. Diagnostik vid behov (t.ex. "gratis"

ca 500 besättningar

obduktion) IP-Sigill mjölkkor

Sigill kvalitetssystem AB

Milkos och Skånemejeriers leverantörer

1. Egenkontroll. 2. Mejerikontroll av leverantörer. 3. Opartisk kontroll av mejeriernas kontrollsystem och stickprov på anslutna gårdar.

Arlagården

Arla Foods

Arlas leverantörer

Felfri Hud

Kontrollhudar

några tusen leverantörer

Miljöhusesyn

LRF

Uppskattningsvis ca 25 000 producenter

Normal besök o stickprovsbesök är kostnadsfria

Ett introduktionsbesök och därefter normalt ett besök vart tredje år. Stickprover och riskbaserade kontroller förekommer också. vissa djuromsorgskrav som ringormsvaccinering, ingen taggtråd. Inga kontrollbesök

Trycks i 30000 exemplar som delas ut kostnadsfritt till producenterna. Tillgänglig på webbplats (PDFfil)

Verktyg för egenkontroll. Branschkrav för leverans. Användningen kontrolleras hos ca 11 000 producenter

5.1.3 Kontrollerna av efterlevnaden av kontrollprogram Kontroll av efterlevnaden av kontrollprogram kan utföras av någon som har tillräcklig kunskap för att undersöka och bedöma om specificerade krav har uppfyllts. Denna kontroll kan mycket väl utföras av en rikslikare, i likhet med det som görs idag, så länge kontrollen inte gör anspråk på att vara en del av den offentliga kontrollen. Rikslikarnas funktion kan idag uppfattas utgöra en del av den offentliga kontrollen och därmed ersatt en del av kommunens kontroll av de anläggningar som deltagit i något av kontrollprogrammen. Det är dock felaktigt att idag uppfatta denna kontroll som något annat än en branschkontroll av att anslutna djurhållare bedriver djurhållning i enlighet med programmet. Det är idag kommunen som har hela den offentliga djurskyddskontrollen över anslutna djurhållare. Offentlig kontroll måste vara förenligt med EG rätten. Det är kontrollförordningen EG 882/2004 som reglerar offentlig kontroll. Offentlig kontroll är varje form av kontroll som utförs av den behöriga myndigheten eller av gemenskapen i 36

syfte att kontrollera efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd. Offentlig kontroll kan enligt samma förordning delegeras till ett ackrediterat kontrollorgan, kontrollanterna måste vara opartiska och kompetenta, upptäckta brister och åtgärdskrav får dock endast hanteras av en myndighet (dvs det kan inte delegeras till ett kontrollorgan). Rikslikarnas kontroll skulle mycket väl kunna vara en del av den offentliga kontrollen för de anläggningar som är anslutna till ett kontrollprogram, om rikslikaren tillhört ett oberoende kontrollorgan som uppfyller kraven enligt kontrollförordningen.

5.1.4 Myndighetsutövning Myndighetsutövning är som anges i definitionen utövande av befogenhet att för enskild bestämma om förmåner, rättigheter, skyldigheter eller något därmed jämförbart förhållande. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får enligt grundlagen bara överlåtas till ett enskilt organ om det finns lagstöd för det. Det rikslikarna idag gör faller inom definitionen för myndighetsutövning. Rikslikarna fastställer en poäng genom granskning och bedömning av djurhållningen utifrån poängen beräknas beläggningsgraden. Skulle djurhållaren och rikslikaren inte vara överens om en poängsättning är det rikslikarens ord som bestämmer slutpoängen och därmed beläggningsgraden. Denna myndighetsutövning finns inte delegerad någonstans i lag.

5.1.5 Djurskyddsindikatorer i kontrollprogram Djurskyddsindikatorer kan liknas vid nyckeltal som ger en indikation på djurskyddsnivån i en besättning. Det finns positiva och negativa djurskyddsindikatorer. Positiva djurskyddsindikatorer och funktionskrav är önskvärda i ett kontrollprogram, då djurskyddslagen är förebyggande och det är viktigt att på ett tidigt stadium se om något är bra eller dåligt. En positiv indikator kan tyda på att djuret är i en ”positiv sinnesstämning”. Djur kan t.ex. utföra sina beteende som lek, putsning/slickning och läte på grund av en ”positiv sinnesstämning”. SLU har inlett ett forskningsprojekt på hund för att vidare undersöka positiva indikatorer och möjligheten att använda dem som djurskyddsindikatorer. I dagsläget är dessa positiva indikatorer inte tillräckligt säkra. Resultat från pågående forskning måste inväntas innan positiva djurskyddsindikatorer kan börja användas i djurskyddskontrollen eller i kontrollprogram. En annan typ av positiva indikatorer som kan användas är att djuren utför beteenden som de har en stark motivation att utföra, t.ex. att höns verkligen sandbadar, bobyggnad för grisar och att äta (tillräckligt foderbordsutrymme). Det positiva är inte att resursen finns utan att det verkligen används som det är tänkt (att funktionskrav som finns utnyttjas) t.ex. ej använda kontra använda ligghallar. Funktionen skulle också kunna graderas till exempel sandbad i hönsbur. Resursen finns i buren men används mindre än hos lösgående höns. Detta visar på att funktionen ”att sandbada” bättre uppfylls med lösgående hönshållning. Idag finns det negativa indikatorer till exempel att ett djur är halt, smutsigt, magert etc. Dessa indikatorer kan implementeras idag men de visar endast huruvida djuret är utsatt för lidande eller inte. Ett gott djurskydd är inte endast avsaknad av sjukdom eller lidande. Det kan också vara problematiskt med sammanvägningen av dessa indikatorer. I ett kontrollprogram behöver troligen olika indikatorer vägas samman. Dagens kontrollprogram bygger på att djurhållaren blir godkänd och får en viss slutpoäng som påverkar exempelvis beläggningsgrad för slaktkyckling i ett speciellt stall. Dagens djurskyddslagstiftning är skriven utifrån det enskilda djuret, vilket gör det ytterligare svårare att 37

endast använda sig av negativa indikatorer för att visa på en djurhållning som ligger över lagstiftningens ambition. Det är inte förenligt med dagens lagstiftning att enskilda djur lider. Det pågår flera projekt om djurskyddsindikatorer, bl.a. ett flerårigt projekt, Welfare Quality, där forskare i hela Europa tittar på djurvälfärd och hur detta kan mätas. I ett annat projekt som Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) bedriver, Riskbaserad bedömning av djurvälfärd (RAWA), undersöks hur kontrollen av djurvälfärden kan göras säker och effektiv. Svensk Mjölk undersöker tillsammans med SLU olika indikatorer i mjölkbesättningar i syfte att skatta djurvälfärden och förbättra den genom rådgivning. Projektet Welfare Quality tar upp tre egenskaper som krävs för en bra indikator; validitet, tillförlitlighet (stabil över tid, lika bedömningar, okänslig för väderomslag osv.) och praktisk genomförbarhet/realistisk. De mest ”valida” indikatorerna är djurbaserade, men ibland fungerar andra indikatorer lika bra eller bättre: till exempel aggressivitet hos höns tar mycket tid att observera; det är lättare att se skador på exempelvis kammen eller andra kroppsdelar. Törst är svår att värdera djurbaserat och validera. Det är lättare att kontrollera att vattentillförseln är bra och att vatten förbrukas, dvs att resursen finns och nyttjas.

5.2 Riskbaserade djurskyddskontroller 5.2.1 Gällande bestämmelser rörande offentlig kontroll I djurskyddslagen finns bestämmelser om kontrollmyndigheter, bemyndigande om avgifter, omhändertagande av djur, djurförbud, straff mm. I lagen beskrivs även de olika åtgärder som kontrollmyndigheten får vidta för att kunna fullgöra sina kontrolluppgifter, till exempel besluta om föreläggande och förbud mm. Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2007:2) om offentlig djurskyddskontroll kompletterar lagen och innehåller mer detaljerade bestämmelser om hur den offentliga kontrollen av djurskyddet ska utföras. Föreskrifterna ger uttryck för de förväntningar som staten har på främst kommunerna, om hur djurskyddet ska säkerställas i hela landet. I Europaparlamentets och rådets förordning nr 882/2004 av den 26 april 2004 om offentlig kontroll mm (s. k. kontrollförordningen), finns regler om den kontroll som medlemsstaterna ska ha för att säkerställa att foder- och livsmedelsföretagare följer de regler som ställs inom områdena foder, livsmedel, djurskydd och djurhälsa. I djurskyddsförordningen anges vidare vilka bestämmelser i förordningen 882/2004 som även ska gälla för andra djur än livsmedelsproducerande djur. Kontrollförordningen innehåller grundläggande bestämmelser om hur offentliga kontroller ska organiseras och genomföras. De offentliga kontrollerna ska genomföras regelbundet och så ofta som det är lämpligt för att uppnå målen i förordningen. Kontrollerna ska vara riskbaserade och opartiska, enhetliga och av god kvalitet. Riskbedömningen av djurskyddskontrollobjekt ska enligt Avdelning II kapitel I artikel 3 kontrollförordningen särskilt beakta:

•

Klarlagda risker som kan påverka djurskyddet (fordrar riskanalys av olika djurhållningsformer)

•

Djurhållarnas tidigare resultat av offentliga kontroller

•

Tillförlitligheten i företagarnas egenkontroll av verksamheten

•

Annan information som kan tyda på bristande efterlevnad av gällande bestämmelser (t ex befogade anmälningar)

Vidare innehåller kontrollförordningen långtgående krav på kompetens av personal som utför offentlig kontroll, bestämmelser om finansiering av dessa kontroller och krav på koordinering av kontrollerna i de fall uppgifter om offentlig kontroll delegerats till andra myndigheter än den centrala behöriga myndigheten för djurskyddet (Jordbruksverket). Krav på samordningen gäller såväl vid delegering av uppgifter till andra myndigheter, exempelvis kommuner och länsstyrelser som vid delegering av offentlig kontroll till kontrollorgan. Även för officiella veterinärer vid slakterier, som utför djurskyddskontroller i enlighet med bestämmelserna i EG-förordning 854/20044, gäller att kontrollverksamheten ska samordnas med övriga myndigheter inom djurskyddsområdet. I förekommande fall ska samordningen mellan myndigheter inbegripa kontrollområdet miljö- och hälsoskyddet. Annan form av indirekt styrning och vägledning av kontrollverksamheten kan ske genom uttalanden eller rekommendationer från FVO5, särskilt efter inspektioner eller revisioner i Sverige, domstolsbeslut i djurskyddsärenden och djurplågerimål eller JOutlåtande efter granskning av viss djurskyddshandläggning6. Juridiska PM från centrala myndigheter i vissa tillsynsfrågor utgör även viss vägledning för kontrollmyndigheter7.

5.2.2 Offentliga kontrollers likvärdighet och riskbedömning i nuläget För att bedriva en kontrollverksamhet i offentlig regi måste varje kommun bygga upp en organisation, som i vanlig ordning inryms i en miljö- och hälsoskyddsförvaltning eller motsvarande. Från 1 januari 2009 kommer det operativa ansvaret för djurskyddet att överföras till länsstyrelsen. För att beskriva hur effektivt kontrollmyndigheterna arbetar kan man belysa följande aspekter •

Vilka förutsättningar finns för kontrollarbetet hos landets myndigheter

•

Hur kontrollmyndighet planerar sin verksamhet. Planeringen sker huvudsakligen utifrån en lokal kännedom av de kontrollobjekt som finns i det geografiska kompetensområdet (kommun/län), de uppgifter som myndigheten kan hämta in från register eller andra myndigheter (CDB-registret, Statistiska centralbyrån) som samt de prioriteringar som myndigheten beslutar om. Idag bedrivs inte djurskyddskontrollerna utifrån en objektiv riskbedömning. Den kommunala planering av djurskyddskontrollerna leder nuläget till olika former av prioriteringar.

•

Hur kontrollerna genomförs och deras resultat, till exempel vilka beslut fattas eller vilka uppföljningsåtgärder som sker.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr /2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel 5 Till exempel DG (SANCO) / 7336/2007 Slutrapport om FVO:s inspektion i Sverige den 19–23 mars 2007 angående djurskydd inom lantbruket, där viss kritik riktades mot den offentliga djurskyddskontrollen 6 Till exempel JO-beslut 1996-05-02, Dnr 4340-1995 där JO uttalades sig om lämpligheten för länsstyrelsen att besluta enligt 26 § djurskyddslagen 7 Till exempel Djurskyddsmyndighetens cirkulär nr 3/2006 om Regelefterlevnad m.m.

En kontrollverksamhet kan därför beskrivas som en produkt av de förutsättningar som finns inom en organisation, de prioriteringar som gjorts och det sättet kontrollen genomförs och följs upp. För att beskriva hur enhetligt den operativa kontrollen genomförs i landet bör dessa tre aspekter belysas var för sig.

5.2.2.1 Förutsättningar De kvalitativa och kvantitativa förutsättningarna i de kommunala organisationerna är idag mycket varierande. En sammanställning av rapportering av kontrolldata för år 2006 visar att kommunerna satsar olika mycket resurser för djurskyddsarbetet. Totalt arbetar ca 182 årsarbetskrafter (åa) med djurskyddet i landets kommuner. En genomsnittlig (fiktiv) svensk kommun avsätter 0,67 åa för djurskyddsarbetet men variationerna är väldigt stora (mellan 0,1 och 3,5 åa). En genomsnittlig svensk kommun har 1,9 fysiska personer som arbetar med djurskyddet. Detta innebär att en genomsnittlig handläggare arbetar ungefär 35 % av sin arbetstid med djurskyddskontroll, och resterande tid med ledningsfrågor, miljö- och hälsoskyddstillsyn, livsmedelstillsyn eller annat.

Tabell 5.2.2.1. Några indikatorer avseende tillgängliga personella resurser hos landets kommuner år 2006

Indikatorer

Antal kommuner

Personella resurser per kommun 0 åa, alternativt har inte rapporterat någon uppgift Kommuner med 0,10 -0,29 åa Kommuner med 0,30-0,69 åa

27 58 106

Kommuner med 0,70-0,99 åa

Kommuner med 1,00-1,49 åa

Kommuner med 1,50-1,99 åa

Kommuner med 2,0 – 3,5 åa

Riksgenomsnitt 0,67 åa

Kontrollpersonal i förhållande till kända kontrollobjekt (baserat på svar från 263 kommuner) 1 – 100 kontrollobjekt per åa

101 – 200 kontrollobjekt per åa

201 – 300 kontrollobjekt per åa

301 – 400 kontrollobjekt per åa

401 – 500 kontrollobjekt per åa

501 –600 kontrollobjekt per åa

601 – 700 kontrollobjekt per åa

701 – 800 kontrollobjekt per åa

801 – 900 kontrollobjekt per åa

901 – 1000 kontrollobjekt per åa

1001 – 1500 kontrollobjekt per åa

1501 – 1933 kontrollobjekt per åa

Riksgenomsnitt 501 kontrollobjekt per åa

I ovanstående tabell redovisas hur kommunerna satsade olika mycket på djurskyddet under år 2006. Även om det är uppenbart att kommunernas resursbehov varierar beroende på antalet kontrollobjekt, visar tabellen ändå på obefogade stora skillnader. Kommuner med mycket begränsade personella resurser kan mycket väl vara kommuner med utpräglat jordbruk och intensiv djurhållning. Till exempel Mörbylånga kommun som har 0,3 åa och 430 djurhållare (1433 kontrollobjekt per åa). Omvänt har andra kommuner satsat offensivt på djurskyddet, som Enköping där 2,6 åa arbetar med ett underlag på 756 kontrollobjekt (291 kontrollobjekt per åa). Den mest anmärkningsvärda uppgiften från landets rapportering rör den kommun med flest djurhållare i Sverige, Gotlands kommun med ca 2900 kontrollobjekt. Trots detta är Gotland den kommunen med minst personella resurser i hela landet sett i förhållande till behovet (1933 kontrollobjekt per åa). Efter kontakt med länsstyrelsen i Gotlands län har Jordbruksverket dock fått information om att Gotlands kommun redovisar samtliga jordbruksfastigheter som kontrollobjekt. Dessa måste snarast betraktas som potentiella kontrollobjekt varför Gotlands rapportering delvis kan vara felaktig. DIRF har även påtalat att kommunernas inventeringar av kontrollobjekt i många fall baseras på grova uppskattningar och därför bör tolkas med viss försiktighet. Detta problem bekräftar dock att kommunerna idag arbetar utifrån mycket olika förutsättningar vad avser kvalitetssäkringen av det underlag som behöver inhämtas för att bedriva kontrollverksamheten. Kommunerna får ta ut en avgift för djurskyddskontrollerna och bestämmer själva i vilken utsträckning de vill avgiftsfinansiera verksamheten. Beräkningsgrunden för kommunala taxor varierar kraftigt (mellan 200 och 840 kronor per handläggningstimme), och tillämpningen av taxan är allmänt låg i landet (ca 22 % av djurskyddskontrollerna var avgiftsfinansierade år 2006). Även här uppvisar kommunerna mycket stora skillnader då graden av avgiftsfinansieringen av djurskyddskontrollerna varierar mellan 0 % och 95 %. Sannolikt bryter därför vissa kommuner mot kontrollförordningens krav (Avdelning II kapitel VI artikel 28 kontrollförordning) på full debitering av kostnader som extra offentliga kontroller medför, till exempel vid uppföljande kontroller efter det att brister har konstaterats. Se även tabellen nedan. Från och med 1 januari 2009 träder ett nytt avgiftssystem i kraft. Vid överflyttning av djurskyddskontrollerna till länsstyrelsen kommer den offentliga kontrollen huvudsakligen att vara skattefinansierad. Därmed upphör problemet med olik behandling av djurhållare i detta hänseende. Länsstyrelserna kommer dock, i enlighet med Avdelning II kapitel VI artikel 28 kontrollförordningen att, även i fortsättningen, debitera företagare för kostnader som uppkommer vid extra offentlig kontroll föranlett av att bristande efterlevnad av lagstiftningen påvisats.

Tabell 5.2.2.1 B. Finansiering av den offentliga djurskyddskontrollen hos landets kommuner år 2006

Timavgift som ligger till grund för kommunal taxan för debitering av djurskyddskontroller (kronor /timme)

Antal kommuner

% av kommuner

0 (Ingen taxa eller har ej rapporterat)

200 - 399

400 - 500

501 - 600

601 - 699

700 - 799

800 - 840

ej rapporterat)

1-10

11-20

21-30

31-40

41-50

51-60

61-70

71-80

81-90

91-

Genomsnittet för landet ca 550 kr/timme

Procent av tillsynen är finansierad genom avgifter 0 (har ingen taxa, debiterar inte eller har

Genomsnittet för landet ca 22 %

Länsstyrelsernas redovisning av utförda kommunrevisioner visar att många kommuner har bristande kunskaper i juridik och ofta brister i handläggningsrutiner. Länsstyrelserna bedömer att kompetensnivån hos djurskyddsinspektörer, ambitionsnivån hos nämnderna och delegationsrätten till handläggarna uppvisar stora variationer. Detta resulterar i att många kommuner inte i tillräcklig omfattning använder sig av de möjligheter och verktyg som finns i djurskyddslagstiftningen8.

5.2.2.2 Planering och riskbedömning av den offentliga kontrollen De flesta kommuner (87 %) har idag någon form av inventeringsunderlag för sin verksamhet, så kallade kontrollplaner. Vid länsstyrelsernas revision av lokala myndigheter framkommer dock att många kommuner har ofullständiga objektsinventeringar, behovsutredningar och kontrollplaner. I vissa kommuner saknas planerad kontrollverksamhet och djurskyddskontroller bedrivs endast efter anmälan. Vissa kommuner uppdaterar sina register löpande, andra med längre intervaller. Även här uppvisar en del kommuner med betydande djurhållning mycket bristfällig planering. En genomsnittlig kommun har 319 kända kontrollobjekt inom verksamhetsområdet djurskydd. År 2006 saknade till exempel Gislaved (692 kontrollobjekt), Ulricehamn (661 kontrollobjekt) och Vimmerby (500 kontrollobjekt) en kontrollplan för djurskyddet. Andra stora kommuner som till exempel Jönköping (1100 kontrollobjekt), Halmstad och Karlskrona (900 kontrollobjekt vardera), Norrköping och Örebro (800 kontrollobjekt vardera) saknade ett lokalt inventeringsunderlag till grund för sin planeringsverksamhet.

Djurskyddsmyndighetens samlade bedömning redovisad i rapporten Lokal och Regional Offentlig Djurskyddskontroll under år 2006

Tabell 5.2.2.2 kommuner med kontrollplan för verksamheten - länsvis sammanställning

Antal kommuner med kontrollplan 2006

Antal kommuner i länet

Andel kommuner med kontrollplan 2006 (%)

Blekinge län

100

Dalarnas län

Gotlands län

100

Gävleborgs län

100

Hallands län

100

Jämtlands län

Jönköpings län

Kalmar län

Kronobergs län

100

Norrbottens län

Skåne län

Stockholms län

Södermanlands län

100

Uppsala län

Värmlands län

Västerbottens län

Västernorrlands län

100

Västmanlands län

Västra Götalands län

Örebro län

Östergötlands län

252

290

87 %

Län

HELA RIKET

De kontroller som sedan genomförs prioriteras huvudsakligen utifrån de rekommendationer som återfinns i Djurskyddsmyndighetens allmänna råd (2007:2) om offentlig djurskyddskontroll, till exempel kontroll av lantbruksföretag minst vart tredje år, kontroll av slakteri minst två gånger om året. Dessa rekommendationer kan betraktas som ett embryo av en riskbedömning då exempelvis djuromsättningen på ett slakteri är generellt sett mycket större än motsvarande på en lantbruksenhet. En enhetlig riskmodell för prioriteringen av kontroller saknas dock idag. Olikheterna förstoras ytterligare genom att kommunerna ofta prioriterar kontrollobjekt utifrån den specifika taxekonstruktion som beslutats lokalt. Ett exempel är kommuner som debiterar fast årlig avgift för utförd kontroll av företag som har minst 10 djurenheter och utövar således regelbunden djurskyddskontroll endast på anläggningar som har 10 eller fler djurenheter9. Planering och prioritering av djurskyddskontrollerna bedöms därför vara tämligen olikt över landet.

5.2.2.3 Genomförandet av den offentliga kontrollen Rapporteringen av den kommunala djurskyddskontrollen under år 2006 visade att inspektionsverksamheten i första hand har lett till att kommunerna meddelade skriftliga anmärkningar och påpekanden. I genomsnitt har inspektioner hos 100 kontrollobjekt (motsvarande ca 131 inspektioner) lett till 45 meddelade skriftliga råd, 5,5 beslut om föreläggande, 1,3 beslut om omedelbart omhändertagande av djur, en åtalsanmälan om misstanke om brott och 0,74 anmälningar till länsstyrelsen enligt 71 § djurskyddsförordningen. Av 100 objekt har 50 varit utan anmärkning. Rapporteringen visar på ett mycket tydligt sätt att kommunerna agerar olika i anslutning till sin kontrollverksamhet. Vissa kommuner meddelar varken skriftliga anmärkningar, beslut enligt 26 § eller 32 § djurskyddslagen, anmäler inga ärenden enligt 71 § djurskyddsförordningen eller lämnar inget ärende till åtal. Andra kommuner meddelar uppemot 2,2 skriftliga råd per inspekterat kontrollobjekt, beslutar om föreläggande mot samtliga kontrollobjekt som inspekteras, åtalsanmäler 2 av 10 kontrollerade objekt eller överlämnar 2,5 av 10 objekt till länsstyrelsen enligt 71 § djurskyddsförordningen. Motsvarande nyckeltal för bedömning av djurskyddskontroller redovisades i Tillsynsrapportering för år 2005. En jämförelse med de uppgifter som rapporterades år 2005 visar ingen signifikant förändring. En sammanställning av nyckeltal som åskådliggör dessa variationer återfinns i bilaga 7. Djurskyddsmyndigheten bedömde i sin rapport om Lokal och Regional offentlig djurskyddskontroll för 2006 att den kommunala kontrollen av lagefterlevnaden inte uppfyller de krav på enhetlighet och rättssäkerhet som kan ställas på en kontrollmyndighet. Behovet av vägledning och likriktning i kontrollen bedömdes vara mycket stort om Sverige ska efterleva kraven i Europaparlamentets och rådets förordning nr 882/2004 av den 26 april 2004 om offentlig kontroll mm.

5.2.2.4 Särskilt om FVO:s bedömning av de svenska offentliga kontrollerna EU Kommissionen utför kontroller i medlemsstater i syfte att undersöka hur myndigheterna efterlever lagstiftningen på djurskyddsområdet. Dessa inspektioner leds av Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor (FVO). FVO har genomfört tre sådana inspektioner i Sverige under år 2000, 2003 och 2007. I samband med dessa kontroller har kommissionen riktat kritik mot det svenska förvaltningssystemet för att det inte kunde 9

Meddelande från Västerviks kommun

nå upp till målet med EG-bestämmelserna. FVO rapporterade särskilt brister i samordning, samarbete, rapportering och uppföljning mellan myndigheterna. Särskilt kritik riktades år 2007 mot kommunala myndigheter för sitt bristande administrativa arbete samt för att utbildningsoch kompetensutvecklingen av personal som utför kontroller inte prioriteras.

5.2.2.5 Särskilt om djurskyddskontroll vid slakt Den djurskyddskontroll vid slakt som ska utföras enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 utförs av officiella veterinärer vid slakterier10. Vad kontrollen ska omfatta anges även i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2007:2) om offentlig djurskyddskontroll, 7 kapitlet. Livsmedelsverket ansvarar för dessa. Resultat av Livsmedelsverkets kontroller under år 2007 visar att djurskyddskontrollerna på slakterier nu har kommit igång. Under året har 128 ärenden rörande djurhållare eller transportör och 17 ärenden gällande avvikelser som är slakteriets ansvar överlämnats till kommunerna för vidare handläggning. De Officiella Veterinärerna har fattat fem beslut enligt 32 a § i djurskyddsförordningen11. Vidare har veterinärerna gjort två åtalsanmälningar. Se tabellen nedan. Tabell 5.2.2.5 Antal kontroller av djurskydd som har genomförts av officiella veterinärer på slakteri under år 2007 Storskaliga slakterier

Småskaliga slakterier

Fjäderfä- slak- Ren- slakterier terier

Antal anläggningar

Genomförda kontroller

292

380

Nya checklistor för Officiella Veterinärers djurskyddskontroller vid slakterier kommer att tas i drift inom kort. Denna samlade information om djurskyddet kan komma att utgöra ett värdefullt underlag för övriga djurskyddskontroller. Övrig djurskyddskontroll vid slakterier utövas av kommunerna. Tidigare erfarenheter från den kommunala kontrollen av slakterier visar på stora brister och olikheter över landet. För att höja djurskyddsnivån på slakterier och för att likrikta kontrollmyndigheternas arbete vid slakterier bedrev Jordbruksverket och Djurskyddsmyndigheten ett omfattande nationellt tillsynsprojekt om slakt och annan avlivning. Inom projektet erbjöds utbildning för all kontrollpersonal, lämpliga checklistor med anvisningar för att under-

Av bilaga I, avsnitt II, kapitel IV, punkterna 2 och 4 i förordningen 854/2004 om kontroll av animaliska livsmedel framgår att officiell veterinär ska vidta åtgärder om skydd av djur inte respekteras. Av punkt 5 framgår att officiell assistent vid behov i brådskande fall ska vidta motsvarande åtgärder. 11 Av 32a § djurskyddsförordningen framgår att, om djur utsätts för eller kan antas bli utsatt för onödigt lidande på ett slakteri, ska officiell veterinär förbjuda slakt, besluta om omedelbar avlivning eller vidta andra åtgärder av som omedelbart krävs från djurskyddssynpunkt.

lätta kontrollerna. Projektet bedrevs under perioden 2002 och 2004 men förlängdes till år 2005 bland annat p. g. a. för lågt deltagande från kommuner. Vid slutsammanställning och redovisning av projektet12 konstaterades att av landets 290 kommuner hade minst 130 deltagit i utbildningar men endast 87 hade utfört någon inspektion under perioden 2002-2005. Vidare hade endast 47 av de 73 kommuner där slakterier är belägna deltagit i projektet. Dessa kommuner hade tillsammans inspekterat 51 % av landets 107 godkända slakterier under dessa tre år (Gällande rekommendationer är att samtliga slakterianläggningar kontrolleras minst två gånger om året)

5.2.2.6 Särskilt om djurskyddskontroll av transporter Ett liknande nationellt projekt om tillsyn av djurtransporter bedrevs av Jordbruksverket 1999-2000 för att höja kvantiteten och kvaliteten av dessa kontroller13. Trots dessa omfattande insatser tillhör djurskyddskontroller av djurtransport ett av de mest bristfälliga kontrollområden inom djurskyddet. Enligt rapporteringen av den kommunala djurskyddskontrollen under år 2007 inspekterades endast 36 Nötdjur, 1360 grisar, 158 hästar och 74 övriga djur under transport i hela landet. Totalt utfördes 163 inspektioner av djurtransporter (ca 0,55 kontroller per kommun och år), de flesta rörde hästtransporter. Endast 19 kontroller gjordes vid vägtransport och 19 vid slakteri eller annan destinationsplats. 15 kommuner har kontrollerat något transportmedel vid slakteri under samma period, och endast 5 kommuner har rapporterat avvikelser från regelverket efter utförd kontroll under vägtransport, se tabell nedan. Uppgifterna om den offentliga kontrollen av djurtransporter rapporteras varje år till EG Kommissionen. Tabell 5.2.2.6. Kommuner som har rapporterat avvikelser vid djurskyddskontroll under vägtransport under år 2007

Kommun

Antal transportmedel

Antal nötkreatur

Antal fjäderAntal får Antal hästar fän och kanioch getter och hästdjur ner

Antal svin

Antal övriga djur

Karlshamn Kommun

600

Malung Kommun

Malå Kommun

Skara Kommun

338

Solna Kommun

5.2.3 Checklisteprotokoll som används i den offentliga kontrollen Det finns idag inget fullständigt checklisteprotokoll som tagits fram från den centrala kontrollmyndigheten som vägledning för djurskyddskontrollerna. Både från branschen och de operativa myndigheterna finns önskemål att sådana checklistor tas fram. Idag finns checklistor framtagna, från central myndighet, för den del av djurskyddskontrollen 12

Djurskyddsmyndighetens rapport 2006:1 Djurskydd vid slakt och avlivning – Nationellt tillsynsprojekt om slakt och annan avlivning 13 Jordbruksverkets Rapport 2001:1 Djurtransporter – Nationellt tillsynsprojekt om tillsyn av djurtransporter

som faller inom ramen för tvärvillkoren, men det checklisteprotokollet är inte att se som en fullständig vägledning för kontroll av efterlevnaden av djurskyddslagstiftningen. De checklisteprotokoll för djurskyddskontrollerna som finns ute i kommunerna idag är antingen framtagna av den enskilda kommunen eller framtagna av några grannkommuner. Syftet med checklisteprotokoll är att samordna och likrikta djurskyddskontrollerna, men detta sker idag endast antingen inom en kommun eller inom grupper av kommuner. Det har också tagits fram anvisningar till nationella kontrollprojekt, exempelvis projektet om slakt och annan avlivning. Dessa används fortfarande i många kommuner och utgör en värdefull vägledning och likriktning av dessa kontroller. Samordning och likriktning av djurskyddskontrollerna på landsbasis, genom gemensamma och uppdaterade checklisteprotokoll, saknas idag. Livsmedelsverket använder centrala checklistor och hjälpredor som vägledning för kontrollmyndigheterna som kontrollerar efterlevnaden av livsmedelslagstiftningen. Dessa checklistor är datoriserade. Datorisering gör att det är enkelt att hålla dem uppdaterade och att samtliga kontrollmyndigheter alltid har den senaste versionen. Erfarenheter från Livsmedelsverkets introduktion av datoriserade checklistor är att det är viktigt att tidigt involvera de tänkta användarna i processen, att ingen checklista kan ersätta kompetenskravet hos användaren och att kontrollen inte blir bättre än innehållet i kontrollinstruktion och checklista. Vidare används checklistorna något olika i olika kommuner. Det finns också en risk att användaren endast läser kontrollinstruktionen och inte lagstiftningen. Användningen av datoriserade checklistor kan dock ge en kvalitetshöjning av kontrollen och ger möjlighet till styrning av kontrollen samt att styrningen vid behov kan förstärkas med tillägg i checklistan. Ett system med datoriserade checklistor kan medföra praktiska fördelar som att spara tid och administration, för- och efterarbete förenklas, det blir lättare att bearbeta data och rapportera statistik, checklisteprotokoll kan lämnas direkt till djurhållare. Resultaten av samanställd statistik från kontrollerna kan också bidra till att utveckla och utvärdera (kvalitetssäkra) riskbedömningarna för prioritering av kontrollerna. Det har dock framförts synpunkter om att introduktionen av datoriserade checklistor skulle kunna innebära en sänkning av den personliga integriteten för den enskilde som kontrolleras. Denna farhåga gäller speciellt om alla uppgifter samlas i en central server för hela riket. Datoriseringen skulle också kunna stå i strid med personuppgiftslagen (PUL) och sekretesslagen då uppgifter från kontroll av enskild samlas elektroniskt i allmänna register som kan vara offentliga. I stort välkomnas dock introduceringen av checklistor av näringen, om säkerheten med dem, speciellt om de görs elektroniska, beaktas i tillräckligt stor omfattning.

5.2.4 Användning av kvalitetssäkringssystem i djurskyddet I uppdraget ska redovisas hur näringens egenkontrollprogram behöver utvecklas för att kunna användas i djurskyddskontrollen. För att nå detta mål måste näringens egna system (inklusive system för kontroll av anläggningar med icke livsmedelsproducerande djur) utvecklas så att de täcker djurskyddet i tillräcklig omfattning för att kunna användas för riskbedömning i den offentliga kontrollen. En rad egenskaper har diskuterats med näringen och de organisationer som var representerade i arbetsgruppen för att utveckla näringens kvalitetssäkringssystem. Värderingen av följande egenskaper kommer att ligga till grund för värderingen av dessa program. I uppdraget har till exempel följande faktorer identifierats (se vidare avsnitt 7.2.4.1):

Programmets omfattning (hur väl täcks lagstiftningen, kontroll av samtliga djur eller samtliga moment i produktionsledet)

Relevans av programmets kontrollpunkter för djurvälfärden (djuranpassade kontrollpunkter). Hur valida och repeterbara är mätetalen som används för att utvärdera djurvälfärden.

Insyn, transparans av programmet för behöriga myndigheter (inkluderar informationsutbyte och tillgänglighet bransch-myndighet)

Systemets uppbyggnad

Kompetenskrav som ställs på kontrollpersonalen

Kvalitetsstöd i form av trendanalyser, instruktioner, utbildning för kontrollanter, rutiner för uppdatering och annat strategiskt arbete som höjer programmets kvalitet och tillförlitlighet

Riskbedömningar inbyggda i systemet (för prioritering av djurhållarens åtgärdsplaner, prioriteringar av uppföljningskontroller mm)

Typ av dokumentation som upprättas i anslutning till kontroller/egenkontroller

Grad av oberoende av kontrollen (egenkontroll, extern kontroll utförd av andraeller tredjeparts kontrollant)

Hur likriktas kontroller, och kontrollmetoder mellan bransch och myndighet (i de fall detta kan vara aktuellt för att åstadkomma samma bedömning i vissa frågor)

Hur sker uppföljning av brister som framkommer vid kontroller/egenkontroller (automatisk rapportering till kontrollmyndigheter, egen uppföljning inom viss tid, sanktionsmöjligheter inom programmet mm)

Det finns olika typer av kvalitetssäkringssystem som är utvecklingsbara i den riktningen. Observera att djuromsorgsprogram och kontrollprogram som kan användas i djurskyddet redovisas i de avsnitten som rör uppdraget om djuromsorgsprogram.

5.2.4.1 Egenkontroll som kan användas i djurskyddet Som tidigare nämnts är egenkontroll sådan kontroll som utförs av djurhållaren själv. Egenkontrollen kan antingen vara obligatorisk (till exempel reglerat i miljöbalken och livsmedelslagen) eller frivillig (till exempel ej reglerat i djurskyddslagen). En frivillig egenkontroll är en kontroll som företagaren själv väljer att utföra för att kvalitetssäkra sin verksamhet. Kravet på obligatorisk egenkontroll kan utformas enligt två huvudlinjer: •

lagstiftaren ställer krav på vad egenkontrollen ska uppnå för mål och företagaren bestämmer själv hur dessa mål ska uppnås, eller

•

lagstiftaren ställer mer detaljerade krav på vilka delar ska omfattas av egenkontrollen

Inom lantbruket används idag Miljöhusesyn för grundläggande egenkontroll. Systemet har inte någon form av extern kontroll eller certifierade ackrediterade revisorer. Djurhållaren själv ansvarar för Miljöhusesyn på sin produktionsenhet och systemet kan vara ett verktyg för att planera och organisera det egna djurskyddsarbetet. Inom hästnäringen används ett liknande system, Hästhusesyn (se avsnitt 5.2.4.8). 50

Miljöhusesyn används idag av ca 25 000 lantbrukare varje år. Den är avsedd att vara en hjälp och ett stöd för lantbrukaren. För ungefär 11 000 av dessa kontrolleras användningen av Miljöhusesyn varje år inom systemen IP Sigill, KRAV och andra områden som inte berör djurskyddet. För de övriga 14 000 sker ingen uppföljning. Miljöhusesyn uppdateras varje år. Lantbrukare som använder denna form av egenkontroll ska gå igenom samtliga relevanta kontrollpunkter för den aktuella produktionen och ska därefter upprätta en åtgärdsplan. Av åtgärdsplanen ska framgå hur djurhållaren har tänkt åtgärda bristerna som upptäckts. Ingen systematisk eller automatisk rapportering av dessa åtgärdsplaner eller annan dokumentation sker till berörda kontrollmyndigheter i dagsläget. Miljöhusesyn är en egenkontroll utan extern kontroll, uppföljning eller revision av systemet.

5.2.4.2

Egenkontroll för god djuromsorg i grisuppfödning i Danmark Folketinget i Danmark har beslutat att alla grisuppfödare ska genomföra en årlig kvalitetsuppföljning med hjälp av ett egenkontrollprogram. Egenkontrollen ska säkra att lagens krav på djuromsorg efterlevs på alla gårdar. Samtliga danska gårdar med fler än 10 grisar ska från 2008 använda egenkontrollprogrammet. Djurhållaren ska utifrån resultatet av den egna kontrollen implementera de handlingsplaner och rutiner som ingår i programmet. I egenkontrollprogrammet ingår en årlig kvalitetsuppföljning som görs tillsammans med en veterinär. Denne ska påpeka eventuella brister och behov av åtgärder. Om grova överträdelser påträffas under dessa kontroller anmäls dessa vidare. För att underlätta för producenter har Dansk Svineproduktion (DSP) tillsammans med danska myndigheter tagit fram en vägledningsgsguide för egenkontrollarbetet. Branschen välkomnar de nya krav på utökad kontroll av djuromsorg och anser att den kommer, tillsammans med övriga kontroller från myndigheter, att förstärka djurskyddet på gårdarna.

5.2.4.3 Kött- och Charkföretagens (KCF) normer för gödselförorenade djur m.m. Kött och Charkföretagen, KCF, är branschorganisationen för svenska företag med verksamhet inom slakt, styckning och charktillverkning. Medlemmarna i KCF är:s • Köttbranschens Riksförbund (består av ca 130 företag inklusive de privata slakterierna) • Swedish Meats • Atria Lithells • Sardus • Dafgårds • KLS Livsmedel KCF:s uppgift är att samla och stärka den svenska kött- och charkbranschen, att tillvarata och främja sina medlemmars gemensamma intressen i branschrelaterade och näringspolitiska frågor. KCF ska dessutom företräda medlemmarna i frågor av gemensamt intresse inför staten, myndigheter, organisationer, EU-organ och andra internationella organ. 51

Leverans av förorenade djur till slakt utgör ett betydande hygieniskt, men även i många fall djurskyddsmässigt, problem. Kött och Charkföretagen har i samråd med Jordbruksverket utarbetat följande bedömningsnorm som ska tillämpas. Normen ska ligga till grund för de avdrag som görs på avräkningspriset till djurägaren. Prisavdragen regleras i gällande överenskommelse mellan Kött och Charkföretagen och Jordbruksverket för anmärkning av slaktkroppar. Jordbruksverket åtar sig att kontrollera de enskilda slakteriföretagens efterlevnad av överenskommelsen. Slakteriet har numera det fulla ansvaret för att slaktkropparna är fria från fekala och andra föroreningar. Slakteriernas arbete kontrolleras av officiella veterinärer, dessa kontroller dokumenteras i en så kallad Avvikelserapport (”inspektionsrapport”). Prisavdragen har delats upp i tre kategorier. För att uppnå en enhetlig bedömning vid Sveriges samtliga kontrollslakterier kommer slakteriföretagens tillämpning av prisavdragen att publiceras internt för medlemsföretagen på Kött och Charkföretagens webbsida. Slakterierna kan då jämföra sig med varandra och risken för större avvikelser i bedömningen minskar. De kraftigt förorenade djuren, kategori 2 och 3, bedöms i slakteristallet. Därefter genomförs nödvändig åtgärd. Endast prisavdrag gällande gödselföroreningar (d.v.s. endast torkad gödsel och gödselpansar) omfattas av denna norm. Kritiska områden på huden: •

bukens mittlinje

•

bröstkorgens undersida

•

halsleden, hälsenan

•

framknät

•

halsens undersida

•

genitalia och juver

•

området kring ändtarmsöppning inkl mjölkspegeln.

Information om gödselförorenade djur kan utgöra en mycket värdefull indikator på djurvälfärden som djuret har haft och den miljön det har vistas i. Det är ett mycket bra exempel på indikatorer som är av intresse för såväl djurskyddet som livsmedelshygienen i övrigt. I övrigt har KCF och Statens Jordbruksverk gjort en överenskommelse om prisavdrag som ska gälla för anmärkningar vid veterinärbesiktning av djur före slakt. Dessa avdrag gäller för anmärkningar av gödselförorenade nötdjur enligt ovan men även för bölder, leverskador och ledinflammationer (nötdjur och svin) samt sammanväxta brösthinnor (svin). Livsmedelsverket är inte part i denna överenskommelse och Livsmedelsverkets personal har inte som arbetsuppgift att kategorisera gödselförorenade djur, detta betraktas som branschens ansvar.

5.2.4.4 Tvärvillkorsrådgivning Reglerna som omfattas av tvärvillkoren syftar till exempel till att bevara jordbruksmarken i gott skick, förbättra den yttre miljön och djurmiljön, minska smittspridning och få säkrare livsmedel. Syftet med tvärvillkoren är att de ska bidra till att de reglerna följs och att på det sättet få en långsiktigt hållbar och modern jordbruksproduktion. Tvärvillkoren är regler som jordbrukare som får vissa vanliga jordbrukarstöd ska följa för att inte riskera att få avdrag på stöden. Den som har sökt gårdsstöd, miljöersättningar eller andra stöd som omfattas av tvärvillkoren erbjuds rådgivning om tvärvillkor samt om arbetarskydd. Rådgivningens omfattning och inriktning anpassas efter förutsättningarna på den enskilda gården. Producenten betalar endast 30 % av vad rådgivningen kostar. Resterande kostnad finansieras av landsbygdsprogrammet. Rådgivningen genomförs vid ett gårdsbesök. Producenten får information om vilka tvärvillkor och arbetarskyddsregler som är relevanta för den egna verksamheten och om regelverket är uppfyllt eller om avvikelser upptäckts. Lämpliga åtgärder diskuteras där behov finns. Om rådgivaren skulle upptäcka oegentligheter vid rådgivningen hanteras dessa konfidentiellt. Rådgivningen är uppdelad i en grundmodul och en djurhållarmodul. De flesta jordbrukare är berörda av grundmodulen. Den som har djur berörs också av djurhållarmodulen. Följande tvärvillkorsområden ingår i djurhållarmodulen: • Anmälan och förebyggande av TSE-sjukdomar hos djur • Anmälan och förebyggande av vissa djursjukdomar • Förbud mot att använda hormoner och vissa andra läkemedel • Gott djurskydd • Märkning, journalföring och registrering av nötkreatur, grisar, får och getter • Livsmedels- och fodersäkerhet (djurspecifikt) • Arbetarskydd (djurspecifikt) Det finns möjlighet att söka projektstöd för att anordna enskild rådgivning om tvärvillkor och arbetarskydd. Stödet kan sökas av privata rådgivarorganisationer och finansieras med Jordbruksverkets Landsbygdsprogram. Totalt har 94 tvärvillkorsrådgivare godkänts 2007. Jordbruksverket kommer att utvärdera behovet av att utbilda fler tvärvillkorsrådgivare under 2008, när rådgivningsarbetet har varit igång en tid. Exempel på organisationer som erbjuder tvärvillkorsrådgivning är Hushållningssällskapet (ett flertal i landet), Husdjursföreningar (ett flertal i landet), Skånesemin, LRF Konsult AB och andra konsulter. Tvärvillkorsrådgivning är ett exempel på extern kontroll (ej offentlig kontroll) som kan betraktas som en enklare form av kvalitetssäkringssystem. Denna form av rådgivning innehåller varken en definierad kvalitet, rutiner för att uppnå den önskade kvaliteten, uppföljning eller revision av systemet.

5.2.4.5 KRAV KRAV regler för djurhållning sträcker sig i vissa fall längre än djurskyddslagstiftningen. Föreningen prioriterar en god djuromsorg, en sund utfodring som anpassas till djurens naturliga behov och begränsning av kraftfodergivor samt viss förebyggande medicinering. 53

För KRAV-godkända gårdar med nötkreatur innebär det bland annat att djuren får ekologiskt foder och fri tillgång till hö eller ensilage, krav på bete även för köttdjur och bra inomhusmiljö för djuren (exempelvis välströad liggplats utan spaltgolv). För KRAV-godkända gårdar med grisar innebär reglerna bland annat fri tillgång till hö eller annat grovfoder, möjlighet att gå ute året om för att böka och svalka sig i gyttjebad. För KRAV-godkända gårdar med höns gäller till exempel att hållas lösgående inomhus i dagsljus och kunna gå ut. För samtliga djur gäller särskilda regler för slakt av djuren. Viss information från kontroll av KRAV-gårdar skulle kunna användas inom den offentliga djurskyddskontrollen då det är uppenbart att många kontrollmoment av KRAV-regler liknar det kontrollarbetet som myndigheterna utför.

5.2.4.6 Svenska Kennelklubbens egenkontroll Inom Svenska Kennelklubben, SKK, sker idag en kontroll av ca 70 % av hundar som årligen föds i landet, stor del av hundsport som sker vid ca 6000 olika tävlingar med ungefär 300 000 starter. Till SKK är även ca 40 % av landets hundägare anslutna, och ser man på valpägarna är motsvarande siffra mer än 80 %. SKK anlitar egna kontrollanter, så kallade kennelkonsulenter, för kontroll och godkännande av uppfödare och djurpensionat anslutna till föreningen. Resultat av deras kontroller kan leverera relevant djurskyddsinformation till kontrollmyndigheterna. Tidigare rutiner innebar att Svenska Kennelklubben levererade kopia av egna inspektionsprotokoll till berörda myndigheter (kommuner och länsstyrelserna), vilket fungerade väl. Svenska Kennelklubben är intresserad att utveckla detta system genom att ge kontrollmyndigheterna tillgång till branschens protokoll i elektronisk form. SKK anser dock, att vid upprättande av ett branschprogram, måste det skapas förutsättningar som innebär en vinn-vinn situation, som gör det fördelaktigt för SKK: s medlemmar att underkasta sig dessa kontroller. SKK är villig att i samråd med Jordbruksverket utveckla lämpliga former för detta samarbete.

5.2.4.7 Hästnäringens egenkontroll I landet finns uppskattningsvis 280 000 hästar och av dessa är ca 60 000 registrerade i företag eller annan kommersiell verksamhet. Cirka 35 % av hästarna finns i små bestånd. Merparten av hästägarna står utanför de formerna av egenkontrollprogram som finns inom hästnäringens organisationer: Svenska Travsportens Centralförbunds (STC) egenkontroll inom travsporten, Svensk Galopp (SG) inom galoppsporten och Svenska Ridsportsförbundets (SvRF) egenkontroll av ridskolor och klubbar. STC har egna kontrollanter som besöker medlemmar som tränar häst. Idag besöks så kallade A-tränarna (500 st) varje år, 8000 hobbytränare besöks vid anslutning och sedan vart femte år. Detta kommer dock att förändras och intervallen kommer istället att vara riskbaserade. STC:s kontrollant bedömer hagar, hästar, stängsel, gödselhantering och stallbyggnader och andra kontrollpunkter som är specifika för travverksamheten. Uppföljande kontroller görs vid behov och licenserna kan dras in. Vid större brister kontaktas kommunen. Kommunen kan även kontakta STC. Uppfödare som inte tränar är inte med eftersom de inte omfattas av reglementet. SG har ett liknande kontrollsystem. 54

SvRF: s konsulenter åker ut till sina medlemmar och gör omfattande kontroller av skötsel, stallet, hästarna, instruktörernas utbildningsnivå, elever och säkerhet. SvRF har en egentillsyn som genomförs som besöksverksamhet inom respektive distrikt. Besöksgrupperna är sammansatta av branschfolk samt, i regel, av veterinär. Innan en förening kan ansluta sig till förbundet kontrolleras att stallarna väl uppfyller myndigheternas krav samt att hästhållningen är god. En förening som inte uppfyller kraven utesluts ur SvRF. Utöver den egenkontroll som bedrivs inom ramen för STC, SG och SvRF finns sedan ett par år Hästhusesyn, som är ett verktyg för egenkontroll. Hästhusesyn ger den som driver hästverksamhet eller enbart är hästägare en samlad information om gällande lagstiftning samt hästnäringens rekommendationer inom områden miljö, djurskydd, brandskydd och arbetsmiljö. Med hjälp av checklistor och faktauppgifter kan man själv kontrollera att verksamheten lever upp till gällande krav. Användningen av Hästhusesyn sker helt på frivillig basis och det finns inte någon extern kontroll av system. Hästhusesyn uppdateras årligen.

5.2.4.8 Relevant information som kan levereras från andra myndigheter I detta sammanhang bör slaktinformation prioriteras eftersom denna innehåller mycket information av djurskyddsintresse. I samband med köttbesiktningen vid slakt sker kontinuerligt registreringar av sjukanmärkningar, s. k. besiktningsfynd. Dessa registreringar sänds vidare till Svenska Djurhälsovården (SvDHV) för bearbetning. Varje kvartal får slaktsvinsproducenten en sammanställning över registrerade besiktningsfynd gjorda för den aktuella perioden. Sammanställningen ger djurägaren en god överblick över sjukdomsproblem i besättningen samtidigt som djurhälsoveterinären kan använda den i det förebyggande hälsoprogrammet och vid sjukdomsutredningar. En stallenhet som har en sjukanmärkning som ligger på en onormalt hög nivå markeras med s. k. flaggning på kvartalsrapporten. Nuvarande regel medför att de 10 % sämsta stallenheterna inom varje slakteri flaggas. Denna flaggning, om den upprepas flera kvartal i rad, indikerar att en sjukdomsutredning behöver göras i besättningen. Information som kan leda till flaggning, och består av besiktningsfynd, registreras av Livsmedelsverkets personal. Från den 1 januari 2006 saknas dock lagstöd för krav på rapportering. Det är slakterierna själva som rapporterar besiktningsfynden. All relevant information som samlas vid slakt av djuren inklusive uppgifter om blödning och slaktsvikt, ägs av slakterierna. Hudskador och blödningar inklusive svansskador är mycket relevant information för det förebyggande djurskyddsarbetet, till exempel för att prioritera kontrollerna. Idag är dock levandedjursbesiktning som utförs av Livsmedelsverkets personal inte systematiserat eller strukturerat på ett sådant sätt att information ej kan levereras till de kontrollmyndigheter som ansvarar för djurskyddet. Levandedjursbesiktning är av ad hoc karaktär. För djurägare som inte är anslutna till djurhälsovården saknas idag ett organiserat informationsutbyte från slakteriet/OVS till kontrollmyndigheten. Jordbruksverket äger själv information som kan vara av intresse för djurskyddet. Ett exempel är uppgifterna om kalvdödlighet i CDB-registret.

Information från förprövning är mycket viktig men finns dag inte sammanställt och tillgängligt för kontrollmyndigheterna. Överföring av djurskyddsansvaret till länsstyrelsen kommer att underlätta detta informationsutbyte. Denna fråga behandlas närmare under avsnitten om förprövningsuppdraget.

5.2.4.9 Informationsutbyte mellan branscher och myndigheter Av samtliga ovannämnda kvalitetssäkringssystem är det idag endast Svensk Fågel som med systematik rapporterar resultaten av rikslikarens bedömning av Kontrollprogrammet till berörda operativa myndigheter. Rapporteringen kompletteras med en sammanställning och analyser som redovisas två gånger per år till Jordbruksverket. Under arbetet med detta uppdrag har andra organisationer förklarat sig villiga att utveckla liknande system för att förbättra informationsutbytet mellan branschen och myndigheter, exempelvis Svenska Ägg och Svenska Kennelklubben. En redovisning av de tänkbara modellerna redovisas i avsnittet 7.

5.3 Förprövning 5.3.1 Förprövningens omfattning Förprövningen omfattar stallar och andra förvaringsutrymmen för hästar, för djur som hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn och päls samt för djur som hålls för undervisning. Förprövningen omfattar också hägn. Under förprövningen ska länsstyrelsen på förhand pröva om stallet, förvaringsutrymmet eller hägnet kan godkännas från djurskyddsoch djurhälsosynpunkt. Det innebär bl.a. att en tydlig avgränsning i regel utgörs av stallbyggnadens yttre skal. Ett undantag från denna princip finns dock och det är när det gäller vid förprövning av hägn. Förprövningen tar därför inte direkt hänsyn till omgivande faktorer och förutsättningar som t.ex. betesmarker eller andra markytor utanför byggnaden, omgivningen i övrigt eller andra verksamheter som bedrivs i närliggande byggnader. Undantagen från kravet på förprövning regleras i 3 § Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1999:95) om förprövning av djurstallar (se nedan). I denna författning anges bl.a. att kravet på förprövning inte gäller om antalet djur som ryms på anläggningen av det eller de djurslag som berörs av den planerade byggnadsåtgärden, efter denna kommer att understiga ett visst antal. I denna rapport har vi valt att benämna detta antal för ”undantagsgräns” (UG). 3 § Kravet på förprövning enligt 5 § djurskyddsförordningen gäller inte 1. om det antal djur som ryms på anläggningen, av det eller de djurslag som berörs av den planerade byggnadsåtgärden, efter denna kommer att understiga 5 hästar, 10 vuxna nötkreatur, 20 ungnöt, 10 vuxna svin, 50 slaktsvin, 100 tillväxtgrisar, 20 vuxna får, 20 vuxna getter, 500 fjäderfän utom strutsfåglar eller tre strutsfåglar; om flera djurslag hålls i samma utrymme i en byggnad avgörs kravet på förprövning genom en beräkning för varje djurslag av kvoten mellan det planerade antalet djur och ovan

angivet antal, varvid kravet på förprövning inte gäller om summan av kvoterna understiger 1,0, 2. sådan anläggning för hållande av djur som omfattas av 19 § djurskyddslagen eller 37 § djurskyddsförordningen, samt 3. i ärenden om godkännande av ny teknik enligt 7 § djurskyddsförordningen för de tekniska system eller den tekniska utrustning som är föremål för prövningen. En annan avgränsning görs också när det gäller vilken lagstiftning som prövningen ska göras utifrån, d.v.s. djurskyddslagstiftningen. Förprövningen tar därför inte hänsyn till annan lagstiftning som också kan beröra den planerade åtgärden. Det regelverk som i huvudsak används vid prövningen är de bestämmelser som den centrala myndigheten fastställt för respektive djurslag, t.ex. Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2007:5) om djurhållning inom lantbruket m.m. (L100). I vissa fall används också djurskyddslagen och djurskyddsförordningen i det fall den centrala myndigheten inte meddelat särskilda föreskrifter i ett visst avseende. När det gäller föreskrifterna i t.ex. L100 innehåller de i huvudsak regler som syftar till ett godtagbart djurskydd. Vissa regler syftar dock till att djurhälsan ska vara godtagbar. Ett exempel på sådana föreskrifter är 2 kap. 20-22 §§ (L100) som anger hur mottagning av kalvar som köps in från andra besättningar ska hanteras på gården för att minska risken för smittspridning och ohälsa hos djuren. Under förprövningen granskas stallet även utifrån dessa föreskrifter avseende djurhälsa. Man kan därför säga att smittskyddet redan idag ingår i förprövningen i viss mån.

5.3.2 Handläggningen 5.3.2.1 Förprövningsprocessen Den som ska genomföra en förprövningspliktig åtgärd (se 5.3.1) ansöker om förprövning hos den länsstyrelse i det län där åtgärden ska genomföras. Ansökan ska enligt föreskrifterna (SJVFS1999:95) göras på en blankett (se 5.3.2.3) som tagits fram av Jordbruksverket och som fastställts av länsstyrelsen. Till ansökan ska fogas tre exemplar av måttsatta och skalenliga plan- och sektionsritningar samt en beskrivning av sådana byggnadsdelar och anordningar som är av betydelse från djurskydds- eller djurhälsosynpunkt. Vid ny- eller tillbyggnation samt, om länsstyrelsen begär det, vid ombyggnation skall även en skalenlig situationsplan ges in. I samband med att en ansökan om förprövning kommer in till länsstyrelsen skickar myndigheten ut en kopia på ansökan för kännedom till respektive kommun. Detta förfarande tillämpas på samtliga länsstyrelser. Syftet med detta är f.f.a. att underrätta den lokala kontrollmyndigheten som har det övergripande och operativa ansvaret för djurskyddskontrollen i kommunen om den planerade åtgärden. Vissa länsstyrelser utformar detta utskick som en remiss där kommunen ges möjlighet att inkomma med synpunkter på ansökan. Vid en förprövning granskar länsstyrelsen de inkomna handlingarna och utifrån dessa görs en kontroll av att stallet, förvaringsutrymmet eller hägnet kommer att uppfylla gällande bestämmelser. I samband med förprövningen är det inte ovanligt att länsstyrelsen också lämnar viss rådgivning. Det kan då t.ex. handla om alternativa lösningar i de fall man upptäcker mindre lämpliga lösningar. Den kontroll länsstyrelsen gör omfattar 57

bl.a. måttsättningen av planerade djurutrymmen så att dessa räcker till för djurhållningen. Det görs också en kontroll av att inredning, golv- och liggytor, är lämpliga. Tekniska system som är av betydelse för djurskyddet, så som system för utgödsling, utfordring, dricksvatten, ventilations – och värmesystem samt system för larm kontrolleras också liksom brandskyddet. När länsstyrelsen granskat förprövningshandlingarna beslutar länsstyrelsen om ett förhandsgodkännande. Därefter får den planerade åtgärden påbörjas. När åtgärden är genomförd ska länsstyrelsen utföra en besiktning (se 5.3.3). Länsstyrelsen meddelar därför i sitt beslut om förhandsgodkännande att sökanden ska anmäla till länsstyrelsen när åtgärden är genomförd så att besiktningen kan genomföras. Efter genomförd besiktning får stallet tas i bruk så vida inte länsstyrelsen meddelat annat. Krav om rättelse av eventuella avsteg från förprövningsbeslutet kan också ställas om dessa inte kan godkännas från djurskydds- eller djurhälsosynpunkt. I sådana fall är det inte ovanligt att länsstyrelsen utför ytterligare besiktning för att kontrollera att rättelse har skett. Det förekommer också att länsstyrelsen överlämnar den uppföljande kontrollen av sådan rättelse till kommunen (djurskyddsinspektören). En mer utförlig beskrivning av besiktningen finns i 5.3.3.

5.3.2.2 Personella resurser Det är viktigt att de tekniska lösningar som används för att inhysa djuren fungerar väl utifrån djurens biologiska behov och förutsättningar. Under förprövningen granskas om stallet kan tillgodose djurens behov i olika avseenden. Exempelvis granskas ventilationsanläggningen, storleken på olika utrymmen, inredningen, utfodrings- och utgödslingssystemen och brandskyddande åtgärder. Förprövningen utförs av länsstyrelsen som för dessa ärenden har handläggare med teknisk djurskyddskompetens samt kompetens inom det veterinära området. Denna kombination av kompetenser måste betraktas som nödvändig för att granskningen och bedömningen av dessa ärenden ska bli så bra som möjligt. Jordbruksverket gör bedömningen vilket också har redovisats i delrapporten att det finns vissa behov av att förstärka länsstyrelsens kompetens men att den generellt håller en hög nivå. Det återspeglas bl.a. av att ytterst få förprövningsärenden överklagas. En undersökning som Jordbruksverket gjort visar att av de 9 045 ärenden som förprövats vad gäller stallar och andra förvaringsutrymmen under perioden 2002-2007 har 53 ärenden överklagats (se Tabell 5.3.2.2.A). Detta motsvarar i genomsnitt 0,59 procent. Av dessa 53 ärenden har 4 ärenden ännu inte avgjorts. Resterande 49 ärenden har avgjorts i länsrätt eller kammarrätt. Av dessa har antingen rättsinstansen dömt till förmån för djurägaren eller så har länsstyrelsen ändrat sitt beslut, i 27 procent av fallen (13 ärenden). I övriga fall, d.v.s. 73 procent (36 ärenden) har rätten avslagit överklagandet.

Tabell 5.3.2.2.A Län

Antal förprövade ärenden 2002-2007

Antal överklagade Beslut

Andel Avgjorda mål överklagade beslut % Bifall - Avslag

296

2,36

287

1,05

356

1,69

706

0,71

521

435

0,23

795

1,01

344

0,58

119

1,68

1018

0,39

618

0,81

1464

0,48

313

0,32

242

269

183

237

0,42

164

255

268

0,37

155

0,57 %

Summa

9 045

6 2

I dagsläget har länsstyrelsen 31 personer anställda som huvudsakligen arbetar med handläggning av förprövningsärenden. Till detta kommer länsveterinärernas arbete. I Djurskyddsmyndighetens rapportering av den offentliga djurskyddskontrollen under 2007 redovisas att länsstyrelsen sammantaget använder 21 årsarbetskrafter (ÅA) för förprövningsarbete.

Tabell 5.3.2.2.B Län

Genomsnittligt antal förprövningar per år

Andel

Antal ÅA

i riket

Handläggning

Ärende per ÅA

Genomsnittlig handläggningstid per ärende i veckor

% AB

0,8

0,7

4,5

1,2

118

1,1

107

1,61

0,8

133

1,5

0,4

170

103

244

122

0,62

0,5

0,67

0,5

0,32

133

0,25

179

4,5

0,5

1508

100 %

20,97

(medel) 75

(medel) 6,3

Summa

Totalt sett beslutade länsstyrelsen 9 045 förprövningsärenden åren 2002 - 2007. Besluten omfattar totalt 10 393 djurstallar. Hur dessa stallar fördelas vad gäller län och djurslag framgår Tabell 5.3.2.2.C nedan. En mer detaljerad statistik finns i bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007.

Tabell 5.3.2.2.C Län

Nöt Gris Får/Get Häst Pälsdjur Värphöns Matfågel Vilthägn Summa Fördelning

197

301

2,9 %

179

113

338

3,2 %

194

153

420

4,0 %

345

179

711

6,8 %

496

123

672

6,4 %

311

105

468

4,5 %

724

146

985

9,4 %

237

405

3,9 %

153

1,5 %

454

157

363

1 075

10,2 %

392

137

226

834

7,9 %

908

133

469

1 676

16,0 %

232

362

3,4 %

137

269

2,6 %

105

124

287

2,7 %

114

192

1,8 %

168

283

2,7 %

165

226

2,2 %

210

288

2,7 %

268

365

3,5 %

112

186

1,8 %

Summa

5881

775

589

2756

320

103

10 496

Andel

56 %

26 %

< 1%

<1%

Handläggningstiden för ett förprövningsärende kan variera beroende på byggnadsåtgärdens omfattning och anläggningens/djurhållningens komplexitet. Enligt de revisioner som Jordbruksverket genomfört hos 18 av 21 länsstyrelserna under perioden 2005-2008, tar ett förprövningsärende i genomsnitt ca 6 veckor att handlägga från det att ansökan kommer in till att beslut om förhandsgodkännande meddelas (se tabell Tabell 5.3.2.2.B). Denna handläggningstid bedöms vara ungefär densamma som för bygglovsärenden som hanteras av kommunen. Jämfört med ärenden om miljötillstånd enligt miljöbalken är handläggningstiden för förprövningsärenden betydligt kortare. Dessa tillstånd tar i allmänhet ca 1 år att handlägga. Förprövning av försöksdjursstallar och tidigare även stallar för undervisningsdjur hos Jordbruksverket tar i genomsnitt ca 14 veckor.

5.3.2.3 Materiella resurser Information om förprövning finns idag bl.a. på Jordbruksverkets web-plats samt på länsstyrelsernas hemsida. Viss information finns också i de olika djurskyddsbroschyrer som Jordbruksverket ger ut kostnadsfritt. Broschyrerna kan också laddas ner från Jordbruksverkets web-plats. Ansökan om förprövning sker på särskild blankett som tagits fram av Jordbruksverket. Till ansökningsblanketten finns också en särskild förtryckt bilaga (”Funktionsbeskrivning av klimatanläggning”) för redovisning av ventilationsoch värmesystemet. Blanketten och bilagan kan erhållas från Jordbruksverket eller länsstyrelserna antingen genom att dessa skickas till djurägaren eller genom att dessa laddas ner från myndigheternas web-plats. Länsstyrelserna förfogar idag över ett enklare dataprogram för hantering av förprövningsärenden. Programmet som är baserat på Microsoft Access togs fram av Jordbruksverket år 1996 och har genom gått en uppgradering omkring år 2000. Programmet ger länsstyrelserna möjlighet att föra in sådana uppgifter som är av intresse från statistiksynpunkt. Detta underlättar för länsstyrelserna att ta fram uppgifter och statistik över hur byggandet inom djurhållning ser ut. Länsstyrelsen rapporterar t.ex. årligen sådan statistik till Jordbruksverket för vidarebefordran till SCB. Länsstyrelserna rapporterar också årligen till regeringen vissa uppgifter om förprövning och besiktning av djurstallar. De olika branschorganisationerna efterfrågar också uppgifter om byggandet inom sitt verksamhetsområde för analys- och prognosarbete. Förprövningsprogrammet innehåller också en mängd dokumentmallar som är ett hjälpmedel vid utskrifter av bl.a. beslut, besiktningsprotokoll m.m.

5.3.3 Besiktning När byggnadsåtgärden genomförts ska djurägaren anmäla detta till länsstyrelsen som därefter ska utföra en besiktning. Detta för att länsstyrelsen ska kontrollera att åtgärden är genomförd enligt planerna. Besiktningen ger förutom att länsstyrelsen får möjlighet att följa upp sitt beslut också länsstyrelsen en bra och nödvändig erfarenhetsåterföring. Detta är viktigt för handläggning av kommande ärenden. Besiktningen kan antingen ske innan stallet, förvaringsutrymmet eller hägnet tas i bruk eller, om länsstyrelsen finner det mer lämpligt, efter den tidpunkten. Det senare kan många gånger vara nödvändigt för att kontroll av exempelvis ventilationsutrustning, utgödslingssystem ska kunna göras på ett bra sätt. Under år 2007 gjordes 922 anmälningar om besiktning. Vilket motsvarar nästa exakt 50 % av antalet beslutade förprövningsärenden (1 843 enligt ovan). Antalet utförda besiktningar var under samma år 1 238 st. I de fall länsstyrelsen upptäcker avvikelser vid besiktningen är det inte ovanligt att länsstyrelsen behöver göra en ytterligare besiktning. Enligt ovan nämnda revision av länsstyrelsen bedöms detta ske i ca 20-30% av fallen. Att besiktningar sker därutöver förekommer men är ovanligt. Några länsstyrelser meddelar regelmässigt kommunens djurskyddsinspektör om en förestående besiktning av ett förprövat stall, förvaringsutrymme eller hägn. Djurskyddsmyndigheten och Jordbruksverket har vid sina revisioner av länsstyrelsernas djurskyddsarbete framfört fördelarna med att besiktningen av förprövade stallar i så stor utsträckning som möjligt sker samtidigt som en ordinarie offentlig kontroll. Detta sker i dag dock inte annat än i undantagsfall.

6 Problembeskrivning. Arbetet med de tre uppdragen har visat på stor utvecklingspotential inom djurskyddet. Idag bedrivs arbetet med förprövning, offentliga kontroller och djuromsorgsprogram självständigt och med få kopplingar till varandra. Exempelvis påverkas inte riskbedömningen av kontrollobjekten av den information som förprövningen eller branschens egenkontroll skulle kunna tillföra. Omsorgsprogrammen används inte heller i förprövningen. Den offentliga djurskyddskontrollen kan därför göras mer effektiv genom att utveckla en riskbedömningsmodell som tar hänsyn till de olika aktörernas insatser inom och utanför myndighetsvärlden. Brist på informationsutbyte mellan branscher och myndigheter gör att resurserna inte används optimalt och att företagarna till viss del belastas med onödigt administrativt arbete (dubbla kontroller). I detta avsnitt ges en problembeskrivning av de tre uppdragen.

6.1 Djuromsorgsprogram 6.1.1 Myndighetsutövning och kontroll När en branschorganisation önskar utveckla ett kontrollprogram för att få tillämpa särskild lagstiftning ska programmet godkännas av Jordbruksverket. När kontrollprogrammet är i drift så måste kontroll ske hos djurhållarna att programmet följs och ett beslut tas om att få följa den särskilda lagstiftningen. Ett sådant beslut innebär myndighetsutövning och enligt regeringsformen 11 kap. 6 § 3 st. måste det finnas stöd i lag för att kunna utföra myndighetsutövning. På djurhälso-/smittskyddssidan utförs t.ex. den frivilliga salmonellakontrollen för svin av Svenska Djurhälsovården som fått denna uppgift delegerad av Jordbruksverket. Detta med stöd av Förordning (2006:816) om kontroll av husdjur m.m. Motsvarande lagstöd saknas för kontrollprogram som har stöd i djurskyddsbestämmelserna. Enligt Avdelning II kapitel II artikel 5 i kontrollförordningen (EG) 882/2004 kan den behöriga myndigheten delegera särskilda uppgifter i den offentliga kontrollen. Åtgärdskrav får dock inte delegeras till kontrollorganet. Enligt samma artikel ställs krav om att det ska finnas en exakt beskrivning av de uppgifter som kontrollorganet får utföra och av de villkor under vilka uppgifterna får utföras. Kontrollorganet ska vara ackrediterat och ha den sakkunskap, utrustning och uppbyggnad som krävs för att utföra de delegerade uppgifterna. Det ska ha tillräckligt med erfaren och kvalificerad personal samt vara opartiskt. Kontrollorganet ska meddela resultaten av utförda kontroller till den behöriga myndigheten. Vid brister hos en djurhållare ska kontrollorganet genast underrätta den behöriga myndigheten. Den behöriga myndigheten får omedelbart återkalla delegeringen om kontrollorganet brister i sin kontroll och inte snabbt vidtar lämpliga korrigerande åtgärder för att rätta till dessa brister. Även annan myndighetsutövning kan delegeras, av behörig myndighet, till enskilda organisationer, kontrollorgan med flera. Vid delegering av annan myndighetsutövning, t.ex. beslut i ett kontrollprogram, kan behörig myndighet ställa liknande krav som de som ställs i Avdelning II kapitel II artikel 5 i kontrollförordningen, på exempelvis tredjepartskontroll eller annat. Motsvarande krav som finns t.ex. i förvaltningslagen och offentlighetsprincipen kan även ställas, t.ex. på att handlingar ska vara offentliga, att risk

för jäv inte ska uppstå med mera. En alternativ lösning för att säkerställa offentlighetsprincipens krav är att de organisationer som utför myndighetsutövning jämställs med myndigheter enligt 1 kap. 8 § sekretesslagen (1980:100). Det är viktigt att det finns en rättsäkerhet för den enskilde och att denne får en opartisk bedömning. Beslut som fattas i samband med myndighetsutövning måste kunna överklagas till annan lämplig instans t.ex. till Jordbruksverket. Resurser för att handlägga denna typ av ärenden måste då avsättas hos Jordbruksverket. Resultaten av den offentliga kontrollen ska årligen rapporteras till regeringen och EU. Även eventuella delar som är delegerad i den offentliga kontrollen ska rapporteras. För att säkerställa att kontrollen sköts måste revisioner genomföras av behörig myndighet. Ju fler som utför kontroller desto fler revisioner måste utföras. Näringens organisationer har framfört att en stor fördel med att en enskild organisation utför en delegerad myndighetsutövning/kontroll är att det finns viktig kompetens om denne rekryteras från näringen. Inom den egna branschen har man sett många liknande besättningar. En kontrollant med anknytning till den egna näringen har lättare att tala samma språk med djurhållaren än vad t.ex. en myndighetsperson har. Man menar att den höga kompetensen inom näringen lättare leder till konstruktiva dialoger mellan kontrollant och djurhållare. Näringen själv tror att en djurhållare har större förtroende för den som kommer och kontrollerar om denne representerar branschorganisationen. Det är viktigt med kompetens hos kontrollanterna men också att det finns en rättsäkerhet. Det är även angeläget med ett tydligt regelverk vad gäller en viss delegering av kontrolluppgifter till näringens organisationer anser man. För att den administrativa kostnaden ska minska krävs det att dessa kontrollprogram är frivilliga att ansluta sig till. Det är viktigt att dessa program och kontrollerna av dem håller en hög kvalitet vilket kan säkerställas med s.k. systemrevisioner. Detta kan sedan beaktas när den offentliga kontrollen ska riskbaseras Näringen menar också att den erfarenhet som finns har visat att det är effektivt då branschen driver egna program (t.ex. Svensk Fågel), något som har medfört att nivån på djurskyddet och djuromsorgen har höjts. Att öka näringens möjlighet till eget ansvar medför kanske en större acceptans hos dem som ska kontrolleras. Ett alternativ till att helt överlämna uppgifter som innebär myndighetsutövning är att i högre grad i den offentliga kontrollen ta hänsyn till de kontroller som utförs inom olika kvalitetsprogram anser man. Både organisationer och myndigheter ser att en fördel med utvecklingen av kontrolloch djuromsorgsprogram är att de kan utgöra en viktig parameter då den behöriga kontrollmyndigheten ska riskbasera den offentliga kontrollen. Den producent som är ansluten till ett väl fungerande kontroll-/djuromsorgsprogram kan få längre kontrollintervall i den offentliga kontrollen. Den behöriga kontrollmyndigheten (idag kommunen) kan då lägga mer djurskyddsresurser där det bättre behövs och på så sätt effektivisera den offentliga kontrollen. Synpunkter har framkommit att kontrollfrekvensen bör anpassas efter hur säkra kontrollerna är, t.ex. att en tredjepartskontroll är mer tillförlitlig än en andrapartskontroll. En myndighet framförde att vid en riskbasering av den offentliga kontrollen måste en bedömning göras av kontrollprogrammens oberoende, öppenhet, myndigheternas möjlighet att få tillgång till kontrollrapporter, system för uppföljning av avvikelser och kompetenskrav för kontrollpersonalen.

Näringens organisationer framförde också att det kan uppstå en osäkerhet om i vilken egenskap en kontrollant från näringen besöker en producent om de både har en rådgivande och en kontrollerande roll. Djurhållaren kan komma att känna en oro över vart den information och de uppgifter kontrollanten får slutligen hamnar, och om dessa kan leda till sanktioner eller förelägganden. Näringen ställer sig tveksam till att utföra myndighetsutövning. Näringen framförde även att det finns en risk för dubbla kontroller och ökade kostnader om kontroller ska utföras både av ett delegerat kontrollorgan och en behörig myndighet. Redan idag görs kontroller av flera instanser som delvis kontrollerar samma saker. Det är en fördel om kontrollerna kunde samordnas med kontrollmyndigheten eller att kontrollmyndigheten gör stickprovskontroller hos dem som är anslutna till kontroll/djuromsorgsprogram. I övrigt anser man att även de kontroller som idag utförs av andra än myndigheterna borde kunna samordnas ytterligare. Det finns en risk att opartiskheten kan ifrågasättas av konsumenterna om myndighetsutövning delegeras till enskild organisation nära knuten till producenten. Vidare framhålls av näringen att en eventuell utveckling av djuromsorgsprogram (gamla eller nya) måste vara upp till varje bransch att besluta om. Den veterinära kompetens som redan är aktiv i djurbesättningarna utgör en potentiell medaktör i kontroll/djuromsorgsprogrammen. Man har framfört farhågor att det kan bli för kostsamt att delta om det kommer att ställas krav på att kontrollprogrammen ska kontrolleras av en oberoende tredje part. Djurskyddsinspektörernas riksförening (DIRF) anser att de kontroller som idag utförs inom ramen för omsorgsprogrammen görs av personer med god kompetens på det aktuella området, vilket är positivt. Det negativa är att kontrollanten lätt kan hamna i jävsliknande situationer, då det är få personer som deltar i denna kontroll. Omsorgsprogrammens kontroller har brister när det gäller rättssäkerhet, då djurhållaren inte har möjlighet att överklaga kontrollantens bedömning. Djurskyddsorganisationerna anser att en tredjepartskontroll, likt Sigill, är nödvändigt för trovärdigheten. Tredjepartcertifiering kan vara ett sätt att visa att man är oberoende. Kompetensen hos den som utför kontrollerna måste finnas. De anser även att det är mycket viktigt att man samordnar sig, samt att det bör finnas ett informationsflöde mellan myndighet och kontrollorgan.

6.1.2 Befintliga program Det finns utöver de två kontrollprogram som idag är sanktionerade i lagstiftningen ett antal djuromsorgs- och djurhälsoprogram med olika inriktning och för olika djurslag. Många av dessa program är utvecklade för att höja smittskyddet och kan idag inte direkt tillämpas som kontrollprogram avseende djurskydd, men bör i framtiden kunna utvecklas så att detta blir möjligt. Det finns en risk att ett utvecklat kontrollprogram inte fortsätter att utvecklas när det väl tagits fram. Punkterna som granskas inom ramen för programmet måste vara föremål för uppdatering i takt med att djurskyddsforskningen på området går framåt. Godkännande av program bör vara tidsbegränsade eller på annat sätt tydligt ange att programmets kontrollpunkter ska revideras med jämna mellanrum. Svensk Fågels kontrollprogram har ett godkännande som inte är tidsbegränsat, vilket gör att revidering av kontrollprogrammet endast kan ske på Svensk Fågels initiativ. Till exempel finns det forskning som visar på att djurvälfärden påverkas signifikant av slaktkycklingarnas tillväxt-

takt under de första levnadsveckorna. Djuromsorgsprogrammet skulle kunna utvecklas till att även omfatta djurvälfärden i relation till tillväxtfaktorn. Svensk Fågel anser att deras besiktningar/kontroller har fungerat väl under ett antal år. Systemet har dessutom utvecklats vidare genom ny forskning, teknik och kompetensutveckling samt erfarenhet. De anser vidare att i samband med att kontrolltider ska fördelas i landet och fördelas mellan de olika produktionsgrenarna är det av högsta vikt att omfattningen på redan existerande program och andra officiella kontroller, branschriktlinjer m.m. framför allt vad gäller innehåll och kontroll beaktas, oavsett vilken benämning man har. Svensk Fågel anser också att den tillsyn som ska tillse att programmet fungerar i praktiken även fortsättningsvis bör hanteras av länsstyrelsen och SJV genom fortsatt informationsutbyte med den regionala tillsynsmyndigheten och genom referensgruppsmöten centralt. Tillsynen på gårdsnivå kan på så vis begränsas till riskbaserade stickprovskontroller och extra tillsynsbesök vid behov - om och när problem identifieras. Kontinuerlig utbildning och uppdatering är viktig. Kontakt och dialog med branschen som håller årliga utbildningar är också av största vikt. Näringen har framfört vikten av att de befintliga kontroll/djuromsorgsprogrammen tas till vara. DIRF är kritiska till hur befintliga program fungerar. I en sammanställning som har gjorts efter en förfrågan till DIRFs medlemmar framkom det att djurskyddsinspektörerna har liten erfarenhet av innehållet i de befintliga djuromsorgsprogrammen och heller ingen information från resultatet av eventuella kontroller i programmen, förutom från svensk Fågel som regelmässigt skickar resultat från besiktning enligt omsorgsprogrammet till de lokala kontrollmyndigheterna. Informationen om program och utförda kontroller till kommunerna är mycket knapphändig och i många fall obefintlig. Kommunerna är heller inte informerade om vilka gårdar som är anslutna till de olika programmen. Detta gör det svårt när man ska kontrollera t.ex. beläggningsgrad. Många inspektörer framför i sina svar att man sällan får signaler från branschen om att det finns brister på en gård. Det finns exempel där djurhållare har haft besök från branschorganisationen och blivit ”godkända” för att sedan vid miljökontorets besök konstaterats ha ett flertal brister enligt djurskyddslagen, i vissa fall till och med grava brister. Djurskyddsorganisationerna anser att man bör revidera och se över programmen så att de är uppgraderade och följer nya rön och erfarenheter.

6.1.3 Utvecklingspotential för kontrollprogram LRF, liksom flera andra av näringens organisationer, har vid samrådsmöten uppgett att man idag generellt sett inte, inom de ramar och de möjligheter som Jordbruksverket angett för uppdraget, ser någon direkt fördel att skapa nya djuromsorgsprogram. I dagsläget har de svårt att se vilka lättnader i djurskyddslagstiftningen som skulle kunna vara så pass omfattande att de skulle väga upp de kostnader som den särskilda kontrollen som angetts skulle kräva och den administration m.m. som ett djuromsorgsprogram innebär. Det finns även en risk med att vilja göra avsteg från dagens djurskyddslagstiftning. Det kan från ett konsumentperspektiv vara negativt i marknadsföringen. Intresset för kontrollprogram är beroende av vilka fördelar man ser med att ingå i ett sådant program. Alla näringar har sagt att de är intresserade, om fördelarna är tillräckligt stora. Näringen anser dock att det är bra för framtida bruk om det i lagstiftningen skapas en 66

möjlighet att införa djuromsorgsprogram när behovet uppkommer. Branschorganisationerna ger uttryck för att generellt vara ganska nöjda med dagens lagstiftning. Näringen är dock kritisk till hur lagstiftningen tillämpas och hur efterlevnaden av den kontrolleras. Svensk Fågel menar att deras medlemmar har att förhålla sig till de kontrollprogram som idag finns för att överhuvudtaget kunna ha en rimlig konkurrensmöjlighet mot utlandet och andra produktionsgrenar. Skälet till detta, anser de, är att lagstiftaren villkorat standardkraven i produktionen. Man ska heller inte glömma bort att samtliga kontrollprogram som företagen har att följa innebär även en snedvriden konkurrens i förhållande till importerade produkter från EU och tredje land. Svensk Fågel menar dock att det finns fördelar med att jobba förebyggande genom de olika kontrollprogrammen. Vinsten/moroten för företagen är dock liten eller negativ då den offentliga kontrollen inte innebär minskade kostnader. Andra ekonomiska styrmedel som på något sätt kan främja och uppmuntra än mer att även i framtiden vara ansluten till kontrollprogram välkomnas därför. Styrmedel kan röra andra faktorer på gården som innebär en större konkurrensneutralitet mot importerade produkter. Djurskyddsorganisationer anser att en viktig del med programmen är att de följer djuret från vaggan till graven, d.v.s. att hela livsmedelskedjan följs. Att man också hittar rätt indikatorer som verkligen kompenserar och är relevanta för de särskilda djurskyddsbestämmelser är mycket viktigt. Även här är det viktigt att man slår fast att djurskyddslagen syftar till att skydda enskilda djur, att alla djurindivider är lika viktiga. Enligt länsstyrelse- och kommunrepresentanter tycker de att det var bättre om näringen satsade på omsorgsprogram istället för kontrollprogram. Även omsorgsprogrammen kan riskbaseras. Kommunerna och länsstyrelserna har svårt att se vinsten av ett kontrollprogram. Bättre att ändra i föreskrifterna än att skapa kontrollprogram för att få specialregler. DIRF poängterar att deltagande i ett omsorgsprogram inte innebär någon garanti för ett gott djurskydd. Tvärtom kan det ge en ”falsk säkerhet” eftersom till och med uppenbara brister i djurskyddet inte har påtalats. En annan synpunkt som framförts är att ett djuromsorgsprogram måste mäta det viktiga ur djurskyddssynpunkt, inte enbart besättningens status i stort. DIRF är tveksamma till de diskussioner som förts fram om att en djurhållares deltagande i ett program skulle kunna innebära särskilda djurskyddsregler för den aktuella besättningen. En lagstiftning som gäller alla och garanterar en miniminivå för djurskyddet är något Sverige bör värna om anser man.

6.2 Riskbaserade djurskyddskontroller 6.2.1 Anpassning av kontrollsystemet till gällande regelverk I föregående avsnitt beskrivs hur krav på riskbaserade djurskyddskontroller styrs av EGregelverk. De offentliga kontrollerna som genomförs inom livsmedelskedjan ska från och med 1 januari 2006 vara riskbaserade. Specifikt för djurskyddet gäller att även djurskyddskontroller som rör andra djur än livsmedelsproducerande djur omfattas av samma krav på riskbedömning, till exempel pälsdjur, cirkusdjur och samtliga sällskapsdjur. Denna särskilda bestämmelse följer av 64 § djurskyddsförordningen, där Avdelning II kapitel I artikel 3 i kontrollförordningen är upptagen.

Kunskap om risker och faror samt deras värdering (riskbedömning) inom djurskyddet är föremål för intensiv forskning på nationell och internationell nivå under de kommande åren. Den Europeiska Unionen driver, främst genom EFSA14, ett flertal projekt med syfte att utveckla riskmetodiken i allmänhet och kunskaperna om risker och faror förknippade till olika typer av djurhållning i synnerhet. Det är ett samlat forskningsprojekt som genomförs i 17 länder och benämnts Welfare Quality project. En av de viktigaste målsättningarna för projektet är att föreslå en gemensam standard för hur välfärd ska bedömas. Den samlade kunskapen som växer fram under dessa år kommer att leda till riskmodeller som ökar tillförlitligheten i den offentliga kontrollen samt en fördjupad kunskap om djurbaserade välfärdsindikatorer. Tyngdpunkten i modern djurskyddsforskning ligger alltså på mätsystem för djurbaserade mått, som hälta, hull eller renhet, resningsproblem eller flyktbeteende. Dessa parametrar varierar mycket mellan djur och mellan besättningar och påverkas ofta av skötsel och djurmiljö (tillsyn på djur, stallmiljö mm). Djurbaserade indikatorer förväntas ge förutsättningar för en utveckling av djurskyddslagstiftningen och kontrollmetodik och på sikt till ett mer funktionsanpassat regelverk. En annan viktig anpassning berör kontrollpersonalens kompetensutveckling. Krav på kompetens är stadgade i kontrollförordningen och finns även upptagna i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (2007:2) om offentlig djurskyddskontroll. En del remissinstanser har särskilt påpekat att utbildning för blivande djurskyddsinspektörer måste förbättras ytterligare. I synnerhet anser dessa att en övergång till mer riskbaserade kontroller med fokus på funktionskrav ställer högre krav på kompetens och vidareutbildning av kontrollpersonalen. En modern syn på kontrollsystemet, där offentlig verksamhet bättre integreras med de branschspecifika kontrollerna, ställer dock ytterligare krav på kompetens och samordning. Sveriges Veterinärförbund påpekar i sitt remissvar till Jordbruksverket att ett proaktivt arbete med djuromsorgen och djurhälsan i besättningar ska stödjas på kompetent rådgivning. Djurskyddsinspektörernas Riksförening, DIRF, framhåller att djurhållarna många gånger kan uppleva en förvirring över vilka regler som gäller och vad han eller hon har att följa då branschens kvalitetssäkringssystem inte alltid är synkroniserade med de krav på djuromsorg som ställs i djurskyddslagstiftningen. Näringen betonar att kontinuerlig utbildning av personalen och uppdatering samt kontakt och dialog med branschen som håller egna utbildningar är av största vikt. Kompetensutveckling måste således omfatta såväl personal som utför offentliga kontroller som övriga kontrollanter eller rikslikare som utför kontroller av branschens omsorgsprogram. Därutöver kommer kravet på harmonisering av branschens och myndigheternas bedömningar av djurvälfärden att öka. Ett viktigt steg mot de krav på styrning och samordning av de offentliga kontrollerna som EG-rätten ställer på medlemsstaterna har fattats genom Riksdagens beslut om överflyttning av djurskyddsansvaret till länsstyrelserna från 1 januari 2009. Ett samlat djurskydd i statlig regi som leds av ett färre antal myndigheter (21 länsstyrelser mot tidigare 290 kommuner) ökar förutsättningarna för en bättre samordning. Därtill har Jordbruksverkets och länsstyrelsernas arbete med projektet ELOF lagt en solid grund för ett harmoniserat djurskyddsarbete. ELOF arbetar med framtagande av gemensamma handläggningsrutiner, IT-system, protokoll för kontroller m m för samtliga kontrollmyndigheter.

14 14

EFSA. European Food Safety Authority, den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerheten.

Även harmoniseringen av avgiftssystemet efter 1 januari 2009 torde uppfattas som ett rättvisare debiteringssystem jämfört med dagens. Det är framför allt dagens stora olikheter mellan kommunerna som har lett till omfattande kritik och som, de facto, gett upphov till försämrad konkurrensneutralitet mellan företagare belägna i olika kommuner.

6.2.2 Vägen till likvärdiga djurskyddskontroller Några förutsättningar för att uppnå en likvärdigare djurskyddskontroll i landet har diskuterats i föregående avsnitt. Vägen till likvärdigare djurskyddskontroller över landet innebär bland annat likvärdiga förutsättningar för kontrollarbetet, likvärdiga planeringsunderlag och metoder för genomförande av kontrollerna. De stora olikheterna i dagens kontrollsystem beror huvudsakligen på hur olika kommuner satsar och delvis även på det kommunala självstyret som innebär att genomförandet av de offentliga kontrollerna sker på olika sätt. Dessutom ser beslutsgången i djurskyddsärenden mycket olika ut i kommunerna (bilaga 7). Det är Jordbruksverkets bedömning att överföringen av djurskyddet till länsstyrelsen och projektet ELOF, som kommer att leverera ett gemensamt registersystem och övrig handläggningsstöd (ärendehanteringssystem, mallar och processbeskrivningar för handläggningen, inspektionsprotokoll mm), hör till dessa åtgärder. Dessa insatser måste integreras med fortlöpande fortbildning för kontrollpersonalen för att kalibrera de bedömningar som görs vid kontrollerna. Utbildningsinsatser för att likrikta bedömningarna är särskilt viktiga då datorbaserade checklistor ska introduceras. Detta påpekas särskilt av Livsmedelsverket. En viktig förutsättning för att kontrollerna ska vara likriktade är att kontrollpersonalen har tillgång till vägledningar för bedömning av djurskyddet. Inom ELOF ska ett arbete med framtagande av juridiska vägledningar påbörjas som ska komplettera de befintliga som redan finns tillgängliga. För varje kontrollområde som kommer att täckas av specifika checklistor kommer dessa att kompletteras med instruktioner för ifyllande av protokollen samt vägledningar för att underlätta en korrekt och likvärdig bedömning över landet. Kommunernas offentliga kontroll på slakterier och djurtransporter har ofta beskrivits som komplicerade områden som fordrar specialkompetens. Förbättringspotentialen på dessa områden torde vara stor efter överflyttningen av djurskyddet till länsstyrelsen. Dessutom integreras numera dessa kontroller med Livsmedelsverkets kontroller av transporter och slakt genom de Officiella Veterinärer och assistenter på slakterier. För att utveckla och likrikta dessa kontroller arbetar Jordbruksverket och Livsmedelsverket gemensamt med framtagande av instruktioner, vägledningar och utbildningar för dessa veterinärer och assistenter.

6.2.3 Vägen till riskbaserade djurskyddskontroller Arbetet med detta uppdrag har särskilt fokuserat på förutsättningar och utveckling av ett system för att genomföra riskbaserade djurskyddskontroller. Brist på kunskap om faror och risker inom detta kontrollområde leder idag till olika prioriteringar, och resurserna läggs inte alltid där riskerna är störst. Arbetsgruppen som har arbetat med uppdraget är positiv till detta arbete. Forskningsprojektet RAWA som knutits till uppdraget och som kommer att pågå fram till år 2010 utgör en garanti för kvaliteten i det fortsatta arbetet.

Näringen har särskilt noterat att, om branschernas egna och övriga kontroller ska kunna beaktas på ett lämpligt sätt i den offentliga kontrollen av djurskyddslagstiftningen, är det av största vikt att kartlägga nuvarande rutiner och system för att säkra kvaliteten på djurhållningen. Denna kartläggning fordras för att kunna integrera näringens kontroller med myndigheternas offentliga kontroller, men även för att bedöma (poängsätta) valören av de olika kvalitetssäkringssystem som finns idag. Näringen anser det viktigt att modellen ska vara praktiskt användbart och accepterat hellre än 100 % perfekt från början. Utvecklingen av en modell för riskbedömningen kräver därför en stor flexibilitet. Modellen ska kunna levereras så fort som möjligt och börja användas med den information som finns tillgänglig idag samt kompletteras med ytterligare data som forskningen levererar under de kommande åren. Jordbruksverket kommer därför att presentera en modell för prioritering av djurskyddskontrollerna som kan byggas på i olika steg. Näringen anser att omfattningen på redan existerande program och andra officiella kontroller, branschriktlinjer mm framför allt vad gäller innehåll och kontroll, ska beaktas när kontrollresurser ska fördelas mellan de olika produktionsformerna. Av det skälet måste dialogen hållas med branschorganisationerna vid en riskvärdering. Då värdering av de befintliga kvalitetssäkringssystemen kommer att utgöra en del av riskmatrisen för riskbedömningar av kontrollobjekt föreslår Jordbruksverket att en särskilt grupp bildas med myndigheter och näringsorganisationer för att driva detta arbete.

6.2.4 Användning av databaserade checklistor Datoriserade checklistor har potential att spara både tid och administration samtidigt som det blir lättare att sammanställa statistik från djurskyddskontrollerna och att kontrollerna i sig blir mer samordnade och likriktade över landet. Det finns dock potentiella problem som bör belysas innan checklistor och speciellt datoriserade checklistor introduceras. Det finns en risk för att inspektörer som använder checklistor endast går efter punkterna i listan och slutar använda sig av lagstiftningen (gäller även om checklistan inte är datoriserad). Introduktion av checklistor kommer att kräva personal med fortsatt hög djurskyddskompetens. Bedömningar utifrån djurskyddslagstiftningen är oftast mer bedömningsgrundande än utifrån livsmedelslagstiftningen, varför det kan bli skillnader på hur datoriserade checklistor kommer att kunna användas i de olika lagstiftningarna. Det är viktigt att tillräckliga resurser sätts in när systemet skapas. Nya system kräver utbildning på handhavande och hur de ska integreras i det dagliga arbetet (vilka funktioner som det ersätter, om övriga rutiner behöver läggas om etc.). Erfarenheter visar att de som ska arbeta i systemet måste involveras tidigt i utvecklingsarbetet för att säkra att det blir ett användarvänligt system. Ett vanligt problem när nya it-lösningar skapas är att kostnaden för drift, underhåll och vidareutveckling av systemen underskattas och dessa poster därför blir åsidosatta. Detta kan leda till att ett i grunden bra system snabbt tappar i förtroende, blir omodernt och tappar i användande. Det har vid samrådsmöten med näringen lyfts farhågor att datoriserade checklistor skulle kunna innebära en sänkning av den personliga integriteten då uppgifter, som visserligen fanns tidigare men som, nu kan bli tillgängliga elektroniskt är mycket lättare att komma åt och begära ut. Det finns därför farhågor att introduktionen av datoriserade checklistor skulle kunna stå i strid med personuppgiftslagen och sekretesslagen. Det kan också vara ett sårbart system att alla inspektörer ska vara uppkopplade mot en databas. Inspektörerna skulle kunna bli beroende av en fungerande uppkoppling för att kunna utföra sina kontroller.

6.2.5 Användning av kvalitetssäkringssystem och annan information i den offentliga kontrollen I avsnitt 5.2.4 redovisades en rad egenskaper som Jordbruksverket, i samråd med arbetsgruppen, har ansett som relevanta för att utveckla och värdera ett kvalitetssäkringssystem. Det ska noga poängteras att fokus har i detta sammanhang lagts på uppdragets innehåll i denna fråga: ”… Myndigheten skall också, i dialog med branschen, se över hur näringens egenkontrollprogram behöver utvecklas för att kunna användas i djurskyddskontrollen. I detta sammanhang skall undersökas hur ett system för överföring av information från branschens program till myndigheter kan utformas.” De egenskaper som har identifierats, till exempel grad av oberoende av branschens kontroller, insyn och transparans av kvalitetssäkringssystem mm, prioriterar således det särskilda behovet av att kunna använda informationen i branschens kontroller i det övriga myndighetsarbetet. Detta utesluter naturligtvis inte att branschen även kan prioritera andra viktiga aspekter i sina program som är av större intresse för deras medlemmar och de produkter som levereras på marknaden. Jordbruksverket anser att utvecklingen av en riskmodell för djurskyddet måste ske parallellt med ett särskilt projekt där myndigheten, i samarbete med näringen, ska värdera de olika kvalitetssäkringssystemen. På detta sätt kan riskmodellen kompletteras och förbättras, mer om detta i avsnitt 7. Eventuella konsekvenser för myndighetens oberoende i samband med granskning av tillämpning av dessa kvalitetssäkringssystem måste dock utredas innan ett sådant värderingsarbete startar. Under arbetet med uppdraget har invändningar gjorts mot att näringen behöver ha konkreta fördelar för att främja och uppmuntra utvecklingen av sina kvalitetsprogram. Svensk Fågel påpekar till exempel att kontrollprogram som företagen har att följa även innebär en snedvriden konkurrens i förhållande till importerade produkter. Eventuella fördelar som dessa program kan generera i förhållande till lagstiftningen är en fråga som behandlas särskilt i avsnitten om djuromsorgsprogram. Näringen anser att utvecklingen av omsorgsprogrammen är ett krävande arbete sett i relation till de ringa fördelar som en producent kan få genom reducerade kontrollintervaller. Detta eftersom djurskyddskontrollerna inte är så frekventa i dag (i genomsnitt kontrolleras en produktionsenhet vart femte år av den operativa myndigheten), dels för att merparten av dessa kontroller kommer att vara skattefinansierade från och med årsskiftet. Å andra sida kan argumenteras att producentperspektivet innebär att djurhållarna inte ska behöva utsättas för onödiga dubbla kontroller och att samordningen mellan myndigheter och branscher kan resultera i fördelar för alla parter. Detta bör även gälla för dessa kontroller som inte klassas som administrativa kostnader för företagare, exempelvis näringens egna program. Ett första försök att värdera branschens egenkontrollprogram gjordes av Jordbruksverkets Centrala tillsynsgrupp (nedan angivet som CTG) år 2003. Jordbruksverket kom i detta arbete fram till att egenkontrollprogram inte bör godkännas eller fastställas av myndigheter och att programmen skulle kunna utgöra ett komplement i kontrollarbetet. CTG ansåg att väl fungerande egenkontrollprogram skulle kunna påverka myndigheternas kontrollfrekvens på produktionsenheter. CTG bedömde att de olika kontrollprogram och omsorgsprogram som förekom inom animalieproduktionen huvudsakligen utgjorde 71

en kvalitetssäkring för verksamheten, och uppfyllde därför inte de krav som ska ställas på ett egenkontrollprogram. En del slutsatser som CTG drog för fyra år sedan är relativt aktuella. Branschens program, ofta initierade av näringen för att säkra och marknadsföra kvaliteten i produktionsledet, har en stor utvecklingspotential inom djurskyddet då värdering av djurvälfärd implementeras i programmen. I arbetet med uppdraget har LRF särskilt poängterat att egenkontrollen inom djurskyddsområdet bör vara frivillig. I annat fall, om den regleras i lagstiftning, ska egenkontrollen ligga på lagstiftningsnivå och inte högre. Representanterna för IP Sigill och djurrättsorganisationer förespråkade däremot införandet av egenkontroll som kan innehålla högre krav än lagstiftningen. Dessa skulle bland annat kunna användas i marknadsföringssyfte då vissa djurhållare kan visa på mervärden av sin djurhållning. En offentlig djurskyddskontroll kan däremot inte kräva att producenter uppfyller högre krav än det som anges i regelverket. Myndigheter och djurskyddsorganisationer har särskilt poängterat att användning av kvalitetssäkringssystem är positiv då den ökar medvetenheten och kunskapen hos djurhållare men får aldrig ersätta en offentlig kontroll. I arbetet med uppdraget har Jordbruksverket inte kommit fram till att krav på egenkontroll bör föras in i djurskyddslagstiftningen. Krav på tillsyn över djur uttryckt i 3 § djurskyddslagen utgör på sätt och vis ett behov av egna rutiner för att uppfylla regelverket. Brist på regleringen av egenkontrollen påverkar därmed inte djurhållarens eget ansvar och handlingsplikt att vidta de åtgärder som fordras. Egenkontroll som inte regleras i lag ger också varje bransch en möjlighet att utveckla och införa kvalitetssäkringssystem inom djurskyddet som ligger på olika nivåer, dock minst lagstadgad miniminivå.

6.2.5.1

Överföring av information från branscher eller myndigheter till den offentliga kontrollen Överföring av djurskyddsbaserad information medför att den offentliga kontrollen inklusive riskbedömningen kan bli mer effektiv. Detta borde således ligga i alla parters intresse. I sammanhanget är det viktigt att identifiera och endast överföra information som är relevant för djurskyddet, och till exempel undvika ekonomiskt relaterad data som inte ”avslöjar” statusen på djurvälfärd på individ- eller besättningsnivå. Som exempel har Jordbruksverket diskuterat med projektet RAWA i vilken omfattning information från kokontrollen bör överföras till kontrollmyndigheter. Även om det är för tidigt att säga exakt vilken information som ska överföras för en riskklassificering (detta arbete är pågående) kan det med god säkerhet konstateras att det finns ett värde i information om klinisk sjuklighet och dödlighet mm. Som exempel av värdefull information som kan indikera välfärden och som ska värderas vidare kan nämnas juverhälsa (juverhälsoklassning), data om reproduktion (kalvningar, dödfödda kalvar, självdöda kalvar efter 24 timmar mm), klövhälsa och andra sjukdomsfall som rapporteras av veterinärer. Kopplingen mellan veterinärbehandlingar och djurvälfärd bör bedömas med stor försiktighet. Svensk Mjölk har drivit ett projekt där man har analyserat kopplingen mellan enkla djurbaserade indikatorer och nyckeltal såsom fertilitetsdata, statistik om sjukdomar, dödlighet, slaktorsaker, mjölkavkastning mm som föreningen har tillgång till via sina kontroller. Frågan om överföring av deras data är dock inte enkel att lösa.

Överföring av produktionsdata, till exempel avkastning/tillväxt eller rekryteringstakt och foderomvandling kan även vara av betydelse för bedömning av djurvälfärden. Låg produktion kan till exempel indikera subklinisk sjukdom hos exempelvis slaktkycklingar och värphöns. Resultat från köttbesiktning av fjäderfä kan ge värdefull indikation på djurskyddet vid tid för lastning och transport av djuren till slakteri. Hög förekomst av bröstskador (blödningar) och frakturer (benbrott eller vingbrott) kan vara tecken på dåliga lastningsrutiner och transporter. En studie om förekomst av magsår hos grisar gjordes nyligen i Danmark. Undersökningen visade att var fjärde besättning hade en stor förekomst med uppemot 50 % sjuka djur samt att problemet var besättningsrelaterat. Forskning på området har visat att det vanligtvis är fodret som leder till problemet. Ju mer finmalet fodret är desto större är risken. Tillgång till halm kan även motverka risken för magsår. I detta sammanhang bör noteras att det är väldigt vanligt att danska grisar föds upp till slakt utan strö. Under normala svenska förhållanden torde problemet vara något mindre. Kunskap om detta djurhälsoproblem skulle kunna leverera värdefull information om djurens välbefinnande och även orientera till en problemlösning såsom större tillgång till grovfoder eller strömedel. Information om slaktfynd anses generellt vara av mycket stor betydelse för djurvälfärden. Detta har särskilt påpekats av projektet RAWA. I samband med slakt erhålls en större mängd information såsom hudskador, gödselförorenade djurkroppar, blödningar, svansbitningar, bölder, leverskador eller ledinflammationer. Förutom det som Livsmedelsverkets personal registrerar, kan ”slaktfynd” bestå av uppgifter som slakterierna själva registrerar. Alla slaktsvinproducenter anslutna till Svenska Djurhälsovården erhåller kvartalsrapporter över aktuella besiktningsfynd. Indata levereras från slakterier till Djurhälsovården. En stallenhet som har en sjukanmärkning som ligger onormalt hög markeras med s k flaggning. När flaggningen upprepas flera kvartal i rad görs en sjukdomsutredning i besättning. Överföring av data direkt från slakterier, via Jordbruksverkets register Regina-slakt eller via Djurhälsovården till länsstyrelserna bör ske med viss regelbundenhet. En mycket känsligare fråga som har lämnats utanför detta arbete med uppdraget rör informationen kring djurhållarens ekonomiska förhållanden. Länsstyrelsen i Västra Götaland bjöd in rådgivare, gårdsveterinärer, bondestödjare, husdjursföreningens personal med fler experter till en nätverksträff rörande djurvälfärden i oktober 2007. Expertpanelen ansåg att en ansträngd ekonomi utgör ett klart riskmoment. Sambandet mellan djurvälfärd och produktion/ekonomi ansågs vara mycket starkt. Även handläggningen av allvarliga djurskyddsärenden som leder till beslut om omhändertagande eller djurförbud kan ofta vara relaterade till jordbruksföretag som är konkursmässiga eller ej kreditvärdiga hos till exempel foderleverantörer. Information av detta slag hanteras ofta av lokala omsorgsgrupper (bondekompis m fl) som stödjer lantbrukare med sådana problem. Erfarenheter från dessa stödorganisationers arbete är ofta mycket goda. System för överföring av sådan information till kontrollmyndigheter har dock inte behandlats inom ramen för uppdraget. Djurskyddsinspektörernas Riksförbund, DIRF, har under arbetet med uppdraget uttryckt större farhågor kring detta problem. DIRF anser att kommunerna får in mycket knapphändig information om vilka gårdar som är anslutna till olika omsorgsprogram och branschens resultat av sina kontroller. Svensk Fågels omsorgsprogram för slaktkycklingsdjur är ett undantag. Det har ofta rapporterats att medlemmar i olika kvalitetssystem inte fått anmärkningar av branschens kontrollanter trots att djurskyddsinspektörer-

na konstaterat brister i besättningarna. Branschkontrollerna belyser ofta statusen på hela besättningen vilket inte ger tillräcklig information om det enskilda djurets förhållande. Kommunerna informeras sällan om vilka producenter som är anslutna till djuromsorgsprogrammen, eller vilka brister som branschen upptäcker hos sina producenter. DIRF gör därför bedömning att användningen av djuromsorgsprogrammen i nuläget inte kan ha en större betydelse för den offentliga kontrollen. Enligt DIRF beror detta dels på den bristande informationen från branschens aktiviteter och resultat av sina kontroller, dels på diskrepansen mellan branschens och myndighetens bedömningar av djurvälfärden efter utförda kontroller. DIRF förutsätter att arbetet med dessa regeringsuppdrag kommer att innebära en extra belysning av de befintliga kontrollprogrammen och leda till en skärpning på framför allt hur information från branschkontroller ska delges kontrollmyndigheterna. Jordbruksverket anser att myndigheternas samordning och granskning av kvalitetssäkringssystemen kommer att spela en avgörande roll för kvalitetssäkringen, kalibreringen och användningen av branschens program i den offentliga kontrollen. Myndighetens granskningsarbete är inte att betrakta som myndighetsutövning. Som tidigare nämnts skapas eller lagras en del information som är av betydelse för välfärden av andra myndigheter. Detta är till exempel fallet med det arbetet som Livsmedelsverkets officiella veterinärer utför vid slakterier. Överföring av data bör även beröra detta.

6.2.5.2 Användning av nuvarande system för egenkontroll, omsorgsprogram eller andra kontrollprogram Miljöhusesyn kan användas för grundläggande djurskyddskontroll (och andra kontroller). Då systemet saknar extern kontroll eller ackrediterade revisioner kan Miljöhusesynen endast vara ett verktyg för att planera den egna verksamheten. Fördelen med systemet är emellertid att företagarna genom Miljöhusesynen under ett antal år har implementerat ett systematiskt miljöarbete, djurskyddsarbete och arbetsmiljöarbete på sina företag. Systemet är väl bekant för alla parter och utgör därför en bra grund för att arbeta med regelverket och lägga upp åtgärdsplaner för att uppfylla detta. I vissa fall, till exempel för lantbrukare anslutna till Krav eller IP Sigill, kontrolleras användningen av tredje part, vilket är en klar fördel enligt Jordbruksverkets uppfattning. Vid den ovannämnda nätverksträffen med rådgivare i Västra Götaland ansågs att egenkontrollsystem som djurägarna har för att själva upptäcka brister i djurvälfärden, till exempel Miljöhusesyn, inte fungerar bra och är inte tillräcklig. Inte heller anses grannsyn fungera bra. Djurhållarna vill ha utomstående yrkesgrupper som besöker djuranläggningen och reagerar om något bör åtgärdas. Miljöhusesynen kan därför utgöra en bra grund som, för de flesta produktionsformer, bör kompletteras med kvalitetssäkringsprogram innehållande moment av kontroll eller revision från utomstående kompetent personal. Beträffande befintliga kvalitetssäkringssystem finns en omfattande mängd information som rör produktionens kvalitet, avkastning, djurhälsa och djurvälfärd lagrad hos branschorganisationer som ansvarar för dessa system. Vissa parametrar kan fungera som värdefulla indikatorer för att definiera en djurskyddsstatus av olika produktionsenheter. Inom de närmaste åren förväntas kunskap om dessa indikatorer öka. Om denna mängd information görs tillgänglig för den offentliga verksamheten ser Jordbruksverket en stor utvecklingspotential för djurskyddet och en möjlighet att undvika vissa dubbla 74

kontroller samtidigt som det offentliga djurskyddet kan koncentrera sig på kontrollobjekt där större risker har identifierats. Även näringsorganisationer som inte verkar inom livsmedelskedjan arbetar idag med motsvarande system som kan, för exempelvis djurskyddskontroller av hundar, leda till mer riskbaserade kontroller. Frågan om överföring av data från branscher till myndigheter har diskuterats vid arbetsgruppsmöten. Näringen har även beretts tillfälle att lämna skriftliga yttranden och synpunkter i denna fråga. Med undantag för Svensk Fågels överföring av kontrollresultat till kommunerna och Svenska Äggs uttalande om en öppning/övervägande att utveckla liknande rutiner, har frågan visat sig vara tämligen svår att lösa. I Jordbruksverkets beslut (Dnr 34/4630-00) om godkännandet av Svenska Ägg:s kontrollprogram för frigående värphöns framgår att besiktningsmannens protokoll med besked om högsta tillåtna djurbeläggning i system med frigående höns bör tillställas berörd länsstyrelse och kommun. Dessa rutiner tillämpas dock inte i dagsläget. De flesta näringsorganisationer föredrar ett system som innebär regelbundna leveranser av positiva listor på djurhållare som godkänns vid branschkontroller till kontrollmyndigheter. Jordbruksverket anser härvidlag att en sådan information skulle vara otillräcklig och kan inte leda till säker riskbedömning av producenterna. RAWA gör samma bedömning i detta avseende.

6.3 Förprövning Regeringen har i sitt arbete med att modernisera och utveckla djurskyddslagstiftningen haft diskussionsmöten med representanter från näringen, myndigheter samt intresseorganisationer. Dessa har framfört önskemål om att förbättra systemet med förprövning. De skäl som bl.a. angetts har varit att det förekommer stora olikheter i bedömningar inom landet och att handläggningstiderna ofta är långa. Det har också framförts önskemål från såväl myndigheter som branschorganisationer att smittskyddet bör ingå, f.f.a. i stora besättningar. Regeringen anser att hygieniska och lättskötta byggnader kan minska både samhällets och näringens kostnader för vissa djursjukdomar. Regeringen anser att förprövningen är en viktig del för att tillgodose ett gott djurskydd och en god djurhälsa och anser därför att det är viktigt att den är effektiv och sker på ett likartat sätt i landet. Regeringen anser att det därför är angeläget att det görs en översyn av systemet.

6.3.1 Förprövningens omfattning Förprövning är en förebyggande djurskyddsoch djurhälsoåtgärd och kan närmast beskrivas som en form av bygglov. Förprövningen omfattar stallar och andra förvaringsutrymmen för hästar, för djur som hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn och päls samt för djur som hålls för undervisning. Förprövningen omfattar också hägn. (se kap. 5.3.1).

6.3.1.1 Undantag från förprövningskravet Undantagen från kravet på förprövning regleras i 3 § Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1999:95) om förprövning av djurstallar. I denna författning anges bl.a. att kravet på förprövning inte gäller om antalet djur som ryms på anläggningen av det eller de djurslag som berörs av den planerade byggnadsåtgärden, efter denna kommer att understiga ett visst antal. (se 5.3.1.)

Innan den 15 april 2003 omfattade förprövningskravet stallar eller andra förvaringsutrymmen för häst, nötkreatur, gris, får, getter, fjäderfä samt anläggningar för pälsdjur. Förprövningskravet utökades genom en ändring av 5 § djurskyddsförordningen den 15 april 2003 till att omfatta fler djurslag. Kravet gäller nu för samtliga djur som hålls för produktion av livsmedel, skinn, ull eller päls. Förprövningskravet utökade också med att gälla även för hägn för djur som hålls för något av ovanstående ändamål. Jordbruksverket har efter denna ändring inte föreskrivit om ytterligare undantag varför kravet på förprövning för vissa djurutrymmen gäller från första djurplatsen. Exempel på sådana djurutrymmen är utrymmen för fisk och kaniner samt samtliga djurslag som hålls i hägn, t.ex. hjort och vildsvin. Det råder en stor enighet bland såväl myndigheterna som näringen om att det finns behov av att se över undantagsföreskrifterna när det gäller dessa djurslag. Djurskyddsmyndigheten startade under år 2005 upp ett arbete med att se över förprövningsföreskrifterna och f.f.a. undantagsgränserna, som en följd av ovan nämnda ändring av 5 § (djurskyddsförordningen). Denna översyn slutfördes dock inte innan myndigheten lades ner. Förprövningskravet gäller idag generellt oavsett byggnadens eller djurhållningens komplexitet. Det betyder att även byggnader där risken är liten för att någon bygger på ett felaktigt sätt samtidigt som kostnaderna är låg för att rätta ett eventuellt sådant fel i efterhand, måste förprövas. Här kan t.ex. nämnas enkla ligghallar av eller andra väderskydd upp till en viss storlek och fabrikstillverkade hyddor för kalvar och grisar. Från näringens sida anser man att sådana utrymmen bör få uppföras utan föregående förprövning för att minska de administrativa kostnaderna för lantbrukarna. Flera länsstyrelser har också uttryckt samma uppfattning. Ett förslag som diskuterats med de olika intressenterna och som stöds av de allra flesta är att sådana utrymmen upp till ett visst antal eller viss storlek skulle kunna vara undantagna kravet på förprövning. När det gäller utrymmen där flera djurslag hålls i samma utrymme i en byggnad avgörs kravet på förprövning genom en beräkning för varje djurslag av kvoten mellan det planerade antalet djur och undantagsgränsen (se 5.3.1), varvid kravet på förprövning inte gäller om summan av kvoterna understiger 1,0. Denna regel uppfattas också av många som krånglig och svår att förstå, vilket ökar risken att någon omedvetet bryter mot förprövningsbestämmelsen. Regeln har f.ö. liten tillämpning i praktiken eftersom de flesta utrymmen som byggs för häst eller för djur som hålls för produktion av livsmedel, skinn ull eller päls sällan byggs för att hålla flera olika djurslag. De intressenter som under detta uppdrag uttalat sig om denna regel anser därför att förprövningsreglerna kan förenklas genom att denna regel tas bort. Genom åren har det f.f.a. från kommunernas djurskyddsinspektörer framförts att det finns problem i små besättningar när det gäller de utrymmen och stallbyggnader som används. Särskilt har detta problem uppmärksammats när det gällt utrymmen för hästhållning av hobbykaraktär. Jordbruksverket skärpte därför förprövningskravet genom att den 1 oktober 1999 sänka undantagsgränsen från 10 hästar till 5 hästar. Denna åtgärd bedöms ha gett en god effekt och höjt kvalitén och därmed stärkt djurskyddet inom hästhållningen. Det bör dock observeras att de som anläggningar som rymmer färre än 5 hästar inte omfattas av kravet på förprövning vilket gör att ovan nämnda problem kvarstår i många sådana besättningar. Länsstyrelsernas byggnadskonsulenter som handlägger förprövningsärenden på länsstyrelsen uppger att kunskapsnivån om stallbyggnation hos dem som ska bygga (ofta privat personer) små häststallar ofta är låg. Man har också framfört att motsvarande problem också finns när det gäller andra djurslag, främst får och nöt. Behovet av information vad gäller byggnadslösningar och djurskydd är därför stort bland dessa och i synnerhet bland dem som ska bygga för första gången. Länssty76

relserna anser dock att en ytterligare sänkning av undantagsgränsen för att höja djurskyddet hos små besättningar inte bör göras eftersom länsstyrelsens nuvarande resurser inte räcker till för det. Från hästnäringens sida är man också medveten om att det finns problem i mindre besättningar och har pekat på behovet av att ökade informationsinsatser för denna målgrupp. Även de anser att en ytterligare sänkning av undantagsgränsen är för långtgående, givet dagens utformning av reglerna kring förprvning.

6.3.1.2 Hägn Med hägn avses inhägnad avsedda för icke domesticerade djurarter samt strutsfåglar. Sedan kravet på förprövning av hägn infördes den 15 april 2003 har sammanlagt 103 hägn förprövats i landet (se Tabell 5.3.2.2.C). Från näringens sida har man sedan kravet på förprövning av hägn infördes ifrågasatt nyttan med detta krav. Man menar att flera olika tillstånd krävs för att få uppföra ett hägn och att djurskyddsaspekten kan inrymmas i den granskning som länsstyrelsen gör i enlighet med den tillståndsprövning som sker med stöd av 41 a § jaktförordningen (1987:905), vilket var gällande innan hägnen blev förprövningspliktiga. I Naturvårdsverkets föreskrifter och Allmänna råd (NFS 2002:20) om vilthägn och inhägnader för handelsträdgårdar m.m. för att förebygga skador av hare; står det som allmänt råd att ”Ansökan om tillstånd att uppföra vilthägn bör granskas enligt djurskyddslagens bestämmelser innan tillstånd ges”. Man har därför framfört önskemål om att kravet bör tas bort för att minska krånglet och den administrativa bördan för djurägarna. Kravet på förprövning av hägn tillkom som en följd av att länsstyrelserna inte ansåg att tillräcklig hänsyn togs till djurskyddet inom ramen för den tillståndsprövning som skedde med stöd av jaktförordningen och miljöbalken. Enligt Jordbruksverket uppfattning måste självklart djurskyddsoch djurhälsoaspekten beaktas vid tillståndsprövningen. Att göra det inom ramen för den tillståndsprövning som sker enligt jaktförordningen med stöd av ovan nämnda allmänna råd är dock svagt från rättssynpunkt och är ingen garanti för att djurskyddet och djurhälsan kan beaktas tillräckligt i samband med tillståndsgivningen. När förprövningskravet infördes saknade många länsstyrelser genomarbetade handläggningsrutiner och processbeskrivningar för gemensam handläggning av olika hägntillstånd som länsstyrelsen har att pröva. Inledningsvis fanns det därför problem och frågeställningar kring tillståndsprövningen i sin helhet. SLU anordnade därför efter önskemål från länsstyrelserna och Djurskyddsmyndigheten en gemensam utbildning våren 2005 för länsstyrelserna, Naturvårdsverket samt hjortnäringen. Syftet med denna utbildning var att finna bra praktiska lösningar på hur de olika hägntillstånden ska sökas och handläggas. Idag har flera länsstyrelser arbetat fram väl fungerande handläggningsrutiner och handläggningen sker där på ett väl fungerande sätt.

6.3.1.3 Förenkling av förprövningen Vid en förprövning granskar länsstyrelsen de inkomna handlingarna och utifrån dessa görs en kontroll av att stallet, förvaringsutrymmet eller hägnet kommer att uppfylla gällande bestämmelser (se 5.3.1). Granskningen görs alltså för att i princip kontrollera att samtliga djurskyddsbestämmelser som är relevanta för den planerade åtgärden kommer att uppfyllas. Det betyder att detaljeringsnivån och kravet på vilka handlingar och uppgifter som ska lämnas in vid en ansökan är ungefär det samma oavsett byggnadens eller djurhållningens komplexitet. Detta förfarande upplevs av näringen som onödigt omfattande, särskilt vad gäller tillbyggnader och mindre ombyggnader. De menar att förprövningen därför bör förenklas i dessa fall och att kravet på förprövning i vissa fall även kan tas bort helt. Från fjäderfänäringen och i synnerhet från matfågelnäringen har 77

man också påpekat att förprövningen spelar en mindre roll för de djurägare som är anslutna till deras kontrollprogram som godkänts av Jordbruksverket. När en ny produkt eller systemlösning som inte klassas som ny teknik enligt ovan kommer ut på marknaden för försäljning, kan det ibland vara svårt att på förhand avgöra om den kan godkännas från djurskyddsoch djurhälsosynpunkt. Det försvårar planeringsoch projekteringsarbetet för lantbrukaren och projektören. Detta försvårar också för den tillverkare, leverantör eller motsvarande som vill marknadsföra en sådan produkt eller systemlösning. På den förprövande myndigheten (länsstyrelsen) kan också osäkerhet uppstå i fråga om ev. godkännande. Det leder till att länsstyrelsen kan behöva göra en särskild utredning för att kunna avgöra ärendet. Detta förlänger av naturliga skäl handläggningstiden. Det finns också risk att olika länsstyrelser kan komma att göra olika bedömningar, vilket särskilt framhålls som ett stort problem från näringen sida. Flera intressenter har därför uttryckt önskemål om att nya system eller nya lösningar inom djurhållningen bör förprövas centralt av Jordbruksverket i stället för hos länsstyrelsen. De skäl som angivits har varit att det är rimligare att den centrala myndigheten gör en bedömning av en ny företeelse än att varje länsstyrelse ska göra detta i varje enskilt fall. Det har också framförts önskemål om att detta förfarande också skulle kunna tillämpas på vissa typer av enkla anläggningar som säljs i färdigt skick, t.ex. vissa ligghallar, kalvhyddor m.m.

6.3.2 Handläggningen 6.3.2.1 Förprövningsprocessen – samordning och information Jordbruksverket anser att det är viktigt att informationsutbyte och samordningen mellan olika myndigheter och inom samma myndighet sker i det fall det finns gemensamma frågor eller beröringspunkter. Inte minst är detta viktigt i de fall en djurägare som behöver söka andra tillstånd eller av annan anledning måste kontakta olika enheter inom en och samma myndighet eller kontakta flera olika myndigheter som en följd av den planerade åtgärden. De områden som Jordbruksverket identifierats i detta avseende är den tillståndsprövning m.m. som sker främst på den egna myndigheten. Det handlar då främst om flera olika tillstånd eller anmälan som krävs enligt miljöbalken, tillstånd enligt jaktförordningen samt tillstånd enligt 16 § djurskyddslagen, bygganmälan eller bygglov enligt plan- och bygglagstiftningen. När det gäller samordning med andra tillstånd eller verksamheter som handläggs på annan myndighet, t.ex. bygglov, bygganmäla eller anmälan enligt miljöbalken som handläggs av kommunen, förekommer idag inte några större samordnings- eller informationsinsatser från myndigheternas sida. Som nämns i 5.3.2.1 skickar dock länsstyrelsen ut en kopia på ansökan för kännedom till respektive kommun i samband med att en ansökan om förprövning kommer in till myndigheten. Länsstyrelserna upplyser också djurägarna regelmässigt i sina förprövningsbeslut om att andra tillstånd m.m. som kan vara aktuella för byggandet eller för den planerade djurhållningen måste sökas och prövas av respektive myndighet. Från näringens sida har man framfört tydliga önskemål om att myndigheternas samordningsarbete bör förbättras för att underlätta för berörda lantbrukare och minska den administrativa bördan för dem.

6.3.2.2 Materiella resurser Jordbruksverket har konstaterat att tillgängligt informationsmaterial om förprövning har brister. De föreskrifter som finns inom området är inte tillräckligt tydliga. Den ansök78

ningsblankett som finns för förprövning har brister i sin utformning och innehåll på så sätt att nödvändiga och viktiga uppgifter för prövningen inte självklart lämnas på ansökan. Sammantaget bidrar detta till förlängda handläggningstider. Många djurägare upplever att det är svårt att på förhand veta vilka uppgifter som ska lämnas in till länsstyrelsen tillsammans med ansökan (se 5.3.2.1). Ansökningsblanketten (se 5.3.2.3) upplevs också av många som krånglig och svår att fylla i eftersom man inte upplever att relevanta uppgifter efterfrågas. Länsstyrelserna har efterfrågat bättre informationsmaterial med instruktioner till djurägarna om förprövning samt bättre anpassade förprövningsblanketter. Ett vanligt problem när det gäller förprövningsärenden är att ansökningshandlingarna är bristfälliga och inte innehåller den information som länsstyrelsen behöver för att kunna pröva ärendet. Detta leder ofta till att handläggningstiderna blir längre, f.f.a. beroende på att djurägaren behöver komplettera sin ansökan med de uppgifter som behövs. En undersökning som Jordbruksverket har gjort under våren 2008 i sju län visar att kompletteringar sker i nästan hälften av ansökningarna (48 %) och att handläggningstiden i dessa fall i genomsnitt mer än fördubblades jämfört med ärenden som inte behöver kompletteras. Undersökningen visade att de ärenden som inte behövde kompletteras hade en genomsnittlig handläggningstid på 6,7 veckor medan handläggningstiderna i genomsnitt var 14,8 veckor för sådana ärenden som behövde kompletteras. I undersökningen studerades totalt 198 stycken förprövningsärenden som i omvänd kronologisk ordning beslutats före den 31 december 2007. Ärendena var fördelade jämnt över djurslagen nöt (kött), nöt (mjölk), gris, fjäderfä, häst samt får/get. Undersökningen visade också att det är mycket vanligt att länsstyrelsen ställer villkor i sina beslut. Detta sker i ca 90 procent av fallen. Av de ärenden som kompletterats ställs villkor i 95 procent av fallen och i de fall där komplettering inte har begärts i ställs villkor i 86 procent av fallen. Skälen till att villkor ställs i besluten har inte närmare undersökts. Länsstyrelserna uppger dock att det är vanligt att detta görs i stället för att begära in kompletterande handlingar eller i förekommande fall, ytterligare kompletteringar. Detta för att inte fördröja byggstarten för djurägaren. Uppföljningen av villkoren sker då i samband med besiktningen. Det dataprogram som länsstyrelserna använder för hantering av förprövningsärenden (se 5.3.2.3) är idag av stort behov av att förnyas bl.a. eftersom det inte fungerar fullt ut med de senaste versionerna av Access 2003-2007. Det finns också anledning att se över och förbättra de funktioner som finns för statistikebearbetning m.m. De dokumentmallar som finns är något föråldrade och inte anpassade för att kunna användas av samtliga länsstyrelser vilket gör att det finns ett stort behov av en översyn av dessa. Förprövningsprogrammet ligger idag separat på respektive länsstyrelse vilket gör att central bearbetning av statistik inte är möjlig. Detta är en klar nackdel från servicesynpunkt när det gäller Jordbruksverkets möjlighet att snabbt kunna ta fram statistik och övriga efterfrågade uppgifter som rör byggandet inom det svenska lantbruket. Det är också komplicerat att vid behov uppgradera programmet eftersom detta måste göras på varje länsstyrelse.

6.3.2.3 Personella resurser Förprövningen utförs av länsstyrelsen som för dessa ärenden har handläggare med teknisk djurskyddskompetens samt kompetens inom det veterinära området. Denna kombination av kompetenser måste betraktas som nödvändig för att granskningen och bedömningen av dessa ärenden ska bli så bra som möjligt. En mer detaljerad beskrivning av 79

länsstyrelsens personella resurser finns i 5.3.1.2. Jordbruksverket gör bedömningen vilket också har redovisats i den delrapport som lämnats tidigare i detta uppdrag att länsstyrelsens kompetens generellt håller en hög nivå men att det finns vissa behov av att förstärka den. En mer utförlig problembeskrivning och analys kring denna problematik och behovet av kompetensförsörjning finns i delrapporten. I delrapporten angavs också att en överflyttning av den offentliga kontrollen till länsstyrelsen bedöms innebära att länsstyrelsens samlade kompetens inom djurskyddsområdet kommer att höjas och att detta kommer att ha en positiv effekt på handläggningens kvalitet. Sedan delrapporten lämnades har riksdagen beslutat om en sådan överförflyttning. Av nulägesbeskrivning i 5.3.1.2 framgår bl.a. att länsstyrelserna årligen besiktigar ett större antal förprövningsärenden (ca 1200 st) än det antal förprövningsärenden som anmäls för besiktning (ca 900 st). Antalet besiktningar är dock färre antal än vad antalet beslutade förprövningsärende är per år (ca 1800 st). Med detta förhållande och obalans kommer antal stallbyggnader som inte besiktigas att ständigt öka med ca 600 per år vilket är oroväckande. Det kan också konstateras att endast hälften av förprövade stallbyggnader anmäls för besiktning, vilket också är oroande. Att fler objekt trots allt besiktigas jämfört med antalet som anmäls för besiktning är dock positivt. Att detta är möjligt förklaras med att länsstyrelserna nu genomför besiktningar av äldre ärenden som man av olika anledningar tidigare inte genomfört. Länsstyrelserna uppger att obalansen mellan antalet besiktningar och antalet förprövade objekt beror på att man har svårt att få resurserna att räcka till för båda dessa uppgifter. I de fall man måste prioritera någon av dessa båda uppgifter väljer man att i första hand prioritera förprövningen. Detta för att inte fördröja byggstarten för de lantbrukare som vill igång med sina byggnadsåtgärder.

6.3.3 Besiktningen När byggnadsåtgärden genomförts ska djurägaren anmäla detta till länsstyrelsen som därefter ska utföra en besiktning (se 5.3.3). Besiktningen ger förutom att länsstyrelsen får möjlighet att följa upp sitt beslut också länsstyrelsen en bra och nödvändig erfarenhetsåterföring. Detta är viktigt för handläggning av kommande ärenden. Besiktningen är dock resurskrävande för länsstyrelsen samt innebär även att djurägaren måste avsätta tid för detta. Tidsåtgången för en besiktning varierar mycket beroende på byggnadens och djurhållningens komplexitet men också beroende på i vilken mån djurägaren har byggt enligt planerna. Normalt är dock att själva besiktningen tar ca 1-2 timmar. Vid mindre eller enklare åtgärder eller om enklare stallbyggnader så som t.ex. ligghallar har uppförts, kan man ifrågasätta om det är rimligt att en särskild besiktning måste genomföras och i synnerhet om en kommunal djurskyddskontroll är förestående eller nyligen har genomförts. Många djurägare upplever det som ett problem att olika myndigheter gör sina respektive kontroller vid olika tillfällen. Näringen har också framfört generella önskemål om att samordningen mellan olika myndigheter måste förbättras och att åtgärder måst vidtas för att minska den administrativa bördan inom lantbruket. Djurskyddsmyndigheten och Jordbruksverket har under sina revisioner av länsstyrelsernas djurskyddsarbete undersökt i vilken mån samordning sker när det gäller länsstyrelsens besiktning och kommunens djurskyddskontroll. Några få länsstyrelser meddelar regelmässigt kommunens djurskyddsinspektör om en förestående besiktning av ett förprövat stall, förvaringsutrymme eller hägn. Djurskyddsmyndigheten och Jordbruksverket har vid sina revisioner framfört fördelarna med att besiktningen av förprövade stal-

lar i så stor utsträckning som möjligt sker samtidigt som en ordinarie offentlig kontroll. Detta sker i dag dock inte annat än i undantagsfall.

6.3.4 Smittskydd I uppdraget ingår att särskilt utreda om smittskyddsaspekter bör tillgodoses vid förprövningen av stallar. De flesta instanser som lämnat synpunkter till Jordbruksverket beträffande smittskydd anser att smittskyddet bör ingå i förprövningen på ett eller annat sätt. Kunskapsnivån hos djurägarna varierar mycket. De kategorier med bäst eller störst medvetenhet om smittskydd är enligt Jordbruksverkets bedömning fjäderfä- och de större svinbesättningarna. Där är medvetenheten relativt god. Hos de mindre besättningarna av samma kategori är den inte lika god. När det gäller besättningar med nöt, får, get och häst är kunskapen och medvetenheten om smittskyddet lägre än hos de besättningar som beskrivits ovan. Detta är enligt Jordbruksverkets uppfattning ett problem i samband med utökning av den mindre besättningen till en större enhet, då man ökar djurantalet och/eller byter produktionssystem. Från branschorganisationernas sida sker ett kontinuerligt smittskyddsarbete. Bl.a. har fjäderfä- och grisnäringen ett heltäckande och fungerande djurhälsoprogram. Inom nötnäringen arbetar man med en rad olika projekt, t.ex "Frisko". Anslutningen till djurhälsprogrammen är dock mindre jämfört med fjäderfä och gris. Arbetet med det frivilliga salmonellaprogrammet har lägre anslutningsgrad inom nötsektorn än motsvarande hos andra livsmedelsproducerande besättningar. Anslutningen varierar kraftigt i kvantitet och kvalitet med stora regionala skillnader. Att förbättra smittskyddet är viktigt sett från både ett djurperspektiv (djurvälfärd) och från ett konsumentperspektiv (säkra livsmedel m.m.). Ett förbättrat smittskydd är också till gagn för både den enskilde djurhållaren och för näringen i stort. Det finns i övrigt också ett stort samhällsintresse av att minska kostnaderna för sjukdomsbekämpning, saneringskostnader m.m. i samband med t.ex. salmonellautbrott. Sanering av stora besättningar för till exempel salmonella kostar mycket pengar, ibland 10-tals miljoner. Årligen görs ca 40 spärrförklaringar av gårdar för smittutredning när det gäller gris och nöt. Av dessa befinns ungefär hälften smittade. Det är lämpligt att djurägarens ansträngningar i att försöka undvika att introducera smitta i besättningen och underlätta för en eventuell sanering av smitta genom en bra planlösning och rätt byggnadsmaterial premieras med en högre ersättning enligt epizootilagen och zoonoslagen i jämförelse sådan djurägare som inte uppfyller sådana villkor. Alternativt kan premien till en eventuell framtida försäkringslösning/fond variera efter de förebyggande åtgärder djurägaren gjort. Jordbruksverket anser därför att det är väl motiverat att smittskyddsaspekterna ska ingå i en förprövningen och har särskilt välkomnat denna del av uppdraget. Som nämnts i 5.3.1. görs en avgränsning när det gäller vilken lagstiftning som prövningen ska göras utifrån, d.v.s. djurskyddslagstiftningen. Förprövningen sker därför inte utifrån de föreskrifter som är skrivna med stöd av andra lagstiftningar så som epizooti-, zoonos- och provtagningslagen. Det innebär att smittskyddet inte uppmärksammas på samma sätt som djurskyddet i samband med granskningen och den rådgivningen som lämnas i samband med denna. Länsstyrelsen har också begränsade möjligheter att förhindra om någon vill bygga på ett från smittskyddssynpunkt olämpligt sätt.

6.3.5 Bete och rasthagar Det förekommer att förprövade stallbyggnader uppförs, byggs till eller byggs om på ett sätt som gör att kravet på beteshållning inte kan uppfyllas efter investeringen. Av de yttranden som inkom till Jordbruksverket framhölls också att någon form av granskning av bete respektive rasthagar bör ske inom ramen för förprövningen. Detta problem har också uppmärksammats genom att ansökningar om dispens från beteskravet för nötkreatur som hålls för mjölkproduktion kommit in till den centrala myndigheten efter att sådana investeringar genomförts. Problemet har också uppmärksammats av djurskyddsinspektörer och flera av husdjursföreningarnas veterinärer som kontaktat Jordbruksverket angående detta. Representanter för Hästnäringens Nationella Stiftelse och Svenska Travsportens Centralförbund har också påpekat att det finns en del problem med att det ute på f.f.a. mindre hästgårdar inte finns möjlighet att uppfylla kravet på att hästar normalt sett dagligen ska ges möjlighet att röra sig fritt i sina naturliga gångarter och att sådan rastning i första hand ska ske utomhus i rast- eller beteshagar. För att närmare utreda problemets omfattning genomförde Jordbruksverket under sommaren 2008 en undersökning vad gäller kommunernas kontroll av kravet på bete eller annan utevistelse. Samtliga kommuner fick redogöra för hur många kontrollobjekt med krav på bete eller annan utevistelse de hade i sin kommun samt hur många av dessa som kontrollerats under de senast fem och ett halvt åren (2003-2008). Vidare fick kommunerna redogöra för hur många av de kontrollerade besättningarna som hade brister vad gäller kravet på bete eller annan utevistelse. Kommunerna fick också redogöra för hur många objekt med konstaterade brister där bristen helt eller delvis bedöms bero på olämplig byggnadslösning. Resultatet av framgår av tabell 6.3.5 A nedan. Tabell 6.3.5 A Antal

Anta kontrollobjekt

Antal utförda kontroller

Antal besättningar med brister

Antal brister härledda till byggnaden

Nöt

Kommuner

253

Nöt

Får

Nöt

Får

Nöt

Får

Nöt

Mjölk Kött

Get

Mjölk Kött

Get

Mjölk Kött

Get

Mjölk Kött Get

6 670

6 510 3 082 4 458

2 260

203

12 645

Nöt

Får

Av landets 290 kommuner har 253 (87 %) av dessa lämnat svar. Undersökningen visar att kravet på bete eller annan utevistelse har kontrollerats på 38 % av de gårdarna som omfattas av kraven (46 % av mjölkbesättningarna, 35 % av nötköttsbesättningarna samt 35 % av får- och getbesättningarna). Av de kontrollerade anläggningarna förekommer brister vad gäller kravens efterlevnad hos 6,6 % av mjölkbesättningarna, 0,6 % av nötköttsbesättningarna samt 0,6 % av får- och getbesättningarna). I 24 % av de besättningar där brister konstaterats i mjölkbesättningar bedöms detta helt eller delvis bero på felaktig eller olämplig byggnadslösning. När det gäller besättningar med nötköttsproduktion har motsvarande orsak endast konstaterats i ett fall. I får- och getbesättningar har felaktig eller olämplig byggnadslösning inte i något fall angetts som orsak till varför kraven inte har uppfyllts).

7 Förslag och överväganden 7.1 Djuromsorgsprogram och deras övergång till kontrollprogram

Jordbruksverket föreslår följande möjliga lösningar vid införande av kontrollprogram. •

Kontroll av programmets efterlevnad sköts genom andraeller tredjepartskontroll anlitad av branschorganisation. Länsstyrelsen eller Jordbruksverket fattar beslut om att djurhållaren ska få tillämpa särskild lagstiftning. Den offentliga djurskyddskontrollen i övrigt utförs av länsstyrelsen.

•

Kontroll av programmets efterlevnad sköts genom tredjepartskontroll anlitad av branschorganisation. Kontrollanten fattar beslut om att djurhållaren ska tillämpa särskild lagstiftning. Detta innebär delegering av myndighetsutövning till tredjepart anlitad för kontrollen av programmets efterlevnad. Den offentliga djurskyddskontrollen utförs av länsstyrelsen.

•

Kontroll av programmets efterlevnad genomförs av ackrediterat kontrollorgan anlitad av branschorganisation. Kontrollorganet fattar beslut om att djurhållaren ska tillämpa särskild lagstiftning. Detta innebär delegering av myndighetsutövning samt offentliga djurskyddskontroll, för den del som omfattas av programmet, till kontrollorganet. Krav på åtgärder vid bristande efterlevnad kan inte delegeras till kontrollorganet. Länsstyrelsen utför den offentliga kontrollen av djurskyddet som inte omfattas av programmet och beslutar om åtgärder vid bristande efterlevnad av djurskyddslagstiftningen.

I samtliga förslag ska kontrollprogrammet godkännas av Jordbruksverket via ett beslut och följas upp genom revisioner.

Jordbruksverket har i arbetet med uppdraget utrett hur djurskyddsindikatorer kan användas som en del av djuromsorgsprogrammen, hur djuromsorgsprogram för lantbrukets djur kan tillämpas i framtiden och där verket bland annat har inhämtat erfarenheter från framför allt Svensk Fågels djuromsorgsprogram. I uppdraget har även ingått att analysera för- och nackdelar med att överlämna uppgifter som innebär myndighetsutövning till enskilda organisationer, utreda hur kontroll över dessa organisationer ska säkerställas samt att lämna erforderliga författningsförslag. Jordbruksverket ser positivt på att i framtiden använda djurskyddsindikatorer som en del av djuromsorgsprogrammen. Praktisk tillämpning av djurskyddsindikatorer måste dock utvecklas och resultat från pågående forskning måste därför inväntas innan en praktisk tillämpning av djurskyddsindikatorer kan bli möjlig.

Jordbruksverket har sett att det finns en del förändringar som måste göras i lagstiftningen för att möjliggöra för kommande kontrollprogram att tas i bruk. Vilka förändringar som behöver göras beror till stor del på var ansvaret för kontrollen av programmen ska ligga samt vem som ska ta beslut om vilka särskilda föreskrifter som ska gälla för djurhållaren. I denna rapport presenteras ett antal möjliga lösningar för att eventuellt kommande kontrollprogram samt hur kontrollen av dessa ska fungera. Dessa lösningsförslag kan även tillämpas på befintliga kontrollprogram. På vilket sätt ett djuromsorgsprogram kan utvecklas till ett kontrollprogram samt förklaring av definitioner om olika partskontroller tas upp under avsnitt 7.2.4. Ett beslut om att ett specifikt kontrollprogram ska följas för att särskilda föreskrifter ska gälla ska fattas av den centrala kontrollmyndigheten, i detta fall Jordbruksverket. Detta beslut bör vara tidsbegränsat för att kunna göra nödvändiga justeringar och uppgraderingar vid behov, i enlighet med bland annat den forskning som bedrivs på området. I kontrollprogrammen ska det finnas någon form av branschkontroll som ser till att programmen följs, men det krävs också en offentlig kontroll av detta. Branschkontrollantens roll och kompetens behöver tydliggöras och specificeras. Denna beskrivning kan antingen införas i föreskriften, i kontrollprogrammet eller i det beslut som fattas av Jordbruksverket om programmet. Beslutet som fattas av Jordbruksverket för att starta ett kontrollprogram ska också innehålla krav på revision samt lämpliga tidsintervall för dessa. Det är viktigt att dessa program och kontrollerna av dem håller en hög kvalitet vilket kan säkerställas med s.k. systemrevisioner. Detta kan sedan beaktas när den offentliga kontrollen ska riskbaseras. Med systemrevision avses att på ett systematiskt sätt gå igenom hur programmet och dess kontroll fungerar. Man kan t.ex. titta på hur kontrollen av programmet är upplagd, hur det avgörs vem som ska bli kontrollerad och hur ofta, vilka rapporter som skrivs efter ett kontrollbesök, hur dessa rapporter är utformade och vad de innehåller, vilket resultat kontrollerna har givit, hur man agerar om en producent inte lever upp till kontrollprogrammet, hur man agerar om en producent inte lever upp till lagstiftningens minimikrav, hur kontrollerna följs upp om kontrollprogrammet inte efterlevs osv. Jordbruksverket bör även göra kontroller ute på gårdarna genom att följa med en kontrollant från organisationen för att se hur branschkontrollen fungerar i praktiken. Vid ett sådant gårdsbesök kan man jämföra hur väl myndighetens bedömning stämmer överens med organisationens. När ett kontrollprogram tas fram, som innebär att särskilda föreskrifter ska gälla för de djurhållare som är anslutna till programmet, behöver dessa inarbetas i lagstiftningen. Deltagande i kontrollprogrammen bör vara frivilligt och även producenter som inte är knutna till en särskild branschorganisation ska ha möjlighet att delta. Beslutsfattande och kontrollen för att programmet efterlevs kan ske på olika sätt. Nedan följer Jordbruksverkets förslag på lösningar. Vilken lösning som kommer ifråga för vilket program ska framgå av programmet och fastställs i och med att programmet beslutas.

7.1.1 Beslut om att följa särskild lagstiftning tas av kontrollmyndighet I detta förslag kan det vara den lokala kontrollmyndigheten, i dagsläget är detta kommunerna men kommer från årsskiftet att vara länsstyrelserna, som tar beslut om eventuell möjlighet för djurhållaren att följa särskild lagstiftning inom ramen för ett kontrollprogram. Det kan också vara Jordbruksverket, i egenskap av central kontrollmyndighet för djurskyddet, som fattar dessa beslut. Vilken myndighet som kommer ifråga för beslutsfattande beror på vilken typ av beslut som ska fattas inom kontrollprogrammet, vilket djurslag som berörs, hur många beslut det totalt kan bli frågan om etc. Vilken myndighet som är aktuell i det enskilda fallet kommer att fastställas i beslutet om godkännande av respektive kontrollprogram. Beslut om godkännande av kontrollprogram kommer alltid att fastställas av den centrala kontrollmyndigheten för djurskyddet. Branschorganisationernas egen kontroll av att programmet efterlevs är inte att anse som myndighetsutövning under förutsättning att myndigheten gör en självständig bedömning av underlaget innan beslutet om särskild lagstiftning fattas. Branschkontrollen och resultaten från den utgör här en del av det underlag som kontrollmyndigheten använder för sitt beslut. Fullständiga protokoll från kontrollen bör därför skickas till den lokala kontrollmyndigheten. Kontroll av programmets efterlevnad sköts genom andraeller tredjepartskontroll anlitad av branschorganisationen. Detta förslag kräver ingen delegering av myndighetsutövning eller offentlig kontroll till branschorganisationerna. Om Jordbruksverket som central kontrollmyndighet fattar beslut inom ramen för kontrollprogrammet behövs ingen ändring av djurskyddslagstiftningen, utan det är fullt tillräckligt med de bemyndiganden som finns i lag och förordning. Jordbruksverket kan inte uppdra åt en annan myndighet att utföra uppgifter inom det bemyndigande som idag framgår av djurskyddsförordningen (1988:539). Om beslut inom kontrollprogram ska fattas av länsstyrelserna måste därför djurskyddsförordningen ändras så att länsstyrelsen kan ges ett sådant bemyndigande. Jordbruksverkets förslag är att en 17 a § av följande lydelse införs i förordningen. ”17 a § Jordbruksverket får överlämna åt länsstyrelsen att fatta beslut i enlighet med av Jordbruksverket godkända kontrollprogram som syftar till att upprätthålla god djuromsorg.” Denna öppna formulering av en 17 a § gör att om det skulle falla sig bättre att Jordbruksverket är bättre lämpad än länsstyrelsen att fatta beslut inom ramen för något enskilt kontrollprogram kan detta låta sig göras utan att djurskyddsförordningen behöver ändras. Det krävs inte några ändringar i lagstiftningen för att möjliggöra för djurhållaren att överklaga beslutet. Ingen myndighetsutövning har i dessa fall delegerats vilket kan ses som en fördel i den aspekten att djurhållaren inte blir osäker i vilken roll den som utför branschkontrollen befinner sig. Informationsutbytet med den lokala kontrollmyndigheten är i dessa exempel en viktig del om man vill åstadkomma förenklingar till exempel i form av riskvärdering. I de branscher som omfattar ett begränsat antal kontrollobjekt (och Jordbruksverket inte fattar dessa beslut) skulle länsstyrelserna kunna samarbeta för att upprätthålla en hög kompetens inom dessa områden. Om brister i djurhållningen uppdagas vid kontroll av djurskyddsinspektör eller vid revision av kontrollprogrammet bör detta i normalfallet medföra att länsstyrelsen omedelbart omprövar beslutet att följa särskild lagstiftning. Den offentliga kontrollen utförs av djurskyddsinspektören.

7.1.2

Delegerad myndighetsutövning Förslaget innebär att ett bemyndigande ges till branschens kontrollorgan att utföra myndighetsutövning. Myndighetsutövning kan delegeras, av behörig myndighet, till enskilda organisationer, kontrollorgan med flera. Vid delegering av myndighetsutövning, till85

exempel kontroll av kontrollprogram, kan behörig myndighet ställa liknande krav som de som ställs i Avdelning II kapitel II artikel 5 i kontrollförordningen, på exempelvis tredjepartskontroll eller annat. Jordbruksverket anser att delegerad myndighetsutövning inom ramen för ett kontrollprogram ska utföras av en tredjepartskontroll. Motsvarande krav som finns till exempel i förvaltningslagen och som gäller enligt offentlighetsprincipen bör också ställas. Det vill säga att handlingar ska vara offentliga, att risk för jäv inte ska uppstå med mera. Kraven på detta ställs antingen direkt i delegationsbeslutet eller alternativt jämställs organisationer som utför myndighetsutövning med myndigheter enligt 1 kap. 8 § sekretesslagen (1980:100). Det är viktigt att det finns en rättsäkerhet för den enskilde och att denne får en opartisk bedömning och kan ifrågasätta beslut. Beslut som fattas i samband med myndighetsutövning måste kunna överklagas till annan lämplig instans exempelvis Länsstyrelsen eller Jordbruksverket. Vem som blir besvärsinstans (vart man överklagar) ska framgå tydligt för varje program och fastställs genom att programmet beslutas. Den lokala kontrollmyndigheten har fortfarande ansvaret för att den offentliga kontrollen utförs. Enligt regeringsformen 11 kap. 6 § 3 st ska det finnas stöd i lag för att en enskild organisation ska få utföra myndighetsutövning. Möjligheten att delegera myndighetsutövning måste därför skrivas in i djurskyddslagen (1988:534) för att förfarandet enligt ovan ska bli tillämpligt. För att möjliggöra detta måste en ny paragraf införas i djurskyddslagen. ”X § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får godkänna organisationers kontrollprogram som syftar till att upprätthålla god djuromsorg. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får ge organisationer eller andra sammanslutningar rätt att anordna kontroll av sådana kontrollprogram. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter för kontrollen.” Vidare så omfattas inte en enskild organisation av den lagstiftning som en förvaltningsmyndighet omfattas av tillexempel förvaltningslagen eller offentlighetsprincipen. Detta innebär en försämrad rättsäkerhet för den enskilde om en enskild organisation utför myndighetsutövning. Det är därför av stor vikt att det skapas möjlighet att överklaga ett beslut som fattats av en enskild organisation som utför myndighetsutövning och att Jordbruksverket får möjlighet att föreskriva hur delegerad kontroll ska utföras. För att säkerställa att beslut inom ramen för kontrollprogrammet ska kunna överklagas behöver djurskyddslagens 38 § kompletteras med följande två stycken. ”Beslut enligt lagen eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter som har meddelats av en sådan organisation eller sammanslutning som avses i X § får överklagas hos Jordbruksverket.” och ” Jordbruksverket för det allmännas talan hos förvaltningsdomstol om en organisation eller en sammanslutning först har beslutat i saken.”. För att Jordbruksverket ska få möjlighet att föreskriva hur delegerad kontroll ska utföras behöver en ny paragraf i djurskyddsförordningen införas som har följande lydelse. ”O § Jordbruksverket får godkänna de kontrollprogram som avses i X § djurskyddslagen (1988:534). Jordbruksverket får ge organisationer eller andra sammanslutningar rätt att anordna sådan kontroll som avses i x §. Jordbruksverket får meddela föreskrifter för kontrollen. En lösning för att säkerställa offentlighetsprincipens krav är att de organisationer som får myndighetsutövning delegerad till sig jämställs med myndigheter enligt 1 kap. 8 § sekretesslagen (1980:100), varför följande bör införas i bilaga ” Enskilda organisationer eller sammanslutningar” som definieras som följande ” kontrollprogram enligt djurskyddslagen (1988:534).

7.1.3 Delegerad myndighetsutövning och offentlig kontroll Detta förslag sammanfaller i stora delar med det som presenteras i 7.1.2 dock med den väsentliga skillnaden att branschkontrollen även utför en del av den offentliga kontrollen på kontrollobjekten. Kontrollorganet, som kontrollerar programmets efterlevnad, ges bemyndigande att utföra särskilda uppgifter i den offentliga kontrollen. Enligt Avdelning II kapitel II artikel 5 i kontrollförordningen (EG) 882/2004 kan den behöriga myndigheten delegera särskilda uppgifter i den offentliga kontrollen. Åtgärdskrav får dock inte delegeras till kontrollorganet. Enligt samma artikel ställs krav om att det ska finnas en exakt beskrivning av de uppgifter som kontrollorganet får utföra och av de villkor under vilka uppgifterna får utföras. Kontrollorganet ska vara ackrediterat och ha den sakkunskap, utrustning och uppbyggnad som krävs för att utföra de delegerade uppgifterna. Det ska ha tillräckligt med erfaren och kvalificerad personal samt vara opartiskt. Kontrollorganet ska meddela resultaten av utförda kontroller till den behöriga myndigheten. Vid brister hos en djurhållare ska kontrollorganet genast underrätta den behöriga myndigheten. Den behöriga myndigheten får omedelbart återkalla delegeringen om kontrollorganet brister i sin kontroll och inte snabbt vidtar lämpliga korrigerande åtgärder för att rätta till dessa brister. Medlemsstater som önskar delegera särskilda kontrolluppgifter till ett kontrollorgan skall meddela kommissionen. Delegering av offentlig kontroll kan ske utan övrig ändring i djurskyddslagstiftningen då den offentliga kontrollen på området styrs av EG-förordning (gäller över svensk lag).

7.1.4 För- och nackdelar med överlämnande av myndighetsutövning Nedanstående analys är en sammanställning över de för- och nackdelar som uppstår om myndighetsutövning ska delegeras till enskilda organisationer. Fördelar:

Om den myndighetsutövning som delegeras till en enskild organisation innebär kontroll av ett kontrollprogram finns det stora förutsättningar för att de som utför dessa kontroller kan bygga upp en god kompetens. Denna kontrollant ser då många liknande besättningar och kan skapa sig en uppfattning och kunskap om just den djurhållningen eller det djurslaget. Detta är värdefullt i de branscher där omfattningen av antalet kontrollobjekt är liten. Att den som utför kontrollen har god kompetens på området uppskattas av producenten. En hög kompetens och ett färre antal kontrollanter ökar också möjligheten till likartade bedömningar. En kontrollant med kompetens, som kanske rekryterats från näringen, har goda förutsättningar att kunna föra en bra och konstruktiv dialog med djurägaren. Om kontrollanten är kunnig bör även detta medföra att producenten lättare känner ett förtroende för den som utför kontrollen.

Det ligger i branschens intresse att ha en god djuromsorg. Genom att näringen initierar kontrollprogram och delegation att utföra myndighetsutövning/kontroll ges till enskilda organisationer får organisationerna ett ökat ansvar. Att ta eget ansvar i branschen kan skapa ett större engagemang vilket har varit effektivt då branschen driver egna program t.ex. Svensk Fågel. Om kontrollprogram utvecklas och delegation av myndighetsutövning sker och detta medför att producenterna känner sig mer engagerade och känner ett större förtroende för dem som kommer och utför kontroller kan detta medföra att nivån på djurskyddet och djuromsorgen höjs.

Nackdelar:

Förtroendet inför den egna branschen kan minska om producenten upplever att kontrollanten kommer från de egna leden och att denne utför myndighetsutövning. Det kan vara svårt både för kontrollant och för producent att hålla isär vilken roll den har som utför kontrollen i just detta skede (kontrollant eller rådgivande). Förtroendet från konsument och allmänhet kan också påverkas negativt om det uppfattas att branscherna utför myndighetsutövning hos de egna medlemmarna.

Det kan bli dubbla kontroller och kostnader om det på en gård både ska utföras delegerad myndighetsutövning (beslut i ett kontrollprogram) och offentlig kontroll dock inte med samma kontrollfrekvens. Om djurägaren har mer än ett djurslag kan det bli fler kontroller än vad de har idag då olika branscher ska kontrollera ”sina” djurslag. Risken finns att kontrollorganen gör olika bedömningar vilket blir förvirrande för djurhållaren.

Då det delegerade kontrollorganet som utför offentlig kontroll inte själva får ställa krav på åtgärder utan måste lämna över det till behörig myndighet införs ett extra steg i handläggningen vilket gör att denna kan fördröjas. Detta medför även en risk för dubbla kontroller då den behöriga kontrollmyndigheten själv måste bilda sig en uppfattning av missförhållandena. Risken för fördröjda handläggningstider är till nackdel för djurskyddet. Det kan bli resursbrist hos den behöriga kontrollmyndigheten om den delegerade organisationen som utför offentlig kontroll anmäler många gårdar med brister som ska åtgärdas då det bara är den behöriga kontrollmyndigheten som får ställa krav på åtgärder. Detta kan också inträffa om den delegerade myndighetsutövningen dras in för att kontrollerna inte har skötts av de enskilda organisationerna.

7.2 Riskbaserade djurskyddskontroller Jordbruksverket lämnar följande förslag för det fortsatta arbetet med utveckling av djurskyddet Introducering av datorbaserade checklistor föreslås – (denna utveckling måste ske i samverkan mellan länsstyrelserna och Jordbruksverket) Introducering av en modell för riskklassificering av kontrollobjekt föreslås. Modellen ska vidareutveckling genom fortsatt arbete inom myndigheten i samarbete med RAWA, en första version av modellen kommer att implementeras genom projektet ELOF. En kriterielista för värdering och utveckling av näringens branschprogram föreslås. Listan ska utgöra ett underlag för värdering av dessa kvalitetssäkringssystem enligt riskklassificeringsmodellen. Den är också tänkt som en förteckning över framgångsfaktorer som ska stödja branschorganisationer eller andra certifieringsorgan i arbetet med utveckling av kontrollsystem inom djurskyddsområdet. Fortsatt arbete med överföring av information som rör djurskyddet från branschen till myndigheter och mellan myndigheter - viktiga nyckeltal som kan överföras har identifierats, andra kommer att finnas tillgängliga i takt med att pågående projekt om djurvälfärd avlutas (Djurvälfärdsprojekt inom Svensk Mjölk, Welfare Quality m.fl.). - Genomförandet av ett system för informationsöverföringen skall dock vara föremål för vidare arbete. Detta arbete bör ges hög prioritet och påbörjas redan år 2009. Bildande av en arbetsgrupp med representanter från berörda myndigheter, näringen, andra organisationer och experter för det fortsatta arbetet med - värdering av enskilda kvalitetssäkringssystem inom djurskyddet (med tredje punkten ovan som utgångspunkt) - arbete med överföring av information enligt föregående punkt ovan. Näringen har betonat vikten av att arbetet fortskrider även efter att de tre uppdragen redovisats och tar gärna en aktiv del i detta arbete.

7.2.1 Introducering av datorbaserade kontroller med checklistor

Jordbruksverket har efter noggrant övervägande kommit fram till att fördelarna med checklistor och vinsterna med elektroniska checklistor är större än nackdelarna, varför Jordbruksverket har kommit fram till att dessa ska introduceras. Systemet med elektroniska checklistor kommer enligt planen att kunna introduceras i april år 2009 och det är enbart de enskilda länsstyrelserna som kommer att ha tillgång till de ifyllda checklistorna för sina kontrollobjekt. Sekretessprövningen för de ifyllda checklistorna sker sedvanligt som för vilka andra handlingar som helst som förvaras hos en myndighet. Kraven på sekretess är alltså de samma oavsett vilka tekniska hjälpmedel som används vid kontrollen. Prövning enligt sekretesslagen sker varje gång en handling begärs ut.

Användning av elektroniska checklistor i djurskyddskontrollen är inte entydigt positiv. Det finns positiva erfarenheter från användning av elektroniska checklistor (se tidigare avsnitt), men det finns också farhågor och utvecklingsbara delar. Till exempel har Naturvårdsverket valt att inte använda sig av checklistor överhuvudtaget på grund av att de anser att deras tillsynsobjekt är så heterogena och att tillsynen kräver en allt för stor del bedömningar för att checklistor ska vara något att satsa på för dem. Naturvårdsverkets tillsynsobjekt har till viss del många likheter med kontrollobjekten inom djurskyddet, där det också förekommer inslag av bedömningar. Livsmedelsverket har gjort bedömningen att trots att livsmedelslagstiftningen är målinriktad och att bedömningar görs kan checklistor användas. Det är viktigt att checklistorna utformas på ett sätt så att det finns utrymme att få med bedömningar för de djurhållningar där sådana berörs. Till exempel kan detta göras med följdfrågor som besvaras av inspektören endast om en fråga besvarats med ett nej. Jordbruksverket har efter noggrant övervägande kommit fram till att fördelarna med checklistor och vinsterna med elektroniska checklistor är större än farhågor med dem som framkommit under utredningen. Jordbruksverket har därför påbörjat arbetet med att skapa checklistor i projektet ELOF. Dessa checklistor kommer att göras elektroniska och administreras i en, för länsstyrelserna, gemensam databas som administreras av Jordbruksverket. Denna gemensamma administration säkerställer att samtliga djurskyddsinspektörer använder likadana checklistor, det är lätt att uppdatera och utveckla checklistorna efterhand, det ger en bra grund för att uppnå likriktning och enhetliga djurskyddskontroller över landet etcetera. Det blir också enkelt och snabbt att sammanställa statistik över djurskyddskontrollerna på landsbasis. Checklistor (oavsett om de är elektroniska eller ej) är bra verktyg i djurskyddskontrollen, men kravet på kompetens hos dem som utför djurskyddskontrollerna är fortfarande minst lika högt som när kontrollerna utfördes utan checklistor. Att datorisera checklistorna är endast ett ytterligare hjälpmedel för att effektivisera inspektörens arbete och för att underlätta rapportskrivning.

Systemet kommer enligt planen att kunna introduceras i april år 2009. Det finns dock en risk för att alla checklistor inte är framtagna till dess, men återstående listor kommer att föras in i systemet efterhand som de blir klara. Till att börja med kommer det inte att finnas handdatorer kopplade till systemet utan data kommer att få läggas in efter att kontrollen är genomförd. Systemet kommer dock att förberedas för att handdatorer ska kunna användas i framtiden. Tillgängligheten till de datoriserade checklistorna har varje länsstyrelse. Checklistorna är att beteckna som arbetsmaterial tills handlingarna är färdigställda (till exempel har skickats till en extern mottagare etc.). Databasen som administreras av Jordbruksverket kommer att vara uppbyggd på ett sådant sätt att checklistor som lagras i den inte kommer att kunna kommas åt av Jordbruksverket (med undantag av IT-personal för förvaltning/underhåll av systemet). Med denna uppbyggnad kommer Jordbruksverket inte att ”äga” de elektroniska checklistor som upprättas för varje kontrollobjekt. En checklista kommer därför inte att vara allmän handling på Jordbruksverket och inte heller på länsstyrelserna förrän den är färdigställd. I och med att ett ärende avslutas blir handlingarna i ärendet allmän handling. Vilka uppgifter som kommer att vara tillgängliga för Jordbruksverket avgörs bland annat av den nya lagstiftning som ska reglera djurskyddskontrollregistret. Det finns ingen möjlighet att belägga de elektroniska checklistorna med en generell sekretess. Sekretessprövning ska ske vid varje tillfälle som en handling begärs ut. Sekretessprövning sker också självständigt hos den myndighet där handlingen begärs ut. En myndighet har skyldighet att lämna ut handlingar som är allmänna handlingar och som är offentliga. En myndighet har ingen skyldighet att lämna ut uppgifter elektroniskt, ens om myndigheten förvarar uppgifterna på detta sätt. De elektroniska checklistorna kommer alltså, i allmänhet, att lämnas ut som utskrifter om de begärs ut efter att de har blivit allmänna handlingar, om de är offentliga. Kraven på sekretess är alltså de samma oavsett vilka tekniska hjälpmedel som används vid kontrollen.

7.2.2 Introducering av ett system för riskbedömning av djurskyddskontroller. Jordbruksverket föreslår att en modell för riskklassificering för prioritering av djurskyddskontroller introduceras. Modellen kommer att vidareutvecklas med en riskvärdering som ska bygga på vetenskaplig information och andra expertbedömningar. Ett komplett system beräknas vara klar ca år 2010. Fram till dess kan en förenklad modell tillämpas. Riskklassificeringsmodellen bygger på tre självständiga moduler som helt kan utgå så länge det saknas information. •

En modul för klassificering av branscher, produktionssystem och faror inom varje bransch

•

En modul för bedömning av branschens kvalitetssäkringssystem Modulerna 1 och 2 kopplas samman i en matris som ger information om hur resurser bör prioriteras.

•

Informationen från matrisen kompletteras med erfarenheterna från den offentliga kontrollen. Med denna information kan den enskilda verksamheten slutligen riskklassificeras. Den slutliga riskklassen utgör underlag för planering av den offentliga kontrollen då kontrollbehovet för enskilda verksamheter identifieras. Ett strategiskt urval av kontrollerna sker genom att kontrollresurserna fördelas och kontrollerna prioriteras där risken är som störst.

7.2.2.1 Allmänt om djurskyddskontroller och riskklassificering Offentlig djurskyddskontroll ska enligt kontrollförordningen vara riskbaserad, utföras med regelbundenhet och kontrollintervallerna ska anpassas till riskerna som är kända för den aktuella verksamheten med djurhållning. Myndigheterna ska även bedöma riskerna utifrån resultaten från djurhållarens egenkontroll. I detta sammanhang har utredningen likställt begreppen egenkontroll och kvalitetssäkringssystem. I samband med kontrollerna ska organisationens och myndigheternas kompetens och oberoende vara säkerställd. Företagarnas arbete med egna kontroller och branschkontroller såsom omsorgsprogram måste vara känt för kontrollmyndigheterna. En överföring av information av egna kontroller och annan information från branscher eller enskilda djurhållare till myndigheter är en given förutsättning för att påverka riskbedömningen av varje enskild djurhållare. En modell för riskbedömning av djurhållare presenteras. Riskbedömningen ska leda till riskbaserade och behovsanpassade offentliga kontroller, där resurser sätts in där behovet är störst. Utöver dessa riskbaserade kontroller ska särskilda kontroller göras vid misstanke om bristande efterlevnad, t ex vid anmälningar som inkommer till myndigheter. Även slumpmässigt urval av kontrollobjekt bör förekomma. Till exempel ska minst 20 % och högst 25 % av gårdarna som tas ut för tvärvillkorskontroller väljas slumpmässigt. Resten ska väljas utifrån riskkriterier som är relevanta för tvärvillkoren, d v s miljö, hälsa, djurskydd och skötseln av jordbruksmarken. Riskklassificeringsmodellen för djurskyddet kan alltså bidra med viss information som kan stödja urvalet av vissa tvärvillkorskontroller utifrån riskkriterier knutna till djurvälfärden. 92

Det finns åtminstone två goda skäl till att i viss mån använda slumpmässigt urval. 1. Riskklassificeringssystemet kvalitetssäkras genom slumpmässigt valda kontroller. Man får möjlighet att jämföra riskbaserade kontroller med slumpmässiga 2. Man gör det svårt för djurhållare att förutsäga kontrollen. Särskilt djurhållare som har placerats i en låg riskklass kan annars utgå från att de inte kommer att bli kontrollerade under en längre tid.

Kontrollverksamheten som utförs av myndighet kan sammanfattas på följande sätt.

Offentliga djurskyddskontroller

Kontroller prioriterade enligt riskklassificeringsmodellen

Kontroller som föranleds av anmälan eller annan inkommen information till myndighet

Övriga kontroller: slumpmässigt valda kontroller, kontroller som ej föranleds av någon misstanke om bristande efterlevnad

(ex vissa tvärvillkorskontroller eller kontroller för att samla in data, vissa kartläggningar eller andra undersökningar mm)

I denna utredning har begreppet kontrollintensitet eller kontrolltid föredragits före kontrollintervaller. Tid för kontroll (kontrolltid) kan fördelas genom olika kontrollintervaller eller olika kontrollmetoder som tar olika mycket tid i anspråk. Detta ger större utrymme för att effektivisera kontrollverksamheten, se även bilaga 5. Som exempel kan citeras Skatteverkets modell för tillsyn vid konkurser som är anpassad efter väsentlighet och risk. Skatteverkets kontroller vid konkurser planeras utifrån tre prioriteringsnivåer, som till stor del belyser vilken intensitet eller kvalitet/djup som kontrollerna kommer att kräva, dessa tre nivåer är: - Baskontroll (t ex vid enkla konkurser utan större substans, kräver minimiåtgärder) - Ordinär tillsyn (då särskilda skäl föreligger enligt uppsatta kriterier, tillsynsplan med riskbedömning fordras, tillsyn ”utöver det vanliga” utövas) - Utökad tillsyn (om misstanke om ekonomisk brottslighet finns, om företaget har mer än 20 anställda, om tillgångar är av betydande värde mm). Följande tabell åskådliggör hur prioriterad kontrolltid kan fördelas genom diversifierade frekvenser och/eller metoder. Tabellen vill endast belysa principen, den är inte heltäckande och gör inte anspråk på att ge en fullständig vägledning i denna fråga.

Tabell 7.2.2.1. Exempel på lämplig kontrollaktivitet eller frekvens Riskklass enligt klassificeringsmodell eller okänd risk Störst risk Medelstor risk Liten risk

Kontrollintensitet (kontrollintervaller, metod, djup) Täta kontroller (minst 1 kontroll/år)

Systemrevision av företag fordras

eller fullständig inspek15 tion)

Doku- Kartlägg- TvärKonmentning, enkät villkors- troll kontroll kontroll efter anmälan

X X

X (begränsad)

Obetydlig risk

Inspektion (begränsad

(begränsad)

X (stickprovsprincip, kontroll av några punkter)

Okänd risk

Klassificering av en specifik djurhållare fordrar att information inhämtas för att få en slutlig riskklassificering av det kontrollobjektet. Följande information utgör normalt en grund för klassificeringen. 1.

Djurslag

2. Verksamhetsform16 (produktion, produktionssystem, inhysningssystem, insättningsrutiner mm) 3.

Kvalitetssäkringssystem (KSS) knutna till djurhållningen

4. Erfarenhet från offentlig kontroll på verksamheten, samt övrig information tillgänglig (ex uppgifter om förprövning, anmälningar från veterinärer) Varje punkt enligt ovan kan betraktas som ett steg i en informationskedja. Om vi exempelvis kan identifiera fem riskklasser för varje punkt kommer ett kontrollobjekt att flyttas upp och ner i klasserna på väg mot slutklassningen.

I artiklarna 4-7 EG Kommissionens beslut 2006/778/EG Om minimikrav på insamling av information från inspektioner vid produktionsanläggningar där vissa djur hålls för animalieproduktion anges de minimikrav för kontroll och registrering vid utförda inspektioner som ska rapporteras till Kommissionen. Enligt dessa bestämmelser ska den behöriga myndigheten kontrollera minst ett visst antal kategorier som anges i särskilda bilagor. Inspektioner som utförs inom ramen för den offentliga kontrollen och rapporteras till Kommissionen kan därför begränsas till en partiell kontroll av regelverket.

Verksamhetsform (nomenklaturen i denna klassificering harmoniseras med arbetet inom ELOF): verksamhet med syfte att bedriva en produktion som därvid kan bedrivas i olika produktionssystem. Dessa kan mer detaljerat beskrivas i under olika former som djur kan hållas i dessa produktionssystem, d v s olika inhysningssystem. Även andra aspekter kan påverka klassificering av produktionsformer, till exempel valda insättningsrutiner och olika djurflöden.

Till exempel (1 högsta riskklass – 5 lägsta riskklass) Djurslag

Verksamhetsform

KSS

Efter offentlig kontroll

I exemplet ovan startar klassificeringen med uppgift om det aktuella djurslaget. Riskbedömningen kan dock variera inom en och samma bransch. För att identifiera homogena grupper med likartade risker krävs därför en högre upplösning. Uppgifter om djurslag kompletteras då med uppgifter om djurhållningssystem (kolumn 2). Ett mindre djurvänlig djurhållningssystem i exemplet ovan har flyttat djurhållaren till en högre riskklass, från 3 till 2. Högre detaljeringsgrad ger således bättre precision för att med bättre säkerhet komma fram till en rimlig fördelning av kontrollresurser. I nästa steg ser vi hur ett kvalitetssäkringssystem knutet till den aktuella produktionen kan bidra till en minskning av riskbedömningen. När den offentliga kontrollen genomförs utgår myndigheten från en riskklass tre för denna verksamhet. Resultat av kontrollerna samt annan information tillgänglig för myndigheten kan ytterligare påverka såväl mot högre som lägre riskklasser. Riskklassificeringsmodellen som presenteras i detta arbete bygger på ovanstående koncept men har utformas på ett sätt som torde vara mer praktiskt för tillämpningen. Viktning av poäng i detta system (poäng för djurslag, system, erfarenhet mm) är ännu inte klart. Sveriges Lantbruksuniversitet kommer, genom projektet RAWA som pågår fram till år 2009 att tillföra den växande kunskap som nationell och internationell forskning arbetar med, huvudsakligen inom Welfare Quality projekt. Fler representanter från näringen och SLU har särskilt betonat att ”skötsel av djuren” bör väga tungt i ett sådant beräkningssystem. Jordbruksverket delar denna uppfattning. Riskklassificeringsmodellen kommer hela tiden att behöva finjusteras och utvecklas, allteftersom man utvärderar och verifierar hur väl den överensstämmer med verkligheten. Utvärderingen kan ske i samarbete med RAWA under de närmaste åren. Ett eller två pilotlän med bra variation när det gäller djurhållning och produktionssystem bör väljas ut för utvärderingen. För detta ändamål bör RAWA få tillgång till kontrolldata på verksamhetsnivå från dessa län. I avsnitt 6.2.5.1 nämns kort att företagarens ekonomiska förhållanden inte har behandlats särskilt i detta uppdrag. Trots det finns bland näringsorganisationer, myndigheter, besättningsveterinärer, rådgivare med flera en tydlig uppfattning om att dålig ekonomi 95

sannolikt utgör en mycket viktig riskfaktor för djurvälfärden. En ansträngd ekonomi hos djurhållaren är i sig en fara för djur som hålls i fångenskap. För att kunna ta hänsyn till dessa faror i en riskmodell måste vår kunskap om graden av påverkan på djurvälfärden förbättras. Vi saknar idag objektiva indikatorer som kan sätta ekonomiska parametrar i relation till en förväntad försämring av djurskyddet. Forskningen har inte belyst detta problemområde. Dessutom anser vissa näringsorganisationer som uttalat sig i denna fråga att deras arbete i olika stödgrupper (bondekompis m fl) förutsätter fullständigt förtroende mellan lantbrukaren och stödorganisationen. Detta omöjliggör i praktiken en överföring av information kring lantbrukarnas ekonomiska förhållanden från branscher, foderleverantörer, banker eller andra intressenter. Sammanfattningsvis konstaterar Jordbruksverket att en generell kartläggning av producenternas ekonomiska förhållanden i nuläget inte kan ingå i riskklassificeringsmodellen. Om kunskap om dessa faktorer kommer att öka kan detta ställningstagande revideras. Detta kommer då att kräva en noggrann analys av de juridiska förutsättningarna samt en utvärdering av informationsvärdet i relation till företagarnas personliga integritet. I nuläget finns dock utrymme för kontrollmyndigheterna att, i det enskilda fallet, utreda om den enskildes ekonomi då ett djurskyddsfall uppdagas vid den offentliga kontrollen. Sådana undersökningar förekommer i de fall kontrollmyndigheten misstänker att dålig ekonomi kan vara en bakomliggande orsak till vanvård av djur. Denna information tillförs den slutliga riskbedömningen av ett företag på verksamhetsnivå (se nästa avsnitt).

7.2.2.2 Riskklassificeringsmodell för djurskydd En modell för riskklassificering och prioritering av djurskyddskontroller föreslås, se bilaga 5. Modellen följer till viss del den riskklassificeringsmodell i primärproduktionen som Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt har utarbetat, men har anpassats mer specifikt för djurskyddskontrollen. Modellen kommer att vidareutvecklas med en riskvärdering som kommer att bygga på vetenskaplig information och andra expertbedömningar. Ett system komplett med klassificering av branscher, produktionssystem, faror inom varje bransch och kvalitetssäkringssystem beräknas vara klar ca år 2010. Redan år 2009 bör modellen kompletteras med en klassificering av branscher och produktionssystem samt bedömning av kvalitetssäkringssystem för djurskyddskontrollerna. Klassificering och värdering av faror och djurskyddsrisker inom branscherna beräknas ta längre tid beroende på att omfattande insamling av kunskap och forskning pågår fram till år 2011. En utvärdering av modellen bör inledas redan nästa år. Vidareutveckling av systemet bör göras tillsammans med övriga riskklassificeringsmodeller inom livsmedelskedjan (djurhälsa, växtskydd, foder och livsmedel i primärproduktionen). Arbetsgruppen som knutits till uppdraget har tagit emot modellen positivt. Fler representanter har dock påpekat att systemet bör vara enkelt att tillämpa, och inte ta onödigt mycket tid att administrera. För att kunna tillämpa en modell i förenklad form under de närmaste 1-2 åren har den utformats med självständiga moduler som helt kan utgå så länge information saknas. Modellen kan därför användas med den kunskap som finns idag och kompletteras i takt med att nya kunskaper tillkommer. Ett förslag till förenklad modell som kan användas redan nästa år redovisas sist i avsnitt 7.2.2.3. Vidare har näringen påpekat att en bedömning av kvalitetssäkringssystemen måste göras i nära samarbete med berörda branscher för att kunna fastställa ett resultat baserat på korrekta un96

derlag. Näringen och vissa kontrollmyndigheter har även framfört att djurhållaren själv ska kunna överblicka denna riskklassificering. Det är viktigt att förstå hur man som djurhållare själv kan påverka sin riskklassning. Modellen består av tre moduler. 1. En modul för klassificering av branscher och produktionssystem. I modulen ingår även en klassificering av faror inom varje bransch. (motsvarande har kallats för prioritetsmodul i riskklassificering av livsmedels- och foderföretagare inom primärproduktionen). Projektet RAWA förväntas leverera relevant information för riskklassificering i denna modul under de kommande två åren. 2. En modul för bedömning av branschens kvalitetssäkringssystem, hur väl de bidrar till att uppfylla kraven i djurskyddslagstiftningen, vilket stöd de utgör för den ansvarige djurhållaren samt vilken information de levererar till myndigheter ansvariga för den offentliga kontrollen (motsvarande har kallats för erfarenhetsmodul i riskklassificering av livsmedels- och foderföretagare inom primärproduktionen). Modulerna 1 och 2 kopplas samman i en matris som ger information om hur resurser bör prioriteras. 3. Informationen från matrisen (prioritetsklasser) kompletteras med erfarenheterna från den offentliga kontrollen och annan information tillgänglig hos myndigheterna. Den tredje modulen kopplar ovanstående information till den enskilda verksamheten genom de korrigeringar som myndigheterna gör utifrån erfarenheterna från kontrollerna och annan information. Genom branschindelning och kartläggning av faror delas verksamheterna in i tre riskklasser. Efter en slutlig korrigering (modul 3) klassas verksamheterna i fem riskklasser. Valet att begränsa antalet klasser har ofta kritiserats i liknande riskmodeller då det anses att få klasser leder till en grov förenkling. Erfarenheter från vetenskapliga studier om riskbedömning har dock visat att antalet riskklasser bör begränsas till 3 – max 5 stycken. Anledningen är att i varje klassificering införs en förenkling som innehåller bedömningar/gissningar och därmed viss felmarginal. Då antalet riskklasser utökas får man en ”större upplösning” vilket leder till att större osäkerhet byggs in i modellen och risk för fel klassificering ökar. Det är således viktigt att hålla antalet riskklasser lågt för att kunna använda sig av ett enkelt och användbart system för planering av kontrollverksamheten. När en verksamhet med djur klassificeras för första gången bör det finnas en lagrad historik för den aktuella anläggningen. Ibland saknas helt eller delvis bakgrundsinformation om enskilda verksamheter. Detta är exempelvis fallet för de anläggningar belägna i områden där kommunala inventeringar och eller djurskyddskontroller inte är tillfredsställande (begreppet vita fält används ofta för att beskriva sådana områden). Vid överflyttning av djurskyddet efter 1 januari 2009 kommer länsstyrelserna att ha tillgång till uppgifter om anläggningar inom primärproduktionen. Fortsatt kartläggning av kontrollobjekt kommer att krävas för övriga djur. Initialt bör djurhållare där erfarenhet från den offentliga kontrollen saknas helt klassas i den högsta riskklassen för aktuella djur97

slag och verksamhetsform. Av den förenklade modellen som presenteras i nästa avsnitt (7.2.2.3) framgår att ”avsaknad av information från den offentliga kontrollen” i sig bör betraktas som en hög risk och ges prioritet i riskmodellen. Länsstyrelserna bör därför, redan vid årsskiftet, prioritera kontrollen av dessa anläggningar. Se vidare i nästa avsnitt. Tillämpning av riskklassificeringsmodellen 1. Klassificering av branscher Klassificeringen inleds med en kartläggning av branscher (djurslag och inhysningssystem eller produktionssystem) som kompletteras med en identifiering av faror inom varje bransch. Faror som identifieras grupperas i tre kategorier: utfodring, hållande/djurmiljö och hantering av djur. Detta arbete kommer att leda till en riskbedömning av varje bransch med givet produktionssystem, där varje risk kan beskrivas som en produkt av följande faktorer Risk = allvarlighet x förekomst vid givet x sannolikhet av givet scenario

scenario

Grovt förenklat kan man då beskriva riskbedömningen som en produkt av - kvalitativa faktorer: hur allvarliga är konsekvenserna för varje enskilt djur då en viss fara uppstår, och - kvantitativa faktorer: hur många djur drabbas, hur många procent av besättningens djur kan drabbas (sannolikhet) mm. Det är således viktigt att karakterisera en normal storlek (till exempel medelantal djur per besättning) för varje bransch inom ett givet scenario (normala svenska förhållanden) för att kunna bedöma de kvantitativa faktorerna som påverkar riskbedömningen. Korrigeringar för den enskilda verksamheten tillkommer, se punkt 3 nedan. Genom denna riskvärdering delas branscherna i tre prioritetsklasser, eller riskklasser, där riskklass1 är lägsta risk och 3 är högsta. Om en djurhållning omfattar olika produktionssystem eller djurslag med olika riskklasser ska verksamheten initialt placeras i den högsta av dessa riskklasser. 2. Bedömning av branschkontroller (kvalitetssäkringssystem) En närmare beskrivning av de kriterier som valts för värdering av kvalitetssäkringssystemen återfinns i avsnitt 7.2.4.1. Baserat på dessa kriterier kommer varje kvalitetssäkringssystem att klassas på en fyrgradig skala A – B – C – D. De mest tillförlitliga system, som bäst stödjer djurhållare i djurskyddsarbete och visar förmåga att upptäcka och åtgärda brister placeras i klass A.

Minst tillförlitliga system placeras i klass C. Djurhållare som inte använder eller är ansluten till något kvalitetssäkringssystem, eller där kontrollmyndigheten saknar information om detta, placeras i klass D. Koppling av modulerna 1 och 2 i en matris innebär att användning av kvalitetssäkringssystem kan påverka riskklassificering som gjorts efter riskvärdering av bransch och produktionssystem, enligt följande modell.

Branschpoäng

Riskklass

Djurslag A

/produktionssystem X Djurslag B /produktionssystem Y

Djurslag C

Bäst KSS

Medel KSS Mindre bra KSS

Inget KSS

/produktionssystem Z

Branschpoäng

Riskklass

Erfarenhet av Kvalitetssäkringssystem A

Djurslag B /produktionssystem Y

Djurslag C

Djurslag A

/produktionssystem X

+ +

/produktionssystem Z

Enligt denna modell ska kontrollen av verksamheter som placerats i 2D, 3C och 3D prioriteras. Minst antal kontroller görs hos djurhållare som har placerats i 1A, 1B och 2A. 3. Erfarenheter från den offentliga kontrollen och annan information om verksamheten Branschutvärdering enligt ovan utgör utgångspunkten för verksamhetsvärderingen. Vid värdering av enskilda djurhållare uppskattas i vilken grad risker knutna till dessa verksamheter avviker från den genomsnittliga riskbilden i branschen. I ett nordiskt samarbetsprojekt om riskbaserad offentlig kontroll inom livsmedelskedjan17 föreslogs följande gradering vid riskbedömning av enskilda verksamheter -

Låg risk Normal risk Hög risk

i förhållande till den typiska riskbilden inom branschen i förhållande till den typiska riskbilden inom branschen i förhållande till den typiska riskbilden inom branschen

Nordiska Ministerrådets projekt Risikobasert offentlig kontroll med näringsmiddelkjeden genomfört under perioden augusti 2005 till december 2006

100

Inom det nordiska projektet beskrevs två förhållanden som är av betydelse för denna bedömning (här kommer den offentliga kontrollen på gårdsnivån i fokus): 1. Kartläggning av potentiella risker knutna till verksamheten (vilken verksamhet bedrivs, vilka produktionssystem, vilken storlek på verksamheten i förhållande till genomsnitt i branschen, specifika faror i verksamhetens omgivning, fysiska förhållanden, verksamhetens komplexitet mm) 2. Verksamhetens förmåga att hantera riskerna (djurhållarens kompetens förmåga att planera verksamheten, skyddsåtgärder för att förebygga risker, driftsrutiner och skötsel, övervakning av faror, beredskap, erfarenheter från andra kontroller såsom extern certifiering eller kundrevisioner mm)

Verksamhetsvärderingen (riskbedömning av verksamheter) sammanfattades av projektet med denna matris.

Bedömningen av resultat från den offentliga kontrollen påverkar i mycket hög grad riskklassificeringen. Kriterier för objektiv bedömning av kontrollresultat ska utarbetas utifrån exempelvis upptäckt av bristande efterlevnad, allvarlighetsgrad av dessa, antal avvikelser, upprepade avvikelser som inte åtgärdas trots påpekanden från myndigheter mm. Annan information som tillförs i riskbedömningen på verksamhetsnivå är exempelvis • Korrigering för verksamhetens storlek (storlek av den enskilda verksamheten i förhållande till genomsnittlig storlek inom branschen) • uppgifter från förprövning: förprövat och godkänd anläggning, utfört förenklad förprövning, förprövningspliktig åtgärd som ej förprövats etc.

101

• relevant information som kommer till myndigheternas kännedom såsom befogade anmälningar, information från besättningsveterinärer eller officiella veterinärer vid slakterier mm • särskild information om resultat från branschkontroller som kommunicerats till myndigheter • särskild information om sociala och ekonomiska förhållanden kring djurhållaren som har visat sig ha objektiv relevans för djurvälfärden. Dessa justeringar, särskilt resultaten av den offentliga kontrollen, måste väga tungt i klassificeringsmodellen. Oavsett typ av djurhållning, byggnadens skick etc är det ofta djurhållarens kunnande, intresse och förmåga att hantera riskerna som är avgörande för djurvälfärden. Ytterligare två riskklasser har därför introducerats (plus-minus två klasser). Efter denna korrigering kan verksamheterna nu klassas i fem prioritetsklasser där - riskklass1 är lägsta risk och - riskklass 5 är högsta. En verksamhet som har betraktats som ”normal” djurskyddsrisk enligt ovanstående matris, exempelvis 3 B, kan flyttas till lägre riskklasser (2B eller 1B) om resultaten från den offentliga kontrollen är tillfredsställande eller till högre riskklasser (4B eller 4C) om bristande efterlevnad konstateras. En verksamhet kan även flyttas ”lateralt” i matrisen genom att ansluta sig till ett kvalitetssäkringssystem av lägre eller högre valör. Matrisen där varje verksamhet kan riskbedömas består av fem riskklasser, där verksamheter med minst risk placerats i kategori 1A och verksamheter med högsta risk placerats i kategori 5D. Lägsta riskklass är alltid 1.

Slutlig riskklass

Erfarenhet av Kvalitetssäkringssystem A

4 5

+ Risk

Den slutliga riskklassen utgör underlag för planering av den offentliga kontrollen då kontrollbehovet för enskilda verksamheter identifierats. Ett strategiskt urval av kontrollerna kan exempelvis ske genom att fördela kontrollresurserna på följande sätt: •

102

Verksamheter som förknippas med lägsta djurskyddsrisk (1A, 1B, 1C, 2A, 2B och 3A): 20 % av kontrolltid

•

Verksamheter som förknippas med högsta djurskyddsrisk (3D, 4C, 4D, 5B, 5C och 5D): 40 % av kontrolltid.

•

Övriga verksamheter 30 % av kontrolltid

•

10 % av övriga kontroller

Fördelningen av kontrolltid enligt ovanstående princip måste i realitet minskas med den tid som utgår vid oplanerade kontroller. Dessa utgörs huvudsakligen av kontroller som föranleds av anmälningar om bristande efterlevnad eller dylikt. En riskmodell som utformats på ovanstående sätt bör även kompletteras med någon form av minsta tillåtna kontrollfrekvens för olika verksamhetsformer. Detta följer av grundkravet i Avdelning II kapitel I artikel 3 kontrollförordningen som förutsätter att den offentliga kontrollen ska genomföras med regelbundenhet. Avvägningen av kontrollintervaller och kontrollintensiteten måste göras för att optimera modellen. Att fastställa en normerad kontrolltid för olika typer av verksamheter kan vara svårare att genomföra. Länsstyrelserna kommer att behöva prioritera sina kontroller utifrån de tillgängliga resurserna, vilka kan variera något i tid och mellan länen. Vid utvärdering av modellen kan detta ställningsstagande behöva revideras om det visar sig vara möjligt och nödvändigt.

7.2.2.3 Förenklad modell för riskklassificering tillämpbar i nuläge

Vissa kontrollobjekt kan redan idag klassificeras enligt en förenklad riskmodell som tar hänsyn till de erfarenheter från den offentliga kontrollen (anmärkningar mm) och den tid som förflutit från senaste kontroll. En matris presenteras längre fram i avsnittet för att illustrera detta samband. Andra kontroller är styrda av särskild lagstiftning, eller andra kriterier som för närvarande inte gör en klassificering möjlig. För dessa bör länsstyrelsen planera kontrolltiden utifrån en lokal kännedom av antalet kontrollobjekt eller förväntade ärenden som årligen inkommer till myndigheten.

Fler remissinstanser (bland annat SLU, länsstyrelserna och DIRF) har framfört att den föreslagna modellen kommer att kräva ett långt utvecklingsarbete. Vid överflyttning av djurskyddsansvaret till länsstyrelsen behövs en enklare modell som kan komma till användning redan nu, så att kontrollverksamheten kan bedrivas utifrån vissa risker som redan är kända. En första modell ska även vara enkel och lätt att tillämpa med tanke på det stora organisatoriska arbetet som väntar länsstyrelserna vid uppstart av den nya djurskyddsorganisationen. Då riskklassificering av djurslag och verksamhetsformer samt värdering av kvalitetssäkringssystem inte är klar måste länsstyrelserna först och främst utgå ifrån de mest konkreta riskerna som identifieras kring varje verksamhet. Men kontrollverksamheten styrs även av andra faktorer.

103

KONTROLLER DÄR RISKKLASSIFICERING AV ENSKILDA VERKSAMHETER ÄR MÖJLIG Kontrollobjekt kan riskklassificeras utifrån följande kriterier.

1. Tidsaspekten Avsaknad av information från den offentliga kontrollen bör i sig betraktas som en hög risk och ges prioritet i riskmodellen. Ett exempel är de så kallade vita fält som beskrivits i avsnitt 7.2.2.2. Omvänt utgör en anläggning som nyligen har kontrollerats, och där aktuella förhållanden om djurhållning är kända hos myndigheter, en mindre risk. Tid som förflutit från den senaste kontrollen bör därför graderas på en riskskala, följande skala föreslås: 1 poäng: senast kontroll utfört för 0-2 år sedan (minsta risk) 2 poäng: senast kontroll utfört för 2-5 år sedan (hög risk) 3 poäng: senast kontroll utförd för mer än 5 sedan (mycket hög risk) 4 poäng: anläggningen har aldrig kontrollerats, ingen annan tillförlitlig information om anläggningen finns tillgänglig (högsta risk) 2. Anmärkningar mot djurhållare (allvarlighet och omfattning) Antal anmärkningar och allvarlighetsgrad av dessa anmärkningar som tidigare riktats mot djurhållare. Här måste både allvarlighetsgraden och omfattningen av anmärkningarna graderas, till exempel hur många djur berörs av anmärkningen. Följande skala föreslås: 1 poäng: djurhållaren har aldrig varit föremål för anmärkning 2 poäng: endast mindre anmärkningar har riktats mot djurhållaren. Få djur har berörts av anmärkningarna 3 poäng: enstaka allvarligare anmärkningar har riktats mot djurhållaren. Ett begränsat antal av djur i produktionen har varit utsatta för onödigt lidande eller berörts av anmärkningarna. 4 poäng: fler allvarliga anmärkningar har riktats mot djurhållaren. En betydande del av djuren i produktionen har varit utsatta för onödigt lidande. Beslut om föreläggande eller förbud ofta förenade med vite. I denna kategori ska även djurhållare som varit föremål för beslut om omhändertagande eller prövning av djurförbud klassas.

Riskpoäng i matrisen beräknas på följande sätt:

Riskpoäng = Poäng anmärkningar x Poäng antal år från senaste kontroll

Beräkning av poäng i matrisen måste dock villkoras med följande regel: ”Anläggningar som aldrig kontrollerats återfinns alltid i den högsta riskklassen.” Detta följer av ovanstående påstående att dessa anläggningar alltid utgör en hög risk i sig. Det vore dessutom ologiskt att beräkna anmärkningarna rörande anläggningar som aldrig kontrollerats! 104

Enligt denna modell kan kontrollobjekten slutligen klassificeras i tre prioriteringsklasser (det finns ingenting som hindrar att anläggningarna delas in i fler prioriteringsklasser):

Klass 1 (minst kontrollbehov): verksamheter som erhållit 1 - 4 poäng Klass 2 (normalt kontrollbehov): verksamheter som erhållit 6 - 9 poäng Klass 3 (störst kontrollbehov): verksamheter som erhållit 12 eller X poäng

Anmärkningar

Tid som förflutit från den senaste kontrollen (antal år)

(Allvarlighet och omfattning)

0-2

2-5

Aldrig kontrollerat

X RISK

KONTROLLVERKSAMHET (ELLER PRÖVNING) DÄR RISKKLASSIFICERING AV ENSKILDA VERKSAMHETER INTE ÄR MÖJLIG För följande verksamheter bör länsstyrelserna planera erforderlig kontrolltid eller handläggningstid utifrån en lokal kännedom. För följande kontroller kan prioritering f n inte göras utifrån en beräkning av risker på verksamhetsnivå. •

Pågående djurskyddsärenden och djurförbud Ärenden som är pågående vid överflyttning av djurskyddsansvaret den 1 januari 2009 bör alltid prioriteras. Både djurskyddsmässiga och förvaltningsmässiga skäl talar starkt för denna prioritering. Personer som är belagda med förbud att ha hand om djur eller ett visst slag av djur bör likställas pågående ärenden och ges högsta prioritet. Däremot behöver de sistnämnda kontrollerna inte ta mycket tid i anspråk, de utgör huvudsakligen en verifiering av att en verksamhet inte förekommer.

•

Offentlig kontroll av djurtransporter m.m. Då historik om offentliga kontroller på djurtransporter saknas i många kommuner bör de rekommendationer som återfinns i bilaga II Djurskyddsmyndighetens föreskrifter (DFS 2007:2) om offentlig djurskyddskontroll följas. Detsamma bör 105

gälla för kontroll av gränskontrollstationer, stallar för livdjursförmedling, djurkarantäner, djurmarknader, djurmässor.

7.2.2.4

•

Offentlig kontroll av slakterier som ska utföras av länsstyrelsen Offentlig kontroll av slakterier har länge varit eftersatt trots att det, i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter (DFS 2007:2) om offentlig djurskyddskontroll, rekommenderas att slakterier kontrolleras minst 2 gånger per år (sex gånger tätare kontrollintervall än för anläggningar för lantbruksdjur). En slakterianläggning är, till annat motbevisas, alltid en högriskanläggning vars process innefattar ett antal kritiska kontrollpunkter för djurens välfärd såsom bedövning och avlivning av djur, djurtransporter mm. Då en riskklassificeringsmodell styrs delvis av kvantitativa parametrar måste även det mycket stora antalet djur som hanteras på ett slakteri, jämfört med de djur som hanteras vid en produktionsanläggning, beaktas. Så länge slakterianläggningarna inte kan rangordnas sinsemellan bör dessa kontrolleras med ett intervall om högst sex månader.

•

Övriga kontroller (eller prövningar) som ska utföras löpande En del kontroller eller annan handläggning (prövningar av § 16-tillstånd, anläggningar för offentlig förevisning, ansökningar om förprövning mm) samt inkomna anmälningar om bristande efterlevnad måste alltid hanteras med hög prioritet. Även här är de förvaltningsmässiga aspekterna som styr hur handläggning av inkomna ärenden ska ske. Dessa kan därför inte klassas in i en riskmodell.

•

Tvärvillkorskontroller där djurskyddet ingår Omfattning och utförande av tvärvillkorskontroller regleras i särskild EGlagstiftning. Minsta antalet kontroller och vissa urvalskriterier är styrda genom regelverk. Till exempel ska minst 20 % och högst 25 % av gårdarna väljas slumpmässigt. Övriga kontroller kan väljas utifrån en riskbedömning som är en sammanvägning av risker som identifierats enligt olika lagstiftningar. Djurskyddet är bara en av dem. Dessa kontroller kan därför inte göras utifrån en strikt riskklassificering för djurskyddsområdet.

Preliminär riskklassificering av slakterier för kontroller som utförs av Livsmedelsverkets personal Jordbruksverket har åtagit sig att, i samråd med Livsmedelsverket, ta fram ett mer komplett riskklassificeringssystem. I avvaktan på detta har Livsmedelsverket risklassificerat slakterierna enligt ett mycket enkelt system baserat enbart på produktionens storlek. Med ledning av detta system fastställs de kontrolltider i timmar som utgör grund för avgiften. Kontrolltiderna är indelade i fem grupper; 140, 70, 12, 4 respektive 2 timmar/år och det finns ingen erfarenhetsmodul18. Livsmedelsföretagaren med god djurhållning kan därför inte påverka kontrolltiden från ett år till nästa och därmed inte heller kostnaden för kontrollerna. På motsvarande sätt utökas inte kontrollerna av ett företag med sämre djurhållning, förutom att det är mer sannolikt att ett sådant företag får erlägga avgifter för extra kontroller.

Kostnader för kontroller som Livsmedelsverkets personal utför vid slakterier debiteras företagen i form av timbaserade avgifter, dessa uppgår för närvarande till cirka 3 miljoner per år.

106

7.2.3 Delrapportering av RAWA Projektet Riskbaserad bedömning av djurvälfärd (Risk-based assessment of animal welfare, RAWA) genomförs i nära samarbete med Jordbruksverket och andra berörda myndigheter. Huvudsyftet med projektet är att förbättra basen för utvecklingen av metoder och rutiner för bedömning och övervakning av risker för nedsatt djurvälfärd. Djurvälfärden ska bedömas för hållande eller transport av husdjur i överensstämmelse med såväl svensk som EG- lagstiftning på djurskyddsområdet. Projektet förväntas resultera i grundläggande information som ger Jordbruksverket, länsstyrelserna, producentorganisationerna och livsmedelsindustrin möjligheter att utveckla riktlinjer och planer för riskbaserad djurskyddskontroll och upprätthålla efterlevnaden av gällande djurskyddsbestämmelser. Jordbruksverket har gjort bedömningen att utveckling av djurskyddsindikatorer, riskvärdering och närmare analys och modellering av faroanalyser för djurskyddet är ett prioriterat arbetsområde. Verket har därför beviljat forskningsmedel för projektet. En första delrapport av projektet har överlämnats till Jordbruksverket den 1 oktober 2008. Delrapporten biläggs denna rapport, bilaga 13. Delrapporten inleds med en rad definitioner där viss fokus har lagts på välfärd och riskmetodik. En riskbedömning och möjliga tillämpbara modeller för riskanalyser diskuteras, tillsammans med en beskrivning av förväntade resultat, aktiviteter i projektet m.m. I rapporten ges en översiktlig genomgång av relaterade aktiviteter som RAWA ska granska, analysera eller följa upp. Exempel på dessa är projektet Welfare Quality, ett av EFSA initierade projekt WRAPSTUN19, andra aktiviteter planerade inom EFSA, Nordiska Ministerrådets projekt om riskklassificering inom livsmedelskedjan, Livsmedelsverkets riskklassificeringsmodell samt några exempel från motsvarande arbete i andra länder. En diskussion om hantering och överföring av data som behövs för klassificeringsarbetet ingår även i rapporten. En stor mängd registerdata finns lagrad hos myndigheter och databaser hos olika branschorganisationer. I det fortsatta arbetet förväntas RAWA studera hur dessa data skulle kunna användas för att säkerställa faroanalyser och utveckla riskklassificeringen inom djurskyddet.

7.2.4 Utveckling av näringens kvalitetssäkringssystem för att kunna användas i djurskyddskontrollen Inom alla branscher används någon typ av kvalitetssäkringssystem som syftar till att säkra lagefterlevnaden (och i vissa fall tillkommande krav) hos primärproducenterna. Systemen kan delas in fyra grupper utifrån regelverkets status och hur kontrollen sker. Förstapartskontroll (eller egenkontroll): kontrollen genomförs av producenten, till exempel Miljöhusesyn Andrapartskontroll: kontrollen genomförs av det inköpande företaget, till exempel Arlagården (som dock följer standarden för en tredjepartskontroll, enligt EN45011) Tredjepartskontroll: kontrollen genomförs av en oberoendet tredjepart Certifiering: regelverket är en standard och kontrollen genomförs av ett ackrediterat certifieringsorgan. En standard definieras som en ”dokumenterad överenskommelse in19

Animal Welfare Risk Assessment Guidelines on Stunning and Killing

107

nehållande tekniska specifikationer eller andra kriterier som används som krav, riktlinjer eller andra beskrivningar, för att säkerställa att råvaror, produkter, processer eller tjänster är lämpliga”. Det innebär att regelverket är ett officiellt dokument som vem som helst kan referera till. Att certifieringsorganet är ackrediterat innebär att SWEDAC har gjort en utvärdering av certifieringsorganet och godkänt att de genomför kontrollerna av den aktuella standarden. Certifieringen som administreras av KRAV eller IP Sigill som omfattas av ackreditering från SWEDAC är exempel på detta. Förutsättningar att utveckla befintliga kvalitetssäkringssystem användbara för djurskyddet är goda. Dels har näringen ett flertal koncept som huvudsakligen siktar på att säkra kvaliteten i produktionen (säkrare produkter, säkrare djurskydd, säkrare smittskydd mm). Ofta täcker dock inte dessa program hela djurskyddslagstiftningen eller djurskyddsaspekter i tillräcklig omfattning för att kunna användas i den offentliga kontrollen. I detta avsnitt diskuteras en rad kriterier som kan bidra till en utveckling av dessa program. Sett ur ett perspektiv av offentlig kontroll är det också en fördel om djurhållarna använder sig av kvalitetssäkringssystem. Då dessa är frivilliga kommer djurhållarna att kunna påverka den riskbedömning som myndigheter fastställer för den egna verksamheten. Den offentliga djurskyddskontrollen utförs idag huvudsakligen genom kontrollmetoden inspektion. En viktig förklaring är avsaknaden av heltäckande system (egenkontroll mm) för hantering av djurskyddet, vilket innebär att kontrollmetoden revision av dessa system inte är tillämpbar. Implementeringen av system som täcker djurskyddet och möjligheten för myndigheter att utföra revisioner av dessa system medför att insamling av information och kontroll som rör djurskyddet kan göras mer effektiv. Detta kan enkelt förklaras genom ett rimligt antagande om att revision normalt är en kraftfullare metod än inspektion. Mängden information som kontrollanten kan samla in vid en revision kan vara större och mer hållbar i tid jämfört med motsvarande kontroll som gjorts genom inspektion. Revision av ett kvalitetssäkringssystem ger alltså en bättre bild av verksamheten under den tid som förflyter mellan kontrollerna. Exempelvis kan en inspektion avseende utfodring av djur avslöja de förhållandena som råder vid tidpunkt för kontrollen (inspektion av foder- och vattningsanläggningar ger en information om dessa vid inspektionstidpunkten). Motsvarande revision av utfodringssystemet och rutiner för hanteringen av foder och vatten kan istället bestå av en genomgång av journaler, resultat av provtagning, beskrivning av utfodringsrutiner, instruktioner för anställd personal, leveranssedlar av foder, avtal med foderleverantörer eller serviceföretag osv. En revision avseende utfodring ger en mer komplett bild av företagens rutiner och tillför således information som är tillförlitlig över den tid som förflyter mellan kontrollerna. Denna faktor är en förutsättning för att kunna förlägga de offentliga kontrollerna med längre intervaller. Det är dock viktigt att poängtera att olika kontrollmetoder måste tillämpas för att uppnå en effektiv kontroll. Inom djurskyddsområdet kommer inspektionsverksamheten även i fortsättningen att vara en av de viktigaste kontrollmetoderna, och genomföras vid sidan av revisioner, provtagningar, dokumentkontroll, kartläggningar mm. I Kommissionens beslut 2006/778/EG20 ställs långtgående krav på utförande och rapportering av medlemsstaternas inspektionsverksamhet rörande animalieproduktionen. I beslutet ingår 20

Beslut 2006/778/EG: Kommissionens beslut om minimikrav på insamling av information från inspektioner vid produktionsanläggningar där vissa djur hålls för animalieproduktion

108

även krav på analys av de allvarligaste fallen av bristande efterlevnad och en nationell handlingsplan för förebyggande eller minskning av sådana fall under kommande år. Detta innebär i stort sett en skärpning av kontrollverksamheten genom inspektioner.

7.2.4.1 Egenskaper för värdering och utveckling av näringens kvalitetssäkringssystem

Jordbruksverket föreslår en klassificering av kvalitetssäkringssystem i fyra erfarenhetsklasser inom varje bransch, Följande tre faktorer ska ligga till grund för klassificeringen - Systemets uppbyggnad - Överensstämmelse med lagstiftningen - Erfarenheter från den offentliga kontrollen Granskningen av kvalitetssäkringssystem som Jordbruksverket avser initiera inom kort måste ske i nära samarbete med näringen och andra berörda kontrollmyndigheter. Målet med det arbetet måste vara att komplettera riskklassificeringsmodellen med en värdering av branschkontrollerna, förenkla vissa administrativa kostnader för företag och inte minst bibehålla förtroendet mellan producenter, branscher och myndigheter.

Jordbruksverket föreslår en klassificering av kvalitetssäkringssystem i fyra erfarenhetsklasser inom varje bransch, se avsnitt 7.2.2.2. Rangordningen av system kommer att ske i ett uppföljande projekt. I enlighet med rapporten om Riskklassificering i primärproduktionen – foder och livsmedelskedjan anses följande tre faktorer kunna ligga till grund för klassificeringen. -

Systemets uppbyggnad

Överensstämmelse med lagstiftningen och bedömning av systemets betydelse för att uppnå målen med lagstiftningen

Erfarenheter från den offentliga kontrollen, systemets genomförande.

För var och en av dessa faktorer finns i ovannämnda rapport en mall för beräkning/bedömning av systemets kvalitet. Jordbruksverket avser återkomma i frågan om modellen även kan användas inom djurskyddet. Denna utredning har haft som syfte att identifiera ett flertal egenskaper som anses vara viktiga för att kunna använda näringens egna program i den offentliga kontrollen. Dessa egenskaper har diskuterats i arbetsgrupperna och till viss del verifierats vid skuggrevisioner som genomfördes i form av besök tillsammans med branschrepresentanter av två mjölkgårdar anslutna till Arla respektive Skåne Mejerier, se följande avsnitt. I de flesta kvalitetssäkringssystem omfattas inte hela djurskyddslagstiftningen av branschens revisioner, i vissa fall kan det finnas annan djurhållning på gården som inte ingår i kvalitetssäkringen. Det har också varit en målsättning med vårt arbete att, genom de kriterier och framgångsfaktorer som identifierats, ge näringen en möjlighet att vidareutveckla sina befintliga kvalitetssäkringssystem. Det kommande arbetet med klassificering av dessa system torde bli mer framgångsrikt på detta sätt.

109

Näringen har även framfört att föreliggande underlag för utveckling av system inom djurskyddet bör göras med beaktande av att hela systemet lyfts och utvecklas, såväl användningen av system inom den offentliga kontrollen som för att lyfta mervärden i livsmedelsproduktionen. Med lantbruksföretagaren i centrum bör såväl djurskyddslagstiftningen som övriga regler för smittskydd, livsmedelssäkerhet, foder mm beaktas. Mot bakgrund av dessa synpunkter anser Jordbruksverket att modellen för riskklassificeringen och utvärdering av kvalitetssäkringssystemen bör utvecklas i nära samarbete med Livsmedelsverket och Jordbruksverkets ansvariga för foderlagstiftningen. Granskningen av kvalitetssäkringssystem som Jordbruksverket avser initiera inom kort måste ske i nära samarbete med näringen och andra berörda kontrollmyndigheter. Målet med det arbetet måste vara att komplettera riskklassificeringsmodellen med värdering av branschkontrollerna, förenkla vissa administrativa kostnader för företag och inte minst bibehålla förtroendet mellan producenter, branscher och myndigheter. Kostnaderna för utveckling av heltäckande kvalitetssäkringssystem och för att nå ut med information och rådgivning kring användandet av systemen kommer att huvudsakligen att tillfalla de organisationer och medlemmar anslutna till program. Myndigheternas roll i detta arbete kommer huvudsakligen att innebära ett aktivt deltagande i referensgrupper och granskningsarbete samt värdering av dessa kvalitetssäkringssystem.

110

Tabell 7.2.4.1. Egenskaper och framgångsfaktorer för utveckling av kvalitetssäkringssystem (KSS) för att bland annat kunna användas i den offentliga kontrollen

EGENSKAPER

FRAMGÅNGSFAKTORER

Systemets uppbyggnad Systemets uppbyggnad och strategi

Systemets mål och riktlinjer för genomförande är beskrivna

Systemet har ett systematiskt arbetssätt för beredskap, instruktioner, kompetensplaner mm

Rutiner och instruktioner för uppdatering av programmet, implementering av nya rön, vägledningar från myndigheter, ändringar i lagstiftningen mm finns beskrivna in programmet

Strategisk planering av kontroller finns beskrivet (se även Riskbedömning av branschkontroller nedan)

Certifiering > (bättre än) tredjepartskontroll

Tredjepartskontroll > andrapartskontroll

Andrapartskontroll > förstapartskontroll

Krav på kompetens av personal som utför kontroller eller revision ställs (krav på specifika utbildningar vid behov)

Utbildningsplan för personal finns, uppdateras fortlöpande

Dokumentation

Dokumentation upprättas vid kontroller, den innehåller bedömningar och underlag för beslut av kontrollant

Uppföljande åtgärder

I programmet ingår system för uppföljning av avvikelser

I programmet ingår möjlighet till sanktioner föranledda av brister som upptäcks i anslutning till branschens egna kontroller och till den offentliga kontrollen

Kvalitetsstöd av systemet

Systemets kvalitet stödjer sig på trendanalyser och egna undersökningar

Riskbedömning av branschkontroller

Systemets kontroll bygger på en riskbedömning av verksamheter (eller arbetsmoment, processer mm) anslutna till programmet

Det innebär bland annat en förmåga att prioritera kontroller där behovet är störst, prioritera uppföljningsåtgärder mm

Systemets oberoende

Kompetenskrav

111

Insyn – systemets öppenhet

Anslutning till program

112

Systemet är öppet för kontrollmyndigheter, för punktinsatser (provtagningar, stickprovskontroll)

Systemet är öppet för granskning från myndigheter (skuggrevision, granskning av systemets underlag, handböcker mm)

Systemet är öppet för alla producenter inom en bransch, oavsett om de är medlemmar i den branschorganisation som har tagit fram eller ansvarar för programmet (alla producenter bereds möjlighet att delta i kvalitetssäkringssystemet)

Insyn – informationsutbyte bransch-kontrollmyndigheter

Relevant information som rör djurskyddsförhållandena, lagefterlevnad och djurvälfärd i övrigt kan levereras till berörd kontrollmyndighet. Behandlas separat i avsnitt 7.2.5.1.

Rutiner finns för anmälan av allvarliga brister till berörd kontrollmyndighet

Rutiner finns för uppföljning av beslut som kontrollmyndigheter riktat mot den anslutna producenten.

EGENSKAPER

FRAMGÅNGSFAKTORER

Överensstämmelse med lagstiftningen och gällande kunskap om djurvälfärd Omfattning i förhållande till regelverket

Kontroll rörande djurvälfärd

Stöd och vägledning för ansluten djurhållare

programmet omfattar kontroll av nationell och EG- lagstiftning på djurskyddsområdet.

programmet omfattar kontroll av samtliga djur

alla produktionsled omfattas av programmet

kontrollpunkter i programmet har stor relevans för djurvälfärd (djurvälfärdsindikatorer baserade på djur och flock- eller besättningsnivå)

Mätetal rörande dessa kontrollpunkter för utvärdering av djurvälfärd är valida och repeterbara

Programmet innehåller vägledning som stödjer producenten att prioritera åtgärderna (stöd för riskbedömningen av den egna verksamheten), kartlägga och hantera (reducera) faror inom den egna verksamheten

Programmet innehåller rådgivning/vägledningar som stödjer producentens arbete med egenkontroll, åtgärdsplaner vid bristande efterlevnad mm (jämför branschriktlinjer inom livsmedelsområdet)

Erfarenheter från kontroll av systemet Myndigheternas granskning av systemets uppbyggnad

Inga större brister noteras

Myndighetens bedömning efter systemrevision (skuggrevision) hos producenter

Branschkontrollen upptäcker eventuella brister hos producenten

Likriktning av kontroller bransch-myndighet

Vid myndighetens granskning av systemet samt vid skuggrevisioner i fält konstateras att branschens kontrollanter och myndigheternas kontrollpersonal gör likvärdiga bedömningar i fråga om regelefterlevnad

Rutiner finns för att uppnå enhetliga bedömningar om avvikelser enligt ovanstående punkt konstateras

Branschkontrollen har förmåga att, genom rådgivning, uppföljning, provtagning, sanktioner eller på annat sätt, åtgärda eventuella brister som upptäcks vid kontrollen

113

7.2.4.2 Erfarenheter från två studiebesök I anslutning till uppdraget gjordes studiebesök på två mjölkgårdar i södra Sverige tillsammans med Svensk Mjölk, Skåne mejerier och Arla Foods. Studiebesöken utfördes som skuggrevisioner på mjölkgårdarna. Det innebär att Jordbruksverkets personal och andra som bjudits in bereddes tillfälle att delta vid branschkontroller av Arlagården (Arlas kvalitetsprogram för egna leverantörer) respektive IP Sigill Mjölk (kvalitetsprogram för producenter anslutna till Skåne mejerier). Syftet med dessa revisionsbesök var att, som en del i arbetet med utredningarna om djuromsorgsprogram och riskbaserade kontroller, ge Jordbruksverkets personal en inblick i programmens uppbyggnad och funktion. Besöken gav en mycket värdefull inblick i hur dessa kvalitetssäkringssystem är uppbyggda och hur branschkontrollerna genomförs. Ett flertal av de egenskaper som redovisats i föregående avsnitt problematiserades och såväl fördelar som utvecklingspotentialer inom systemen kunde identifieras. Producenter anslutna till dessa program har en hög grad av medvetenhet kring kvalitetsfaktorer som påverkar produktionen. Den administrativa kontrollen av producenternas dokumentation samt kontrollen av kvalitets- spårbarhets- och hygiennormer för mjölkproduktion höll mycket hög kvalitet. Utvecklingen av kvalitetssäkringssystem för mjölkproduktion sker idag på branschens initiativ genom ett projekt som syftar till att utveckla ett enkelt och tillförlitligt system för bedömning av djurvälfärd i mjölkbesättningar. Vid studiebesök på gården ansluten till Skåne mejerier demonstrerades en bedömning av djur enligt denna modell. Fördelen med systemet var att individbaserade indikatorer beträffande exempelvis skador på djur, hältor, magra eller smutsiga djur, bedömning av resningsakten m.m. ingick i bedömningen. Dessa parametrar anses ge en mycket god bild av djurvälfärden. Vid tidpunkt för studiebesöket var konceptet dock inte färdigutvecklat. Arbetet med avvikelsehantering hade just inletts vilket innebar att en av programmets viktigare funktion saknades vid detta tillfälle. Trots detta var besöksteamets intryck av denna kontroll mycket positivt. Besöken gav även arbetsgruppen en möjlighet att belysa och diskutera de aspekter som behöver utvecklas vidare för att kvalitetssäkringssystemen ska kunna användas i den offentliga kontrollen. I de aktuella fallen lyftes särskilt följande aspekter fram och följande råd lämnades till branschorganisationerna för att kvalitetssäkringssystemen bättre ska kunna kommunicera med den offentliga kontrollen. 1. Programmets omfattning och överensstämmelse med lagstiftningen De kvalitetsprogram för mjölk har kommit till för att säkra en god hygien och livsmedelssäkerhet. Fokus på kontrollerna har inriktats på kons välfärd och närmiljö. Det konstaterades att kontrollerna av rekryteringsdjurens välfärd, hantering och närmiljö bör utvecklas. Svensk Mjölk har dock framhållit att fler bedömningar av kalvar och ungdjur kommer att ingå i det planerade systemet för bedömning av djurvälfärden i mjölkbesättningar enligt ovan. 2. Insyn och transparans av programmen, inklusive underlag för bedömning vid branschkontroller För att kunna värdera arbetet med programmen måste resultat av kontroller kommuniceras med myndigheterna. Öppenheten bör även gälla med viss retroaktivitet, dvs. att även resultat från tidigare kontroller vid behov bör redovisas. Även branschens bedömningsunderlag (handböcker för kontrollpersonal) bör vara tillgänglig för

114

myndigheternas bedömning (näringen påpekar här att sekretess bör gälla för överlämnande av material som utgör företagshemlighet från bransch till myndighet). 3. Kontrollens utförande Kontrollteknik, utförande och trovärdighet av kontrollerna diskuterades. Följande aspekter kan utvecklas i branschens kontrollverksamhet: bättre återkoppling till producenten i form av rådgivning, åtgärdsförslag, analys av bakomliggande orsaker till problem som upptäcks och förslag till preventiva åtgärder för att förebygga risker. 4. Likriktning av branschens och kontrollmyndigheternas bedömning Branschkontrollanternas bedömning överensstämde inte alltid med de bedömningar som gjordes av inbjuden personal från Jordbruksverket. Det finns ett stort behov av gemensamma processer och enhetliga bedömningar för att kunna använda branschens arbete i myndigheternas riskvärdering. Samtliga kriterier som diskuterades vid utvärderingen av dessa besök är upptagna i förteckningen av identifierade egenskaper för utveckling av kvalitetssäkringssystem i föregående avsnitt.

7.2.4.3 Erfarenheter från Livsmedelsverkets systemrevision av KSS på verksamhetsnivå Utvärdering av branschernas och företagens kvalitetssäkringssystem görs genom de centrala myndigheternas granskning av dessa system. Denna kontroll görs som en del i kontrollen av primärproduktionen och med fokus på att leva upp till kraven inom livsmedelslagstiftningen. Det första året kommer fokus i kontrollen att ligga på inhämtning av information för vidareutveckling av kontrollmetoden. Kontrollen kommer alltså att ha ett betydande inslag av kunskapsöverföring. Angreppssättet medför att granskningsteamet inledningsvis kommer att bestå av flera personer. Syftet är att utvärdera vilket stöd ett kvalitetssäkringssystem ger företagen att producera säkra livsmedel och att samla information för planeringen av den offentliga kontrollen. Under 2008 planeras ca 10 kontrollbesök hos frukt- och grönsaksodlare som är anslutna till IP Sigill frukt och grönt alternativt till IP Sigill GAP. Granskningen består dels av ett inledande och ett avslutande möte med kontrollorganisationerna dels av ett antal företagsbesök, efter förslag från kontrollorganisationerna. Förutom berörd kommun bjuds länsveterinären och 1-2 representanter från Jordbruksverket in att delta. Vid besöket hos en producent är det kommunen som utför eventuell offentlig kontroll, även om detta sker i samverkan med Livsmedelsverket. Livsmedelsverket skickar efter kontrollen inklusive företagsbesöken en rapport till kontrollorganisationerna, IP Sigill och till kommunen. Kommunen kan sedan skicka en rapport till producenten med eventuella synpunkter på företagets verksamhet.

115

Vid granskningen av systemet IP Sigill kan frågor ställas om; •

Organisatorisk struktur

•

Kravdokument

•

Kontrollplan

•

Antal besök

•

Rapporter från besöken

•

Kompetenskrav för kontrollpersonalen

Företagsbesöken kommer att genomföras i form av ”skuggrevisioner” men med möjlighet att ställa kompletterande frågor som är relevanta för kraven i livsmedelslagstiftningen i anslutning till varje avsnitt. Dessa skuggrevisioner utgör ingen revision i kontrollförordningens bemärkelse och inte heller myndighetsutövning. Livsmedelsverkets (och Jordbruksverkets ansvariga för foderfrågor) har ännu inte utvecklat system för överföring av information om enskilda kontrollresultat från branschernas egna kontroller. Fokus för utvärderingen av kvalitetssäkringssystemens tillförlitlighet har därför lagts på granskning av kontrollens genomförande genom bland annat skuggrevisioner och granskning av kontrollorganisationens trendanalyser och egen utvärdering av kontrollen.

116

7.2.5 Överföring av information till kontrollmyndigheter inom djurskyddsområdet Jordbruksverket har undersökt hur överföring av information från branschens program till myndigheter och mellan myndigheter kan utformas. Näringen anser att detta arbete är mycket viktigt. Detta arbete måste fortsätta, Jordbruksverket har för avsikt att fortsätta detta arbete i samverkan med näringen, berörda myndigheter och andra intressenter. En rad exempel av information som kan vara relevant för djurskyddet presenteras i avsnittet. Uppgifter som genereras vid besiktning av djur före slakt samt slaktfynd bör vara föremål för vidare undersökning. I det fortsatta arbetet ska följande särskilt beaktas - Behov av identifiering av relevant djurskyddsinformation (uppgifter från slakt, branschkontroller, andra myndigheter mm) - Medgivande av producenter eller andra lämpliga former för att kunna överföra information - De juridiska förutsättningarna för överföring av information (sekretesslag, personuppgiftslag mm) måste utredas noggrant - De konsekvenser för de administrativa kostnaderna för företag - Feedback av information från myndigheter till branschen - En utökad samordning mellan myndigheter behövs. Jordbruksverket har tittat närmare på hur ett system för överföring av information från branschens program till myndigheter kan utformas. Representanter från näringen och Sveriges lantbruksuniversitet har under detta arbete påpekat att en stor mängd registerdata också finns lagrad hos myndigheter. Frågan behandlas därför separat i detta avsnitt genom några exemplifieringar. Om producenten sätts i centrum kan det konstateras att djurhållarna, och särskilt livsmedelsproducerande lantbruk, upprättar eller lagrar diverse handlingar som lämnas till både myndigheter och branschorgan. Dessutom underkastas dessa producenter en rad kontroller från såväl myndigheter som näringen. Frågan om samordning av denna information behandlas närmare i regeringsuppdraget om Samordning av informationskrav. LRF och fler branschorganisationer har betonat att kontrollmyndigheterna bör skaffa sig mer kunskap och beakta de branschbaserade kontroller som förekommer inom lantbruksnäringen. Myndigheterna bör enligt näringen i högre grad beakta resultaten från exempelvis egenkontroll, kontroller från ackrediterade organ, veterinärer och inspektörer från andra myndigheter. Jordbruksverket välkomnar denna öppning som innebär en positiv attityd till att öka samarbetet och överföringen av kunskapsrelaterad djurvälfärd mellan branscher och myndigheter, men även till och från den veterinära verksamheten. Livsmedelsverket har inget system för att överföra information från branschens egna kontroller. När Livsmedelsverket tar fram vägledningsmaterial eller motsvarande bereds dock branschen tillfälle att lämna synpunkter. Istället har Livsmedelsverket prioriterat en systemrevision av branschens program med så kallade skuggrevisioner och andra former av granskning, se avsnitt. 7.2.4.3.

117

7.2.5.1 Överföring av information från branschens program till myndigheter Problemen kring överföring av information från branschen till myndigheter har redovisats i avsnitt 6. Samarbete mellan branschen och myndigheter pågår inom vissa områden och på många olika nivåer, exempelvis vid överlämnande av branschens kontroller av slaktkycklingsproducenter till kommuner. Ett motsvarande system förväntas komma i gång för kontroller av äggproducenter. Ett exempel på elektronisk överföring av motsvarande information utgörs av projektet E-sam som startade med syftet att enkelt införa e-tjänster i bland annat Orust kommun. En av e-tjänsterna är egenkontroll för lantbrukare och därför har LRF deltagit i detta projekt. Projektet har bland annat resulterat i att lantbrukaren kan använda Miljöhusesyn på Internet för att rapportera in en egenkontroll. Denna tas emot av Orust kommuns ärendehanteringssystem och handläggs sedan av en miljöinspektör. Projektet har genomfört en nyttoutvärdering där man pekar på att det finns stora nyttor både för lantbrukaren och för kommunen vid användandet av egenkontroll. Den enskilt största vinsten i detta fall är något oväntat att en lantbrukare som genomför egenkontroll minskar risken för att bryta mot tvärvillkoren (som kan generera avdrag på stödet). Utöver det sparar kommunen viss handläggningstid. Den centrala frågan vid överföring av information, särskilt då den levereras i elektronisk form, är att ägaren till informationen medger uttaget och överföringen. Detta torde i de allra flesta fall innebära ett personligt medgivande från producenten själv. Utredningen har visat att näringen, myndigheter och andra organisationer är något splittrade i den här frågan. DIRF, Sveriges Lantbruksuniversitet och länsveterinärsföreningen anser att leverans av relevant information är en förutsättning för att utveckla ett system där branschens program kan användas i den offentliga kontrollen. Detta kan inte utformas genom leverans av positiva listor som endast innehåller administrativa uppgifter på djurhållare som ”godkänts” vid genomgång av branschkontroller. En conditio sine qua non torde vara att branschen gör, efter medgivande från sina producenter, databaser med information tillgänglig för myndigheter. Myndigheterna i sin tur ska fokusera på vilken information som är relevant, och endast överföra detta. Ett konkret exempel på bristfällande kommunikation är att s.k. flaggade grisbesättningar sällan har anmälts till de behöriga myndigheterna. Näringen är inte heller enad i denna fråga. Frivillig överföring av information till myndigheter finns redan idag, till exempel då Svensk Fågel och IP Sigill levererar kopia av sina besiktningsprotokoll till kontrollmyndigheterna. Överföring av kennelkonsulenternas protokoll till kommunerna har tidigare funnits men upphörde för några år sedan. Enligt muntligt meddelande från Svenska Kennelklubbens ordförande kan detta eventuellt komma att återupptas. Svenska Djurhälsovården och Svensk Mjölk har inte kommit med konkreta förslag på hur överföring av data kan utformas. Svensk Mjölk påpekar i sitt remissvar till Jordbruksverket att producenterna äger alla uppgifter som mejeri- och husdjursföreningen samlar in på gården. Detta ställningsstagande kan möjligtvis öppna för en differentierad lösning där enskilda producenter medger uttag av information till myndigheterna för att kunna dra fördel av en gynnsam riskklassificering. Inrapportering av slaktfynd, det vill säga kontrolluppgifter från levandedjursbesiktning och köttbesiktning på slakterier har särskilt diskuterats i detta uppdrag. Då ett flertal instanser har påpekat att denna information till stor del skapas och lagras av myndigheter har frågan behandlats separat, se nästa avsnitt. 118

Näringen har betonat vikten av att arbetet fortskrider även efter att de tre uppdragen redovisats, och tar gärna en aktiv del i det fortsatta arbetet. Det fortsatta arbetet med utveckling av ett system för överföring av information från branschens kontroller till myndigheter måste ta hänsyn till följande aspekter. •

Endast relevant djurskyddsinformation bör överföras. Arbetsgruppen som bör bildas för det fortsatta arbetet med värdering av kvalitetssäkringssystem föreslås även ansvara för kartläggning av lämpliga indikatorer och tillgänglig information inom varje bransch (konkreta exempel har diskuterats i avsnitt 6.2.5.1). Detta arbete bör inledas redan år 2009

•

Information som redan idag överförs från bransch till myndigheter (t ex resultat från omsorgsprogrammet för slaktkycklingar) eller kan överföras i den närmaste framtiden (till exempel motsvarande resultat från kontroll av äggproducenter eller kennelanläggningar) bör systematiseras. Detta innebär bland annat att det kommande djurskyddskontrollsregistret ska kunna ta emot och bearbeta denna information för att effektivisera riskklassificeringen av verksamheter

•

Personligt medgivande från varje producent för överföring fordras i de flesta fall, om generella branschbestämmelser för överföring av information saknas. Sigill Kvalitetssystem AB påpekar särskilt i sitt yttrande att överföring av information om resultat från tredjepartsrevisioner endast kan ske efter den reviderade producenternas medgivande.

•

En frivillig överföring bör inte verka bestraffande för den producent som medger detta. Om en verksamhet har till exempel placerats i en viss riskklass efter klassificering av verksamheten ska information som överförs frivilligt från producenten inte kunna leda till en flyttning till högre riskklass

•

Elektronisk överföring av information ska ske i enlighet med bestämmelserna i sekretess- och personuppgiftslagstiftningen

•

System för överföring av information ska inte bidra till ytterligare administrativa kostnader för företagare. Lösningar där producenten själv behöver överföra information från egenkontroll eller andra branschkontroller bör undvikas, alternativt helt automatiseras. Inget dubbelt arbete med överföring av uppgifter från producenten. Slutresultatet är en effektiv minskning av de administrativa kostnaderna för företagare

•

Ett system för överföring av information från bransch till myndighet bör även ge möjlighet till feedback, det vill säga information från myndighet till bransch. Till exempel kontrollrapporter och beslut från myndigheter som överförs till branschen. Detta för att uppnå den mest effektiva lösningen för alla parter.

119

7.2.5.2 Överföring av information från andra myndigheter Ett informationsutbyte mellan myndigheter förutsätter samverkan mellan myndigheter. För att underlätta detta krävs tydliga regler och standardiserade former för samverkansavtal. Jordbruksverket genomför vartannat år djurräkningar för nötkreatur, gris, kyckling samt får och get. För nötkreatur tas uppgifterna från CDB. För gris, kyckling samt får och get skickas enkäter ut. När det gäller får och get finns liknande, men inte samma, uppgifter i Jordbruksverkets får- och getregister. Dessa uppgifter hämtas in årligen. Regeringen anser dock att bestämmelserna om den årliga räkningen av får och getter på sikt bör avskaffas, och har begärt den Europeiska Kommissionens yttrande i denna fråga. Överföring av uppgifter från dessa register till exempelvis ett djurskyddskontrollsregister kräver en lagändring. Frågan utreds närmare i uppdraget om Samordnat informationskrav. Nedan behandlas två konkreta exempel på kontroller innehållande relevant information rörande djurvälfärden och som kan överlämnas mellan myndigheter. Offentlig kontroll av djurtransporter Riskbedömning av transporter är i hög grad beroende av de kontroller som utförs. Ansvaret för dessa kontroller delas mellan den lokala operativa myndigheten och de officiella veterinärerna vid slakterier (offentlig kontroll enligt förordningen EG nr. 854/2004). Kontrolluppgifter som de officiella veterinärerna vid slakterier, anställda av Livsmedelsverket, upprättar och skulle kunna leverera till de operativa kontrollmyndigheterna är till exempel -

anmälningar enligt 32 a § djurskyddsförordningen

resultat från djurskyddskontroller (kallade djurskyddsinspektioner) som rör djurtransporter21

anmälningar om bristfälligt djurskydd rörande transport av djur (som anländer till slakteri)

Idag saknas någon form av samordning av dessa kontroller som utförs på djurtransporter. Dokumentation från kontroller utförda av officiella veterinärer överförs inte systematiskt till den lokala myndigheten. Livsmedelsverket har i sitt remissyttrande till Jordbruksdepartementet angående uppdraget om införandet av ett djurskyddskontrollsregister framfört att verket inte bör ha skyldighet att leverera uppgifter om genomförda djurskyddskontroller till registret. Denna uppgift bör åvila Jordbruksverket med stöd av den rapportering som Livsmedelsverket årligen lämnar till Jordbruksverket. Denna rapportering innehåller dock ingen uppgift om enskilda verksamheter och kan därför inte ligga till grund för riskbedömning av djurtransportörer.

till exempel döda djur i tranporten, smutsiga flämtande slaktkycklingar i tranporten som kan vara tecken på dålig ventilation i fordonet etc.

120

Besiktning före slakt22 och slaktfynd Sveriges Lantbruksuniversitet har särskilt framfört att information från slakt kan leverera värdefull data av djurskyddsintresse och bör därför prioriteras. De officiella veterinärernas arbete med djurskydd på slakterier kan leda till olika typer av beslut, rapporter eller anmälningar. Uppgifter som kan vara av intresse för djurskyddet är till exempel -

beslut om otjänligförklaring23 beslut enligt 32a § djurskyddsförordningen anmälningar om bristande djurskydd rörande transportör, primärproducenter eller slakteri resultat från egna djurskyddsinspektioner på slakteri

Dessa uppgifter förvaras av Livsmedelsverkets personal i pappersform i en pärm eller pärmsystem vid respektive slakterianläggning. Livsmedelsverket har börjat undersöka möjligheten att tillskapa en databas för insamling och behandling av bland annat ovanstående uppgifter. Finansiering och tidsplan för detta är i skrivande stund inte klart. Dessa uppgifter är inte tillgängliga för kontrollmyndigheter som arbetar med djurskyddskontroller idag. Livsmedelsverket anser att en sådan överföring av information bör vara mycket restriktiv, och integritetsfrågorna värderas utifrån individperspektivet. I samband med slakt och köttbesiktning samlas viktiga uppgifter som anses utgöra viktiga djurvälfärdsindikatorer, till exempel slaktvikter, blödningar, hudskador, bölder, svansskador, ledinflammationer, lunginflammationer, DFD- och PSE24-kött m m. Anmärkningar vid besiktning av slaktkroppar utförs av officiella assistenter och veterinärer vid slakterier, anställda av Livsmedelsverket. Köttbesiktning på fjäderfäslakterier utförs dock av specialutbildad personal anställd av slakteri. Besiktning före slakt utförs och beslut om otjänligförklaring fattas av officiella veterinärer. Resultat från köttbesiktningen av ”rött kött” upprättas alltså av personal anställd av Livsmedelsverket. Livsmedelsverket för dock inget register över slaktfynd som inte föranlett beslut om otjänligförklaring eller anmälan om bristande djurskydd (uppgifter om slaktfynd utgörs av koder från köttbesiktning registrerade av officiella veterinärer och assistenter vid slakterier). Vid besiktning av ”vitt kött” leder de allra flesta anmärkningar till helkassationer. Delkassationer görs sällan. Slakterinäringen låter även certifierade organ utföra revisioner av sina anläggningar. I dessa revisioner ingår vissa bedömningar av djurskyddet på slakteri. Uppgifter om köttbesiktning överförs delvis till Jordbruksverket och lagras i ett särskilt register, Regina-slakt. Överlämning av dessa uppgifter från slakterier till Jordbruksverket har tidigare varit reglerad i Statens livsmedelsverks föreskrifter och allmänna råd (SLVFS 1996:32) om slakt och tamboskap och hägnat vilt. Då Livsmedelsverket har upphävt dessa föreskrifter är rapporteringen numera frivillig. I Regina-slakt förs idag 22

Tidigare benämnd levandedjursbesiktning Tidigare benämnt beslut om kassation av djur (hel- eller delkassation) 24 DFD (Dark, Firm, Dry)-kött: förändring i nötkött som delvis kan vara föranledd av stress. PSE (Pale, Soft, Exudative)-kött: förändring i griskött som delvis kan vara föranledd av stress. 23

121

uppgifter om köttklassificering men registret saknar uppgifter om diverse anmälningar vid slakt. Det finns inte heller någon garanti för att samtliga slakterier rapporterar, eller rapporterar fullständigt, då detta numera är frivilligt. Dessa uppgifter levereras till exempel till Svenska Djurhälsovården direkt från slakterier. Sammanfattningsvis kan konstateras att uppgifter som upprättats vid kött- och hygienkontroller utförda av officiella veterinärer och assistenter anställda vid Livsmedelsverket idag inte kan överföras mellan myndigheter. Jordbruksverket anser det viktigt att samordning av information mellan myndigheter utökas och hanteras på ett smidigt sätt. Då information som rör djurskyddet finns tillgänglig hos en annan myndighet än den som utför den operativa kontrollen, bör samordning mellan myndigheter ske istället för att belasta branschen med att inkomma med motsvarande information. Övriga beslut och anmälningar som upprättas av officiella veterinärer finns lagrade hos Livsmedelsverket, som dock inte systematiserat dessa i databasform. Livsmedelsverket anser dessutom att uppgifter från myndighetsutövning bör lämnas ut med stor restriktivitet. Utifrån rådande förutsättningar kan konstateras att överföring av uppgifter rörande köttbesiktning direkt från slakteribranschen skulle vara mer effektiv. Frågan behöver dock utredas.

122

7.3 Förprövning De förenklingar som Jordbruksverket ser som möjliga beträffande förprövningen är sammanfattningsvis följande: •

Förbättrade ansökningsblanketter och information om förprövning

•

Nytt IT-stöd för hantering av förprövningsärenden

•

Fler undantag från förprövningskravet

•

Ersätta förprövningen med ett obligatoriskt anmälningsförfarande i vissa ärenden

•

Reducera förprövningens omfattning för vissa typer av förprövningspliktiga åtgärder

•

Införa system för typgodkännande

•

Samordna besiktningen i vissa ärenden om förprövningen med den ordinarie djurskyddskontrollen

•

Samordna förprövningen med andra tillstånd och verksamheter inom länsstyrelsen

•

Utöka länsstyrelsens samordnande insatser och informationsutbyte med andra myndigheter

Regeringen gav den 29 mars 2007 Jordbruksverket och Djurskyddsmyndigheten i uppdrag att se över systemet med förprövning av stallbyggnader från djurskyddsoch djurhälsosynpunkt (Jo2007/1305). Jordbruksverket redovisade den 20 december 2007 en preliminär bedömning avseende om det finns skäl att föra över ansvaret till t.ex. en central myndighet eller till flera länsstyrelser i grupp. De bedömningar och ställningstaganden som Jordbruksverket redovisat i delrapporten den 20 december 2007 redovisas inte i denna slutrapport. Delrapporten återfinns i stället som bilaga till denna slutrapport (se bilaga 11 Delrapport rörande förprövningsuppdraget, dat 2007-12-20). Frågan om det finns skäl för att flytta över ansvaret för förprövningen till en central myndighet eller till t.ex. länsstyrelser i grupp har redovisats i tidigare lämna delrapport. I rapporten framhöll Jordbruksverket att en fullständig analys av ansvarsfrågan kan göras först när förprövningens framtida utformning är klarlagd, d.v.s. vilken omfattning förprövningen kommer att ha samt vilka förenklingar som kan göras. I rapporten framhöll Jordbruksverket vidare att om det under kvarvarande uppdragstid framkommer nya uppgifter eller ändrade förutsättningar av betydelse kan ansvarsfrågan behöva omvärderas. Jordbruksverket har inte under den resterande uppdragstiden identifierat några nya uppgifter eller ändrade förutsättningar som föranlett att ansvarsfrågan i stort har omvärde-

123

rats. Däremot anser Jordbruksverket att ett förfarande för typgodkännande av nya system eller ny utrustning bör införas. Ansvaret för denna prövning bör läggas på Jordbruksverket. En närmare redovisning av förslag med typgodkännande redovisas i kap 7.3.1.3.2 ”Typgodkännande – central förprövning av nya system”. Förprövning av djurstallar är en viktig förebyggande djurskyddsoch djurhälsoåtgärd och har sedan kravet infördes 1973 bidragit till att de stallar och utrymmen som djuren hålls i är bättre anpassade för djurens behov och efter deras biologiska förutsättningar. Det har inte minst inneburit att omfattningen av stallmiljörelaterade sjukdomar hos djuren har begränsats. Detta återspeglas bl.a. genom att användningen av antibiotika inom svensk djurproduktionen har minskat och idag är på en förhållandevis mycket låg nivå jämfört med många andra länder i Europa. Jordbruksverket anser därför att det är viktigt att bibehålla systemet med förprövning men att systemet behöver förenklas, utvecklas och anpassas efter de förutsättningar som råder idag och de som kan förväntas i framtiden.

7.3.1 Omfattning Jordbruksverket anser att förprövningens omfattning bör förändras på följande sätt. •

Undantagsgränserna vad gäller förprövningskravet höjs för vissa djurslag

•

Undantagsgränser för ytterligare djurslag införs

•

Enklare byggnader undantas kravet på förprövning

•

System med kvotberäkning tas bort

•

Förprövningen ersätts med en anmälan i vissa fall

•

Förprövningen utökas till att även beakta smittskyddet

•

Förprövningen utökas till att även beakta kraven på bete.

Jordbruksverket ser också framtida möjlighet att helt kunna undanta kravet på förprövning för viss djurhållning där djurägaren är ansluten till ett kontrollprogram som godkänts av Jordbruksverket.

7.3.1.1 Undantag från förprövningskravet Undantagen från kravet på förprövning regleras i 3 § Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1999:95) om förprövning av djurstallar. I denna författning anges bl.a. att kravet på förprövning inte gäller om antalet djur som ryms på anläggningen av det eller de djurslag som berörs av den planerade byggnadsåtgärden, efter denna kommer att understiga ett visst antal. (se 5.3.1.)

7.3.1.1.1 Undantagsgränser (UG) Förprövningskravet omfattar samtliga djur som hålls för produktion av livsmedel, skinn, ull eller päls (se 6.3.1). Jordbruksverket har efter den ändring av förprövningsreglerna i djurskyddsförordningen som gjordes den 15 april 2003 inte föreskrivit om ytterligare 124

undantag varför kravet på förprövning för vissa djurutrymmen gäller från första djurplatsen. Exempel på sådana djurutrymmen är utrymmen för fisk och kaniner samt samtliga djurslag som hålls i hägn, t.ex. hjort och vildsvin. Det råder en stor enighet bland såväl myndigheterna som näringen om att det finns behov av att se över undantagsföreskrifterna när det gäller dessa djurslag. Vilka UG som skulle kunna gälla för dessa djurslag har inte närmare undersökts och diskuterats inom ramen för detta uppdrag. Djurskyddsmyndigheten startade under år 2005 upp ett arbete med att se över förprövningsföreskrifterna och f.f.a. undantagsgränserna, som en följd av ovan nämnda ändring av 5 § (djurskyddsförordningen). Denna översyn slutfördes dock inte innan myndigheten lades ner. Jordbruksverket har dock för avsikt att återuppta detta arbete och efter samråd med berörda branschorganisationer, myndigheter samt övriga intressenter arbeta fram förslag på nya anpassade föreskrifter när det gäller vissa djurslag som inte upptas i nuvarande föreskrifter om undantag från förprövningskravet. När det gäller de undantagsgränser som finns idag (se kap 5.3.1.) kan det finnas skäl att höja dessa för vissa djurslag. Främst gäller det vid ett ev. införande av krav på sådan anmälan som avses i kap. 7.3.1.1.5 nedan.

7.3.1.1.2 Enkla byggnader Jordbruksverket bedömer att ytterligare undantag bör kunna göras för åtgärder där risken för att någon bygger på ett felaktigt sätt är liten samtidigt som kostnaderna för att rätta ett sådant fel i efterhand är relativt låg. Exempel på sådana utrymmen är utrymmen där tekniska system så som system för ventilation, värme, utgödsling, utfodring, vatten m.m, saknas eller endast i ringa omfattning har betydelse för djurens välfärd i utrymmet. Här kan t.ex. nämnas enkla ligghallar eller andra väderskydd upp till en viss storlek, enkalvshyddor samt sugghyddor. Ett förslag som diskuterats med de olika intressenterna och som stöds av de flesta är att sådana utrymmen var för sig skulle kunna vara undantagna kravet på förprövning om de rymmer färre än t.ex. 2 x UG. Jordbruksverket har därför för avsikt att efter samråd med berörda branschorganisationer, myndigheter samt övriga intressenter snarast arbeta fram nya anpassade föreskrifter vad gäller undantag från förprövningskravet för enkla byggnader.

7.3.1.1.3 Kvotberäkning När det gäller utrymmen där flera djurslag hålls i samma utrymme i en byggnad (kvotberäkning) anser Jordbruksverket att denna regel kan tas bort. Regeln har liten tillämpning eftersom de flesta utrymmen som byggs för häst eller för djur som hålls för produktion av livsmedel, skinn ull eller päls sällan byggs för att hålla flera olika djurslag. Regeln uppfattas också av många som krånglig och svår att förstå, vilket ökar risken att någon omedvetet bryter mot förprövningsbestämmelsen. Jordbruksverket har därför för avsikt att ta bort denna regel.

7.3.1.1.4 Kontrollprogram Jordbruksverket ser också framtida möjlighet att helt kunna undanta kravet på förprövning för viss djurhållning där djurägaren är ansluten till ett kontrollprogram som godkänts av Jordbruksverket. Närmare beskrivning av sådana kontrollprogram redovisas under kapitlen om Djuromsorgsprogram (se kap 3-8.1). Från näringens sida ser man positivt på en sådan utveckling. Svensk Fågel (SF) anser att förslaget är mycket bra men anser att det förmodligen krävs en mer detaljerad definition på vad som omfattas av för-

125

prövningskravet. SF menar vidare att t.ex. byte av produktionsinriktning eller när enda förändringen består i att väl beprövad/godkänd inredning installeras i ett befintligt fjäderfästall, inte bör omfattas av kravet på förprövning. SLU-hmh) anser att det förefaller rimligt att anslutning till godkända kontrollprogram under vissa förhållanden sänker kravet på förprövning men att byggnadsåtgärden ändå bör rapporteras till länsstyrelsen och förprövningsdatabasen, för att göra data mer fullständiga. Länsveterinärföreningen (LVF) uppger att erfarenheter från slutbesiktningar gällande specialproduktion t.ex. kycklingstallar ibland visar att trots näringens kontrollprogram kan det finnas byggnadstekniska brister som behöver åtgärdas före insättning av djur och är därför tveksamma till förslaget. Hushållningssällskapet (HS) anser man att det finns risk att branschen blir mer och mer styrande om anslutning till ett djuromsorgsprogram innebär undantag från förprövningsplikten. HS menar vidare att vissa beslut redan i dag styrs av branschens kontrollprogram (t.ex. beläggning). HS påpekar också att undanta förprövningen om man är med i kontrollprogram kan bidra till minskad kontroll över djurproduktionen i länet och ser fördelar om all information finns samlat under samma tak, i samma system. Detta för att man lätt kan ha uppsikt på länets byggnader. Jordbruksverket anser att om kontrollprogram ska kunna ersätta förprövningen måste programmens uppbyggnad i fråga om utformning och tillämpning vara anpassat för detta. Enligt Jordbruksverkets uppfattning är så inte fallet idag. Hur sådana kontrollprogram skulle vara utformade för att undantag från förprövningskravet ska kunna medges har inte närmare undersökts eller diskuterats i detta uppdrag. Det är en uppgift som Jordbruksverket avser att göra i det fall en branschorganisation vill få ett sådant kontrollprogram godkänt av Jordbruksverket.

7.3.1.1.5 Anmälan Jordbruksverket bedömer att vissa djurägare kan undantas kravet på förprövning genom att göra en enkel anmälan till länsstyrelsen om den planerade åtgärden. Detta bör gälla vid nyetableringar av små besättningar i syfte att ge länsstyrelsen bra möjlighet att nå ut med relevant och värdefull information till djurägaren samt i övrigt skapa goda förutsättningar för sådana samordnings- och informationsinsatser som beskrivs under kap. 7.3.2.1 Förprövningsprocessen - samordning och information. (Med ”nyetablering” i detta sammanhang menas när en person som inte tidigare bedrivit en viss djurhållning på den aktuella fastigheten har för avsikt att etablera sådan djurhållning). Med ett sådant anmälningsförfarande skulle myndigheten också få en bra överblick även över de mindre besättningarna i länet, f.f.a. när det gäller djurhållning med t.ex. häst, får och nötkreatur som bedrivs i mindre skala. Myndighetens långsiktiga djurskyddsarbete skulle på detta sätt kunna effektiviseras och djurskyddet förbättras totalt sett. Genom åren har det f.f.a. från kommunernas djurskyddsinspektörer framförts att det finns problem i små besättningar när det gäller de utrymmen och stallbyggnader som används. Särskilt har detta problem uppmärksammats när det gällt utrymmen för hästhållning av hobbykaraktär. De problem som beskrivs är ofta relaterade till bristfällig ventilation, d.v.s. dålig stalluftskvalitet. Det förekommer också att olämplig inredning används samt att takhöjden när det gäller häststallar är för låg. Jordbruksverket skärpte därför förprövningskravet genom att den 1 oktober 1999 sänka undantagsgränsen från 10 hästar till 5 hästar. Denna åtgärd bedöms ha gett en god effekt och höjt kvalitén och 126

därmed stärkt djurskyddet inom hästhållningen. Det bör dock observeras att de anläggningar som rymmer färre än 5 hästar inte omfattas av kravet på förprövning och därför sällan kommer i kontakt med någon som granskar byggnadsplanerna. Ovan nämnda problem kvarstår därför i vissa sådana besättningar. Länsstyrelsernas byggnadskonsulenter som handlägger förprövningsärenden på länsstyrelsen uppger att kunskapsnivån om stallbyggnation hos dem som ska bygga (ofta privatpersoner) små häststallar ofta är låg. Man har också framfört att motsvarande problem också finns när det gäller andra djurslag, främst får och nöt. Behovet av information vad gäller byggnadslösningar och djurskydd är därför stort bland dessa och i synnerhet bland dem som ska bygga för första gången. Länsstyrelserna anser dock att en ytterligare sänkning av undantagsgränsen för att höja djurskyddet hos små besättningar inte bör göras. Detta beroende på att det sannolikt skulle öka antalet förprövningsärenden dramatiskt vilket man inte klarar med nuvarande resurser. Från hästnäringens sida är man medveten om att det finns problem i mindre besättningar och har pekat på behovet av att ökade informationsinsatser för denna målgrupp. Även de anser att en ytterligare sänkning av undantagsgränsen är för långtgående. Förslaget att införa krav på anmälan innebär att den som ska bygga för t.ex. hästar för första gången på en fastighet ska anmäla det till länsstyrelsen innan åtgärden påbörjas. Om antalet platser efter den planerade åtgärden understiger undantagsgränsen (UG) gör länsstyrelsen ingen förprövning utan endast en registrering av detta samt riktar viktig information om djurskydd och djurstallar till djurägaren. Om antalet djurplatser däremot efter den planerade åtgärden är lika med UG eller överstiger UG, tar länsstyrelsen en kontakt med djurägaren och anmodar denne om att ansöka om förprövning samtidigt som relevanta informationer kan lämnas till djurägaren även i detta fall. Åtgärden får då inte påbörjas innan ansökan skett och länsstyrelsen beslutat om godkännande av ärendet. I det senare fallet kan naturligtvis djurägaren lämna in ansökan om förprövning direkt utan föregående anmälan. Näringen anser att denna form av anmälningsplikt (omfattning, tidsfrister, rättsverkan, beslutsformer etc) behöver beskrivas mer detaljerat. Näringen påpekar också att förslaget innebär att det för all nyetablering av anläggningar under undantagsgränsen innebär en utökning av förprövningen och inte den förenkling som näringen såg framför sig d.v.s. att det skulle räcka med ett anmälningsförfarande för vissa enklare typer av byggnationer. Jordbruksverket anser att det är angeläget att även mindre djurstallar utformas på ett från djurskyddsoch djurhälsosynpunkt godtagbart sätt. Det är därför viktigt att höja kunskapen och medvetenheten om djurskydd och stallbyggnader hos de djurägare som ska starta upp en ny djurhållning och i synnerhet för privatpersoner vars djurhållning är av hobbykaraktär. Detta bör kunna ske genom riktad information till dem som har för avsikt att bygga. För att kunna göra en sådan riktad informationsinsats behöver dock länsstyrelsen få vetskap om den planerade byggnadsåtgärden innan den påbörjas. Jordbruksverket anser att det därför är motiverat att införa ett obligatoriskt krav på anmälan för sådana åtgärder.

127

Näringen har under arbetet med uppdraget framfört att en förenklingsåtgärd kan vara att införa en annan form av anmälan än den som föreslås ovan. Denna anmälningsplikt liknar den som ska göras vid miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken och skulle enligt näringen kunna ersätta den konventionella förprövningen för vissa djurstallar. Förslaget bygger på att ett begränsat underlag skickas till myndigheten för att uppmärksamma denna på att man har för avsikt att bygga. Myndigheten ska sedan besluta att inte vidta några åtgärder med anledning av anmälan eller besluta att förelägga den sökande att ändra den planerade byggnaden så att den uppfyller djurskyddskraven. I och med att man anmält på detta sätt har man fullgjort anmälningsplikten och kan efter viss tid (t.ex. sex veckor som inom miljöbalken) påbörja byggnationen. Här finns en automatisk tidspress på myndigheten inbyggd och underlaget som skickas in är också betydligt enklare. Myndigheten har möjlighet att invända även efter t.ex. sex veckor men att man faktiskt får börja bygga gör att myndighetens möjligheter till det i praktiken är begränsade. Länsstyrelsen ska granska underlaget, begära in eventuella kompletteringar och sedan fatta beslut i ärendet inom den satta tidsramen. Näringen menar vidare att ett anmälningsförfarande skulle kunna ses som en del av tillsynen och att möjligheterna till detta kan vara en särskilt lämplig variant om ansvaret för djurskyddskontrollen läggs på länsstyrelsen. Principerna i näringens förslag har diskuterats med samtliga intressenter som deltagit under de samrådsmöten som ägt rum. Förslaget stöds inte av länsstyrelsernas byggnadskonsulenter och länsveterinärer som uppfattar förslaget som betydligt mer komplicerat och krångligt för djurägaren jämfört med dagens förprövningssystem. Jordbruksverket anser att förslaget innehåller intressanta komponenter, särskilt när det gäller att begränsa granskningsunderlagets omfattning samt att se förfarandet som en del av djurskyddskontrollen. Jordbruksverket ser dock en risk med att förfarandet enligt näringens förslag kommer att leda till att en större andel ärenden behöver kompletteras jämfört med i dag (se kap. 6.3.2.2) innan länsstyrelsen fattar beslut. Detta förskjuter den planerade byggstarten för djurägaren. Risk finns också att det uppstår oklarheter om eller när en byggnadsåtgärd får startas i ett enskilt fall. Det finns också risk att den som bygger efter t.ex. sex veckor utan att myndigheten meddelat något beslut kan känna en osäkerhet i och med att myndigheten, trots begränsade möjligheter, även efter det att byggnadsåtgärden har startats kan ha invändningar. Sammantaget har Jordbruksverket inte kunnat se att förslaget med ett anmälningsförfarande liknande den som krävs för miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken i praktiken innebär en förenkling för djurägaren eller den prövande myndigheten jämfört med nuvarande system. Jordbruksverket har inte heller kunnat se att förslaget skulle innebära att handläggningstiden förkortas jämfört med idag. Jordbruksverket anser därför att principerna med nuvarande system för förprövning avseende förfarandet med ansökan och beslut om förhandsgodkännande innan åtgärden får påbörjas, ska behållas. Jordbruksverket har dock tagit fasta på näringens förslag vad gäller de komponenter som avser att begränsa granskningsunderlagets omfattning samt att se förprövningsförfarandet som en del av djurskyddskontrollen (se kap.7.3.1.3.1 Reducerad förprövning).

7.3.1.2 Hägn Jordbruksverket har också utrett frågan om kravet på förprövning av hägn bör förändras (se kap. 3.3.2.1). Från näringens sida har man sedan kravet på förprövning av hägn infördes den 15 april 2003 ifrågasatt nyttan med detta krav och vill därför att kravet på

128

förprövning av hägn ska tas bort. Man menar att flera olika tillstånd krävs för att få uppföra ett hägn och att djurskyddsaspekten kan inrymmas i den granskning som länsstyrelsen gör i enlighet med den tillståndsprövning som sker med stöd av 41 a § jaktförordningen (1987:905), vilket var gällande innan hägnen blev förprövningspliktiga. Enligt Jordbruksverket uppfattning måste djurskyddsoch djurhälsoaspekten beaktas vid en tillståndsprövning om att få uppföra ett hägn. Att göra det inom ramen för den tillståndsprövning som sker enligt annan lagstiftning än djurskyddslagstiftningen, t.ex. jaktlagen, är dock svagt från rättssynpunkt och är ingen garanti för att djurskyddet och djurhälsan beaktas tillräckligt i samband med tillståndsgivningen. Jordbruksverket anser därför att kravet på förprövning av hägn är motiverat och därför bör kvarstå. Förprövningskravet bör dock i praktiken inte med nödvändighet medföra att djurägarens ansträngning måste öka för att få erforderliga tillstånd att uppföra sitt hägn. När förprövningskravet infördes saknade många länsstyrelser genomarbetade handläggningsrutiner och processbeskrivningar för gemensam handläggning av olika hägntillstånd som länsstyrelsen har att pröva. Inledningsvis fanns det därför mer eller mindre stora problem och frågeställningar kring tillståndsprövningen i sin helhet. SLU anordnade därför efter önskemål från länsstyrelserna och Djurskyddsmyndigheten en gemensam utbildning våren 2005 för länsstyrelserna, Naturvårdsverket samt hjortnäringen. Syftet med denna utbildning var att finna bra praktiska lösningar på hur de olika hägntillstånden ska sökas och handläggas. Idag har flera länsstyrelser arbetat fram väl fungerande handläggningsrutiner och handläggningen sker där på ett väl fungerande sätt. För att underlätta för djurägarna bör dock de olika tillstånd som länsstyrelsen har att pröva, beaktas samlat (se kap. 7.3.2.1).

7.3.1.3 Förenkling av förprövningen 7.3.1.3.1 Reducerad förprövning Jordbruksverket anser att förprövningsprocessen vid vissa åtgärder skulle kunna förenklas genom att en enklare variant av förprövning införs – ”reducerad förprövning”. Syftet är att förenkla för sökanden genom att göra processen mindre komplicerad. Detta genom att underlätta arbetet för djurägaren att ta fram nödvändigt granskningsunderlag genom att endast ett begränsat urval av uppgifter och handlingar behöver skickas in till länsstyrelsen. Syftet är också att skapa möjligheter för länsstyrelsen att med de resurser som den förfogar över, effektivisera förprövningsarbetet och djurskyddsarbetet över lag genom bättre resursutnyttjande. Grundtanken med reducerad förprövning är att den granskning som ska ske i huvudsak koncentreras på de delar av byggnaden där riskerna är som störst att djurägaren bygger på ett felaktigt sätt. Det kan t.ex. röra sig om att begränsa granskningen till hur ventilationen eller andra för djurskyddet viktiga funktioner i djurutrymmet kommer att fungera i byggnaden efter den planerade åtgärden. Det kan också röra sig om att granska vissa delar av byggnaden där utförandet inte är detaljreglerat i föreskrifterna utan där förutsättningarna för att kunna leva upp till bestämmelsen måste bedömas. Vilka uppgifter som ska utgöra minimiuppgifter vid en reducerad förprövning behöver fastställas och tydliggöras i Jordbruksverkets förprövningsföreskrifter (motsvarande SJVFS 1999:95) för att göra systemet rättssäkert och för att säkerställa att lika bedömningar görs i länen 129

om vad som ska granskas. Vilka handlingar som behöver skickas in till länsstyrelsen vid en reducerad förprövning behöver också fastställas i föreskrift samt tydligt framgå av framtaget informationsmaterial och ansökningsblankett. I och med att endast ett begränsat urval av uppgifter granskas vid en reducerad förprövning läggs samtidigt ett större ansvar på djurägaren att byggnadslösningen i övrigt uppfyller övriga djurskyddsbestämmelser, d.v.s. de krav som inte är föremål för granskning. Det ska dock finnas möjlighet för djurägaren om denne så önskar, att utöka länsstyrelsens granskning utöver ovan nämnda minimiuppgifter. Detta bör kunna ske genom att djurägaren i sin ansökan lämnar ytterligare uppgifter utöver minimiuppgifterna, som denne vill ska ingå i förprövningen. För att minska risken att missförstånd uppstår om vad som ingått i länsstyrelsens granskning och prövning ska huvudregeln vara att länsstyrelsen alltid granskar utifrån samtliga de uppgifter som djurägaren lämnar vid sin ansökan. En del av de intressenter som Jordbruksverket haft samråd med ställer sig positiva till förslaget på reducerad förprövning, medan andra ställer sig negativa. Från näringens sida ser man positivt på grundtanken att införa olika nivåer i förprövningen, däribland ”reducerad förprövning” i syfte att förenkla. Man anser dock att det är svårt att få grepp om vad de olika nivåerna innebär och vilka rättsverkningar de avses få. Vidare anser man att detaljerna kring utformningen av de olika prövningsnivåerna behöver utvecklas och beskrivas ytterligare. SLU-lbt har likartad uppfattning. De anser att principen med flera nivåer på förprövning är bra eftersom många byggnader är mycket enkla, medan andra kräver mycket mera arbete för handläggaren. Man menar vidare att man dock inte ska bortse från att det kan bli något krångligare med olika förprövningsrutiner och anser att det krävs klart utarbetade rutiner så att den enskilde inte missar något. HS anser att reducerad förprövning kan vara positivt om det finns tydliga regler för när en byggnadsåtgärd omfattas av reducerad förprövning. HS anser vidare att detta eventuellt kan bidra till att fler förprövar sina mindre till- och ombyggnationer för att förprövningsförfarandet anses vara relativt enkelt. SLU-hmh pekar på att man hittills när det gällt förprövningsbesiktning skiljt på förprövning och kontroll. Man anser dock att det är rimligt att i samband med att riskbaserad kontroll införs och att länsstyrelsen tar över ansvaret för denna, betrakta förprövningen som en del av kontrollen. SLU-hmh bedömer att den riskbaserade kontrollen med största säkerhet kommer att använda sig av flera olika källor till information, inklusive förprövning (ansökan, beslut och besiktning) och besiktning i löpande verksamhet. SLU-hmh anser därför att det kan vara vettigt att redan nu anta detta betraktelsesätt. SLU-hmh anser för övrigt att det är tveksamt om det i praktiken är en förenkling för den sökande med reducerad förprövning. Möjligheten finns att det upplevs som en onödig pålaga och att djurskyddet försämras. SLU-hmh befarar att en för komplicerad lagstiftning ökar risken för längre handläggningstider, olika bedömningar, vilket kan resultera i en förprövning som fungerar sämre än dagens förprövning. Länsstyrelsernas byggnadskonsulenter (Lst-b) avstyrker förslaget. De menar att djurskyddsnyttan blir försämrad med föreslagen förenklad prövning. Lst- b anser att förslaget i sin helhet är mycket svårtolkat och spretigt. Lst-b ifrågasätter också nyttan för lantbrukaren att förutom byggritningar även ta fram ritningar med begränsad information. Man anser vidare att, utan avslutande byggnadsteknisk besiktning i samband med att byggnadsåtgärden avslutas, förloras mycket stora värden från djurskyddssynpunkt. LVF avstyrker förslaget om reducerad förprövning och då även för anläggningar som är anslutna till kontrollprogram som godkänts av Jordbruksverket. Erfarenheter från slutbesiktningar gällande specialproduktion t.ex. kycklingstallar visar enligt LVF, att trots 130

näringens kontrollprogram, kan det förekomma byggnadstekniska brister som behöver åtgärdas före insättning av djur. LVF menar vidare att redan begreppet ”reducerad” innebär att handlingarna inte beskriver hela bilden och de därför blir svåra att bedöma utan kompletteringar. Behov av kompletteringar innebär automatiskt en förlängd handläggningstid. LVF anser för övrigt att vissa enkla ärenden och kontroll/ombesiktning kan samordnas med den ordinarie djurskyddskontrollen men att det är viktigt att den ordinarie besiktningen görs av byggnadskunnig personal. Jordbruksverket ser förslaget med reducerad förprövning som ett sätt att dels minska den administrativa bördan för djurägarna och korta handläggningstiderna men också som ett sätt att effektivisera förprövningsprocessen. Det senare anser Jordbruksverket är viktigt för att andra insatser inom det förebyggande djurskyddsoch djurhälsoarbetet ska kunna genomföras på ett tillfredställande sätt. Utvecklingen inom djurhållningen går mot att större besättningar etableras och smittskyddsaspekten får en allt större betydelse för djurhållningen i stort. Jordbruksverket anser därför att det är nödvändigt att beakta smittskyddet i förprövningen i större omfattning än vad som sker idag (se kap. 7.3.1.4). För att kunna möta det behov av resurser som behövs för detta arbete är det enligt Jordbruksverkets mening rimligt att omfördela delar av de resurser som länsstyrelsen förfogar över idag vad gäller veterinär- och teknisk djurskyddskompetens. Detta bör bl.a. kunna ske om förprövningsprocessen förenklas genom att reducera omfattningen av det som ska granskas när det gäller enklare byggnader, vissa till- och ombyggnader m.m. Det bör också kunna ske genom att den särskilda besiktningen i dessa fall tas bort. Att utföra en fullständig prövning med uppföljande besiktning på det sätt som sker idag när det gäller de lösningar som omfattas av förslaget ger en hög säkerhet mot att någon bygger på ett sätt som inte är godtagbart från djurskydds – eller djurhälsosynpunkt. Att minska granskningens omfattning i dessa fall kan därför innebära att säkerheten mot att någon bygger på ett felaktigt sätt minskar. Det innebär att djurägaren själv tar på sig ett större ansvar jämfört med i dag för att stallbyggnaden byggs i enlighet med bestämmelserna. Överflyttningen av ansvaret för den offentliga djurskyddskontrollen till länsstyrelsen innebär att länsstyrelsens samlade djurskyddskompetens stärks samt att länsstyrelsen får ett samlat ansvar för djurskyddet på lokal nivå. Med detta bör förutsättningarna vara goda att följa upp och kontrollera djurstallar som genomgått reducerad förprövning i samband med den ordinarie djurskyddskontrollen. Vid sådana åtgärder som inneburit en reducerad förprövning bör denna kontroll i många fall kunna ske utan särskild veterinäreller teknisk djurskyddskompetens. I de fall sådan kompetens ändå är nödvändig vid en kontroll, finns det inga hinder att länsstyrelsen använder sig av den tillgängliga kompetens som finns inom myndigheten. Under de samrådsmöten som ägt rum under utredningen har förslag på vad som skulle kunna omfattas av reducerad förprövning diskuterats. Utifrån dessa diskussioner ser Jordbruksverket möjligheter att kunna överföra vissa ärenden till denna kategori enligt följande. 131

Tillbyggnader Förprövningen av tillbyggnader bör kunna utföras på detta sätt i de fall djurägaren bygger samma djurhållningssystem. Möjligen kan det finnas behov av att sätta en begränsning i hur stor tillbyggnaden högst får vara för att reducerad förprövning ska kunna ske. Ett förslag som diskuterats i detta sammanhang är högst 25 procent av antalet befintliga platser dock högst 5 x UG. Vidare bör ligghallar eller andra väderskydd, enkalvshyddor samt sugghyddor som inte undantas kravet på förprövning enligt förlaget ovan, kunna hänföras till denna kategori. Ombyggnader Förprövning av mindre ombyggnader skulle också kunna omfattas av reducerad förprövning i de fall ombyggnaden sker för samma djurslag som redan hålls i utrymmet. Ett förslag som diskuterats i detta avseende är detta skulle kunna ske i de fall ombyggnaden inte berör fler djur än 2 x UG. Kontrollprogram När det gäller byggnadsåtgärder på anläggningar där djurägaren är ansluten till ett kontrollprogram som godkänts av Jordbruksverket, bör det finns goda möjligheter att dessa byggnader skulle kunna granskas genom en reducerad förprövning i de fall de inte är helt undantagna från förprövningskravet enligt vad som beskrivs i kap 7.3.1.4. Besiktning Vid en reducerad förprövning föreslår Jordbruksverket att den besiktning som länsstyrelsen är skyldig att genomföra enligt 6 § djurskyddsförordningen ska utgå. Däremot kvarstår sökandens ansvar att anmäla när byggnadsåtgärden är klar. Djurägaren ska dock kunna begära att länsstyrelsen utför besiktningen innan stallet tas i bruk om denne så önskar. I annat fall ska kontrollen av att byggnadsåtgärden har genomförs i enlighet med länsstyrelsen beslut ske vid den ordinarie offentliga kontrollen av djurskyddet. Genom att någon särskild besiktning inte behöver ske utan att kontrollen av byggnaden i stället samordnas med den ordinarie djurskyddskontrollen minskar den administrativa bördan för djurägaren genom minskad tidsåtgång för myndighetsbesök. Länsstyrelsen bedöms också få ett bättre resursutnyttjande genom denna samordningseffekt. Djurskyddsmyndigheten och Jordbruksverket har vid sina revisioner av länsstyrelserna från djurskyddssynpunkt framfört fördelarna med att besiktningen av förprövade stallar i så stor utsträckning som möjligt sker samtidigt som en ordinarie offentlig kontroll. I och med att länsstyrelserna tar över den offentliga djurskyddskontrollen bör samordningen förenklas väsentligt. I de fall då samordning av besiktning av ett förprövat stall och en ordinarie offentlig kontroll kan ske kommer företagens tid som åtgår för kontroll och besiktning att minska. Om en reducerad förprövning införs skulle dessa objekt kunna granskas endast genom den offentliga kontrollen, d.v.s. i dessa förprövningsärenden görs ingen särskild besiktning (så vida djurägaren inte begär en sådan, se kap 5.3). Att en byggnadsåtgärd gjorts

132

bör dock ingå i riskbedömningen så att det säkerställs att en offentlig kontroll görs inom rimlig tid.

7.3.1.3.2 Typgodkännande – central förprövning av nya system Jordbruksverket föreslår att nya system och nya lösningar som inte bedöms vara sådan ny teknik som avses i 7-8 §§ djurskyddsförordningen bör kunna typgodkännas på förhand av Jordbruksverket. Det skulle t.ex. kunna handla om nya boxlösningar för grisar, nya modeller av burar för värphöns etc. Jordbruksverket bedömer att ett förfarande med typgodkännande skulle ge en ökad enhetlighet i landet när det gäller bedömningar i förprövningsärenden samt förenkla för djurägaren och länsstyrelsen. Handläggningstiderna skulle också förkortas i dessa fall. Jordbruksverket bedömer vidare att förprövningen skulle bli mer effektiv samt att de resurser länsstyrelsen förfogar över kan utnyttja på ett bättre sätt än idag. Förslaget innebär att nya system och nya lösningar ska kunna typgodkännas på förhand av Jordbruksverket. Det skulle t.ex. kunna handla om nya modeller av boxar för grisar, nya modeller av burar för värphöns etc. där utförandet inte skiljer sig så påtagligt att de kan betraktas som ”ny teknik” och därmed omfattas av skyldigheten att på förhand godkännas som ny teknik innan de får användas. Jordbruksverket bedömer att ett förfarande med typgodkännande skulle ge en ökad enhetlighet i landet när det gäller bedömningar i förprövningsärenden samt förenkla för djurägaren och länsstyrelsen. Handläggningstiderna skulle också förkortas i dessa fall. Jordbruksverket bedömer vidare att förprövningen skulle bli mer effektiv samt att de resurser länsstyrelsen förfogar över kan utnyttjas på ett bättre sätt än idag. När en ny produkt eller systemlösning som inte klassas som ny teknik enligt ovan kommer ut på marknaden för försäljning, kan det ibland ändå vara svårt att på förhand avgöra om den kan godkännas från djurskyddsoch djurhälsosynpunkt. Det försvårar planeringsoch projekteringsarbetet för lantbrukaren och projektören. Detta försvårar också för den tillverkare, leverantör eller motsvarande som vill marknadsföra en sådan produkt eller systemlösning. På den förprövande myndigheten (länsstyrelsen) kan också osäkerhet uppstå i fråga om ev. godkännande. Det leder till att länsstyrelsen kan behöva göra en särskild utredning för att kunna avgöra ärendet. Detta påverkar av naturliga skäl handläggningstiden på så sätt att denna förlängs. Det finns också risk att olika länsstyrelser kan komma att göra olika bedömningar. Genom att skapa möjlighet för den tillverkare, leverantör eller motsvarande som så önskar att få en sådan produkt eller systemlösning typgodkänd av Jordbruksverket kan förprövningen förenklas och effektiviseras. Detta eftersom någon ytterligare granskning och prövning av produkten eller systemlösningen inte skulle behöva göras i samband med den ordinarie förprövningen som länsstyrelsen gör av stallet eller förvaringsutrymmet i övrigt. Ett typgodkännande ersätter alltså inte den förprövning som länsstyrelsen ska utföra av stallet och dess övriga komponenter.

133

Förfarandet med typgodkännande ska inte vara tvingande för tillverkarna, leverantörerna eller motsvarande, utan bygga på frivillighet. Förfarandet bör därför vara avgiftsbelagt. I det fall en ny produkt eller systemlösning blivit typgodkänd av Jordbruksverket ska den inte granskas och prövas ytterligare av länsstyrelsen vid ett förprövningsärende. I det fall ett typgodkännande har prövats av Jordbruksverket men inte utfärdats, ska länsstyrelsen avslå förprövningen. Flera intressenter har uttryckt önskemål om att nya system eller nya lösningar inom djurhållningen bör förprövas centralt av Jordbruksverket i stället för hos länsstyrelsen. De skäl som angivits har varit att det är rimligare att den centrala myndigheten gör en bedömning av en ny företeelse än att varje länsstyrelse ska göra detta i varje enskilt fall. Det har också framförts önskemål om att detta förfarande också skulle kunna tillämpas på vissa typer av enkla anläggningar som säljs i färdigt skick, t.ex. vissa ligghallar, kalvhyddor m.m. Förslaget om typgodkännande stöds av i princip samtliga intressenter som Jordbruksverket diskuterat med under uppdraget. Från näringens sida ser man positivt på förfarandet och ser det som en lättnad för djurägarna. Man menar också att vissa typgodkända lösningar skulle kunna undantas förprövningskravet. HS anser att förslaget ger ökad enhetlighet och underlättar för alla parter och menar att det i dag görs olika bedömningar i olika län. HS bedömer att typgodkännanden ska ske centralt och anser att bl.a. länsstyrelsernas byggnadskonsulenter eventuellt ska kunna begära att få en produkt typgodkänd. Lst-b anser att förenkling av förprövning genom system med typgodkännande är bra men att detta måste ha lösningar för beslut utan årsvisa prövningar och försök m.m. LVF delar Jordbruksverkets uppfattning att förprövningen även i fortsättningen ska ligga hos länsstyrelsen. LVF delar också uppfattningen att om förfarande för typgodkännande av nya system införs bör ansvaret för denna prövning och efterföljande informationsansvar ligga hos Jordbruksverket. LVF framhåller att det är väsentligt att det vid ett typgodkännande tydligt beskrivs vad som omfattas och att denna information finns tillgänglig på ”nätet”. Enligt LVF bör ett typgodkännande åtföljas av någon märkning eller intyg. Detta eftersom det redan idag finns säljare som demonstrerar och säljer system som felaktigt uppges vara typgodkända av den centrala myndigheten. Djurskyddet Sverige (DS) tillstyrker förslaget om att ansvaret för typgodkännande ska ligga på Jordbruksverket. SLU-hmh anser att det är ologiskt och krångligt att införa en ny rutin kopplad till förprövningen för detta ändamål, när den teknik/metoder som avses i själva verket mycket väl skulle kunna betraktas som ny teknik och därmed omfattas av den redan existerande prövningen av sådan. SLU-hmh menar att det är Jordbruksverket som avgör vad som är att betrakta som ny teknik och de exempel som ges skulle mycket väl kunna betraktas som sådan. En sådan lösning skulle enligt SLU-hmh sannolikt vara effektivare och dessutom tydligare för djurägare och inredningsfirmor.

134

7.3.1.4 Smittskydd

Jordbruksverket anser att smittskyddsaspekter bör ingå i förprövningen i större omfattning än vad som sker idag. Detta bör ske enligt följande: • Förprövningen bör föregås av ett obligatoriskt smittskyddssamråd för vissa besättningar • De obligatoriska smittskyddskraven bör utvecklas och ingå i förprövningen. • Branschspecifika smittskyddsriktlinjer för smittskyddssamråd bör tas fram av näringen. • Frivilliga smittskyddsregler bör utvecklas och bedömas vid förprövningen. Dessa regler bör dock vara obligatoriska för vissa riskbesättningar.

I uppdraget ingår att särskilt utreda om smittskyddsaspekter bör tillgodoses vid förprövningen. Jordbruksverket anser att smittskyddsaspekten bör beaktas vid förprövningen i större utsträckning än vad som sker idag. De flesta instanser som lämnat synpunkter till Jordbruksverket beträffande smittskydd är av samma uppfattning. Jordbruksverket ser dock att en sådan tillämpning i praktiken måste föregås av en rad omfattande åtgärder. Bl.a. måste en noggrann analys göras av vilka smittskyddsproblem som kan avhjälpas eller begränsas genom ett sådant förfarande samt vilka typer av besättningar som ska omfattas. Det behövs också en noggrann genomgång och anpassning av flera aktuella regelverk inom smittskyddsområdet. Jordbruksverket ser också ett stort arbete för de olika branscherna att ta fram nödvändiga riktlinjer samt utveckla fungerande system för smittskyddssamråd m.m. Det är också viktigt att utbildningsoch informationsinsatser görs för att säkerställa länsstyrelsen kompetens inom området. Dessa åtgärder måste ske i ett nära samarbete främst mellan berörda myndigheter och branschorganisationer. De förslag Jordbruksverket lämnar i denna rapport rörande smittskyddsaspekten ska därför inte ses som ett färdigt förslag utan snarare som en grund för det fortsatta arbetet. Sveriges Veterinärförbund menar att smittskyddsaspekterna är många och inte alltid är lätta att avgränsa vid en förprövning. De anser därför att en särskild grupp bör tillsättas för att utarbeta regler för hur och i vilken omfattning smittskyddet ska integreras i förprövningen. Jordbruksverket delar den uppfattningen. Jordbruksverket bedömer att åtgärderna kommer att leda till en ökad välfärd för djuren, minskade kostnader för djurägarna och samhället. Förslaget bedöms också ge en förbättrad livsmedelssäkerhet och säkrare arbetsmiljö för personal som hanterar djur genom att risken för överföring av smitta från djur till människor kan minimeras. Att förbättra smittskyddet är viktigt sett från både ett djurperspektiv (djurvälfärd) och från ett konsumentperspektiv (säkra livsmedel m.m.). Ett förbättrat smittskydd är också till gagn för både den enskilde djurhållaren och för näringen i stort. Det finns i övrigt också ett stort samhällsintresse av att minska kostnaderna för sjukdomsbekämpning, saneringskostnader m.m. i samband med t.ex. salmonellautbrott. Sanering av stora besättningar för till exempel salmonella kostar mycket pengar, ibland 10 tals miljoner. Det är lämpligt att djurägarens ansträngningar i att försöka undvika att introducera smitta i besättningen och underlätta för en eventuell sanering av smitta genom en bra planlösning 135

och rätt byggnadsmaterial premieras med en högre ersättning enligt epizootilagen och zoonoslagen i jämförelse med en djurägare som inte uppfyller sådana villkor. Alternativt kan premien till en eventuell framtida försäkringslösning/fond variera efter de förebyggande åtgärder djurägaren gjort. Jordbruksverket anser därför att det är väl motiverat att smittskyddsaspekterna ska ingå i förprövningen. Smittskyddsfrågan har inom ramen för detta uppdrag i huvudsak diskuterats i en särskild smittskyddsgrupp (se kap. 4.3) men också under övriga samrådsmöten. Smittskyddsgruppen har inledningsvis försökt definiera vilka aspekter av smittskyddet som kan komma i fråga vid en förprövning samt på vilket sätt detta bör ske, d.v.s. hur ska det gå till i praktiken och vem ska ha ansvaret.

7.3.1.4.1 Smittskyddssamråd I smittskyddsgruppen har särskilt ett förslag utkristalliserats. Förslaget bygger på att en djurägare som ska bygga har ett tidigt samråd med lämplig smittskyddsexpert, ett s.k. smittskyddssamråd. Tanken är att ett sådant samråd ska ske i god tid innan själva förprövningsansökan lämnas in till länsstyrelsen. Syftet är att öka djurägarens medvetenhet och kunskap om smittskyddets betydelse så att smittskyddsaspekterna vägs in tidigt i planeringsstadiet. Detta anses särskilt viktigt när det gäller t.ex. byggnationer för stora besättningar. Förslaget i denna del stöds i princip av samtliga intressenter som deltagit under samrådsmötena med undantag från får- och lammnäringen. SLU-hmh anser dock att ett samrådsförfarande skulle kunna tillämpas på hela byggnadsprocessen, d v s även andra aspekter är smittskyddet. SLU-hmh menar att behovet av rådgivning i lantbruket är en fråga som kräver ett större samlat grepp, istället för en särlösning för just smittskyddet i samband med byggnadsåtgärder. I vilken mån smittskyddssamrådet ska vara frivilligt eller obligatoriskt har också diskuterats i samrådsgrupperna och här uttrycker de olika branscherna olika behov och önskemål. LRF har framfört att man ser det som svårt att hitta en enhetlig hantering av smittskyddet i förprövningen som omfattar samtliga djurslag och produktionsformer. Från gris- och fjäderfänäringen samt från LRF uttrycks önskemål om ett obligatoriskt samrådsförfarande när det gäller stora besättningar för dessa näringar. Från nötkötts-, mjölk- samt hästnäringarna föredras i första hand att samrådsförfarandet ska vara frivilligt. Från fårnäringens sida anser man att smittskyddsfrågorna är mycket viktiga men att dessa inte kan lösas genom att ingå som en del i förprövningsprocessen. Fårnäringen ser för övrigt en svårighet i att de själva ska ta ansvaret för riktlinjer/checklistor och rådgivning eftersom man idag saknar resurser till det. SVA menar dock att arbetet med riktlinjerna för fårnäringen med stöd av SVA inte torde behöva uppta några stora resurser från branschorganisationen. Jordbruksverket delar den uppfattning LRF ger uttryck för om att det kan vara svårt att hitta en enhetlig hantering av smittskyddet i förprövningen. Jordbruksverket gör dock bedömningen att smittskyddssamrådet bör vara obligatoriskt när det gäller för större besättningar och för besättningar med hög smittrisk (riskbesättningar). För övriga besättningar bör samrådet vara frivilligt.

136

När smittskyddssamråd ska ha skett inför en förprövningspliktig åtgärd, bör anges i föreskrifterna. Vilka besättningar som skulle beröras av ett obligatoriskt samråd, d.v.s. vilka besättningar som ska anses vara ”större besättningar” samt ”riskbesättningar”, har inte närmare kunnat fastställas i nuläget. Att detta bör tydliggöras påpekas bl.a. av Lst-b som framhåller att det är av stor vikt att det tydligt framgår var gränsen för ”större besättningar” eller ”riskbesättningar” går och att detta även framgår i föreskriftsform. Jordbruksverket har dock för avsikt att efter fortsatt samråd med näringens smittskyddsexperter, berörda myndigheter m.fl. identifiera och definiera vilka besättningar det rör sig om och därefter fastställa detta i föreskriftsform. Det är viktigt att djurägaren får så relevant och aktuell smittskyddsrådgivning och information som möjligt under smittskyddssamrådet. Smittskyddssamrådet bör därför utföras av Svenska Djurhälsovården eller motsvarande instans som besitter relevant smittskyddskompetens inom respektive näring. Tanken är att samrådet ska vara av rådgivande karaktär, d.v.s. förmedla kunskap om smittskydd. Den ska också vara tillgänglig även för den som inte är medlem i en särskild branschorganisation eller motsvarande samt för den som önskar frivilligt samråd. För att detta förfarande ska kunna ske förutsätts att näringen med stöd av staten tar på sig ett ansvar att utbilda och fortbilda smittskyddsexperter som kan hålla i samråden för de djurägare som planerar att bygga. LVF framhåller att det är särskilt viktigt att samordna utbildningen av de smittskyddssakkunniga som ska ge råd vid t.ex. det obligatoriska smittskyddssamrådet. LVF anser att denna rådgivning i första hand ska ges av branschens egna organisationer. Denna uppfattning stöds också av Lst-b som anger att det bör tydligt framgå att branschens egna organisationer ansvarar för underlag och rådgivning och där statens roll är att följa upp och kontrollera kvalitén på verksamheten. LVF menar vidare att det inte får bli så att myndigheten d.v.s. länsstyrelsen ska vara både rådgivande och beslutande. LVF anser dock att det är viktigt att såväl byggnadskonsulenter som länsveterinärer får ta del av samma utbildning för att länsstyrelsen ska kunna göra en smittskyddsbedömning i samband med förprövningen. HS påpekar att det vid ett obligatoriskt smittskyddsråd även bör medverka en person med byggnadskompetens så att smittskyddsgranskningen sammanfaller med vad som är möjligt byggnadstekniskt m.m. Jordbruksverket anser att det är rimligt att anta att mindre hänsyn till smittskyddsaspekterna tas i planeringsarbetet i de fall smittskyddssamråd med branschens smittskyddsexperter inte har skett. Det kan därför finnas anledning för länsstyrelsen att mer noggrant beakta smittskyddet under sin granskning i dessa fall. Länsstyrelsens bör därför självt kunna lämna smittskyddsinformation baserad på gällande regelverk och på branschens smittskyddsriktlinjer i de fall förprövningen inte föregåtts av ett smittskyddssamråd. Med ett genomfört smittskyddssamråd förutsätts att djurägarnas medvetenhet och kunskap om smittskyddsaspekterna kommer att öka. Rimligen bör detta återspeglas genom att de djurstallar som byggs efter ett sådant samråd får en från smittskyddssynpunkt säkrare utformning. Det bör också återspeglas genom att skötsel- och arbetsrutinerna förbättras samt att kvaliteten på gårdens management i övrigt höjs. Förfarandet med smittskyddssamråd bör därför kunna ingå som en del vid bedömningen av behovet av djurskyddskontroller (se kap. om ”Riskbaserade djurskyddskontroller”).

137

7.3.1.4.2 Tillämpningsregler De smittskyddsfrågor som är relevanta vid ett smittskyddssamråd måste bygga på dels de senaste kunskaperna som finns inom området och dels på gällande bestämmelser rörande smittskydd. Därför föreslås att respektive bransch med hjälp av de smittskyddsexperter som de har, arbetar fram särskilda smittskyddsriktlinjer. Vissa av dessa riktlinjer bör vara sådana att de ska uppfyllas av större besättningar och riskbesättningar och därför ska de för tydlighetens skull också återfinnas i föreskriftsform. Ett sådant tankesätt finns redan idag i de frivilliga salmonellakontrollprogrammen. De som deltar i de frivilliga programmen får en högre ersättningsnivå från staten vid utbrott. En lösning där bättre smittskyddsförebyggande åtgärder leder till högre ersättning från staten i händelse av epizooti- eller zoonosutbrott ligger i linje med den tanke som finns om EU:s framtida djurhälsopolicy med mottot ”prevention is better than cure” och också i linje med kommittédirektivet till ”Översyn av lagstiftning om smittsamma djursjukdomar m.m”. (Dir. 2007:175). Vissa smittskyddsmässiga krav som är reglerade i obligatoriska föreskrifter, ska vara uppfyllda för att få en godkänd förprövning. De smittskyddsmässiga regler som är kopplade till frivilliga djursjukdomsprogram måste inte vara uppfyllda för att få en godkänd förprövning men de ska däremot vara kopplade till ersättningen enligt epizootioch zoonoslagstiftning. Alternativt kan premien till en eventuell framtida försäkringslösning/fond variera efter de förebyggande åtgärder djurägaren gjort. Jordbruksverket anser att länsstyrelsens granskning bör utökas till att omfatta både de tvingande- och de frivilliga smittskyddsreglerna. Detta innebär att länsstyrelsen jämfört med idag inte bara granskar utifrån de bestämmelser som meddelats med stöd av djurskyddslagen utan även granskar sådan bestämmelser som meddelats med stöd av t.ex. epizootioch zoonos- och provtagningslagen.

7.3.1.5 Bete och Rasthagar Jordbruksverket anser att förprövningen bör utökas till att även omfatta granskning av att stallar för nötkreatur som hålls för mjölkproduktion är utformade och placerade på så sätt att det finns förutsättningar att kunna hålla djuren på bete. Det förekommer att stallbyggnader uppförs, byggs till eller byggs om på ett sätt som gör att kravet på beteshållning inte kan uppfyllas efter investeringen. För att närmare utreda problemets omfattning genomförde Jordbruksverket under sommaren 2008 en undersökning vad gäller kommunernas kontroll av kravet på bete eller annan utevistelse. Resultatet av denna undersökning finns närmare beskrivit i kap.6.3.5. Jordbruksverket ser allvarligt på att de krav som syftar till att säkerställa att djuren kommer ut på bete eller på annat sätt ges möjlighet till utevistelse sommartid inte efterlevs. Att investeringar genomförs som inte medger att dessa krav kan uppfyllas är enligt Jordbruksverkets mening inte acceptabelt. När det gäller efterlevnaden av kraven inom mjölksektorn utgör andelen besättningar som enligt Jordbruksverkets undersökning inte uppfyller kraven ca 7 %. Det motsvarar ca 470 besättningar av landets totalt 7100 besättningar. I 24 % av dessa besättningar, d.v.s. ca 110 st besättningar eller 1,7 % av det

138

totala antalet besättningar, bedöms orsaken helt eller delvis bero på felaktig eller olämplig byggnadslösning. Sett till antalet djur som kan vara berörda motsvarar ovanstående siffror om man räknar med en genomsnittlig besättningsstorlek på 52 kor (Sveriges officiella statistik för år 2007) att ca 24 500 mjölkkor inte får tillgång till bete i den omfattning som krävs enligt djurskyddsbestämmelserna varav 5 700 av dessa p.g.a. en felaktig eller olämplig byggnadslösning. Det går inte att utläsa av undersökningen om problemen kan kopplas till en viss typ eller vissa typer av djurhållningssystem. Det går inte heller att utläsa om problemet är kopplat till besättningar av en viss storlek. Jordbruksverkets bedömning är dock att problemen är vanligare när det gäller besättningar med lösdriftssystem jämfört med besättningar med äldre stallbyggnader för uppbundna kor. Det är därför rimligt att antalet djur som nu inte får tillgång till bete i den omfattning som krävs enligt djurskyddsbestämmelserna är större än det antal som beräknats ovan. De stallar som kommer att byggas för mjölkproduktion i framtiden kommer att inhysa betydligt fler djur än vad som motsvara den idag rådande genomsnittliga besättningsstorleken. Det gör att ännu fler djur skulle beröras vid felaktiga eller olämpliga byggnadslösningar jämfört med idag. Jordbruksverket anser att ansträngningar måste göras från både näringens och samhällets sida för att få en förbättrad efterlevnad av kravet på bete. I det fall sådana förbättringar kan åstadkommas genom förebyggande insatser, så som förprövning, är det att föredra. För en djurägare som byggt på ett felaktigt eller olämpligt sätt kan ansträngningarna och kostnaderna för att rätta till problemet vara högst betydande. Från kontrollmyndighetens sida krävs också en betydande insats i dessa fall för att få till stånd rättelse. Det är därför motiverat att länsstyrelsen i det förebyggande djurskyddsarbetet som förprövningen innebär, granskar förutsättningarna att kunna hålla djuren på bete när det gäller de stallar som i framtiden ska användas för mjölkproduktion. När det gäller stallar för övriga nötkreatur samt får och get visar undersökningen inte på att bristande efterlevnad av kraven beror på felaktig eller olämplig byggnadslösning annat än i något enstaka fall. Det är därför inte motiverat att förutsättningarna för bete eller annan utevistelse ska granskas under förprövningen vid sådan djurhållning. Från hästnäringens sida har man framfört önskemål om att förprövningen även skulle innefatta en bedömning av hur hästarna kan tillgodose sitt rörelsebehov enligt gällande författningar. Liknande önskemål har också framförts av andra instanser t.ex. flera länsstyrelser samt Djurskyddsinspektörernas Riksförening (DIRF). Jordbruksverket anser dock inte att det i nuläget kan motiveras att utöka förprövningsgranskningen i fråga om hästars behov av rörelsefrihet. Detta beroende på att det är tveksamt om de föreskrifter och riktlinjer som finns på detta område i dag är tillräckliga för att kunna användas vid en förprövningsgranskning men också för att omfattningen av eventuella problem i dagsläget inte är har undersökts närmare. Att utöka förprövningsgranskningen innebär en viss ökning av de administrativa kostnaderna för de djurägare som ska bygga för mjölkproduktion (se kap. 8.3.2.1.4). Det innebär också en viss ökning av länsstyrelsens arbetsinsats (se kap. 8.3.1.1.4). Enligt Jordbruksverkets uppfattning är dock de ökade insatser som krävs från djurägarna liksom från länsstyrelserna av liten omfattning. Dessa insatser måste också sättas i relation till de betydligt mer långtgående ansträngningar som måste göras och följdkostnader som

139

uppstår för både djurägaren och samhället när en byggnadsåtgärd genomförs som innebär att djuren inte kommer ut på bete. Jordbruksverket anser vidare att det från smittskyddssynpunkt också finns skäl att utöka förprövningsgranskningen genom att granska om det finns förutsättningar att hålla djur på bete med hänsyn till stallets utformning och placering. Detta eftersom tillgången på bete är viktig även från smittskyddssynpunkt. Det allmänna välbefinnandet, tillgången till ren luft, sol och en för nötkreatur naturlig föda är positivt för immunförsvaret, d.v.s. gör att djurens motståndskraft mot smittor ökar. Betesdrift innebär också att djuren har stora ytor att röra sig på och undvika varandras gödsel på ett naturligt sätt. På så sätt kan de göra sig av med vissa smittämnen utan att riskera en kontinuerlig återinfektion. Detta utnyttjas bland annat i salmonellasaneringar. Ett förslag som diskuterats under de samrådsmöten som hållits inom ramen för detta uppdrag är att granskning skulle begränsas till att granska hur djuren kan förflytta sig till och från bete/rastfållan, betesmarkens/rastfållans storlek och placering. Detta skulle relativt enkelt kunna redovisas på situationsplan, karta eller motsvarande. Länsstyrelsen skulle enligt förslaget alltså inte närmare detaljgranska och pröva om t.ex. markytorna håller för påfrestningarna de utsätts för, förutsättningar för växtlighet m.m. En sådan granskning bedöms vara alltför komplicerad att göra med rimliga insatser, inte minst i de fall förprövning sker under vinterhalvåret. Granskningen skulle snarare utgöras av en rimlighetsbedömning om det finns grundförutsättningar för att beteskraven i fråga om areal, tillgänglighet m.m. kan uppfyllas. Detta i syfte att undanröja att någon medvetet eller omedvetet bygger en anläggning som sedan inte medger att djuren kan hållas ute. I detta sammanhang har SLU-hmh framhållit att det under vissa omständigheter ökar risken för smitta till besättningen av kontakter på bete med intilliggande besättningar eller med vilt. Denna del av förprövningen bör därför enligt SLU-hmh även ge en bild av risken för sådana kontakter. Förslaget om att utöka förprövningen till att även omfatta granskning av förutsättningarna att hålla nötkreatur på bete sommartid stöds av flera instanser. SVA har särskilt framhållit betydelsen av stora tillgängliga betesmarker i samband med salmonellasaneringar. SVA menar att det har visat sig mycket svårt, kanske omöjligt att sanera besättningar från salmonellasmitta utan att tillräckliga betesmarker finns tillgängliga. SVA anser därför att det är även ur det perspektivet är mycket viktigt att betesmarker kan ingå i förprövningen. De flesta intressenter som Jordbruksverket haft samråd med i denna fråga anser att förslaget håller en rimlig granskningsnivå och att det kan vara en befogad åtgärd att utöka förprövningens omfattning utanför byggnadsskalet. Näringen är dock framfört att man är tveksam till om det finns behov av att utvidga förprövningen utanför stallbyggnadens yttre skal. Hästnäringen har dock framfört att förprövningen även ska innefatta en bedömning av hur hästarna kan tillgodose sitt rörelsebehov enligt gällande författningar. Från fårnäringen, lammnäringen samt från nötköttsnäringen upplever man inte att kraven på utevistelse som något problem och har därför svårt att se någon anledning att utöka förprövningen. LRF har också betonat att en åtgärd som i praktiken ökar den administrativa bördan för djurägarna, måste stå i proportion till problemets omfattning. LRF anser inte att så är fallet och har framfört att det inte kan vara rimligt att brister i endast en 140

handfull besättningar ensamt kan ligga till grund för att införa en åtgärd som belastar nära nog samtliga mjölkproducenter (98,4 %) som förprövar sina stallar. Näringen anser att förprövningen i alla sammanhang ska kopplas till själva byggnaden och stöder inte förslaget att det med smittskydd som motivering skulle finnas skäl att utöka förprövningen till att även beakta ytor utanför stallets yttre skal. Näringen vänder sig särskilt emot förslaget att granskningen av betet ska utgöras av en rimlighetsbedömning om det finns grundförutsättningar för att uppfylla beteskravet i fråga om areal, tillgänglighet m.m. Näringen ser här en stor risk för olika tolkningar och subjektiva bedömningar. Vidare framför näringen att en fråga som fortfarande kvarstår är hur det översiktliga material som enligt förslaget ska redovisas (situationsplan, karta eller motsvarande) för att visa på möjligheten till bete ska kunna ligga till grund för ett beslut att neka ett godkännande av en ansökan. Näringen har även anfört att det också behöver studeras hur frågan är kopplad till reglerna om dispens från beteskravet. Enligt Jordbruksverkets bedömning är dock möjligheterna goda att genom en rimlighetsbedömning inkludera förutsättningarna för bete vid förprövningen av stallar för nötkreatur som hålls för mjölkproduktion.

7.3.2 Handläggningen Jordbruksverket anser att det är viktigt att åtgärder görs för att minska handläggningstiderna och förenkla förprövningsprocessen samt göra förprövningsarbetet mer effektivt. Detta bör sammanfattningsvis kunna ske genom följande förändringar. •

Samordna förprövningen med andra tillstånd och verksamheter inom länsstyrelsen

•

Utöka länsstyrelsens samordnande insatser och informationsutbyte med andra myndigheter

•

Samordna besiktningen i vissa ärenden om förprövningen med den ordinarie djurskyddskontrollen

•

Förbättrade ansökningsblanketter och information om förprövning

•

Nytt IT-stöd för hantering av förprövningsärenden

7.3.2.1 Förprövningsprocessen – samordning och information I samband med förprövningen bör länsstyrelsen genom ett ökat samordnings- och informationsarbete kunna förenkla det administrativa arbetet för djurägare. Detta berör främst de djurägare som behöver söka andra tillstånd eller av annan anledning måste kontakta olika myndigheterna som en följd av den planerade åtgärden. De områden som Jordbruksverket identifierat och som kan vara aktuella i detta avseende är den tillståndsprövning m.m. som sker på den egna myndigheten. Det handlar då främst om flera olika tillstånd enligt miljöbalken, tillstånd enligt jaktförordningen samt tillstånd enligt 16 § djurskyddslagen. Jordbruksverket ser f.n. inte några större fördelar med att samordna besluten för dessa olika ärenden på så sätt att länsstyrelsen meddelar samtliga tillstånd i ett och samma beslut. Detta skulle i många fall onödigt för-

141

dröja igångsättningen av projektet för djurägaren. De olika tillståndsfrågorna som länsstyrelsen har att pröva bör dock beaktas samlat. Det bör därför finnas samordningsvinster för både djurägaren och myndigheten med ett väl utvecklat tvärsektoriellt arbete inom myndigheten. Närmast till hands ligger att utveckla myndighetsarbetet när det gäller de olika tillstånd som krävs för att få uppföra vilthägn. En utveckling av det samråd som tillämpas inom miljöbalkens område när det gäller miljötillstånd skulle också kunna ge goda samordningsvinster och bättre helhetssyn. Det senare skulle kunna ske genom att frågor om djurskydd och smittskydd rutinmässigt tas upp och diskuteras under dessa samråd. Så vitt Jordbruksverket kunnat se finns inga formella hinder för länsstyrelsen att redan i dag tillämpa detta förfaringssätt vilket också sker i vissa län. Det är dock en klar fördel om processbeskrivningar m.m. tas fram och utarbetas gemensamt av berörda centrala myndigheter. När det gäller samordning med andra tillstånd eller verksamheter som handläggs på annan myndighet, t.ex. bygglov, bygganmälan eller anmälan enligt miljöbalken som handläggs av kommunen, ser Jordbruksverket i nuläget små möjligheter att kunna samordna dessa ärenden på ett effektivt sätt så att det skulle vara en fördel för djurägaren. Däremot bör ökade informationsinsatser mellan länsstyrelsen och kommunen effektivt kunna förenkla det administrativa arbetet för djurägaren. Detta skulle kunna ske genom att den myndighet som får in en ansökan eller anmälan underrättar den andra myndigheten. Tanken är då att den underrättade myndigheten som då får kännedom om att djurägaren står i begrepp att bygga eller förändra sin verksamhet, vid behov ska yttra sig i ärendet. Myndigheten får också möjlighet att kontakta och informera djurägaren om denne behöver söka ytterligare tillstånd m.m. som handläggs av den myndigheten. Här krävs att rutiner utarbetas eller utvecklas på respektive myndighet för att detta ska kunna ge en god effekt. I detta sammanhang bör också nämnas de kompetenssatsningar Boverket gör i samverkan med länsstyrelsen när det gäller bättre PBL - tillämpningar. Dessa satsningar bör generellt sett kunna leda till förbättringar vad gäller samordningen mellan olika myndigheter och tillstånd. Utöver ovan nämnda förslag bör ett särskilt informationsblad tas fram som redovisar vilka ytterligare tillstånd eller annan lagstiftning som kan beröra sökanden vid byggandet. I sammanhanget bör också nämnas att Svensk Standard (SIS) i samarbete med Jordbruksverket, LRF samt en rad olika branschorganisationer och intressenter f.n. gemensamt arbetar med att ta fram en ny handbok för byggnation inom lantbruket (”Rätt kvalitet för lantbrukssbyggnader”). Jordbruksverket har goda förhoppningar om att denna handbok kommer att vara till stor hjälp för de lantbrukare som står i begrepp att bygga. I Boverkets ”Boken om lov, tillsyn och kontroll” finns också redan en bra sammanställning över de tillstånd och lagstiftningar som kan beröra den som ska bygganda. Denna publikation anser Jordbruksverket också kan vara till stor hjälp i detta sammanhang. Några länsstyrelser meddelar regelmässigt kommunens djurskyddsinspektör om en förestående besiktning av ett förprövat stall, förvaringsutrymme eller hägn. Djurskyddsmyndigheten och Jordbruksverket har vid sina revisioner av länsstyrelsernas djurskyddsarbete framfört fördelarna med att besiktningen av förprövade stallar i så 142

stor utsträckning som möjligt sker samtidigt som en ordinarie offentlig kontroll. Några länsstyrelser meddelar regelmässigt kommunens djurskyddsinspektör om en förestående besiktning men samordning av besök för besiktning och kontroll sker i dag dock inte annat än i undantagsfall. Jordbruksverket bedömer att i och med att länsstyrelserna tar över den offentliga djurskyddskontrollen efter den 1 januari 2009, bör samordningen i detta avseende kunna förenklas väsentligt. I de fall då samordning av besiktning av ett förprövat stall och en ordinarie offentlig djurskyddskontroll kan ske kommer företagens tid som åtgår för kontroll och besiktning att minska samtidigt som myndighetens arbete effektiviseras.

7.3.2.2 Materiella resurser En viktig åtgärd är att förbättra förutsättningarna för att de ansökningshandlingar som skickas in till länsstyrelsen är kompletta så att färre antal ärenden behöver kompletteras jämfört med nuläget. Detta kan ske genom bättre förprövningsblanketter med tydliga handledningar till dessa. Särskilda ansökningsanvisningar måste också arbetas fram som tydliggör vilka uppgifter som ska finnas med i en förprövningsansökan för att länsstyrelsen ska kunna pröva ärendet. Jordbruksverkets föreskrifter om förprövning (SJVFS 1999:95) bör ses över för ökad tydlighet när det gäller vilka uppgifter som ska finnas med vid en förprövningsansökan. De föreskrifter som finns i nuvarande författning är allmänt och överskådligt formulerade. Jordbruksverket bedömer det som svårt för den sökande att på förhand avgöra vilka uppgifter denne ska redovisa för att länsstyrelsen ska kunna pröva ärendet. Jordbruksverket har därför för avsikt att se över nämnda författning för ökad tydlighet. Dessa åtgärder bedöms förenkla och effektivisera hela förprövningsprocessen för både länsstyrelsen och djurägaren samt minska handläggningstiderna. Med ett färre antal ärenden som behöver kompletteras, bör också den administrativa bördan för företagen minska. Jordbruksverket bedömer också att enhetligheten i landet kommer att öka med tydligare information och tydligare föreskrifter på detta område. Det IT-system som länsstyrelserna använder för hantering av förprövningsärenden (se 5.3.2.3) är idag av stort behov av att förnyas (se 6.3.2.3). Jordbruksverket anser därför att dagens förprövningsprogram bör ersättas med ett nytt för hantering av dessa ärenden. Ett förbättrat IT-stöd skulle förenkla och effektivisera länsstyrelsens förprövningsarbete samt bidra till en ökad likriktning av länsstyrelsernas handläggning. Det skulle också ge en förbättrad samhällsservice genom att möjligheterna förbättras att löpande ta fram de uppgifter och den statistik som efterfrågas.

143

8 Konsekvensanalyser Jordbruksverket gör bedömningen att de förslag som redovisas i rapporten totalt sett kommer att förbättra förhållandena för djuren och leda till säkrare livsmedel. Förslagen innebär också förenklingar för företagare samt en effektivare och mer likvärdig offentlig kontroll. Förslagen medför sammantaget en betydande minskning av de administrativa kostnaderna för företagare. Där dessa har gått att uppskatta redovisas konkreta besparningar för företagare. Förslagen innebär att myndigheternas djurskyddsarbete kan bli mer effektiv och likvärdig jämfört med idag. Det förebyggande djurskyddsarbetet som utförs av såväl myndigheter som branscher kommer att moderniseras tack vare förslag på förenklade och mer flexibla strategier. Rapportens juridiska konsekvenser och förenlighet med EG-rätten belyses i avsnittet. Jordbruksverket bedömer att den offentliga kontrollen bättre harmoniserar med de krav som ställs i EG-lagstiftningen genom implementering av de förslag som redovisas.

8.1 Djuromsorgsprogram 8.1.1 Ekonomiska, organisatoriska och administrativa konsekvenser I uppdraget ingår att analysera för- och nackdelar med att överlämna uppgifter som innebär myndighetsutövning till enskilda organisationer, utreda hur kontroll över dessa organisationer ska säkerställas samt att lämna erforderliga författningsförslag. Vidare ska Jordbruksverket undersöka vilka kostnader som kontrollen av organisationerna kan komma att medföra. Branschens kostnader för att ta fram ett kontrollprogram är svårt att bedöma då innehåll och förutsättningar för kommande kontrollprogram i dagsläget inte är kända. Då Jordbruksverket inte heller vet vilka lättnader i lagstiftningen programmen kommer att skapas för, kan verket inte heller avgöra vad vinsten kommer att bli. Det man kan säga på förhand är att ju mer av den offentliga kontrollen som branschen ev önskar ta ansvaret för desto större arbetsinsats krävs. Näringen har uttryckt att i dagsläget har de svårt att se vilka lättnader i djurskyddslagstiftningen som skulle kunna vara så pass omfattande att de skulle väga upp de kostnader som den särskilda kontrollen som angetts skulle kräva och den administration m.m. som ett djuromsorgsprogram innebär. Det innebär att det är först när man ser att fördelarna överstiger konsekvenserna som man önskar utveckla ett kontrollprogram.

I förslaget under punkt 7.1.1 där länsstyrelsen ska fatta beslut för varje enskild djurhållare om huruvida de får tillämpa den särskilda lagstiftningen kommer länsstyrelserna att få en ökad kostnad för hanteringen av dessa ärenden. Ett kontrollprogram måste revideras för att säkerställa att djurskyddet bibehålls eller förbättras. Revision bör ske minst vartannat år men kan vid ev. riskbasering ske mer sällan eller oftare beroende på behovet. Vid en revision ska ett tillräckligt stort antal 145

kontrollobjekt besökas för att få en bra uppfattning om hur systemet fungerar. Vid val av antal kontrollobjekt per revision bör man bl a beakta hur många det finns totalt, hur stor variation det är inom den just den djurhållning som ska revideras samt övriga faktorer som kan påverka bedömningen av lämpligt antal kontrollobjekt. Jordbruksverket har gjort en uppskattning över den arbetsinsats som kan komma att krävas för en revision av ev kommande kontrollprogram. Utifrån denna uppskattning har sedan en kostnadskalkyl för den centrala kontrollmyndigheten skapats, se tabell nedan. Vid beräkningen som gjorts i detta uppdrag har vi använt oss av fyra stycken kontrollobjekt per revision.

8.1.1.1 Administrativa kostnader för företagen Målet för regeringens regelförenklingsarbete är att företagens administrativa kostnader för samtliga statliga regelverk ska minska med minst 25 procent till hösten 2010. Regeringens syfte är att regelförenklingsarbetet ska leda till en märkbar förändring i företagens vardag. Med administrativa kostnader menas i detta sammanhang de kostnader företagen har för att upprätta, lagra eller överföra information eller uppgifter som orsakas av krav i lagar, förordningar, föreskrifter eller anvisningar i allmänna råd. Kontroller som utförs och är tvingande enligt lagstiftning kan generera administrativa kostnader för företagarna. Om företagaren måste medverka och stå till förfogande för att lämna information vid kontrollen, vilket företagaren i regel alltid måste vid en djurskyddskontroll, är detta att se som en administrativ börda. De branschkontroller som utförs utifrån branschens egna uppsatta mål och riktlinjer räknas inte som administrativa kostnader.

146

Den myndighetsutövning som delegeras till en enskild organisation kan aldrig helt ersätta den offentliga kontrollen. Detta medför en risk för delvis dubbla kontroller hos en och samma företagare. Den administrativa bördan riskerar här att öka om inte samordning sker. De förutsättningar som kan minska den administrativa kostnaden är att kontrollprogrammen är frivilliga. På detta sätt medför inte den kontroll/myndighetsutövning som då utförs utifrån kontrollprogrammet en administrativ kostnad. Om den behöriga kontrollmyndigheten sedan kan dra nytta av resultatet från kontrollen av kontrollprogrammet i sin riskbasering kan intervallet av den offentliga kontrollen förlängas och då sänka den administrativa kostnaden för producenten.

8.1.2 Juridiska konsekvenser Ett av näringen initierat frivilligt djuromsorgsprogram som ska vara till hjälp för producenterna att bibehålla eller förbättra djuromsorgen och som inte är reglerat eller upptaget i någon djurskyddslagstiftning inducerar inte någon förändring i lagstiftningen. Om djuromsorgsprogrammet övergår till att vara ett kontrollprogram så krävs olika förändringar i lagstiftningen beroende på hur man valt att lösa beslutsfattandet och kontrollen av programmen, se kap 7. I det fall man väljer att låta den lokala kontrollmyndigheten, t ex länsstyrelserna, ta beslut om att följa särskild lagstiftning så måste denna delegationsrätt skrivas in i Djurskyddsförordningen. Vid delegerad myndighetsutövning behöver förändringar göras i Djurskyddslagen, Djurskyddsförordningen och sekretesslagen, för detaljerad redogörelse av förändringarna se kap 1 och 10. Det är viktigt att det finns en rättsäkerhet för den enskilde och att denne får en opartisk bedömning. Beslut som fattas i samband med myndighetsutövning måste kunna överklagas till annan lämplig instans t.ex. till Jordbruksverket. Resurser för att handlägga denna typ av ärenden måste då avsättas hos Jordbruksverket. Delegering av offentlig kontroll kan ske direkt enligt Avdelning II kapitel II artikel 5 i kontrollförordningen (EG) 882/2004. Enligt samma artikel ställs krav om att det ska finnas en exakt beskrivning av de uppgifter som kontrollorganet får utföra och av de villkor under vilka uppgifterna får utföras. Kontrollorganet ska vara ackrediterat och ha den sakkunskap, utrustning och uppbyggnad som krävs för att utföra de delegerade uppgifterna. Det ska ha tillräckligt med erfaren och kvalificerad personal samt vara opartiskt. Kontrollorganet ska meddela resultaten av utförda kontroller till den behöriga myndigheten. Vid brister hos en djurhållare ska kontrollorganet genast underrätta den behöriga myndigheten. Den behöriga myndigheten får omedelbart återkalla delegeringen om kontrollorganet brister i sin kontroll och inte snabbt vidtar lämpliga korrigerande åtgärder för att rätta till dessa brister. Medlemsstater som önskar delegera särskilda kontrolluppgifter till ett kontrollorgan skall meddela kommissionen.

147

8.2 Riskbaserade djurskyddskontroller 8.2.1 Ekonomiska, organisatoriska och administrativa konsekvenser

8.2.1.1

Konsekvenser för kontrollverksamheten (såväl offentlig som näringens)

De förslag som lämnats i föregående avsnitt medför stora konsekvenser för såväl den operativa kontrollen, som för andra former av branschkontroller. Implementering av en riksbaserad modell för genomförande av djurskyddskontroller innebär att dessa kan prioriteras där risken är som störst. Kontrollverksamheten kommer att bedrivas mer effektivt och bör även upplevas som mer rättvisande. Modellen bör i tillämpliga delar även kunna användas av näringen för prioritering av sina branschkontroller. Som exempel kan nämnas att, vid de studiebesök som gjorts i syfte att inhämta kunskap om mjölkbranschens program (som redovisas i avsnitt 7.2.4.2), uppmärksammades ett flertal avvikelser från djurskyddslagstiftningen. I den fortsatta utvärderingen av dessa kontroller efterlyste näringen en modell för att kunna bedöma sina producenter med utgångspunkten att avvikelser från lagstiftningen förekommer även i djurhållningar som överlag håller en hög kvalitet. Näringen är även beroende av en kartläggning av risker förknippade med olika typer av djurhållning för bedömningen av de avvikelser som noteras vid de egna kontrollerna. Detta för att exempelvis prioritera uppföljningsåtgärder och sanktioner, eller påverka prissättningen av produkter som levereras. Jordbruksverket har i detta sammanhang pekat på branschens egen förmåga att riskbedöma och prioritera sina kontroller som en framgångsfaktor vid värdering av kvalitetssäkringssystemen. Krav på utbildning och kompetensutveckling av kontrollpersonalen kommer att öka under de närmaste åren. Livsmedelsverket har särskilt poängterat att användning av datorbaserade checklistor kräver omfattande utbildningsinsatser för användarna. Likriktade bedömningar vid användning av handdatorstöd fordrar särskilda normeringsinsatser. DIRF har framfört att likriktning av djurskyddsbedömningar i den nya statliga organisationen kommer att kräva ett omfattande arbete med vägledningar för djurskyddet. När näringens kvalitetssäkringssystem kan användas i den offentliga kontrollen kommer kontrollmetoderna på djurskyddsområdet att kunna gå över från dagens uteslutande inspektionsmetod till en mer omfattande revisionsverksamhet. Kontrollmyndigheterna kommer att utföra stickprovskontroll av kvalitetssäkringssystem hos djurhållarna vilket i sin tur kräver en särskild kompetens i revisionsteknik. Sveriges Veterinärförbund har framfört i sitt yttrande att bedömning av tillförlitligheten av egna kontroller är den svåraste delen av riskklassificeringsmodellen. Kontrollmyndigheterna måste ha tillräckligt med kunskap för att bedöma egenkontrollerna och de branschbaserade kontrollernas relevans för djurskyddet. Ett större antal djurskyddskontroller förväntas då bli föran-

148

mälda (revisioner) jämfört med dagens oanmälda kontroller (huvudsakligen inspektioner). Projektet ELOF arbetar för att skapa förutsättningar för att offentliga kontroller av bland annat djurskydd ska vara effektiva, likvärdiga, rättssäkra och riskbaserade. Projektet ska ta fram hjälpmedel som vägledningar, beslutsmallar, processbeskrivningar och IT-stöd i form av djurskyddskontrollsregister, djurförbudsregister och ärendehanteringssystem för de kontroller som kommer att flyttas över till länsstyrelsen. Jordbruksverket gör bedömningen att projektet kommer att spela en avgörande roll för utvecklingen av djurskyddet och genomförandet av de förslag som redovisas i denna rapport. För Jordbruksverket innebär de redovisade åtgärderna att omfattande resurser nu läggs på kontrollsystemet för djurskyddet och delvis på smittskyddet. Utöver det som redovisas under ELOF behöver samarbetet med RAWA intensifieras de närmaste åren. Bildandet av nya arbetsgrupper för värdering av kvalitetssäkringssystemen och utveckling av ett system för överföring av information mellan branscher och myndigheter bör ges hög prioritet och påbörjas redan under år 2009. Ett nytt angreppssätt behövs med systemrevision av branschprogram för att möta upp en mer integrerad verksamhet av näringens egna och övriga offentliga kontroller. En mer utförlig redogörelse av de ekonomiska konsekvenserna för Jordbruksverket för att utveckla en systemrevision av branschprogram redovisas i avsnitt 8.1.1. Till sist bör nämnas att en utveckling av djurskyddet förutsätter en intensivare samverkan mellan de olika myndigheterna som verkar inom livsmedelskedjan. Rapporten har särskilt behandlat överföringen av relevant djurskyddsinformation mellan myndigheter.

8.2.1.2 Företagarens administrativa kostnader Vid behandling av de förslag som redovisas har hänsyn tagits till hur dessa kan påverka de administrativa kostnaderna. Regeringens och Jordbruksverkets handlingsplan har beaktats. Jordbruksverket anser inte att något av de redovisade förslagen leder till en ökad administrativ kostnad för företagare, i vissa fall kan en del vinster uppskattas. Beräkningar av de konsekvenserna för de administrativa kostnaderna fordrar ett underlag att jämföra med. Som underlag för dessa beräkningar använder man sig av den undersökning som Nutek gjorde år 2004 och 2007. Åtgärder som redovisas i denna rapport under avsnitten om Riskbaserade djurskyddskontroller utgörs huvudsakligen av modeller och verktyg som inte funnits eller aldrig använts tidigare i den offentliga verksamheten. Det finns således idag inget underlag att jämföra mot för de förslag som lämnas i denna rapport. I detta avsnitt kan då endast uppskattningar redovisas. I Jordbruksverkets handlingsplan för att minska de administrativa kostnaderna finns tre punkter som innehåller förslag till förenklingar som behandlats i denna rapport. Punkt 4.3.18. - Myndigheterna ges tillgång till certifieringsorganens revisionsresultat för användning i kontrollverksamheten. Överföring av information från bransch till myndigheter bidrar till minskade administrativa kostnader. Lösningar där producenten själv behöver överföra information från egenkontroll eller andra branschkontroller bör undvikas, alterna149

tivt helt automatiseras (som exempel kan nämnas foderföretagarnas elektroniska registrering hos Jordbruksverket som kan ske elektroniskt). Uppgifter som överförts kan kontrolleras av myndigheter utan närvaro av företagare. Revision av företagare görs mer effektiv, uppskattningsvis sparas en timme vid varje revisionstillfälle. Punkt 5.2.12 - Certifierade brukare viktas lägre i riskanalys och ges lägre kontrollfrekvens I denna rapport ersätts begreppet ”certifierade brukare” med ”samtliga brukare som är anslutna till en branschkontroll eller utför någon form av egenkontroll”. Detta följer av kraven i Avdelning II kapitel I artikel 3 i kontrollförordningen. En lägre riskklassning har en stor påverkan på företagarnas administrativa kostnader. Företag som bedöms vara en hög risk kräver täta kontroller, andra som anses utgöra mycket låg risk behöver mycket lägre kontrolltid och kontrollintervaller. Det ska särskilt framhållas att anslutning till en branschkontroll är en viktig åtgärd för att minimera de anmärkningar som myndigheterna riktar mot företagare vid bristande efterlevnad av lagstiftningen (se Avdelning VII kapitel I artikel 54 i kontrollförordningen). Dessa anmärkningar genererar i sin tur två olika typer av kostnader för företagare. Dels administrativa kostnader som är en följd av att uppföljande kontroller behövs för att säkerställa att åtgärderna vidtagits, och dels kostnader som företaget debiteras (i form av avgifter) för dessa extra kontroller föranledda av bristande efterlevnad (enligt Avdelning II kapitel VI, artikel 28 kontrollförordningen). Möjlighet till minskade administrativa kostnader motsvarande 1-2 timmar per företag och år är mycket rimliga antaganden, för företag som placeras i en lägre riskklass tack vare anslutning till en branschkontroll och överföring av information från branschkontrollen till kontrollmyndigheten. Enligt resonemanget i föregående stycke förväntas den totala minskningen av kostnaderna för företagare även innebära minskade kostnader för avgifter som föranleds av extra djurskyddskontroller. Punkt 6.7 Minska djurskyddskontrollerna Denna formulering är inte riktigt aktuell. Då systemet kommer att förändras, och fasta kontrollintervaller ersättas med riskbedömningar, kan detta beskrivas som ett differentierat mål. Företagarna kommer att kunna påverka sina kostnader genom att hålla en hög kvalitet och omsorg i sin produktion och vara anslutna till relevanta branschkontroller. En riskklassificering av företag innebär per definition att vissa företag får högre och andra lägre kostnader. För en uppskattning av vinsten för företaget som påverkar sin riskbild i positiv riktning (till en lägre riskklass) hänvisar vi till föregående punkt.

Introducering av databaserade checklistor anses ha en mindre påverkan på företagarnas administrativa kostnader. Det ska dock framhållas att en del rådata såsom administrativa uppgifter, djurantal, data om tillgänglig area för djuren, dimensionering av anläggningarna mm, kan finnas lagrad i en handdator. Förfarandet vid en offentlig kon150

troll kan då vara något effektivare, och tidsvinsten för såväl företagare som myndigheten uppskattas till 0,5 timme per kontrolltillfälle. Frivillig egenkontroll och övriga branschkontroller utan krav på insamling av data, överföring av information, dokumentationskrav och återkoppling till kontrollmyndighet påverkar inte den administrativa bördan. En indirekt uppmaning från myndigheternas sida att bedriva viss egenkontroll finns i och med erkännandet av att en effektiv egenkontroll kan påverka riskbedömningen till djurhållarens fördel. Företag kan då minska den administrativa bördan. Då inget krav på insamling och överföring av information kommer att krävas har Jordbruksverket stannat vid bedömning att denna form av frivillig kontroll inte utgör en ökad administrativ kostnad för företagarna. För företagare som genom dessa kontroller kan påverka sin riskklass kan den minskade kostnaden uppskattas enligt punkt 5.2.12 i detta avsnitt. Ett systematiskt arbete med egenkontroll och övriga branschkontroller ökar i första hand chansen för företagaren att upptäcka brister i verksamheten och utveckla rutiner för att minimera och hantera de risker som verksamheten kan medföra för djurhållningen. Detta påverkar den administrativa kostnaden för företagaren, dels genom en lägre riskklassificering och dels genom att myndigheternas beslut om bristande efterlevnad torde minska. Då kontrollverksamheten som föranleds av kontroll av bristande efterlevnad är särskilt kostsam för företagare (administrativ kostnad för tid som ägnas åt kontrollerna plus kostnad för kontrollavgift enligt Avdelning II kapitel VI artikel 28 kontrollförordningen) torde en genomsnittlig djurhållare inom lantbruksnäringen kunna spara motsvarande 2 timmar om året och mellan 500 och 1000 kronor i minskade utgifter för kontrollavgift.

8.2.2 Juridiska konsekvenser Användning av branschkontroller och överföring av information Rapporten har visat på möjligheter och fördelar med olika former av samarbete mellan företrädare för företag inom jordbrukets primärproduktion och myndigheter. Användning av branschsystem inom den offentliga kontrollen och överföring av information från bransch till myndigheter har särkilt framförts som framkomliga vägar för att åstadkomma ett effektivare kontrollsystem och med fördelar även för enskilda företagare. Även information som överförs mellan myndigheter kan bidra till detta effektivitetsmål. Generellt gäller att för överlämnande av uppgifter från enskilda producenter till myndigheter ska producenten lämna sitt samtycke att använda uppgifterna i ett visst syfte, till exempel för riskklassificeringen av producenter. Vid överföring av uppgifter mellan myndigheter krävs lagstöd för en myndighets åtkomst till en annan myndighets uppgifter. En utredning om de lagliga förutsättningar som fordras för att kunna genomföra en överföring av information mellan myndigheter redovisas även i rapporten om Samordning av informationskrav. Egenkontroll En egenkontroll kan antingen vara obligatorisk eller frivillig. En frivillig egenkontroll är en kontroll som företagaren själv väljer att utföra för att kvalitetssäkra sin verksamhet. Näringen har i arbetet med detta uppdrag framhållit att en egenkontroll bör vara frivillig. 151

Ett frivilligt egenkontrollprogram medför även att de krav eller rutiner som fordras för att uppnå målen i programmet kan ligga på lagnivå (minimikrav) eller högre nivå. En valfri nivå på dessa program ger branschen möjlighet att utforma kvalitetsprogram som ger stöd för sina producenter att uppfylla lagstiftningen (huvudsakligen minimikrav) eller program som med högre krav än lagstiftningen. Denna valfrihet har, särskilt av de certifierade organisationerna representerade i arbetsgruppen, ansetts vara en viktig förutsättning för att kunna marknadsföra mervärden av en viss produktion. Vid en samlad bedömning av för- och nackdelar med olika lösningar har Jordbruksverket stannat för att föreslå en modell där egenkontroll ej bör regleras i djurskyddslagen. Någon ändring av djurskyddslagstiftningen behöver därför inte göras. Datorbaserade checklistor Den myndighet som samlar in uppgifter är skyldig att göra en sekretessprövning vid begäran av utlämnande av allmän handling. Exempelvis gäller sekretess för uppgifter som rör företagshemligheter. Detta är sällan aktuellt vid inhämtning av uppgifter inom den offentliga djurskyddskontrollen, men undantag kan finnas vid kontroll av försöksdjursanläggningar eller anläggningar som prövar ny teknik m fl. Myndigheten är inte skyldig att överlämna handlingen i elektronisk form. Den myndighet som utför den offentliga kontrollen, länsstyrelserna från och med årsskiftet, kan överföra uppgifterna som upprättas i elektroniska checklistor till en databas för behandling. Detta kan göras utan företagarnas medgivande eftersom detta är nödvändigt för att utföra en arbetsuppgift i samband med myndighetsutövning. Uppgifter som kan anses vara av allmänt intresse kan även behandlas av Jordbruksverket, t ex bearbetning av statistik för olika ändamål (rapporteringar som regeringen eller EG-Kommissionen kräver, kontrollvägledning mm). Handlingar som rör uppgifter från den enskilde som kontrolleras, och som överförts elektroniskt till databasen, kommer vid en begäran om utlämnande att prövas av länsstyrerlsen. Ingen författningsändring behöver göras med anledning av en introduktion av datorbaserade checklistor. Riskklassificeringsmodell Klassificering av kontrollobjekt utifrån kända risker är en anpassning till de krav som EU ställer för kontrollverksamheten, se nästa stycke. Frågan har väckts huruvida denna klassning av djurhållare är att betrakta som ett beslut i förvaltningslagens mening med krav på kommunicering och möjlighet till överprövning. Liknande beslut om klassificering delges livsmedelsföretagare i samband med debitering av den årliga (riskbaserade) avgiften för livsmedelskontrollen. I denna fråga gör dock Jordbruksverket bedömningen att det är själva beslutet om avgiften som ska delges. Riskklassificeringen är att betrakta som ett arbetsmaterial som ligger till grund för ett beslut om avgiftsklassning. Då motsvarande modell för riskklassificering av djurskyddet inte leder till beslut om avgift för offentliga kontroller bör denna endast betraktas som arbetsmaterial. Arbetsmaterialet ska förvisso göras tillgängligt för företagaren själv (sakägare i frågan) och denne bör få lämplig information om detta.

152

Övriga avgifter som debiteras djurhållare enligt Avdelning II kapitel VI artikel 28 kontrollförordningen, och som ska täcka kostnaderna för extra kontroller föranledda av bristande efterlevnad, ska dock delges sakägaren i form av ett beslut om avgift med bifogade besvärsanvisningar.

Förslagens förenlighet med EG-rätten Introducering av en riskklassificeringsmodell för djurskyddet är en anpassning av kontrollsystemet till de krav som ställs i kontrollförordningen (Avdelning II Kapitel I, artikel 3). Även övriga krav på kontrollernas effektivitet, enhetlighet, samordning mm som återfinns i kontrollförordningen uppfylls i högre grad med de förslag som lämnas i denna rapport (Avdelning II Kapitel II, artiklar 4.2 a, 4.3, 4.4 kontrollförordningen). Möjlighet att effektivisera djurskyddet genom att kunna revidera producenternas egna kontroller är av stor vikt och helt förenlig med kontrollförordningens intentioner (Avdelning II Kapitel II, artikel 10). Se även sammanfattningen i tabellen nedan. Sammanfattningsvis kan konstateras att samtliga förslag som Jordbruksverket lämnar i denna rapport är förenliga med gällande EG-rätt. Användning av egenkontroll och liknande program i en riskklassificering av företag föranleder inte något behov av ändring i djurskyddslagen, eftersom kraven i EG-förordningar implementeras av medlemsländerna utan anpassning av den nationella lagstiftningen. De positiva effekterna av de förslag som redovisas i uppdraget kan ses i ljuset av de krav som ställs i olika lagstiftningar, de riktlinjer som regeringen anger för verksamheten ( till exempel i regleringsbrev), förväntningar som konsumenterna har på den offentliga förvaltningen m.m. Nedanstående tabell är ett sätt att exemplifiera hur lagkrav eller andra mål kan uppfyllas, eller har beaktats, i detta arbete.

153

Tabell 8.2.2. Några mål som bör uppnås genom de förslag som redovisas inom uppdraget om riskbaserade djurskyddskontroller

154

Källa/lagrum

Målbeskrivning eller krav

Förväntade effekter eller konsekvenser vid implementering av de förslag som redovisas

7 § Förvaltningslagen (1986:223)

Kontrollmyndigheter skall handlägga ett ärende så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Krav på effektivitet och rättsäkerhet.

Likvärdiga kontroller underlättas med datorbaserade checklistor och riksklassificeringsmodellen. Dessa medför en ökad effektivitet och ökad rättssäkerhet

Sekretesslagen (1980:100)

Sekretess gäller för bl.a. för uppgifter som rör enskilds affärs- och driftförhållanden om det kan antas att den enskilde kan lida skada om uppgiften röjs

Prövning måste ske i varje enskilt fall vid begäran av utlämnande av allmän handling

Tryckfrihetsförordningen

En myndigheten har inte en skyldighet att lämna ut handlingar i elektronisk form

Personuppgiftslagen (1998:204)

10 § personuppgiftslagen Personuppgifter får bara behandlas om den registrerade lämnat sitt samtycke till behandlingen eller till exempel behandlingen är nödvändig för att en arbetsuppgift av allmänt intresse skall kunna utföras eller om behandlingen är nödvändig för att utföra en arbetsuppgift i samband med myndighetsutövning.

Den som önskar ta del av allmän handlingar har rätt att, mot fastställd avgift, få avskrift eller kopia av handlingen till den del den får lämnas ut. Jordbruksverket ska kunna hämta uppgifter från databasen för statistisk behandling. Detta anses vara av allmänt intresse då statistik används för rapporteringar till Kommission, underlag för tillsynsvägledningar mm. Länsstyrelsen ska kunna lagra checklistorna och behandla dem i en databas utan den registrerades samtycke eftersom checklistorna upprättas i samband med myndighetsutövning.

Regleringsbrev för budgetår 2007 avseende Jordbruksverket

Verksamhetsgren Utveckling och kontroll av djurskydd: ”Ett utvecklat och funktionellt djurskydd med en likvärdig och rättssäker djurskyddskontroll med hög kvalitet i hela landet”

Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2007:2) om offentlig djurskyddskontroll

Harmoniserad offentlig kontroll i landet, effektivt och rättssäkert.

Riskklassificeringsmodellen och datorbaserade checklistor har ansetts bidra till detta mål

EG nr 882/2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd

Avdelning II, Kapitel 1 artikel 3. Den offentliga kontrollen ska genomföras regelbundet och ska vara riskbaserat. Den ska även ta hänsyn till tillförlitligheten hos eventuella egna kontroller som redan blivit genomförda

Riskklassificeringsmodellen samt förslaget till utveckling av kvalitetssäkringssystem är viktiga steg mot detta mål.

Avdelning II, Kapitel II artikel 4.2 a

Effektivare djurskyddskontroller kan uppnås (som ovan)

Enhetligare och rättssäkrare offentlig kontroll som ovan.

Den offentliga kontrollen ska vara effektiv och ändamålsenlig Avdelning II, Kapitel II artikel 4.3 Krav på effektiv samordning mellan myndigheter som utför offentlig kontroll

Avdelning II, Kapitel II artikel 4.4 Krav på opartiskhet, kvalitet och enhetlighet på alla nivåer

Utveckling av överföringssystem av information mellan myndigheter är exempel på effektiv samordning. Särskilt viktigt då olika myndigheter delar ansvaret för vissa kontroller, till exempel Livsmedelsverket och kommunernas kontroll av slakterier. Högre kvalitet och enhetlighet då kontroller utförs med databaserade checklistor enligt en riskbedömningsmodell som är lika över landet

155

Avdelning II, Kapitel II artikel 10.1 lämpliga kontrollmetoder ska användas såsom inspektion, revision, provtagning mm

Den offentliga djurskyddskontrollen effektiviseras genom att kontrollmetod revision kan introduceras, som kan ge säkrare information om djurvälfärd.

Regelförenkling enligt regeringsbeslut N2006/10426/NL

Minska de administrativa kostnaderna för företag

Samtliga förslag har beaktat kraven på regelförenkling och har granskats mot detta mål.

Medborgar- och konsumentperspektivet

Medborgarnas ökande medvetande kring djuromsorg, djurskydd och hela livsmedelskedjans betydelse.

Förslagen syftar till att utveckla en trovärdig offentlig kontroll som är effektivare och rättssäkrare, med färre skillnader föranledda av lokala bedömningar. Ger ökad förtroende för kontrollsystemet från såväl djurhållare som konsumenter. Säkrare livsmedel för konsumenter

Medias bevakning av kontrollmyndigheternas agerande. Medborgarna vill ha säkra livsmedel och en offentlig kontroll som motverkar överträdelser

8.3 Förprövning 8.3.1 Ekonomiska, organisatoriska och administrativa konsekvenser 8.3.1.1 Omfattning De flesta förslag som lagts i denna rapport innehåller ett flertal åtgärder som bl.a. syftar till att förenkla och effektivisera länsstyrelsen arbete med förprövning. Vissa förslag innebär dock att länsstyrelsens uppgifter i samband med förprövning utökas. Detta gäller f.f.a. förslagen om att utöka förprövningens omfattning rörande smittskydd och bete men också de frågor som rör samordning och information med andra tillstånd eller verksamheter som handläggs av annan myndighet. Någon närmare beräkning av vilka resursbesparingar som kan göras genom att förenkla och effektivisera handläggningen och vilken resursåtgång som behövs för de utökade uppgifter länsstyrelsen får enligt förslagen, har inte kunnat göras. Detta eftersom de förslag som lämnats i denna rapport inte håller en sådan detaljeringsnivå att detta är möjligt. Sammantaget bedömer Jordbruksverket dock att de utökade uppgifter länsstyrelsen får enligt förslaget bör

156

kunna genomföras med de resurser länsstyrelsen förfogar över i dag genom de förenklings- och effektiviseringsåtgärder som föreslås.

8.3.1.1.1 Undantag från förprövningskravet Genom att införa fler undantag från kravet på förprövning (se kap. 7.3.1.1), kommer antalet förprövningsärenden att minska. Det får till följd att länsstyrelsens resurser kan omfördelas för annat förebyggande djurskyddsoch djurhälsoarbete i motsvarande omfattning. Inom ramen för detta uppdrag har principdiskussioner förts om vad som skulle kunna undantas kravet på förprövning. Några konkreta förslag har dock inte diskuterats tillräckligt för att ett färdigt förslag kan presenteras och utgöra beräkningsunderlag vad gäller resursfrågan. Jordbruksverket har som bl.a. framgår av kap. 7.3.1.1, för avsikt att återuppta arbetet med en översyn av de föreskrifter som berör vad som kan undantas kravet på förprövning och kommer i samband med att det arbetet slutförs att presentera förväntade effekter vad gäller länsstyrelsens resurser.

8.3.1.1.2 Förenkling av förprövningen Även de förslag på förenklingar och effektivisering av förprövningen som presenteras i rapporten (se 7.3.1.3) kommer enligt Jordbruksverkets bedömning också att innebära att länsstyrelsens resurser kan omfördelas för annat förebyggande djurskyddsoch djurhälsoarbete inom förprövningen. När det gäller dessa förslag har principdiskussioner förts vad gäller omfattning och tillvägagångssätt. Förslagen är dock inte färdigarbetade på ett sådant sätt att mer konkreta och detaljerade förslag kan presenteras i denna rapport. Det är därför svårt att i nuläget beräkna effekterna av förslagen. En uppskattning är dock att andelen förprövningar som kan genomförs på detta sätt uppgår till ca 30 % av det totala antalet förprövningar som görs. Det skulle i så fall omfatta ca 500 – 600 förprövningsärenden per år. Jordbruksverket har som bl.a. framgår av kap. 7.3.1.1, för avsikt att göra en översyn av föreskrifterna om förprövning och avser att i detta arbete närmare utreda i vilka konkreta fall reducerad förprövning ska ske samt vad som ska ingå i sådan förprövningen. I samband med att det arbetet slutförs avser Jordbruksverket att presentera förväntade effekter vad gäller länsstyrelsens resurser. När det gäller förslaget om typgodkännande (se 7.3.1.3.2) innebär det som nämns ovan, att länsstyrelsens resurser kan omfördelas för annat förebyggande djurskyddsoch djurhälsoarbete inom förprövningen. Förslaget innebär dock en utökad uppgift för Jordbruksverket. Dessa ärenden ska enligt förslaget avgiftsfinansieras.

8.3.1.1.3 Smittskydd När det gäller förslaget rörande smittskydd som är den mest omfattande uppgiften som tillkommer för länsstyrelsen, kommer en sådan utökning högst sannolikt innebära att handläggningstiderna för dessa ärenden förlängs något. Detta eftersom länsstyrelsens måste kontrollera stallbyggnaden även utifrån smittskyddsbestämmelserna. Länsstyrelsen kommer också att få ett ansvar för informationslämnande vad gäller smittskydd. Detta gäller f.f.a. i sådana ärenden där smittskyddssamråd är frivilligt och något sådant inte har skett med branschens smittskyddsexpert. Detta arbete bedöms i huvudsak kunna ske genom att djurägaren får skriftlig information från länsstyrelsen med en ev.

157

muntlig uppföljning via telefon. Vid ett sådant förfarande bedöms länsstyrelsens arbetsinsats öka med ca 1 timma per ärende. I vissa fall kan det dock finnas behov av att länsstyrelsen lämnar information genom att göra ett inledande gårdsbesök. I dessa fall bedöms arbetsinsatsen öka med 2-4 timmar per ärende. Som framgår av kap. 7.3.1.4. återstår ett stort arbete innan förprövningens omfattningen vad gäller smittskyddsaspekten kan fastställas. Det är därför svårt att göra en beräkning av hur mycket länsstyrelsens arbetsinsats kommer att behöva ökas vid handläggning av dessa ärenden jämfört med idag. En preliminär bedömning är dock att denna kan komma att öka med ca 25 procent och att handläggningstiden ökas med i genomsnitt ca 1-2 veckor beroende på byggnadsåtgärdens omfattning, anläggningens – eller djurhållningens komplexitet jämfört med dagens förprövning. Att handläggningstiden troligen kommer att förlängas kan möjligen ses som en försämrad samhällsservice för den som ansöker om förprövning och ställer högre krav på företagen att lämna in sin ansökan om förprövning tidigare i förhållande till planerad byggstart än vad som behöver göras idag.

8.3.1.1.4 Bete och rasthagar Förslaget att förprövningen bör utökas till att även omfatta granskning av förutsättningarna att hålla nötkreatur som hålls för mjölkproduktion på bete (se kap 7.3.1.5) innebär en utökad arbetsuppgift för länsstyrelsen och därmed en viss ökning av den arbetsinsats som behövs. Förslaget bygger dock på att den granskning som länsstyrelsen ska utföra ska vara av enklare karaktär. Länsstyrelsens ska enligt förslaget alltså inte närmare detaljgranska och pröva om t.ex. markytorna håller för påfrestningarna de utsätts för, förutsättningar för växtlighet m.m. En sådan granskning bedöms vara alltför komplicerad att göra med rimliga insatser, inte minst i de fall förprövning sker under vinterhalvåret. Granskningen skulle snarare utgöras av en rimlighetsbedömning om det finns grundförutsättningar för att beteskraven i fråga om areal, tillgänglighet m.m. kan uppfyllas. Jordbruksverket bedömer att den arbetsinsats som tillkommer bör kunna begränsas till högst 1 timma per ärende inklusive besiktning. Förslaget bedöms inte påverka handläggningstidens längd.

8.3.1.2 Handläggningen Gemensamt för de förslag som Jordbruksverket presenterat gällande handläggningen av förprövningsärende (se kap. 7.3.2) är att de främst syftar till att förenkla det administrativa arbetet för djurägaren. Delar av förslagen syftar också till att effektivisera länsstyrelsens arbete.

8.3.1.2.1 Förprövningsprocessen – samordning och information Samordning med andra tillstånd som prövas av länsstyrelsen bedöms kunna ske på ett effektivt sätt genom ett väl utvecklat tvärsektoriellt arbete inom den egna myndigheten. Jordbruksverket ser f.n. inte några större fördelar med att samordna besluten för dessa olika ärenden på så sätt att länsstyrelsen meddelar samtliga tillstånd i ett och samma beslut. Detta skulle i många fall onödigt fördröja igångsättningen av projektet för djurägaren och knappast göra myndighetens handläggningsarbete effektivare. De olika tillståndsfrågorna som länsstyrelsen har att pröva bör dock beaktas samlat och bedömas sammantaget kunna öka myndighetens effektivitet. Jordbruksverket bedömer 158

också att i och med att länsstyrelserna tar över den offentliga djurskyddskontrollen den 1 januari 2009, bör samordning av förprövningsbesiktningen och djurskyddskontrollen kunna förenklas väsentligt jämfört med nuläget. Detta eftersom koordinering av personal som utför offentlig kontroll och personal som handlägger förprövningsärenden blir enklare om de tillhör samma myndighet. Även detta bör i många fall kunna effektivisera myndighetens samlade djurskyddsarbete. När det gäller samordning med andra tillstånd eller verksamheter som handläggs på annan myndighet, t.ex. bygglov, bygganmäla eller anmälan enligt miljöbalken som handläggs av kommunen, ser Jordbruksverket i nuläget små möjligheter att kunna samordna dessa ärenden på ett effektivt sätt så att det skulle effektivisera förprövningsarbete. Däremot bör ökade informationsinsatser mellan länsstyrelsen och t.ex. kommunen kunna åstadkommas utan större arbetsinsats från de båda myndigheternas sida. Detta skulle kunna ske genom att den myndighet som får in en ansökan eller anmälan underrättar den andra myndigheten. Tanken är då att den underrättade myndigheten som då får kännedom om att djurägaren står i begrepp att bygga eller förändra sin verksamhet, vid behov ska yttra sig i ärendet. Jordbruksverket ser inte att några större arbetsinsatser skulle behöva göras från länsstyrelsens sida för att åstadkomma detta eftersom ett liknande förfarande redan sker idag vad gäller underrättelse till kommunen (se kap. 5.3.2.1). Här krävs dock att rutiner utarbetas eller utvecklas på respektive myndighet för att ett sådant förfarande ska bli effektiv och i övrigt ge önskad effekt.

8.3.1.2.2 Materiella resurser De åtgärder som föreslås i kap. 7.3.2.2 avseende förprövningsblanketter, handledningar, översyn av förprövningsföreskrifterna för ökad tydlighet samt förbättrat IT-stöd för handläggningen bedöms kunna effektivisera länsstyrelsens handläggning. Jordbruksverket bedömer att detta kommer att återspeglas genom kortare handläggningstider, mer likvärdiga bedömningar samt förbättrad samhällsservice. Att beräkna vilka effekter föreslagna åtgärderna kommer att ge totalt sett har inte kunna göras. En rimlig målsättning bör dock vara att antalet ärenden som behöver kompletteras efter inlämnad ansökan (se kap. 6.3.2.2) bör kunna minskas med minst hälften. Det skulle bl.a. innebära att den genomsnittliga handläggningstiden för ett förprövningsärende skulle kunna minskas med ca två veckor.

8.3.2 Administrativa bördan 8.3.2.1 Omfattning De flesta förslag som lämnas i denna rapport vad gäller förprövningens omfattning innehåller ett flertal åtgärder som syftar till att minska den administrativa bördan för djurägaren. Detta genom att förenkla förprövningsprocessen och på så sätt minska den tid som denna tar i anspråk för alla djurägare som ska utföra en förprövningspliktig åtgärd. Delar av förslagen innebär också att vissa typer av åtgärder undantas förprövningskravet. För dessa minskar den administrativa bördan högst påtagligt. Vissa förslag innebär dock att en del djurägare under vissa omständigheter måste redovisa ytterligare förutsättningarna på gården i sin förprövningsansökan. För dem bedöms den

159

administrativa bördan bli ungefär i nivå med den som råder idag vid en normal förprövning, men högre jämfört med vad den blir för övriga djurägare. Detta gäller f.f.a. förslagen om att utöka förprövningens omfattning rörande smittskydd och bete.

8.3.2.1.1 Undantag från förprövningskravet Genom att införa fler undantag från kravet på förprövning (se kap. 7.3.1.1), kommer antalet djurägare som måste förpröva att minska. För dem innebär detta en högst påtaglig minskning av den administrativa bördan. Enligt den undersökning som genomförts av NUTEK under år 2004 tar det ca 20 timmar för en djurägare att göra en förprövningsansökan med tillhörande besiktning. Den administrativa bördan kommer därmed att minska med motsvarande för berörda djurägare. Förslaget om anmälan till länsstyrelsen i samband nyetablering (se kap. 7.3.1.1.5) innebär att vissa djurägare som idag är undantagna kravet på förprövning måste göra en sådan anmälan. Tidsåtgången, eller ökningen av den administrativa bördan för dessa djurägaren uppskattar Jordbruksverket till ca 3 timmar. För de djurägare som idag omfattas av kravet på förprövning men som i stället endast kommer att behöva göra en anmälan minskar den administrativa bördan med ca 17 timmar eller 85 procent jämfört med dagens nivå (se kap. 8.3.2.1.1 ovan). Hur många djurägare som kommer att undantas kravet på förprövning enligt förslagen kan i dagsläget inte beräknas. Detta eftersom några konkreta förslag vad gäller undantagsgränser inte har diskuterats tillräckligt i detta uppdrag. Uppgifter om byggandet vid mindre nyetableringar saknas också. Jordbruksverket har som bl.a. framgår av kap. 7.3.1.1, för avsikt att återuppta arbetet med en översyn av de föreskrifter som berör vad som kan undantas kravet på förprövning och kommer i samband med att det arbetet slutförs att presentera förväntade effekter vad gäller minskningen av den administrativa bördan för djurägarna.

8.3.2.1.2 Förenkling av förprövningen Även de förslag på förenklingar och effektivisering av förprövningen som presenteras i rapporten (se 7.3.1.3) kommer enligt Jordbruksverkets bedömning också att innebära en minskning av den administrativa bördan för djurägarna. När det gäller dessa förslag har endast principdiskussioner förts över omfattning och tillvägagångssätt. Några konkreta och detaljerade förslag har inte presenteras i denna rapport. Det är därför svårt att i nuläget beräkna effekterna av förslagen med någon större precision. En uppskattning är dock att andelen förprövningar som kan genomförs på detta sätt uppgår till ca 30 % av det totala antalet förprövningar som görs. Det skulle i så fall beröra ca 500 – 600 djurägare per år. En rimlig målsättning är också att den tid som åtgår för djurägaren vid en reducerad förprövning bör kunna halveras, d.v.s minskas med ca 10 timmar. Detta genom att färre uppgifter måste tas fram och redovisas i ansökan samt genom att besiktningen utgår i dessa fall. Jordbruksverket har som bl.a. framgår av kap. 7.3.1.1, för avsikt att göra en översyn av föreskrifterna om förprövning och avser att i detta arbete närmare utreda i vilka konkreta fall reducerad förprövning ska ske samt vad som ska ingå i sådan förprövning. I samband med att det arbetet slutförs avser Jordbruksverket att presentera förväntade effekter vad gäller den administrativa bördan för djurägarna.

160

När det gäller förslaget om typgodkännande (se 7.3.1.3.2) innebär det förutom en förenkling för djurägarna också en möjlighet för den tillverkare, leverantör eller motsvarande som så önskar att få en produkt eller systemlösning typgodkänd av Jordbruksverket. Detta för att underlätta tillverkning, marknadsföringen eller försäljningen av t.ex. produkter som ska ingå i stallbyggnader. Förfarandet med typgodkännande ska inte vara tvingande utan kunna sökas frivilligt. Förslaget kan därför inte anses öka den administrativa bördan för dessa företag.

8.3.2.1.3 Smittskydd Förslaget innebär initialt en viss ökning av den administrativa bördan för de djurägare som har för avsikt att genomföra större investeringar för stora besättningar eller besättningar som klassas som s.k. ”riskbesättningar”. För berörda djurägare innebär förslaget att ytterligare uppgifter måste redovisas i samband med förprövningen jämfört med i dag. Jordbruksverket bedömer dock att det inte kommer att innebära någon påtaglig ökning av den administrativa bördan för företagen. Detta eftersom de flesta uppgifter som rör granskningen av smittskyddet bör kunna redovisas på de ritningar och beskrivningar som ändå måste bifogas ansökan. Hur stor ökningen av den administrativa bördan blir är svårt att exakt beräkna. En uppskattning är dock att denna beroende på byggnadsåtgärdens omfattning och anläggningens – eller djurhållningens komplexitet bör öka med högst 2 timmar för berörda djurägare jämfört med övriga djurägare. Därtill kan kostnader för mer detaljerade ritningar etc. tillkomma med uppskattningsvis ca 2 000 kr. När det gäller förfarandet med smittskyddssamråd innebär förslaget en ökning av den administrativ bördan för berörda djurägare med motsvarande 3 timmar för djurägarens egen tidsåtgång för samrådet. Därtill kommer kostnaden för själva samrådet som enligt Svensk Mjölk bedöms uppgå till ca 3 500 kr beroende på byggnadsåtgärdens omfattning, anläggningens eller djurhållningens komplexitet, djurägarens behov m.m. Denna kostnad bör dock vägas mot att djurägaren bör kunna få en högre ersättningsnivå vid ett sjukdomsutbrott, alternativt att premien till en eventuell framtida försäkringslösning/fond kan bli lägre. Sammantaget innebär föreslagna åtgärder vad gäller smittskyddet ökade kostnader för djurägaren i samband med investeringen. Som framgår av kap. 7.3.1.4 återstår ett omfattande arbete innan detaljerna kring hur smittskyddsaspekten ska beaktas och hanteras vid förprövningen kan fastställas. Jordbruksverket vill därför i detta sammanhang betona att ovan redovisade beräkningar är ytterst preliminära och kan först mer noggrant beräknas efter att detta arbete har genomförts. Jordbruksverket bedömer dock att förslaget sett i ett större perspektiv kommer att leda till minskade kostnader för djurägarna och samhället. Detta eftersom bättre utformade djurstallar och högre kunskap och medvetenhet om smittskyddsaspekterna hos djurägarna, bör leda till minskade kostnaderna för sjukdomsbekämpning och smittsanering.

161

8.3.2.1.4 Bete och utevistelse Förslaget att utöka förprövningen till att även omfatta granskning av förutsättningarna att hålla nötkreatur som hålls för mjölkproduktion på bete, innebär en viss ökning av den administrativa bördan för berörda djurägare jämfört med de djurägare som inte behöver redovisa denna uppgift. Enligt förslaget krävs ett något utökat granskningsunderlag. Detta underlag ska redovisa hur djuren kan förflytta sig till och från betemarken samt betesmarkens storlek och placering. Detta bör relativt enkelt kunna redovisas på planritning, situationsplan, karta eller motsvarande. Jordbruksverket bedömer att förslaget kommer att innebära en ökad tidsåtgången och därmed en ökning av den administrativa bördan för berörda djurägare med motsvarande ca 1 timma jämfört med övriga djurägare.

8.3.2.2 Handläggningen Gemensamt för de förslag som Jordbruksverket presenterat gällande handläggningen av förprövningsärende (se kap. 7.3.2) är att de främst syftar till att förenkla det administrativa arbetet för djurägaren.

8.3.2.2.1 Förprövningsprocessen – samordning och information Samordning med andra tillstånd som prövas av länsstyrelsen bedöms detta kunna ske på ett effektivt sätt genom ett väl utvecklat tvärsektoriellt arbete inom den egna myndigheten. Jordbruksverket ser f.n. inte några större fördelar för djurägaren med att samordna besluten för dessa olika ärenden på så sätt att länsstyrelsen meddelar samtliga tillstånd i ett och samma beslut. Detta skulle i många fall onödigt fördröja igångsättningen av projektet för djurägaren. De olika tillståndsfrågorna som länsstyrelsen har att pröva bör dock beaktas samlat och bedömas sammantaget kunna minska den administrativa bördan för djurägren. T.ex. bör rutiner som innebär att möten och kontakter med djurägaren rörande de olika tillstånden sker samlat under handläggningen av de olika tillstånden, minska tidsåtgången för djurägaren. Jordbruksverket bedömer också att i och med att länsstyrelserna tar över den offentliga djurskyddskontrollen efter den 1 januari 2009, bör samordning av förprövningsbesiktningen och djurskyddskontrollen kunna förenklas väsentligt jämfört med nuläget. Vid sådan samordning kan djurägarens administrativa börda minskas genom att tidsåtgången kan minskas med motsvarande ett myndighetsbesök, vilket motsvarar ca 1-2 timmar eller en minskning av den administrativa bördan med upp till ca 10 procent. När det gäller samordning med andra tillstånd eller verksamheter som handläggs på annan myndighet, t.ex. bygglov, bygganmäla eller anmälan enligt miljöbalken som handläggs av kommunen, ser Jordbruksverket i nuläget små möjligheter att kunna samordna dessa ärenden på ett effektivt sätt så att det minskar den administrativa bördan för djurägaren. Däremot bör ökade informationsinsatser mellan länsstyrelsen och t.ex. kommunen kunna åstadkommas utan större arbetsinsats från de båda myndigheternas sida. Detta skulle sannolikt förenkla för berörda djurägare i den mening att mindre tid behövs för informationssökning och informationsinhämtning. Detta eftersom tanken är att den underrättade myndigheten som då får kännedom om att djurägaren står i begrepp att bygga eller förändra sin verksamhet ska ta kontakt med djurägaren för informationslämnande m.m. Vilka effekter ett sådant förfarande skulle få när det gäller minskning av den administrativa bördan för djurägaren har dock inte kunnat

162

beräknas närmare men effekten bör rimligen motsvara en minskning med åtminstone 1-2 timmar.

8.3.2.2.2 Materiella resurser De åtgärder som föreslås i kap. 7.3.2.2 avseende förprövningsblanketter, handledningar, översyn av förprövningsföreskrifterna för ökad tydlighet bedöms kunna minska tidsåtgången för djurägarna att upprätta erforderliga förprövningshandlingar samt minska antalet förprövningsärenden som måste kompletteras efter inlämnad ansökan. Jordbruksverket bedömer att detta också kommer att återspeglas genom kortare handläggningstider, mer likvärdiga bedömningar samt förbättrad samhällsservice i övrigt. Att närmare beräkna exakt vilka effekter föreslagna åtgärderna kommer att ge totalt sett har inte kunnat göras. En rimlig målsättningen är dock att den administrativa bördan för djurägaren ska reduceras med minst 30 procent (6 timmar) jämfört med den tidsåtgång som är idag enligt NUTEK (se 8.3.2.1.1).

8.3.3 Juridiska konsekvenser Förslaget om anmälan till länsstyrelsen i samband nyetablering (se kap. 7.3.1.1.5) innebär att vissa djurägare som idag är undantagna kravet på förprövning måste göra en sådan anmälan. Detta gäller den som på sin fastighet efter den planerade åtgärden kommer att kunna inrymma färre än t.ex. 5 hästar, 10 vuxna nötkreatur, 20 ungnöt etc. (se kap. 5.3.1). Kravet på anmälan innebär alltså en tillkommande skyldighet för berörda djurägare. I det fall en sådan anmälan inte görs innebär det att djurskyddslagstiftningens krav inte uppfylls. I 6 a § djurskyddsförordningen (1988:539) föreskrivs om s.k. särskild avgift för underlåtenhet att låta förpröva en förprövningspliktig åtgärd. Avgiftens storlek regleras i 3a § djurskyddslagen (1988:534) och ska uppgå till minst 10 000 kr och högst 40 000 kr. Det är tveksamt att samma princip ska gälla i det fall någon inte anmäler en anmälningspliktig åtgärd. Det måste i så fall regleras särskilt i djurskyddslagen.

8.3.4 Hälsokonsekvenser för konsumenterna Om livsmedelsproducerande djur hålls på ett bra sätt från djurskyddssynpunkt kan det även bidra till god livsmedelskvalitet, bland annat genom att risken för överföring av smitta från djur till människor kan minimeras. De förslag som lämnas i denna rapport avseende smittskyddsaspekterna syftar f.f.a. till att med förebyggande insatser ge en från smittskyddssynpunkt säkrare djurhållning och därmed förbättrad djurhälsa och förbättrat djurskydd. Att myndigheter och branschorganisationer satsar resurser på att höja medvetenheten och kunskapen om smittskyddsaspekterna hos landets djurägare, bör i förlängningen ge en från smittskyddssynpunkt säkrare djurhållning. Detta bör rimligen leda till att de livsmedel som produceras blir säkrare för konsumenten på så sätt att risken för överföring av smitta från djur till människor bör minska. Det bör också leda till att risken för överföring av smitta från djur till de människor som arbetar med, eller på annat sätt hanterar djuren eller livsmedel minskar.

163

9 Diskussion Jordbruksverket ser positivt på en modernisering och utveckling av djurskyddet och betraktar de tre regeringsuppdragen som en språngbräda för det fortsatta arbetet. De förslag som lämnas i denna rapport är ett första steg mot en systemförändring. Jordbruksverket ser att regelverket kan förenklas och att de administrativa kostnaderna för företagare kan minskas. Detta förutsätter dock en kvalitetssäkring som garanterar att djurskyddet inte försämras genom dessa förändringar samt att den offentliga kontrollens effektivitet och rättssäkerhet upprätthålls. Det är svårt att med säkerhet avgöra hur stor effekten av denna förändring kommer att bli. Det är därför särskilt viktigt att arbetet noggrant följs upp och utvärderas löpande. Systemförändringen måste mötas upp med kraftfulla satsningar på kompetensutveckling för myndigheter, branschorganisationer, producenter m fl. Till exempel krävs utbildningsinsatser för smittskyddet i samband med byggnation och för bedömning av djurskyddet genom användning av välfärdsindikatorer, datorbaserade checklistor och riskbedömningar. Jordbruksverket planerar satsningar för att höja djurskyddskompetensen i alla led och kommer därför att inleda ett samarbete med SLU för framtagande av utbildningsplaner. Ett nära samarbete med forskningen har också etablerats genom projektet RAWA och verket har för avsikt att arbeta i samarbete med det nybildade djurskyddscentrumet. Överflyttning av djurskyddsansvaret till länsstyrelsen är ett viktigt steg mot ett effektivare och mer likvärdigt arbete med djurskyddet. Överflyttningen innebär också att de olika kompetenserna på djurskyddsområdet samlas på en myndighet. Ett flertal remissinstanser har särskilt framhållit att det fortsatta arbetet med genomförandet av vissa förslag som redovisas i rapporten måste prioriteras. Effekter av vidtagna åtgärder måste löpande följas upp och analyseras. Om kvalitetssäkringssystemen ska användas i den offentliga djurskyddskontrollen kommer branschens åtagande att öka något och statens åtagande att minska i motsvarande grad. Dessa förändringar måste utvärderas löpande. Riskerna och möjligheterna med förändringarna måste lyftas fram. RAWA har särskilt betonat att man måste skynda långsamt med modellen för riskklassificering av djurhållare. Djurvälfärden är för närvarande föremål för omfattande forskning. Resultaten av pågående forskning om välfärdsindikatorer måste inväntas, mycket arbete pågår inom EFSA. Utveckling av djuromsorgsprogram/kontrollprogram och en riskbaserad modell för djurskyddet är i hög grad beroende av de framsteg som förväntas komma de närmaste åren. Projektet RAWA ska katalysera denna nya forskning och bidra med kunskap om användbara indikatorer, metodutveckling och uppföljning av de modeller som myndigheterna kommer att tillämpa.

165

Samarbetet med näringen måste utökas och förhoppningen är att näringens egna initierade projekt inom djurvälfärden ska bidra med kunskap som är användbar i såväl bransch- som myndighetskontroller. Ett exempel är Stiftelsen Lantbruksforsknings projekt som letts av Svensk Mjölk i samarbete med SLU ”Välfärdsindikatorer – System för Djurvälfärd för användning i mjölkproduktionen” eller det pågående projektet rörande utegångsdjur inom nötköttproduktionen. Jordbruksverket avser även att, i samarbete med kontrollmyndigheter och näringen, initiera utvärdering av de befintliga kvalitetssäkringssystem som kan användas inom djurskyddet och utveckla ett system för överföring av information från branscher och myndigheter. Vid framtagande och utveckling av djuromsorgsprogram som kan användas inom djurskyddet är Jordbruksverket berett att aktivt stödja branschen i detta arbete.

166

Författningskommentarer

10.1

Djuromsorgsprogram

10.1.1 Ändringar i djurskyddslagen X§ Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får godkänna organisationers kontrollprogram som syftar till att upprätthålla god djuromsorg. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får ge organisationer eller andra sammanslutningar rätt att anordna kontroll av sådana kontrollprogram. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter för kontrollen. Enligt regeringsformen 11 kap. 6 § 3 st ska det finnas stöd i lag för att en enskild organisation ska få utföra myndighetsutövning. Möjligheten att delegera myndighetsutövning måste därför skrivas in i djurskyddslagen (1988:534). För att möjliggöra detta måste en ny paragraf införas i djurskyddslagen. Se även kap 7.1.2. 38§ Beslut enligt lagen eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter som har meddelats av en sådan organisation eller sammanslutning som avses i X § får överklagas hos Jordbruksverket Jordbruksverket för det allmännas talan hos förvaltningsdomstol om en organisation eller en sammanslutning först har beslutat i saken. En enskild organisation omfattas inte av den lagstiftning som en förvaltningsmyndighet omfattas av tillexempel förvaltningslagen eller offentlighetsprincipen. Detta innebär en försämrad rättsäkerhet för den enskilde om en enskild organisation utför myndighetsutövning. Det är därför av stor vikt att den enskilde skapas möjlighet att överklaga ett beslut som fattats av en enskild organisation som utför myndighetsutövning och att Jordbruksverket får möjlighet att föreskriva hur delegerad kontroll ska utföras. För att säkerställa att beslut inom ramen för kontrollprogrammet ska kunna överklagas behöver djurskyddslagen kompletteras. Se även kap 7.1.2.

10.1.2 Ändringar i djurskyddsförordningen 17a§ Jordbruksverket får överlämna åt länsstyrelsen att fatta beslut i enlighet med av Jordbruksverket godkända kontrollprogram som syftar till att upprätthålla god djuromsorg.

167

Jordbruksverket kan inte uppdra åt en annan myndighet att utföra uppgifter inom det bemyndigande som idag framgår av djurskyddsförordningen. Jordbruksverkets förslag är att en 17 a § införs i djurskyddsförordningen. Se även kap 7.1.1. O§ Jordbruksverket får godkänna de kontrollprogram som avses i X§ djurskyddslagen (1988:534). Jordbruksverket får ge organisationer eller andra sammanslutningar rätt att anordna sådan kontroll som avses i x§. Jordbruksverket får meddela föreskrifter för kontrollen. För att Jordbruksverket ska få möjlighet att föreskriva hur delegerad kontroll ska utföras behöver en ny paragraf i djurskyddsförordningen införas. Se även kap 7.1.2.

10.1.3 Ändringar i sekretesslagen I bilaga Enskilda organisationer eller sammanslutningar kontrollprogram enligt djurskyddslagen (1988:534). Genom att de organisationer som får myndighetsutövning delegerad till sig jämställs med myndigheter enligt 1 kap. 8§ sekretesslagen (1980:100) kan offentlighetsprincipens krav säkerställas. Se även kap 7.1.2.

10.2

Förprövning När det gäller förslaget om att utöka förprövningen med att även beakta förutsättningarna för bete för vissa nötkreatur har Jordbruksverket gjort tolkningen att detta förslag bör rymmas inom lagens syfte. Förslaget bör därför kunna genomföras med stöd av nuvarande bestämmelser i djurskyddslagen.

168

Referenser Algers B., Gunnarsson S. & Nordenfelt L.,2008. Djuren är väl också människor. En antologi om hälsa och välbefinnande i djurens och människornas värld. SLU, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa Assmundson M. Lilja J., Wallberg, S. Förutsättningar för kontrollprogram inom djurskydd. Sveriges Lantbruksuniversitet, Projekt nr. 12. 2008-05-20 Blomberg, A., 2003. Märks djurvälfärd? Dokumentation av en workshop om indikatorer och nyckeltal för djuromsorg den 23 september 2003. Swedish Farmers’ Foundation for Agricultural Research and MAT 21, Report. Bracke, M.B.M., Edwards, S.A., Engel, B., Buist, W.G., Algers, B., 2008. Expert opinion as ‘validation’ of risk assessment applied to calf welfare. Acta Veterinaria Scandinavica 50:29. Broom, D.M m.f., 1993, reprinted 2000. Stress and Animal Welfare. Kluwer Academic Publishers, The Netherlands. Bäcklund Stålenheim, K., Glynn, A., Lindblad, M., Olsen, M., Strömberg, A., Lindberg, A., Nordkvist, E., Wejdemar, K., 2008. Riskklassificering i primärproduktionen – foder- och livsmedelskedjan. Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt. Rapport. Bäcklund Stålenheim, K., Glynn, A., Lindblad, M., Olsen, M., Strömberg, A., Lindberg, A., Nordkvist, E., Wejdemar, K., 2008. Vägledning till riskklassificering i primärproduktionen – foder- och livsmedelskedjan. Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Statens Veterinärmedicinska Anstalt. Barchiesi, A., Andersson, K., Lundmark, F., 2007. Lokal och regional offentlig djurskyddskontroll under år 2006. Djurskyddsmyndigheten, Skara. Dnr 2006-2376, Rapport. Cedergren A. 2005. Studie av riskhantering inom några byggföretag i Norrrbotten. Luleå Tekniska Universitet, civilingenjörsprogrammet. 2005:188 CIV. Danish Quality Guarantee, 2007. Kvalitetssäkring The Danish Standard. Danske Slagterier. Internet: www.danishmeat.com Djurskydd vid slakt & annan avlivning – Nationellt tillsynsprojekt om slakt och annan avlivning. Rapport 2006:01 En märkbar förändring i företagens vardag. 2008. Regeringens handlingsplan för regelförenklingsarbetet – En redovisning av det andra steget. Näringsdepartementet. EFSA, 2004a. Opinion of the Scientific Panel on Animal Health and Welfare (AHAW) on a request from the Commission related to standards for the microclimate inside animal road transport vehicles. European Food Safety Authority, EFSA-Q-2003-085, Rap-

169

port, Internet: http://www.efsa.europa.eu/EFSA/efsa_locale1178620753812_1178620775254.htm EFSA, 2004b. Opinion of the Scientific Panel on Animal Health and Welfare (AHAW) on a request from the Commission related to the welfare aspects of various systems of keeping laying hens. European Food Safety Authority, EFSA-Q-2003-092, Rapport, Internet: http://www.efsa.europa.eu/EFSA/efsa_locale1178620753812_1178620775132.htm EFSA, 2004c. Opinion of the Scientific Panel on Animal Health and Welfare (AHAW) on a request from the Commission related to welfare aspects of the castration of piglets. European Food Safety Authority, EFSA-Q-2003-091, Rapport, Internet: http://www.efsa.europa.eu/EFSA/efsa_locale-1178620753812_1178620775386.htm EFSA, 2004d. Opinion of the Scientific Panel on Animal Health and Welfare (AHAW) on a request from the Commission related to welfare aspects of the main systems of stunning and killing the main commercial species of animals. European Food Safety Authority, EFSA-Q-2003-093, Rapport, Internet: http://www.efsa.europa.eu/EFSA/efsa_locale-1178620753812_1178620775454.htm EFSA, 2004e. Opinion of the Scientific Panel on Animal Health and Welfare (AHAW) on a request from the Commission related to the welfare of animals during transport. European Food Safety Authority, EFSA-Q-2003-094, Rapport, Internet: http://www.efsa.europa.eu/EFSA/efsa_locale-1178620753812_1178620775565.htm EFSA, 2005a. Opinion of the Scientific Panel on Animal Health and Welfare (AHAW) on a request from the Commission related to "The Impact of the current housing and husbandry systems on the health and welfare of farmed domestic rabbits.". European Food Safety Authority, EFSA-Q-2004-023, Rapport, Internet: http://www.efsa.europa.eu/EFSA/efsa_locale-1178620753812_1178620774712.htm EFSA, 2005b. Opinion of the Scientific Panel on Animal Health and Welfare (AHAW) on a request from the Commission related to welfare of weaners and rearing pigs: effects of different space allowances and floor types. European Food Safety Authority, EFSA-Q-2004-077, Rapport, Internet: http://www.efsa.europa.eu/EFSA/efsa_locale1178620753812_1178620774303.htm EFSA, 2006a. Basic information for the development of the animal welfare risk assessment guidelines. National Reference Centre for Animal Welfare, Italy. Rapport, Internet: RAWA Delrapport 1 38 http://www.efsa.europa.eu/EFSA/efsa_locale1178620753812_1178635006235.htm EFSA, 2006b. Opinion of the Scientific Panel on Animal Health and Welfare (AHAW) on a request from the Commission related with the risks of poor welfare in intensive calf farming systems. European Food Safety Authority, EFSA-Q-2005-014, Rapport, Internet: http://www.efsa.europa.eu/EFSA/efsa_locale1178620753812_1178620773144.htm EFSA, 2006c. Opinion of the Scientific Panel on Animal Health and Welfare (AHAW) on a request from the Commission related with the welfare aspects of the main systems 170

of stunning and killing applied to commercially farmed deer, goats, rabbits, ostriches, ducks, geese. European Food Safety Authority, EFSA-Q-2005-005, Rapport, Internet: http://www.efsa.europa.eu/EFSA/efsa_locale-1178620753812_1178620773440.htm EFSA, 2006d. Principles of risk assessment of food producing animals: current and future approaches. 4th Scientific Colloquium, Parma, Italy, 1-2 Dec. 2005, European Food Safety Authority, Rapport, Internet: http://www.efsa.europa.eu/EFSA/ScientificOpinionPublicationReport/EFSAScientificC olloquiumReports/efsa_locale-1178620753812_AnimalDiseases.htm EFSA, 2007a. Animal health and welfare aspects of different housing and husbandry systems for adult breeding boars, pregnant, farrowing sows and unweaned piglets - Scientific Opinion of the Panel on Animal Health and Welfare. European Food Safety Authority, EFSA-Q-2006-028, Rapport, Internet: http://www.efsa.europa.eu/EFSA/efsa_locale-1178620753812_1178655708740.htm EFSA, 2007c. Opinion of the Scientific Panel on Animal Health and Welfare on a request from the Commission related to animal health and welfare in fattening pigs in relation to housing and husbandry. European Food Safety Authority, EFSA-Q-2006-029, Rapport, Internet: http://www.efsa.europa.eu/EFSA/efsa_locale1178620753812_1178654659432.htm EFSA, 2007d. Opinion of the Scientific Panel on Animal Health and Welfare on the “Framework for EFSA AHAW Risk Assessments”. European Food Safety Authority, EFSA-Q-2006-059, Rapport, Internet: http://www.efsa.europa.eu/EFSA/efsa_locale1178620753812_1178651265320.htm EFSA, 2007e. The risks associated with tail biting in pigs and possible means to reduce the need for tail docking considering the different housing and husbandry systems - Scientific Opinion of the Panel on Animal Health and Welfare. European Food Safety Authority, EFSA-Q-2006-013, Rapport, Internet: http://www.efsa.europa.eu/EFSA/efsa_locale-1178620753812_1178672658201.htm EFSA, 2008. Scientific Report on animal welfare aspects of husbandry systems for farmed Atlantic salmon. European Food Safety Authority, EFSA-Q-2006-033, Rapport, Internet: http://www.efsa.europa.eu/EFSA/efsa_locale1178620753812_1211902014109.htm Grandin, T., 2000. Effect of animal welfare audits of slaughter plants by a major fast food company on cattle handling and stunning practices. JAVMA 216, 848-851 Jakobsson T., Karlsson L., Wilkens G., 2003. Egenkontroll vid djurhållning i relation till den offentliga djurskyddstilllsynen. Jordbruksverket 2003-12-16. Johansson, G., 2003. Hur lever djuren? – Indikatorer och nyckeltal för djuromsorg. MAT 21, Report 2/2003 Johansson V. 2006. Tillsyn och effektivitet. Boréa Bokförlag

171

Jordbruksverkets handlingsplan för att minska de administrativa kostnaderna, 2008. Redovisning. Kvalitetsprogrammet Arlagården, Arla Foods Larsson, H.-O. (red.), 2004. Undersökning och riskbedömning i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Arbetsmiljöverket, Solna. 2:a uppl. Rapport. Lerner H, 2008. The concepts of Health, Well-being and Welfare as Applied to Animals. Adademisk avhandling. Linköpings universitet, Institutionen för Medicin och Hälsa. Lindberg A, Charlotte Hallén Sandgren, Linda Keeling, 2008. “Can Cattle welfare be assessed using a pre-collected register data? “4th InternationalWorkshop on the Assessment of Animal welfare at farm and Group level,Ghent, 10-13 september 2008 p 34 Livsmedelsverket, 2007. Vägledning. Riskklassificering av livsmedelsanläggningar och beräkning av kontrollavgifter. Livsmedelsverket, Uppsala, Rapport, Internet: http://www.slv.se Livsmedelsverket, 2008. HACCP. Livsmedelsverket, Uppsala, Internet: http://www.slv.se Miljöhusesyn, Egen tillsyn för lantbruk och trädgård. Checklista 2008 Faktadel. Internet: www.miljohusesyn.nu Nordiska Ministerrådet, 2007. Risikobasert offentlig kontroll med næringsmiddelkjeden. Nordiska Ministerrådet, Köpenhamn, Rapport TemaNord 2007:523, Internet: http://www.norden.org Rena nötkreatur – om hur nötkreatur ska hållas rena under uppfödningen och inför slakt. Taurus och Svenska Djurhälsovården. Internet www.taurus.nu och www.svdhv.org Riskkollegiet, 1991. Att jämföra risker. Information och rekommendationer från Riskkollegiet, Riskkollegiets skriftserie nr 1, Stockholm, Rapport, Internet: http://www.riskkollegiet.nu Riskkollegiet, 1992. Att begränsa risker. Information och rekommendationer från Riskkollegiet, Riskkollegiets skriftserie nr 2, Stockholm, Rapport, Internet: http://www.riskkollegiet.nu Riskkollegiet, 1993. Upplevd risk. Information från Riskkollegiet, Riskkollegiets skriftserie nr 3, Stockholm, Rapport, Internet: http://www.riskkollegiet.nu Riskkollegiet, 1998. Beslut under osäkerhet. Information från Riskkollegiet, Riskkollegiets skriftserie nr 11, Stockholm, Rapport, Internet: http://www.riskkollegiet.nu Räddningsverket 1997. Riskhantering i ett systemperspektiv. Beställning P21-195/97

172

Scan AB. Kvalitet är att inte lämna något åt slumpen. Om vårt arbete med etik och miljö. Internet. www.scan.se Sigill Kvalitetssystem AB. Handbok Mjölk 2008, Handbok Gård 2008 m fl Internet www.svensktsigill.se Swanhnberg A. 2008. Hjälpreda – Administrativa bördan för företagen. Statens Jordbruksverk, Rättssekretariatet. Internt meddelande. System för Djurvälfärd för användning i mjölkproduktionen - Slutrapport SLFprojekt Välfärdsindikatorer - Dnr 310/04, Projnr: 0430036 Torstensson, H, Wallin, A., 2001. Riskvärdering i praktisk verksamhet. Räddningsverket, Karlstad. Rapport, Internet: http://www.raddningsverket.se Toivonen A. Sigill Kvalitetssystem AB, 2008. Projektdel A4. Identifiera krav från produktionskoncept, kvalitetsprogram etc. Sammanställning av produktionskoncept och kvalitetsprogram inom den gröna sektorn.

173

Bilagor Bilaga 1

Djurskyddsmyndigheten dok.2007-06-07 avseenden planerade åtgärder avseende regeringsuppdraget om åtgärder för likvärdiga och riskbaserade djurskyddskontroller Bilaga 2 Organisationsplan, ansvar och bemanning av uppdraget Bilaga 3 Aktiviteter och tidsplan för uppdraget RB Bilaga 4 Förremiss: inbjudan att komma in med synpunkter (43 remissinstanser) Bilaga 5 Modell för riskbedömning av djurskyddskontroller Bilaga 6 Definitionsmall kvalitetssäkringssystem mm Bilaga 7 Ur ”Rapportering regional och lokal offentlig djurskyddskontroll”: Bilaga 6 – några nyckeltal avseende operativ kontroll Bilaga 8 Regeringsbeslut Uppdrag att utreda hur djuromsorgsprogram kan tillämpas i framtiden, Uppdrag om åtgärder för likvärdiga och riskbaserade djurskyddskontroller samt Uppdrag om översyn av systemet med förprövning av byggnader från djurskyddsoch djurhälsosynpunkt Bilaga 9 Regeringsbeslut 2008-06-18. Ändring av redovisningstid för uppdrag om förprövning och om djurskyddskontroller Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007 Bilaga 11 Delrapport rörande förprövningsuppdraget, dat 2007-12-20 Bilaga 12

Delrapport rörande djuromsorgsprogram dat. 2008-02-15

Bilaga 13

Delrapport 1 från projektet RAWA

Bilaga 14 Remissinstanser, samrådsgrupper samt deltagarlistor hearingar

175

Bilaga 2 Dnr 6908/2007

BILAGA Alexandre Barchiesi

Regeringsuppdrag om åtgärder för likvärdiga och riskbaserade djurskyddskontroller

Organisation, ansvar och bemanning Bemanning i projektet fastställs enligt nedan angivna resurser och expertis Fasta resurser knutna till uppdraget är, utöver de två huvudansvariga Alexandre och Mirjam och styrgruppen, en jurist och en kvalitetsansvarig. Övriga resurser plockas in ad hoc för de olika aktivitet enligt följande.

Roller / Resurser

Expertis

Beställare

Jo Departementet

Rapportansvarig / samordnare

Alexandre Barchiesi

Djurskydd-Kontroll, samordning

Styrgrupp

Hans Andersson

Tillika utredningsansvarig

Karin Åhl Katharina Gielen Björn Dahlén Malin Engdahl Ingrid Eilertz

Tillika kvalitetsansvarig Tillika kvalitetsansvarig

Projektgrupp Interna resurser SJV Ulla Thofelt-Gynne Kontaktas vid behov Frida Lundmark, SJV

Håkan Alfredsson Veterinära tillsynsenheten Karin Jarlgård Kontrollavdelningen Kristina Larsson??

Jurist process kontroll Kontrollfrågor, sällskapsdjur, cirkus – endast avstämning i berörda delar Egenkontroll, samordning miljökontroller Veterinära frågor/djurskydd och djurhälsa. Förenklingsarbete, kontrollfrågor mm Kristina arbetar med vägledningar till länsstyrelser – bör samordnas?

2(3)

Henrik Johansson (M5) – Stödavdelningen (Göte Frid)

Resurser övriga myndigheter

Göran Engström, SLV 018-17 55 59

Resurser SLV förankrade med Jan Movitz

Katarina BäcklundStålenheim, SLV 018-17 53 84 Åsa Eneroth, SLV 018-17 55 13

Tommy Karlsson, SLV, 018-17 55 04 Naturvårdsverket Elisabet Höglund –tf chef Tillsynsenheten (Miljökontoret Östhammar) Övrig extern expertis och ev. examensarbete SLU

Representanter från näringen och andra organisationer i arbetsgrupp

Utvärdering av datorbaserade kontroller vid länsstyrelsen (projekt EMMA) Bolla med Göte frågor om kontroll av slakterinäringens kvalitetskontroller av djur (renlighet vid slakt) Ej bokad resurs!! Överföring av information från företagens program (Tillsynsavdelningen-Enheten för inspektion) Riskbaserad kontroll (primärproduktion) (Tillsynsavdelningen-Enheten för inspektion) Riskbaserad kontroll (övriga livsmedelsföretag) (Tillsynsavdelningen-Enheten för inspektion) Datorbaserade kontroller Tillsynsavdelningen-Enheten för kommunstöd Egenkontroll, samordning miljökontroller

Ev studiefall kritiska punkter Jenny Yngvesson har redan kontaktats och arbetar med detta.

Jörgen Wehre ev.kontakt. Åsa Regnander Dahl Inger Alf-Johansson

HACCP- egenkontroll livsmedel kontra djurskydd mm. Länsveterinärsföreningen DIRF

Roger Pettersson Gunnela Ståhle

Djurens Rätt Djurskyddet Sverige, IP Sigill

Maria Edman Margareta Åberg Andersson

Fåravelsförbundet Sveriges grisproducenter

Gunnar Johansson Pia Gustafsson

Svenska Djurhälsovården Svensk. Fågel (el.Lotta Waldenstedt, el. Maris Doris)

Kalle Hammarberg

3(3)

Veterinärförbundet, utbildningar SLU för djurskyddsinspektörer

Kvalitetsansvarig

Jan Hultgren Therese Schultz

SLU Svenska Ägg

Erika Brendov Åsa Hill

LRF LRF

Inger Pehrson Mats Pehrsson Ulf Petter Wickart Ulf Uddman Elisabeth Backteman

Sveriges Nötköttsproducenter Svensk Mjölk Fiskhälsan SKK Nationella Stiftelsen - hästnäring

Björn Dahlén Malin Engdahl

Kvalitetssäkring processer djurskydd respektive kontroll

Hans Andersson

Samordning av 3 uppdrag och säkring av utredningens kvalitet.

BILAGA Alexandre Barchiesi

Bilaga 3 Dnr 6908/2007

Regeringsuppdrag om åtgärder för likvärdiga och riskbaserade djurskyddskontroller

Aktiviteter - leveranser Omfattar aktiviteter och leveransobjekt inom uppdraget samt gemensamma aktiviteter med övriga regeringsuppdrag om djuromsorgsprogram och förprövning

Aktivitet Inledande möte med kontrollpersonal och processchefer för kontroll och djurskydd

Första avstämning styrgruppen

Avstämning styrgruppen

FÖRREMISS

Inledande möte samtliga arbetsgrupper (uppdrag djuromsorgsprogram och riskbaserade djurskyddskontroller)

Internt arbetsmöte på avdelningen: djurskydd om uppdragen

Reviderad projektplan ny avstämning styrgrupp

Samrådsmöte med myndigheter SLV, SJV/växtavdelningen Naturvårdsverket (per telefon) och Kontrollavdelningen

Resultat Mirjam och Sandro utses som projektledare för uppdraget Fastställande tidsplan, interna och externa resurser, ”tonen”, nivå. BEGÄR ÅTERKOPPLING MED DEPARTEMENTET / vissa tolkningar: Björn kontaktar JoDep och återkopplar Projektplan, leveranstider, resurser externa och interna. Omfattning (lantbruksdjur, övriga djur) mm. Inriktning och avgränsningar 43 remissinstanser erbjuds skriftligen att komma in med synpunkter inför arbetet med uppdraget Presentation av uppdraget och olika arbetsgrupper, identifiering av existerande kunskap, egenkontrollprogram mm Definitioner egenkontroll, djuromsorgsprogram, samråd med Gunnar P, Lotta B, Lotta A. Skiss på en definitions mall mm Uppdatering av tidsplan och aktiviteter Möte med samverkande myndigheter för inhämtande av uppgifter, riskmodulsystem, egenkontroll och datorbaserade checklistor. SLV har ställt tre handläggare till förfogande,

Klart datum 071129

0712XX

071214

071218

080110

080123

080125

080227

2(4)

en för varje delaktivitet (riskegenkontroll-checklistor)

Andra arbetsgruppsmöte med organisationer och näringen och behöriga myndigheter

Studiebesök – deltagande vid två gårdsbesök - IP I samarbete med Svensk Mjölk Sigill och Arlagården (gårsbesök Arlagård, IP Sigill (Skåne Mejerier) Samrådsmöte på SLV -Uppsala

S1 – uppf.

K4 M8

Uppföljningsmöte med Arla /Skåne Mejerier-IP Sigill på Jordbruksverket

Expertmöte:SLU / RAWAworkshop: Skara

Tredje arbetsgruppsmöte näringen och organisationer och behöriga myndigheter

Workshop RAWA - Ultuna

GD-info Workshop SLU – projektet

Samordningsmöte 3 uppdrag

Dagordning - datoriserade Checklistor - egenkontroll (inledande arbete, definition mall, branschens syn på EK mm

Projektmöte med och styrgruppen och utredningsansvarige

Möte indelat i 3 arbetsgrupper: Mirjam: checklistor, Sandro f.m.egenkontroll/e.m. riskbaserade kontroller. Uppföljning av studiebesök. Vad krävs för att utveckla ett omsorgsprogram som kan användas i myndighetsarbetet (HACCP-djurskydd mm) om SLU och EFSA arbete mm. Presentation av samtliga förskningsprojekt på område som rör uppdraget. Dagordning - riskbaserade kontroller – presentation av riskmodell för djurskyddskontroller –preliminär version - egenkontroller sekretesshantantering av checklistor/kontrollrapporter Workshop i Uppsala om riskvärdering inom djurskydd: deltagare från departementet, SVA, LV, SLU, SJV, LRF

080304

080312

080331

080403

080411

080507

080512

nformation aktiviteter per 080514

080516

Tema: riskbaserade indikatorer, egenkontroll, omsorgsprogram mm

080605

Ansvariga för de 3 regeringsuppdrag möts för att definiera samordningspunkter, samredovisning mm Samordning av uppdrag, säkring av kvalitet och leveranser

080616

080617

3(4)

Utkastet ska innehålla en fullständig innehållsförteckning, och för varje rubrik, en sammanfattning av innehållet: problematisering, för och nackdelar, avgränsningar mm

Ny GD – info. Utkast till rapport till GD / kvalitetsgranskning

Styrgruppsmöte - projektmöte

Andra samrådsmöte med myndigheter i samverkan Uppföljning av möte M2 SLV / miljöbalksområdet. Övriga?

M10

SLU/RAWA Leverans

Om bl a samordning av 3 uppdrag, disposition, innehåll mm

Om rapportering av RAWA - uppdrag Färdiga texter (avsn.1-6) till styrgruppen, som ska behandlas på hearing I

GD-info

Behandling material till Hearing I

STUDIEBESÖK

GRIS – FJÄDERFÄ SKA GENOMFÖRAS –

M11

Preliminär dagordning: Fjärde arbetsgruppsmöte näringen och organisatio- Avstämning 3 delaktiviteter (stomner med länsstyrelse me av det som ska börja skrivas i rapporten) - diskussion av 4:3 aktivitet. Rättsliga konsekvenser mm.

080624

080710

Augusti prel. 080821

080822

080828

INSTÄLLT 080903 INSTÄLLT (ersätts med Hearingar)

Leverans

Utkast hela rapporten levereras till styrgruppen

080912

K10

Styrgruppsmöte

Genomgång inför Hearing I

080915

Hearing – gemensamt tre uppdrag

Gemensam för de 3 uppdragen – Stockholm (avs. 1-6)

080916

K11

Styrgruppsmöte

Avstämning efter Hearing I

080917

K12

GD-info

Avstämning Hearing I, inför Hearing II

080918

Leverans

Utskick rapportutkast till deltagare Hearing II

080922

4(4)

H II

Hearing – gemensamt tre uppdrag

M12

Workshop Regeringsuppdrag/RAWA

K12

GD-info

Av s. 7 – 10 - Jönköping

081007

Gemensam workshop SJV/uppdrag med SLU/RAWA för avrundning, behandling av förslaget samt fortsatt arbete inom RAWA 2009-2010 ang riskbaserade djurskyddskontroller

081008

Slutlig avstämning

GD-beslut

081023

UTSKICK

Sen. 081030

Koder i tabellen K M S H

Kontrollmoment, dvs avstämningar med styrgrupp, GD mm Externa Arbetsgruppsmöten näringen-organisationer, RAWA, myndigheter studiebesök i anslutning till projektet Hearing Rödmarkerade rutor: planering/datum ej klart

BILAGA 4 REMISS 2007-12-18

Enligt sändlista

Inbjudan att inkomma med synpunkter inför arbetet med två regeringsuppdrag Jordbruksverket har av regeringen fått två uppdrag som syftar till att utveckla djurskyddskontrollerna. Ett av uppdragen omfattar att utreda hur djuromsorgsprogram för lantbrukets djur kan tillämpas i framtiden. Det andra uppdraget omfattar att utreda och lämna förslag till åtgärder för likvärdiga och riskbaserade djurskyddskontroller, utveckling av egenkontrollprogram samt introducering datorbaserade checklistor. Regeringsuppdragen i sin helhet bifogas som filer till denna inbjudan (bilaga 1 och 2). Syftet med denna skrivelse är att informera er om uppdragen samt bjuda in er att inkomma med synpunkter och förslag att beakta i samband med utredningsarbetet av de båda uppdragen. Några grupper kommer att bildas inom kort på Jordbrukverket för arbetet med respektive uppdrag. Till grupperna kommer externa deltagare från branschorganisationer, myndigheter m. fl. att bjudas in. För att era synpunkter ska kunna beaktas vill vi ha dessa senast den 21 januari 2008. Vi ser gärna att ni skickar era synpunkter via e-post till registrator@sjv.se . Vänligen ange ovanstående diarienummer i era svar. Frågor rörande uppdraget om djuromsorgsprogrammet besvaras av handläggare Rosita Hagström eller undertecknad på telefon 036-155000. Frågor rörande uppdraget om likvärdiga och riskbaserade djurskyddskontroller besvaras av handläggare Alexandre Barchiesi och Mirjam Håkansson eller undertecknad på telefon 036-155000.

Björn Dahlén Processchef djurskydd Jordbruksverket, 551 82 Jönköping Tfn: 036-15 50 00 vx, fax: 036-19 05 46 E-post: jordbruksverket@sjv.se, Internet: www.sjv.se

Jordbruksverket

2007-12-18

Dnr 31-935707 Dnr. 6902/2007

Bilagor: Bilaga 1. Regeringsbeslut 2007-09-13,Uppdrag att utreda hur djuromsorgsprogram kan tillämpas i framtiden Bilaga 2 Regeringsbeslut 2007-03-29, Uppdrag om åtgärder för likvärdiga och riskbaserade djurskyddskontroller,

Sändlista Djurskyddsinspektörernas riksförening (DIRF) Djurskyddet Sverige Förbundet Djurens Rätt Förbundet Sveriges Småbrukare Hushållningssällskapens Förbund Kött- och Charkföretagen AB Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) Sveriges lammköttproducenter Livsmedelsverket Länsveterinärföreningen, c/o Länsvet. Åsa Regnander-Dahl l. Jämtlands län SLU – Skara, Institutionen husdjurens miljö och hälsa Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) Swedish Meats Svenska Djurhälsovården Sveriges kaninproducenters förening Svenska Ägg Svensk Fågel Svensk Mjölk Svenska Fåravelsförbund Sveriges Grisproducenter Sveriges Nötköttsproducenter Sveriges Veterinärmedicinska sällskap Veterinärer i Sverige (ViS) Svensk Hjortavel Svenska Avelspoolen Svenska Strutsföreningen Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund Svenska Djurparksföreningen Svenska Ridsportförbundet Svenska Travsportens Centralförbund Svensk galopp Svenska Kennelklubben

Jordbruksverket

2007-12-18

Dnr 31-935707 Dnr. 6902/2007

Nationella Stiftelsen för Hästhållningens Främjande Samernas Riksförbund Föreningen Sveriges Offentliga Tropikanläggningar Zoorf Sveriges Herpetologiska riksförening Svensk Fågelhobby Cirkusakademin Riksförbundet 4-H Fiskhälsan FH AB Sverak Sveriges nya raskattförening

För kännedom: Jordbruksdepartementet, Rättsekretariatet

Olika för olika djurslag?

2 1 1

3 2 1

4 3 2

5 4 3

5 5 5

Förekomst/sannolikhet

Allvarlighet

Justeringar, till exempel storlek:, har alla djur samma ”storlek”, kan ekonomisk storlek tillämpas, andra korrigeringar (finns geografiska skillnader?)

Branschpoäng = ”Summa” faror x justering branschstorlek

Gradering av allvarlighet: 1 ej allvarligt/negligerbart 3 mycket allvarligt Gradering av förekomst: 1 låg förekomst och 5 mycket hög förekomst Modellen ger tre riskklasser Riskklass 1 (rött) högsta risk Riskklass 2 (vitt) Riskklass 3 (gult) lägsta risk

Risk = allvarlighet x förekomst vid givet x sannolikhet av givet scenario scenario

3. Riskbedömning branscher

Ex. Behov o Faror o Farogrupper i olika uppfödningssystem o

utegångsdjur ridskolor avel Sällskap Vaktbolag Avel Tävl. hund Tävl. häst

Verksamheter

Bilaga 5

A Bäst KSS

B Medel KSS

C Mindre bra KSS

D Inget KSS

x Programmets omfattning (överenskommelse med lagstiftningen) x Relevans av programmets kontrollpunkter för djurvälfärden x Insyn, transparans, tillgänglighet och överföring av information från bransch till myndighet x Systemets uppbyggnad x Resultat och erfarenhet från offentlig kontroll (revision av systemet) x Finns analys av trender, strategiskt arbete, instruktioner, utbildning, uppdateringsrutiner mm x Typ av dokumentation upprättat i anslutning av kontrollerna x Grad av oberoende av kontrollen; andraeller tredjepartskontroll x Hur sker kontrollerna, likriktas kontrollmetod branschmyndigheter (när detta behövs)? x Hur sker uppföljning av brister samt vägledning: finns sanktioner, krav på åtgärder och uppföljningskontroller, rapportering till kontrollmyndighet

BEDÖMNING AV BRANSCHENS KVALITETSSÄKRINGSSYSTEM (KSS) – ej på individnivå. (Hur väl stödjer branschens omsorgsprogram, kontrollprogram eller egenkontrollprogram ett gott djurskydd) utifrån exempelvis

Riskklassificeringsmodell djurskydd

Utfodring Hållande mm Hantering djur

Tävling djur m. fl. branscher

Hundar

Försöksdjur Pälsdjur Hästar

2. Identifiering av faror för varje bransch

Slakt Transporter m. fl. branscher

Gris

Nöt

Mjölk bundna Mjölk lösdrift Nöt utegångsdjur Smågrisproduktion Slaktgris Slaktgris omg. kont. Ekogrisar

Några exempel i tabellen

1. Indelning branscher

Branscher

Riskklass 1 2 3 1 2 3

Riskklass

Slutlig riskklass 1 2 3 4 5

Erfarenhet av Kvalitetssäkringssystem A B C D + + + + + +

Risk

mindre än genomsnittlig storlek i landet. Andra skillnader på verksamhetsnivå?

ÖVRIGA KORRIGERINGAR FÖR VERKSAMHETEN x Korrigering för verksamhetens storlek: större eller

Matris utarbetas för att OBJEKTIVT bedöma resultat av kontroller: förekomst av avvikelser och allvarlighetsgrad av noterade avvikelser (låg, medel, hög) Bearbetning av övrig information som kommer till myndigheternas kännedom (rapporter från veterinärer, från branscher eller andra myndigheter, verifierade och befogade anmälningar mm) Uppgifter om förprövning /besiktning/reducerad förprövning mm Kontroll av KSS hos den enskilde (hur fungerar

Risk

ERFARENHETER FRÅN DEN OFFENTLIGA KONTROLLEN mm information

Erfarenhet av Kvalitetssäkringssystem A B C D + + +

+ Branschpoäng (justerat): 1- 3 + Justering för KSS: 1A – 3D + Justering Offentlig Kontroll (+/- 2 riskpöäng). Lägsta riskklass alltid 5. + Övriga justeringar -------------------------------------------------= SLUTLIG RISKKLASS 1-5

Djurslag A Djurslag B Djurslag C

Branschpoäng

Den slutliga riskklassen utgör underlag för planeringen av den offentliga kontrollen genom att identifiera kontrollbehovet av enskilda verksamheter. Ett strategiskt urval av kontrollerna kan exempelvis ske genom att fördela kontrollresurserna på följande sätt: Verksamheter som förknippas med lägsta djurskyddsrisk (1A, 1B, 1C, 2A, 2B och 3A): 20 % av kontrolltid Verksamheter som förknippas med högsta djurskyddsrisk (3D, 4C, 4D, 5B, 5C och 5D): 40 % av kontrolltid. - XX % av slumpmässigt valda verksamheter Begreppet kontrolltid föredras före kontrollintervaller. Kontrolltiden kan ”fördelas” genom olika kontrollintervaller eller olika kontrollnivåer (baskontroll, utökad kontroll, utredning). Ex mindre tidskrävande kontroller (provtagning dokumentkontroll), mer tidskrävande kontroller (större inspektioner, revisioner).

Den slutgiltiga värderingen på verksamhetsnivå är en bedömning av verksamhetens risknivå i förhållande till genomsnittet för branschen 1 (gult) lägsta risk 5 (rött) högsta risk

Branschpoäng Djurslag A Djurslag B Djurslag C

Bilaga 6 EGENSKAPER FÖR EGENKONTROLL – DJUROMSORGSPROGRAM - KONTROLLPROGRAM (med fokus på djurskydd) Egenskaper/kriterier

Egenkontroll

Djuromsorgsprogram

Kontrollprogram

Framtagande och utveckling mm av program Initieras av

Branschen gemensamt för de enskilda djurhållarna, alternativt av djurhållaren själv

Branschen

Utvecklas av

Som ovan

Eventuellt beslut om program

Som ovan

Som ovan, men alltid i samråd med centralt behörig kontrollmyndighet Centralt behörig kontrollmyndighet

EK:s primära syfte är inte att tillfredsställa kontrollmyndigheternas behov av underlag, utan ska vara en motor i djurhållarens arbete. Förebyggande djurskyddsarbete inom verksamheten och ett verktyg för att uppfylla regelverket (miniminivå eller högre)

Förebyggande djurskyddsarbete Förebyggande djurskyddsoch djurhälsoarbete med men även försäljningstekniskt möjlighet för producent att omfattas av särskilda verktyg för producenten (ex div djurskyddsbestämmelser, vilka medger fördelar i förhållande till de föreskrifter som gäller för djurhållare kvalitetsprogram) som inte är anslutna till kontrollprogrammet. Att förbättra anläggningens produktionsintensitet och därigenom verksamhetens ekonomi. I Smittskyddsorienterade kontrollprogram, kan fördelen t.ex. vara bättre försäkringsvillkor, eller så är kontrollprogrammen i vissa fall obligatoriska om man vill sälja sin produkt till grossist eller konsument.

En möjlighet för djurhållaren att anpassa/förbättra riskklassningen av den egna verksamheten

Även här en möjlighet för djurhållaren att anpassa/förbättra riskklassningen av den egna verksamheten

Inget särskilt rapporteringskrav, men full insyn i arbetet med EKP från kontrollmyndigheterna (främst den operativa kontrollm.)

Inget särskild rapportering till Särskilda rapporteringskrav kan ställas av myndigheter. myndigheter. Full insyn i Resultat av kontrollerna kan omsorgsprogrammet kan krävas om kontrollmyndigheterna sammanställas vid bestämda tidsintervaller (främst den operativa och rapporteras gemensamt till en centralt behörig kontrollmyndigheten.) ska ta kontrollmyndighet eller annan samordnande hänsyn till resultat av DOP för myndighet riskklassificering av rapporteras till berörda lokala myndigheter verksamheten. (t ex resultat av kontroller vid enskilda producenter)

(Huvud) Syftet med programmen Viktigaste syften med programmet

Återrapportering av kontroll Återrapportering

Om ett kontrollprogram kommer att omfatta delegerade kontrolluppgifter om offentlig kontroll ska återrapportering av kontroller som utförs av trredje part redovisas till kontrollmyndighet som har delegerat dessa offentliga kontroller. Med tredje part menas det i så fall certifierat kontrollorgan som uppfyller de krav som följer av art. 5 EG 882/2004

(Huvud) Ansvariga – roller För framtagande och utveckling samt ev. Se ovan beslut Ansvarar för hållande av Djurhållare dokumentationen, genomförande av rutiner som beskrivs i programmet, åtgärder och uppföljning som ryms inom programmet

Primärt djurhållare, men även andra såsom veterinär (för provtagningar mm), OVS (ex fothälsa, lungskador), laboratorier (analys av prover avseende djurhälsa, foder mm) m fl

Vissa kontroll utförs av djurhållaren själv (ex vissa provtagningar), övrig kontroll utförs av utomstående, ex branschen eller förordnad veterinär

Rikslikare eller officiell veterinär (ex vissa salmonellaprovtagninar) gör kontroller som idag betraktas som myndighetsutövning. Rikslikarens kontroll benäms ofta besiktning, och kan betraktas som en föranmäld inspektion med inslag av revision. Rikslikarens inspekterar anläggningen samtidigt som producentens rutiner och dokumentation gås igenom. Branschens egen eller extern kontrollant som ger djurhållaren godkänt eller viss poäng inom programmet Rikslikare gör besiktningar som har viss karaktär av revision (se ovanstående). Rikslikare eller annan part utför inte någon offentlig djurskyddskontroll delegerad av myndigheter. Därför kan även behöriga myndigheter (ofta lokala) utföra övriga revisioner hos djurhållare. Offentlig kontroll kan även göras av EU inspektörer. I och med att KP idag inte anses utgöra offentlig kontroll (endast myndighetsutövning) är det oklart om EU kan utföra revision av ett KP. Revision av slakterier inom Svensk Fågel utförs dock årligen av tredje part ackrediterat certifieringsföretag (Prosanitas)

Kontroll av programmet på verksamhetsnivå (hos djurhållaren)

Djurhållare

Oberoende revision av programmet (på verksamhetsnivå - hos djurhållaren)

Behörig kontrollmyndighet Rikslikare, branschen mm "Kraftfullare" kontrollmetod jämfört med inpektion mm

Oberoende revision av programmet (på systemnivå - revision av själva programmet)

Branschens egna eller tredje Branschens egna eller tredje parts revision av systemet parts revision av systemet ÄR KAN VARA nödvändig. nödvändig.

Branschens egna eller tredje parts revision av systemet KRÄVS. Denna revision SKA godkännas av den myndighet som har beslutat om kontrollprogrammet (ofta centralt behörig kontrollmyndighet). Jordbruksverket ansvarar för utvärdering och övervakning av kontroll som görs inom ramen för k ll D k ii

Delegerad myndighetsutövning

Ingen delegering är tänkt. Djurhållaren ansvarar för sin egenkontroll, och kontrollmyndigheten reviderar EKP. Kontrollmyndigheten är kommun eller länsstyrelse men kan i vissa fall vara Livsmedelsverket: enligt EG nr 854 har OVS ansvar för djurskyddet vid transport, från av sändningsort (gården) till mottagninsplats (slakteri). OVS kan då även kontrollera vissa djurskyddsförhållanden vid produktionsplatsen. Detta kommer dock inte att ske särskilt ofta!, OVS förväntas överlämna dessa utredningar till lokal kontrollmyndighet.

Som EK. Eventuell delegering av kontrollansvaret kommer att sanktioneras i djurskyddslagstiftnignen och ska därför benämnas Kontrollprogram

Ett i lagstiftning sanktionerat djurhälso/djuromsorgsprogram har definierats som kontrollprogram. I dagsläget innebär detta att den organisation som Jordbruksverket har godkänt utför myndighetsutövning. Rikslikare och andra inkopplade i kontroller (se ovan) beslutar om skyldigheter, begränsningar eller förmån mot den enskilde. Dock handlar detta inte om delegerad offentlig kontroll och dessa organisationer är inte att betrakta som certifierade kontrollorgan enligt art 5 Kontrollförordningens mening. Deras myndighetsutövning ger dessutom en lägre grad av rättssäkerhet för producenten, av åtminstone följande skäl - kontrollanten är inte offentlig anställd (omfattas inte av regler om tjänstefel, skadeståndslagstiftning) - producenten har inte tydliga besvärshänvisningar och besvärsinstanser att vända sig till om han eller hon är missnöjd med resultat ad dessa kontroller

Delegerad offentlig kontroll

Inte aktuellt, som ovan

Särskilt regeringsuppdrag kommer att belysa dessa aspekter. Ingen delegering i dagsläget.

Delegerad offentlig kontroll skulle innebära att resultat av dessa kontroller ersätter andra offentliga kontroller. Förutsättningar är då att kontrollorganet uppfyller kraven i art 5 Kontrollförordningen.

Ej aktuellt

I ett scenario enligt ovan kan behöriga myndigheterna utföra riskbaserade stickprovskontroller (mest lokala kontrollmyndigheter) samt ansvara för revision av programmet i övrigt (mest centralt behörig kontrollmyndighet)

Delegerad offentlig kontroll

Offentlig kontroll som genomförs av Ej aktuellt behörig myndighet vid delegerad kontroll

(50 % av kommunerna ligger över respektive under siffran)

MEDIANVÄRDE

i en kommun

LÄGSTA VÄRDE

i en kommun

HÖGSTA VÄRDE

242

2900

654

23 120

Kvoter eller andel

$QWDO

))

6$3

0,5

0,1

3,5

0,64

172,5

1,85

500

235

29,4

7 961

41,1%

220%

45,0%

3,6

975

3,4%

100%

5,5%

Antal Fördelade DQPÕUNQLQJDU 6$3 LQVSHNW IçUHOÕJJDQGHQ )) LQVSHNW årsarbetskr på antal RFK SÖSHNDQGHQ REMHNW

IçUEXG HQOLJW 2EMHNW

after personer

$QWDO VNULIWOLJD

7RWDOW DQWDO 6NULIWOLJD DQPÕUNQLQJDU RFK )çUHOÕJJDQGH IçUEXG HQOLJW LQVSHNWLRQHU 3HUVRQHOOD UHVXUVHU SÖSHNDQGHQ '/ VRP XWIçUWV XQGHU ÖUHW

Antal personer, åå, beslut mm

462

320

genomsnittligt värde per kommun

MEDELVÄRDE

17 631

86 689

HELA RIKET (antal)

Antal 7RWDOW kontrollDQWDO objekt som NÕQGD inspektera NRQWUROOREM des under HNW året

0,9

237

$QWDO RPKÕQGHU WDJDQGHQ HQOLJW 2P

38%

1,3%

0,5

131

25,0%

0,74%

$'2 LQVSHNW 2EMHNWQ

$QPÕOQLQJDU SUçYQLQJ GMXUIçUEXG DOW RPKÕQGHUWDJDQGH HQO ')

$QWDO 2P LQVSHNW DQPÕOQLQ 2EMHNW JDU HQO ') $'2

2PKÕQGHUWDJDQGH HQOLJW '/

NÅGRA NYCKELTAL FÖR DEN KOMMUNALA DJURSKYDDSKONTROLLEN - ÅR 2006

$QWDO LQVSHNWHUDGH NRQWUROOREMHNW XWDQ DQPÕUNQLQJ

0,6

164

20,0%

0,98%

380

32,5

8798

45%

100%

50%

$QWDO LQVSHNWHUDGH $QWDO NRQWUROO 8$ LQVSHNW ÖWDOVDQ ¶$ LQVSHNW 2EMHNW

REMHNW XWDQ PÕOQLQJDU 2EMHNW

DQPÕUNQLQJ ¶$

¶WDOVDQPÕOQLQJDU

Bilaga 7.

Antal ärenden alla djurslag

24 47 49 130 99 70 144 80 26 161 103 217 50 28 33 26 31 25 41 51 29 1464

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD Riket

Före 0 496 352 1604 2099 818 3566 867 381 1883 2012 3508 1323 375 333 640 234 489 1103 1118 844 24045

Efter 0 692 606 2118 2366 1476 4311 1290 462 2422 2430 4658 1413 276 436 815 511 682 1484 1615 1037 31100

Mjölkkor Antal platser

Berörda 0 574 508 1390 1027 1241 1809 806 165 1292 1192 3171 630 120 193 544 453 632 1386 1096 1037 19266

Totalt 0 6 6 24 27 19 43 16 6 22 21 45 11 1 4 7 8 9 17 20 14 326

Antal stallar

Före 17 131 144 1112 641 191 724 87 157 1215 355 1035 437 109 56 222 0 173 126 72 35 7039

Efter 27 223 305 902 810 359 1137 134 165 1642 361 1658 720 177 157 318 111 249 294 145 28 9922

Dikor Antal platser

Berörda 27 216 305 521 663 311 795 93 95 1249 322 1318 529 177 106 313 111 199 232 59 28 7669

Totalt 1 4 8 16 22 13 25 6 4 17 10 25 6 5 3 4 5 5 9 4 2 194

Antal stallar

Före 75 1501 1402 2943 4622 667 5639 2112 1093 3434 3380 5574 1976 534 450 883 226 840 1470 1590 667 41078

Efter 135 2296 1839 4218 6346 2019 8608 3098 1279 5383 4977 9782 2867 1231 530 1784 1269 1234 3066 2675 1189 65825

Övriga nöt Antal platser

Berörda 135 1621 1310 3210 3646 1897 4760 2437 460 2905 3129 6521 1256 1186 293 1245 1142 973 1748 1806 1189 42869

Totalt 2 17 20 37 34 25 96 49 4 34 40 108 23 18 4 11 9 5 10 26 7 579

Antal stallar

Budgetår 2002

Förprövning av djurstallar för nötkreatur, godkända ärenden

Län

BILAGA 10

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD Riket

Län

Före 120 0 584 687 202 156 1112 364 35 4943 1941 4764 1212 110 1657 0 0 222 0 65 48 18222

Efter 160 0 750 1565 192 166 1443 791 35 7401 2575 6782 1276 571 2910 0 0 324 0 65 120 27126

Suggor i produktion Antal platser

Berörda 80 0 312 1010 86 109 602 645 35 3947 1785 2222 88 506 1550 0 0 324 0 65 120 13486

Totalt 1 0 2 6 3 2 7 7 1 23 17 14 2 1 8 0 0 1 0 1 1 97

Antal stallar Före 0 0 1000 3568 0 325 5220 690 680 13330 6308 14648 61 1629 2064 0 0 1080 0 0 320 50923

Efter 0 0 1800 5710 0 325 6653 2886 680 21300 9490 18241 61 2390 3272 0 360 720 0 0 800 74688

Slaktsvin Antal platser

Förprövning av djurstallar för svin, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

Berörda 0 0 800 3710 0 325 1398 2342 0 13738 3737 6830 0 2040 1456 0 360 720 0 0 800 38256

Totalt 0 0 1 3 0 1 3 5 0 10 10 8 1 3 3 0 1 1 0 0 0 50

Antal stallar Före 0 1364 0 400 720 120 1524 660 0 300 1740 8863 0 0 0 0 0 0 0 0 0 15691

Efter 0 1907 3850 1300 920 520 3014 2908 0 852 5506 16856 0 400 0 0 0 0 0 0 0 38033

Övriga svin Antal platser Berörda 0 1667 3850 1300 200 520 2946 2908 0 1164 5497 15713 0 400 0 0 0 0 0 0 0 36165

Totalt 0 2 1 3 1 1 9 7 0 4 11 13 0 1 0 0 0 0 0 0 0 53

Antal stallar

Budgetår 2002

BILAGA 10

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD Riket

Län

Före 83 145 89 131 77 65 154 107 39 394 196 410 22 33 466 12 12 24 2 0 30 2491

Efter 312 264 254 172 136 345 343 143 91 751 305 753 48 64 577 13 38 42 10 43 34 4738

Hästar Antal platser

Berörda 248 216 199 134 69 317 218 103 52 483 202 498 34 64 258 8 38 24 8 43 34 3250

Totalt 16 14 17 14 10 14 14 10 5 37 18 41 3 3 15 2 4 3 1 4 3 248

Antal stallar Före 200 40 19 35 323 110 290 1417 0 70 530 360 51 0 0 100 0 0 80 85 190 3900

Efter 200 150 100 450 326 294 399 1630 0 70 954 792 201 0 0 490 99 0 510 160 327 7152

Får/Getter Antal platser Berörda 100 115 100 450 90 294 309 925 0 0 894 441 201 0 0 490 99 0 510 160 327 5505

Totalt 1 1 1 2 1 3 4 7 0 0 2 7 2 0 0 2 2 0 4 4 2 45

Antal stallar

Förprövning av djurstallar för hästar, får/getter och pälsdjur, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

Före 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Efter 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Pälsdjur Antal platser Berörda 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Totalt 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Antal stallar

Budgetår 2002

BILAGA 10

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD Riket

Län

Före 18300 18350 61500 164364 11555 0 463714 11240 21900 100832 272430 183490 0 0 13000 0 0 29600 0 44974 0 1415249

Efter 8200 30565 56201 259180 7715 0 139885 57842 26200 109861 308935 544870 0 26600 17253 0 4000 33324 0 70898 0 1701529

Värphöns Antal platser

Berörda 8200 23051 56201 193552 7680 0 110787 57842 14020 106181 167644 518670 0 26600 4253 0 4000 33324 0 28088 0 1360093

Totalt 2 3 3 18 1 0 9 6 4 9 15 21 0 3 2 0 2 5 0 3 0 106

Antal stallar Före 0 0 100000 0 0 0 0 0 193000 5500 153500 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 452000

Efter 0 0 378500 8500 0 88000 0 0 293000 196500 157740 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1122240

Slaktkycklingar Antal platser

Förprövning av djurstallar för fjäderfä, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

Berörda 0 0 278500 8500 0 88000 0 0 96000 189000 120684 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 780684

Totalt 0 0 3 1 0 2 0 0 1 3 4 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 14

Antal stallar Före 0 0 0 20700 0 0 0 0 3000 13500 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 37200 0 115 57120 0 0 0 10 5000 38000 0 0 4400 0 0 0 0 0 0 0 0 104645

Efter

Övriga fjäderfä Antal platser

0 115 48420 0 0 0 10 2000 24500 0 0 4400 0 0 0 0 0 0 0 0 79445

Berörda

Totalt 1 0 1 4 0 0 0 1 1 2 0 0 2 0 0 0 0 0 0 0 0 12

Antal stallar

Budgetår 2002

BILAGA 10

<40 0 5 2 10 9 8 5 4 4 13 7 7 5 0 4 3 1 0 0 7 4 98

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD Riket

40-80 0 4 2 6 15 5 28 5 1 4 8 25 6 0 0 2 5 8 14 11 5 154

Mjölkkor

Län

0 2 2 7 3 6 10 7 0 5 6 13 1 1 0 2 2 1 3 2 5 78

>80

<20 0 5 4 3 9 6 6 2 1 5 7 10 5 2 2 0 3 0 6 4 1 81

Dikor

20-40 41-80 1 0 0 2 3 0 8 1 6 1 5 2 4 2 0 0 3 0 6 3 2 0 4 3 4 4 2 0 0 1 1 2 1 0 2 3 1 2 0 1 1 0

>80 0 0 1 1 6 0 13 4 0 3 1 8 1 1 0 1 0 0 0 0 0

261

<40 0 10 9 16 10 3 42 22 5 15 15 37 19 7 2 1 5 10 5 23 5

232

40-80 2 8 6 15 10 18 32 16 2 12 15 42 6 6 1 7 9 6 4 8 7

Övriga nöt

Förprövning av djurstallar, stallstorlek, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

>80 0 4 5 11 14 4 21 10 2 7 10 29 4 4 1 3 5 3 1 7 6 151

<60 0 0 1 3 3 0 0 3 1 3 9 1 2 0 5 0 0 0 0 0 1 32

60-120 1 0 0 1 0 2 1 2 0 5 4 2 0 0 0 0 0 0 0 1 0 19

Slaktsvin

>120 <300 300-900 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2 1 1 0 0 0 0 0 1 6 0 1 2 1 3 0 0 0 15 1 3 4 3 7 11 1 1 0 0 0 1 1 1 3 2 1 0 0 0 0 0 1 1 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 1 45 10 22

Suggor i produktion >900 0 0 1 2 0 0 2 1 0 8 0 6 0 1 0 0 0 0 0 0 0 21

<300 0 1 0 1 1 1 1 2 0 3 3 4 0 0 0 0 0 0 0 0 0 17

300-900 0 0 0 3 0 0 5 5 0 1 7 3 0 1 0 0 0 0 0 0 0 25

Övriga svin >900 0 1 1 0 0 0 0 0 0 0 1 6 0 0 0 0 0 0 0 0 0 9

Budgetår 2002

BILAGA 10

Antal ärenden alla djurslag

44 34 69 89 71 55 103 46 3 136 81 203 45 35 40 24 23 32 35 26 21 1215

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD Riket

Före 4 231 554 1462 1170 567 5284 666 50 2334 2251 2990 1835 438 353 688 120 536 665 485 356 23039

Efter 11 280 820 1899 1472 797 6418 950 70 3050 3697 3639 2300 416 385 680 263 654 672 715 540 29728

Mjölkkor Antal platser

Berörda 11 212 405 1335 825 683 1548 880 70 2001 2073 2153 1074 256 222 585 263 494 525 404 540 16559

Totalt 1 5 10 20 21 12 48 8 1 19 23 36 11 3 4 11 5 12 9 10 7 276

Antal stallar

Före 70 119 82 414 309 102 982 195 0 569 330 691 442 234 181 62 0 152 256 16 0 5206

Efter 74 174 125 456 404 154 1200 163 20 908 592 976 519 288 199 126 18 263 261 20 0 6940

Dikor Antal platser

Berörda 74 167 125 330 229 154 336 160 20 591 267 685 298 212 56 79 18 234 211 20 0 4266

Totalt 1 2 4 7 12 7 12 4 1 8 8 29 6 5 5 4 1 8 7 1 0 132

Antal stallar

Före 0 649 1621 1939 447 584 6894 1501 0 4201 3149 4903 1503 1092 594 746 10 586 1065 847 310 32641

Efter 0 871 2566 2734 630 1258 9632 1527 50 5514 5330 6953 2429 1512 945 1093 593 886 1304 1320 766 47913

Övriga nöt Antal platser

Berörda 0 635 2012 1852 321 1218 4894 971 50 2925 2048 4153 1123 634 452 602 593 672 1036 917 766 27874

80 19 10 12 6 12 12 10 16 3 344

Totalt 0 10 22 16 13 12 60 15 2 14

Antal stallar

Budgetår 2003

Förprövning av djurstallar för nötkreatur, godkända ärenden

Län

BILAGA 10

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD Riket

Län

Före 32 284 0 1164 0 60 400 192 0 4756 2184 774 0 180 119 88 0 0 0 40 0 10273

Efter 178 352 0 1368 0 86 560 180 0 6977 2352 1084 0 278 410 88 0 0 0 60 0 13973

Suggor i produktion Antal platser

Berörda 178 68 0 628 0 86 236 36 0 3883 1018 525 0 198 360 27 0 0 0 60 0 7303

Totalt 2 1 0 4 0 1 2 1 0 24 10 7 0 2 3 1 0 0 0 1 0 59

Antal stallar Före 900 0 2700 1120 0 0 3904 880 0 11552 5479 6210 500 2600 440 550 0 875 0 270 0 37980

Efter 1480 0 6448 2092 0 0 5616 1645 0 15323 7910 19350 1300 3763 1280 805 0 1275 0 793 0 69080

Slaktsvin Antal platser

Förprövning av djurstallar för svin, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

Berörda 1576 0 5248 972 0 0 1600 1336 0 5375 3758 13850 836 1158 840 255 0 400 0 793 0 37997

Totalt 2 0 2 1 0 0 2 2 0 7 9 12 1 3 1 0 0 1 0 4 0 47

Antal stallar Före 0 0 0 0 0 40 2800 10 0 3864 390 1216 0 0 0 0 0 0 0 0 0 8320

Efter 0 0 0 0 0 45 4000 10 0 7644 4744 3570 0 0 0 0 0 0 0 0 0 20013

Övriga svin Antal platser Berörda 0 0 0 0 0 45 640 10 0 7064 2757 3140 0 0 0 0 0 0 0 0 0 13656

5 0 0 0 0 0 0 0 0 0 10

Totalt 0 0 0 0 0 0 2 1 0 2

Antal stallar

Budgetår 2003

BILAGA 10

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD Riket

Län

Före 270 81 417 147 184 68 194 283 0 266 35 509 53 198 371 17 0 32 36 12 30 3203

Efter 611 169 546 291 312 220 548 299 0 635 111 1046 79 231 511 33 63 60 84 32 65 5946

Hästar Antal platser

Berörda 462 111 178 234 184 207 396 156 0 497 98 734 75 68 213 27 63 38 76 22 65 3904

Totalt 33 10 23 18 18 17 38 12 0 40 8 62 5 6 21 2 6 5 6 3 7 340

Antal stallar Före 30 303 42 169 44 0 564 682 0 265 134 186 92 0 0 0 0 20 85 0 33 2649

Efter 40 673 82 630 35 0 668 635 0 370 359 581 180 0 35 0 0 80 96 0 33 4497

Får/Getter Antal platser Berörda 40 400 82 570 15 0 404 435 0 180 329 515 180 0 35 0 0 80 20 0 33 3318

Totalt 2 4 1 4 1 0 4 2 0 3 3 9 2 0 1 0 0 1 2 0 1 40

Antal stallar

Förprövning av djurstallar för hästar, får/getter och pälsdjur, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

Före 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Efter 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Pälsdjur Antal platser Berörda 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Totalt 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Antal stallar

Budgetår 2003

BILAGA 10

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD1) Riket

Län

Före 51820 13384 76000 272640 42930 20000 64392 7490 0 299344 36686 134640 3100 37560 28664 0 0 0 8300 0 7500 1104450

Efter 35524 7740 168864 744196 68002 32022 112348 51847 0 426007 83823 218163 14100 88416 95464 0 12610 0 4885 9120 8800 2181931

Värphöns Antal platser

Berörda 29364 7740 127864 551666 57356 32022 63386 51847 0 311882 97708 194473 8750 101694 71100 0 12610 0 4885 9120 8800 1742267

Totalt 5 2 7 15 5 6 10 4 0 13 9 15 1 5 4 0 2 0 1 1 2 107

Antal stallar Före 0 0 0 0 0 0 0 0 76500 78100 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 154600

Efter 0 0 0 0 0 0 0 0 80000 131425 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 211425

Slaktkycklingar Antal platser

Förprövning av djurstallar för fjäderfä, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

Berörda 0 0 0 0 0 0 0 0 31200 102025 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 133225

Totalt 0 0 0 0 0 0 0 0 1 5 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 6

Antal stallar Före 0 0 0 30000 42000 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 72000

Efter 0 0 0 64270 56000 0 0 0 0 16920 0 0 0 18200 0 0 0 0 0 0 0 155390

Övriga fjäderfä Antal platser Berörda 0 0 0 64270 14000 0 0 0 0 16920 0 0 0 18200 0 0 0 0 0 0 0 113390

Totalt 0 0 0 4 1 0 0 0 0 1 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 7

Antal stallar

Budgetår 2003

BILAGA 10

<40 1 6 7 1 10 1 12 0 0 4 1 4 4 0 1 3 1 7 4 6 1 74

AB C D E F G H I K M N O S T U W1) X Y Z AC BD Riket

40-80 0 1 2 12 6 7 20 3 1 4 5 24 6 2 2 7 3 5 4 3 4 121

Mjölkkor

Län

0 0 1 5 5 4 16 5 0 11 14 8 15 1 1 1 1 1 1 1 2 93

>80

<20 0 1 2 1 3 4 8 3 0 1 2 9 1 4 3 3 1 1 2 1 0 50

Dikor

20-40 41-80 0 1 3 1 1 1 3 2 2 1 2 1 0 0 1 0 1 0 2 3 3 1 3 2 3 4 1 0 2 0 0 1 0 0 3 2 4 1 0 1 0 0

>80 0 0 0 1 6 0 4 0 0 2 3 15 2 0 0 0 0 0 0 0 0

145

2 3 5 0

225

5 18 7 11 4

2 0 4 5 130

>80 0 2 9 5 9 5 30 7 0 6 6 17 13 4 0 3

40-80 0 4 6 7 22 4 30 4 0 4 4 29 9 1 6 1

<40 0 9 7 4 19 3 36 4 1 4 17 63 5 3 3 2

Övriga nöt

Förprövning av djurstallar, stallstorlek, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

<60 1 0 0 0 0 0 0 0 0 4 2 2 0 0 0 1 0 0 0 1 0 11

60-120 0 1 0 1 0 1 0 0 0 4 3 2 0 1 2 0 0 0 0 0 0 15

Slaktsvin

>120 <300 300-900 1 1 0 0 0 0 0 0 0 3 0 0 0 0 0 0 0 0 2 0 0 1 0 1 0 0 0 15 1 1 4 0 6 3 1 3 0 0 0 1 0 2 1 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 3 0 0 0 0 31 6 15

Suggor i produktion >900 1 0 2 1 0 0 2 1 0 5 2 8 1 1 0 0 0 0 0 0 0 24

<300 0 0 0 0 0 1 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2

300-900 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 4 0 0 0 0 0 0 0 0 0 4

Övriga svin >900 0 0 0 0 0 0 2 0 0 2 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 5

Budgetår 2003

BILAGA 10

AB C D E F G H1) I K M N O S T U W X Y Z AC BD Riket

Län

Före 9500 0 76000 150800 42930 10000 64392 7490 0 68300 0 113820 3100 17700 28664 0 0 0 0 0 7500 600196

Efter 10500 4500 168864 519732 68002 20982 112348 51847 0 116400 83823 189323 14100 69708 95464 0 12610 0 4885 0 8800 1551888

Frigående värphöns Antal platser

Berörda 10500 4500 127864 343042 57356 20982 63386 51847 0 70970 63916 165633 8750 97086 71100 0 12610 0 4885 0 8800 1183227

Totalt 2 1 7 11 5 4 10 4 0 6 5 12 1 4 4 0 2 0 1 0 2 81

Antal stallar Före 42320 13384 0 121840 0 10000 0 0 0 231044 36686 20820 0 19860 0 0 0 0 8300 0 0 504254

Efter 25024 3240 0 224464 0 11040 0 0 0 309607 0 28840 0 18708 0 0 0 0 0 9120 0 630043

Burhöns Antal platser

Förprövning av värphönsstallar, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

Berörda 18864 3240 0 208624 0 11040 0 0 0 240912 33792 28840 0 4608 0 0 0 0 0 9120 0 559040

Totalt 3 1 0 4 0 2 0 0 0 7 4 3 0 1 0 0 0 0 0 1 0 26

Antal stallar

Budgetår 2003

BILAGA 10

Hela riket

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Län

1 275

66 43 57 83 61 88 124 56 9 149 75 152 45 30 32 28 36 28 44 50 19

Antal platser

ärenden alla djurslag

19 487

48 546 264 1 298 687 694 1 842 1 275 107 1 830 5 820 2 008 554 335 166 152 226 272 507 518 338

Före

Mjölkkor

Antal

25 103

64 974 379 1 583 1 008 1 033 2 436 1 546 131 2 539 6 555 2 837 668 482 313 253 316 349 689 634 314

Efter

12 337

64 946 299 886 852 578 1 208 441 23 1 202 935 1 959 278 482 313 144 236 269 649 362 211

Berörda

218

1 11 6 15 13 12 30 8 2 20 22 29 5 5 3 2 6 5 7 12 4

Totalt

stallar

Antal

4 830

145 69 91 417 167 147 329 398 0 548 710 934 155 189 12 75 0 274 110 35 25

Före

Antal platser

Dikor

Förprövning av djurstallar för nötkreatur, godkända ärenden,

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

8 244

187 112 98 773 195 457 485 432 0 919 1 333 1 380 299 422 44 180 120 390 181 98 139

Efter

6 583

177 112 73 773 195 378 441 267 0 683 723 1 043 349 397 44 180 120 256 173 85 114

Berörda

183

7 5 3 11 9 15 18 8 0 14 15 26 8 7 3 6 5 7 7 6 3

Totalt

stallar

Antal

25 294

276 423 667 2 230 1 218 905 2 047 2 711 95 4 075 2 054 3 262 1 412 449 164 410 297 561 1 130 713 195

Före

Övriga nöt Antal platser

38 845

522 666 1 009 2 886 2 197 1 878 2 690 3 111 94 5 326 4 038 4 875 2 193 982 289 605 748 1 093 1 758 1 524 361

Efter

27 075

401 514 902 2 112 1 928 1 317 1 751 1 303 57 3 721 2 545 3 254 1 407 982 289 499 580 886 1 135 1 122 370

Berörda

Budgetår 2004

stallar

Antal

BILAGA 10

410

5 413

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Hela riket

7 049

4 420

Berörda 0 169 768 48 0 0 148 186 0 1 319 38 713 364 135 423 100 0 0 0 9 0 36

Totalt 0 3 3 1 0 0 2 4 0 11 1 4 2 1 1 1 0 0 0 2 0

stallar

Antal platser

Efter 0 287 1 498 48 0 0 354 298 0 2 197 106 1 207 260 135 423 160 0 0 0 76 0

Antal

Suggor i produktion

Före 0 172 1 498 0 0 0 373 277 0 1 347 98 745 144 110 422 160 0 0 0 67 0

Län

33 023

Före 0 476 6 175 600 1 600 0 450 4 141 0 5 455 6 080 3 871 560 2 730 600 0 0 0 0 285 0

Antal platser

Slaktsvin

Förprövning av djurstallar för svin, godkända ärenden,

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

43 282

Efter 0 1 896 6 895 2 095 1 760 268 620 3 741 0 7 078 7 032 5 522 1 135 2 850 1 480 0 0 0 0 910 0 21 173

Berörda 0 1 896 2 428 2 095 160 268 20 550 0 4 908 1 932 3 402 419 1 120 1 480 0 0 0 0 495 0 48

Totalt 0 3 2 3 1 1 1 2 0 8 14 5 2 1 1 0 0 0 0 4 0

stallar

Antal

3 371

Före vilthägn 382 0 0 0 0 20 1 220 0 841 0 880 0 0 28 0 0 0 0 0 0

Övriga svin Antal platser

16 376

Efter 62 762 0 520 74 0 640 2 180 0 5 747 277 4 050 0 80 1 184 800 0 0 0 0 0

16 707

Berörda 62 457 0 520 74 0 640 1 860 0 6 703 277 4 050 0 80 1 184 800 0 0 0 0 0

Totalt 1 2 0 1 1 0 1 3 0 6 1 3 0 1 3 0 0 0 0 0 0

stallar

Antal

Budgetår 2004

BILAGA 10

4 288

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Hela riket

7 591

4 986

Berörda 477 172 407 327 154 344 206 219 17 420 248 760 133 61 272 140 117 90 103 253 66 448

Totalt 41 18 32 22 18 20 20 18 1 56 48 56 11 5 16 13 17 12 9 8 7

stallar

Antal platser

Efter 809 322 481 525 181 519 240 326 52 1 048 265 1 253 259 61 272 184 117 160 131 320 66

Antal

Hästar

Före 562 172 315 301 82 316 74 243 35 628 63 627 203 29 147 74 25 91 64 210 27

Län

5 399

Före 129 170 400 508 651 252 530 1 189 32 70 208 437 52 140 0 125 68 286 50 102

Får/Gette r Antal platser

11 396

Efter 256 312 742 939 761 727 709 1 218 200 248 834 1 582 125 560 50 452 94 140 1 042 160 245 10 436

Berörda 256 292 742 939 730 727 309 1 105 175 248 728 1 537 75 460 50 452 94 110 1 002 160 245 86

Totalt 5 3 5 7 5 8 5 5 2 3 5 11 1 2 1 1 2 2 7 3 3

stallar

Antal

Förprövning av djurstallar för hästar, får/getter och pälsdjur, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

2 105

Före 0 0 0 0 0 0 0 0 2 100 0 0 5 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Antal platser

Pälsdjur

2 880

Efter 0 0 0 0 0 0 0 0 2 500 370 0 10 0 0 0 0 0 0 0 0 0

1 490

Berörda 0 0 0 0 0 0 0 0 1 120 370 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Budgetår 2004

Totalt 0 0 0 0 0 0 0 0 2 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

stallar

Antal

BILAGA 10

662 871

Efter 3 000 20 542 9 000 128 957 0 4 500 55 866 17 000 0 111 278 49 564 117 840 0 31 176 0 0 3 000 0 1 148 110 000 0

528 791

Berörda 3 000 19 792 6 000 107 717 0 4 500 55 866 0 0 80 378 38 314 75 000 0 24 076 0 0 3 000 0 1 148 110 000 0

1 104 450 2 181 931 1 742 267

Hela riket

Riket

366 353

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Värphöns Antal platser

Före 600 54 250 3 000 49 800 0 4 600 0 17 000 0 61 300 21 545 86 050 0 30 208 0 0 0 0 0 38 000 0

Län

107

Totalt 1 2 1 8 0 1 3 0 0 5 3 5 0 2 0 0 1 0 1 5 0

Antal stallar

154 600

5 399

Före 0 0 0 0 0 0 0 0 48 000 0 0 44 000 0 0 0 0 0 0 0 0 0 211 425

410 000

Efter 0 0 0 0 0 0 0 0 96 000 0 0 314 000 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Slaktkycklingar Antal platser

Förprövning av djurstallar för fjäderfä, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

133 225

318 000

Berörda 0 0 0 0 0 0 0 0 48 000 0 0 270 000 0 0 0 0 0 0 0 0 0 6

Totalt 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 3 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Antal stallar

72 000

29 771

Före 0 0 ? 0 0 0 0 0 0 29 771 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 155 390

148 407

Efter 0 0 17 0 0 0 0 0 0 68 390 0 0 0 0 0 0 0 0 0 80 000 0

Övriga fjäderfä Antal platser

113 390

122 136

Berörda 0 0 17 0 0 0 0 0 0 42 119 0 0 0 0 0 0 0 0 0 80 000 0

Budgetår 2004

Totalt 0 0 1 0 0 0 0 0 0 3 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2 0

Antal stallar

BILAGA 10

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

<40 0 2 0 1 1 0 12 0 0 2 11 7 2 0 1 0 3 2 1 3 1

Hela riket

Mjölkkor

Län

40-80 1 5 6 8 6 9 12 4 2 6 4 11 3 1 1 0 3 3 3 6 2 75

6 6 3 6 4 0 12 7 11 3 3 1 2 0 0 3 3 1

0 4

>80

Dikor

<20 2 2 2 0 4 5 7 2 0 4 1 9 3 0 1 3 1 1 4 4 1 67

8 0 6 1 1 0 3 8 8 5 3 2 2 2 5 2 2 2

20-40 4 3

Förprövning av djurstallar, stallstorlek, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

41-80 1 0 1 0 0 1 1 1 0 2 2 1 2 1 0 1 1 1 1 0 0 41

3 5 1 9 4 0 5 4 8 0 2 0 0 0 0 0 0 0

>80 0 0

154

<40 4 12 1 3 27 0 22 3 0 4 12 19 5 2 4 0 13 10 3 6 4

Övriga nöt

138

40-80 3 4 5 8 14 0 14 9 1 9 13 25 5 2 1 3 1 4 5 10 2

Budgetår 2004

>80 3 0 4 5 8 0 8 6 0 9 2 14 7 5 0 2 1 3 5 6 1

BILAGA 10

Hela riket

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Län

<60 0 1 0 1 0 0 1 2 0 2 1 1 1 0 0 0 0 0 0 1 0

60-120 0 2 0 0 0 0 0 2 0 1 0 0 1 0 0 0 0 0 0 1 0

Suggor i produktion

>120 0 0 3 0 0 0 1 0 0 8 0 4 1 1 1 1 0 0 0 0 0 11

<300 0 0 0 0 0 1 1 0 0 1 6 0 0 0 0 0 0 0 0 2 0

Slaktsvin

300-900 0 2 0 2 0 0 0 1 0 4 2 2 2 0 0 0 0 0 0 2 0

Förprövning av djurstallar, stallstorlek, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

>900 0 1 2 1 1 0 0 1 0 3 6 3 0 1 1 0 0 0 0 0 0 6

<300 1 1 0 0 1 0 0 0 0 1 1 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0

Övriga svin

Budgetår 2004

300-900 0 1 0 0 0 0 0 2 0 1 0 1 0 0 2 1 0 0 0 0 0 8

>900 0 0 0 0 0 0 0 1 0 4 0 2 0 0 1 0 0 0 0 0 0

BILAGA 10

Hela riket

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Län

Efter 3 000 20 542 9 000 71 117 0 0 55 866 17 000 0 44 750 33 514 51 300 0 16 200 0 0 3 000 0 1 148 110 000 0

436 437

Före 600 54 250 3 000 19 300 0 0 0 17 000 0 39 300 38 000 53 000 0 12 800 0 0 0 0 0 38 000 0

275 250

Frigående värphöns Antal platser

335 587

Berörda 3 000 19 792 6 000 52 517 0 0 55 866 0 0 13 850 33 514 26 800 0 10 100 0 0 3 000 0 1 148 110 000 0 26

Totalt 1 2 1 4 0 0 3 0 0 3 2 2 0 1 0 0 1 0 1 5 0

Antal stallar

163 298

Före 0 0 0 49 800 0 4 600 0 0 0 22 000 5 240 77 050 0 4 608 0 0 0 0 0 0 0

Burhöns Antal platser

Förprövning av värphönsstallar, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

310 761

Efter 0 0 0 128 957 0 4 500 0 0 0 66 528 4 800 91 000 0 14 976 0 0 0 0 0 0 0 212 721

Berörda 0 0 0 107 717 0 4 500 0 0 0 66 528 4 800 14 200 0 14 976 0 0 0 0 0 0 0 12

Totalt 0 0 0 4 0 1 0 0 0 2 1 3 0 1 0 0 0 0 0 0 0

Antal stallar

Budgetår 2004

BILAGA 10

Hela riket

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Län

45 39 57 106 93 70 120 56 25 185 111 230 35 45 48 33 48 24 49 56 28

1 503

Antal ärenden alla djurslag

19 715

Före 24 400 422 284 1 569 985 3 503 632 55 1 747 1 998 3 511 185 558 686 243 202 341 427 1 397 546

Mjölkkor Antal platser

25 900

Efter 28 560 662 314 2 163 1 281 3 683 699 74 2 394 2 894 4 327 228 878 936 280 647 345 557 1 977 973 14 458

Berörda 28 515 352 288 1 327 567 1 219 72 33 1 262 2 174 2 208 98 812 456 86 567 123 447 1 080 744 242

Totalt 1 4 6 5 24 14 26 3 2 25 17 34 2 9 7 4 7 6 10 27 9

Antal stallar

6 215

Före 162 54 278 929 292 217 639 420 221 604 ? 1 125 375 180 0 90 0 143 424 62 0

Dikor Antal platser

Förprövning av djurstallar för nötkreatur, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

10 853

9 932

Efter Berörda 212 212 432 432 714 639 1 217 1 113 553 490 370 345 970 792 721 503 236 234 1 002 793 ? 897 1 996 1 612 408 113 564 495 0 0 208 208 186 186 216 185 692 567 87 47 69 69 226

Totalt 5 6 9 19 17 12 16 12 6 17 15 44 6 10 0 5 5 5 11 3 3

Antal stallar

28 746

Före 60 407 958 1 880 2 042 769 3 609 1 509 370 3 559 ? 5 931 1 652 783 724 257 398 496 903 1 847 592

Övriga nöt Antal platser

46 587

32 968

Efter Berörda 110 110 938 731 1 354 989 2 837 2 110 3 334 2 434 2 077 1 780 5 227 2 994 1 787 894 576 278 5 696 2 604 ? 4 106 9 364 5 066 2 237 955 1 336 916 1 062 792 516 423 1 590 1 341 669 446 1 778 1 381 2 972 1 579 1 127 1 039

Budgetår 2005

545

Antal stallar

BILAGA 10

Före 0 179 270 760 0 160 0 133 270 1 344 ? 1 702 1 600 0 444 0 0 0 0 75 0

6 937

Hela riket

9 173

4 462

Efter Berörda 0 0 215 56 270 46 1 080 516 0 0 160 27 0 0 197 64 270 82 2 177 1 213 ? 1 007 2 036 472 1 600 208 0 0 632 260 362 362 0 0 0 0 0 0 174 149 0 0

Suggor i produktion Antal platser

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Län

Totalt 0 1 1 4 0 1 0 1 1 11 4 3 1 0 3 1 0 0 0 2 0

Antal stallar

18 999

Före 34 0 1 000 890 624 0 1 210 3 832 0 4 270 ? 5 985 624 0 0 490 0 0 0 40 0

Slaktsvin Antal platser

Förprövning av djurstallar för grisar, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

26 456

11 175

Efter Berörda 30 30 0 0 1 500 0 1 780 980 656 32 0 0 1 500 744 4 511 979 0 0 7 810 3 712 ? 314 6 890 2 605 624 624 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 35 35 1 120 1 120 0 0 28

Totalt 1 0 1 2 1 0 1 3 0 6 4 5 1 0 0 0 0 0 1 2 0

Antal stallar

7 338

Före 0 745 0 1 500 0 0 0 419 0 1 000 ? 2 820 0 0 0 854 0 0 0 0 0

Övriga svin Antal platser

15 120

14 039

Efter Berörda 0 0 880 460 3 304 3 304 1 640 1 640 0 0 0 0 0 0 1 179 120 0 0 1 788 1 788 ? 702 5 015 4 711 0 0 0 0 52 52 666 666 0 0 0 0 16 16 580 580 0 0

Budgetår 2005

Totalt 0 2 1 2 0 0 0 1 0 2 4 4 0 0 1 3 0 0 2 2 0

Antal stallar

BILAGA 10

Före 251 182 150 523 134 88 183 215 32 613 ? 763 155 72 211 49 11 182 65 61 25

3 965

Hela riket

Hästar Antal platser

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Län

7 370

6 004

Efter Berörda 432 432 269 168 408 353 693 444 294 226 220 220 356 337 264 155 77 75 1 142 744 ? 435 1 433 995 230 213 141 88 391 280 244 219 165 165 284 143 116 128 105 78 106 106 540

Totalt 31 17 29 35 26 15 26 13 9 81 44 88 12 14 24 12 18 18 9 8 11

Antal stallar

7 459

Före 337 130 827 732 145 100 462 1 341 532 1 062 ? 1 012 12 276 0 0 0 0 222 60 209

Får/Getter Antal platser

19 593

17 696

Efter Berörda 498 498 460 330 1 644 1 054 2 534 2 440 701 601 469 469 1 057 887 2 394 1 731 696 483 2 266 2 176 ? 1 278 2 670 2 195 30 20 1 125 1 125 185 185 250 250 303 303 0 0 1 246 606 200 200 865 865 132

Totalt 4 4 8 15 6 4 11 7 4 12 8 18 1 7 1 1 4 0 7 3 7

Antal stallar

Förprövning av djurstallar för hästar, får/getter och pälsdjur, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

Före 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Pälsdjur Antal platser

Efter Berörda 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Budgetår 2005

Totalt 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Antal stallar

BILAGA 10

Före 0 0 0 2 500 0 500 0 16 800 0 55 500 0 40 200 0 0 0 0 0 0 4 000 0 0

119 500

Hela riket

Värphöns Antal platser

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Län

182 615

94 715

Efter Berörda 0 0 0 0 0 0 5 616 2 916 0 0 700 700 0 0 25 200 25 200 0 0 78 944 6 944 20 000 20 000 43 440 30 240 0 0 200 200 0 0 0 0 1 515 1 515 0 0 7 000 7 000 0 0 0 0 13

Totalt 0 0 0 1 0 1 0 1 0 5 1 1 0 1 0 0 1 0 1 0 0

Antal stallar

Före 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 112 000

112 000

Efter Berörda 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 112 000 112 000 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Slaktkycklingar Antal platser

Förprövning av djurstallar för fjäderfä, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

Totalt 0 0 0 0 0 0 2 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Antal stallar

1 000

Före 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 000 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 9 000

8 000

Efter Berörda 0 0 0 0 0 0 6 000 6 000 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 3 000 2 000 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Övriga fjäderfä Antal platser

Budgetår 2005

Totalt 0 0 0 1 0 0 0 0 0 2 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Antal stallar

BILAGA 10

Hela riket

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Län

<40 1 0 1 2 3 2 4 1 1 1 2 5 0 0 0 2 0 2 5 6 0

Mjölkkor

105

40-80 0 2 2 2 10 7 13 0 1 11 3 17 1 5 3 2 6 3 3 10 4 99

0 2 3 1 11 5 9 2 0 13 12 12 1 4 4 0 1 1 2 11 5

>80

Dikor

<20 1 2 1 4 5 4 6 3 1 1 2 13 3 1 0 1 1 0 0 0 2 79

20-40 2 3 2 4 2 6 4 5 3 8 3 14 3 4 0 3 2 2 5 3 1

Förprövning av djurstallar för nötkreatur, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

41-80 1 0 4 5 1 2 3 2 2 8 2 4 0 4 0 1 2 3 4 0 0 44

0 2 0 0

8 13 0 1 0 0

>80 1 2 2 1 9 0 3 2 0

164

<40 2 7 5 3 20 5 30 5 2 9 14 24 6 1 3 5 5 5 4 7 2

Övriga nöt

196

40-80 1 5 3 11 15 12 12 10 4 22 26 21 2 4 4 2 8 1 9 17 7 185

>80 0 2 7 11 13 6 16 4 2 24 14 38 2 7 5 1 7 2 7 12 5

Budgetår 2005

BILAGA 10

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Hela riket

<60 0 2 0 0 0 0 0 0 0 1 1 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0

60-120 0 0 0 1 0 0 0 1 0 4 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Suggor i produktion

Län

>120 0 0 1 3 0 1 0 0 1 6 2 3 1 0 3 1 0 0 0 1 0 6

1 1 1 0 0 0 0 0 0 2 0

3 0 0 0 0 0 0 0 1 0 0 8

300-900 0 0 0 0 0 0 0 1 0

<300 1 0 0 1 1 0 0 1 0

Slaktsvin

Förprövning av djurstallar för grisar, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

>900 0 0 1 1 0 0 0 1 0 6 0 4 0 0 0 0 0 0 0 0 0 10

2 0 0 0 1 2 0 0 2 1 0

<300 0 1 0 0 0 0 0 1 0

Övriga svin

2 1 0 0 0 1 0 0 0 1 0

300-900 0 1 0 1 0 0 0 1 0

Budgetår 2005

>900 0 0 1 1 0 0 0 0 0 2 0 3 0 0 0 0 0 0 0 0 0

BILAGA 10

41 800

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Hela riket

85 911

73 911

Efter Berörda 0 0 0 0 0 0 5 616 2 916 0 0 500 700 0 0 25 200 25 200 0 0 25 880 16 380 20 000 20 000 0 0 0 0 200 200 0 0 0 0 1 515 1 515 0 0 7 000 7 000 0 0 0 0

Frigående värphöns Antal platser

Före 0 0 0 2 500 0 500 0 16 800 0 18 000 0 0 0 0 0 0 0 0 4 000 0 0

Län

Totalt 0 0 0 1 0 1 0 1 0 2 1 0 0 1 0 0 1 0 1 0 0

Antal stallar

97 500

Före 0 0 0 0 0 0 0 0 0 57 300 0 40 200 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Burhöns Antal platser

Förprövning av värphönsstallar, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

96 504

83 304

Efter Berörda 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 53 064 53 064 0 0 43 440 30 240 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Budgetår 2005

Totalt 0 0 0 0 0 0 0 0 0 3 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Antal stallar

BILAGA 10

Hela riket

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Län

12 745

Före 0 52 948 661 800 50 489 240 0 2 234 773 3 237 1 242 641 1 237 0 0 69 0 72 0

20 649

Efter 0 70 1 048 1 068 1 040 252 629 240 295 4 959 1 074 5 184 1 592 1 147 1 748 0 0 69 0 234 0

Suggor i produktion Antal platser

10 128

Berörda 0 18 330 626 324 252 225 80 295 2 732 500 2 636 728 528 580 0 0 40 0 234 0 61

Totalt 0 1 2 4 1 1 2 1 2 14 8 12 6 2 3 0 0 1 0 1 0

Antal stallar

53 283

Före 0 0 6 660 590 0 0 3 626 0 1 000 4 744 17 637 13 028 4 600 0 800 0 0 230 0 368 0 72 559

Efter 0 0 8 500 2 470 0 0 4 426 0 1 900 11 518 18 323 8 997 8 900 2 840 2 140 0 0 460 900 1 185 0

Slaktsvin Antal platser

Förprövning av djurstallar för grisar, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

32 714

Berörda 0 0 3 260 2 240 0 0 2 538 0 352 7 408 2 026 4 159 4 604 2 840 1 340 0 0 230 900 817 0 46

Totalt 0 0 3 3 0 0 3 0 1 9 5 8 6 3 2 0 0 1 1 1 0

Antal stallar

11 944

Före 0 0 0 300 0 0 3 900 0 0 320 1 070 2 556 2 698 0 1 090 0 0 0 10 0 0 2 740 0 0 0 20 0 0

Efter 0 0 0 1 080 0 0 3 900 0 0 1 332 2 170 8 201 6 567

26 010

Övriga svin Antal platser

Budgetår 2006

18 267

0 1 080 0 0 810 0 0 1 332 1 100 6 422 5 107 46 2 350 0 0 0 20 0 0

Berörda 0

Totalt 0 0 0 1 0 0 1 0 0 2 2 10 6 2 2 0 0 0 1 0 0

Antal stallar

BILAGA 10

Hela riket

AB C D E F G H I K M N O S T U W X* Y Z AC BD

Län

Antal ärenden alla djurslag

1 716 25 693

61 63 61 128 93 96 148 48 23 191 129 295 53 55 50 38 30 32 50 44 28

Före 140 398 422 1 598 1 287 1 801 3 884 962 190 2 114 3 660 5 268 659 83 90 183 219 816 774 912 233

35 044

Efter 206 704 595 2 228 1 645 1 816 5 709 1 339 190 2 825 5 435 6 514 797 110 183 206 258 1 288 1 067 1 545 384

Mjölkkor Antal platser

18 470

Berörda 182 598 423 1 512 760 1 156 2 249 735 75 1 612 2 047 2 983 286 27 145 206 250 1 233 874 892 225 276

Totalt 3 10 8 18 16 20 38 9 2 21 23 40 9 1 2 3 5 14 14 14 6

Antal stallar

6 342

Före 149 111 317 625 563 659 98 372 40 734 204 868 358 583 94 181 0 161 205 0 20 12 593

Efter 369 217 840 1 007 1 062 1 009 1 510 541 54 1 085 401 1 551 716 829 185 459 6 247 441 0 64

Dikor Antal platser

Förprövning av djurstallar för nötkreatur, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

9 890

Berörda 339 201 687 951 882 661 678 290 54 933 386 1 247 633 649 165 439 6 233 401 0 55 227

Totalt 7 6 11 21 23 18 16 5 3 20 9 27 14 9 5 10 1 7 12 0 3

Antal stallar

42 968

Före 158 726 877 3 524 3 306 1 756 5 269 2 126 576 5 158 4 517 8 249 1 320 714 504 331 179 908 859 1 540 371

68 390

Efter 388 1 269 1 981 6 103 5 128 2 084 9 187 2 668 880 8 390 6 641 12 076 1 651 1 213 707 794 785 1 555 1 321 2 946 623

Övriga nöt Antal platser

Budgetår 2006

42 117

Berörda 388 967 1 424 4 046 3 727 2 382 5 144 1 295 567 5 913 3 030 5 455 704 603 424 742 400 1 396 1 161 1 810 539

Antal stallar

BILAGA 10

588

Hela riket

AB C D E F G H I K M N O S T U W X* Y Z AC BD

Län

4 759

Före 368 240 148 388 72 123 238 54 86 867 596 625 95 139 412 19 43 69 65 51 61

8 652

Efter 579 436 233 689 226 263 363 78 114 1 401 1 042 1 456 225 241 569 119 143 107 116 111 141

Hästar Antal platser

5 652

Berörda 363 291 160 557 189 185 235 61 74 734 590 1 095 195 163 235 109 70 46 94 91 115 564

Totalt 40 28 21 34 22 18 23 9 6 79 59 107 15 18 26 13 12 6 8 9 11

Antal stallar

7 152

Före 88 444 294 578 230 375 223 1 115 190 398 334 1 247 88 795 147 0 150 0 236 60 160 17 794

Efter 208 815 472 2 255 641 925 1 193 2 192 590 802 920 2 839 200 1 731 166 380 251 0 706 258 250

Får/Getter Antal platser

15 257

Berörda 208 715 280 2 235 541 625 1 143 1 722 452 768 586 2 608 207 1 477 136 380 180 0 706 198 90 143

Totalt 4 8 5 17 5 6 12 10 3 9 6 19 3 11 3 6 4 0 7 3 2

Antal stallar

Förprövning av djurstallar för hästar, får/getter och pälsdjur, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

Före 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Pälsdjur Antal platser

Efter 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Berörda 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Totalt 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Antal stallar

Budgetår 2006

BILAGA 10

Hela riket

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Län

Efter 0 0 0 58 903 0 39 200 34 410 0 0 53 000 49 071 23 273 0 950 0 2 920 0 0 180 0 0

179 478 261 907

Före 0 0 0 30 387 0 300 25 407 0 0 58 600 44 226 20 558 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Värphöns Antal platser

222 656

Berörda 0 0 0 58 903 0 39 200 19 185 0 0 53 000 31 045 17 273 0 950 0 2 920 0 0 180 0 0

Före Efter 0 0 0 0 76 500 155 250 0 0 0 0 0 0 90 000 180 000 0 0 0 0 0 0 75 000 86 000 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 207 000

Slaktkycklingar Antal platser

18 241 500 628 250

Totalt 0 0 0 4 0 2 1 0 0 3 4 2 0 0 0 1 0 0 1 0 0

Antal stallar

Förprövning av djurstallar för fjäderfä, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

398 750

Berörda 0 0 78 750 0 0 0 90 000 0 0 0 23 000 0 0 0 0 0 0 0 0 0 207 000 4

Totalt 0 0 1 0 0 0 1 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1

Antal stallar

Före 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 7 020

Efter 0 0 0 7 020 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Övriga fjäderfä Antal platser

Budgetår 2006

35 020

Berörda 0 0 0 35 020 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Totalt 0 0 0 2 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Antal stallar

BILAGA 10

Hela riket

AB C D E F G H I K M N O S T U W X* Y Z AC BD

Län

<40 0 4 2 3 1 5 6 1 0 3 2 2 1 0 0 1 2 1 1 0 0

Mjölkkor

100

40-80 2 4 1 10 10 9 15 2 1 3 4 12 4 0 1 1 2 4 7 5 3 138

1 2 5 5 5 6 17 6 1 15 17 26 4 1 1 1 1 7 5 9 3

>80

Antal förprövade stallar i olika storlek

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

Dikor

<20 2 2 0 9 7 6 6 3 2 2 2 7 2 2 0 3 1 1 2 0 0 86

20-40 2 2 5 6 5 6 6 0 1 8 5 9 6 3 3 4 0 6 6 0 3 40

41-80 2 2 2 4 3 1 1 2 0 8 1 3 2 0 2 2 0 1 4 0 0 44

>80 1 0 4 3 8 5 3 0 0 2 1 8 4 4 0 1 0 0 0 0 0 167

<40 3 16 5 1 29 12 19 6 1 9 12 11 11 4 1 7 3 8 4 4 1

Övriga nöt

Budgetår 2006

195

40-80 2 5 5 8 16 16 34 9 3 15 9 26 5 4 2 3 3 8 12 7 3 228

>80 1 2 7 12 19 3 34 8 5 35 18 33 7 3 4 1 4 6 4 18 4

BILAGA 10

Hela riket

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

<60 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 4 2 0 0 0 0 0 1 0 0 0

60-120 0 0 0 0 0 0 0 0 1 1 4 2 2 0 0 0 0 0 0 0 0 43

>120 0 0 2 4 1 1 2 1 1 13 0 8 4 2 3 0 0 0 0 1 0 6

<300 300-900 0 0 0 0 0 0 0 2 0 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0 5 4 1 1 5 0 1 0 2 0 1 0 0 0 0 1 0 0 1 0 0 0 0

>900 0 0 3 1 0 0 2 0 1 4 0 2 5 1 1 0 0 0 0 1 0 21

<300 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 2 2 0 0 0 0 1 0 0 11

300-900 0 0 0 1 0 0 0 0 0 1 1 4 2 0 2 0 0 0 0 0 0

Övriga svin

Slaktsvin

Län

Suggor i produktion

Budgetår 2006

Antal förprövade stallar i olika storlek

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

>900 0 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 3 2 0 0 0 0 0 0 0 0

BILAGA 10

Hela riket

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Län

Efter 0 0 0 58 903 0 39 200 0 0 0 0 24 911 23 273 0 950 0 2 920 0 0 180 0 0

67 471 150 337

Före 0 0 0 30 387 0 300 0 0 0 0 16 226 20 558 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Frigående värphöns Antal platser

135 111

Berörda 0 0 0 58 903 0 39 200 0 0 0 0 15 685 17 273 0 950 0 2 920 0 0 180 0 0 13

Totalt 0 0 0 4 0 2 0 0 0 0 2 2 0 1 0 1 0 0 1 0 0

Antal stallar

86 600

Före 0 0 0 0 0 0 0 0 0 58 600 28 000 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 77 160

Efter 0 0 0 0 0 0 0 0 0 53 000 24 160 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Burhöns Antal platser

Förprövning av värphönsstallar, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

68 360

Berörda 0 0 0 0 0 0 0 0 0 53 000 15 360 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 5

Totalt 0 0 0 0 0 0 0 0 0 3 2 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Antal stallar

Budgetår 2006

BILAGA 10

Hela riket

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Län

1 872

56 61 63 170 104 56 156 58 33 196 119 367 85 49 66 34 69 23 36 41 30

Antal ärenden alla djurslag

22 891

Före 194 478 103 1 784 1 252 714 2 922 1 266 144 2 966 2 200 4 397 786 562 465 68 845 359 407 694 285

Mjölkkor Antal platser

31 671

21 009

Efter Berörda 273 320 728 684 157 122 2 494 1 320 1 788 1 343 910 573 2 885 2 165 1 893 1 296 257 210 4 465 2 855 3 621 2 210 5 374 2 935 950 631 857 815 865 813 449 449 1 065 666 327 104 584 584 1 098 568 631 346 262

Totalt 3 8 3 18 22 9 26 12 4 26 21 41 8 5 7 5 14 2 7 13 8

Antal stallar

8 517

Före 33 304 411 975 442 427 1 055 166 411 886 182 1 307 885 56 196 0 290 273 160 38 20

Dikor Antal platser

Förprövning av djurstallar för nötkreatur, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

16 760

13 754

Efter Berörda 69 54 627 539 722 560 2 189 2 012 1 228 1 121 594 380 1 726 862 168 63 514 354 1 491 1 327 389 389 2 806 2 262 1 712 1 630 138 103 404 364 172 172 551 430 498 428 364 346 115 95 283 263 295

Totalt 4 13 14 28 23 11 18 3 8 27 9 42 29 4 10 4 18 11 9 4 6

Antal stallar

45 568

Före 240 1 069 765 4 734 2 395 1 675 5 525 2 471 592 3 975 4 239 10 590 1 889 553 660 248 1 281 662 644 1 301 60

Övriga nöt Antal platser

74 430

46 124

Efter Berörda 324 312 1 929 1 502 1 202 902 6 267 4 113 4 092 2 972 2 551 1 660 9 741 5 296 4 623 2 764 885 431 6 690 3 920 6 011 3 607 17 311 9 672 3 023 1 898 1 126 770 1 077 987 719 719 2 327 1 264 934 728 1 192 1 192 1 871 940 535 475

Budgetår 2007

558

Antal stallar

BILAGA 10

9 788

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Hela riket

13 836

7 807

Efter Berörda 0 0 350 296 320 295 2 524 2 404 100 52 378 378 280 140 832 320 290 145 4 354 819 1 129 463 1 750 1 030 211 322 660 660 622 467 0 0 0 0 0 0 0 0 36 16 0 0

Suggor i produktion Antal platser

Före 0 180 240 1 498 50 135 140 512 155 3 734 834 1 436 176 330 348 0 0 0 0 20 0

Län

Totalt 0 1 2 7 1 1 1 2 2 8 12 4 3 1 4 0 0 0 0 1 0

Antal stallar

29 978

Före 0 0 5 050 500 0 0 3 240 960 1 100 1 960 6 194 6 342 2 650 950 200 0 692 0 0 140 0

Slaktsvin Antal platser

Förprövning av djurstallar för svin, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

49 293

29 786

Efter Berörda 0 0 0 0 6 952 2 982 850 350 0 0 0 0 2 480 340 1 772 812 1 170 70 6 990 5 065 6 754 6 754 13 228 8 862 4 490 1 040 1 830 880 400 400 0 0 2 117 2 111 0 0 0 0 260 120 0 0 50

Totalt 0 0 4 1 0 0 1 1 1 4 17 12 4 1 1 0 2 0 0 1 0

Antal stallar

12 747

Före 0 720 0 800 0 0 0 0 0 5 700 1 317 2 990 970 0 250 0 0 0 0 0 0

Övriga svin Antal platser

24 562

24 062

Efter Berörda 0 0 1 360 640 0 0 2 740 2 740 0 0 0 0 0 0 640 640 920 920 5 878 6 922 3 025 2 832 6 299 3 628 1 150 3 190 0 0 2 550 2 550 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Budgetår 2007

Totalt 0 1 0 4 0 0 0 1 2 6 8 4 3 0 3 0 0 0 0 0 0

Antal stallar

BILAGA 10

Före 317 169 217 800 113 105 175 38 64 312 433 923 419 95 230 14 109 107 10 143 0

4 793

Hela riket

Hästar Antal platser

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Län

9 066

6 189

Efter Berörda 572 388 333 228 382 232 1 011 586 253 185 285 253 363 253 75 56 213 194 916 780 739 406 1 821 1 221 619 355 169 129 449 241 109 96 295 237 112 109 31 31 197 87 122 122 616

Totalt 36 26 31 56 29 21 25 8 21 70 49 115 27 16 22 11 19 4 4 11 15

Antal stallar

8 522

Före 278 45 17 1 233 162 120 563 2 032 150 277 330 1 075 673 271 1 017 0 155 0 24 100 0

Får/Getter Antal platser

20 933

16 918

Efter Berörda 685 427 85 85 150 150 2 442 1 907 345 313 420 408 2 496 2 079 3 734 2 531 1 000 896 702 702 837 672 3 226 2 768 770 351 1 303 1 268 1 467 1 164 427 427 460 386 0 0 54 54 270 270 60 60 143

Totalt 5 1 2 14 7 6 13 12 5 9 6 21 5 12 7 5 9 0 1 2 1

Antal stallar

Förprövning av djurstallar för hästar, får/getter och pälsdjur, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

3 450

3 480

0 0 30 0 0 0 0 3 450 0 0 0 0 0 0 0 0 0

0 0 0 0 0 0 0 3 450 0 0 0 0 0 0 0 0 0

1 530

0 0 30 0 0 0 0 1 500 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Efter Berörda 0 0 0 0 0 0

Före 0 0 0

Pälsdjur Antal platser

0 0 1 0 0 0 0 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Totalt 0 0 0

Antal stallar

Budgetår 2007

BILAGA 10

846 214 1 235 514

Hela riket

616 277

Efter Berörda 22 300 22 300 0 0 39 168 39 168 173 215 152 535 0 0 8 340 8 340 45 932 24 414 0 0 0 0 487 471 198 734 91 100 30 800 312 988 117 286 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 55 000 22 700 0 0

Före 0 0 48 960 63 440 0 6 000 38 318 0 0 335 588 76 800 232 108 0 0 0 0 0 0 0 45 000 0

Värphöns Antal platser

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Län

Totalt 2 0 1 9 0 2 1 0 0 10 2 9 0 0 0 0 0 0 0 2 0

Antal stallar

24 025

0 0 22 000 0 0 0 2 025 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Före 0 0 0

111 145

0 0 105 000 0 0 4 120 2 025 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 89 145

0 0 83 000 0 0 4 120 2 025 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Efter Berörda 0 0 0 0 0 0

Slaktkycklingar Antal platser

Förprövning av djurstallar för fjäderfä, godkända

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

0 0 1 0 0 1 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Totalt 0 0 0

Antal stallar

39 000

Före 0 0 0 0 0 0 0 0 0 21 000 0 0 0 18 000 0 0 0 0 0 0 0 80 880

38 580

Efter Berörda 0 0 0 0 0 0 28 480 28 480 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 25 000 1 200 0 0 0 0 0 0 27 400 8 900 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Övriga fjäderfä Antal platser

Budgetår 2007

Totalt 0 0 0 2 0 0 0 0 0 1 0 0 0 2 0 0 0 0 0 0 0

Antal stallar

BILAGA 10

Hela riket

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

<40 0 2 0 2 1 2 2 1 3 0 0 4 1 0 0 0 4 1 0 4 2

40-80 0 2 3 9 13 4 11 3 0 2 5 12 2 2 2 3 7 1 4 4 2 142

3 4 0 7 8 3 13 8 1 24 16 25 5 3 5 2 3 0 3 5 4

>80

<20 3 2 1 4 9 5 6 2 1 3 2 13 1 1 5 1 5 3 0 2 1

20-40 1 7 4 7 4 3 3 0 2 7 2 10 12 2 1 1 12 4 5 1 3

41-80 0 3 8 8 4 1 3 0 3 13 5 9 10 1 3 2 0 3 4 1 0

>80 0 1 1 9 6 2 6 1 2 4 0 10 6 0 1 0 1 1 0 0 2

157

<40 2 8 3 3 30 11 13 3 0 5 9 29 3 3 2 2 7 9 7 4 4 166

40-80 2 7 9 9 19 5 16 4 1 4 12 25 10 3 4 3 7 4 9 13 0

Övriga nöt

Dikor

Län

Mjölkkor

Budgetår 2007

Antal förprövade stallar i olika storlek

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

235

>80 2 7 2 19 10 11 34 12 4 25 18 37 13 6 6 3 8 3 3 8 4

BILAGA 10

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Hela riket

<60 0 0 0 0 0 0 0 0 1 0 6 0 0 0 1 0 0 0 0 1 0

60-120 0 0 0 1 1 0 0 1 0 1 6 1 3 0 1 0 0 0 0 0 0

Suggor i produktion

Län

>120 0 1 2 6 0 1 1 1 1 7 0 3 0 1 2 0 0 0 0 0 0

Antal förprövade stallar i olika storlek

<300 300-900 0 0 0 0 0 2 0 1 0 0 0 0 0 1 0 0 1 0 0 1 7 10 1 6 0 1 0 0 0 1 0 0 0 1 0 0 0 0 1 0 0 0

Slaktsvin

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

0 0 0 1 0 3 0 5 3 1 0 0 1 0 0 0 0

>900 0 0 2

<300 0 0 0 1 0 0 0 0 1 3 4 1 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Övriga svin

300-900 0 1 0 2 0 0 0 1 0 1 3 1 1 0 2 0 0 0 0 0 0 10

>900 0 0 0 1 0 0 0 0 1 2 1 2 2 0 1 0 0 0 0 0 0

Budgetår 2007

BILAGA 10

218 278

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD

Hela riket

322 455

191 757

Efter Berörda 22 300 22 300 0 0 0 0 88 159 67 479 0 0 8 340 8 340 45 932 24 414 0 0 0 0 27 450 23 050 40 300 13 700 34 974 22 474 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 55 000 10 000 0 0

Frigående värphöns Antal platser

Före 0 0 0 60 560 0 6 000 38 318 0 0 16 400 36 500 15 500 0 0 0 0 0 0 0 45 000 0

Län

Totalt 2 0 0 7 0 2 1 0 0 3 1 5 0 0 0 0 0 0 0 2 0

Antal stallar

627 936

Före 0 0 48 960 2 880 0 0 0 0 0 319 188 40 300 216 608 0 0 0 0 0 0 0 0 0 899 610

411 820

Totalt 0 0 1 2 0 0 0 0 0 7 1 4 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Antal stallar

Budgetår 2007

Efter Berörda 0 0 0 0 39 168 39 168 85 056 85 056 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 446 572 175 684 50 800 17 100 278 014 94 812 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Burhöns Antal platser

Förprövning av värphönsstallar, godkända ärenden

Bilaga 10 Förprövningsstatistik 2002-2007

BILAGA 10

Jordbruksverket

2007-02-14

Dnr 31-9352/07

1(13) Bilaga 12

DELRAPPORT 1 – DJUROMSORGSPROGRAM Sammanfattning Jordbruksdepartementet har gett Jordbruksverket i uppdrag att undersöka hur djuromsorgsprogram kan tillämpas i framtiden. Detta i ett led att modernisera djurskyddslagstiftningen. Uppdraget skall delredovisas senast den 15 februari 2008. I redovisningen ska ingå en analys av för- och nackdelar med att överlämna kontroller som innebär myndighetsutövning till enskilda organisationer och hur denna kontroll ska säkerställas samt att lämna erforderliga författningsförslag. Jordbruksverket skiljer på djuromsorgsprogram och kontrollprogram. Djuromsorgsprogram är ett av näringen initierat frivilligt program som ska vara till hjälp för producenterna att bibehålla eller förbättra djuromsorgen. Ett djuromsorgsprogram är inte reglerat i någon lagstiftning. Om däremot programmet är godkänt av en myndighet och formellt knutet till en lagstiftning, t.ex. djurskyddslagstiftningen, benämns detta kontrollprogram. Kontrollprogrammet innebär att djurhållaren åtar sig extra skötselåtgärder eller på annat sätt ligger över djurskyddslagstiftningens miniminivå och kan då i gengäld omfattas av särskilda djurskyddsbestämmelser. Enligt regeringsformen måste det finnas stöd i lagen för att få utföra myndighetsutövning. Att utföra offentlig kontroll innebär myndighetsutövning men Jordbruksverket anser också att t.ex. enbart utföra kontroll av ett kontrollprogram kan ses som myndighetsutövning men den kontrollen är inte en del av den offentliga kontrollen. En förutsättning är bl.a. att delegation av offentlig kontroll sker till ett ackrediterat kontrollorgan som utgör tredjepart, detta i enlighet med förordning (EG) 882/2004. En enskild organisation omfattas inte av t.ex. förvaltningslagen och offentlighetsprincipen. Det är därför viktigt att den myndighet som delegerar myndighetsutövning till en enskild organisation, ställer krav på t.ex. öppenhet, opartiskhet, kompetens m.m. för att säkerställa den enskildes rättigheter. En alternativ lösning för att säkerställa offentlighetsprincipens krav är att de organisationer som får myndighetsutövning delegerad till sig jämställs med myndigheter enligt 1 kap. 8 § sekretesslagen (1980:100). Det är även viktigt att det skapas en möjlighet för den enskilde att överklaga beslut som är fattade av den enskilda organisationen. Fördelar med att överlämna myndighetsutövning till en enskild organisation är t.ex. att den som utför kontrollerna har möjlighet att hålla en hög kompetens om ett kontrollprogram är fokuserat på ett djurslag. En djurhållare som är ansluten till ett fungerande kontroll/djuromsorgsprogram kan få färre offentliga kontroller vid en riskbasering. Nackdelar är bl.a. att förtroendet från konsumenten och allmänheten kan dala om det uppfattas att den egna branschen utför myndighetsutövning. Det kan bli dubbla kontroller om det på en gård både ska utföras delegerad myndighetsutövning (kontroll av kontrollprogram) och offentlig kontroll. Det riskerar bli förvirrande för djurhållaren om dessa kontrollorgan gör olika bedömningar. För att den administrativa kostnaden ska minska krävs det att dessa kontrollprogram är frivilliga att ansluta sig till. Det är viktigt att dessa program och kontrollerna av dem håller en hög kvalitet vilket kan säkerställas med s.k. systemrevisioner. Detta kan sedan beaktas när den offentliga kontrollen ska riskbaseras.

Jordbruksverket

2007-02-14

Dnr 31-9352/07

Innehållsförteckning 1. Inledning............................................................................................................................... 2 2. Bakgrund .............................................................................................................................. 2 3. Definition av djuromsorgs- och kontrollprogram ................................................................ 3 4. Arbetets upplägg .................................................................................................................. 4 5. Synpunkter inhämtade från organisationer och myndigheter .............................................. 5 6. Delegering av myndighetsutövning ..................................................................................... 6 6.1 Konsekvenser.................................................................................................................. 6 6.2 För- och nackdelar med överlämnande av myndighetsutövning ................................... 7 7. Författningsförslag ............................................................................................................... 8 8. Kontroll över enskilda organisationer................................................................................ 10 9. Beaktande av företagarnas administrativa kostnader......................................................... 11 10. Framtida arbete med uppdraget........................................................................................ 12 11. Slutsatser .......................................................................................................................... 12

1. Inledning

Regeringen gav den 13 september 2007 Jordbruksverket i uppdrag att utreda hur djuromsorgsprogram för lantbrukets djur kan tillämpas i framtiden (Jo2007/2724). Uppdraget ska genomföras efter samråd med berörda myndigheter och organisationer. Jordbruksverket ska till den 15 februari 2008 redovisa en delrapport innehållande en analys av för- och nackdelar med att överlämna uppgifter som innebär myndighetsutövning till enskilda organisationer, ge ett förslag till hur kontrollen över dessa organisationer ska säkerställas samt lämna erforderliga författningsförslag. Uppdraget i sin helhet ska slutrapporteras senast den 30 oktober 2008. Myndigheten ska i slutrapporten bl.a. undersöka möjligheten att fastställa särskilda djurskyddsbestämmelser för producenter som är anslutna till ett djuromsorgsprogram som innebär att de åtar sig t.ex. vissa extra skötselåtgärder samt undersöka om s.k. djurskyddsindikatorer kan användas som en del av djuromsorgsprogrammet. Även producenter som inte är medlemmar i en särskild branschorganisation ska i sådana fall beredas möjlighet att delta i djuromsorgsprogrammen. Vid arbetet av detta uppdrag ska beaktas de erfarenheter som framkommer om egenkontrollprogram i uppdraget om åtgärder för likvärdiga och riskbaserade djurskyddskontroller (Jo 2007/1304, slutredovisas den 15 december 2008). Beaktas ska även regeringens mål om en minskad administrativ börda för företagarna. Jordbruksverket vill framhålla att om det under kvarvarande uppdragstid framkommer nya uppgifter som påverkar rapporteringsresultatet i denna delredovisning kommer dessa att presenteras i slutredovisningen.

2. Bakgrund

Regeringen har inlett ett arbete som syftar till att undersöka möjligheterna att, med bibehållet eller förbättrat djurskydd, modernisera och utveckla djurskyddslagstiftningen, skapa en förbättrad helhetssyn avseende djurskyddet samt stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Vid möten som regeringen höll i slutet av 2006, tillsammans med

2(13)

Jordbruksverket

2007-02-14

Dnr 31-9352/07

representanter från näring, myndigheter och intresseorganisationer framkom det önskemål om att deltagande i djuromsorgsprogram under vissa förutsättningar skulle innebära att en djurhållare undantas från vissa delar av djurskyddslagstiftningen. Detta skulle kunna bidra till en förbättrad ekonomi i produktionen samtidigt som djurskyddsnivån bibehålls eller förbättras. Regeringen har därför gett Jordbruksverket i uppdrag att utreda hur djuromsorgsprogram kan tillämpas i framtiden. Denna delrapports huvudsyfte är att titta på förutsättningar för att lämna över myndighetsutövning till enskilda organisationer. Enligt regeringsformen 11 kap. 6 § 3 st. måste det finnas stöd i lag för att kunna utföra myndighetsutövning. På djurhälso/smittskyddssidan utförs t.ex. den frivilliga salmonellakontrollen av svin av Svenska Djurhälsovården som fått denna uppgift delegerad av Jordbruksverket. Detta med stöd av Förordning (2006:816) om kontroll av husdjur m.m. Motsvarande lagstöd saknas för kontrollprogram som har stöd i djurskyddsbestämmelserna. Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd avses med offentlig kontroll varje form av kontroll som utförs av den behöriga myndigheten eller av gemenskapen i syfte att kontrollera efterlevnaden av berörda lagstiftningar. Den behöriga myndigheten är den centrala myndigheten (i detta sammanhang Jordbruksverket) som har behörighet att genomföra offentlig kontroll eller varje annan myndighet som tilldelats sådan behörighet. I Sverige har, enligt 24 § djurskyddslagen (1988:534) de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet fått behörighet att utföra den operativa offentliga djurskyddskontrollen. Enligt artikel 5 förordning (EG) nr 882/2004 får den behöriga myndigheten delegera särskilda uppgifter i den offentliga kontrollen till särskilda kontrollorgan. Dock får den behöriga myndigheten inte delegera de åtgärdskrav som krävs vid bristande efterlevnad (artikel 54). Det ställs krav på att kontrollorganet bl.a. ska vara ackrediterat, opartiskt och ha tillräckligt med sakkunskaper. Kontrollorganet ska vara en oberoende tredje part. Den behöriga myndigheten som delegerat uppgifter till kontrollorganet ska vid behov genomföra revisioner. De rikslikare som idag kontrollerar Svenska Fågels och Svenska Äggs kontrollprogram utför myndighetsutövning men inte offentlig kontroll. Den offentliga kontrollen hos producenterna utförs av kommunerna. En myndighet och dess anställda har enligt svensk lagstiftning både skyldigheter och rättigheter. I förvaltningslagen (1986:223) regleras förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden. I den finns t.ex. krav på myndigheternas serviceskyldighet och krav på opartiskhet (icke-jäv). Förvaltningslagen reglerar även att den enskilde som utsätts för myndighetsutövning har rätt att ta del av uppgifter, rätt att få beslutet motiverat och rätt att överklaga myndighetens beslut. För att allmänheten ska ha insyn i och kontroll av myndigheternas arbete finns offentlighetsprincipen. Denna innebär att allmänheten har rätt att ta del av de handlingar som inkommit till eller upprättats av myndigheten, s.k. allmänna handlingar.

3. Definition av djuromsorgs- och kontrollprogram

3(13)

2007-02-14

Jordbruksverket

Dnr 31-9352/07

Inom lantbrukssektorn förekommer det olika program, med olika benämningar, syften och inriktningar, som en producent kan vara ansluten till eller använda sig av. Dessa program är antingen frivilliga eller obligatoriska. Det är därför viktigt att utreda vad som avses med ett djuromsorgsprogram. Jordbruksverket menar att ett djuromsorgsprogram är ett av näringen initierat frivilligt program som ska vara till hjälp för producenterna att bibehålla eller förbättra djuromsorgen. Djuromsorgsprogrammen kan bestå av kontrollpunkter och/eller riktlinjer avseende djurskydd och/eller djurhälsa som vid besök hos producenterna kontrolleras av för detta utsedda personer. Ett djuromsorgsprogram är inte reglerat i någon lagstiftning eller godkänt av någon myndighet. Om delar eller hela programmet är godkänt av en myndighet och formellt knutet till en lagstiftning, t.ex. djurskyddslagstiftningen, benämns detta kontrollprogram. Ett kontrollprogram kan innebära att man omfattas av särskilda djurskyddsbestämmelser om man kan visa på en god djuromsorg, där nivån på djurhållningen är högre än de minimikrav som ställs i djurskyddsbestämmelserna. Idag finns på djurskyddsområdet t.ex. Svensk Fågels program för slaktkyckling samt Svenska Äggs program för värphöns i frigående system. Båda dessa kontrollprogram är godkända av Jordbruksverket. Anslutning till programmen innebär att producenterna förbinder sig till att uppfylla kriterier avseende bl.a. teknisk utrustning och skötsel av djuren som är mer långtgående än de krav som ställs i föreskrifterna. S.k. rikslikare kontrollerar de besättningar som är anslutna till programmen. Rikslikarna är inte anställda av branschorganisationerna utan är fristående. Besättningarna betygssätts enligt ett poängsystem. Utifrån resultatet fastställs vilken beläggningsgrad producenten får ha. Vid slakterierna bedöms fåglarnas fothälsa. Ett gott fothälsoläge är en förutsättning för att en högre beläggningsgrad hos producenten ska beviljas. Dessa beläggningsgrader är högre för dem som är med i kontrollprogrammen än för de som står utanför. De högre beläggningsgraderna för dessa kontrollprogram finns sanktionerade i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2007:5) om djurhållning inom lantbruket m.m, saknr L 100.

4. Arbetets upplägg

I december skickades en inbjudan ut till berörda myndigheter och organisationer där dessa gavs tillfälle att komma med synpunkter och förslag som Jordbruksverket kan beakta i samband med arbetet med regeringsuppdraget. Sammanlagt har 20 st. myndigheter och organisationer yttrat sig till Jordbruksverket. Jordbruksverket har haft två samrådsmöten. Det första mötet var ett gemensamt möte som berörde de båda uppdragen; att utreda hur djuromsorgsprogram kan tillämpas i framtiden (Jo2007/2724) och åtgärder för likvärdiga och riskbaserade djurskyddskontroller (Jo2007/1304). Detta möte syftade bl.a. till att höra vilka tankar deltagarna hade kring djuromsorgsprogram och egenkontrollprogram och utveckling av dessa. På detta möte deltog representanter från LRF, Fåravelsförbundet, Sveriges Grisproducenter, Sveriges Nötköttsproducenter, Svensk Mjölk, Svenska Ägg, Svensk Fågel, Svenska Djurhälsovården, Veterinärförbundet, Länsveterinärföreningen, DIRF, SLU, Djurens Rätt och Djurskyddet Sverige.

4(13)

Jordbruksverket

2007-02-14

Dnr 31-9352/07

Synpunkter kring uppdraget har framförts från näringens (lantbrukssektorns) organisationer samt andra organisationer och myndigheter. Nedan följer en kort sammanfattning vad som framkommit vid remiss och genomförda samråd av detta uppdrag, och då i huvudsak med tyngdpunkt på synpunkter som berör denna delrapportering. Jordbruksverket kommer även att vara lyhörd för nya eller förändrade synpunkter under arbetes gång. Flera av näringens organisationer vill betona vikten av uppdraget i sin helhet och anser att resultatet kan få stor påverkan på och betydelse för näringen. Näringens organisationer har framfört att en stor fördel med att en enskild organisation utför en delegerad myndighetsutövning/kontroll är att det finns viktig kompetens om denne rekryteras från näringen. Inom den egna branschen har man sett många liknande besättningar. En kontrollant med anknytning till den egna näringen har lättare att tala samma språk med djurhållaren än vad t.ex. en myndighetsperson har. Den höga kompetensen inom näringen leder lättare till konstruktiva dialoger mellan kontrollant och djurhållare. Näringen själv tror att en djurhållare har större förtroende för den som kommer och kontrollerar om denne representerar branschorganisationen. Det är viktigt med kompetens hos kontrollanterna men också att det finns en rättsäkerhet. Det är även angeläget med ett tydligt regelverk vad gäller en viss delegering av kontrolluppgifter till näringens organisationer. Den erfarenhet som finns har visat att det är effektivt då branschen driver egna program (t.ex. Svensk Fågel), något som har medfört att nivån på djurskyddet och djuromsorgen har höjts. Att öka näringens möjlighet till eget ansvar medför kanske en större acceptans hos dem som ska kontrolleras. Både organisationer och myndigheter ser att en fördel med utvecklingen av kontrolloch djuromsorgsprogram är att de kan utgöra en viktig parameter då den behöriga kontrollmyndigheten ska riskbasera den offentliga kontrollen. Den producent som är ansluten till ett väl fungerande kontroll-/djuromsorgsprogram kan få längre kontrollintervall i den offentliga kontrollen. Den behöriga kontrollmyndigheten (idag kommunen) kan då lägga mer djurskyddsresurser där det bättre behövs och på så sätt effektivisera den offentliga kontrollen. Näringen anser att det är viktigt att utgångspunkten är att det är de befintliga programmen som ska tas tillvara. Ett alternativ till att helt överlämna uppgifter som innebär myndighetsutövning är att i högre grad i den offentliga kontrollen ta hänsyn till de kontroller som utförs inom olika kvalitetsprogram. Synpunkter har framkommit att kontrollfrekvensen bör anpassas efter hur säkra kontrollerna är, t.ex. att en tredjepartskontroll är mer säker/tillförlitlig än en andrapartskontroll. En myndighet framförde att vid en riskbasering av den offentliga kontrollen måste en bedömning göras av kontrollprogrammens oberoende, öppenhet, myndigheternas möjlighet att få tillgång till kontrollrapporter, system för uppföljning av avvikelser och kompetenskrav för kontrollpersonalen.

5(13)

Jordbruksverket

2007-02-14

Dnr 31-9352/07

Näringen var vid samrådsmötena inte helt övertygade om att de vill ta över uppgifter som innebär myndighetsutövning. Svenska Djurhälsovården utför idag myndighetsutövning i fråga om t.ex. frivilliga salmonellakontrollen på svin. De har dock framfört en viss tveksamhet till att ta på sig ytterligare uppdrag som innebär myndighetsutövning. Näringens organisationer framförde att det kan komma att råda en osäkerhet om i vilken egenskap en kontrollant rekryterad från näringen besöker en producent om de både har en rådgivande och en kontrollerande roll. Djurhållaren kanske känner en oro över vart den information och de uppgifter kontrollanten får slutligen hamnar, och om det kan leda till sanktioner eller förelägganden. Det finns en risk för dubbla kontroller och kostnader om kontroller både ska utföras av ett delegerat kontrollorgan och behörig myndighet. Redan idag görs kontroller av flera instanser som delvis kontrollerar samma saker. Det är en fördel om kontrollerna kunde samordnas med kontrollmyndigheten eller att kontrollmyndigheten gör stickprovskontroller hos dem som är anslutna till kontroll-/djuromsorgsprogram. Även de kontroller som idag utförs av andra än myndigheterna borde kunna samordnas ytterligare. Det finns en risk att den behöriga kontrollmyndigheten (idag kommunen) tappar i kompetens om näringen utför en del av myndighetsutövningen/kontrollen. Myndighetens inspektörer kommer då mer sällan kontrollera en viss typ av djurhållning. Det krävs därför utbildning under tiden så att kompetensen inte tappas. Om den behöriga kontrollmyndigheten anpassar sina resurser efter att enskilda organisationer utför en del av myndighetsutövningen finns det en risk för att resursbrist uppstår hos kontrollmyndigheten om branschen plötsligt har många dåliga gårdar och myndigheten måste utföra mer offentlig kontroll. Det finns en risk att opartiskheten kan ifrågasättas av konsumenterna om myndighetsutövning delegeras till enskild organisation. En eventuell utveckling av djuromsorgsprogram (gamla eller nya) måste vara upp till varje bransch att besluta om. Den veterinära kompetens som redan är aktiv i djurbesättningarna utgör en potentiell medaktör i kontroll-/djuromsorgsprogrammen. Näringen är rädd för att om det kommer att ställas krav på att kontrollprogrammen kontrolleras av en oberoende tredje part kommer detta att bli för kostsamt för att löna sig. En annan farhåga som framfördes från vissa branscher under samrådsmötet var också att en övergång till kontroll som utförs av enskilda organ kan innebära ökade kostnader för verksamhetsutövarna.

6. Delegering av myndighetsutövning

6.1 Konsekvenser Enligt artikel 5 i kontrollförordningen (EG) 882/2004 kan den behöriga myndigheten delegera särskilda uppgifter i den offentliga kontrollen. Åtgärdskrav får dock inte delegeras till kontrollorganet. Enligt samma artikel ställs krav om att det ska finnas en exakt beskrivning av de uppgifter som kontrollorganet får utföra och av de villkor under vilka uppgifterna får utföras. Kontrollorganet ska vara ackrediterat och ha den sakkunskap, utrustning och uppbyggnad som krävs för att utföra de delegerade uppgifterna. Det ska ha tillräckligt med erfaren och kvalificerad personal samt vara opartiskt. Kontrollorganet ska meddela resultaten av utförda kontroller till den behöriga myndigheten. Vid brister hos en djurhållare ska

6(13)

Jordbruksverket

2007-02-14

Dnr 31-9352/07

kontrollorganet genast underrätta den behöriga myndigheten. Den behöriga myndigheten får omedelbart återkalla delegeringen om kontrollorganet brister i sin kontroll och inte snabbt vidtar lämpliga korrigerande åtgärder för att rätta till dessa brister. Även annan myndighetsutövning kan delegeras, av behörig myndighet, till enskilda organisationer, kontrollorgan med flera. Vid delegering av annan myndighetsutövning, t.ex. kontroll av kontrollprogram, kan behörig myndighet ställa liknande krav som de som ställs i artikel 5 i kontrollförordningen, på exempelvis tredjepartskontroll eller annat. Motsvarande krav som finns t.ex. i förvaltningslagen och offentlighetsprincipen kan även ställas, t.ex. på att handlingar ska vara offentliga, att risk för jäv inte ska uppstå med mera. En alternativ lösning för att säkerställa offentlighetsprincipens krav är att de organisationer som utför myndighetsutövning jämställs med myndigheter enligt 1 kap. 8 § sekretesslagen (1980:100). Det är viktigt att det finns en rättsäkerhet för den enskilde och att denne får en opartisk bedömning och kan ifrågasätta beslut. Beslut som fattas i samband med myndighetsutövning måste kunna överklagas till annan lämplig instans t.ex. till Jordbruksverket. Resurser för att handlägga denna typ av ärenden måste då avsättas hos Jordbruksverket. Resultaten av den offentliga kontrollen ska årligen rapporteras till regeringen och EU. Även eventuella delar som är delegerad i den offentliga kontrollen ska rapporteras. För att säkerställa att kontrollen sköts måste revisioner genomföras av behörig myndighet. Ju fler som utför kontroller desto fler revisioner måste utföras. 6.2 För- och nackdelar med överlämnande av myndighetsutövning Nedanstående analys är en sammanställning över de för- och nackdelar, som Jordbruksverket idag kan se, om myndighetsutövning ska delegeras till enskilda organisationer. Det som för Jordbruksverkat kan ses som en fördel kan vara till nackdel för näringen etc. Fördelar: Om den myndighetsutövning som delegeras till en enskild organisation innebär kontroll av ett kontrollprogram finns det stora förutsättningar för att den/de som utför dessa kontroller kan bygga upp en god kompetens. Denna kontrollant har/får då se många liknande besättningar och har/kan skapa sig en uppfattning/kunskap om just den djurhållningen eller det djurslaget. Att den som utför kontrollen har god kompetens på området uppskattas av producenten. En hög kompetens och ett få antal kontrollanter ökar också möjligheten till likartade bedömningar. En kontrollant med kompetens, som kanske rekryterats från näringen, har goda förutsättningar att kunna tala samma språk som djurägaren. Om kontrollant och producent talar samma språk underlättar det konstruktiva dialoger om olika lösningar. Om kontrollanten är kunnig och talar samma språk som producenten bör även detta medföra att producenten lättare känner ett förtroende för den som utför kontrollen. Det ligger i branschens intresse att ha en god djuromsorg. Genom att näringen initierar kontrollprogram och delegation att utföra myndighetsutövning/kontroll ges till enskilda organisationer får organisationerna ett ökat ansvar. Att ta eget ansvar i branschen kan skapa ett större engagemang vilket har varit effektivt då branschen driver egna program t.ex. Svensk Fågel. Om kontrollprogram utvecklas och delegation av myndighetsutövning sker och detta medför att producenterna känner sig mer engagerade och känner ett större förtroende för dem som kommer och utför kontroller kan detta medföra att nivån på djurskyddet och djuromsorgen höjs.

7(13)

Jordbruksverket

2007-02-14

Dnr 31-9352/07

Anslutning till ett djuromsorgs-/kontrollprogram kan ge färre offentliga kontroller. De offentliga kontrollerna ska vara riskbaserade. Att vara ansluten till ett kontroll/djuromsorgsprogram kan således medföra att man som producent riskklassificeras på sådant sätt att de offentliga kontrollerna sker med längre intervall. Nackdelar: Förtroendet inför den egna branschen kan minska om producenten upplever att kontrollanten kommer från de egna leden och denne utför myndighetsutövning. Det kan vara svårt både för kontrollant och för producent att hålla isär vilken roll den har som utför kontrollen i just detta skede (kontrollant eller rådgivande). Förtroendet från konsument och allmänhet kan också dala om det uppfattas att branscherna utför myndighetsutövning hos de egna medlemmarna. Det kan bli dubbla kontroller och kostnader om det på en gård både ska utföras delegerad myndighetsutövning (kontroll av kontrollprogram) och offentlig kontroll (om inte den offentliga kontrollen också delegeras) dock inte med samma kontrollfrekvens. Om djurägaren har mer än ett djurslag kan det bli fler kontroller än vad de har idag då olika branscher ska kontrollera ”sina” djurslag. Risken finns att kontrollorganen gör olika bedömningar vilket blir förvirrande för djurhållaren. Då det delegerade kontrollorganet som utför offentlig kontroll inte själva får ställa krav på åtgärder utan måste lämna över det till behörig myndighet införs ett extra steg i handläggningen vilket gör att denna kan fördröjas. Detta medför även en risk för dubbla kontroller då den behöriga kontrollmyndigheten själv måste bilda sig en uppfattning av missförhållandena. Risken för fördröjda handläggningstider är till nackdel för djurskyddet. Det kan bli resursbrist hos den behöriga kontrollmyndigheten om den delegerade organisationen som utför offentlig kontroll anmäler många gårdar med brister som ska åtgärdas då det bara är den behöriga kontrollmyndigheten som får ställa krav på åtgärder. Detta kan också inträffa om den delegerade myndighetsutövningen dras in för att kontrollerna inte har skötts av de enskilda organisationerna. Det kan bli en förändrad arbetssituation för inspektörer om offentlig kontroll delegeras till enskilda organisationer då ärenden där brister skall åtgärdas, ofta är ”tunga” för alla inblandade. Nivån för vad som är gott djurskydd för dessa inspektörer riskerar att sänkas då de aldrig eller sällan kommer att se de gårdar med god djurhållning. Det riskerar bli svårare för kontrollmyndigheten att upprätthålla kompetens inom djurhållningsformer som inte förekommer i så stor utsträckning, om dessa omfattas av ett kontrollprogram. Detta om en kontrollant från en enskild organisation kontrollerar programmet och intervallen för den offentliga kontrollen förlängs vid en riskbasering.

7. Författningsförslag Enligt regeringsformen 11 kap. 6 § 3 st ska det finnas stöd i lag för att en enskild organisation ska få utföra myndighetsutövning. Möjligheten att delegera myndighetsutövning bör därför skrivas in i djurskyddslagen (1988:534). En enskild organisation omfattas inte av den lagstiftning en förvaltningsmyndighet omfattas av t.ex. förvaltningslagen eller offentlighetsprincipen. Detta innebär en försämrad rättsäkerhet för den enskilde om en enskild organisation utför myndighetsutövning. Det är därför av stor vikt att den enskilde skapas möjlighet att överklaga ett beslut som fattats av en enskild organisation som utför

8(13)

Jordbruksverket

2007-02-14

Dnr 31-9352/07

myndighetsutövning och att Jordbruksverket får möjlighet att föreskriva hur delegerad kontroll ska utföras. En alternativ lösning för att säkerställa offentlighetsprincipens krav är att de organisationer som får myndighetsutövning delegerad till sig jämställs med myndigheter enligt 1 kap. 8 § sekretesslagen (1980:100). Jordbruksverket lämnar därför följande författningsförslag. Djurskyddslagen Nuvarande lydelse

38 § Beslut av en kommunal nämnd enligt denna lag, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen får överklagas hos länsstyrelsen.

Beslut, som en statlig förvaltningsmyndighet i särskilt fall meddelat enligt lagen, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen, får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Beslut enligt lagen eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter som har meddelats av en sådan organisation eller sammanslutning som avses i X § får överklagas hos Jordbruksverket.

Andra beslut av en statlig förvaltningsmyndighet får överklagas hos regeringen. Lag (2007:362).

Beslut, som en statlig förvaltningsmyndighet i särskilt fall meddelat enligt lagen, enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt de EGbestämmelser som kompletteras av lagen, får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Jordbruksverket för det allmännas talan hos förvaltningsdomstol om en organisation eller en sammanslutning först har beslutat i saken.

9(13)

2007-02-14

Jordbruksverket

Dnr 31-9352/07

Andra beslut av en statlig förvaltningsmyndighet får överklagas hos regeringen. Lag (2007:362).

Djurskyddsförordningen Nuvarande lydelse

Sekretesslagen Nuvarande lydelse Bilaga --Chalmers tekniska högskola aktiebolag

Familjemedicinska institutet i Sverige, ideell förening ---

--all verksamhet

all verksamhet

---

Föreslagen lydelse Bilaga --Chalmers tekniska högskola aktiebolag Enskilda organisationer eller sammanslutningar Familjemedicinska institutet i Sverige, ideell förening ---

--all verksamhet kontrollprogram enligt djurskyddslagen (1980:100) all verksamhet

---

8. Kontroll över enskilda organisationer Om offentlig kontroll delegeras till ett kontrollorgan ska det vid behov revideras av den behöriga myndighet som delegerade uppgifterna, detta enligt förordning (EU) 882/2004. Om uppgifter som innebär myndighetsutövning, men inte offentlig kontroll, delegeras är det viktigt med en övervakning och kontrollsystem för att säkerställa att myndighetsutövningen

10(13)

Jordbruksverket

2007-02-14

Dnr 31-9352/07

sker på ett tillfredsställande sätt och organisationen lever upp till de anvisningar och villkor som ställts i samband med delegeringen av uppgifter. Om Jordbruksverket godkänner kontrollprogrammen är det lämpligt att Jordbruksverket ansvarar för att följa upp att kontrollen av dessa sköts. Jordbruksverket anser att det regelbundet ska utföras s.k systemrevisioner av kontrollprogrammen. Med detta avses att på ett systematiskt sätt gå igenom hur programmet och dess kontroll fungerar. Man kan t.ex. titta på hur kontrollen av programmet är upplagd, hur det avgörs vem som ska bli kontrollerad och hur ofta, vilka rapporter som skrivs efter ett kontrollbesök, hur dessa rapporter är utformade och vad de innehåller, vilket resultat kontrollerna har givit, hur man agerar om en producent inte lever upp till kontrollprogrammet, hur man agerar om en producent inte lever upp till lagstiftningens minimikrav, hur kontrollerna följs upp om kontrollprogrammet inte efterlevs osv. Jordbruksverket kan även göra stickprovskontroller ute på gårdarna genom att följa med en kontrollant från organisationen för att se hur kontrollen fungerar i praktiken. Vid ett sådant gårdsbesök kan man jämföra hur väl myndighetens bedömning stämmer överens med organisationens. Ytterligare en del i kontrollen/övervakningen av organisationerna kan vara att kopior av kontrollrapporterna skickas till den lokala kontrollmyndigheten (idag kommunen) som utför den offentliga kontrollen.

9. Beaktande av företagarnas administrativa kostnader Målet för regeringens regelförenklingsarbete är att företagens administrativa kostnader för samtliga statliga regelverk ska minska med minst 25 procent till hösten 2010. Regeringens syfte är att regelförenklingsarbetet ska leda till en märkbar förändring i företagens vardag. Kontroller som utförs och är tvingande enligt lagstiftning kan generera administrativa kostnader för företagarna. Om företagaren måste medverka och stå till förfogande för frågor m.m. vid kontrollen, vilket företagaren i regel alltid måste vid en djurskyddskontroll, är detta att se som en administrativ börda. De branschkontroller som utförs utifrån branschens egna uppsatta mål och riktlinjer räknas inte som administrativa kostnader. Jordbruksverket har i dialog med Nutek resonerat kring vad det innebär för den administrativa kostnaden om myndighetsutövning delegeras till enskilda organisationer och om kontrollen av ett kontrollprogram, likt Svensk Fågels, räknas som en administrativ kostnad. Kontroll som innebär myndighetsutövning kan generera en administrativ kostnad. Dock är inte en frivillig kontroll att se som en administrativ kostnad. Svensk Fågels kontrollprogram är frivilligt att ansluta sig till. Dock ger det sådana ekonomiska fördelar att graden av frivillighet kan ifrågasättas. En jämförelse kan göras med EUs olika stöd för lantbrukare. Nutek har i samråd med Jordbruksverket valt att mäta de administrativa kostnader som EUs olika stödsystem ger upphov till. Stöden genererar en stor del av de administrativa kostnader som jordbruksföretaget har och det är även dessa som företagen upplever som krångliga. Att söka dessa stöd är juridiskt sett helt frivilligt men i praktiken är de tvingande eftersom en lantbrukare har svårt att få ekonomi i sin verksamhet utan dessa stöd. Upprättandet av mer eller mindre tvingande kontrollprogram, med ytterligare krav och förhållanden för producenten att ta ställning till och anpassa sig efter, riskerar därför att öka den administrativa kostnaden

11(13)

Jordbruksverket

2007-02-14

Dnr 31-9352/07

Den myndighetsutövning som delegeras till en enskild organisation kan aldrig helt ersätta den offentliga kontrollen. Detta medför en risk för delvis dubbla kontroller hos en och samma företagare. Om den myndighetsutövning som utförs av en enskild organisation dessutom är att räkna som en administrativ kostnad blir det ännu svårare att faktiskt minska dessa i och med delegering av myndighetsutövning. De förutsättningar som kan minska den administrativa kostnaden är att kontrollprogrammen är frivilliga, dvs. de får inte ge sådana fördelar att det i praktiken är tvingande att ansluta sig till dem. På detta sätt medför inte den kontroll/myndighetsutövning som då utförs utifrån kontrollprogrammet en administrativ kostnad. Om den behöriga kontrollmyndigheten sedan kan dra nytta av resultatet från kontrollen av kontrollprogrammet i sin riskbasering kan intervallet av den offentliga kontrollen förlängas och då sänka den administrativa kostnaden för producenten.

10. Framtida arbete med uppdraget I det fortsatta arbetet med uppdraget kommer Jordbruksverket i samråd med näringen att undersöka om det finns ett intresse från branscherna att ta fram kontrollprogram för olika djurslag. I sådana fall ska det undersökas om befintliga djuromsorgsprogram och hälsoprogram kan utvecklas. Möjligheter att gå med i dessa program ska finnas även för de djurhållare som inte är medlemmar i någon särskild bransch. Erfarenheter kommer att inhämtas från arbetet med uppdraget om utegångsdjur ( Jo 2006/652). Representanter som inte tidigare bjudits in kommer att ges möjlighet att delta t.ex. deltagare från näringar med pälsdjur, ren, fisk, häst, hjort m.fl. I arbetet kommer det att undersökas om möjligheten finns att använda s.k. djurskyddsindikatorer som en del i djuromsorgsprogrammen. Detta kan bero på hur långt forskningen har kommit inom området. I arbetet kommer även andra möjligheter, än de som presenteras i denna delrapport, att undersökas om hur kontrollprogram kan tillämpas och utformas. Det kan t.ex. finnas en möjlighet att kontrollprogram kan utvecklas och fastställas utan att det behöver innebära att myndighetsutövning delegeras till en enskild organisation. Jordbruksverket kommer att mer ingående undersöka hur kontrollen av kontrollorganen ska säkerställas. Detta kommer att ske i samråd med andra som har erfarenhet inom området och som har en uppfattning om vilka kostnader dessa kontroller kan medföra. 11. Slutsatser Jordbruksverket är positiv till en modernisering av djurskyddslagen under förutsättning att nivån på djurskyddet och djuromsorgen inte sänks. Ett kontrollprogram ska ha en högre nivå på djuromsorg och djurskydd än de minimikrav som ställs i djurskyddslagen. Jordbruksverket anser att ett fungerande djuromsorg/kontrollprogram kan användas i riskbaseringen vid offentlig kontroll vilket också näringen och andra organisationer och myndigheter ställer sig positiva till.

12(13)

Jordbruksverket

2007-02-14

Dnr 31-9352/07

I arbetet har det framkommit att det är betydelsefullt om kontroller utförs av någon som har kunskap och erfarenhet av en viss djurhållning, detta kan t.ex. vara någon med erfarenhet från näringen. Om förslaget att de offentliga kontrollerna av djurskyddet flyttas från kommunerna till länsstyrelserna genomförs finns det stora möjligheter för inspektörerna att specialisera sig inom olika områden vilket är till fördel för djurhållarna. Kontrollerna måste göras av en instans som är opartisk och fri från intressekonflikter när det gäller utförande av uppgifter som innebär myndighetsutövning. Det finns en skillnad mellan delegering av myndighetsutövning om det gäller kontroll i den offentliga kontrollen eller annan kontroll t.ex. kontroll av kontrollprogram. Vilka krav som ställs i samband med delegering av myndighetsutövning som innebär offentlig kontroll regleras i kontrollförordningen (EG) 882/2004. Jordbruksverket har i samråd med näringen analyserat för- och nackdelar med att delegera myndighetsutövning till enskilda organisationer, såväl delar i den offentliga kontrollen som annan myndighetsutövning. Jordbruksverket kan se både för- och nackdelar med att delegera myndighetsutövning. För att det ska fungera är det viktigt att de rätta kraven och villkoren ställs på organisationerna som ska utföra den. Jordbruksverket ska därför hålla denna möjlighet öppen i det fortsatta arbetet. En förutsättning är dock att det finns organisationer som vill ta på sig uppgifter som innebär myndighetsutövning i samband med de kontrollprogram näringen initierar och Jordbruksverket godkänner. Jordbruksverket kommer även i det fortsatta arbetet inom uppdraget att närmare analysera andra tänkbara konstruktioner av djuromsorgs- och kontrollprogram än vad som presenterats ovan.

13(13)

DO-RB-FP DO-RB-FP

Svensk Mjölk AB

Svenska Fåravelsförbundet/lammköttproducenter

(RB) DO

Svenska Kennelklubben

Svensk Galopp

Svenska Djurhälsovården

Zoobranschens Riksförbund

Svenska Avelspoolen

Svensk Hjortavel

DO-RB-FP

(RB)

Kött och Charkföretagen KCF

Scan AB

Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund

Sveriges Kattklubbars Riksförbund

DO-FP

Svenska Travsportens Centralförbund

Ridskolornas RiksOrganisation

DO-(RB)

Fiskhälsan AB

DO-RB-FP

Sveriges Grisföretagare

Hästnäringens Nationella Stiftelse

DO-RB-FP

Svensk Fågel AB

DO-RB-FP

SFS Svenska Ägg

Deltog

Sveriges Kaninproducenters förening

DO-RB-FP

(FP)

DO-RB-FP

Samrådsgrupp

Sveriges Nötköttsproducenter

LRF-konsult

Lantbrukarnas Riksförbund

NÄRINGEN

REMISSINSTANSER Skriftligt yttrande efter hearing

DO-FP

DO-RB-FP

DO-RB-FP DO-RB-FP

DO-RB-FP

DO-RB-FP DO-RB-FP

DO-FP

DO-RB-FP DO-RB-FP

Muntliga synpunkter vid hearing

HEARING I 2008.09.16

Deltog

Skriftligt yttrande efter hearing

DO-RB-FP

RB-FP

DO-RB-FP

RB-FP

DO-RB-FP

RB-FP

DO-RB-FP

DO-RP-FP DO-RB-FP

DO-FP

DO-RB-FP DORP-FP

DO-RB-FP DO-RB-FP

vid hearing

Muntliga synpunkter

HEARING II 2008.10.07

BILAGA 14

RB-DO-FP

RB-DO

RB-DO-FP

RB-DO

RB-DO-FP

Övriga inkomna skriftliga yttranden

Statens Jordbruksverk - Dnr. 39-6902-07

FP RB (FP) FP (FP) (FP) FP

Föreningen Sveriges byggnadskonsulenter

Sigill Kvalitetssystem AB

Lantbrukets brandskyddskommitté

Mattsson & Stockselius

Lantbyggbyrån i Mellansverige AB

Bygglant

De Laval

RB-DO

J J

Länsstyrelsen i Stockholms län

Länsstyrelsen i Södermanlands län

Länsstyrelsen i Jämtland

Länsstyrelsen i Västerbotten

Länsstyrelsen i Kalmar län

Länsstyrelsen i Jönköpings län

Länsstyrelsen i Skåne län

Länsstyrelsen i Västmanlands län

Länsstyrelsen i Kronobergs län

DO-RB-FP J

DO-RB-FP

RB-DO

RB-DO-FP

Länsstyrelsen i Värmland

RB-FP

DO-RB-FP

RB-DO-FP

RB-DO

DO-RB-FP

DO-RB-FP DO-RB-FP

Länsstyrelsen i Västra Götalands län

DO-RB

DO-RB-FP DO-RB-FP

(N)

DO-RB-FP DO-RB-FP

DO-RB-FP

DO-RB-FP DO-RB-FP

SVA

Arbetsmiljöverket

Livsmedelsverket

Länsveterinärsföreningen – förprövningsfrågor

MYNDIGHETER

Hushållningssällskapet – HS Konsult

RB RB

Sveriges Veterinärförbund

Länsveterinärsföreningen – djurskydd

DO-RB-FP

Djurskyddet Sverige

DO-RB-(FP)

Förbundet Djurens Rätt

DO-RB-FP

Djurskyddsinspektörernas Riksförbund

Övriga intressenter

RB-FP

FP FP FP FP

Nässjö kommun

Umeå kommun

Uppsala kommun

J : har deltagit vid hearingen

(RB), (N) m m: anges inom parantes då organisationen har erbjudits, men inte kunnat delta.

FP: uppdrag om förprövningsåtgärder mm

RB: uppdrag om riskbaserade kontroller mm

DO: uppdrag om djuromsorgsprogram

Linköpings kommun

Katrineholms kommun

FP FP

(FP)

SLU, inst för Lantbrukets Byggnadsteknik

Falköpings kommun Halmstad kommun

RB-FP

SLU Husdjurens miljö och hälsa,

Länsstyrelsen i Dalarnas län

Länstyrelsen i Örebro län

Länstyrelsen i Värmlads län

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Mjölby kmn

Länstyrelsen i Hallands län

Länstyrelsen i Blekinge län

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Jönköpings kmn

Länsstyrelsen i Gotlands län

Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Enköpings kmn

Länsstyrelsen i Östergötlands län

Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Länsstyrelsen i Uppsala län

Jordbruksverkets rapporter 2008 1.

Terminshadel med jordbruksprodukter – översikt

Förädlade livsmedel på den internationella arenan – studie över handeln med livsmedelsindustriprodukter 1995–2005

Växtskyddsmedel och miljöeffekter – rapport från projektet CAP:s miljöeffekter

Myndigheters kostnader och åtgärder vid hanteringen av EG-stöd 2007

Mervärden för svenskt kött – studie 2007

Jordbruksverkets foderkontroll 2007 – Feed Control by the Swedish Board of Agriculture 2007

Kartläggning av mark som tagits ur produktion

Utformning av stöd till biogas inom landsbygdsprogrammet

Kartering av jordbruksmark med höga naturvärden (HNV) i Sverige

10.

Prisutveckling och lönsamhet inom ekologisk produktion

11.

Minska jordbrukets miljöpåverkan!

12.

Jordbruket om tio år – Hur påverkar omvärlden?

13.

Miljöeffekter av slopad uttagsplikt – rapport från projektet CAP:s miljöeffekter

14.

Hållbar användning av växtskyddsmedel – förslag till handlingsprogram

15.

Samordning av informationskrav

16.

Begreppet kvalitet inom livsmedelssektorn

17.

Livsmedelsföretagen och exportmarknaden – Vilka faktorer stimulerar företagensexportdeltagande?

18.

Kunskap om mångfald – Verksamhetsberättelse för POM 2007

19.

Konsekvens av angrepp av tallvedsnematod i svensk skog

20.

Sveriges utrikeshandel med jordbruksvaror och livsmedel 2005–2007

21.

Marknadsöversikt – vegetabilier

22.

Analys av hur förslaget till ändringar i EU:s regelverk för växtskyddsmedel påverkar svensk odling

23.

Kompetensutvecklingsinsatser inom miljö- och landsbygdsprogrammet 2000–2006 – en metautvärdering

Rapporten kan beställas från Jordbruksverket, 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) Fax 036 34 04 14 E-post: jordbruksverket@sjv.se Internet: www.sjv.se

ISSN 1102-3007 ISRN SJV-R-08/24-SE SJV offset, Jönköping, 2008 RA08:24