ra12_10_Bil_6 by Jordbruksverket

Bilaga 6 Kunskapssammanställning av forskningsläget och metoder när det gäller nya allvarliga skogsskadegörare (svampar och insekter) som kan komma att överleva och etablera sig i Sverige. a.

Registrering av insekts- och svampskador på skog i Sverige (Åke Lindelöw & Elna Stenström)

Simuleringar av potentiell etablering av skadesvampar i svensk skog (Johanna Boberg)

Simulering i CLIMEX av Anoplophora glabripennis möjliga utbredning i Sverige med nuvarande klimat och under olika klimatförändringsscenarior (Karin Ahrné)

Författare: Åke Lindelöw och Karin Ahrné, Institutionen för ekologi Elna Stenström och Johanna Boberg, Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi samtliga Sveriges lantbruksuniversitet

kyddet at s t x ä v Vässa tidens klim problem för fram och hanterar ökade er rebygg Hur vi fö rat klimat d n rä i ett fö

, växt egörare ed skad rar dessa och men m te le b ön. an ro h p ökar n till milj er som e klimat r metod ft och tar hänsy t varmar räs. Vi behöve ra et sk ed en av rr M g g • in s konku ar och o förbättr rlds sjukdom ärker näringen d omvä ning och t st en utöka samord samtidig re samt år ökad ra sl ö re eg fö ad et t ruksverk men för växtsk g för at • Jordb te forsknin ingssys llämpad tfunktion för bevakn ti å p g . per ing tsnin bevakn år en sa m och att en ex et föresl le ruksverk xtskyddsprob skapas. • Jordb vä re e ra d ö eg öka hantera växtskad ering av riskvärd

Rappor

Bilaga 6 till rapport 2012:10

t 2012:1

Bilder omslag Gulrost (Puccinia striiformis) p책 r책gvete. Foto: Rebecka Svensson, Jordbruksverket Anoplophora glabripennis. Foto: Sofie Persson, Jordbruksverket

Jordbruksverkets rapport ”Vässa växtskyddet för framtidens klimat – Hur vi förebygger och hanterar ökade problem i ett förändrat klimat” (2012:10) har följande bilagor: Bilaga 1

Ahrné, Karin, Institutionen för ekologi, SLU a. Jämförelse av utbredningsmodellerna CLIMEX och MaxEnt. b. Litteraturgenomgång för beskrivning av program som används för att modellera arters utbredning. c. Klimatmatchningar i CLIMEX.

Bilaga 2

Andersson, Lars m.fl., Institutionen för växtproduktionsekologi, SLU a. Metodutveckling för fortlöpande inventering av ogräsflorans samman sättning. b. Direkta och indirekta effekter av ett förändrat klimat på förekomsten av ogräs. c. Metod för detektering och uppföljning av förekomst av arter som är poten tiellt framtida ogräs och expanderande ogräs.

Bilaga 3

Berlin, Anna, Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi, SLU Rapport om användning av sporfällor för detektion och prognos av växt patogener.

Bilaga 4 Eckersten, Henrik & Alois Kornher, Institutionen för växtproduktionsekologi, SLU Klimatförändringars effekter på jordbrukets växtproduktion i Sverige – scenarier och beräkningssystem. Bilaga 5

Jönsson, Anna Maria m.fl., Institutionen för Naturgeografi och Ekosystem- vetenskap, Lunds universitet Kunskapssammanställning – Växtskydd och Klimat. Modellering av klimatets påverkan på produktion och risk för skadegörare inom jordbruket.

Bilaga 6

Lindelöw, Åke och Karin Ahrné, Institutionen för ekologi, SLU & Elna Stenström och Johanna Boberg, Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi, SLU Kunskapssammanställning av forskningsläget och metoder när det gäller nya allvarliga skogsskadegörare (svampar och insekter) som kan komma att över leva och etablera sig i Sverige. a. Registrering av insekts- och svampskador på skog i Sverige (Lindelöw & Stenström). b. Simuleringar av potentiell etablering av skadesvampar i svensk skog (Johanna Boberg). c. Simulering I CLIMEX av Anoplophora glabripennis möjliga utbredning I Sverige med nuvarande klimat och under olika klimatförändringsscenarior (Karin Ahrné).

Bilaga 7

Nilsson, Christer, Agonum konsult. Växtskydd och Klimat – en kunskapsinventering.

Bilaga 8

Samuelsson, Hans m.fl., Skogsstyrelsen Ökade risker för nya skadegörare på skog och åtgärder för att minska riskerna.

Bilaga 9

Sigvald, Roland, Nordic Association of Agricultural Scientists (NJF) Seminarium ”Risk assessment/risk management, forecasting pests and diseases of field crops in a changing climate”, 30 november–1 december 2011.

Bilaga 10 Thierfelder, Tomas, Institutionen för energi och teknik, SLU Statistisk genomlysning av Jordbruksverkets växtskyddscentralers prognosoch varningsverksamhet. Bilaga 11 Volk, Thomas m.fl., proPlant GmbH, Tyskland Simulation of infestation of plant pests of five agricultural crops in a changed climate 2011–2100 for Lund, Kalmar, Skara, Uppsala and Umeå.

Jordbruksverkets förord Jordbruksverket har av regeringen fått i uppdrag att utarbeta ett praktiskt inriktat och fördjupat kunskapsunderlag för att förebygga och hantera ökade problem med ogräs, växtsjukdomar och skadegörare till följd av ett förändrat klimat. Jordbruksverkets uppdrag redovisas i rapporten 2012:10. Inom ramen för uppdraget har Jordbruksverket låtit genomföra ett antal delprojekt vilkas resultat redovisas som bilagor till huvudrapporten. De är endast tillgängliga på Jordbruksverkets webbplats. Resultat från delprojekten har till viss del sammanfattats i Jordbruksverkets huvudrapport i relevanta kapitel. Delrapporterna är mer omfattande. Denna bilaga är redovisningen från ett sådant delprojekt. Åke Lindelöw, Elna Stenström, Johanna Boberg och Karin Ahrné har utfört studien på Jordbruksverkets uppdrag. Författarna ansvarar för innehållet i denna rapport.

Gunilla Berg, växt- och miljöavdelningen

Registrering av insekts- och svampskador på skog i Sverige Åke Lindelöw, Institutionen för ekologi, SLU Elna Stenström, Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi, SLU

Historik Insektsskador Dokumentering av inträffade insektsskador i skog har en lång tradition i Sverige. De första iakttagelserna om insektsskador på träd publicerades 1741 då Linné under sin Öländska resa iakttar att; ”Ekarna, som nu begynte synas ymnigare än på det mer norra distriktet, stodo mestadels liksom förbrända; ty bladen voro uppätna af gråaktiga löfmaskar med svarta punkter” (Lekander 1950). Under 1700-talet och första halvan av 1800-talet är rapporteringen rapsodisk och osystematisk. Från och med slutet av 1800-talet rapporteras iakttagelser mer regelbundet, framför allt genom dåvarande Domänverkets revirjägmästarrapporter och under 1900-talets första hälft länsjägmästar-rapporter. Den zoologiska avdelningen vid Skogsinstitutet och senare den skogsentomologiska avdelningen vid Skogshögskolan, och därefter Sveriges Lantbruksuniversitet har registrerat insektsskador mer eller mindre systematiskt. Under perioden 1960-2000 publicerades dessa observationer vart femte år gemensamt för de nordiska länderna (t.ex. Ehnström et al.). Genomgående för alla observationer är den ofta låga kvaliteten på data. I vissa fall, när utbrott av insekter fått en betydande omfattning, har ibland skadornas geografiska och kvantitativa omfattning dokumenterats mycket noggrant. Detta har delvis sin förklaring i att dåvarande Skogshögskolan var starkt involverad i hanteringen av utbrotten genom att med särskilda statliga medel genomföra inventeringar, göra prognoser samt föreslå och utvärdera bekämpning. Denna roll upphörde helt i och med bildningen av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) 1977.

Svampskador Under senare delen av 1800-talet började skogliga svampsjukdomar uppmärksammas och 1874 publicerade Robert Hartig en bok om sjukdomar på träd. Den förste att beskriva sjukdomar på träd i Sverige var Torsten Lagerberg (1882 – 1964). Han var professor i skogsbotanik och mykologi på Skogshögskolan. Tillsammans med sin företrädare Nils Sylvén utgav han ett exsickatverk ”Skogens skadesvampar” (1912-1914) och 1945 kom en omfattande bok i Skoglig mykologi (tredje upplagan 1962), som redan då beskriver många av de skogliga svampsjukdomar som vi känner till i dag (Lagerberg 1945). Det gjordes dock ingen systematisk inventering av skogsskador, även om svåra utbrott registrerades. I början av 1900-talet skriver Lagerberg att törskate-angrepp på tall i övre Norrland var så vanliga att i vissa bestånd omfattades upp till 80 % av biomassan, samt att man vid en försökstaxering av Värmlands skogar 1912 fann att 8 % av samtliga stammar med en brösthöjdsdiameter av 1

20 – 50 cm var angripna av törskate. Lagerberg beskrev också svåra allmänna angrepp av Gremmeniella på gran i västra Sverige, år 1913, vilka närmast gav intrycket av en ”epidemi”. Under 1950-talet drabbades skogsplantskolorna av ett kraftigt Gremmeniella-utbrott då upp till 75 miljoner tallplantor dödades. Svampskador registrerades vid institutionen för skogsbotanik på Skogshögskolan, vilken senare i samband med bildningen av SLU delades varvid den mykologiska delen lokaliserades till Uppsala, då som avdelningen för skoglig mykologi och patologi och sedan 1992 en egen institution vid SLU. Sedan 1960 har institutionen kontinuerligt bokfört och registrerat svampskador som skickats till institutionen i samband med sjukdomsutbrott eller andra observationer. Denna information finns samlad i en databas på institutionen.

Riksskogstaxeringen Sedan 1923 har riksskogstaxeringen (Institutionen för skoglig resurshushållning, SLU) systematiskt samlat in uppgifter om landets skogar. Syftet har i första hand varit att skatta volymer, avverkningar etc. Riksskogstaxeringen registrerar både insekts- och svampskador på skog. Sedan 1981 har allmänna skogsdata från inventeringarna publicerats årligen i publikationen Skogsdata. Här anges t.ex. graden av kronutglesning men generellt anges inte skadeorsaken. I 70 % av fallen har man dock kunnat avgöra skadeorsaken och sådana data kan tas fram vid behov. Genom åren har fokus varierat men i dag noteras konsekvent drygt 20 olika namngivna skadeorsaker, några av dessa är brand, klimat, älg, rådjur, annat klövvilt, bäver, smågnagare, märgborre, granbarkborre, annan barkborre, blad- eller barrätande insekt, röt-/kräftsvamp, törskatesvamp, Gremmeniella, skyttesvampar, rostsvampar, knäckesjuka. Skogsdata återfinns på webbadressen http://www.slu.se/sv/webbtjanster-miljoanalys/statistik-omskog/skogsskador/. De förhållandevis geografiskt glesa stickprov som görs innebär att resultaten är någorlunda säkra för hela landet och regioner men endast i vissa fall för län.

Skogsskadeinventeringar Sedan 1984 genomför riksskogstaxeringen uppskattningar av kronutglesning i ett europeiskt nätverk med fasta observationsytor för skogsskador, enligt regler som utformats inom ICP forests1 ( http://icp-forests.net/ ). Numera används istället riksskogstaxeringens ordinarie ytor i detta internationella nätverk. Dessa kronutglesningsuppskattningar anger inte skadeorsaker, men var från början avsedda att ge en uppfattning om långväga luftföroreningars påverkan på skogen. Syftet har med tiden förändrats till ett mera allmänt mått på skogens hälsa. (http://www.slu.se/sv/centrumbildningar-och-

ICP forests står för the International Co-operative Programme on Assessment and Monitoring of Air Pollution Effects on Forests operating under the UNECE Convention on Long-range Transboundary Air Pollution.

projekt/riksskogstaxeringen/ ). Samtidigt registreras skador av insekter och patogener i den mån de kan identifieras i fält. Om speciellt svåra skador inträffar i Sverige finns möjligheter för riksskogstaxeringen att genomföra en riktad skogsskadeinventering inom ramen för SLU:s fortlöpande miljöanalys (FOMA). Den har under 2006-2007 genomfört inventering av granar som dödats av granbarkborre (Wulff rapporter till Skogsstyrelsen). Andra år har angrepp av törskatesvamp (Wulff m.fl. 2007) och askskottsjuka inventerats regionalt. Sverige ingår också i det internationella nätverket med fasta observationsytor (http://www.slu.se/Documents/externwebben/s-fak/skogligresurshallning/Riksskogstaxeringen/%c3%96vriga%20dokument/FutMon.pdf . Dessutom har Skogsstyrelsen sin egen skogsskadeövervakning med observationsytor, där bl.a. kronutglesning skattas. Syftet är i första hand att studera luftföroreningars inverkan på träd. http://www.skogsstyrelsen.se/Myndigheten/Om-oss/Varverksamhet/Inventeringar/Obsytor/

Riktade skogsskadeinventeringar Från och med 2007 ingår, som en del av riksskogstaxeringen, en så kallad nationell riktad skadeinventering (http://www.resgeom.slu.se/swe/projekt/projekt.cfm?ID=218). Redan 2006 inventerades granbarkborre på uppdrag av Skogsstyrelsen i södra Sverige på försök med denna inventeringsmetod. I princip görs ett urval av riksskogstaxeringens fasta ytor enligt specifika kriterier, t.ex. ytor med gran med en viss ålder som sedan inventeras med avseende på en speciell skadegörare. På initiativ från Skogsstyrelsen eller SLU har riktade inventeringar av skador förorsakade av granbarkborre, törskate samt askskottsjuka genomförts. Inventeringarna av granbarkborre finansierades av Skogsstyrelserna och övriga av SLU:s fortlöpande miljöanalys (FOMA).

Granbarkborre Efter stormen Gudrun genomfördes 2006 och 2007 inventeringar i Götaland av granar som dödats av granbarkborre som ett led i att objektivt uppskatta den totala volymen dödad skog.

Törskate Sedan 2004 har omfattande skador av törskatesvampen Cronartium flaccidum och dess klonala form Peridermium pini uppmärksammats främst på plantor och yngre träd i Norrbotten. Riktad skadeinventering genomfördes av rikstaxen 2007 i Norrbotten och 2008 då den utvidgades med Västerbottens län. År 2008 inventerades 255 bestånd och törskaterosten beräknades finnas på ca 130 000 ha, vilket motsvarar 34 % av all tallungskog i norra Norrland. Inom denna areal har ca 33 000 ha minst 10 % av stammarna angripna. Angreppens stora omfattning har initierat ett forskningsprojekt i samarbete mellan 3

Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi och Skogforsk i Sävar. Till projektet är också finsk expertis knuten.

Askskottsjuka Askskottsjukan började uppmärksammas 2004, och redan 2005 förekom sjukdomen i askens hela utbredningsområde. Den snabba utvecklingen ledde till en riktad skadeinventering, där förekomsten av askbestånd i den ordinarie riksskogstaxeringen användes. Kronutglesning hos ask förekom inte 1994-2004, men 2005 var andelen träd med mer än 10 % skador 29 % och med mer än 60 % skador 4 %, och 2006 var motsvarande andelar 55 % respektive 15 %. Antalet träd var mellan 45-50 dvs mycket få, men det var dock i stort sett samma träd som uppskattades de båda åren. Även i den ordinarie riksskogstaxeringen ingår registrering av träd med askskottsjuka men med färre träd än i den riktade inventeringen. Tendensen var densamma i bägge inventeringarna. En nationellt riktad skadeinventering gjordes 2009 i Götaland. 74 provytor och 539 träd fördelade mellan 1-31 träd per provyta studerades. Mer än 50 % av träden visade tydliga skador och 25 % av träden var svårt skadade eller döda. Det var också tydligt att många mindre träd var döda. Skadornas omfattning var större i områden där askskottsjukan uppträdde först.

Övrig skogsskadeinventering Granbarkborre Från och med 1995 sker, i samarbete mellan SLU och Skogsstyrelsen, övervakning av granbarkborre med feromonfällor samt registrering av döda träd. Detta görs i fyra områden (ca 40 000 ha) i Småland, Värmland och Dalarna. Tillfälligt (2005-2010) efter stormen Gudrun 2005 utvidgades övervakningsprogrammet till att omfatta drygt 30 områden. I den långsiktiga övervakningen kommer att ingå 9 eller 10 områden, fyra av dessa är skogliga försöksparker (Tönnersjöheden, Asa, Siljansfors samt Vindeln). Bifångster (=andra skalbaggsarter) tas tillvara för senare analys. Information om granbarkborretillståndet ligger till grund för beslut om införande av temporära bekämpningsområden samt för Skogsstyrelsens rådgivning. Periodvis följs granbarkborrens flygaktivitet i detalj. Denna information används för rekommendationer till skogsägare om specifika åtgärder t.ex. sök och plock av angripna träd. (http://skogsstyrelsen.se/Aga-och-bruka/Skogsbruk/Skador-pa-skog/Insekter/Granbarkborrebekampning/Syd-Sverige/Svarmningsovervakning-2011/Svarmningskarta/ )

Snytbagge Ett program för övervakning av avgångar i barrträdsplanteringar förorsakade av snytbagge påbörjades 2007 i samarbete med Skogsstyrelsen. Övervakningen har bl.a. visat att skadorna inte enbart finns i södra Sverige utan svåra skador förekommer lokalt också i norra Sverige.

http://www2.ekol.slu.se/snytbagge/attachment/Rapport_SKS_snytbaggeovervakning_2010. pdf Registreringen avser gnagskador på plantor av tall/gran och avgångar förorsakade av barkgnagande insekter såsom snytbaggar (Hylobius spp.) och svarta bastborrar (Hylastes spp.).

Gremmeniella I samband med Gremmeniella-utbrottet 1999/2001 gjorde Skogsstyrelsen en enkätundersökning över utbredningen vilken redovisades i SkogsEko nr 2, 2001. Riksskogstaxeringen inventerade också skadorna och uppskattade att 484 000 ha var skadade (Wulff et al. 2006). Skadorna kunde härledas till tre geografiskt åtskilda områden. Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi anlade sju försöksytor i ett av de hårdast skadade områdena (Dalarna) där skadeutvecklingen följs kontinuerlig. Åren efter epidemin ökade avdödningen av träd med måttlig – svår kronutglesning på svårt drabbade ytor, medan träd som uppvisade lindrig - måttlig kronutglesning på mindre skadade ytor nu återhämtat sig. Det är också en tydlig skillnad med svårare skador på områden med angrepp både 1999 och 2001 jämfört med de områden som enbart angreps 2001.

Rotröta Riksskogstaxeringen noterar förekomst av röta i borrkärnor som tas från växande provträd för tillväxtbestämningar. Den informationen kan användas för en rikstäckande rötinventering som kan uppdateras årligen. Uppgifterna samlas dock över stora geografiska områden och kan användas för analyser på regional nivå. Vid Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi görs fortlöpande undersökningar på lokal nivå även om dessa inte systematiseras.

Phytophthora Angrepp av ”Al-Phytophthora” har inventerades i Skåne och längs västkusten under 1990talet av Christer Olsson, Göteborgs universitet. Arbetet finansierades delvis av SLU, Jordbruksverket och Stiftelsen Oscar och Lilli Lamms minne. (Olsson 1996). Under 2010 gjordes vid Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi en återinventering av tidigare kända angrepp i Göteborgstrakten.

Phytophthora ramorum Sedan 2003 genomför Jordbruksverket årligen inventering av förekomst av svampsjukdomen Phytophthora ramorum, i första hand i trädgårdsplantskolor och andra försäljningsställen av trädgårdsväxter. Denna svampsjukdom har i andra länder visat en mycket vid värdväxtkrets bland vedartade växter, inklusive vissa arter av släktet lärk (Larix). I Sverige har hittills endast påvisats enstaka fall på Rhododendron som nyligen levererats från plantskolor i andra EU-länder. Denna typ av inventering är ett krav enligt ett särskilt kommissionsbeslut i syfte att kunna följa utvecklingen inom EU. Resultatet redovisas av

Jordbruksverket till EU-kommissionen som sammanställer inventeringsresultaten från samtliga medlemsstater.

SkogsSkada I denna webbtjänst (http://www-skogsskada.slu.se) kan observationer av skador på skog diagnostiseras och rapporteras. Även symptom kan rapporteras och bli analyserade av experter på SLU. Syftet med SkogsSkada är förutom diagnos, att insamlade data kan bidra till kunskapsutveckling kring skadegörare. Varje skadeorsak har en faktabeskrivning som omfattar svenskt och i förekommande fall latinskt namn, förekomst i landet, symptom, biologi, orsaksdiskussion, skoglig betydelse samt förväxlingsmöjligheter och bilder. Zoomningsbara kartor och tabeller för presentation av en eller flera skadeorsaker finns tillgängligt. Tjänsten, som startades på 1980-talet, genomgår för närvarande en omfattande modernisering. Tjänsten ingår sedan 2011 som ett av Skogsstyrelsens verktyg att fånga upp skogsskador i ett tidigt skede. Skogsstyrelsen har utsett ett 50-tal tjänstemän med särskilt ansvar för skogsskador. För övrigt är tjänsten tillgänglig för alla, såväl skogsägare som allmänhet. Underhåll och utveckling finansieras av SLU inom ramen för fortlöpande miljöanalys (FOMA).

FOMA exoter Inom ramen för fortlöpande miljöanalys (FOMA) vid SLU har ett projekt ”FOMA exoter” genomförts 2009-2011. För Sverige nya arter etablerar sig kontinuerligt. De kan antingen sprida sig naturligt eller med människans hjälp föras till nya områden. Exotiska arter skiljs från inhemska. En del av dessa arter uppträder som invasionsarter och förorsakar skador på produktion eller miljö. Under tre år (2009-2011) har bark- och vedlevande insekter på lärk studerats i Sverige. Syftet har varit att detektera lärkborre (Ips cembrae) med användning av feromonfällor i anslutning till importhamnar samt undersöka spridningen av den nyligen inkomna lärkbocken (Tetropium gabrieli). För detta ändamål har lärkträd fällts och fått ligga under sommaren och eventuellt koloniserats av denna art och andra bark- och vedlevande insekter knutna till lärk (Lindelöw & Schroeder opubl.).

Amatörentomologer och de entomologiska föreningarna Många amatörentomologer är aktiva samlare. Särskilt fjärilar, skalbaggar och skinnbaggar observeras och insamlas i stor omfattning. Intresset för andra insektsordningar ökar, exempelvis tvåvingar i och med tillkomsten av ny modern bestämningslitteratur. Nya volymer i Nationalnyckeln har stimulerat intresset för t.ex. blomflugor (Syrphidae). Andra ordningar bl.a. Homoptera (växtsugare) dit bladlössen hör röner inte, med något undantag, samma intresse bland amatörer. Nya arter för Sverige registreras årligen och publiceras i Entomologisk tidskrift. Under de senaste 10 åren har användningen av Artportalen (www.artportalen.se) inneburit att fynd 6

av nya arter uppmärksammas tidigt. Harlekinnyckelpigans (Harmonia axyridis) ankomst och etablering är ett bra exempel. Se http://www.artportalen.se/bugs/default.asp . I dag kan man rapportera en hel del exotiska arter t.ex. Anoplophora (asiatiska långhorningar). Av Anoplophora chinensis och A. glabripennis har ännu inga rapporter inkommit. Nya arter läggs successivt till. Artportalen är ett interaktivt system för rapportering och visning av djur, svampar och växter. Syftet är att alla artfynd i Sverige enkelt, samlat och användarvänligt ska kunna hanteras till gagn för såväl amatörers intressen, som hjälp i fysisk planering (myndigheter och näringsidkare) och forskning. Artportalen finansieras av Naturvårdsverket men utvecklas och sköts av ArtDatabanken (www.artdata.slu.se). Sedan hösten 2011 är Artportalen gemensam för Sverige och Norge. Beetle-Base (http://www.beetlebase.com/main.asp ) är en nyligen startad webbsida för skalbaggsintresserade. Här finns en mängd olika verktyg bl.a. tips om arter som finns i grannländerna och som kan förväntas komma till Sverige.

Amatörmykologer och mykologiska föreningar Amatörmykologer inom Sveriges Mykologiska Förening (SMF, www.svampar.se) är aktiva observatörer och rapportörer av Sveriges ca 5000 arter ”storsvampar”, svampar med fruktkroppar som är synliga, som är större än 1-2 mm. Framförallt är det t.ex. skivlingar, soppar, taggsvampar, tickor och i viss omfattning skålsvampar och skinn som noteras. Rapportering av svampfynd sker sedan några år i Artportalen (www.artportalen.se) direkt av amatörer, men även från myndigheters inventeringar och miljöövervakningar (t.ex. Skogsstyrelsens nyckelbiotopinventering och länsstyrelsers inventeringar eller arbeten med åtgärdsprogram), samt från naturkonsulter och forskare. Successivt tillkommer också äldre observationer och herbarieuppgifter. En annan stor publik databas över svampfynd i Sverige som funnits i flera år är fungusinfo (http://www.algonet.se/~fungus/ ). Den sköts på privat initiativ och har en hel del kompletterande fynd som inte finns i Artportalen. Mindre kända, mindre uppmärksammade eller svårbestämda arter, t.ex. sot- och rostsvampar eller små sporsäckssvampar (dvs. många patogena svampar), registreras av naturliga skäl i betydligt mindre omfattning. Till de naturhistoriska museerna kommer ofta rapporter över observerade, i första hand högre djur men också insekter. Den första inrapporterade observationen av Leptoglossus occidentalis i Sverige inkom till Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Arten är möjligen den första potentiellt allvarliga skogsskadegöraren som etablerat sig i Sverige.

Importvirke En sammanställning över insekter funna på importvirke i Sverige finns i Lindelöw 2000. Jordbruksverket ansvarar för importkontroll (inklusive provtagning för insekter) av virke till 7

den del detta omfattas av växtskyddslagstiftningen. Till största delen handlar det om olika virkesprodukter (massaved, sågtimmer, sågat virke, brännved och flis) från Ryssland. Sändningar som levereras i container innebär generellt mindre risk för introduktion och spridning av nya skadegörare liksom om virket snabbt bearbetas av mottagande industri. Prov för laboratorieanalys tas ut utifrån en riskbedömning och då i första hand på sändningar (kan omfatta från några hundra till tusen m3) som läggs upp på kaj i importhamnen. Sedan 2005 finns krav att en viss procent av importerat rundvirke från Ryssland ska inspekteras och om lämpligt provtas med avseende på förekomst av insekter. Växtinspektörer/virkesmätare kan ta ut vedprover med spår av bark- eller vedlevande insekter samt ”skräpprover” (= brak och vedrester som samlas på kajen i samband med lossning). Dessa prover kan tas i samband med att prover för analys av tallvedsnematod tas. ”Skräpproverna” analyseras av SLU. Sedan 2010 inkommer inga prover. Detta beror dels på minskade importvolymer men också på att endast en liten andel av alla sändningar från Ryssland kontrolleras fysiskt. Det har också visat sig vara svårt att rent praktiskt få tillgång till materialet så att tillräckligt färska prover har kunnat levereras till laboratoriet för undersökning. I de 25 prover (2006-2008) som analyserats hittills har enbart arter tillhörande Sveriges fauna påträffats.

Import av skogsplantor från land utanför EU Import av skogsplantor från länder utanför EU sker endast i begränsad omfattning. Vid import av skogsplantor ska det finnas med ett officiellt utfärdat sundhetscertifikat som intygar att EU:s krav på frihet från växtskadegörare är uppfyllt. Jordbruksverkets kontroll av sändningen är sedan en förutsättning för införtullning. Prov för laboratorieanalys tas ut av Jordbruksverket utifrån en riskbedömning. För yrkesmässig import av skogsodlingsmaterial krävs dessutom tillstånd från Skogsstyrelsen.

Införsel av skogsplantor från ett annat EU-land Inom EU är principen fri rörlighet för varor och det gäller även skogsplantor. Det innebär att den levererande plantskolan och det landets kontrollmyndigheter har ansvar för att kontrollera sundhet och kvalitet utifrån de regelverk som finns. Mottagande lands växtskyddsmyndighet, i Sveriges fall Jordbruksverket, följer genom stickprov i handeln upp denna kontroll (se även P. ramorum ovan). Detta system innebär att det vilar ett stort ansvar på såväl avsändande som mottagande plantskola/skogsägare att hålla noggrann uppsikt på sitt plantmaterial och informera ansvarig myndighet om minsta misstanke om förekomst av nya skadegörare.

Saluföring av skogsplantor För saluföring av skogsplantor respektive av plantor av andra träd och buskar finns också krav på att materialet ska ha tillräckligt god kvalitet i vid bemärkelse, inklusive ett generellt krav på frihet från växtskadegörare som kan påverka användbarheten av plantorna. Mer information om dessa krav finns på myndigheternas respektive webbplats www.skogsstyrelsen.se och på www.jordbruksverket.se .

Sugfällor Med primärt syfte att få underlag för prognos av risk för insektsangrepp i jordbruksgrödor finns sedan 1970-talet ett tiotal sugfällor utplacerade i jordbrukslandskapet. Fångst av olika bladlusarter utgör tillsammans med väderleksdata underlag för prognosverksamhet. http://www.slu.se/sv/fakulteter/nl/om-fakulteten/ovrigaenheter/faltforsk/forskning/vaxtskydd/vaxtskyddsprognoser/ Efter stormen Gudrun gjordes en genomgång av ett 100-tal prov (fällorna töms dagligen) för att se om granbarkborre fångades och att man med användning av sugfällorna kunde få ett mått på mängden baggar i landskapet. Endast ett fåtal individer påträffades. Däremot fanns 100-tals individer av den sextandade barkborren, en liten art och troligen är fälltypen mer effektiv för mindre arter. Alla fångade insekter (ca 30-40 miljoner exemplar) har konserverats och förvaras på SLU.

Övriga aktiviteter Malaisefälleprojektet (http://www2.nrm.se/en/malaiseproject.html) är ett delprojekt av det s.k. artprojektet som drivs av Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. 73 fällor, utplacerade i utvalda biotoper i hela landet, har under 2003-2006 fångat ca 40 miljoner individer, främst små tvåvingar och steklar. Uppsortering och artbestämning pågår. http://www.stationlinne.se/smfp.html Naturvårdsinventeringar. Under de senaste åren har, genom länsstyrelsernas och en del kommuners försorg, inventeringar av potentiellt intressanta naturområden med avseende på insekter genomförts. Fokus läggs vid rödlistade arter men oftast artbestäms alla arter. Verksamheten har ökat de senaste 20 åren och inventeringar görs i hela landet. Behovet av underlag till åtgärdsprogram för hotade arter/biotoper har bidragit till denna ökning. Ofta används fällor av olika slag och då särskilt barriärfällor som placerats intill träd. I flera av dessa inventeringar har exotiska insektsarter, t.ex. barkborrar påträffats (Lindelöw m.fl. 2006). Nationell inventering av landskapet (NILS) (http://www.slu.se/nils) inventerar 631 ytor om 5x5 km fördelade i landets olika landskapstyper med 5 års omdrev. Enligt projektledare Anders Glimskär är man intresserad av att registrera skadeorsaker (döda träd). 9

Kontroll i skogsplantskolor. Under det senaste året har Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi inventerat rötterna hos tall och granplantor från 10 olika plantskolor spridda över Sverige avseende olika rotorganismer. Resultaten är under sammanställning.

Sporfällor och tidig diagnos av svampskador baserat på molekylär analys Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi deltar i ISEFOR-projektet vilket arbetar med modellering och säkerhet för att undvika angrepp av invasiva vid klimatförändringar (Increasing Sustainability of European Forests, www.isefor.com) . För att utarbeta och utveckla metoden har till att börja med sporfällor satts ut i två områden i Sverige. Svampsporerna samlas upp; dels aktivt där sporerna fastnar på en typ av ”tape” efter att luft sugits in i fällan och dels passivt med hjälp av en stor tratt med ett filter i botten där sporerna samlas. Filtren och tapen analyseras sedan med hjälp av 454-pyrosekvensering (Ronaghi et al 1998, Groth et al 2006) och med primers som är specifika för olika arter. Denna 454-pyrosekvensering erbjuder ett nytt sätt att genomföra omfattande provtagning av svampsamhällen samt upptäcka arter som finns i små mängder och de som inte producerar fruktkroppar. I övrigt finns det ett nätverk av olika ställen i Sverige där man samlar upp regnvatten, för analys, vilket också kan analyseras med 454-pyrosekvensering. Sporinsamlingen och analysmetoden är under utveckling men kommer att innebära ett unikt varningssystem för att fånga upp risken för introduktion av nya invasiva arter till Sverige. Sporfällorna kan t.ex. placeras vid hamnar etc. där introduktionsrisken är hög. Inom Future forests (www.futureforests.se/) (SLU/Näringen 50/50) och Baccara-projektet (www.baccara-project.eu/) (EU/SLU 50/50) genomför Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi en inventering av svampsamhället i tallbarr. I Sverige har en nord-sydlig gradient för insamling av tallbarr etablerats. Hela svampsamhället i barren analyseras med ovanstående 454-pyrosekvensering. Resultaten är under sammanställning. Förhoppningsvis kommer SLU att få motsvarande prover från Spanien, Frankrike och Storbritannien för att på så vis kunna analysera barr i en klimatgradient.

Databaser DAISIE står för Delivering Alien Invasive Species Inventories for Europe. Ett EU-projekt inom 6:e ramprogrammet med syfte att samla data om nära 11000 introducerade arter växter och djur i Europa. (http://www.europe-aliens.org/ ) Analysen av insamlade data har bl.a. visat att antalet icke-europeiska arter som etablerar sig i Europa ökar exponentiellt och att 6-8 insektsarter knutna till träd eller buskar kommer in och etablerar sig årligen.

NOBANIS står för North European and Baltic Network on Invasive Alien Species (http://www.nobanis.org/About.asp ). FORTHREATS (http://www.slu.se/sv/fakulteter/nl/om-fakulteten/institutioner/institutionenfor-skoglig-mykologi-och-patologi/forskning/skogspatologi/forthreats/ ) De tre databaserna samlar uppgifter om exotiska arter i Europa eller delar därav. Den sistnämnda koncentrerar sig på patogener och insekter knutna till träd. Experter, bestämningsnycklar, bilder, mm. finns att tillgå.

Reflektioner om framtida inventering och registrering av svamp- och insektsskador Det finns ett behov av att åstadkomma system för tidig upptäckt av både exotiska arter (både karantänsskadegörare och andra arter) och inhemska arter i ett tidigt skede av ett utbrott. Av ovan listade aktiviteter har vissa en potential att exotiska arter snabbt upptäcks. Alla har dock begränsningar vad gäller resurser och kompetens. Jordbruksverket. Potential har självklart Jordbruksverkets kontrollaktiviteter av karantänsskadegörare och att inspektionerna huvudsakligen görs i urbana områden där mycket människor, transporter och gods rör sig. Fällor: spor- och insektsfällor har en stor potential. För en del insekter kan specifika feromoner användas att detektera förekomst i mycket låga tätheter och därmed också i ett tidigt skede. Feromonfällor används för ett stort antal barkborrearter i England och Nordamerika. Sporfällor i strategiska områden kan fånga upp nya arter i ett tidigt skede. Fällorna fångar sporer av alla arter som bildar luftspridda sporer (se t.ex. Berlin 2011). SkogsSkada. Webben blir ett alltmer utnyttjat redskap och observationer som allmänheten, skogsägare, personal i botaniska trädgårdar, trädgårdsägare m.fl. utnyttjar i olika sammanhang, inte minst vad gäller skador av olika slag. Om systemet ska fungera på ett bra sätt krävs att personer med kompetens att snabbt validera inkomna observationer och på så sätt ge en snabb återkoppling som underlag för eventuella åtgärder. För detta behövs en handfull personer med förmåga att identifiera patogener, insekter, vilt och abiotiska skadors orsaker. Färre personer verksamma i skogsbruket rör sig i skog och mark numera och därför blir andra personer (läs allmänheten) viktiga potentiella observatörer. Detta ställer i sin tur större krav på en korrekt och snabb artbestämning.

ArtDatabanken ArtDatabankens ”Svalan” för rapportering av fågelobservationer är kanske ett av de mest framgångsrika webb-baserade instrumenten att snabbt och effektivt få information om nya 11

fågelarter i landet. Potentialen att använda Småkrypsportalen och rapportsystemet för växter och svampar är troligen stor. I USA satsas stort på t.ex. webb-baserade rapportsystem där både allmänhet och professionella kan rapportera observationer (www.eddmaps.org ). Utvecklingen av s.k. ”smartphones” med kamera, GPS och Internet + E-post går snabbt och tillämpningar i fält begränsas mer av mobilnätens täckning. Övervakning och provtagning i arboreta och i planteringar med exotiska trädslag kan komplettera andra metoder.

Inhemska skadegörare Möjligheter att fånga upp signaler om begynnande utbrott av patogener och insekter i skog har formulerats i Skogsstyrelsens signal- och beredskapsplan. Kontinuerlig övervakning av granbarkborre och snytbagge är ett uttryck för detta. SkogsSkada (helst med ett mobilt fältstöd) ska användas för att rapportera andra skadegörare som misstänks kunna vara i början av ett utbrott. Exempel på sådana arter är barrskogsnunna och Gremmeniella.

Referenser Berlin A. 2011. Rapport om användning av sporfällor för detektion och prognos av växtpatogener (Jordbruksverkets rapport 2012:10, bilaga 2). Ehnström B. et al. 1998. Insect pests in forests of the Nordic countries 19821986. Rapport fra skogforskningen Suppl. 2. NISK. Groth M, Huse K, Reichwald K. et al., 2006, Method for preparing singlestranded DNA templates for Pyrosequencing using vector ligation and universal biotinylated primers Analytical biochemistry, 356, 194-201 Lagerberg T. 1945, Skoglig mykologi, Skogshögskolans Studentkårs Kompendiekommitté, 235 p. Lekander M. 1950. Skogsinsekternas uppträdande i Sverige under tiden 17411945. Medd. från statens skogsforskningsinstitut Band 39, Nr 5. Lindelöw Å. 2000. Bark- and wood-living insects in timber imported to Sweden – aspects on the risks for establishments of new species. In Invasive species and timber import from Russia. Ed. Björn Ökland. NISK 4/2000. 12

Lindelöw Å., Jonsell M., Sjödin G. 2006. Xyleborinus alni (Coleoptera; Curculionidae) – en ny barkborreart funnen i Sverige. Ent. Tidskr. 127: 97-99. Olsson C. 1996. Alen slås ut av ny svampsjukdom. SkogsEko. 96:4. Ronaghi M, Uhlén M. and Nyrén P. 1998, A Sequencing Method Based on RealTime Pyrophosphate. Science 281, 363-365. Wulff S., Hansson P. and Witzell J. 2006. The applicability of national forest inventories for estimating forest damage outbreaks - Experiences from a Gremmeniella outbreak in Sweden Can.J.For.Res. 36, 2605-2613 Wulff S., Hansson P., Hallin A-K. 2007. Riktad skadeinventering av törskatesvamp testas. Kunskapsbank Fortlöpande miljöanalys. SLU.

Simuleringar av potentiell etablering av skadesvampar i svensk skog Johanna Boberg, Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi, SLU

Modellering av den framtida potentiella etableringen av skadesvampar i svensk skog under framtida klimatscenarier samt under normal perioden (1961-1990) är genomförda med CLIMEX (Sutherst och Maywald 1985; Sutherst et al 2007). Simuleringar är gjorda för Phytophthora ramorum, Mycosphaerella pini och Sphaeropsis sapinea. CLIMEX använder medelvärden av klimatdata över en längre tidsperiod (30 år) och för arten specifika parametrar som beskriver responsen på olika klimatvariabler för att beräkna sannolikheten för att en art ska överleva på en viss plats. CLIMEX beräknar tillväxten och ett stress-index som sedan kombineras till ett sk Ekoklimatiskt Index (Ecoclimatic Index, EI). EI är ett översiktligt mått på förutsättningarna för en art att finnas på en viss plats och har ett värde mellan 0 och 100. Alla värden över 0 betyder att arten kan klara sig på platsen och värden över ungefär 20 betyder att den har optimala förutsättningar att finnas där. Simuleringar är gjorda med fem olika klimatdataset samtliga baserade på SRES emissionsscenario A1B (IPCC, 2007) men som tagits fram genom att använda olika klimatmodeller. Data från SMHI kommer från Rossby Centrets regionala atmosfärsmodell, RCA3 (Kjellström et al. 2005) där Echam5 (Max-Planck-Institutet, Tyskland, (Jungclaus et al., 2006; Roeckner et al., 2006) använts som global klimatmodell. Dessa data finns i tre varianter där olika starttillstånd använts. Då resultatet på simuleringarna för de tre svamparterna skiljer sig väldigt lite åt så presenteras här bara kartor för klimatdata A1B_3 (200713) som ger resultat som ligger mellan de två andra. Dessa finns för tidsperioderna 2011-2040, 2041-2070, 20712100 samt för normalperioden 1961-1990. Simuleringar är också gjorda med klimatdata från CliMond (Kriticos et al 2011). Dessa består av data från två globala cirkulationsmodeller CSIRO-MK 3.0 (The Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation, Australia) och MIROC-H (Centre for Climate Research, Japan) och finns för tidsperioderna 2015-2045 och 2055-2085. CliMond tillhandahåller också klimatdata för normalperioden som bygger på interpolerade stationsdata. På så sätt skiljer sig dessa från klimatdata för normalperioden från SMHI då dessa är simulerade data. För SMHIs scenarier gäller alltså att klimatdata för normalperioden (1961-1990) inte är direkt jämförbara med stationsdata. Istället är det skillnaden mellan framtida klimatförhållanden under ett visst scenario och samma scenarios normalperiod som är själva klimatförändringen. Denna skillnad vad gäller t ex temperatur eller nederbörd kan sedan adderas till uppmätta data för normalperioden för att få det faktiska framtidsscenariot. Med andra ord så är det förändringarna mellan de olika simuleringarna som är intressanta för de CLIMEX-simuleringar som baseras på SMHIs data och de kartor som redovisas här. 1

Simuleringarna gjorda med klimatdata från CliMond är däremot för normalperioden baserade på interpolerande stationsdata och den simulerade framtida förändringen i klimatet är relaterade till normalperioden. De kartor med data från CLIMEX som presenteras här bör därför stämma bättre överens med de faktiska tidsperioderna som vi är intresserade av. Kommentar till resultaten Färgskalan i figurerna indikerar hur gynnsamma klimatförhållandena är för arten, mörkt rött indikerar optimala klimatförhållanden, de två ljusare nyanserna av rött indikerar gynnsamt klimat och vitt indikerar marginellt gynnsamt klimat eller att det är på gränsen att populationstillväxt kan ske. Gröna fält inom det simulerade området innebär att klimatet ej tillåter en etablering av arten. Det är generellt stor skillnad mellan simuleringarna gjorda i CLIMEX med de olika klimatdata som vi använt. Klimatdata från SMHI ger för P. ramorum och M. pini mycket höga EI för i stort sett hela Sverige och där skillnaderna mellan normalperioden och framtidsscenarierna inte är så stora. Klimatdata från CliMond ger ett något annorlunda mönster där det främst är längs med västkusten samt i de västra delarna av Sverige som förhållandena är optimala och gynnsamma under normalperioden för att sedan öka mot norr och österut under framtidsscenarierna. I de nordligaste delarna av landet är förhållandena inte optimala även om möjligheten finns att arterna kan etablera en population. Sammanfattningsvis kan man säga att dessa data pekar på en möjlig etablering i stort sett hela landet men att optimala förhållanden begränsas till västkusten för både P. ramorum och M. pini. För S. sapinea ser resultatet något annorlunda ut. Klimatdata från SMHI ger då att S. sapinea inte kan etablera sig i större delarna av norra Europa vilket stämmer dåligt med kunskapen vi har om dess utbredning (i bland annat Tyskland och de baltiska staterna). Skillnaderna mellan de olika tidsperioderna är också mycket små. Klimatdata från CliMond ger en mer realistisk bild då klimatet under normalperioden inte tillåter en etablering i större delen av Sverige medan en möjlig etablering är begränsad till de allra sydligaste delarna av landet samt på västkusten och Öland. I framtidsscenarierna ökar området där klimatet möjliggör en etablering norrut men i stora delar av norra Sverige är etablering fortsatt inte möjlig. Endast i klimatscenariet för tidsperioden 2055-2085 finns platser där förhållandena är gynnsamma och då endast längs med östkusten. De stora skillnaderna mellan simuleringarna baserade på SMHIs data och på CliMonds data kan eventuellt delvis förklaras med att SMHIs data inte är direkt bunden till tidsperioderna som beskrivits tidigare. Men även mönstret för hur EI ändras mellan tidsperioderna skiljer sig åt. Detta kan delvis förklaras med att scenarierna för nederbörden skiljer sig åt väldigt mycket mellan de olika globala cirkulationsmodellerna. Det blir väldigt tydligt att nederbörden (och därigenom fuktigheten) är begränsande för svamparnas utbredning.

Phytophthora ramorum Simuleringarna för Phytophthora ramorum i CLIMEX är gjorda med parametrar specifika för arten från Venette & Cohen (2006), inklusive begränsning från stress. Noteras ska att parametrarna för ’mark fuktighet’ är tagna från P. cinnamomi då data för detta saknas för P. ramorum för närvarande. Klimatdata från RCA3 med Echam5 som global klimatmodell (SMHI)

Simuleringar gjorda med klimatdata från CliMond (Kriticos et al 2011)

Figur 2. EI för P. ramorum simulerad med data från CliMond för normalperioden (1961-1990).

Figur 3. EI för P. ramorum simulerad för scenario A1B med data från CliMond för A) perioden 2015-2045, och B) 2055-2085. Den globala cirkulationsmodellen CSIRO-MK 3.0 (CSIRO, Australia) har använts.

Figur 4. EI för P. ramorum simulerad för scenario A1B med data från CliMond för A) perioden 2015-2045, och B) 2055-2085. Den globala cirkulationsmodellen MIROC-H (Centre for Climate Research, Japan) har använts.

Mycosphaerella pini Simuleringarna för Mycosphaerella pini i CLIMEX är gjorda med specifika parametrar från Watt el al (2009). Parametrarna är framtagna för den kombinerade utbredningen av Dothistroma septosporum och D. pini. Klimatdata från RCA3 med Echam5 som global klimatmodell (SMHI)

Simuleringar gjorda med klimatdata från CliMond (Kriticos et al 2011)

Figur 6. EI för M. pini simulerad med data från CliMond för normalperioden (1961-1990).

Figur 7. EI för M. pini simulerad för scenario A1B med data från CliMond för A) perioden 2015-2045, och B) 2055-2085. Den globala cirkulationsmodellen CSIRO-MK 3.0 (CSIRO, Australia) har använts.

Figur 8. EI för M.pini simulerad för scenario A1B med data från CliMond för A) perioden 2015-2045, och B) 2055-2085. Den globala cirkulationsmodellen MIROC-H (Centre for Climate Research, Japan) har använts.

Sphaeropsis sapinea Simuleringarna för Sphaeropsis sapinea i CLIMEX är gjorda med parametrar specifika för arten från Desprez-Loustau et al (2007). Klimatdata från RCA3 med Echam5 som global klimatmodell (SMHI)

Simuleringar gjorda med klimatdata från CliMond (Kriticos et al 2011)

Figur 10. EI för S. sapinea simulerad med data från CliMond för normalperioden (19611990).

Figur 11. EI för S. sapinea simulerad för scenario A1B med data från CliMond för A) perioden 2015-2045, och B) 2055-2085. Den globala cirkulationsmodellen CSIRO-MK 3.0 (CSIRO, Australia) har använts.

Figur 12. EI för S. sapinea simulerad för scenario A1B med data från CliMond för A) perioden 2015-2045, och B) 2055-2085. Den globala cirkulationsmodellen MIROC-H (Centre for Climate Research, Japan) har använts.

Referenser: Desprez-Loustau, M. L., Robin, C., Reynaud, G., Deque, M., Badeau, V., Piou, D., Husson, C. and Marcais, B. 2007. Simulating the effects of a climate-change scenario on the geographical range and activity of forest-pathogenic fungi. Canadian Journal of Plant Pathology-Revue Canadienne De Phytopathologie 29(2):101-120. IPCC, Intergovernmental Panel on Climate Change, 2007. Climate change 2007: the physical science basis. Contribution of Working Group I to the Fourth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change. Cambridge University Press, Cambridge, U.K., and New York. Jungclaus, J.H., Keenlyside, N., Botzet, M., Haak, H., Luo, J.J., Latif, M., Marotzke, J., Mikolajewicz, U. and Roeckner, E., 2006. Ocean circulation and tropical variability in the coupled model ECHAM5/MPIOM. Journal of Climate, 19: 3952-3972. Kjellström, E., Bärring, L., Gollvik, S., Hansson, U., Jones, C., Samuelsson, P., Rummukainen, M., Ullerstig, A., Willén U. and Wyser, K., 2005. A 140-year simulation of European climate with the new version of the Rossby Centre regional atmospheric climate model (RCA3). SMHI Reports Meteorology and Climatology No. 108, SMHI, SE-60176 Norrköping, Sweden, 54 pp.

Kriticos, D.J., Webber, B.L., Leriche, A., Ota, N., Macadam, I., Bathols, J. & Scott, J.K., 2011. CliMond: global high resolution historical and future scenario climate surfaces for bioclimatic modelling. Methods in Ecology and Evolution (in press) DOI: 10.1111/j.2041-210X.2011.00134.x Roeckner, E., Brokopf, R., Esch, M., Giorgetta, M., Hagemann, S., Kornblueh, L., Manzini, E., Schlese, U. and Schulzweida, U., 2006. Sensitivity of simulated climate to horizontal and vertical resolution in the ECHAM5 atmosphere model. Journal of Climate, 19: 3771-3791. Sutherst, R.W., Maywald G.F., 1985. A computerized system for matching climates in ecology. Agriculture, Ecosystem and Environment 13: 281-299 Sutherst R.W., Maywald G.F. & Kriticos D.J. 2007. CLIMEX Version 3: User's Guide. Hearne Scientific Software Pty Ltd, www.Hearne.com.au. Venette, R.C., Cohen, S.D. 2006. Potential climatic suitability for establishment of Phytophthora ramorum within the contiguous United States. Forest Ecology and Management 231: 18â&#x20AC;&#x201C;26 Watt, M.S., Kriticos, D.J., Alcaraz S., Brown, A.V., Leriche, A. 2009. The hosts and potential geographic range of Dothistroma needle blight. Forest Ecology and Management 257: 1505â&#x20AC;&#x201C;1519

Simulering i CLIMEX av Anoplophora glabripennis möjliga utbredning i Sverige med nuvarande klimat och under olika klimatförändringsscenarior Karin Ahrné, Institutionen för ekologi, SLU

Modell: Vi har använt programmet CLIMEX version 3.0.2 (Sutherst och Maywald 1985, Sutherst et al. 2007) för att förutsäga möjlig utbredning av Anoplophora glabripennis i Sverige. CLIMEX är ett program som baserat på kunskap om en arts fysiologiska begränsningar vad gäller temperatur, fuktighet och solinstrålning förutsäger artens möjliga geografiska utbredning (Sutherst et al. 2007). För att göra det använder modellen ett antal parametrar som beskriver inom vilka temperaturintervall, fuktighetsintervall och solinstrålningsintervall som arten kan överleva och reproducera sig samt vid vilken lägsta respektive högsta temperatur (fuktighet, solinstrålning) arten blir stressad och tillväxten påverkas negativt. All tillgänglig information om arten ifråga bör användas för att ta fram så realistiska värden för parametrarna som möjligt (Sutherst et al. 2007). För att förutsäga om en art kan överleva på en viss plats använder CLIMEX månadsmedelvärden över lång tid (omkring 30 år) för ett antal klimatvariabler: högsta temperatur, lägsta temperatur, nederbörd och relativ luftfuktighet. Med hjälp av de artspecifika parametrarna och klimatdata beräknar CLIMEX-modellen tillväxt- och stressindex som sedan kombineras till ett Ekoklimatindex (EI). EI är ett översiktligt mått på förutsättningarna för en art att finnas på en plats och har ett värde mellan 0 och 100. Alla värden över 0 betyder att arten kan klara sig på platsen och värden runt 20-25 betyder att den har goda förutsättningar att finnas där. Vi har använt samma värden för de olika parametrarna för A. glabripennis som MacLeod et al. (2002) förutom för parametern ”wet stress, SMWS” där vi efter att ha kontaktat Alan MacLeod använt 1.75 istället 1.18 som det står i artikeln.

Klimatdata: Simuleringarna har gjorts med klimatdata från SMHI för tre versioner av klimatscenario A1B (A1B_1, A1B_2 och A1B_3) med olika initialvillkor. Scenariorna täcker normalperioden 1961-1990, 2011-2040, 2041-2070 och 2071-2100 och är baserade på Rossby klimatforskningscenters regionala klimatmodell RCA3 (Kjellström et al. 2005) och den globala klimatmodellen Echam5 från Max-Planck-Institutet, Tyskland, (Jungclaus et al. 2006, Roeckner et al. 2006). Även klimatdata för normalperioden består av simulerade data och skiljer sig därför mellan scenarior. När det gäller simuleringarna med klimatdata från SMHI är det mest intressant att titta på skillnader mellan framtidsscenariorna och respektive normalperiod. Vi har också gjort simuleringar med klimatdata från CliMond (Kriticos et al. 2011, www.climond.org) både för normalperioden och olika framtidsscenarior. Klimatdata från CliMond för normalperioden 1961-1990 består av interpolerade stationsdata från WorldClim och klimatforskningsenheten (CRU) i Norwich, Storbritannien. De framtida klimatscenarier vi använt här är A1B, för tidsperioderna 20151

2045 och 2055-2085, baserat på två olika globala klimatmodeller CSIRO Mk 3.0 och MIROC-H (Kriticos et al. 2011).

Simuleringar med klimatdata från SMHI för klimatscenariorna A1B_1, A1B_2 och A1B_3 För scenariorna A1B_1, A1B_2 och A1B_3 från SMHI baseras även klimatdata för normalperioden (1961-1990) på simuleringar och är inte kalibrerade mot stationsdata, vilket innebär att data för normalperioden under de olika scenariorna inte stämmer överens med observerade klimatförhållanden under perioden 1961-1990 (Barry Broman, Rossby Centre, SMHI, personlig kommunikation). Istället är det skillnaden mellan framtida klimatförhållanden under ett visst scenario och samma scenarios normalperiod som är själva klimatförändringen. Denna skillnad vad gäller t ex temperatur eller nederbörd kan sedan adderas till uppmätta data för normalperioden för att få det faktiska framtidsscenariot. Figurerna 1-3 visar de ekoklimatindex (EI) för A. glabripennis som man får om man använder SMHI:s klimatdata för de olika perioderna under de tre klimatscenariorna direkt. Figur 4 visar skillnaden i EI mellan de tre simulerade framtida klimatförhållandena för scenario A1B_3 och normalperioden för A1B_3. Det är alltså denna skillnad som egentligen är intressant och bör adderas till EI för A. glabripennis vid uppmätta klimatförhållanden för perioden 1961-1990. Det har vi tyvärr inte haft möjlighet att göra och därför inkluderar vi också simuleringar med klimatdata från CliMond för normalperioden och framtidsscenariot A1B för två globala modeller CSIRO Mk 3.0 och MIROC-H. När det gäller klimatdata för normalperioden från CliMond handlar det om uppmätta stationsdata som interpolerats. Dessa simuleringar, figur 5-7, går alltså att använda som de är. Färgskalan i figurerna indikerar hur gynnsamma klimatförhållandena är för arten, rött indikerar optimala klimatförhållanden, de två lila nyanserna indikerar gynnsamt klimat och blått indikerar marginellt gynnsamt klimat eller att det är på gränsen att populationstillväxt kan ske.