Farliga växtskadegörare
Agrilus anxius hotar den svenska björken Agrilus anxius (amerikansk björksmalpraktbagge) är hemmahörande i Nordamerika. Dess larver äter på kambiumlagret innanför barken på björk (Betula). Den har ännu inte spridit sig utanför Nordamerika, men med ökad import av träprodukter från Nordamerika är skadegöraren en potentiell fara för Europa. A. anxius har visat sig vara speciellt aggressiv mot de europeiska arterna av björk såsom B. pendula och B. pubescens. Dessa båda arter har i det närmaste hundraprocentig dödlighet om de angrips. Till Sverige har A. anxius ännu inte kommit. Konsekvenserna av ett angrepp i Sverige skulle sannolikt bli stora. Björk är ett mycket vanligt trädslag både i hemträdgårdar, parker och i skog. Ekonomiskt har björk en stor betydelse (ca 12 procent av skogsarealen är björk). Den används t.ex. både som massaved och för tillverkning av möbler. Agrilus anxius är snarlik A. planipennis (smaragdgrön asksmalpraktbagge) både i utseende och beteende förutom att A. planipennis angriper andra trädslag än A. anxius.
Skadebild De första symtomen är oftast diffusa. Det börjar med att trädets krona blir gles och får gulfärgade blad. Därefter dör grenar och kvistar i kronan. För varje år kommer dessa symtom allt längre ner i trädet. Om man betraktar stammen och grövre grenar noggrant, kan man se D-formade hål, ca 5 mm stora, där de vuxna insekterna krupit ut. Stammen missfärgas också av rostfärgad sav, som sipprar fram. Det mest tydliga tecknet på att trädet angripits av A. anxius är de slingrande gångar, som ses om man tar bort barken. Gångarna är ofta fyllda med larvens exkrementer, som ser ut som sågspån. På stammen kan man också se uppsvällda partier där trädet läkt över larvens gångar inuti trädet. Det är osäkert om de europeiska arterna har denna förmåga, då de mycket sällan överlever angrepp.
Biologi Den fullvuxna A. anxius är en smal bronsfärgad skalbagge som skiftar i metalliskt grönt. Hanarna är 6–9 mm långa och honorna 8–12 mm.
Äggen är ovala och tillplattade, ca 1,5 mm långa och 1 mm breda. Först är äggen vitgula men blir alltmer gula ju längre utvecklingen fortgår. Larven är smal, något tillplattad och pärlvit. Huvudet är ljusbrunt. Larven är som nykläckt ca 2 mm lång och som fullvuxen upp till ca 40 mm. Puppan är först krämfärgad för att sedan mörkna och den antar alltmer den färdiga skalbaggens färg. Livscykeln är ett- eller tvåårig. I kallare klimat är den i regel tvåårig. Andra faktorer som spelar in i livscykelns längd är om äggläggningen sker tidigt eller sent på sommaren samt värdträdets kondition. I ett försvagat träd går utvecklingen oftast fortare än i ett träd i god kondition. I Nordamerika har många av de inhemska Betula-arterna oftast en förmåga att bilda kallus över larvens gångar om de är i god kondition. Därmed dör larven innan den har fullgjort sin livscykel och trädet kan överleva. Förmodligen skulle inte detta ske om A. anxius kom till Sverige eftersom de nordiska arterna Betula pubescens och B. pendula skulle slås ut av A. anxius. De båda nordiska
björkarterna har visat sig i det närmaste omöjliga att odla i Nordamerika då de angrips av A.anxius även om träden är i god kondition. De fullvuxna larverna kommer fram ur träden från maj till mitten av juli. I klimat liknande det svenska borde de komma fram från slutet av juni till mitten av juli. De vuxna skalbaggarna lever ungefär i tre veckor. Från det att de första skalbaggana kommit ut tar det ca 5-6 veckor innan de sista kommer. Därför kan man räkna med att se skalbaggar under en stor del av sommaren. Äggen läggs i sprickor i barken. Ett vanligt ställe är på ovansidan av förgreningar där barken är skrovlig. Varje hona lägger totalt upp till 75 ägg. De läggs enskilt eller i samlingar om ca 6–7 ägg, ibland något fler. Honan börjar lägga ägg ca en vecka efter hon kommit fram ur hålet i barken. Äggen kläcks efter ca två veckor och larven borrar sig genast in genom barken till kambiumskiktet där den gör slingrande gångar. Larven genomgår fyra stadier innan den förpuppar sig. När temperaturen sjunker på hösten, slutar larverna att äta och övervintrar i gångarna. Alla fyra larvstadierna förekommer vid övervintring. Vanligast är dock att larverna övervintrar i det sista stadiet. På våren fortsätter de ännu inte fullgångna larverna att äta och de fullgångna förpuppar sig i veden på trädet.
Värdväxter A. anxius verkar angripa alla björkarter. De fullvuxna skalbaggarna äter på bladen på björk (Betula), al (Alnus) och poppel (Populus). Dessa skador är av mindre betydelse och visar sig oftast genom att bladen blivit naggade i kanterna. De allvarliga skador som larverna orsakar innanför barken sker endast på björk.
Geografisk utbredning A. anxius finns i södra Kanada och norra och mellersta USA, från östkusten hela vägen till västkusten. I detta område bör A. anxius ses som en naturlig del i björkdominerade ekosystem. Utanför detta område verkar inte A. anxius ha spridit sig. A. anxius finns således ännu inte i Sverige.
Bekämpning I Nordamerika är en viktig bekämpningsstrategi att hålla träden i god kondition t.ex. med vattning och gödsling för att inte angripas av A. anxius. Förmodligen skulle denna strategi ha högst begränsad effekt vid ett eventuellt utbrott i Sverige eftersom våra inhemska arter Betula pubescens och B. pendula angrips och sällan överlever ett angrepp även om de är i god kondition. Den viktigaste bekämpningsmetoden torde vara att ta bort döda grenar och döende träd för att hålla populationen av A. anxius nere. För Sverige är naturligtvis den bästa bekämpningsåtgärden att på ett effektivt sätt hålla skadegöraren utanför landet. Den största risken är de träflisprodukter och andra träprodukter som importeras från Nordamerika. När flisprodukter kommer till Europa är det oftast till de nordiska länderna och då lagras de för det mesta utomhus i närheten av björkbestånd. En annan stor risk är plantor och träd som importeras för plantering. Om A. anxius kommer till Sverige skulle den vara mycket svår att utrota. De naturliga fiender som finns i Europa (t ex. hackspettar) skulle förmodligen inte kunna hålla tillbaka angrepp.
Misstänkta förekomster anmäls till Jordbruksverket.
Trädets krona blir gles och får gulfärgade blad vid angrepp av Agrilus anxius. Foto: Steven Katovich, USDA Forest Service, Bugwood.org
Den pärlvita skalbaggen av Agrilus anxius gör slingrande gångar vid kambiumlagret på björk. Foto: David G. Nielsen, The Ohio State University, Bugwood.org
Agrilus anxius. Skalbagge vid utgångshål. Foto: Steven Katovich, USDA Forest Service, Bugwood.org
Referenser
Baranowska, K. & Timms, L. (2010) Agrilus anxius. Center for Invasive Species and Ecosystem Health http://wiki.bugwood.org/Agrilus_anxius (2011-06-30) Barter, G. W. & Brown, W. J. (1949) Abstract från: On the Identity of Agrilus anxius Gory and some allied species (Coleoptera: Buprestidae). Canadian Entomologist Vol. 81 No. 10 s 245-249 http://www.cabdirect.org/abstracts/19490600207.html (2011-06-30) Cranshaw, W. (2010) Bronze Birch Borer. Center for Invasive Species and Ecosystem Health http://wiki.bugwood.org/HPIPM:Bronze_Birch_Borer (2011-06-30) EPPO (2010) Agrilus anxius (bronze birch borer): addition to the EPPO Alert List. EPPO Reporting Service nr. 2, s 4–7 http://archives.eppo.org/EPPOReporting/2010/Rse-1002.pdf (2011-06-30) EPPO (2010) Expert Working Group for performing PRA on Agrilus anxius. http://www.eppo.org/MEETINGS/2010_meetings/ewg_agrilus.htm (2011-06-30) Nielsen, D. G., Muillenburg, V. L., & Herms, D. A. (2011) Abstract från: Interspecific Variation in Resistance of Asian, European, and North American Birches (Betula spp.) to Bronze Birch Borer (Coleoptera: Buprestidae) Environmental Entomology 40 (3) s 648 – 653. http://www.bioone.org/doi/abs/10.1603/EN10227?journalCode=enve (2011-06-30) Katovich, S. A., Munson, A. S., Ball, J. & McCullough (2000) Bronze Birch Borer. Forest insect & Disease Leaflet 111, USDA, Forest Service http://www.na.fs.fed.us/spfo/pubs/fidls/bbb/bbb.htm (2011-06-30)
Jordbruksverket 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se www.jordbruksverket.se Oktober 2011 OVR 241