Farliga växtskadegörare
Saperda candida angriper äppleträd och många andra rosväxter Saperda candida (amerikansk äppelvedbock) är en skalbagge som tillhör familjen långhorningar. Den är inhemsk i Nordamerika. Den angriper främst äppleträd, men många andra träd och buskar inom rosväxter (Rosaceae) är också värdväxter. Den enda observationen utanför S. candidas naturliga utbredningsområde är i Nordtyskland. I två byar strax väster om färjeläget i Puttgarden upptäcktes angrepp sommaren 2008. Orsaken till detta fynd är inte känd, men man tror att någon har planterat ett infekterat träd som kommit från Nordamerika. Omfattande åtgärder vidtogs för att förhindra spridning. Tre år senare pågår fortfarande kontroll. Ingen spridning till nya områden har konstaterats. Snarare har man sett att bekämpningen haft effekt och populationen verkar ha minskat. Skulle skadegöraren spridas skulle den få allvarliga ekonomiska konsekvenser för framför allt äppleodlingen men också för plantskolor, eftersom en rad fruktträd och buskar kan drabbas. I Sverige finns inte Saperda candida.
Symtom Det första året är symtomen knappt märkbara då larverna fortfarande är små och inte gör så stor skada. Under det andra och tredje året blir symtomen tydligare. Ett tydligt tecken är att bladverket blir glesare och att bladen antar en blekare grön färg än normalt. Det tydligaste symto met är de knappt centimeterstora runda utgångshålen, som oftast finns vid stambasen och upp till ca 15 cm över marken. Utångshål kan emellertid finnas på hela stam men. Ett annat tydligt tecken på S. candida är de små öppningar i barken där ett rödbrunt gnagspån kommer ut. Gnagspånet kan sedan återfinnas på barken eller på marken vid trädet. På grund av larvernas aktiviteter försvagas trädet mekaniskt i dess nedre del och träden blåser då lättare omkull.
Biologi Skalbaggen är lätt att skilja från andra, eftersom den inte liknar några av de skalbaggar som finns i Europa. Den är
1,5–2 cm lång och har en olivbrun grundfärg. Typiskt för dess utseende är de två markerade banden, som löper från huvudet och utmed hela täckvingarnas längd. An tennerna är lika långa eller något längre än kroppen och gråbruna till färgen. Benen har samma gråbruna färg som antennerna. Ett annat tydligt kännetecken på S. candida är de rödaktiga eller bronsfärgade partierna på undersi dan av mellan och bakkroppen. Benen har också denna färgnyans på undersidan. Skalbaggen är täckt med små fina hår. Äggen är 3–4 mm långa och ca 1 mm breda. Äggen är först krämfärgade och övergår sedan till en ljust rost färgad nyans. Puppan är till att börja med gulaktig för att senare mörkna. Mot slutet av puppans utveckling kan man se ben, antenner och vingar genom puppans skal. Larven är först 3–4 mm lång och när den gått igenom alla 6 larvstadierna har den en längd av 3–4 cm. Huvudet är brunt och mundelarna svarta. Segmentet närmast efter huvudet är bredare än de övriga tolv segmenten.
I Nordamerika är livscykeln två till tre år, i sällsynta fall fyra år. Skalbaggarna kommer fram ur sina hål mellan maj och augusti. I juni är det flest skalbaggar. Skalbaggarna är nattlevande och äter på bladen. Ska dorna som där orsaks är av mindre betydelse. Skalbaggen kan flyga men om det finns värdväxter i närheten flyger den oftast bara ca 10 meter. I Nordamerika är den längsta kända sträckan som S.candida flugit ca 200 m. Parningen börja ca en vecka efter att skalbaggen kommit fram. Honorna lever i 40–50 dagar. Varje hona lägger 30–40 ägg. Äggläggningen sker i juni och juli, ibland ända in i augusti. Honan föredrar att lägga äggen vid uppsvällda områden nära marken. På yngre äppleträd läggs äggen ofta vid okuleringsstället. Honan gnager en liten håla i barken där äggen läggs ett och ett. Därefter lägger hon ett gummiliknande sekret över ägget. Efter 10–25 dagar kläcks äggen. Larverna äter först på barken och kambiumlagret. Senare äter de också på veden. Det är larverna som gör de verkligt stora skadorna eftersom de gångar som de efterlämnar stör och förhin drar näringstillförseln till trädkronan. När larven uppnått det sista stadiet äter den sig upp och gör en förpupp ningskammare direkt under barken. Förpuppningen sker året därpå i april eller maj. Puppstadiet varar 20–30 dagar. Därefter tar det ytterligare 10–14 dagar innan skal baggen äter sig ut genom barken och lämnar trädet.
Geografisk utbredning S. candida förekommer naturligt i Kanada och USA. I de västra delarna förkommer den inte. Klippiga bergen är en ungefärlig delare och öster därom är den på många ställen vanligt förkommande. Fram till 2008 hade den inte observerats utanför detta område. Sommaren detta år upptäcktes den i två byar på den nordtyska ön Fehmarn. Några andra förekomster finns inte rapporterade i Europa. Till Sverige har den alltså inte kommit (2011).
Bekämpning I de områden i Nordamerika där S.candida förekommer används kemisk bekämpning. Innan kemiska bekämp ningsmedel kom i bruk, finns det rapporter om att hela fruktodlingar ödelagts. Speciellt yngre träd drabbades. Numera använder man där kemisk bekämpning under tiden som skalbaggarna flyger. Vid eventuellt utbrott i Europa och Sverige är det viktigt att alla angripna träd fälls och förstörs (bränns). Viktigt är också att vilda värdväxter i grannskapet tas bort (t.ex. hägg och rönn). Om stammarna får ett mekaniskt skydd från maj försvåras äggläggningen. Man kan även bestryka stammarna med en blandning av 50 % latex och 50 % vatten. Detta försvårar också äggläggningen och har även fördelen att skalbaggarnas utgångshål lättare upptäcks.
Värdväxter S. candida föredrar Malus (äpple, inklusive prydnadsoch vildäpple). Andra arter som angrips är: – Prunus (t.ex. plommon, hägg, körsbär, slån) – Pyrus (päron) – Cydonia (kvitten) – Sorbus (rönn, oxel) – Crataegus (hagtorn) – Amelanchier (hägg) – Cotoneaster (oxbär) – Aronia (aronia) Alla dessa arter är vanliga frukt- och prydnadsväxter i Sverige. De förkommer i fruktodlingar, parker och pri vata trädgårdar. Dessutom finns det många vilda arter.
Misstänkta förekomster anmäls till Jordbruksverket.
Saperda candida. Skalbaggen har ett karaktäristiskt utseende. Foto: Pennsylvania Department of Conservation and Natural Resources - Forestry Archive
Saperda candida. Larven äter först på kambiumlagret. Senare äter den också på veden. Foto: James Solomon, USDA Forest Service, Bugwood.org
Referenser
Eaton, A (2011) Borers in New Hampshire Apple Trees, University of New Hampshire http://extension.unh.edu/resources/files/Resource001830_Rep2590.pdf (2011-03-11) EPPO(2010) Report of a Pest Risk Analysis for Saperda candida http://www.eppo.org/QUARANTINE/Pest_Risk_Analysis/PRAdocs_insects/10-16044_PRA_report_Saperda_candida.doc (2011-10-03) Kehlenbeck, H., Baufeld,P., & Schrader, G. (2009) Neuer Schadorganismus an Apfel und anderen Gehölzen in Deutschland: Risikobewertung zu Saperda candida, Journal für Kulturpflanzen, 61. http://www.ulmer-journals.de/ojs/index.php/jfk/article/download/88/95 (2011-10-03)
Jordbruksverket 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se www.jordbruksverket.se Oktober 2011 OVR 245