ra06_22 by Jordbruksverket

Jämställdhetsindikatorer för livsmedels- och landsbygdspolitiken

Rapport 2006:22 Foto: Mats Pettersson

Jämställdhetsindikatorer för livsmedels- och landsbygdspolitiken

Jordbruksverket 2006-08-31 Referens Pasi Kemi, Ulrika Nilsson

Innehåll 1

Inledning ........................................................................................................................... 3 1.1

Uppdraget ................................................................................................................... 3

1.2

Samråd........................................................................................................................ 3

1.3

Bakgrund till uppdraget.............................................................................................. 3

1.4

Avgränsningar ............................................................................................................ 5

1.5

Disposition ................................................................................................................. 5

Indikatorer........................................................................................................................ 7 2.1

Definitioner ................................................................................................................ 7

2.2

Begreppet indikator .................................................................................................... 7

2.3

Utformning av indikatorer.......................................................................................... 8

2.4

Vad ska indikatorerna mäta? ...................................................................................... 9

Jämställdhet i regelverket till det nya landsbygdsprogrammet................................. 11

Utgångspunkter för val av indikatorer ........................................................................ 13

4.1

Datakällor ................................................................................................................. 14

4.2

Ansökningsblanketter som bas för könsfördelad statistik........................................ 14

Indikatorer för landsbygdspolitiken............................................................................. 17 5.1

Strukturundersökningen ........................................................................................... 17

5.2

Särskilda enkätundersökningar ................................................................................ 18

5.3

Sysselsättning ........................................................................................................... 20

5.4

Landsbygdsprogrammet 2007 - 2013....................................................................... 22

5.5

Samordning av indikatorer i olika program ............................................................. 23

Indikatorer för livsmedelspolitiken .............................................................................. 25 6.1

Stödåtgärder ............................................................................................................. 25

6.2

Inkomster.................................................................................................................. 25

6.3

Livsmedelsföretagande............................................................................................. 27

Samarbetsformer för jämställdhetsfrågor................................................................... 29

Förslag ............................................................................................................................. 31

Bilaga ....................................................................................................................................... 33

1 Inledning 1.1 Uppdraget Uppdraget för denna utredning fick Jordbruksverket i regleringsbrevet för år 2006. Av regleringsbrevet framgår att: ”Jordbruksverket skall i samråd med länsstyrelserna, Glesbygdsverket och andra relevanta myndigheter och organisationer utveckla samarbetsformer och indikatorer för arbetet med jämställdhetsfrågor inom ramen för livsmedels- och landsbygdspolitiken. Uppdraget skall redovisas senast den 1 september 2006.”

1.2 Samråd Jordbruksverket höll ett samrådsmöte den 26 juni 2006 där flera länsstyrelser, Fiskeriverket, Glesbygdsverket, strukturfondsprogrammens Mål 2 Södra samt SCB deltog. Samma datum hölls ett möte med Fiskeriverket då de fått motsvarande uppdrag men med den skillnaden att ”utveckla eller tillämpa indikatorer för arbetet med jämställdhetsfrågor”, samt att det istället för livsmedelspolitiken är inom ramen för fiskeripolitiken. Den färdiga rapporten (i remissversion) har skickats för synpunkter till deltagarna på ovan nämnda möte samt till NUTEK och LRF som inte var representerade på mötet. Inkomna synpunkter har beaktats i möjligaste mån och kommer även att uppmärksammas i det fortsatta arbetet.

1.3 Bakgrund till uppdraget I Ds 2004:39 ”Det går långsamt fram…”, ges en genomgripande redovisning ges av jämställdheten inom jordbruket och på landsbygden. I skrivelsen ”Jämt och ständigt” (skr. 2002/03:140) konstaterar regeringen att trots en lång historia av aktivt jämställdhetsarbete präglas samhället fortfarande av en könsmaktsordning som innebär att kvinnor är underordnade och män överordnade. Jämställdhetspolitiska mål definieradess i proposition 1993/94:147 Delad makt – delat ansvar. I propositionen fastlades att det övergripande målet för svensk jämställdhetspolitik är att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet. Nya jämställdhetspolitiska mål beslutades av Riksdagen den 16 maj 2006, se nedan. Regeringen gav sedan i mars 2005 Jordbruksverket ett uppdrag angående den gemensamma jordbrukspolitikens jämställdhetseffekter. I uppdraget ingick att lämna förslag på hur lämpliga kvantitativa och kvalitativa indikatorer kan utformas samt lämna förslag på metodik, tidsplanering och kostnader för det framtida arbetet, och utforma metoder och arbetsformer för att fortlöpande följa och utvärdera jämställdheten inom jordbruks- och landsbrukssektorn. På vilket sätt och i vilken omfattning förändringar i den gemensamma jordbrukspolitiken påverkar befintliga könsrollsmönster skulle i utredningen särskilt beaktas. Utredningen kring uppdraget resulterade i Jordbruksverkets Rapport 2005:17 ”Jämställdhet inom jordbruket och landsbygden – indikatorer om jämställdhet för EU-stöd”, (härefter endast kallad Rapport 2005:17). I rapporten förslogs följande åtgärder: -

Fler av de redan befintliga kvantitativa indikatorerna kan redovisas könsuppdelade, därutöver föreslås inga nya kvantitativa indikatorer

För att mäta kvalitativa indikatorer krävs en kvalitativ intervjuundersökning eller motsvarande. Denna undersökning bör göras i samband med utvärdering och större förändringar av jordbruks- och landsbygdspolitiken

Redovisning av utfall av indikatorer bör göras så långt möjligt i redan befintliga regelbundna rapporter

Systematiska utvärderingar av K2 bör införas

En översyn av redovisning av statistik bör göras så att mer rättvisa uppgifter redovisas för kvinnor och män inom jordbruket

Jordbruksverket föreslår att verket får i uppdrag att tillsammans med länsstyrelserna, Glesbygdsverket, Nutek och LRF med flera organisationer och myndigheter se över samarbetsformerna för arbetet med jämställdhetsfrågor och indikatorer.

Det sista förslaget synes ligga bakom uppdraget i regleringsbrevet för budgetåret 2006 och som redovisas i denna rapport. Nya jämställdhetspolitiska mål Efter det att Jordbruksverket fått detta uppdrag har regeringen överlämnat propositionen "Makt att forma samhället och sitt eget liv - nya mål i jämställdhetspolitiken", proposition 2005/06:155, till riksdagen. I propositionen föreslår regeringen ett nytt övergripande mål, och fyra nya delmål för jämställdhetspolitiken.1 Vidare redovisar regeringen sin syn på organiseringen av det jämställdhetspolitiska arbetet och sin avsikt att inrätta en myndighet med uppgift att bidra till utvecklandet av en effektiv jämställdhetspolitik. Riksdagen fattade beslut om propositionen den 16 maj 2006. Det nya övergripande jämställdhetspolitiska målet är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det övergripande målet har brutits ner i fyra delmål: Delmål 1: Målet är en jämn fördelning av makt och inflytande i samhället. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet. Delmål 2: Målet är ekonomisk jämställdhet. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut. Delmål 3: Målet är en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor. Delmål 4: Målet är att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet.

Regeringskansliets hemsida.

1.4 Avgränsningar Denna utredning fokuserar på att inom ramen för livsmedels- och landsbygdspolitiken: -

utveckla samarbetsformer och

utveckla indikatorer.

Vi har tolkat uppdragets avsnitt om utveckling av samarbetsformer som att det avser samordning med kommande strukturfondsprogram, vilket var det som rapport 2005:17 syftade till i förslaget. Då uppdraget ligger inom ramen för livsmedels- och landsbygdspolitiken tas inte frågor kring verksamheterna som specifikt rör skog upp inom denna utredning, trots att skogsbruket ofta är en viktig del för jordbruksföretagen. Marknadsordningarna (exportstöd, intervention, mjölkstöd etc.) ingår i livsmedelspolitiken men denna utredning tar inte upp dessa stödformer då dessa inte lämpar sig för könsuppdelad statistik eftersom stöden i regel omfattar enbart företag där enskilda personer inte får direkt del av stödpengarna. Regelverket kan inte anses ha snedvridande effekter ur ett jämställdhetsperspektiv. I uppdraget ingår inte att redovisa könsuppdelad statistik varför sådan redovisning inte görs i denna rapport. Däremot kan viss statistik redovisas men då i syfte att tjäna som en modell för vad man skulle kunna ta fram framöver. I möjligaste mån upprepas inte det som redovisades i rapport 2005:17 såvida det inte är relevant för sammanhanget i texten.

1.5 Disposition Rapporten är indelad efter de huvudsakliga områdena för uppdraget; att utveckla samarbetsformer, att (utveckla) indikatorer, inom ramen för livsmedels- och landsbygdspolitiken. Rapporten inleds med indikatordelen; definitionen av indikatorer, hur man på lämpligaste sätt utformar dessa. Faktarutor beskriver faktauttryck inom jämställdhets- och jordbrukspolitiken för att underlätta för läsaren. Därefter följer ett avsnitt om jämställdhetsfrågor i regelverket till det nya landsbygdsprogrammet i syfte att ge läsaren en inblick i hur man på EU-nivå för fram dessa frågor. I avsnitt 4 förs ett resonemang om varför vissa indikatorer föreslås. I avsnitten 5 och 6 föreslås indikatorer för landsbygdspolitiken respektive livsmedelspolitiken. Därefter redogörs för hur man skulle kunna skapa samarbetsformer för jämställdhetspolitiken och slutligen kommer ett avsnitt om Jordbruksverkets förslag.

2 Indikatorer Detta avsnitt inleds med en faktaruta som definierar några begrepp som ofta förekommer inom jämställdhetspolitiken. Därefter följer en förklaring till begreppet indikator, varför indikatorer används och vad de ska mäta, samt utformningen av indikatorer.

2.1 Definitioner Här förklaras några begrepp kring jämställdhet som används inom jämställdhetspolitiken. Jämställdhet – innebär lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter för kvinnor och män, – fokuserar på skillnader och likheter mellan könen, – handlar om att eliminera skillnader som beror på kön ifråga om makt och inflytande och att ta tillvara demokratiska rättigheter för kvinnor och män. Jämställdhetsintegrering (engelskans gender mainstreaming) är en strategi för att integrera ett köns- och jämställdhetsperspektiv i alla politiska beslut och verksamhetsområden. Kön (engelskans sex) avser biologisk könstillhörighet. Genus (engelskans gender) avser kvinnors och mäns socialt eller kulturellt konstruerade kön. Kvinnors och mäns genus varierar i olika sociokulturella sammanhang beroende på samhällets struktur och förändras över tid. Genus beskriver de sociala skillnaderna mellan könen i motsatts till de biologiska skillnaderna. Könsblind avser bristen på synliggörande av kvinnor och män eller könsdimensionens betydelse.

2.2 Begreppet indikator En indikator är en mätbar företeelse som visar eller indikerar ett tillstånd, vilket kan härledas från att ordet ”indikator” betyder angivare. I den delredovisning för uppdrag om jämställdhet som Fiskeriverket lämnade till regeringen den 1 juni 2006 beskrivs en indikator som ett nyckeltal som summerar en större mängd information i en enskild siffra, vilken kan ge indikationer på förändringar i tid jämfört med en viss norm. FAO2 beskriver en indikator som: - ett tecken eller en symbol på förändring - ett mått (measurement), ett antal (number), en uppgift (fact), en åsikt (opinion) eller en uppfattning (perception) som visar på ett visst förhållande eller en situation, vilkas utveckling följs över tiden. Med hjälp av indikatorer kan man skapa tidsserier för att följa någon form av utveckling. På så sätt kan indikatorer användas för att direkt följa upp satta mål och för att ge en ökad förståelse om orsakssamband.

Nicolaysen, Anne och Curry, John, seminarium om könsuppdelad statistik inom jordbruket och landsbygden 79 juni 2006, Steinkjer, Norge.

Nedan förklaras några definitioner krig begreppet indikator Man skiljer mellan termerna data, statistik och indikator: Data är den enskilda information, t ex ett mätvärde, som sedan kan summeras ihop till en samling statistiska värden. Skillnaden mellan statistik och indikatorer är att indikatorer kräver ett jämförelsematerial, en norm eller ett utgångsläge, för sin tolkning. Normen är baslinjestatistik som sammanställs från t.ex. nationell statistik och som förändringsmål mätes emot. En indikator kan vara kvantitativ eller kvalitativ: Kvantitativa indikator är att den anger mätbara egenskaper som sedan kan sammanfattas i statistik, t ex antal deltagare eller inkomst. Kvalitativa indikatorer däremot visar på handlingars innebörd och beskaffenhet, dvs. de ger en helhetsbeskrivning av det som undersöks. Den kvalitativa metoden används oftast i mindre populationer, såsom t ex en intervjuundersökning. I jämställdhetssammanhang skiljer man mellan könsspecifik och genusfördelad data: Könsspecifik data är data insamlad utifrån fysiska attribut som kvinna/man, ålder etc. Genusfördelad data är analytiska indikatorer som utgår från socio-ekonomisk könsuppdelad data. Jämställdhetsindikatorer/Genus-påvisande/genusuppdelade/genusfördelade indikatorer (gender-sensitive indicators) används till att följa utvecklingen eller framåtskridande vad gäller jämställdhet över tiden. Dessa indikatorer ökar medvetenheten om skillnaderna mellan hur kvinnor och män påverkas av olika utvecklingsåtgärder, där socio-ekonomiska och kulturella skillnader beaktas.

2.3 Utformning av indikatorer För att kunna välja eller utforma lämpliga indikatorer måste man först fastställa vilka förändringsmål det är som man vill uppnå3. Vidare behöver man en norm, ett grundläge, i form av baslinjestatistik som den förändring man vill följa mäts mot. Vad gäller jämställdhet krävs sammanställningar av könsuppdelad statistik för att kunna mäta förändringar. Efter att mål identifierats utformas indikatorer för att mäta måluppfyllelsen av den förändring man vill uppnå. En förutsättning för att kunna mäta graden av måluppfyllelse är att målen är specifika, klara, entydiga och realistiska. Övergripande jämställdhetspolitiska mål kan därför behöva brytas ner i mer konkreta delmål. Vilka målen är och vilken förändring man vill uppnå är en fråga som fastställs politiskt och ligger inte inom ramen för denna utredning. Ovanstående kan sammanfattas: - En norm, baslinjestatistik, bestämmer utgångsläget som man vill åstadkomma en förändring mot, - entydiga och klara mål mot normen fastställs, - indikatorer relaterade till målen utformas, - vilka avser att mäta graden av måluppfyllelse (gentemot normen).

Nicolaysen, Anne och Curry, John, seminarium om könsuppdelad statistik inom jordbruket och landsbygden den 7-9 juni 2006, Steinkjer, Norge.

Förutsättningen för att kunna mäta graden av måluppfyllelse är att indikatorerna är lätta att använda, tydliga och lätta att förstå, samt begränsade i antal och omfattning. För ett och samma mål bör man ha få indikatorer, helst bara en enda indikator per mål om det är möjligt. FAO4 har anpassat de sk. SMART-kriterierna för att ta fram en checklista som man bör följa för att utforma bra genusindikatorer: SMART-kriterierna: Specific – indikatorn ska vara förenad med målet eller det syfte man vill uppnå, och vara möjlig att mäta. Valet av indikator beror till stor del på användarens syften, kanske ska indikatorn användas för samhällsplanering eller politiska ändamål, därför är det viktigt att indikatorn är relevant för användaren. Om det är möjligt räcker det med en indikator per mål. Measurable – framåtskridande och måluppfyllelse mäts mot baslinjedatan man har i utgångsläget. Datan ska vara fördelad efter kön, ålder, socio-ekonomisk tillhörighet och etnisk grupp, och belysa situationen i målområdet innan en åtgärd eller program påbörjas. Achievable – indikatorn måste på ett realistiskt sätt kunna användas för att mäta och följa utveckling och måluppfyllelse i förhållande till kostnader, tidsåtgång etc. Reliable – innebär att oavsett om man skulle ändra förutsättningarna så att en mätning på förändring utförs med a) andra mätinstrument, b) med andra människor c) men under likartade omständigheter så ska ändå slutsatsen och resultatet av mätningen bli densamma. Time-bound – det ska finnas tydliga tidsramar som utveckling och måluppfyllelse mäts inom.

Vid utformningen av indikatorer är det även väsentligt att uppskatta till vilken omfattning data och information behövs för att kunna ska mäta graden av måluppfyllelse. Man bör arbeta med befintlig data så långt som möjligt eftersom det är dyrt och tidskrävande att ta fram ny. Många gånger kan man göra retabuleringar, dvs. ny bearbetning av data som redan finns tillgänglig sedan tidigare.

2.4 Vad ska indikatorerna mäta? Jämställdhetsindikatorer är ett verktyg för att på olika nivåer följa jämställdhetens utveckling över tiden. De bidrar till en förståelse för hur olika politiska åtgärder och beslut påverkar kvinnor och män liksom till hur åtgärder och stödsystem ökar eller minskar jämställdheten. Informationen som jämställdhetsindikatorer bidrar med är viktig på sätt att den: - underlättar förutsättningarna för politiska beslutsfattare och andra samhällsstyrande att fatta beslut om åtgärder för att uppnå jämställdhetsmål, - synliggör den socio-ekonomiska och könsrelaterade utvecklingen över en tidsperiod, - bidrar till att jämställdhetsintegrering genomsyrar alla program, åtgärder och projekt, - mäter graden av framåtskridande vad gäller de uppsatta jämställdhetspolitiska målen, - bidrar till att studera hur resursfördelningen i form av stöd och pengar kan underlätta till att uppnå målen om jämställdhet inom området.

Nicolaysen, Anne och Curry, John, seminarium om könsuppdelad statistik inom jordbruket och landsbygden den 7-9 juni 2006, Steinkjer, Norge.

3 Jämställdhet i regelverket till det nya landsbygdsprogrammet I slutet av juli 2006 överlämnade Sverige till EU-kommissionen ett förslag om ett nytt landsbygdsprogram för perioden 2007-2013. Jordbruksverket arbetar för närvarande tillsammans med bl.a. länsstyrelserna med att förbereda införandet av programmet. Bestämmelser om ramen för det nya landsbygdsprogrammets struktur och utformning anges i Rådets förordning (EG) nr 1698/20055 , (landsbygdsförordningen). Detaljerade regler återfinns i tillämpningsförordningen från EU-kommissionen6. Målet för åtgärderna i landsbygdsförordningen i allmänhet är utveckling av landsbygden (punkt 5 i ingressen till landsbygdsförordningen). Stöden för landsbygdsutveckling ska enligt artikel 4 i landsbygdsförordningen bidra till följande definierade mål: - genom stöd för omstrukturering, utveckling och innovation stärka jord- och skogsbrukets konkurrenskraft (motsvarar axel 1). - genom stöd för markförvaltning förbättra miljön och landsbygden (motsvarar axel 2). - höja livskvaliteten på landsbygden och att uppmuntra till diversifiering av näringsverksamheten (motsvarar axel 3). I ingressen till landsbygdsförordningen, punkt 7 anges att ”I sin verksamhet för att utveckla landsbygden strävar gemenskapen att i enlighet med fördraget undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och främja jämställdheten dem emellan samt till ickediskriminering”. I artikel 81 till landsbygdsförordningen tas frågan om indikatorer upp. Det sägs där att ”landsbygdsutvecklingsprogrammens framsteg, effektivitet och måluppfyllelse i förhållande till programmens mål skall mätas med hjälp av indikatorer för utgångsläget, det finansiella genomförandet, produktionen, resultaten och effekterna”. Vidare anges att i varje program ska ett begränsat antal programspecifika indikatorer anges, och vidare, om det är möjligt med tanke på stödets karaktär ska data för indikatorerna redovisas med en fördelning på stödmottagarnas kön och ålder. I kommissionens förslag till tillämpningsförordning, artikel 61, anges ett antal indikatorer som alla medlemsstater ska redovisa till kommissionen och som är obligatoriska för kommande landsbygdsprogram 2007-2013. Även här anges att dessa indikatorer ska redovisas uppdelat på ålder och kön där så är relevant.

Rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, (EJFLU). 6

Beslut om godkännande av tillämpningsförordningen har ännu inte tagits och är så som den lyder nu endast ett förslag.

Enligt artikel 6 om partnerskap i landsbygdsförordningen ska stöden från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling utnyttjas i ett nära samråd (s.k. partnerskap) mellan kommissionen och medlemsstaten och med de myndigheter och organ som medlemsstaten utser enligt nationella regler och rutiner. Medlemsstaten ska skapa förutsättningar för brett och reellt engagemang från alla lämpliga organs sida, i enlighet med nationella regler och rutiner, med beaktande av behovet av bl.a. ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Landsbygdsprogrammet ska utarbetas av medlemsstaterna i nära samarbete med de partner som avses i artikel 6 (artikel 18). Av artikel 8 i landsbygdsförordningen framgår att medlemsstaterna och kommissionen ska främja jämställdhet mellan könen (kvinnor och män) under genomförandet av programmets olika faser vilket också ska omfatta utformnings-, genomförande-, övervaknings- och utvärderingsfaserna. Jordbruksverket kommer, mot bakgrund till vad som sägs ovan, att tillse att kraven på jämställdhetsindikatorer uppfylls så långt det är möjligt. I det kommande landsbygdsprogrammet kommer alla indikatorer att redovisas könsuppdelade där det handlar om människor. Detta gäller framför allt axlarna 1 och 3. Axel 2 som berör markanvändning delas inte upp på det sättet såvida det inte är relevant. Indikatorer kommer att samlas in genom ansökan/beslut om stöd, i samband med slutredovisning samt i efterhand i form av enkäter och särskilda undersökningar.

4 Utgångspunkter för val av indikatorer Såsom framhålls i avsnitt 2 om indikatorer behöver man för att kunna välja en indikator veta vilken förändring det är som man med hjälp av indikatorn vill följa. Man bör ha så få indikatorer som möjligt för ett mål, helst ska man söka efter en enda indikator per mål. Indikatorn bör också vara lätt att ta fram och kunna följas över tiden. Frågan om mål och förändring är, som tidigare nämnts, en politisk fråga som inte ligger inom ramen för detta uppdrag att formulera. Däremot finns det formuleringar i landsbygdsprogrammet för perioden 2007-2013 som tar upp jämställdhet som utvecklingsfaktor. I förslaget till det svenska landsbygdsprogrammets kapitel 15 behandlas bl.a. frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män. Det sägs där att: ”Ökad jämställdhet är en viktig utvecklingsfråga för landsbygden och lantbruket och utgör därför en horisontell prioritering i den svenska strategin och programmet för landsbygdsutveckling. Målsättningen ligger också i linje med förordningens riktlinje om undvikande av diskriminering på grund av kön och främjande av jämställdhet mellan kvinnor och män. Målsättningen skall omfatta hela processen, dvs. utformnings-, genomförande-, övervaknings- och utvärderingsfaserna. I programutformningen har flera möjligheter att väga in jämställdhet beaktats. I fråga om axel 1 är utgångsläget att jämställdheten inom traditionell primärproduktion är dåligt utvecklad, medan den är högre i fråga om livsmedelsförädling, ekologisk produktion och kvalitetsproduktion. Axel 3 öppnar för flera möjligheter att driva jämställdhet och ökat kvinnligt företagande. Mycket av nyföretagande, diversifiering och nya verksamheter på landsbygden initieras idag av kvinnor med livs- och arbetserfarenhet. Därför är kvinnor en viktig målgrupp för åtgärder inom axel 3. Axel 4 och lokalt utvecklingsarbete utgår från ett brett deltagande från olika grupper i samhället. Åtgärderna inom axel 2 har marken och markanvändning som utgångspunkt.”

Programtexten ovan utgör utgångspunkten för vårt val av huvudindikatorer för landsbygdspolitiken. Detta betyder att det är utvecklingen av landsbygden och lantbruket som står i fokus och att ett ökat antal kvinnor som startar nya verksamheter antas leda till en ökad måluppfyllelse. Detta är självklart för den del av uppdraget som handlar om indikatorer för landsbygdspolitiken, - men är det lika självklart när det gäller livsmedelspolitiken? För livsmedelspolitiken är det snarare de generella jämställdhetspolitiska målen som bör vara vägledande eftersom det i motsats till landsbygdspolitiken inte finns samma uttalade mål. Ett mål skulle kunna vara att andelen kvinnor i t ex livsmedelsföretagen och jordbruksföretagen ökar. Ett annat mål är att synliggöra kvinnor inom nämnda sektorer. Ur ett brett perspektiv kan man utan tvekan påstå att ökad jämställdhet på landsbygden och i lantbruket är viktigt för utvecklingen på många olika plan, jämställdhet skapar bättre sociala förhållanden, ökar kvinnors möjlighet till en utkomst på landbygden etc. För att hitta relevanta jämställdhetsindikatorer som belyser utvecklingen av landsbygd och lantbruk måste man emellertid försöka snäva in begreppet. Det går inte att säga att om andelen kvinnor som äger jordbruksföretag ökar, eller att om andelen kvinnor som söker exempelvis gårdsstödet ökar, så har man automatiskt utvecklat jordbruket i positiv riktning. Däremot kan en ökad andel kvinnor som äger jordbruksföretag och som söker stöd vara ett mått på kvinnors möjlighet att finna en utkomstmöjlighet.

Utgår man däremot från vad som sägs i förslaget till nytt landsbygdsprogram, att många nya företag och verksamheter på landsbygden initieras av kvinnor och gör antagandet att dessa nya verksamheter får betydelse för jordbruksföretagens överlevnad och utveckling, så kan man söka efter indikatorer som visar på utvecklingen i företagande på landsbygden och nya verksamheter inom jordbruksföretagen. Sådana indikatorer skulle kunna vara att man tittar på jordbruksföretagens kombinationsverksamheter som påvisar ett mått på landsbygdsutveckling och kvinnornas roll och betydelse för denna utveckling.

4.1 Datakällor Utgångspunkten för valet av indikatorer för landsbygdspolitiken är nya och/eller utvecklade verksamheter på landsbygden och inom lantbruket. Genom tydliga könsuppdelade uppföljningskrav i samband med slututbetalningen av stöd på de beslut som fattas i kommande landsbygdsprogram kan man få fram statistik över hur stöden fördelats på män respektive kvinnor. Detta är enklast för struktur- och landsbygdsutvecklingsstöden eftersom varje ansökan och beslut är unikt. För masstöden, dvs. miljöersättningarna och gårdsstödet som i huvudsak söks av den som bedriver jordbruksverksamheten eller som äger marken blir detta svårare. Ett sätt skulle vara att få med uppgifter om medsökande. Utvecklingen kan inte enbart följas genom indikatorer inom de olika stödåtgärderna utan måste ses i ett bredare perspektiv eftersom en stor del av företag och verksamheter startas och bedrivs utan att företagen sökt stöd. För att få ett helhetsgrepp bör man försöka utnyttja befintlig offentlig statistik. Exempel på detta är den strukturundersökning som görs ungefär var tredje år, jordbrukarhushållens inkomster från näringsverksamhet respektive tjänsteinkomster, (årlig registerbearbetning), SCB:s företagsregister samt enkätundersökningar där jämställdhetsaspekter tas upp specifikt. Det är emellertid inte alltid självklart till vilket politikområde en viss typ av statistik och indikatorer hör. Många gånger flyter livsmedels- och landsbygdspolitiken samman när man ser på jordbruksverksamheten, kombinationsverksamheterna är den verksamhetstyp som kanske tydligast ligger inom landsbygdspolitiken medan andra källor som presenteras nedan kan ligga inom båda delarna men vi väljer dock att lägga t.ex. inkomststatistik inom livsmedelspolitiken.

4.2 Ansökningsblanketter som bas för könsfördelad statistik Lantbruken är oftast familjeföretag och drivs vanligen i formen fysisk person (enskild person, enkelt bolag etc.) där mannen ofta står som förstebrukare. Mannen blir då den enda som registreras som företagare och som står på ansökningar och blanketter, vilket gör att kvinnan och de verksamheter kvinnan utför inom företaget inte synliggörs i statistiken. I SAM-blanketten som dessa former av stöd ansöks igenom registreras i dagsläget endast företagaren, dvs. den person som har ekonomiskt och juridiskt huvudansvar för jordbruksföretaget, beroende på att det inte ska bli något problem med stödutbetalningen. Detta gör emellertid att utskick och information om t ex kurser och inbjudningar endast riktas till förstebrukaren vilket kan medföra att den person som kanske har mest intresse av informationen riskerar att inte få del av den.

Om SAM-blanketten kan utformas så att det finns möjlighet att få med maka/make/sambo, kontaktperson eller ”annan person involverad i företaget” som inte har ekonomiskt och juridiskt huvudansvar skulle riktade utskick och inbjudningar kunna göras till både mannen och kvinnan. Frågan om fler än en person i ansökningsblanketten är komplex eftersom det finns flera aspekter att ta hänsyn till. Saken diskuteras inom Jordbruksverket och arbete pågår alltjämt för att finna en lösning. Samma problematik kan uppstå i de fall där kvinnan i jordbrukarhushållet söker ett investerings- och/eller projektstöd för att utveckla en kombinationsverksamhet. Det är oftast då enklast att den som äger/driver jordbruksverksamheten står som sökande eftersom man redan har ett registrerat företag och alla andra funktioner som hör till företagandet finns på plats. Man lägger helt enkelt till en ny verksamhet, den bedrivs av kvinnan men inkomsten hamnar i jordbruksföretaget och synliggörs inte alls som en verksamhet utanför jordbruksverksamheten. Om frågan om en ansökan kan innehålla mer än en person inte går att lösa på ett tillfredsställande sätt kan man i de fall man söker, och beviljas, stöd till den nya verksamheten genom den slutredovisning som krävs i samband med slututbetalning av stödet få uppgifter om vem i familjen som bedriver den nya verksamheten. I denna slutredovisning (indikatorblankett) kommer man naturligtvis även kunna följa upp andra ur uppföljningssynpunkt viktiga frågor.

5 Indikatorer för landsbygdspolitiken 5.1 Strukturundersökningen Det finns möjligheter att via offentlig statistik få fram uppgifter om verksamheter på jordbruksföretagen. Ett sätt är strukturundersökningen som Jordbruksverket genomför var tredje år. De flesta frågor som ställs i frågeformuläret är könsuppdelade men frågan om landsbygdsutveckling, dvs. om man har kombinationsverksamheter är inte könsuppdelad. Där svarar man endast på om företaget har sådan verksamhet samt vilken typ. Det förefaller då naturligt att utöka strukturundersökningen med att lägga till könsvariabeln även i denna fråga, men frågan är komplex och Jordbruksverket föreslår därför att ingen sådan utökning görs. Vi har trots detta valt att visa hur frågan skulle kunna ställas i strukturundersökningen. De statistiska strukturundersökningarna regleras genom Rådets förordning (EEG) 571/88. I denna förordning anges vilka variabler som medlemsstaterna är skyldiga att redovisa till EU (Eurostat). Enligt gällande förordnings ska undersökningar genomföras åren 2003, 2005 och 2007. Diskussioner har påbörjats om en ny förordning förmodligen gällande åren 2010, 2013 och 2016. I Sverige undersöks alla företag, genom postenkät, i samband med att strukturundersökningen genomförs. Alla företag får besvara frågor som berör upprätthållandet av Lantbruksregistret. Ett urval av företag, ca 32 000, får en utökad enkät där ytterligare frågor ställs. Dessa frågor rör variabler som ska undersökas enligt EU:s regelverk. De företag som ingår i detta urval ska bl.a. detaljerat redogöra för sysselsättningen på företaget och om någon företagare eller familjemedlem driver annan inkomstbringande verksamhet (än jordbruk) som har direkt samband med jordbruksverksamheten, (landsbygdsutveckling). De strukturundersökningar som genomförs enligt EU:s regelverk är omfattande. I samband med diskussionerna kring den förordning som ska gälla från 2010 och framåt har EUkommissionen framfört förslag på en kraftigt utökad lista på de variabler som man önskar belysa med hjälp av undersökningarna. Sveriges ståndpunkt har varit att strukturundersökningarnas omfattning inte bör öka. Motiveringen har varit dels att det ökar den administrativa bördan för jordbrukarna dels att man genom att göra den mer omfattande riskerar att äventyra kvaliteten i undersökningen som helhet. Kvalitetsförsämringen uppstår eftersom -

den totala svarsfrekvensen försämras (vi får ett större bortfall sett till hela undersökningen),

fler ”frågor” på enskilda avsnitt ökar det partiella bortfallet och

risken för att brukarna redovisar fel uppgifter ökar.

I nuvarande strukturundersökning undersöks sysselsättningen i jordbruket könsfördelad. Att även fråga jordbrukarna om könsuppdelning vad gäller landsbygdsutveckling skulle öka enkätens omfattning och det finns en risk att kvaliteten i undersökningen som helhet blir lägre.

Om frågan kunde könsuppdelas skulle även kvinnors verksamheter lättare kunna åskådliggöras, se exemplet nedan. Formuläret / frågan är hämtad från Strukturundersökningen 2005 med vårt tillägg för könsuppdelad variabel. LANDSBYGDSUTVECKLING. Bedriver någon företagare, dennes maka/make/sambo eller annan familjemedlem annan inkomstbringande verksamhet som har direkt samband med jordbruket? Flera alternativ får anges. Ange med kryss om det är en kvinna eller man som är huvudansvarig för verksamheten. Turism, uthyrning och andra aktiviteter

Vattenbruk

Hantverk

Nej

Förädling och försäljning av gårdsprodukter

Förädling av trä (t.ex. sågning av timmer)

Produktion av förnybar energi (vindenergi, ved, flis eller dylikt för försäljning) etc.

Arbete på entreprenad (där jordbruksföretagets utrustning används)

Övrigt, ange vad …………………

……………. …………….

5.2 Särskilda enkätundersökningar Vid sidan av traditionell jord- och lantbrukbruksverksamhet har en växande grupp jordbruksföretagare skaffat sig inkomstbringande verksamhet och sysselsättning genom kombinationsverksamhet. Vanligen finns ett samband med jordbruket genom att företagets resurser i form av mark, byggnader, maskiner etc. används. Exempel på kombinationsverksamheter är bl. a. olika former av entreprenadverksamhet (t ex snöröjning), landsbygdsturism, förädling av gårdsprodukter, lokal försäljning av gårdsprodukter, hästverksamhet, uthyrning av lokaler och produktion av förnybar energi. Detta kan till viss del fångas in via strukturundersökningen som nämnts i avsnitt 5.1 ovan, men av kvalitetsskäl bedöms det vara olämpligt att utöka strukturundersökningen med fler variabler. Ett annat sätt att få fram uppgifter om verksamheter på jordbruksföretagen skulle därför kunna vara att med några års mellanrum göra särskilda enkätundersökningar på förekomsten av kombinationsverksamheter och då även få med könsvariabeln. Denna enkät blir inte lika omfångsrik som strukturundersökningen utan kommer att fokusera på frågeställningar avseende kombinationsverksamheter varför kvalitén bedöms bli bättre än strukturundersökningen vad gäller denna typ av verksamheter. SCB genomförde år 2002 en sådan undersökning på uppdrag av Jordbruksverket. Enligt denna svarade 20 400 företag att de hade en eller flera kombinationsverksamheter, dvs. ungefär 25 % av alla jordbruksföretag. Av de företag som redovisat kombinationsverksamhet var den vanligaste kombinationsverksamheten arbete på entreprenad där 30 % redovisade snöröjning och 38 % övrigt entreprenadarbete. För både direktförsäljning av gårdsprodukter och uthyrning av lokaler redovisades 12 % vardera, och turism med måltider och/eller logi 7 %. Statistiken är fördelad på län men med höga medelfel vilket gör att könsfördelade siffror på länsnivå blir ännu osäkrare.

I samma undersökning anges antal sysselsatta personer i kombinationsverksamheter könsuppdelat efter familjeförhållande och län, men där redovisas inte vilken sorts kombinationsverksamhet det rör sig om. Det framgår att 95 % av de jordbruksföretag som har kombinationsverksamheter drivs av män, vilket motsäger tesen att kvinnor är mer aktiva än män när det gäller nya verksamheter. Men statistiken visar också att den absolut vanligaste kombinationsverksamheten är ”arbete på entreprenad” såsom snöröjning och övrigt entreprenadarbete, och dessa är verksamheter som traditionellt utförs av män. Ser vi istället på det totala antalet som är sysselsatta med en eller flera kombinationsverksamheter på de företag som har sådan verksamhet så är 84 % män och 16 % kvinnor. Tittar man på företag där företagarens maka/make utför huvuddelen av arbetet i kombinationsverksamheten dominerar kvinnorna, 79 % kvinnor gentemot 21 % av män. I SCB:s undersökning redovisas som påpekats endast om företaget har kombinationsverksamhet, men statistiken var inte uppdelad mellan könen efter typ av verksamhet. Ett förslag är att sådana undersökningar görs uppdelade efter kön, se exemplet nedan. Vi har med hjälp av SCB gjort en ny bearbetning av materialet och tagit fram verksamhetsinriktningar fördelat på kvinna och man och får då en annan bild. Om man bortser från entreprenadverksamheterna så ökar kvinnornas andel markant. På företag som redovisat endast en verksamhet är det kvinnor som står för 65 % av de sysselsatta inom Turism med måltider och logi. På företag som har fler än en verksamhet ser vi till exempel att gruppen Förädling och försäljning av gårdsprodukter består till 30 % av kvinnor. Tabell 1. Kombinationsverksamheter vid lantbruksföretagen 2002 Antal sysselsatta personer efter verksamhet och kön Medelfel i procent efter varje uppgift

Hela riket Typ av verksamhet

Kvinnor

Män

En verksamhet

Antal

Andel

Turism med måltider, logi

435

65 %

Turism med hästverksamhet eller andra fritidsaktiviteter

122

Uthyrning av lokaler

Summa

Antal

Andel

238

35 %

674

51 %

115

49 %

237

154

16 %

795

84 %

949

Hantverk

31 %

207

69 %

302

Förädling av gårdsprodukter

30 %

156

70 %

223

Direktförsäljning av gårdsprodukter

269

27 %

729

73 %

998

Förädling av trä

505

94 %

537

Vattenbruk

71 %

Produktion av förnybar energi

248

86 %

287

Snöröjning på entreprenad

1796

96 %

1866

Övrigt entreprenadarbete

2975

98 %

3039

Övrig verksamhet

789

19 %

3305

81 %

4094

Tabellen fortsätter på nästa sida!

Fortsättning från föregående sida. Hela riket Typ av verksamhet

Kvinnor

Män

Flera verksamheter

Antal

Andel

Snöröjning och annat entreprenadarbete

Övrigt entreprenadarbete och övrig verksamhet

Snöröjning och övrig verksamhet

Summa

Antal

Andel

1981

97 %

2042

893

95 %

941

553

95 %

584

Förädling och direktförsäljning av gårdsprodukter

177

49 %

187

51 %

364

Uthyrning av lokaler och övrig verksamhet

22 %

240

78 %

309

Förädling av trä och övrigt entreprenadarbete

98 %

Övriga kombinationer

1362

22 %

4799

78 %

6161

3907

16 %

19867

84 %

23774

Summa Källa: SCB

Denna typ av statistik skulle kunna tas fram med 2-3 års mellanrum för att få fram en indikator för kombinationsverksamheter fördelat på kvinnor och män och därmed vilken betydelse de har för jordbruksföretagens överlevnad och hur de bidrar till utvecklingen av landsbygden. I SCB:s undersökning uppdelades företagen på länsnivå men man skulle även kunna tänka sig en indelning på kommunnivå, på regioner eller efter områdestyperna tätortsnära glesbygd, större tätort, tätort i glesbygd, övrig glesbygd. Med den metod som användes 2002 blir sannolikt medelfelen så höga att det blir svårt att dra entydiga slutsatser. Om enkätundersökningar ska göras bör man överväga att genomföra undersökningen på annat sätt för att erhålla bättre kvalité på resultatet.

5.3 Sysselsättning I strukturundersökningen redovisas antalet personer med sysselsättningen utanför företaget. Uppgifter redovisas för företagaren och hans eller hennes maka/make/sambo. Det är möjligt att skilja på om sysselsättningen utanför företaget avser en huvudsyssla eller en bisyssla. Av tabell 2 framgår att andelen kvinnliga företagare som har en huvudsyssla utanför företaget är något högre än motsvarande andel för manliga företagare. Sysselsättningen utanför företaget skiljer sig däremot inte åt mellan män och kvinnor för makar/sambor till företagaren. Det är något vanligare att makor/sambor till företagaren har sysselsättning utanför jordbruket än att företagaren själv har det.

Tabell 2. Antal personer med sysselsättning utanför jordbruket efter ålder, inom företagskategorin enskild firma. Företag med > 2 ha åkermark. Sysselsättning utanför jordbruket Företagare

Makar/sambor till företagare Antal personer

Andel personer

Antal personer

Andel personer

Samtliga

62 956

100%

Samtliga

31 878

100%

Huvudsyssla

28 571

45%

Huvudsyssla 19 523

61%

Bisyssla

10 085

16%

Bisyssla

2 999

Inget arbete

24 300

39%

Inget arbete

9 356

29%

Därav män

55 574

100%

Därav män

4 844

100%

Huvudsyssla

24 684

44%

Huvudsyssla 2 973

61%

Bisyssla

9 231

17%

Bisyssla

401

Inget arbete

21 659

39%

Inget arbete

1 470

30%

Därav kvinnor

7 381

100%

Därav kvinnor 27 034

100%

Huvudsyssla

3 886

53%

Huvudsyssla 16 550

61%

Bisyssla

854

12%

Bisyssla

2 598

10%

Inget arbete

2 641

36%

Inget arbete

7 886

29%

Källa: Jordbruksverket, Lantbruksregistret

Av strukturundersökningen framgår antalet årsverken (AWU-annual work unit) i jordbruket. För stadigvarande sysselsatta inom jordbruket är statistiken könsuppdelad. Tabell 3 nedan visar att antalet årsverken för de kvinnliga företagarna har ökat något mellan åren 1999 och 2003. Antalet årsverken för de manliga företagarna har under samma period minskat. Det innebär sammantaget att för samtliga företagare så har kvinnornas andel av årsverkena ökat från 7 % till 9 %. Summeras samtliga stadigvarande sysselsatta så svarar kvinnorna för 26 % av de årsverken som görs vid lantbruksföretagen år 2003. Det är en ökning med en procentenhet från år 1999 då motsvarande andel var 25 %.

Tabell 3. Antal årsverken i jordbruket 1999 och 2003. Företag med > 2 ha åkermark. 1999

2003

Antal AWU

AWU för Företagare

37 890 100%

33 933

100%

därav män

35 378 93%

30 968

91%

därav kvinnor

2 512

2 965

AWU för Familjemedlemmar

18 283 100%

18 075

100%

därav män

6 674

7 436

41%

därav kvinnor

11 609 63%

10 639

59%

37%

AWU för Stadigvarande 4 615 sysselsatt ej familjemedlemmar

100%

4 756

100%

därav män

3 787

82%

3 706

78%

därav kvinnor

828

18%

1 050

22%

AWU för Tillfälligt sysselsatta ej familjemedlemmar

1 441

1 445

Totalt antal årsverken AWU

62 229 ..

58 209

Källa: Källa: Jordbruksverket, Lantbruksregistret

5.4 Landsbygdsprogrammet 2007 - 2013 I Jordbruksverkets förberedelsearbete med införande av det nya landsbygdsprogrammet ingår även att fastställa indikatorer för uppföljning. I denna rapport redogörs inte de för detaljerade indikatorerna per stödåtgärd men fördelningen på kvinnor respektive män kommer att följas upp där så är möjligt och det är relevant. Stödåtgärderna i axel 1 och 3 är mer eller mindre individuella riktade stöd där man genom en slutrapport eller indikatorbilaga kan fånga upp vad som gjorts, direkt resultat av projektet eller investeringen och även fånga upp fördelningen på män respektive kvinnor oavsett vem som ansökt och beviljats stödet. Stöden i axel 2, i huvudsak miljöersättningar i form av masstöd söks av den som brukar marken och eller äger marken/företaget. Könsfördelad statistik går att få fram på ansökningar och utbetalningar vilket visades i rapport 2005:17. Dessa stöd vilka är inriktade mot miljökvalitetsmålen ett rikt odlingslandskap och bevarandet av den biologiska mångfalden lämnar inte annat än marginellt utrymme för jämställdhetsåtgärder.

En horisontell prioritering som det skrivs i kap.15 i förslaget till nytt landsbygdsprogram skulle kunna tolkas som att man för varje beslut om stöd (där det är relevant) i programmet ska ställa frågan om och hur beslutet påverkar jämställdheten. Detta skulle kunna göras på samma sätt som man gjort i ansökningsblanketterna för strukturfondsprogrammen. Svaren skulle kunna användas som ett verktyg för att kunna prioritera mellan annars likvärdiga projekt, förutsatt att den sökande ger ett rättvisande svar. Värderingen av jämställdheten skulle också kunna fyllas i av stödhandläggaren eller av beslutsmyndighetens jämställdhetsansvarige. Erfarenheterna från strukturfondsprogrammen har dock visat att de flesta projekten hamnar i fältet ”neutralt” vilket kanske visar att denna fråga inte ger någon större vägledning för prioritering. Möjligtvis kan det ge en bild av hur många projekt som är jämställdhetsprojekt samt fungera som en påminnelse att frågan om jämställdhet ska beaktas i handläggningen. Om denna värdering ska införas bör den ingå som ett moment i handläggningen och behöver därmed inte vara med i ansökan om stöd. Jämställdhetsaspekter på ditt projekt. Sätt X i tillämplig ruta till höger. 1. Huvudsakligen ett projekt för att öka jämställdheten mellan män och kvinnor 2.

Positivt för jämställdheten

Neutralt för jämställdheten

Riskerar att försämra jämställdheten mellan män och kvinnor

5.5 Samordning av indikatorer i olika program Att utveckla samarbetsformer och indikatorer för arbetet med jämställdhetsfrågor innebär att Jordbruksverket eller annan myndighet skulle kunna verka för att samordna (jämställdhets) indikatorer med t.ex. strukturfondsmyndigheterna. Samordning av indikatorer skulle kunna resultera i att det blir möjligt att jämföra de olika utvecklingsprogrammens påverkan på jämställdheten, i vilken grad kvinnor respektive män kommer i åtnjutande av stöd etc. Genom att användbar och relevant statistik skulle kunna tas fram från respektive ansvarig myndighet skulle utvecklingen inom olika sektorer/program kunna jämföras och dess utveckling vad gäller jämställdhet över tiden. Fiskeriverket hade i uppdrag av regeringen att föreslå indikatorer för fiskeripolitiken. Detta uppdrag redovisades den 1 juni 2006. Fiskeriverket föreslog ett antal olika indikatorer och verket föreslog vid mötet den 26 juni 2006 att nedanstående indikatorer skulle kunna vara gemensamma för alla program.

Indikatorer

Syfte

1 Antal ansökningar från kvinnor/män

1 Att mäta programmets tillgänglighet för kvinnor/män

2 Delägare/projektdeltagare (kvinnor/män) i företag/projekt

2 Att mäta kvinnors/mäns deltagande i åtgärder som erhållit strukturstöd

3 Belopp sökt av kvinnor/män

3, 4, 5 Att mäta fördelningen av finansiella resurser mellan kvinnor/män.

5 Utbetalda kronor till kvinnor/män.

Att säkerställa att det inte föreligger omotiverade skillnader baserade på stödsökandes kön i handläggningen av ansökningar. Att mäta genomförandegraden för projekt/investeringar utifrån ett könsperspektiv.

6 Antal kvinnor/män som deltagit i utbildningar/studieresor etc.

6 Att säkerställa kvinnors/mäns lika rätt till kompetensutveckling

7 Antal kvinnor/män som deltagit i jämställdhetsutbildning

7 Att säkerställa att projekt som får stöd medverkar till att skapa ökad jämställdhet mellan kvinnor och män

4 Beviljat stöd till kvinnor/män

Jordbruksverket föreslår dock att punkt 7 bör ändras till antal projekt med tydligt fokus på jämställdhet i syfte att få fram i vilken omfattning projekt och stöd påverkar jämställdheten. Underlaget skulle kunna tas fram på samma sätt som man gjort i ansökningarna för strukturfondsprogrammen; genom att man för varje projektansökan ställer frågan om hur jämställdheten påverkas, se avsnitt 5.4 ovan. Ett annat sätt är att följa upp frågan är genom indikatorbilaga/slutrapport.

6 Indikatorer för livsmedelspolitiken 6.1 Stödåtgärder När det gäller stödåtgärder inom livsmedelspolitiken avgränsas detta uppdrag till att handla om gårdsstödet eftersom marknadsordningarna (exportstöd, intervention etc.) inte lämpar sig för en könsfördelad statistik. Om vi bestämmer oss för att indikatorn ”andel kvinnor som söker gårdsstödet” är ett mått som visar kvinnors utkomstmöjligheter från jordbruket, - hur ska åtgärder/politik utformas för att främja detta? Som vi ser det finns verktygen inom landsbygdspolitiken och främst då i landsbygdsprogrammet. För gårdsstödet kan utvecklingen följas i antal sökande könsuppdelat över tiden. År 2005 ökade antalet sökande av gårdsstöd med ca 20 000 ansökningar gentemot år 2004, från ca 65 000 ansökningar 2004 till 82 000 ansökningar 2005. Detta beror till stor del på förändringar i jordbruksmarkens areal till följd av att reglerna för gårdsstöd ändrades i och med jordbruksreformen 2004/2005. I och med regeländringen tillkom även bete och vall som stödberättigad mark, och det blev till viss del mindre krav på skötsel av marken från markägarnas sida. En hypotes är därför, om man bortser från förändringar i jordbruksmarkens areal, att vissa typer av företag tillkommit 2005 och dras hypotesen snävare; jordbruksföretag med betande hästar och hästgårdar som inte varit berättigade att söka stöd tidigare. För närvarande finns dock ingen tillgänglig statistik som visar att så är fallet, utan den statistik som lämnas till EU-kommissionen är ganska allmän med areal per stöd, antal ansökningar etc. Det som ansökningarna visar är sökande person, personnummer etc.7

6.2 Inkomster Ett annat sätt att belysa jämställdhet inom jordbrukssektorn är att titta på hur inkomsterna fördelas på män respektive kvinnor. Det är i detta fall vanskligt att säga att denna statistik hör till livsmedelspolitiken och inte till landsbygdspolitiken men vi har här valt att redovisa detta under livsmedelspolitiken. Kort beskrivning av hushållens inkomster Uppgifterna i ”Jordbrukarhushållens inkomster 2003” bygger på en sambearbetning mellan lantbrukregistret (LBR) och den total-räknade inkomststatistiken (I oT). Från LBR hämtas uppgifter om vilka som var brukare vid lantbruksföretagen samt de uppgifter som behövs för att fördela brukarna på olika redovisningsgrupper. Från I oT, som innehåller uppgifter om hela Sveriges befolkning, hämtas uppgifter om inkomster från tjänst, näringsverksamhet och kapital samt avdrag, skatter och sociala ersättningar. Redovisningen omfattar i de flesta fall brukaren och i princip samtliga personer i dennes hushåll. Undersökningen genomförs årligen. I statistiken finns en viss uppdelning på kvinnor i män. Resultaten redovisas i tabellen på nästa sida.

Personligt meddelande, Tomas Eriksson, Jordbruksverket.

Tabell 4. Taxerade inkomster 1996 - 2003 per person för brukare och maka/make med uppdelning på kvinnor och män. Jordbruksföretag med > 2ha åkermark. Kronor resp. procent Näringsverksamhet8

Tjänst

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

Män

2003

15 800

48 800

145 300

138 400

161 100

187 200

2002

15 900

47 800

136 700

133 000

152 600

180 800

2001

15 100

45 400

130 300

127 300

145 400

172 600

2000

14 300

41 500

124 200

123 000

138 500

164 400

1999

13 000

37 300

117 800

117 500

130 800

154 800

1998

13 500

36 000

110 100

112 100

123 600

148 100

1997

13 000

34 200

104 700

108 700

117 700

142 900

1996

12 300

31 400

100 100

105 700

112 300

137 100

Redovisnings-

Sammanräknad förvärvsinkomst

grupp

Hela riket

Kvinnornas inkomst som andel av männens respektive år (%) 2003

105

2002

103

2001

102

2000

101

1999

100

1998

1997

1996

Tabellen innefattar samtaxerade hushåll och visar utvecklingen av kvinnors och mäns inkomster från näringsverksamhet och tjänst åren 1996-2003. Av tabellen framgår att den genomsnittliga inkomsten av näringsverksamhet år 2003 var i stort sett oförändrad (15 800 kr) för kvinnor som är brukare eller maka/make medan den ökade med 1 000 kr eller 2 % till 48 800 kr för män. Kvinnornas sammanräknade förvärvsinkomst är fortfarande lägre än männens men ökade mer än männens år 2003. Genom att kvinnornas inkomst av tjänst ökade med 8 600 kr (6 %) till 145 300 kr ökade deras sammanräknade förvärvsinkomst med 8 500 kr eller 6 % till 161 100 kr. För män ökade inkomst av tjänst med 5 400 kr till 138 400 kr och den sammanräknade förvärvsinkomsten med 6 400 kr eller 4 % till 187 200 kr. Det framgår också att kvinnornas inkomst av näringsverksamhet visar en relativt liten ökning sedan 1996 (3 500 kr) medan inkomst av tjänst ökat med 45 200 kr och sedan 1999 överstiger männens inkomst av tjänst.

Främst jord- och skogsbruk men kan även vara annan näringsverksamhet.

Denna typ av inkomststatistik går att få fördelat på ålder, driftsinriktning, företagsstorlek, för olika regioner samt för kombinationer av dessa indelningar. Detta görs emellertid inte i denna rapport eftersom rapporten syfte inte är att redovisa statistik utan mer beskriva vilken typ av indikatorer som kan tas fram. I bilaga 1 finns även annan liknande statistik som kan utgöra underlag för jämställdhetsindikatorer.

6.3 Livsmedelsföretagande Det kan naturligtvis diskuteras om företagande inom livsmedelsbranschen hör till livsmedelspolitiken. Man skulle mycket väl kunna betrakta små livsmedelsföretag på landsbygden som en del av landsbygdspolitiken eftersom delar av t.ex. landsbygdsprogrammet direkt riktar sig till denna målgrupp. Vad gäller livsmedelsföretagen kan man få fram uppgifter från SCB:s företagsregister. Till antalet domineras livsmedelsindustrin av småföretag. Enligt SCB:s företagsregister 2004 fanns det cirka 3700 företag med livsmedelsförädling. För att kunna avgöra om företaget bedrivs av en kvinna eller man måste man i detta register se på antal företag som bedrivs av fysisk person, dvs. som enskild firma. Vi har inte tillgång till uppgifter om i vilken grad företagsledningen utgörs av kvinnor eller män i de företag som inte är enskild firma, (2664 företag). Vi kan alltså konstatera att 29 % av livsmedelsföretagen bedrivs i formen enskild firma. Av de 1014 företag som har denna juridiska status var andelen företag som drevs av kvinnor 42 %. Vi kan också se om de finns på landsbygden, i mindre tätorter eller i större tätorter9. Av livsmedelsföretagen på landsbygden utgör enskilda firmor nästan hälften, 532 (45 %). Av dessa bedrivs nästan hälften, 44 % av kvinnor, med en minskande när man ser på tätorterna. Tabell 5. Antal livsmedelsföretag totalt fördelat på områdestyp samt antal av dessa som bedrivs som enskild firma Fördelat på kön (enskild firma) Områdestyp

Alla företag

Varav antal som bedrivs som enskild firma, (e.f.) Totalt e.f.

varav

Kvinnor

Män

Antal företag

Andel

Antal företag

Andel

1180

532

45 %

236

44 %

296

56 %

Mindre tätorter 1617

285

18 %

115

40 %

170

60 %

Större tätorter

941

257

27 %

37 %

162

63 %

SUMMA

3738

1074

29 %

446

42 %

628

58 %

Landsbygd

Källa: SCB Företagsregister 2004

Landsbygd = områden utanför tätorter med upp till 999 invånare. Mindre tätorter = 1000 – 10 000 inv. Större tätorter = > 10 000 invånare. Indelningen bygger på postnummerområden.

Vi kan i samma företagsregister utläsa antal anställda i storleksklasser vid dessa 3700 företag. Av tabell 6 nedan framgår att många av livsmedelsföretagen är små, 1548 av 3738 (41 %) av livsmedelsföretagen saknar anställda. 880 (57 %) av företagen utan anställda drivs som enskild firma och av dessa står kvinnorna för 44 %. Andelen kvinnliga företagare minskar ju större företagen blir. Av det totala antalet livsmedelsföretag (3700) är bageribranschen den största räknat i antal företag, vilket även gäller de livsmedelsföretag som bedrivs av kvinnor. Tabell 6. Antal livsmedelsföretag efter storleksklass samt antal av dessa som bedrivs som enskild firma Fördelat på kön (enskild firma) Storleksklass Antal anställda

Alla företag

Varav antal som bedrivs som enskild firma, (e.f.)

Totalt e.f.

Antal företag

1548

41 %

880

1-2

523

14 %

3-9

788

10-19

varav

Kvinnor

Män

Antal företag

57 %

384

44 %

496

56 %

124

24 %

34 %

66 %

21 %

28 %

72 %

348

0,2 %

100 %

20-

531

14 %

SUMMA

3738

100 %

1074

446

42%

628

58%

Källa: SCB Företagsregister 2004

7 Samarbetsformer för jämställdhetsfrågor Vid mötet som Jordbruksverket sammankallade till den 26 juni 2006 diskuterades ett förslag på att berörda myndigheter och organisationer skulle bilda en samrådsgrupp för att fortlöpande diskutera och utbyta erfarenheter vad gäller respektive myndighets och organisations jämställdhetsarbete. Samrådsgruppens syfte skulle bli att genom erfarenhetsutbyte lära av varandra och hitta sätt att arbeta in frågan i den löpande verksamheten eftersom jämställdhetsfrågorna måste integreras i myndigheternas ordinarie verksamhet om de ska få avsedd effekt. Det är viktigt att de myndigheter och organisationer som arbetar inom samma eller närliggande sektorer har, så långt det är möjligt, en enhetlig problembild och en enhetlig definition av jämställdhet. Fiskeriverket och Jordbruksverket har många beröringspunkter och ser många vinster i ett gemensamt arbete i en samrådsgrupp på detta område. Jordbruksverket bedömer det som angeläget att föra in jämställdhetsperspektivet i de olika verksamheterna där det är möjligt. Jämställdhet är en av många frågor som det nationella landsbygdsnätverket för det nya landsbygdsprogrammet skulle kunna arbeta aktivt med. I detta arbete förefaller det naturligt att inkludera berörda de myndigheter och organisationer som är involverade i genomförandet av programmet, t.ex. berörda avdelningar inom Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Sametinget, länsstyrelserna m.fl.

8 Förslag 1.

En samlad återkommande rapport om jämställdhet inom jordbrukssektorn Jordbruksverket kommer att med början under 2007 publicera en rapport där flera noggrant utvalda indikatorer ska belysa jämställdheten inom sektorn. Som framgår ovan och även i Jordbruksverkets rapport 2005:17 finns det uppgifter och statistik på många olika håll som belyser jämställdheten inom jordbrukssektorn. Det är emellertid svårt att få en sammanhållen bild av utvecklingen av jämställdheten eftersom uppgifterna är utspridda i olika rapporter etc. Några av de möjliga och relevanta indikatorerna har redovisats i avsnitt 5 och avsnitt 6 ovan, t.ex. en enkätundersökning om förekomsten av kombinationsverksamheter och då med tydlig fokus på jämställdhet. Uppgifter från LBR om bl.a. sysselsättning är en annan källa liksom de årliga registerbearbetningarna avseende inkomster från näring respektive tjänst. Rapporten kommer då att även innehålla analyser och kommentarer till de redovisade tabellerna. Därtill kan man i samma rapport redovisa jämställdhetsaspekterna på genomförandet av landsbygdsprogrammet 2007 –2013 liksom könsfördelning vad gäller ansökningar av andra stöd. Rapporten planeras att innehålla ovan nämnda statistikuppgifter men detta kan komma att utvecklas vart eftersom kunskapsuppbyggnaden om dessa frågor växer fram. Andra möjliga indikatorer redovisas i bilaga 2. Denna typ av sammanhållen ”jämställdhetsrapport” tas lämpligtvis fram de år då strukturundersökningen genomförs. Andra år kanske det är tillräckligt att i sammanfattande form publicera jämställdhetsindikatorer i årsredovisningen. Avsikten är att rapporteringen ska återkoppla till de av regeringen fastställda jämställdhetspolitiska målen där det är relevant för Jordbruksverkets verksamhetsområde.

Samrådsgrupp för erfarenhetsutbyte i jämställdhetsfrågor En myndighetsgemensam samrådsgrupp för jämställdhetsfrågor bör bildas för att utveckla myndigheternas arbete med att integrera jämställdhetsarbetet i den löpande verksamheten. Jordbruksverket och Fiskeriverket har diskuterat frågan och kommer att ta ett gemensamt ansvar för att förbereda och sammankalla till ett första möte.

Samordning av indikatorer Jordbruksverket kommer att så långt det är möjligt använda de indikatorer som Fiskeriverket lämnade i sin rapport den 1 juni 2006.

Horisontell jämställdhetsindikator I handläggningen av relevanta stöd i kommande landsbygdsprogram bör det införas ett moment där man värderar hur stödet påverkar jämställdheten.

Sysselsättningen (antal timmar) utförda av kvinnor/män i jordbruket Antal kvinnliga manliga brukare som har annat inkomstbringande arbete som huvudsyssla. Antal kvinnliga manliga brukare som har annat inkomstbringande arbete som bisyssla. Antal kvinnliga manliga brukare som inte har annat inkomstbringande arbete 3-5 kan upprepas där brukare byts ut mot samtliga familjemedlemmar som arbetar i företaget eller mot brukaren + maka/make/sambo Andel ensamstående kvinnliga/manliga brukare i förhållande till samtliga brukare

Indikator Antal kvinnliga (manliga) brukare

(LBR, 2005, 2007, 2010)

Källa LBR (årlig)

Neutral?

Mål öka/ minska Bör öka

Landsbygdspolitik Neutral

Livsmedelspolitik

Politikområde Livsmedelspolitik

Visar andelen ensamstående kvinnliga brukare i förhållande till andelen ensamstående manliga brukare.

Livsmedelspolitik

3-5 kan också användas för Landsbygdspolitik brukaren med maka/make/sambo samt för samtliga familjemedlemmar om det är intressant Neutral

Visar hur många av brukarna som Landsbygdspolitik Öka inte har någon annan verksamhet

Vad säger den Visar vem i familjen lantbrukarna själva uppfattar som den som har huvudansvaret för företaget1 Visar hur stor del av den totalt arbetade tiden inom jordbruket som utförs av kvinnor Visar hur många av brukarna som ser det som att de har sin huvudsakliga inkomstbringande verksamhet utanför jordbruket. Visar hur många av brukarna som ser det som att de har en bisyssla utanför jordbruket.

Synpunkter har framförts att det på något sätt borde framgå om man har delat ansvar för företaget.

3-5

Bilaga

Kvinnornas inkomst från (näringsverksamhet+tjänst) som andel av männens inkomst från (näringsverksamhet+tjänst) Antal kvinnor resp. män som har någon form av kombinationsverksamhet Arbetstiden för kvinnor resp. män som har någon form av kombinationsverksamhet

Kvinnornas inkomst från tjänst som andel av männens inkomst från tjänst Kvinnornas inkomst från näringsverksamhet som andel av männens inkomst från näringsverksamhet

Indikator De kvinnliga brukarnas genomsnittliga inkomst från näringsverksamhet dividerat med de manliga brukarnas genomsnittliga inkomst från näringsverksamhet

Ny enkät (kombinationsverksamheter) Ny enkät (kombinationsverksamheter)

Jordbrukarhushållens inkomster (årlig)

Källa Special (Registerbearbetning Inkomst och Taxeringsregistret)

Landsbygdspolitik Beskrivande

Beskrivande

Mål öka/ minska Bör vara lika mellan manliga och kvinnliga brukare

Hur stor del av kvinnorna som Landsbygdspolitik Bör öka arbetar med kombinationsverksamhet, i förhållande till män Visar betydelsen i form av Landsbygdspolitik Beskrivande sysselsättning från kombinationsverksamhet för män respektive kvinnor

Visar kvinnornas andel av inkomsten från näringsverksamhet, (i huvudsak från jord- och skogsbruk) Visar kvinnornas andel av den totala förvärvsinkomsten

Vad säger den Mål Visar huruvida kvinnliga brukare Livsmedelspolitik har lägre genomsnittliga inkomster från näringsverksamhet än manliga brukare. Näringsverksamhet kan antas komma från jord- och skogsbruk. Visar kvinnornas andel av Landsbygdspolitik inkomsten från tjänst

Jordbruksverkets rapporter 2006 1.

Bioenergi – ny energi för jordbruket

Sveriges utrikeshandel med jordbruksvaror och livsmedel 2002–2004

Betesmarkerna efter 2003 års jordbruksreform – hot och möjligheter

Miljöeffekter av träda och olika växtföljder – rapport från projektet CAP:s miljöeffekter

Översyn av känsliga områden enligt nitratdirektivet

Tio år i EU – effekter för konsumenterna

Returförpackningsutredningen

Kostnader för hanteringen av olika EG-stöd finansierade från EG:s jordbruksfond 2005

En översyn av lagstiftningen om bisjukdomar – förslag till hur bekämpningen av bisjukdomar ska bedrivas

10.

Kulturhistoriska bidrag och särdrag – uppföljning och utvärdering av miljöersättningen till natur- och kulturmiljöer

11.

Marknadsöversikt – Etanol, en jordbruks- och industriprodukt

12.

Marknadsöversikt – bananer

13.

Marknadsöversikt – bearbetade jordbruksvaror (icke bilaga I)

14.

Blommande mångfald – verksamhetsberättelse för POM 2005

15.

Jordbruksverkets foderkontroll 2005 – Feed control by the Swedish Board of Agriculture 2005

16.

Matrknadsöversikt – vin

17.

Entreprenörskap på landsbygden – en översikt av internationell forskning

18.

Samhällsekonomiska effekter av ett omfattande utbrott av mul- och klövsjuka i Sverige – en studie av sannolika följder

19.

Miljöutbildning och rådgivning för jordbrukare – rapport från en statistisk undersökning genomförd våren 2006

20.

Effekter av KULM-rådgivning

21.

Marknadsöversikt, Biodiesel – ett fordonsbränsle på frammarsch?

Rapporten kan beställas från Jordbruksverket, 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) Fax 036 34 04 14 E-post: jordbruksverket@sjv.se Internet: www.sjv.se

ISSN 1102-3007 ISRN SJV-R-06/22-SE SJV offset, Jönköping, 2006 RA06:22