ovr504

Page 1

Rödsotvirus i höstsäd

Foto: XX

Foto: XX

1


FÖRFATTARE Roland Sigvald, docent, SLU, Institutionen för ekologi

MEDFÖRFATTARE Anders Kvarnheden, professor, SLU, Institutionen för växtbiologi Velemir Ninkovic, docent, SLU, Institutionen för ekologi

REDAKTÖR Lena Andersson, Jordbruksverket

FOTO GB

Gunilla Berg

RS

Roland Sigvald

SLU

Sveriges lantbruksuniversitet

OMSLAGSBILDER Närbild av blad på höstvete med tydliga symtom av rödsotvirus (foto: RS) höstkornplantor ovanifrån med symtom av rödsotvirus (foto GB) höstvetefält infekterat av rödsotvirus (foto: RS)

Tryckt 2019


Innehåll 1 En allvarlig virussjukdom ..................................... 4 Prognosmetod i England................................................................. 4 Läget i Sverige...................................................................................... 4

2 Epidemiologi............................................................. 5 Symtom ................................................................................................. 5 Bladlöss fungerar som vektorer..................................................... 5 Smittkällor...........................................................................................13

3 Ökad risk för rödsotvirus i höstsäd vid varmare klimat........................................................16 4 Skördeförlust och bekämpning........................19 5 Riskvärdering (prognos)......................................21 Förekomst av bladlöss.....................................................................21 Smittkällor...........................................................................................22 Temperaturen under hösten.........................................................22 Såtid ..................................................................................................24 Framtida möjligheter att utveckla en prognosmetod ........24

Referenser.......................................................................26

3


1 En allvarlig virussjukdom Rödsotvirus (BYDV) orsakar en av de mest betydelsefulla virussjukdomarna i hela världen på gräs och stråsäd. Svåra epidemier medför stora skördeförluster i vete, korn, majs och havre. I höstsäd varierar förlusterna avsevärt och kan uppgå till mer än 50 procent (Plumb et al., 1986).

Prognosmetod i England I flera länder i Europa har man utvecklat metoder för att kunna förutsäga risken för rödsotvirus, främst för höstsäd. I England har man utvecklat en metod som bland annat bygger på fångst av bladlöss i sugfällor. Antal bladlöss, andel virusförande bladlöss, grödans utvecklingsstadium och virusspridningen inom fältet ligger till grund för metoden (Plumb et al., 1986). I flera länder i Europa utnyttjas sugfällor för fångst av bland annat bladlöss för att förutsäga risken för angrepp av olika sjukdomar. Detta belystes vid ett seminarium i Skåne (NJF Report, 2013).

Läget i Sverige I Sverige har behovet ökat att kunna förutsäga risken för rödsot. Det visar de omfattande angrepp som förekom av rödsot i höstvete och höstkorn under 2006/2007 och 2014/2015 med stora skördeförluster som följd i vissa fält. Även under hösten 2018 har en stor mängd bladlöss noterats i sugfällorna i södra Sverige. Förekomsten av havrebladlöss har varit mycket stor, men även antal majsbladlöss har varit betydligt större än tidigare år. Det allt varmare klimatet gynnar bladlöss och förmodligen kommer problem med rödsotvirus i höstsäd att öka. Det är angeläget att förbättra prognosmetoden för rödsotvirus i höstsäd så att åtgärder kan vidtas i tid innan omfattande spridning ägt rum.

4


2 Epidemiologi Symtom

Foto: RS

Symtomen av rödsot på infekterade plantor kan variera mycket i styrka beroende på när infektionen har ägt rum och vilket virusisolat det är frågan om. Efter tio till trettio dagar från infektionstillfället brukar man kunna se en rödfärgning av bladen på havre. På korn och vete syns istället en gulfärgning. Plantorna hämmas i tillväxten och får vid svåra angrepp en rubbad utveckling av axen.

Tidiga angrepp av bladlöss på våren har spridit rödsotvirus i havrefältet, som blivit tydligt rödfärgat.

Bladlöss fungerar som vektorer Mer än 200 bladlusarter kan angripa gräs, inklusive olika stråsädesslag, och flera av dem har stor ekonomisk betydelse på grund av de direkta skador de orsakar och indirekt genom sprid-

5


ning av rödsotvirus. I Sverige kan rödsotvirus överföras främst med hjälp av tre olika bladlusarter:

havrebladlus, Rhopalosiphum padi

sädesbladlus, Sitobion avenae

grönstrimmig gräsbladlus, Metopolophium dirhodum

Under senare år har man noterat allt större förekomst av majsbladlus, Rhopalosiphum maidis. Förmodligen kommer även majsbladlusen att få allt större betydelse vid ett varmare klimat. Rödsotvirus överförs på ett persistent sätt. Det innebär att en bladlus, som sugit på en infekterad planta, efter en latensperiod på ett halvt till ett dygn blir virusförande resten av sitt liv. Bladlusen måste suga länge, mer än 30 minuter, på en smittad växt för att kunna ta upp viruset. Det dröjer cirka en vecka efter infektion tills att plantan själv kan fungera som smittkälla. Rödsotvirus överförs inte via frön, inte heller överför bladlöss som

bär på viruset smittan till sin avkomma. Viruset måste därför finnas kvar i andra gräs eller grödor, som då fungerar som smittkällor, och tas upp av bladlöss och överföras till nya värdar, exempelvis nysådd havre på våren eller till höstsäd på hösten. Det finns främst tre olika virusvarianter i Sverige som överförs av olika bladlusarter. •

PAV, kan överföras av R. padi, S. avenae och M. dirhodum

MAV, kan enbart överföras av S. avenae

RPV - kan enbart överföras av R. padi

Inom varje variant finns isolat som kan ge olika starka symtom och som påverkar skörden olika mycket. Ängssvingel och engelskt rajgräs är de gräsarter som är mest känsliga för rödsot och som särskilt ofta är infekterade. De olika virusvarianterna överförs inte lika effektivt av alla bladlusarter. Ett exempel på detta presenterades av Dr Richard Harrington, Rothamsted, UK vid en workshop i Alnarp i juni 2015 (Alnarp partnerskap, 2015).

6


Tabell 1. Några olika bladlusarters effektivitet vid överföring av olika stammar av rödsotvirus. Överföring effektivitet (%) Virusvariant Bladlusart

MAV

PAV

SGV

RPV

RMV

Sitobion avenae

99

77

1

1

2

Sitobion gramineum

1

37

88

36

14

Rhopalosiphum padi

2

99

1

99

10

Rhopalosiphum maidis

0

1

0

0

91

(Harrington, 2015)

Av tabellen framgår att havrebladlusen, R. padi överför PAV och RPV mycket effektivt. Majsbladlusen överför RMV mycket effektivt. Det innebär att risken ökar att RMV får allt större betydelse när majsbladlusen ökar i omfattning. Olika virusvarianter påverkar skörden olika, men för närvarande är kunskapen bristfällig när det gäller skördeförlust i höstsäd beroende på rödsotvirus och olika virusvarianter av rödsotvirus. Vid ökad temperatur ökar också bladlössens effektivitet att överföra virus (Harrington, 2015).

Förekomst av vingade bladlöss i sugfällor Förekomsten av bladlöss i Sverige kan variera avsevärt mellan olika år. Det gäller framför allt havrebladlusen, som förekommer mycket rikligt med stora skördeförluster som följd i vårsäden vid stor vårmigration. Det medför en stor risk för spridning av rödsotvirus till höstsäden vid riklig höstmigration. I figur 1 visas resultat från sugfällan i Alnarp under åren 2006–2013. Sugfällorna är tolv meter höga och ger en god bild av insektsförekomsten inom 80 kilometer från sugfällan (Taylor, 1986). Sugfällor har utnyttjats i många länder sedan lång tid tillbaka för att bland annat studera migration av insekter. De utvecklades först i England i mitten av 1960-talet och ett nätverk med sugfällor sattes upp där från 1964 på in­

7


itiativ av professor L.R. (Roy) Taylor. Därefter har många länder i Europa och även i Asien, USA och Afrika byggt upp nätverk med sugfällor (NJF Report, 2013). I Europa har bland annat studier av bladlusmigration genomförts i samarbete mellan olika länder i konsortiet EXAMINE (Harrington, et al., 2007). I Sverige började ett nätverk att byggas upp 1984 och omfattade efter några år nio sugfällor från Skåne i söder till Norrbotten i norr. De har utnyttjats för en rad olika ändamål (Sigvald, 2012): •

prognos för potatisvirus Y i utsädesodlingar av potatis

förekomst av fritflugor och tripsar som underlag för prognoser i stråsäd

prognos för havrebladlus och sädesbladlus

undersökningar beträffande migration av svidknott (vektor för blåtunga på kreatur)

I England fann man ett starkt samband mellan förekomst av persikbladlöss i sugfällorna och temperaturen under vintern. Ju högre temperatur under vintern desto tidigare fångades persikbladlössen i sugfällorna. Detta medförde ökad risk för olika virussjukdomar i grödor, som potatis, oljeväxter och sockerbetor. I Finland har sugfällor utnyttjats sedan 1984 för prognoser beträffande bladlöss i olika grödor (Markkula, 2013). Under senare år har sugfällorna i Sverige främst utnyttjats för att bedöma risken för rödsotvirus i höstsäd. Sedan nätverket började byggas ut i Sverige har insektsmaterialet också sparats för framtida undersökningar. Dessa data från sugfällorna kan ge värdefullt underlag för att bedöma effekter av klimatförändringar (Sigvald, 2001). Med ökad temperatur kommer fler insektsarter att gynnas och även kunna övervintra i vårt land. Varmt väder under vintern kommer att medföra en ökad andel av exempelvis havrebladlus som övervintrar på höstsäd och i gräsmarker utan att övervintra som ägg på hägg.

8


Foto: RS

Sugfällan, för fångst av insekter, är 12 meter hög och ger en god bild av insektsförekomsten inom 80 kilometers radie.

9


2 000 1 800 1 600 1 400 1 200 1 000 800 600 400 200 0

2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013

33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 Vecka

Figur 1. Förekomst av vingade bladlöss i sugfällan i Alnarp 2006–2013. I figuren visas antal bladlöss (vektorer för rödsotvirus) per vecka. Som framgår av figur 1 kan förekomsten av vingade bladlöss variera mycket mellan olika år. Enstaka år, exempelvis under hösten 2006, var migrationen av havrebladlöss mycket stor i Skåne. Det visar resultaten från sugfällan vid Alnarp (figur 1). Detta tillsammans med den milda hösten, som gynnade havrebladlusens utveckling i fälten, medförde att spridningen av rödsotvirus blev omfattande med stora skador som följd främst i Skåne. Under hösten 2014 var situationen likartad med stor förekomst av havrebladlöss både i Skåne och i östra Småland med ovanligt mild höst. År 2015 var skadorna mera omfattande och fanns i hela Skåne, även i de inre delarna, samt i Blekinge och Kalmar/Öland. Under 2007 utfördes inte någon inventering, men uppskattningsvis var skadorna 2007 klart mindre än 2015. De förekom främst i kustnära områden och i delar av fält som låg i söderläge. Detta förklaras av den blöta hösten 2006 och senare sådd än normalt.

10


700

Alnarp 2014 R.padi

600

Alnarp 2014 R. maidis

500

Alnarp 2014 S. avenae

400 300 200 100 v 31 v 32 v 33 v 34 v 35 v 36 v 37 v 38 v 39 v 40 v 41 v 42 v 43 v 44 v 45 v 46 v 47

0

Figur 2. Antal bladlöss per vecka vid Alnarp 2014.

1 400 1 200 1 000

Ingelstorp R.padi Ingelstorp R. maidis Ingelstorp S. avenae

800 600 400 0

v 31 v 32 v 33 v 34 v 35 v 36 v 37 v 38 v 39 v 40 v 41 v 42 v 43 v 44 v 45 v 46 v 47

200

Figur 3. Antal bladlöss per vecka vid Ingelstorp 2014. Höstsådden år 2014 var också mycket tidig vilket ökade risken för rödsotvirus i höstsäden. Detta medförde stora skador av rödsotvirus i både höstkorn och höstvete. I vissa fall behövde man så om de mest angripna fälten. Andra år har förekomsten av bladlöss under hösten varit liten eller måttlig med ringa förekomst av rödsotvirus som följd.

11


Foto: RS Foto: RS

Tidiga angrepp av havrebladlus på vårsäd.

Havrebladlöss på hägg under hösten. Under hösten 2018 var förekomsten av bladlöss i sugfällorna ovanligt stor i Alnarp, Ingelstorp och Kölbäck medan förekomsten var måttlig på Ultuna. Mot bakgrund av förekomsten av bladlöss och den milda hösten torde risken för spridning av rödsotvirus ha varit störst i Skåne och östra Småland och något lägre i Östergötland under 2018. Förutom havrebladlöss har förekomsten av majsbladlöss ökat i sugfällorna under

12


senare år och detta gäller även år 2018, främst i Alnarp och Ingelstorp. Förmodligen beror detta på milda höstar och en ökad odling av majs. 2 500 2 000 1 500 1 000

Alnarp Ingelstorp Kölbäck Ultuna daggrader daggrader

0

v 31 v 32 v 33 v 34 v 35 v 36 v 37 v 38 v 39 v 40 v 41 v 42 v 43 v 44 v 45 v 46 v 47

500

Figur 4. Antal bladlöss i sugfällor per vecka under 2018 (R. padi, S. avenae, R. maidis) samt temperatursumma från vecka 35 resp vecka 38 (17/9, 2018), bastemperatur 3 0C. Station: Lund.

Smittkällor Man har länge ansett att långliggande vallar och gräsmarker kan vara mycket infekterade med rödsotvirus (Lindsten och Gerhardsson, 1973). Undersökningar i Skåne i mitten av 1970-talet visade att tredje-års vallar var nästan totalinfekterade. Andra-års vallar var måttligt infekterade och första-års vallar var infekterade i mycket liten omfattning (Andersson, 1974). Preliminära studier under senare år visar att vissa långliggande vallar kan vara infekterade i mycket liten omfattning, men de kan också vara starkt smittade. Gräsprover tagna under åren 1999-2002 i Uppland och Östergötland från vallar och gräsmarker visade att andel prov med rödsotvirus varierade mellan 0 till cirka 40 % (Sigvald, opublicerat). Det fanns inte någon tydlig tendens till att äldre vallar var mer smittade än de som var två till tre år, men i

13


Foto: SLU (övre bilden till vänster på bladlusägg), övriga: RS

några gräsvallar (äldre än tio år) noterades inte några virussmittade plantor. Enstaka betesmarker var också starkt smittade med rödsotvirus, upp till mer än 20 % av testade prover.

Havrebladlus, Rhopalosiphum padi, är en viktig vektor för smittspridning av rödsotvirus, BYDV, från gräsvall till stråsäd. De vingade bladlössen är virusfria när de lämnar häggen på våren och måste ta upp smittan i gräsmarker eller vallar innan vårsäden kan smittas.

En intressant observation gjordes under bladlusåret 2002 i Mellansverige. I några gräsmarker och vallar i Uppland togs prover för virusanalys med ELISA under maj, juli och senare delen av augusti. Resultatet visade att andel virussmittade plantor var cirka 2–4 % under vår och sommar men ökade till 15–20 % i slutet av augusti. Detta pekar på att andelen smittkällor kan öka avsevärt under ett år med riklig förekomst av havrebladlöss. Vi saknar idag tillräcklig kunskap om förekomst av smittkällor under hösten som kan inverka på virusspridningen till höstsäd. Förmodligen kan också majs fungera som en grön brygga mellan majs och höstsäd och därigenom öka risken för spridning av rödsotvirus. De preliminära studier som genomförts beträffande smittkällor visar att vi saknar tillräcklig kunskap för att bedöma hur förekomst av rödsotvirus (virusstammar och isolat) varierar i vallar och gräsmarker mellan olika år och områden. Under våren 2007 samlades prover med virussymtom in i Skåne från ett femtiotal höstsädesfält i samarbete med växt-

14


skyddscentralen i Alnarp. I cirka 60 % konstaterades rödsotvirus. Proven analyserades med avseende på BYDV-PAV och BYDV-MAV. I dessa prov förekom endast BYDV-PAV. Resultaten visade att rödsotvirus (stam BYDV-PAV) var mycket vanlig i höstsädesfälten i Skåne under 2006 och 2007. Detta kan förklaras av att havrebladlöss förekom i stor omfattning under hösten 2006. Under 2014 och 2015 undersöktes också förekomsten av rödsotvirus i prover från Skåne. Av totalt 61 undersökta prover noterades 47 prover med stammen PAV, 41 med MAV och 25 prover med rödsotvirusstammen RPV (Kvarnheden, 2015, opublicerat). Förmodligen hade havrebladlusen störst betydelse för virusspridningen, men även sädesbladlusen kan ha bidragit. Inom ett projekt med medel från SLF (Stiftelsen Lantbruksforskning) undersöktes förekomsten av rödsotvirus i några gräsmarker och vallar i Skåne under åren 2010 och 2012. Under 2010 noterades inte rödsotvirus i de insamlade gräsproverna. Under 2011 och 2012 var förekomsten i regel liten (tabell 1). Endast enstaka smittade prover noterades. De vanligaste stammarna var PAV och RPV, och det skulle kunna bero på att havrebladlusen var den vanligaste vektorn. En viss ökning av andel virussmittade plantor noterades från 2011 till 2012 av främst MAV och RPV (tabell 2). I en av gräsvallarna noterades en något högre förekomst, upp till 10 % av både MAV och RPV (tabell 2). Under 2012 undersöktes även prover från korn och havrefält i Småland för att belysa förekomst av de olika stammarna av rödsotvirus. Endast plantor med symtom togs för senare undersökning med ELISA. PAV och MAV var de vanligaste stammarna. I vissa fall förekom flera virusstammar i samma planta.

Tabell 2. Andel virussmittade plantor från gräsmarker och vallar i Skåne. År

2011

2012

2011 2012 2011 2012

Förekomsten av virusvariant (%) PAV

PAV

MAV

MAV

RPV

RPV

Medeltal

2,0

1,8

0,8

3,0

2,0

4,2

Högsta värde

6

6

2

10

7

10

15


3 Ökad risk för rödsotvirus i höstsäd vid varmare klimat

Foto: GB

Risken för angrepp av rödsotvirus i höstvete kommer att öka markant vid ett varmare klimat. Observationer under senaste tioårsperioden pekar mot att milda höstar avsevärt ökar risken för infektion av rödsotvirus i höstkorn och höstvete. Särskilt har tidigt sådda grödor drabbats. Detta förklaras med att vektorerna, bladlössen, har lång tid under hösten för inflygning till höstsäden från gräsmarker och vallar samt att utvecklas i fälten under hösten. Så var det bland annat under hösten 2006 och hösten 2014. Även under hösten 2018 har förekomsten av bladlöss varit ovanligt stor främst i Skåne och östra Småland. Det visar resultat från sugfällorna.

Höstkornet har blivit smittat under hösten av rödsotvirus. Symtomen syns tydligt kommande vår.

16


Foto: RS Foto: GB

Höstvetefält infekterat av rödsotvirus.

Höstkornet visar symtom av infektion av rödsotvirus. Fotot är taget 23 april 2015, ett år med stora angrepp. Vädret inverkar på flera sätt på skadegörarnas utveckling. För att de vingade bladlössen ska flyga krävs en viss minimitemperatur. Temperaturtröskeln varierar mellan olika arter­av bladlöss och även mellan olika former av samma art. Höstformerna av havrebladlus har betydligt lägre tröskeltem-

17


peratur än vårformerna, 7–8 0C under hösten jämfört med 13–14 0C under våren (Wiktelius, 1981). Vinden har också stor betydelse för spridning av insekter. Under vissa år har omfattande spridning av havrebladlus ägt rum med vindar från nordöstra Ryssland och östra delarna av Baltikum. Det visar resultat från sugfällorna under våren 2002. Trajektorieberäkningar från SMHI visade att bladlössen i sugfällan på Ultuna huvudsakligen kom från nordöstra Ryssland och östra Baltikum under perioden 10–13 maj 2002 (figur 5). Artbestämning av bladlössen visade att det nästan enbart var havrebladlöss. Det dröjde sen ytterligare någon vecka innan vingade havrebladlöss utvecklats på de svenska häggarna. Man hade även noterat den stora förekomsten av bladlöss under våren med hjälp av radar i Finland (Markkula, 2013). Vid ett varmare klimat kommer bladlössen att gynnas på flera olika sätt som ökat antal generationer, spridning med vindar och övervintring. En ökad temperatur på tre grader under hösten och vintern kommer att avsevärt öka antalet havrebladlöss som övervintrar på gräs och höstsäd utan att genomgå äggstadium (Harrington, 2013). Ökad temperatur ökar också effektiviteten av virusöverföringen.

Figur 5. Trajektorieberäkning från Ultuna 6–13 maj 2002 (Christer Persson, SMHI, Norrköping). Mellan den 10 och 13 maj 2002 fångades en stor mängd havrebladlöss i sugfällan på Ultuna, vilket stämmer överens med vindarna från Baltikum och nordvästra Ryssland.

18


4 Skördeförlust och bekämpning Vid mycket starka angrepp i höstvete och höstkorn kan skördeförlusterna bli betydande. Vissa uppgifter tyder på förluster mellan 5 och 30 procent (Plant Pathology, 4th edition, Agrios, 1997), i vissa fall upp till 50 % och kanske mer vid mycket tidiga och starka angrepp i höstkorn (Plumb, et al, 1986). Resultat från år 2015, då vissa fält drabbades mycket hårt, visade att skördeförlusten kunde uppgå till mer än 50 % i vissa fält. Under våren 2015 var angreppen så starka att man sådde om med vårsäd i en del fält. Under 2014 och 2015 utfördes en enkätundersökning i Skåne och där uppskattades skördeförlusten till cirka 30 miljoner kronor (Berg, 2015). Skördereduktionens storlek beror på vilken virusstam och vilket virusisolat plantan har smittats av och vid vilken tidpunkt i plantans utveckling infektionen äger rum. Ju äldre plantorna är då de blir smittade desto mindre blir skadan. Utländska undersökningar visar att infektion efter stråskjutning inte har någon inverkan på skördeförlusten. Artificiell infektion av vete i olika utvecklingsstadier resulterade i 50 % skördeförlust vid infektion i groddplantstadiet, 29 % i bestockningsfasen och vid stråskjutning uppgick skördeförlusten till 14 % (Lister och Rainieri, 1995). Samma författare har också sammanställt data från olika länder, bland annat från Mexiko, Marocko, Kenya, Kina och Italien, beträffande skördeförlust i vete på grund av rödsotvirus. I regel har plantorna infekterats artificiellt och resulterat i skördeförluster mellan 16 % och 47 %. För närvarande saknas svenska under-

19


sökningar beträffande skördeförluster i höstvete. Det är därför mycket angeläget att belysa skördeförlustens storlek vid infektion av rödsotvirus i olika utvecklingsstadier i höstvete. För att förbättra underlaget för behovsanpassad bekämpning behöver man ytterligare belysa effekten av: •

tidpunkt för infektion

förekomst av vektorer och smittkällor

effekten av tidpunkt för höstsådd

vädret under hösten

hur betydelsen av olika virusisolat påverkar skördeutfallet

20


5 Riskvärdering (prognos) Förekomst av bladlöss Det finns goda möjligheter att bedöma förekomsten av bladlöss (de mest betydelsefulla vektorerna för rödsotvirus) genom att utnyttja de sugfällor som är installerade på olika lokaler i Sverige. Genom sortering av insekter och artbestämning av bladlöss kan man efter tre till fyra dagar få en uppfattning om bladlusförekomsten. Det krävs att det finns resurser för att driva sugfällorna och för sortering av insekter och artbestämning av bladlöss. Som framgår av figurerna i denna broschyr kan antalet bladlöss variera mycket mellan olika år och områden. Under de flesta år är förekomsten av vingade bladlöss så låg att risken är mycket liten för rödsotvirus, men frekvensen av virusförande bladlöss varierar avsevärt mellan åren. Man skulle kunna få en uppfattning om detta genom analys av enskilda bladlusarter. Analys av prover från gräsmarker och vallar skulle också kunna ge vägledning om i vilka områden mängden smittkällor är hög och därmed öka säkerheten i riskbedömningen. Det är möjligt att få den informationen innan bladlössen uppträder i fält. Bekämpning av bladlöss under hösten krävs nu kanske vart femte år. Vid varmare klimat i framtiden kommer bekämpning att krävas oftare. Det är då angeläget att en säker riskvärdering eller prognos utvecklas, så att man vid behov kan utföra en bekämpning.

21


Smittkällor Förekomsten av smittkällor i gräsmarker och vallar kan variera avsevärt mellan: •

olika år

olika områden

olika fält

Detta har visats genom preliminära studier och undersökningar av gräsprover under de senaste tjugo åren (Sigvald, 2018, opublicerat). Av erfarenhet känner man till att skogsoch mellanbygder är riskområden beträffande rödsotvirus på vårsäd, men när det gäller höstsäd är det mera oklart. Efter ett bladlusår kommer förekomsten av smittkällor att öka. För att förbättra underlaget för en prognos i höstsäd behöver man få en bättre uppfattning om förekomsten av rödsotvirus (och även virusstammar) i gräsmarker och vallar i olika områden. Detta är möjligt genom provtagning under senare delen av augusti i ett antal gräsmarker i de aktuella områdena för analys med ELISA. Detta skulle kunna ge en uppfattning om andelen virusförande bladlöss. Resultatet kan erhållas efter någon vecka. Om andelen smittkällor är 20 % i gräsmarkerna jämfört med 4 % skulle risken vara fem gånger större vid samma bladlusförekomst.

Temperaturen under hösten Temperaturen under hösten har stor betydelse för hur bladlössen utvecklas i fälten och därmed risken för spridning av rödsotvirus. Vingade bladlöss kan sprida rödsotvirus till enstaka höstsädesplantor under hösten, men detta medför inte någon större skördeförlust. Om vädret tillåter att bladlössen därefter utvecklas i fältet, och att ovingade bladlöss sprider rödsotvirus vidare, kommer risken att öka avsevärt. Detta gäller särskilt om flera generationer bladlöss hinner utvecklas under hösten.

22


Det finns möjligheter att beräkna hur hastigt exempelvis havrebladlöss utvecklas i fältet. Man räknar med att en allvarlig spridning av rödsotvirus sker när andra generationen bladlöss produceras i fältet efter kolonisation. För att en generation ska utvecklas tar det ungefär 170 daggrader över 3 0C (Harrington, 2015). Om medeltemperaturen är 13 0C tar det cirka 17 dagar för att en generation ska utvecklas i fälten. Med ledning av bladlusförekomst, smittkällor och såtid, eller uppkomst, kan man beräkna risken för rödsotvirus samt lämplig tid för behandling. Det innebär att risken är särskilt stor efter 340 daggrader, då förmodligen två generationer havrebladlöss hunnit att utvecklats i fälten om vädret varit gynnsamt (figur 6). I figuren visas antal daggrader beräknade för Lund för veckorna 35, 38 och 40 under 2018. Högre temperatur tycks också öka effektiviteten vid överföring av rödsotvirus. Det visar överföring av RMV isolat med havrebladlusen (Harrington, 2015). 800 700 600 500

daggrader från v 35 daggrader från v 38 daggrader från v 40

400 300 200 0

v 32 v 33 v 34 v 35 v 36 v 37 v 38 v 39 v 40 v 41 v 42 v 43 v 44 v 45 v 46 v 47

100

Figur 6. Daggrader beräknade från vecka 35, 38 och 40 från Lund 2018, bastemperatur 3 0C.

23


Såtid

Foto: RS

Tidig såtid ökar avsevärt risken för rödsotvirus i höstsäd medan senare sådd avsevärt minskar den. Ju tidigare sådd och uppkomst, desto större angrepp. Enkätundersökningen till skånska lantbrukare 2015 visade tydligt att de kraftigaste angreppen förekom främst vid tidig sådd, före 10-14 september. Utländska undersökningar visar att andelen virus­ smittade plantor av höstkorn minskade från 32,5 % vid sådd­ 5 september till 8,7 % vid sådd den 29 september (Plumb and Johnstone, 1995).

Genom provtagning och analys kan man beräkna hur stor förekomsten av rödsotvirus är i vallar och gräsmarker.

Framtida möjligheter att utveckla en prognosmetod Mot bakgrund av utländska undersökningar och preliminära studier i Sverige borde det finnas goda möjligheter att utveckla en prognosmetod för rödsotvirus i höstsäd för svenska förhållanden. Vi känner ganska väl till vilka bladlusarter som kan vara vektorer, men det är mer oklart om förekomsten av

24


olika virustyper och hur effektivt de överförs av olika bladlusarter. Genom fångst av bladlöss med sugfällor kan vi i god tid före eventuell bekämpning av bladlöss få en god bild av förekomsten av vektorer. Förekomsten av rödsotvirus i vallar och gräsmarker skulle kunna undersökas genom provtagning och analys med ELISA under senare delen av augusti. Beräkning av temperatursumma och såtidpunkt är också faktorer vi idag kan ta hänsyn till vid beräkning av risken för rödsotvirus i höstsäd. Mer kunskap om förhållandena i Sverige behövs för att bedöma risken för rödsot i höstsäd både kvalitativt och kvantitativt. Några betydelsefulla faktorer att belysa är: •

förekomst av vektorer, bladlöss och då i första hand havrebladlus, majsbladlus och sädesbladlus

grödans mottaglighet och skördeförlust i olika utvecklingsstadier

betydelsen av såtid i förhållande till bladlusmigration

förekomst av smittkällor (rödsotvirus) och olika stammar av BYDV i vallar och gräsmarker

frekvens virusförande bladlöss (vingade bladlöss från gräsmarker, vallar och majs)

bladlössens utveckling i fälten under hösten baserat på beräkning av temperatursumma

effekt och skördeökning vid kemisk bekämpning mot bladlöss i höstsäd vid olika såtidpunkter under fältförhållanden

Med ledning av vår nuvarande kunskap om rödsotvirus i höstsäd och vissa ytterligare undersökningar skulle man kunna göra en relativt säker bedömning av risken för rödsotvirus i höstsäd.

25


Referenser Andersson, K. 1974. Bladlus i stråsäden i år också? Växtskyddsnotiser Nr 3, 1974. Berg, G. 2015. Enkätundersökning av skördeförluster på grund av rödsotvirus i höstsäd i Skåne 2015 (personligt meddelande). Harrington, R., Taylor, MS., Alderson, L., Shortall, C., Kruger, T., Izera, D., Verrier PJ. and Pickup, J. 2013. The Rothamsted insect survey: Gold standard aphid monitoring. In: Suction traps in studying distribution and occurrence of insects and forecasting pests and vector borne viruses. Edited by Sigvald, R. 2013. NJF Report • Vol.9 • No 7 • pp 7–10. Harrington, R., 2015. Epidemiology and forecasting of Barley Yellow Dwarf Virus (BYDV) in winter cereals. Seminarium: Workshop om rödsotvirus i höstsäd, 2015-06-05. Partnerskap Alnarp, documentation, 2015. Hullé, M and Simon, JC. 2013. Suction-traps for studying aphid ecology in France. NJF Seminar 468. Kristianstad, Sweden, 30 October 2013. In: Suction traps in studying distribution and occurrence of insects and forecasting pests and vector borne viruses. Edited by Sigvald, R. 2013. NJF Report • Vol 9 • No 7 • p 11. Kvarnheden, A. 2015. Förekomst av rödsotvirus i skånska höstsädesfält 2015 (personligt meddelande). Lindsten, K., 1973. Virusangrepp på stråsäd under senare år och en ”prognos” för 1973. Växtskyddsnotiser, nummer 2–3. Lister, R. M. and Rainieri, R. 1995. Distribution and Economic Importance of Barley Yellow Dwarf. In: In Barley Yellow Dwarf 40 years of Progress, Edited by Cleora J. D`Arcy and Peter A. Burnett, pp 29–53. Markkula, I. 2013. IPM tools for bird cherry–oat aphid (Rhopalosiphum padi): forecasting, monitoring, weather radars and suction-traps. NJF Seminar 468. Kristianstad, Sweden, 30 October 2013. In: Suction traps in studying distribution and occurrence of insects and forecasting pests and vector borne viruses. Edited by Sigvald, R.. 2013. NJF Report • Vol 9 • No 7 • p 11. Partnerskap Alnarp, dokumentation 2015. Workshop om rödsotvirus i höstsäd, 2015-06-05. Plumb, R. T. and Johnstone, G. R. 1995. Cultural, Chemical and Biological Methods for the Control of Barley Yellow Dwarf. In: Barley Yellow Dwarf 40 years of Progress, Edited by Cleora J. D`Arcy and Peter A. Burnett.

26


Sigvald, R. 2001. Större växtskyddsproblem vid varmare klimat. Miljötrender från SLU, Nr 3–4/2001. Sigvald, R. 2011. Forecasting and warning systems for pests and diseases of field crops in Sweden. NJF Report Vol 7, No 9. In: Risk assessments/risk management, forecasting pests and diseases of field crops in a changing climate, NJF Report • Vol 7 • No 11 • pp 25–29. Sigvald, R. 2012. Risk assessments for pests and diseases of field crops, especially forecasting and warning systems. In: Ecosystem health and sustainable agriculture 1: Sustainable agriculture, Book chapter: pp 185–201. Ed: Christine Jakobsson. Sigvald, R. 2013. Suction traps in studying distribution and occurrence of insects and forecasting pests and vector borne viruses. NJF Seminar 468, Kristianstad, Sweden, 30 October 2013. Sigvald, R. 2015. Barley yellow dwarf virus, cereal aphids and forecasting BYDV using suction traps. Seminarium: Workshop om rödsotvirus i höstsäd, 2015-06-05. Parnerskap Alnarp, dokumentation 2015. Sigvald, R. 2018. Förekomst av rödsotvirus i vallar och gräsmarker. Resultat från undersökningar under 1999–2002 och 2010–2013 (opublicerat). Taylor, L.R. 1986. Synoptic dynamics, migration and the Rothamsted Insect Survey. In: Journal of Animal Ecology 55, 1–38. Williams, C.B. (1958) Insect Migration. Wiktelius, S. 1981. Studies on aphid migration with special reference to bird cherry oat aphid Rhopalosiphum padi (L). Växtskyddsrapporter, Avhandlingar 5. SLU.

27


Jordbruksverket 551 82 Jรถnkรถping Tfn 036-15 50 00 (vx) E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.se www.jordbruksverket.se OVR 504


Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.