1 minute read

Han förbättrade behandling mot hjärtfel hos barn

Sven-Erik Sonesson är pensionerad men forskningsaktiv professor och överläkare i barnkardiologi vid Karolinska Institutet. ”Vårforskning utmanar läroböckerna” Tillsammans har vi minskat dödligheten hos barn med hjärtblock till fem procent jämfört med läroböckernas tjugo, berättar Sven-Erik Sonesson.

-Årets Nanna Svartz stipendium gick till Marie Wahren-Herlenius och Sven-Erik Sonesson vid Karolinska Institutet för deras samarbete kring studierna av ”autoantikroppsmedierat medfött hjärtblock”. När Marie Wahren-Herlenius sökte upp barn kardiologen Sven-Erik Sonesson i slutet av 1990 talet hade hon en mycket specifk önskan: -Att hitta de foster som höll på att utveckla hjärt block. Det fanns en möjlig behandling. – Först tvekade jag eftersom det handlade om så få patienter, en handfull per år i hela Sverige. I dag är jag stolt att vårt samarbete lett till mer kunskap kring förekomst, riskfaktorer, förlopp -och möjligheter till behandling. Våra resultat ut manar läroböckerna, säger Sven-Erik Sonesson.

Advertisement

Vid hjärtblock leds inte impulserna från hjärtats förmak vidare till kammaren vilket ger fostret en sänkt hjärtrytm. Blir hjärtslagen för få riskerar fostret att dö. Medfött hjärtblock drabbar foster som exponeras för särskilda antikroppar hos kvinnor med vissa reumatiska sjukdomar.

Resan startade för Sven-Erik Sonesson när han tio år tidigare besökte kollegor i Montreal, -Kanada, med målet att utveckla fosterekokardi ografsk diagnostik. Metoderna han utvecklade har gjort det möjligt att hitta foster med olika grader av hjärtblock. -– Vi har lyckats vända förloppet hos två tred jedelar av de med andra gradens block. Vi har även sett tredje gradens block vända, vilket ingen tidigare trodde var möjligt. – Under perioden 2000 2018 utför des cirka 1  500 undersökningar på drygt 250 kvinnor. – Erfarenheterna har varit avgörande för den behandling vi har i dag. Nu -är det Marie som sitter på kru tet. Hon fortsätter att förbättra diagnostiken av riskgraviditeter och utveckla nya behandlingsmetoder.

This article is from: