Pilgrim by Lunds domkyrkoförsamling

Helig tid I dina vingars skugga Vännen i vardagen Gud i allt Var inte rädd Öppen Gåvan Välsignelse Bön Den sårade guden Ut i världen Gudspärlan Frihet Andlighet Gästfrihet Bekymmerslöshet Jakob Paradiset En själens vän Tystnad Glädje Läkedom Lovsång Kärlek

Pilgrim

En mormors omsorg Att följa en stjärna Delande Barmhärtighet Ön Fru Ides drö Ett litet universum Det är aldrig för sent Änglar Att återfå sina färger Människovärde Längtan Enkelhet Med himlen som tak Ljuset Att packa lät Lusakartets evangelium Helande Rosenträdgården De glömda Syster Greta och ädelstenarna från himlen Förbön På väg Ett vidgat rum

Vart är pilgrimen på väg? Att vandra som pilgrim är att vara på väg mot en helig plats. Målet är oftast en kyrka men kan också vara ett berg eller en strand – en plats som hjälper oss att öppna oss för det som är större än vi själva.

amtidigt som pilgrimen är på väg mot den heliga platsen sker en inre vandring. Parallellt med fötternas steg mot det yttre pilgrimsmålet är pilgrimen på väg mot den heligaste av alla platser – den strand som vetter mot himlen inne i människans innersta djup. Vi talar ofta om Gud som onåbar och

bortom alla föreställningar vi har om det gudomliga, men att Gud samtidigt bor inne i varje människa. Vandringen är pilgrimens redskap på vägen in mot det djupet. När pilgrimen bara behöver tänka på att sätta den ena foten framför den andra blir hon eller han alltmer närvarande i nuet och det är i nuet mötet kan ske. Vid de stora pilgrimsmålen fanns det på

Enkelhet, andlighet, långsamhet, tystnad, frihet, bekymmerslöshet och delande

medeltiden ofta en labyrint. När pilgrimen nådde målet efter flera veckor, månader eller år på vandring påminde labyrinten pilgrimen om att man egentligen inte behöver vandra långt eller länge för att nå målet. Man kan som pilgrim ge sig av hemifrån och vandra i flera månader, men man kan också låta vardagens vandringsväg bli till en pilgrimsvandring. Man kan avsätta fem

veckor och vandra den åttio mil långa vägen över Pyrenéerna till Santiago de Compostela i norra Spanien, men man kan också se varje vandring till kyrkan hemma i staden eller i byn som en pilgrimsupplevelse. Djupast sett är en pilgrim en människa som anar tillvarons djupare dimensioner och förundras över dem. Välkommen att vandra och förundras!

Gud är kärlek En pilgrim fick frågan varför han egentligen vandrade.

ör att bli en lite bättre människa, svarade han snabbt. Han hade upptäckt hur vandringen varje gång förändrade honom. Han hade alltid haft lätt för att döma andra människor och snarare se deras brister än deras förtjänster och gåvor. Under vandringarna upplevde han hur perspektiven förändrades.

hur beroende jag är av andra människor, av naturen och av Gud. Parallellt med den fysiska, synliga vandringen längs pilgrimsvägen under långsamhet, tystnad och bön sker en inre, osynlig resa in mot mitt eget hjärta. Det är då jag överrumplas av Skapelsens skönhet och anar Guds kärlek till mig och allt annat levande på denna jord.

”det är som om jag renas från all bråte jag burit runt på och som hindrat mig från att ge och ta emot kärlek”, berättade han. ”Jag inser plötsligt hur sårbart livet är och

Då är jag egentligen redan framme vid målet – när jag kan ta emot kärleken från Gud och medmänniskorna jag möter. Och älska dem tillbaka”.

Pilgrimens historia Människan har alltid vandrat till platser som väckt förundran. Hon har sökt sig till märkliga naturformationer, till källor och berg men också till platser där något utöver det vanliga och förutsägbara har ägt rum.

enna förundran är urmänsklig. Människan bär på en inneboende längtan efter det heliga. Tempel och kyrkor började byggas på platser som väckt förundran. I den kristna traditionen sökte man sig snart efter Jesu död och uppståndelse till platser som varit avgörande i Jesu liv. Och kyrkor byggdes på födelseplatsen i Betlehem och på gravplatsen i Jerusalem. I en reseskildring från 380-talet beskriver den spanska adelsdamen Egeria sin pilgrimsfärd till Sinaiberget och till det heliga landet. på medeltiden ökade pilgrimsvandrandet i Europa. Man färdades till Jerusalem men också till Petrus och Paulus gravar i Rom,

till aposteln Jakobs grav i Santiago de Compostela, till helige Olofs grav i Nidaros och till heliga Birgittas grav i Vadstena. Förutom de stora vallfartsmålen fanns också lokala pilgrimsmål i varje land. på 1300-talet drabbades Europa av missväxt och av digerdöden. Detta var också ett århundrade då en tredjedel av Europas befolkning var på väg på pilgrimsfärd. Det fanns ett samband mellan den stora nöden och sökandet efter hjälp hos helgonen på de heliga platserna. Vid den lutherska reformationen på 1500-talet förbjöds vallfarten av teologiska och politiska skäl. Först på 1990-talet blev återigen pilgrimsvandrandet en folkrörelse över Europa.

Min historia

ag hade sett de där vandrarna i tidningen. Ibland i Lund med ett stort kors i början av tåget. Jag hade varit i Östergötland och fascinerats av den heliga Birgitta. Hon med alla barnen, som ändå gav sig av. Jag hade läst i tidningen att människor vandrade genom landet i tro. Många. Udda. Eldsjälar. Hur skulle jag få kontakt med dem? Tänkte jag lite diffust. malmö har en bokhandel som heter Sök och Finn. Jag skulle köpa några andra böcker och på disken låg en liten bok, kanske mer ett häfte; Steg mot inre frid. Med undertiteln; Harmoniska principer för människors liv. Tio kronor kostade denna skrift som jag sedan under många år hade på mitt nattduksbord. Boken handlar om en kvinna som kallar sig ”Peace pilgrim”. Hon levde från 19081981 och var på pilgrimsfärd från 1953 till 1981. Hon hade inte mer än det hon gick och stod i. Hon levde i tillit till människors

och Guds välvilja. Hon hade en starkt uttalad andlighet. Ibland sov hon ute, ensam. Ibland fick hon husrum. Ibland var hon hungrig, men ofta blev hon bjuden på mat. Hon vandrade för freden och mycket är skrivet om henne särskilt i USA. Hon har många kloka deviser i sin lilla skrift: ”Man bör aldrig önska eller söka efter resultat. Var förvissad om att varje rätt sak du gör – varje gott ord du säger – varje positiv tanke du tänker – har en god effekt.” kanske var det för att ordet pilgrim hade lockat mig ett längre tag, som jag så resolut lämnade mina goda vänner på en shoppingrunda i Vadstena. Jag hade sett skylten ”Pilgrimscentrum” och drogs på ett magiskt sätt dit in. Sen hittade jag det jag sökt – pilgrimer! Pilgrimsvandring, pilgrimskurs, pilgrimsledarskap. En uppsats om miljöns betydelse för den andliga upplevelsen på en pilgrimsvandring. Pilgrimsliv. Jag hade hittat hem. Anne Ekberg

Pilgrimsvägen Skåne Blekinge Pilgrimsvägen Skåne Blekinge är en del av det nätverk av vägar som håller på att växa fram mellan Santiago de Compostela i nordvästra Spanien och Nidaros i Norge.

en långväga vandraren kan färdas via Malmö eller Trelleborg till Lund och sedan vidare norrut mot Skånes Fagerhult och Smålandsgränsen och sedan fortsätta norrut via Nydala kloster, Jönköping, Munkaleden och Franciskusleden upp mot Vadstena, www.pilgrimsmaland-oland.se. från lund kan man också vandra österut längs leden som förbinder fyra av de fem platser där premonstratenskloster låg i Skåne under medeltiden. Denna led går även till den stora vallfartsorten S:t Olof på Österlen och Killans bönegård. Från Simrishamn fortsätter Pilgrimsvägen norrut ända till Kyrkhult i norra Blekinge. Denna led fortsätter genom Småland till Växjö. I Blekinge går Pilgrimsvägen också österut mot Karlskrona. Härifrån kan man fortsätta sin pilgrimsfärd med båt till pilgrimsorter i bland annat Polen. I hjärtat av

Skåne går en led som passerar det skånska helgonet S:ta Magnhilds kyrka och källa i Fulltofta, Stiftsgården Åkersberg i Höör och Olofskyrkan och källan i Hallaröd.

Pilgrimsplats Liberiet Pilgrimsplats Liberiet och Lunds domkyrka är navet på Pilgrimsvägen Skåne Blekinge. Pilgrimsplatsen är Lunds stifts centrum för pilgrimsarbetet.

är bjuder pilgrimsprästerna in till pilgrimsvandringar, pilgrimskvällar, daglig bön med bibelsamtal och utbildningar. Hit kan församlingar, föreningar, arbetslag och enskilda komma för en pilgrimsupplevelse med vandring, soppa och samtal. Här kan man vandra till heliga platser i Lund, genom labyrinten på Domkyrkoplatsen och längs Barmhärtighetens

väg. Från påsk hålls Pilgrimsplatsen öppen med hjälp av volontärer. Pilgrimsplats Liberiet Domkyrkoplatsen 8 Postadress: Domkyrkoforum Box 1004, 221 02 Lund www.pilgrimsvagen.se

Kรถpenh

Kyrkhult Skånes Fagerhult

Hässleholm

Karlskrona Karlshamn

Helsingborg

Kristianstad

Landskrona

Köpenhamn

Höör

Lund S:t Olof

Malmö

Simrishamn

Ystad Trelleborg

Som pärlor på ett radband Längs Pilgrimsvägen Skåne Blekinge ligger kyrkorna som pärlor på ett radband. Var och en av dessa kan vara dagens vandringsmål eller rastplats längs vägen.

id varje kyrka står en skylt med en berättelse som kan vara ett redskap för pilgrimen på den inre vandringen. I Blekinge kan man bland annat möta berättelserna om Herr Abbot och Fru Katarina i Gammalstorps kyrka, den sårade Guden som hamnade i Mörrumsån och Gudspär-

lan i Åryds kyrka. I Skåne kan pilgrimen meditera över Fru Ides dröm i Gladsax, Rosenträdgården i S:t Johannes kyrka i Malmö, Lusakartets evangelium i Vånga och Syster Greta och ädelstenarna från himlen i Västra Sönnarslövs kyrka. Pilgrimsvägen Skåne Blekinge bärs av kyrkornas närmare etthundra olika berättelser.

Sankt Olofs kyrka på Österlen I den lilla byn Lunkende i sydöstra Skåne helgades kyrkan på medeltiden åt Hellig Olav, Norges och Nordens viktigaste helgon.

yrkan blev efterhand Danmarks största och viktigaste Olofskyrka. Pilgrimen vandrade hit för att stryka sig med Olofs yxa, offra och dricka ur källan. På en av kyrkans pelare finns pilgrimernas bomärken bevarade. Genom att rista in sina namn fanns de kvar inför Guds ansikte även om de vandrat hemåt igen. Kyrkan var så viktig att namnet Lunkende föll bort och hela byn fick namnet S:t Olof. Så kommer det sig att en liten by på Österlen har samma namn som den norske helgonkungen.

Fortfarande finns sex av de nio altarna bevarade liksom Olofsbilden med silveryxan. Pilgrimsvandrandet till S:t Olof har fortsatt trots reformationens förbud. Varje år firas Olofsdagen i byn S:t Olof med marknad och pilgrimer kommer vandrande från olika håll och möts till pilgrimsmässa i kyrkan.

Vad ska jag ha med mig? Vandra med lätt packning och ta med dig så lite du bara vågar.

arje kilo du packar ner måste du också bära på din rygg. En pilgrimsvandring blir en god påminnelse om hur lite vi egentligen behöver och hur mycket vi bär runt på ”för säkerhets skull”.

behövs, till exempel en extra t-shirt och skjorta, underkläder och strumpor - gärna två tunna strumpor för att minska risken för skoskav.

Under en vandringsdag kan du behöva:

• Lätt men varm tröja för kalla kvällar och nätter.

• Väl ingångna skor eller kängor.

• Byxor med dragkedja som kan för vandlas till shorts är bra - två i ett.

• Lätta sandaler att byta om till på k vällen.

• Vandringsstav om du trivs att vandra med en sådan. • Regnkläder - regnjackan kan också tjäna som vanlig jacka. • Ryggsäck. • Vattenflaska. • Matlåda med matsäck, bestick och termos. • Karta och/eller vägbeskrivning. Vid vandring i flera dagar behöver du även: • Kläder - så lite så möjligt utöver det du står och går i, men något ombyte

• Toalettsaker inklusive plåster, fot- kräm, solkräm och eventuellt myggo lja. • Liten handduk.

• Tvättmedel för att slippa bära med sig många ombyten. • Skydd mot solen - hatt eller mössa. Vantar och halsduk vid behov. • Lilla pilgrimsboken (Verbum förlag) eller annan fördjupningslitteratur.

Här kan du vandra Den populäraste pilgrimsvägen i Europa just nu är Caminon i norra Spanien som leder till den helige Jakobs grav.

rdet Sant betyder helig och Iago betyder Jakob. Här är det lätt att vandra med ett väl uppbyggt system av leder markerade med pilgrimsmusslan och gula pilar och många härbärgen längs vägen. Den 25 juli är S:t Jakobs egen dag och katedralen och staden fylls av pilgrimer. Via Francigena är en annan pilgrimsväg med anor från medeltiden som går från Canterbury i England till Rom i Italien. Mellan Oslo och Nidaroskatedralen blir pilgrimerna allt fler och under Olsok, Olofsfesten, sjuder Trondheim av liv.

men du behöver inte resa långt bort för att vandra som pilgrim. Du kan packa din lilla ryggsäck, knyta skorna eller kängorna, greppa staven och ge dig ut som pilgrim var du än befinner dig. En pilgrim behöver egentligen ingen särskild pilgrimsväg.

Men många pilgrimer vill vandra i andra pilgrimers fotspår och få ta del av deras berättelser om vägen och målet. pilgrimsvägen skåne blekinge förbinder några av Lunds stifts intressantaste kyrkor och är samtidigt en länk på den långa pilgrimsvägen genom Europa. Du kan starta din vandring var du vill. Pilgrimsvägen går dels på liten allmän väg, dels längs Skåneleden, Blekingeleden och andra stigar. Du vandrar efter karta som finns att skriva ut från hemsidan eller genom att kontakta Pilgrimsplats Liberiet. Efterhand lägger vi ut vägbeskrivningar för varje sträcka och ställen där du som pilgrim kan bo och äta. I Skåne och Blekinge är det bäst att du bokar ditt boende i förväg. Om en kyrka inte är öppen när du kommer fram kan du kontakta församlingen.

Pilgrim i vardagen Vandrare som återvänder hem efter en pilgrimsvandring berättar gärna om stora upptäckter både på den yttre och den inre vandringen.

rfarenheterna av det enkla avskalade livet, gemenskapen längs vägen, närheten till naturen och bejakandet av den andliga dimensionen av tillvaron har väckt en önskan att leva som pilgrim också i vardagslivet hemma. Att vara pilgrim handlar inte bara om att göra en fysisk vandring utan är lika mycket ett förhållningssätt till livet. Den som vandrat länge med lätt packning på ryggen och öppnar dörren till vinden eller garaget där hemma ser plötsligt hur tungt lastad hon eller han är av ägodelar och av bekymret att ta hand om dem. Under vandringen blir samtalen och mötena längs vägen rikedomen. Även med främlingen. Att vara pilgrim i sin vardag är att se på sin medmänniska med nyfikenhet och förväntan, som om hon bär på en skatt.

Ensam eller tillsammans Som pilgrim kan man välja att vandra ensam eller tillsammans med andra. Möt Jean-Pierre, fransmannen som vandrar sig genom Europa som pilgrim.

ean-Pierre går alltid ensam. Den katolske prästen hemma i byn sänder iväg honom varje gång med ett brev och ett pilgrimspass som berättar vem Jean-Pierre är och ber alla som möter honom att ta emot honom med gästfrihet och omsorg. Sedan ger Jean-Pierre sig ut för att vandra i månader.

han passerar gräns efter gräns mellan länder och kulturer och han är övertygad om att hans gränsöverskridande vandring hjälper till att förena människor med varandra. En av vandringarna gick från Frankrike över Oslo, Nidaros, Vadstena, Lund och sedan söderut mot Schweiz och Frankrike. Att han är en ensam pilgrim är inte riktigt sant. Överallt möter han människor som blir hans vänner. Med sina fötter bygger han ett nätverk över Europa. Många väljer istället att vandra tillsammans med en vän eller med en hel grupp pilgrimer. En del väljer dessutom att vandra varje vandringsdag i gemensam tystnad för att få tid och utrymme för den inre vandringen. Vandrarna före och efter i ledet hjälper pilgrimen till inre meditation och reflektion. På kvällen samlas man till ett delande då det finns möjlighet att dela med sig av dagens upplevelser på den yttre och inre vandringen.

Vännen vid pilgrimens sida Nästa gång du besöker en kyrka kan du se om du hittar en bild av S:t Jakob, pilgrimernas eget skyddshelgon.

an har ofta en hatt på huvudet, en kappa om axlarna, en pilgrimsmussla på hatten eller i ett band runt halsen och en stav i sin hand. Hans står gärna med den ena foten framför den andra – som om han faktiskt är på väg. Givetvis kan man pilgrimsvandra utan att ha en stav i handen, men den kan vara bra att ha på flera sätt. Ibland händer det att man behöver extra stöd när man ska passera en bäck eller behöver kraft att ta sig upp för en backe. Medeltidens pilgrimer använde ofta staven för att hålla hundarna borta och en del gör även detta idag. En del vill ha en stav i handen för att få en rytm i sin vandring. Djupast sett är staven en påminnelse för pilgrimen om att hon aldrig är ensam. Kristus, den osynlige vännen, går vid pilgrimens sida.

Ord på vägen

Må Guds skönhet lysa upp din väg, må Kristus gå med dig och bära din oro, må Anden blåsa på din rygg och göra dina steg lätta, och må Maria sjunga för dig trons sånger. Gud, hjälp mig finna stillheten i tiden. Gud, hjälp mig se det heliga i det vanliga. Må du i frid vandra efter stigen, må solnedgången lysa på din rygg, må soluppgången skimra i din blick.

Oroa dig inte, var inte ängslig. En god ängel skall gå vid din sida… och du skall komma välbehållen tillbaka hem… Herre, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den. Ta emot varje gäst som om det vore Kristus själv som kom.

Delande … så är vi, fastän många, en enda kropp…

In mot mitten På Domkyrkoplatsen i Lund kan den som vill vandra i en labyrint av sten. Längst inne i labyrintens mitt finns Pilgrimsvägens egen symbol.

id de stora pilgrimsmålen i Europa fanns på medeltiden ofta en labyrint för att påminna pilgrimen om att pilgrimsvandring är mer än att vandra långt och länge. Det som pilgrimen gett sig av hemifrån för att söka har hela tiden funnits mycket nära.

att man kan gå vilse och måste vända tillbaka. I en Labyrinth finns bara en enda väg in mot mitten. Man kan alltså inte gå vilse utan varje steg bär pilgrimen allt längre in mot tillvarons centrum. Den som medvetet och koncentrerat genomför en labyrintvandring blir överraskad över hur starkt den påverkar vandraren.

om benen, ryggen eller fötterna inte håller för en lång vandring kan man ändå pilgrimsvandra. Pilgrimsskap handlar mer om att vara öppen för tillvarons olika dimensioner och djup än att fotvandra. Labyrinten är en utmärkt yttre hjälp för att göra en inre vandring. I det engelska språket skiljer man mellan en Maze och en Labyrinth. I en Maze finns blindgångar och återvändsgränder som gör

om det inte finns någon labyrint där du bor kan du bygga en tillfällig i en park eller på ett torg. Använd pilgrimsstavar, kottar, grenar eller vad som finns tillgängligt och bygg en rund eller fyrkantig labyrint som du kan vandra i som pilgrim. På medeltiden ansågs en vandring på knä genom en labyrint vara lika mycket värd som en pilgrimsvandring ända till Jerusalem.

Pilgrimspass och pilgrimsbevis evis imsb ka r g l i P kyr s dom d n u L

ilgrimsvägen Skåne Blekinge har ett eget pilgrimspass med plats för stämplar från de olika kyrkorna längs vägen. En pilgrim som kommer vandrande till Lunds domkyrka får ett pilgrimsmärke och ett vackert pilgrimsbevis med en bild av Lunds stifts skyddshelgon S:t Laurentius.

s onen och S amn erns I Fad Andens n liga en he och d ……… ……… ……… … .. .. .... .......... ring .......... svand ilgrim an i Lund p in s k ag på mkyr har id it till Do d d Gu komm n me s ringe s rastplat d n a v an vs n, ora li människ st och bö t s n kap, På de mkyrkan gud stjän mens n. för är Do io ch ge vila o h inspirat c ing o n p väg fördju p din sa up din oro ly t e g könh och bära in ryg ud s s ig Må G gå med d blåsa på d g lätta e s n t u e as nd r rist Må A h göra din ons sånge Må K oc dig tr r ö f n nga Sone ria sju n n och å Ma Fader liga Ande och m e r a Ära v ch den he och alltid o nu et. evigh eters Amen evigh i h c o kyrka s dom Lund .. ……… ……… ……… … … … ….. .........… ……… ……… ……… … … .........…

gen.s

msva

.pilgri www

Att bli sänd Hur börjar man en pilgrimsvandring? Den som vill kan bli sänd som pilgrim från en kyrka.

ontakta församlingen och bestäm en tid. Sändningen kan vara samma dag som vandringen börjar eller vid en av veckans gudstjänster. I sändningen får pilgrimen med sig några ord om att ge sig av och

att komma hem, ett pilgrimspass och en välsignelse. Som avslutning vandrar alla ut genom kyrkan tillsammans med pilgrimen medan kyrkklockorna ringer. På kyrktrappan stannar de som ska stanna hemma och pilgrimen vandrar iväg. Klockorna bär vandraren när hon eller han försvinner bort genom kvarteren eller längs landsvägen. Det finns pilgrimer som kommer hem och berättar hur klockorna liksom fortsatt ringa för dem under hela vandringen. Under tunga vandringsdagar har minnet från sändningen gett dem mod och kraft att inte ge upp utan vandra vidare.

Att komma hem Fru Alstad kyrka på Söderslätt är en av Lunds stifts viktiga medeltida pilgrimskyrkor. Namnet är en sammandragning av Vår Fru Marias kyrka i Östra Alestad by.

n Annandag påsk kom pilgrimer vandrande från olika håll och församlingens kyrkoherde tog emot. Så fort en ny grupp anades vid horisonten började hon ringa i kyrkklockorna för att hälsa alla välkomna. De flesta som kom vandrande denna dag hade aldrig tidigare varit i Fru Alstad. Trots

det hälsade kyrkoherden var och en av alla dessa främlingar med en öppen famn och orden ”Välkommen hem”. När pilgrimen nådde kyrkporten var den uppslagen på vid gavel och varenda levande ljus i kyrkan var tänt. Kyrkklockorna fortsatte att ringa medan de vandrade in till altaret och tackade för vandringsdagen. Klockorna som ringde, den öppna famnen, den vidöppna porten och rummet som var smyckat till fest fick porten till pilgrimernas egna hjärtan att öppnas. Tårarna rann. De hade kommit hem. Text: Anna Alebo utom s. 10, Anne Ekberg och s. 27, böner av Martin Lönnebo och ur Bibel 2000. Foto: Kristina Strand Larsson utom s. 11, 19 och 25, Anna Alebo Form: Kristina Strand Larsson Lunds domkyrkoförsamling 2012 Tryck: Exaktaprinting, Malmö